2020 - Holmiensis 2
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Nummer 2 <strong>2020</strong>. Sedan 1963. Stockholms nations tidning.<br />
T<br />
I<br />
L<br />
L<br />
S<br />
A<br />
M<br />
M<br />
A N S<br />
ÄVEN NÄR VI ÄR ISÄR .<br />
Att gräva där man står<br />
Welcome to my crib<br />
Zoom-edition @ Studentvägen<br />
Anything for Sweden
edaktionen<br />
REDAKTÖREN HAR ORDET<br />
Kära läsare,<br />
Jag inser att det här är första gången jag vänder mig direkt<br />
till Dig, vem du än är. Jag vet inte vem Du är, och jag vet<br />
inte hur väl du vet vem jag är, men jag vill att Du ska veta<br />
att det har varit ett privilegium att få den här möjligheten<br />
att vara Redaktör, att få det här utrymmet, att få min röst<br />
hörd i detta format. Det här är min sista ledare och den<br />
sista av totalt tio publicerade texter i åtta nummer av<br />
<strong>Holmiensis</strong>.<br />
Ärligt talat var det inte så här jag föreställde mig att mitt<br />
sista nummer som redaktör skulle se ut. Visst har vi<br />
kämpat med tidningens digitaliseringsprocess, men inte<br />
trodde jag att det här numret skulle tryckas i blott tjugofem<br />
pappersupplagor, och då främst i arkiveringssyfte.<br />
Vilken tur att <strong>Holmiensis</strong> numera också går att läsa på<br />
Stockholms nations hemsida, så att alla kan få ta del av vårt<br />
hårda arbete med det här numret av tidningen.<br />
Låt mig nu adressera den enorma elefanten i rummet. I<br />
skrivande stund är det april och vi är fortfarande mitt uppe<br />
i en världsomfattande pandemi som förändrat vardagen<br />
mer eller mindre radikalt för de flesta av oss. Självklart är<br />
allt detta ytterst tråkigt, och självklart är det okej att känna<br />
sig nedstämd och besviken över saker som inte blir som<br />
man förväntat sig. Samtidigt försöker jag stanna upp och<br />
se mig omkring. Det är sannerligen en historisk tid vi<br />
just nu genomlever. En tid vi kommer minnas långt<br />
framöver. En av få tider då mänskligheten får en kalldusch<br />
och försöker visa sig från sin bästa sida. Det värmer hjärtat<br />
varje gång jag ser unga människor hissa upp välfyllda<br />
matkassar till äldre pars balkonger eller familjer som<br />
samlas utanför äldreboenden för att gratta sina mor- eller<br />
farföräldrar på födelsedagen. Det värmer också hjärtat att<br />
se hur de flesta försöker ta sitt ansvar trots att<br />
deras liv vänts upp och ner.<br />
För min del har den här tiden varit mestadels rofylld<br />
(förutom paniken som uppstod när korridoren förlorade<br />
internet precis innan en viktig deadline). Jag har haft<br />
möjligheten att studera på distans, och göra saker jag<br />
annars skjutit upp eller inte haft tid för (förutom att<br />
tvätta fönstren. Karantän eller inte, det kommer inte<br />
att hända). Jag såg till exempel de tre fantastiska<br />
Kieślowski-filmerna i Trikoloren och jag uppmuntrar alla<br />
till att göra detsamma. Dessa fantastiska konstverk står var<br />
och ett för de tre franska slagorden: frihet, jämlikhet och<br />
brödraskap (eller systerskap, reds. anm.). Tre ord som på<br />
något sätt klingar än viktigare i tider som dessa.<br />
Men tiden (och utrymmet) börjar rinna ut och därför<br />
vill jag slutligen tacka alla fantastiska skribenter och art<br />
directors som sannerligen förgyllt min tid i <strong>Holmiensis</strong><br />
redaktion. Det har varit en ynnest att få lära känna er,<br />
skapa tillsammans med er och få ta del av era fantastiska<br />
alster. Och det här numret är knappast ett undantag.<br />
Markus intervjuar Nationens damkör Erato och turistar<br />
i Uppsala, Sven filosoferar över värdeomdömen och<br />
Kerstin tillämpar social distansering genom hembesök via<br />
Zoom. Vi har även äran att ha med tre (!) gästskribenter,<br />
nämligen Mireia, Lisa och Kseniya, som vardera skriver<br />
om studentkost, hur man kan roa sig i karantäntider och<br />
hur livet i Uppsala kan se ut för en utbytesstudent.<br />
Avslutningsvis... har jag inget mer att tillägga. Tack<br />
<strong>Holmiensis</strong>, för att du hjälpt mig sätta ord på mina tankar<br />
och förvandla abstrakta idéer till ord. Tack för utrymmet,<br />
tack för privilegiet. Nu lämnar jag över stafettpinnen.<br />
För sista gången er Redaktör,<br />
Amela Muratspahić<br />
Ansvarig utgivare<br />
Erik Lidén<br />
1q@stockholmsnation.se<br />
Annonsförsäljning<br />
holmiensis@stockholmsnation.se<br />
Tryck<br />
Wikströms Tryckeri AB<br />
018-15 62 90<br />
Omslagsillustration<br />
Anna Woodcock<br />
Kontakt<br />
Drottninggatan 11<br />
753 10 Uppsala<br />
072-964 75 50<br />
holmiensis@stockholmsnation.se<br />
Amela Muratspahić<br />
Redaktör<br />
2
edaktionen<br />
Amela Muratspahić<br />
Redaktör<br />
Vilken låt tröttnar du aldrig på?<br />
Pale Blue Eyes eller vad som helst av<br />
Velvet Underground.<br />
Den ultimata Spotify-listan?<br />
“Runner’s Club 160BPM” för en nostalgifylld<br />
löprunda.<br />
Har du någon guilty-pleasure-låt?<br />
Beethovens nionde.<br />
Vilken låt tröttnar du aldrig på?<br />
Säg mig var du står, Carola
1q har ordet<br />
1Q HAR ORDET<br />
Kära Stockholmare,<br />
Nu börjar mitt år som Förste kurator lida mot sitt slut.<br />
Vilken spännande och annorlunda vår det har varit.<br />
De här två terminerna har varit väldigt händelserika på<br />
olika sätt. Med en invigning av Bakfickan i höstas till en<br />
coronapandemi på våren. Det har garanterat varit det mest<br />
lärorika året av mitt liv hittills.<br />
Det blir inte alltid som man har tänkt sig. När jag läser<br />
igenom förra numret av <strong>Holmiensis</strong> står det om den<br />
fantastiska våren som vi hade framför oss. Dessvärre blev<br />
det inget Valborgsfirande i år och när ni läser denna spalt<br />
har jag förhoppningsvis försonats med det.<br />
Innan coronastormen blåste in över vårt kära hus på<br />
lut hann vi ändå med en hektisk STHLMS-vecka och<br />
inskrivningsperiod, där jag med glädje kan konstatera att<br />
vi skrivit in flest nya studenter även denna vårtermin. En<br />
stor eloge ska riktas till alla inblandade!<br />
Sedan hade vi äran av att genomföra en storslagen Skottårshelg<br />
med Skottårsslabb, bal samt brunch. Grattis till er<br />
som lyckades knipa en plats eller biljett till någon av dessa<br />
evenemang. Till er som inte deltog i evenemangen, synd!<br />
Ni får vänta till nästa skottår för att få uppleva en lika<br />
storslagen fest.<br />
Innan restriktionerna till följd av coronaviruset blev för<br />
stränga genomfördes en otroligt trevlig Marsgasque och<br />
fyra uppsättningar av årets Marsspex Godset, skrivet av<br />
Teaterföreståndarna Isabelle Billstein och August Mether.<br />
Tack till hela produktionen som trots flertalet motgångar<br />
av olika slag lyckades genomföra detta fantastiska spex.<br />
Just nu söker vi två nya teaterföreståndare som ska skapa<br />
nästa års Marsspex. Är du den vi söker? Hör av dig!<br />
Resten av våren är i skrivande stund oviss. Kommer<br />
restriktionerna lätta eller tynga? Hur kommer det bli i<br />
höst? Det är ingen som vet, inte ens våra statsepidemiologer.<br />
Därför hoppas vi på det bästa och förbereder<br />
oss för det värsta. Oavsett fallet är jag stolt över alla<br />
ämbetsmän som får Nationen att fungera och extra stolt<br />
över de som visat sann nationsanda och hoppat in och<br />
jobbat i verksamheterna vi fortfarande håller öppna. Utan<br />
er hade det inte varit möjligt att hålla igång Nationen.<br />
Som tidigare nämnt har det varit ett väldigt lärorikt år och<br />
jag är otroligt stolt över kuratorerna och cheferna som<br />
genom vått och torrt gjort sitt yttersta, oavsett situation.<br />
Ständigt hittat på innovativa lösningar och alltid hållit<br />
modet uppe. Och därför, oavsett coronapandemi eller<br />
inte, anser jag att vi fortfarande är primus inter pares.<br />
Nu är det dags att lämna över stafettpinnen till Marcus<br />
Hellgren, som tillsammans med resten av kuratelet och<br />
cheferna kommer att göra ett toppenjobb kommande<br />
läsår. Ni kommer att befinna er i en annorlunda situation<br />
som kommer att kräva annorlunda lösningar, men jag är<br />
övertygad om att ni kommer att sköta det med bravur!<br />
Kära Stockholmare, för sista gången.<br />
Erik Lidén<br />
Er Förste Kurator<br />
Erik Lidén<br />
Förste kurator<br />
4
UPPSALAVYN<br />
Av: Amela Muratspahić<br />
5
NATIONEN<br />
BÖR VI FORTSÄTTA ÄTA<br />
ANDERS KÖTTRÄTTER?<br />
EN REFLEKTION OM VÄRDEOMDÖMEN<br />
Av: Sven Wilson<br />
Ofta när jag talar med människor i min perifera<br />
omgivning (läs outforskade själar) om moralfrågor<br />
slås jag av skepticismens dragningskraft. Ett<br />
påstående som: ”Det finns inga moraliska fakta” får<br />
många gånger inställsamma nickar och okultiverade<br />
applåder. Det är så, har jag fått lära mig efter att ha<br />
blivit uppläxad, ”eftersom alla kulturer har olika<br />
idéer om moraliska fakta och olika moraliska läror”,<br />
alltså: det finns ingen universell objektiv moral<br />
och inga moraliska fakta. Detta argument är dåligt.<br />
Det grundar sig i en begreppslig missuppfattning.<br />
Moraliska fakta, är precis som ”vanliga” fakta,<br />
oberoende om folk tror på dem. Precis som jorden är<br />
rund, även om folk inte tror att jorden är rund, anser<br />
många att egenskaper som rättvisa, felhet och godhet<br />
existerar oberoende om människor väljer att tro på<br />
dem.<br />
”PRECIS SOM JORDEN ÄR RUND<br />
ANSER MÅNGA ATT EGENSKAPER<br />
SOM RÄTTVISA, FELHET OCH<br />
GODHET EXISTERAR OBEROENDE<br />
OM MÄNNISKOR VÄLJER ATT TRO PÅ<br />
DEM.”<br />
Sven Wilson.<br />
I denna text skall jag fokusera på den sistnämnda<br />
frågan och presentera två olika teorier<br />
inom värdesemantik. Värdesemantik är den<br />
språkfilosofiska delen av värdeteori och innefattar<br />
frågor som: Vad betyder “X är rätt”, “X är fel” och “X<br />
är rättvist?”. Innan vi undersöker den språkfilosofiska<br />
aspekten av värdeomdömen, kan vi ställa oss själva<br />
frågan: varför, överhuvudtaget, skall vi bry oss om<br />
moraliska fakta? Det är en god fråga. En anledning<br />
kan stavas ut enligt följande: om det finns moraliska<br />
fakta, som det är möjligt att ha kunskap om, så<br />
finns det också handlingar som är rätt och fel. Det<br />
är dessa fakta som avgör om det är oetiskt av dig att<br />
äta Anders kötträtter och hans (gräddiga) köttsåser<br />
(värdefakta implicerar givetvis inte att det är fel att<br />
kött).<br />
En vanligt förekommande indelning i den<br />
värdesemantiska litteraturen är den mellan<br />
kognitivism och icke-kognitivism. Namnet<br />
icke-kognitivism kommer från tesen att värdesatser<br />
saknar kognitivt innehåll, de uttrycker inte<br />
propositioner. Jämför med en ”vanlig” proposition<br />
som: ”bordet är fyrkantigt”. När någon uttalar den<br />
satsen – och förstår dess innebörd – så uttrycks en<br />
trosföreställning om att ett objekt (bordet) har en<br />
viss egenskap (fyrkantighet). Denna sats är sann<br />
eller falsk beroende på dess överensstämmande<br />
med verkligheten. Icke-kognitivister tror inte<br />
att värdesatser uttrycker några påståenden. En<br />
värdesats likt: ”Det är fel att äta Anders kötträtter,<br />
eller “Köttätande är moraliskt fel” används,<br />
enligt icke-kognitivister, inte för att tillskriva<br />
egenskap felhet till köttätande. En version av<br />
icke-kognitivism är emotivism. Enligt emotivism<br />
uttrycker satsen ”Köttätande är moraliskt fel”<br />
talarens negativa känslor eller attityder gentemot<br />
köttätande. Värdesatser saknar sanningsvärde<br />
eftersom inställningar inte handlar om verklighetens<br />
beskaffenhet. Filosofer som historiskt sett har gett,<br />
åtminstone, antydningar till emotivistiska riktningar<br />
är Hume, Nietzsche, Berkeley. Följaktligen, om<br />
du är emotivist, kan du äta Anders kötträtter med<br />
din vanliga rovgirighet och ditt usla bordsskick.<br />
Emotivism implicerar nämligen att det inte finns<br />
några värdetrosföreställningar.<br />
6
nationen<br />
Kognitivism är istället uppfattningen att värdesatser<br />
uttrycker propositioner och att värdeomdömen är<br />
trosföreställningar. Satsen ”Köttätande är moraliskt<br />
fel” uttrycker egenskapen felhet till köttätande.<br />
Kognitivistiska teorier tror att värdesatser är sanna<br />
eller falska beroende på om de överensstämmer<br />
med verkligheten. En version av kognitivism<br />
är värdeobjektivism. Olika typer av värdesatser<br />
uttrycker att icke-empiriska, oreducerbart<br />
värderande sakförhållanden föreligger. Filosofer som<br />
historiskt sett har gett, åtminstone, antydningar till<br />
värdeobjektivistiska riktningar är Platon, Kant och<br />
Moore.<br />
”OM DU EFTER ATT HA LÄST<br />
DENNA TEXT, BLIR OROLIG FÖR DIN<br />
OANSTÄNDIGA MORAL, SÅ SKALL<br />
DU HA KUNSKAP OM FÖLJANDE:<br />
ANDERS KÖTTRÄTTER<br />
ÄR GODA.”<br />
Sven Wilson.<br />
”Bör jag vara orolig för min tvivelaktiga moral<br />
om jag sluter mig till värdeobjektivism”? Nej, vi<br />
diskuterar värdesemantiska teorier, ur vår diskussion<br />
behöver man inte ta på sig några epistemologiska<br />
eller ontologiska antaganden om värdefakta. För<br />
att illustrera denna poäng, det är möjligt att vara<br />
semantisk värdeobjektivist och värdeontologisk<br />
nihilist. Detta är en position som filosofen J.L<br />
Mackie har försvarat. Mackie menar att värdesatser<br />
uttrycker icke-empiriska, oreducerbart värderande<br />
sakförhållanden. Men satserna uttrycker något som<br />
inte finns i verkligheten, de egenskaper som satserna<br />
refererar till finns inte, och därför är alla värdesatser<br />
falska.<br />
För många, blir det enklare att förstå de olika<br />
teorierna när man förstår vilka problem de ställs<br />
inför. Jag tänkte stava ut ett argument mot båda<br />
teorierna.<br />
något i stil med: ”Hurra för Anders kötträtter”. Enligt<br />
emotivismen föreligger inte någon genuin oenighet<br />
eftersom båda har åsikter som är logiskt förenliga.<br />
Men, är detta verkar en rätt diagnos på oenigheten?<br />
Många filosofer skulle argumentera för att<br />
värdefrågor berör genuin oenighet, person X och Y<br />
har åsikter som är logiskt oförenliga (endast en av<br />
dem kan ha rätt). Vi kan måla upp följande argument<br />
mot emotivism.<br />
1) Om moraliska dispyter består av genuin oenighet<br />
så är emotivismen falsk.<br />
2) Moraliska dispyter består av genuin oenighet.<br />
3) Emotivismen är falsk.<br />
En invändning mot värdeobjektivism är sprungen<br />
ur den epistemologiska debatten om värdefrågor.<br />
Värdeobjektivismen postulerar att värdefakta är<br />
distinkta och icke-reducerbara till empiriska fakta.<br />
Så om värdeobjektivismen vore riktig, skulle vi aldrig<br />
kunna få kunskap om värdefakta eftersom vi inte<br />
kan se eller höra att det är fel att äta kött. Men det<br />
är möjligt att ha kunskap om värdefakta, alltså är<br />
värdeobjektivismen falsk.<br />
Om du, efter att ha läst denna text, är imponerad<br />
av min intellektuella spännvidd och pedagogiska<br />
förmåga ber jag dig att tänka om. Allting i denna<br />
text är hämtad från en bok med titeln ”Grundbok i<br />
värdeteori”. Om du efter att ha läst denna text, blir<br />
orolig för din oanständiga moral, så skall du ha<br />
kunskap om följande: Anders kötträtter är goda.<br />
Källor:<br />
Bergströms, L. (2004). Grundbok i värdeteori. Thales:<br />
Stockholm.<br />
Ett vanligt förekommande invändning mot<br />
emotivism är att viss moralisk oenighet förefaller<br />
vara exempel på genuin oenighet. Beakta följande<br />
exempel: Person X ger uttryck för satsen: ”Det är fel<br />
att äta Anders kötträtter”. Person Y ger uttryck för<br />
satsen: ”Det är inte fel att Anders kötträtter”. Enligt<br />
vissa emotivister uttrycker person X något i stil med:<br />
”Bu för Anders kötträtter” medan person Y uttrycker<br />
7
KULTUR & NÖJE<br />
CORONAKRISEN<br />
ÅNGEST, MODE OCH MINECRAFT-SERVRAR<br />
Av: Lisa Ljungberg<br />
Coronakrisen kräver att man skyddar riskgrupperna<br />
genom att vi nu tar ett kollektivt avståndstagande<br />
från stora sammankomster. Samtidigt är det okej att<br />
sörja alla uteblivna Torsdagsklubbar på Stockholms<br />
nation, alla 04-släpp och Valborgsfirandet i<br />
Ekoparken. Detta är mitt försök att sätta ord på hur<br />
min vardag har förändrats under coronakrisen, att<br />
undersöka vad som händer med människor som<br />
isoleras och några tankar om hur du eventuellt kan<br />
hitta lyckan igen.<br />
Visby sommaren 2019. Jag satt i solen och drack<br />
kaffe samtidigt som jag pratade med min nostalgiska<br />
pappa om hur roligt jag skulle ha det nu när jag<br />
kommit in på Uppsala universitet. Han berättade<br />
om nationslivet, och jag såg framför mig hur jag<br />
nu skulle dansa i samma historiska lokaler som<br />
han hade gjort. Men sen kom covid-19 och mina<br />
drömmar gick i kras. Jag har, precis som många<br />
andra, svårt att se charmen i att sitta i karantän i en<br />
mörk studentlägenhet och vänta på att äntligen få<br />
dammsuga golvet för femte gången samma dag. Det<br />
är särskilt svårt när man försöker överträffa sin pappa<br />
i att leva studentklyschan. Dalar behöver toppar och<br />
vice versa.<br />
Nu kanske ni tycker att detta låter väldigt mörkt;<br />
sanningen är dock att det har varit några tuffa veckor<br />
av karantänande för mig. Men oroa dig inte! Jag tror<br />
nämligen att jag äntligen har hittat nyckeln till en<br />
något lyckligare tillvaro. Om det är en sak jag har<br />
noterat kring mitt och andras beteende i coronatider<br />
är att det händer något väldigt spännande med<br />
människor som tvingas begränsa sina vardagsliv. Vi<br />
befinner oss nu i någon slags gemensam galenskap,<br />
men folkets mjuka sidor är medmänskligheten i<br />
sitt esse. Jag tror och hoppas att vi kommer att se<br />
tillbaka på den här tiden med både sorg och nostalgi<br />
i blicken.<br />
”JAG HAR, PRECIS SOM MÅNGA<br />
ANDRA, SVÅRT ATT SE CHARMEN I<br />
ATT SITTA I KARANTÄN I EN MÖRK<br />
STUDENTLÄGENHET OCH VÄNTA<br />
PÅ ATT ÄNTLIGEN FÅ DAMMSUGA<br />
GOLVET FÖR FEMTE GÅNGEN<br />
SAMMA DAG.”<br />
Lisa Ljungberg.<br />
Vad är det för spännande galenskap jag talar om?<br />
Jo den som finns på TikTok såklart! I jakt på<br />
inspiration och onödig kunskap som kanske kan<br />
rädda min enformiga vardag har jag scrollat mig<br />
igenom den ökända appen. Jag har bevittnat videor<br />
på människor med grapefrukter som munskydd,<br />
barn med sanitetspåsar på huvudet och dansare<br />
iklädda svindyra designer-ansiktsmasker från märket<br />
Off-White. Desperata människor som tar vad de har<br />
och roar sig bäst de kan i ett försök att skydda sig mot<br />
viruset och allmän nedstämdhet och tristess. Tittar<br />
vi på modebranschen där hysterin alltid flödar fritt<br />
ser vi bevis på samma samfällda dårskap. Du kanske<br />
minns IKEA-hypen där folk skapade egna kläder<br />
av IKEA-påsar? Det uppstod en vurm av IKEA som<br />
varumärke under en period och folk började tävla<br />
i att överträffa varandra i galenskap. Modehus och<br />
privatpersoner skapade IKEA-sneakers. Sedan kom<br />
allt från buckethats, blågula byxor och dyra Fraktainspirerade<br />
designerväskor i plast.<br />
8
KULTUR & NÖJE<br />
Visst har du hört uttrycket “desperate times call for<br />
desperate measures”? Med detta i åtanke tycker jag att<br />
vi kan lätta på, sorry för cheesy uttryck, “den svenska<br />
stelheten” och släppa galenskapen fri. Det kan sträcka<br />
sig så långt att du hör av dig till människor som du<br />
annars inte pratar med. Eller börjar köra ditt eget race<br />
på sociala medier. Gör som Naomi Campbell och<br />
posera klädd från topp till tå i rosa handskar, krispigt<br />
vit sanitär skyddsdräkt och snygga glajjor. Kanske<br />
kan du utmana dina vänner att göra samma sak?<br />
Tidigare i veckan satt jag videomöte med<br />
eventutskottet i en förening jag är medlem i. Mina<br />
kollegor hade flera idéer på hur vi fortsättningsvis<br />
kunde genomföra event, fast på fyndiga sätt och<br />
distanserade från varandra. Quiz i små lag via Zoom,<br />
vinkvällar på distans och gaming-event var några<br />
kreativa förslag. Genast ville även jag ta mig an<br />
konstiga online-projekt. Jag laddade ner Minecraft,<br />
och har nu startat en server tillsammans med mina<br />
vänner där vi bygger upp ett samhälle tillsammans.<br />
Att gömma sig bakom en skärm kan få folk att lätta<br />
lite på stelheten och visa sina tokiga sidor - och<br />
där har vi historien om hur jag, en vanlig tjej från<br />
Stockholm, blev en gamer. Det är viktigt att vi visar<br />
oss sårbara genom att erkänna att vi alla drabbas<br />
av tristess. Glöm inte att du aldrig är ensam – vi<br />
är tillsammans fast på olika håll, och människor<br />
uppskattar att du tar initiativ och skapar roliga<br />
“distansering-aktiviteter”.<br />
En stor kram går därför till alla er som fortsätter att<br />
höra av er till era kompisar, släktingar och bekanta.<br />
Det gör stor skillnad. Jag beundrar er som gör<br />
konstiga saker på sociala medier i syfte att underhålla<br />
er själva och andra. Trodde nog aldrig att jag skulle<br />
puta med läppen åt TikToks vanvettighet. Om några<br />
år när jag ser tillbaka på mitt liv i Uppsala under<br />
pandemin tror jag att jag kommer tänka något i stil<br />
med “Gud vilken knäpp tid jag levde i”. Det fina är<br />
att allt finns lagrat i min mobil och dator. Slutligen,<br />
till mitt framtida jag: Det blev inget Valborgsfirande<br />
i Uppsala, men du gjorde det bästa du kunde för att<br />
skydda riskgrupperna, du startade en Minecraftserver,<br />
städade ditt studentrum till perfektion, ringde<br />
mormor och sydde en egen ansiktsmask. Bra jobbat.<br />
9
NATIONEN<br />
MINNEN FRÅN EN SVUNNEN TID<br />
ELLER REDOGÖRELSE<br />
FÖR VALBORGSFIRANDE I UPPSALA<br />
Av: Amela Muratspahić<br />
Jag är femton år. Det är vår. Jag promenerar med<br />
högstadiekompisarna i stan. Solen skiner, vi äter<br />
glass och tittar på forsränningen. Vi fortsätter<br />
förbi Ekoparken och ser nyfiket ut över den stora<br />
skaran människor som samlats på föga heltäckande<br />
picknickfiltar och små utspridda jeansjackor, där de<br />
skålar i solskenet med översvämmande plastglas.<br />
Stämningen är uppsluppen och vi beundrar de äldre,<br />
coola studenterna som firar in våren. Vi vågar oss<br />
inte närmare än till kanten av den stora gräsmattan,<br />
som morgonen därefter kommer vara lika täckt av ett<br />
tunt lager snö som av spruckna plastglas, bortslängda<br />
korkar och knöliga chipspåsar.<br />
***<br />
Jag är arton år. Om någon månad tar jag studenten.<br />
Valborg är fortfarande nytt och spännande och snart<br />
kanske jag får fira det på riktigt. Det är ju trots allt<br />
högskole- och universitetsstudenternas främsta<br />
högtid. Solen gassar men det blåser kallt där jag sitter<br />
i Ekoparken med vänner och planerar inför kvällens<br />
hemmafest. På väg hem för ett snabbt ombyte ser<br />
jag en ung student cykla omkull på asfalten framför<br />
Ekonomikum. Hon blöder från ansiktet och har<br />
troligtvis fått en hjärnskakning, men vill inte åka till<br />
sjukhuset. Vi ringer en ambulans och funderar över<br />
hur hon kommer må imorgon.<br />
***<br />
Jag är nitton år. Jag pluggar äntligen MKV vid<br />
Uppsala universitet, men känner mig fortfarande inte<br />
helt bekväm med studentlivet och har dessutom åkt<br />
på en förkylning på självaste Valborg. Ändå lyckas jag<br />
ta mig till en brunch, sitta lite i Ekoparken, hamna<br />
på en halvstökig hemmafest där golvet är klibbigt av<br />
öl, en person badar bubbelbad på toaletten och några<br />
korvar ligger i en halvtom kastrull på den smutsiga<br />
spisplattan. Jag och samma högstadiekompis som jag<br />
firat Valborg med så många gånger tidigare utbyter<br />
en menande blick och bestämmer oss för att gå och ta<br />
en fika istället.<br />
***<br />
Jag är tjugo år och står i publikhavet på Stocken<br />
Garden. Det är varmt, alldeles för varmt för<br />
att vara april. Det är Skvalborg, Kvalborg, Valborg,<br />
dagarna flyter samman. Jag skriver för<br />
<strong>Holmiensis</strong> och har därmed en koppling till<br />
Nationen, till studentlivet, till de där ”coola<br />
studenterna”. Jag är mitt i alltihopa, sorlet hörs och<br />
känns över hela staden, i tårna och i<br />
ansiktet. Det luktar vår och Aperol, och Veronica<br />
dunkar i högtalarna. Benen värker och efter<br />
en klibbig dusch billig skumpa plirar jag mot<br />
människorna som samlats bortom avspärrningarna<br />
på Ingmar Bergmansgatan. Barn, medelålders<br />
män och äldre par. De stirrar på oss, men mina<br />
igenimmade solglasögon och skavande kontaktlinser<br />
kan varken tyda eller tolka blickarna på så långt<br />
avstånd. Tittar de på oss med spänning, längtan,<br />
nostalgi, avsmak? Jag vet inte, och i stunden bryr jag<br />
mig inte heller. Allt som existerar i min livsvärld just<br />
nu finns innanför de där avspärrningarna, på den<br />
här bakgården. En egen mikrocivilisation vid namn<br />
Stockholms nation.<br />
***<br />
10
NATIONEN<br />
Som född och uppvuxen i Uppsala har jag alltid<br />
haft en relation till Valborg. Det har alltid varit en<br />
självklarhet, lika återkommande som julafton eller<br />
ens födelsedag. Men som så många andra högtider<br />
eller speciella tillfällen har jag också alltid haft en<br />
reservation för Valborg, en slags hatkärlek till denna,<br />
av många, oumbärliga ingrediens för ett lyckat recept<br />
på studentlivet i Uppsala. Självklart kan detta<br />
komma som en överraskning för många, denna<br />
provocerande åsikt som man knappt vågar yttra i<br />
studentsammanhang någonstans, än mindre<br />
i Uppsala! Och nu kanske den otålige läsaren undrar<br />
hur det kan komma sig att jag likt Grinchen, har en<br />
sådan cynisk inställning till Valborg, och därmed till<br />
studentlivet i sig. Kanske beror det på att Valborg<br />
aldrig varit ”once in a lifetime” för mig. Som tidigare<br />
nämnt har många Uppsalabor firat Valborg sedan<br />
tonåren, vilket gjort högtiden något passé. En annan<br />
anledning kan vara min inställning till att högtider<br />
i allmänhet ofta får något slags magiskt skimmer<br />
över sig som höjer förväntningar till skyarna, bara<br />
för att helt brutalt låta dem falla fritt på självaste<br />
dopparedagen. Nyårsafton är ett praktexempel på<br />
detta fenomen.<br />
Men, som låttexten till ”Big Yellow Taxi” illustrerar<br />
– you don’t know what you’ve got till it’s gone – kan<br />
inte heller jag (Grinchen!) låta bli att sakna Valborg<br />
när den försvinner i sin formella form på grund av<br />
den rådande coronapandemin. För, som tidigare<br />
nämnt, präglas ändå min relation till Valborg också<br />
av en kärlek, tillika den melodramatiska sorten. Detta<br />
reportage skulle egentligen bli en hommage till<br />
femårsjubileet av Stocken Garden och<br />
historien bakom Valborgsfirandet, men istället<br />
kan jag konstatera att det hittills resulterat i en<br />
halvknagglig, småpretentiös krönika av en avgående<br />
redaktör. Det finns sannerligen mycket<br />
att vara besviken över.<br />
”SOM FÖDD OCH UPPVUXEN I<br />
UPPSALA HAR JAG ALLTID HAFT EN<br />
RELATION TILL VALBORG. DET HAR<br />
ALLTID VARIT EN SJÄLVKLARHET.”<br />
Men ibland får man nöja sig med det näst bästa.<br />
Valborg kommer i skrivande stund troligtvis (och<br />
förhoppningsvis, med tanke på smittorisken) inte<br />
bli den där röjiga folkfesten den varit tidigare år,<br />
men den kan fortfarande bli speciell. Nedan följer<br />
några avslutande förslag på alternativa aktiviteter du<br />
kan ägna dig åt under Valborg, och resten av våren,<br />
istället.<br />
- Du kan hedra minnet av det tyska helgonet Sankta<br />
Walpurgis, eftersom vi inte skulle ha Valborg utan<br />
henne.<br />
- Köra charader via Zoom.<br />
Amela Muratspahić.<br />
- Köpa blommor för att sedan sitta och stirra på dem<br />
tills de dör.<br />
- Ringa en släkting och klaga över hur långtråkigt du<br />
har det.<br />
- Följa @beautifuldestinations på Instagram<br />
och räkna ut hur mycket pengar du sparar på<br />
skippad utlandsresa (alternativt ditt minskade<br />
koldioxidavtryck).<br />
- Bygga ett kuddfort och skydda dig mot omvärlden.<br />
- Prokrastinera eventuellt uppsatsskrivandet för att<br />
sedan få känna adrenalinkicken av en annalkande<br />
deadline.<br />
11
hedersledamoten<br />
NATIONEN<br />
HEDERSLEDAMOTEN<br />
Mohammad Ali Islamian, född 1956 i Teheran, är ingenjör och vaktchef på Stockholms<br />
nation. Efter gymnasiestudierna ville Mohammad studera utomlands, en önskan som av en<br />
slump gjorde att han hamnade i Sverige, där han läste svenska, matematik och<br />
civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik. Här stiftade han också sin första bekantskap med<br />
såväl Stockholms nation som Nationens Proinspektor emeritus Terry Carlbom. Efter studier<br />
och flera år som klubbinstruktör och landslagsledare inom taekwon-do, började Mohammad<br />
arbeta på Ericsson för att sedan bli produktchef på Telia. Men nationskärleken lämnade<br />
honom aldrig, och därför fortsatte han arbeta som vaktchef, en roll många tidigare och<br />
nuvarande studenter känner igenom honom i. Det står skrivet att till hedersledamot kallas<br />
envar Nationen vill betyga sin högaktning. Det är med största sådan jag lämnar över ordet till<br />
Mohammad Ali Islamian.<br />
Amela Muratspahić<br />
Redaktör<br />
Jag är född i Teheran i augusti 1956 och kom<br />
till Sverige som gäststudent i mars 1975. Direkt<br />
efter gymnasiet bestämde jag mig för att flytta<br />
och plugga vidare utomlands. Av en händelse valde<br />
jag Sverige. För en oerfaren artonåring som aldrig<br />
hade rest utanför Iran var det oerhört dramatiskt<br />
och spännande att ta ett så utmanande steg i livet<br />
till ett land som var så olikt Iran i många avseenden.<br />
Efter sex månaders svenskstudier började jag läsa<br />
matematik på Matematikum vilket passade mig<br />
bra eftersom jag alltid haft ett sinne för matematik<br />
men också för att det krävde mindre av det svenska<br />
språket. Efter ett års matematikstudier påbörjade jag<br />
civilingenjörsprogrammet med inriktning teknisk<br />
fysik.<br />
Redan under sommaren 1975, några månader efter<br />
min ankomst till Sverige, träffade jag Marianne och<br />
Terry Carlbom – ett möte som lett till en oavbruten,<br />
djup vänskap. Genom alla introduktioner i kultur<br />
och samhällskunskap samt vägvisningar har de fått<br />
en avgörande roll för de framgångar jag uppnått.<br />
Bättre tur i livet i kunde jag inte få vid denna<br />
ålder. Första gången jag satte foten på Stockholms<br />
nation var på Höstgasquen i oktober 1975. En<br />
för mig minnesvärd sittning där jag var gäst till<br />
numera Proinspektor emeritus Terry Carlbom och<br />
introducerades till Nationen för första gången.<br />
Mina studier pausades vid ett flertal tillfällen under<br />
åren på grund av olika händelser och<br />
prioriteringar. En av dessa var intresset för taekwondoträning,<br />
tävlingar, klubbinstruktör och<br />
fyra år som landslagsledare. Jag är än idag, fyrtiotre<br />
år efter att jag började träna i klubben, huvudtränare<br />
för Uppsala Taekwon-do Klubb, vilken är en av de<br />
äldsta klubbarna i Sverige.<br />
Efter att ha förskjutit studierna i många år tog jag<br />
slutligen examen och bestämde mig för att det<br />
var dags att få en tydligare inriktning på livet. Att<br />
påbörja en anställning på Ericsson i Stockholm och<br />
gifta mig är två händelser från den tiden som tyder<br />
12
hedersledamoten<br />
NATIONEN<br />
på det. Efter sex år på Ericsson blev jag head-huntad<br />
som produktchef till Telia i Uppsala vilka jag stannade<br />
kvar hos fram tills för två år sedan.<br />
Men flera av er känner nog inte igen mig från Telia<br />
eller från taekwon-don utan från Torsdagskvällarna<br />
på Stockholms nation som vaktchef. Av en händelse<br />
började jag 1985 jobba som ordningsvakt med<br />
huvudfokus på studentnationer, vilka jag innan var<br />
frekvent besökare av. Hösten därefter började jag<br />
jobba på Stockholms nation för att senare under slutet<br />
av 90-talet få ansvaret för säkerhet och vakteriet på<br />
Nationen, en roll jag magiskt nog är kvar i än idag.<br />
Fråga mig inte hur många hälsningar jag får från<br />
föräldrar till dagens besökande studenter som en gång i<br />
tiden själva var nationsbesökare…<br />
Våren 2004 installerades jag som Hedersledamot<br />
på Stockholm nations årliga januarimiddag. En<br />
oförglömlig händelse i mitt liv, inte minst då det var<br />
overkligt för mig att detta överhuvudtaget kunde hända<br />
mig igen då jag två år innan även hade installerats<br />
på Göteborgs nation som hedersledamot. Ovan på<br />
allt så fick jag några år efter även äran att hedras med<br />
guldmedalj av Uppsala Kommun för värdefulla insatser<br />
inom Uppsalas studentliv.<br />
”FRÅGA MIG INTE HUR MÅNGA<br />
HÄLSNINGAR JAG FÅR FRÅN<br />
FÖRÄLDRAR TILL DAGENS<br />
BESÖKANDE STUDENTER SOM<br />
EN GÅNG I TIDEN SJÄLVA VAR<br />
NATIONSBESÖKARE...”<br />
Mohammad Ali Islamian.<br />
En del frågar mig hur en civilingenjör även kan jobba<br />
som ordningsvakt. Tydligen har det fungerat och svaret<br />
är helt enkelt kärleken till studentlivet och rädslan för<br />
att lämna det. Som framgått ovan har mitt liv, utöver<br />
familjelivet, stått på tre ben: Mitt huvudyrke, jobba för<br />
studenter och idrotten. Jag har inom det ena yrket ofta<br />
haft enorm nytta av det andra yrket. Som ingenjör är<br />
man lösningsorienterad. Inom säkerhetsbranschen<br />
blir man tränad på relationer, konflikthantering och<br />
beteende. Och som tränare är pedagogik, ledarskap,<br />
hantering och utveckling av människor centralt.<br />
Egenskaper jag varit tacksam att få erhålla och använda<br />
mig av under mitt yrkesliv. Trettiofyra års arbete på<br />
Nationen har även gett mig ett enormt kontaktnät som<br />
gett stor nytta under min tid på Telia, inte minst genom<br />
alla kuratorer och övriga ämbetsmän jag haft glädjen att<br />
få arbeta med under 68 terminer som senare hamnat i<br />
näringslivet.<br />
Naturligtvis är alla dessa år minnesrika med hemskt<br />
många roliga minnen men givetvis även en del tråkiga.<br />
Dock blir oftast de goda minnena kvar hos mig. Det<br />
börjar närma sig en tid att skriva en bok om allt.<br />
Slutligen, för er som undrar och inte undrar hur och<br />
när Stockholms nation fick smeknamnet ”Stocken” kan<br />
jag berätta att det började succesivt i entrén för cirka<br />
arton år sedan. För att släppa in nationsmedlemmar<br />
gratis vid kassan var jag tvungen att ropa<br />
”Stockholmare” till kassören varje gång en kom. Efter<br />
att ha ropat det några hundra gånger brukade jag lessna<br />
mot slutet av kvällen och förkorta det till ”Stock”. Efter<br />
någon termin myntades uttrycket ”jag är stock” eller<br />
”jag går till Stocken ikväll” och fick snabb spridning.<br />
Jag är glad och stolt över att vara en hedersledamot med<br />
regelbunden kontakt med nationsmedlamar och övriga<br />
studenter. Vill ni så ses vi på ”Stocken”!<br />
13
hedersledamoten<br />
Tryck NATIONEN CMD+Shift<br />
för att ändra text<br />
WELCOME TO MY CRIB<br />
ZOOM-EDITION @ STUDENTVÄGEN<br />
Av: Kerstin Blomqvist<br />
I världen råder speciella tider och den här våren kommer minst sagt att gå till historien som något utöver det<br />
vanliga. Jag har emellertid en stark känsla av att vinden har vänt och att vi i skrivande stund, i början på april, är<br />
på väg mot ljusare och bättre tider. I nutid råder en blandning av social distans, funderingar inför framtiden och<br />
en längtan efter att allt ska bli som vanligt. I en vardag där besök hos vänner och bekanta i princip är ett minne<br />
blott ska jag trots detta ge mig an att göra hembesök på den mest studentikosa av vägar – Studentvägen. Här har<br />
Nationen flera olika bostäder och i skrivande stund är nya boenden även på väg att färdigställas. För att kunna<br />
genomföra dessa hembesök på ett socialt distanserat manér har jag till min hjälp den senaste tidens kanske mest<br />
använda program: Zoom! Så, jag välkomnar er därför in i det moderna hembesöket: Welcome To My Crib –<br />
Studentvägen & Zoom edition.<br />
Korridorsrummet – där studentfördomarna bekräftas<br />
Alla som har pluggat eller funderat på att plugga<br />
i en studentstad har sannolikt hört talas om, eller<br />
kanske till och med haft erfarenhet av, de beryktade<br />
studentkorridorerna. På Studentvägen har Nationen<br />
flera olika korridorer, där myter skapas och fördomar<br />
blir sanning. Jag har fått den stora äran att virtuellt<br />
besöka Andrea Henrikssons studentrum på<br />
Studentvägen.<br />
14
Tryck UPPSALAVYN<br />
NATIONEN CMD+Shift<br />
för att ändra text<br />
Andrea har bott i korridoren via Nationen i ungefär<br />
ett år och förutom henne bor det sju andra personer<br />
där. När jag frågan henne hur stämningen är i<br />
korridoren så säger hon att den är riktigt bra.<br />
- Det är ett gäng härliga personer med blandade<br />
personligheter. Några är ämbetsmän på Nationen och<br />
andra är bara medlemmar.<br />
Det märks på Andrea att hon trivs bra och att det<br />
finns en charm i att bo med flera andra, framförallt<br />
för en så glad och social person som Andrea.<br />
- Man är i princip aldrig ensam vilket jag verkligen<br />
gillar och det är supertrevligt att kunna äta middag<br />
tillsammans eller bara stå och snacka i köket, berättar<br />
hon.<br />
En fördom jag själv har om korridorer är att det är<br />
mer regel än undantag att det lätt blir stökigt. Enligt<br />
Andrea är kanske det värsta man kan göra att inte<br />
plocka undan efter sig, samt strunta i disken.<br />
- Det finns alltid några som inte fixar sådant när de<br />
varit i köket, vilket ju inte är så uppskattat. Dock är<br />
lite stök något man faktiskt vänjer sig lite vid. Man<br />
ska nog inte bo i korridor ifall man kräver mycket<br />
ordning och reda runt omkring sig, eller tycker<br />
att lite smuts i hörnen kan vara jobbigt. Här har vi<br />
ändå det så pass lyxigt att det kommer en städfirma<br />
och städar de gemensamma utrymmena en gång i<br />
veckan! Så är det inte alls i alla korridorer.<br />
”TILL SIST FÖRSÖKER JAG HA MINST<br />
SJU OLIKA LJUSKÄLLOR FÖR ALLRA<br />
BÄSTA MYSSTÄMNING - OCH MASSA<br />
VÄRMELJUS!”<br />
Andrea Henriksson.<br />
Till sist vill jag såklart veta lite om Andreas inredning<br />
i sitt kära korridorsrum. Vad jag kan se jobbar hon<br />
mycket med jordnära toner och mycket mysfaktor.<br />
När jag frågar henne vad hennes bästa inredningstips<br />
för en student är svarar hon:<br />
- Delvis att ha ett bord som går att fälla upp så att<br />
fler kan sitta runt det, vilket är supersmart om man<br />
vill ha folk över på middag. Det är även bra att ha<br />
några extra fällstolar. Sen är mycket växter något<br />
jag själv gillar att ha och något som gör mycket för<br />
hemtrevligheten. Till sist försöker jag ha minst sju<br />
olika ljuskällor för allra bästa mysstämning – och<br />
massa värmeljus!<br />
Studentlägenheten - När Torsdagsklubben<br />
stänger ner, öppna upp ditt hem!<br />
Nästa person att ta del av mitt virtuella hembesök<br />
är ingen mindre än Nationens Barmästare Tomas<br />
Haglund. Tomas har bott i studentlägenhet på<br />
Studentvägen i två och ett halvt år med en vän som<br />
inneboende. Senaste månaden har Tomas hem<br />
kanske framförallt blivit känt som en temporär<br />
Torsdagsklubb, självklart i corona-anpassad form.<br />
- I egenskap av Barmästare kände jag väl att det<br />
var mitt ansvar att se till så att det blir något slags<br />
umgänge på Torsdagarna. Det är ju väldigt tråkigt<br />
att vi inte kan ha det som vanligt med tanke på<br />
omständigheterna. Genom att låna en rökmaskin<br />
och lite discoljus blev det faktiskt en succé – och<br />
oväntat lite klagomål från grannarna!<br />
15<br />
15
Tryck NATIONEN CMD+Shift<br />
för att ändra text<br />
Tomas hem får också sägas vara välkänt som en<br />
riktigt ungkarlslya, sett till inredningsstilen. Jag ber<br />
Tomas berätta lite om sitt hem och kanske främst de<br />
beryktade skinnmöblerna.<br />
- Skinnsofforna får jag ofta kommentarer om, men de<br />
kommer faktiskt från föräldrarna så helt genomtänkt<br />
ungkarlsinredning kan jag inte påstå att det var.<br />
Att det sen råkade bli en välfylld sprithylla och en<br />
uppsatt boxningssäck kanske späde på den bilden lite.<br />
När Tomas visar mig omkring i lägenheten fastnar<br />
mitt öga vid flera intressanta föremål, såsom<br />
drömfångaren över sängen och den stora spegeln i<br />
vardagsrummet. Har han några bra inredningstips<br />
för studenter?<br />
- Spegeln har jag faktiskt snickrat ihop själv och det<br />
är väl generellt ett tips att få upp saker på väggarna,<br />
då blir det genast mer hemtrevligt. Sen gillar jag även<br />
växter. Och det är väl alltid bra med en stor TV samt<br />
välfylld bar. Mitt kanske bästa studenttips är även att<br />
göra ljusstakar av fina spritflaskor, det är kul!<br />
En annan sorts studentlägenhet – har du ett<br />
extra rum utan något att fylla det med? Köp en<br />
sköldpadda!<br />
Till sist ska vi besöka ännu en studentlägenhet på<br />
Studentvägen, där Nationens 2Q Carl Fredrik (CF)<br />
bor med sin flickvän Karolina, samt sköldpaddan<br />
Mike.<br />
När CF visar mig omkring får jag direkt en känsla av<br />
att någon tänkt efter med inredningen. Paret har bott<br />
i lägenheten sen början av februari, så på kort tid har<br />
de skapat sig ett riktigt trevligt hem. Undrar om CF<br />
har haft ett finger med i spelet här?<br />
- Haha, Karolina har till hundra procent skött<br />
inredningen, men lite har jag fått vara med och säga<br />
till om, skrattar han.<br />
16
Tryck NATIONEN CMD+Shift<br />
för att ändra text<br />
Vi går dock snabbt vidare till det kanske mest<br />
spektakulära med parets hem, sköldpaddan Mike.<br />
- Jag fick Mike när jag fyllde nio år och<br />
överenskommelsen var att han skulle följa med dit jag<br />
åkte, så därför bor han med oss här i Uppsala – vilket<br />
är mycket trevligt. Mike har ett terrarium samt en<br />
grotta där han kan sova och mest gör han just det,<br />
sover, eller äter sallad. Mike gör sig riktigt bra på fest<br />
dock och är alltid en snackis. Det är även en mycket<br />
trevlig bakissyssla att hänga med honom och se<br />
honom gå runt i lägenheten. Något som dock är lite<br />
kul är att Mike troligtvis inte är en han, utan en hon.<br />
Sköldpaddor utvecklar nämligen sitt kön först efter<br />
tre år – och mycket tyder på att det faktiskt är en tjej.<br />
Till sist, utöver sköldpaddan, undrar jag såklart och<br />
ifall CF har något bra inredningstips för studenter?<br />
- Kan såklart vara kul att köpa lite möbler som man<br />
kan ha en längre tid men annars är väl ett tips att<br />
köpa bra men billig basinredning, antingen nytt<br />
eller begagnat. Om möjligt är det ju även toppen att<br />
sno med grejer från ens föräldrar som de inte längre<br />
behöver.<br />
”MICKE GÖR SIG RIKTIGT BRA PÅ FEST<br />
DOCK OCH ÄR ALLTID EN SNACKIS.<br />
DET ÄR ÄVEN EN MYCKET TREVLIG<br />
BAKISSYSSLA ATT HÄNGA MED<br />
HONOM OCH SE HONOM GÅ RUNT I<br />
LÄGENHETEN”<br />
Carl Fredrik Kjellberg.<br />
Jag avslutar Zoom-mötet med CF fylld av<br />
välbefinnande – kanske borde man skaffa sig en<br />
sköldpadda ändå? Jag är i varje fall nöjd över att ha<br />
fått till mina hembesök på Studentvägen hos Andrea,<br />
Tomas samt CF och Karolina – även om jag såklart<br />
nästa gång önskar att det kan ske på det gamla<br />
hederliga sättet. Stort tack till dem och stort tack till<br />
alla er trogna <strong>Holmiensis</strong>-läsare!<br />
17
Tryck KULTUR CMD+Shift & NÖJE<br />
för att ändra text<br />
“DE BÄSTA TIMMARNA<br />
PÅ VECKAN”<br />
Av: Markus Hällje<br />
Stockholms nations damkör Erato präglas av<br />
god stämning – i dubbel bemärkelse. Gruppens<br />
sammanhållning är något alldeles extra. Det stod<br />
klart efter att ha varit med under en repkväll.<br />
I Landskap sitter en något reducerad skara<br />
körmedlemmar. De har just avklarat en röstövning<br />
i väntan på mat från Bakfickan. Den oundvikliga<br />
genomgången av rådande pandemi varar inte länge<br />
innan samtalet som av magnetism glider in på<br />
vänskapen.<br />
- Under våren skulle vi ha gig:at på Marsgasquen och<br />
Vårbalen på Stockholms, berättar Matilda.<br />
- Vi har svårt att sia om framtida gig. Oftast är vi en<br />
eller två personer per stämma vilket gör oss känsliga<br />
för bortfall. I vanliga fall får man vid förkylning ta en<br />
Ipren och komma ändå, men det funkar ju inte så nu,<br />
vilket gjort oss sköra, förklarar Lisa.<br />
- Och så planerade vi den årliga vårkonserten för<br />
även icke-studerande som nu blir svår att genomföra.<br />
Och det går inte att repa om för många är hemma, vi<br />
har redan ställt in två repetitioner, fyller Matilda i.<br />
-Vi är ett tight gäng och repen är en väsentlig punkt i<br />
vardagen. Det blir konstigt när man inte får komma<br />
hit och träffas, säger Kajsa och lättar upp stämningen<br />
genom att byta till ett trevligare ämne.<br />
Uppsättningen för kvällen består av körledare<br />
Matilda Lifvergren Nordenfelt, Amanda Adeborn<br />
Fortea, Ellen Berkemar, Iris Lögdlund, Kajsa<br />
Fridborn, Lina Molin, Lisa Wehlin, Mathilda<br />
Lindström och Tova Lindqvist. I vanliga fall återfinns<br />
även Emma Laurell, Emmy Apetrea, Maria Allebeck<br />
och Marika Hafdell.<br />
-Vi är ofta närgångna när vi sjunger och kramas<br />
väldigt mycket. Man vill inte bli av med det,<br />
instämmer Lisa.<br />
Utöver glädjetjut i korridorsrum och samtal till<br />
familjen bjuder Amanda på en speciell berättelse om<br />
hur hon togs in i gemenskapen.<br />
- Jag fick beskedet som i direktsändning. En kompis<br />
sökte till Marsspexet som skådespelare och tipsade<br />
mig om deras kör. Väl där berättade några tjejer<br />
att de även sjöng i Erato. Jag sökte efter dem på<br />
Youtube och blev helt frälst, och de hade också<br />
audition i samma veva! Till en senare repetition<br />
med Marsspexet hade kören skrivit om texten i en<br />
av låtarna och sjöng att jag nu kommit med i Erato<br />
också! minns Amanda. - Man kan inte låta bli att vilja<br />
vara med när alla är så gosiga.<br />
”REPEN BLIR TILL HÄLFTEN<br />
PSYKOLOGSAMTAL, HÄLFTEN SUPER-<br />
SERIÖS KÖRSÅNG. EN PERFEKT<br />
KOMBINATION.”<br />
Lisa Wehlin.<br />
Efter värmande anekdoter om hur tjejerna kom med<br />
i kören blir följdfrågan varför de sökte och även<br />
av vilka skäl andra studenter bör göra detsamma.<br />
Förutom att själva få bestämma helt vad som ska<br />
sjungas, exempelvis låtar från radio, trycks tydligt på<br />
en sak.<br />
18
KULTUR & NÖJE<br />
känner igen!”, berättar Matilda.<br />
Vid sidan av uppträdanden på Stockholms nations<br />
evenemang - vilka blir festligare ju längre in på<br />
sittningen de äntrar scenen – blir det fler tillfällen<br />
att skina. Det märks att de älskar alltihop, ett riktigt<br />
smakprov av drömlivet – allt tack vare Uppsalas<br />
nationsliv.<br />
- Framförallt är det ett jättemysigt gäng och forum att<br />
få snacka av sig i. Varje rep sätter vi en “prat-timer”<br />
för att inte glömma bort att sjunga! svarar Matilda.<br />
- Det kan även bli en del tårar, berättar Lisa. - Då vi<br />
inte är de närmaste klasskamraterna är det skönt att<br />
få prata om det vanliga livet. Man är trygg med alla<br />
här och de bidrar med andra, värdefulla perspektiv<br />
än de man träffar dagligen. Repen blir till hälften<br />
psykologsamtal, hälften superseriös körsång. En<br />
perfekt kombination.<br />
- Det är de bästa timmarna på hela veckan, ett slags<br />
terapi för själen, fyller Amanda i.<br />
Kan ni bjuda läsarna på några guldkorn?<br />
-Jag kommer bara på historier som är hemliga!<br />
utbrister Matilda.<br />
Blickar byts och pillemariska leenden sprids genom<br />
salen. Tjejerna ser tillbaka på gemensamma minnen.<br />
Jag får inte delta utan bara fantisera om vad gruppen<br />
varit med om.<br />
- Grundarna av kören har fortsatt en egen<br />
musikkarriär med samma namn, inleder Amanda. -<br />
Det var de som blev kända med kesoburks-covern på<br />
Robyns Call your girlfriend.<br />
-Vi brukar lyfta vikten av att inte nämna<br />
kesoburkarna för att skilja på oss och<br />
ursprungsgruppen. Så var det på Malmö<br />
nations vårbal i Lund. Dåvarande körledare bad<br />
konferenciern att inte referera till dem. Vi vill<br />
inte blandas ihop, för deras och vår skull. Sedan<br />
presenterade han oss genom att ta fram två<br />
kesoburkar och ropa “Nu kommer ett gäng ni kanske<br />
- Många vill boka oss och majoriteten av gigen är på<br />
andra nationer. Vi har även sjungit på Svea Ekonomis<br />
julfest, på bröllop, examensfiranden och gått luciatåg<br />
hos företag i Stockholm. Vi kan inte tacka ja till allt<br />
om vi ska klara av plugg och jobb, säger Matilda.<br />
- Det är tråkigt att behöva tacka nej, drömmen vore<br />
att försörja sig på detta. Få åka landet runt i minibuss.<br />
Vore det möjligt hade alla föredragit det, fortsätter<br />
Lisa.<br />
- Erato on tour, jag hade sagt upp mig på direkten!<br />
instämmer Amanda.<br />
”ATT GÅ MED I ERATO HAR VARIT<br />
MITT BÄSTA BESLUT I UPPSALA.<br />
STUDIETIDEN HADE INTE VARIT LIKA<br />
BRA UTAN DEN.”<br />
Matilda Lifvergren Nordenfelt.<br />
Känner ni de som hör av sig för bokningar?<br />
-Nej, det är främst folk som hört oss tidigare eller<br />
hört talas om Erato. Få kopplingar till Stockholms<br />
vad vi vet. En del privatuppträdanden i Stockholm är<br />
genom kontakter, som gamla körmedlemmar. Men vi<br />
har ett gott rykte i Uppsala som vi värnar om, svarar<br />
Matilda.<br />
Så hur gör man för att höra Eratos stämmor idag? De<br />
är en kör som älskar att öva och njuter kanske mest<br />
av förberedelserna inför ett uppträdande, möjligtvis<br />
en livekonsert på Instagram. Följ Erato SNDK där<br />
och håll utkik efter mer information om framtida<br />
digitala lösningar. Stockholms nations damkör lär<br />
inte låta sig hindras av social distansering.<br />
- Att gå med i Erato har varit mitt bästa beslut i<br />
Uppsala. Studietiden hade inte varit lika bra utan<br />
kören. Detta gäng är bäst och vi är väldigt stolta över<br />
Erato, avslutar Matilda.<br />
Samtliga i salen nickar instämmande.<br />
19 19
KULTUR & NÖJE<br />
ATT GRÄVA DÄR MAN STÅR<br />
Av: Markus Hälje<br />
År <strong>2020</strong> är Sverige drabbat av den värsta krisen sedan<br />
andra världskriget. Landet kämpar likt övriga världen<br />
mot en och samma osynliga fiende. En av åtgärderna<br />
för att minska virusets landvinningar är reseförbudet.<br />
När det inte går att resa tvingas man gräva där man<br />
står. Här följer några av undertecknads förslag<br />
på saker att göra medan vi väntar ut stormen. Ett<br />
försök att skildra några av studentstadens juveler<br />
utanför studentlivet. Situationens förutsättningar är<br />
föränderliga och uttalanden kan bli utdaterade inom<br />
loppet av några dagar. Varje nyhet är en färskvara.<br />
Ingen vet vad som gäller imorgon, men oavsett<br />
rekommenderad isolering eller inte är nedan tips på<br />
saker att göra i Uppsala beständiga. Det rör sig om<br />
fina platser, möjligtvis mer folktomma, oavsett vad<br />
som råder när detta trycks.<br />
Slottsbacken och Gatstenar, Warszawa<br />
I norr syns Gustavianums knopp tätt följd av<br />
Domkyrkans tre torn och bildar en för stadsbilden<br />
unik och värmande välbekant horisont. I utsiktens<br />
mitt glittrar Uppsala Konsert & Kongress glasfönster<br />
förföriskt. Likt nattfjärilen dras till ljuset vill man dit<br />
och okritiskt ta del av vilken föreställning som än<br />
bjuds. Söderut syns Miss Voon vid centralen i all sin<br />
prakt och mellan dessa höjder myllrar det vanligtvis<br />
av cykeltrafik och förhoppningsvis långsamtgående<br />
bilar.<br />
Vi befinner oss vid slottet – på motsatt sida av den<br />
som vetter mot Botaniska trädgården. Vädret för<br />
dagen är kluvet och talar med två tungor. Vyn skärs<br />
av på mitten med ett träffsäkert operationssnitt. Å<br />
ena sidan solsken, å andra mulet och skugga. Så bred<br />
är utsikten.<br />
avsluta dem i takt med soluppgången. Men att blicka<br />
ut över staden utan att behöva koncentrera sig på<br />
vänner och stök ger utrymme för något annat.<br />
Reflektion och kontemplation.<br />
På vägen ner via Carolinabacken stöter man på<br />
verket Gatstenar, Warszawa – en refug byggd av<br />
stenar identiska med de man finner utanför Frontex<br />
huvudkontor i Polens huvudstad. Frontex är en<br />
europeisk myndighet som ansvarar för samordningen<br />
av EU-ländernas gränsbevakning.<br />
När flyktingvågen 2015 var som störst blev<br />
konstinstallationen precis klar.<br />
Ordet refug är sprunget ur latinets refugium som<br />
betyder tillflyktsort, det engelska ordet för flykting är<br />
refugee.<br />
Erik Krikortz refug är väl värd att besöka och<br />
reflektera över, ett stenkast från Stockholms nation.<br />
Jag är 2015<br />
På samma tema följer nästa förslag. Lägg en<br />
stund på att ta del av de berättelser som delas i<br />
Facebookgruppen Jag är 2015. Ett initiativ som ger<br />
möjlighet åt människor som kom till Sverige under<br />
flyktingvågen för fem år sedan att berätta vad de<br />
åstadkommit fram till idag. Rörande historier om<br />
uppnådda drömmar, bättre liv för sig och sina<br />
familjer samt genuina viljor att bidra till samhället<br />
och ge tillbaka.<br />
Här har många studenter varit – för att ta en fördrink<br />
i inledningen av festligheter eller i bjärt kontrast<br />
20
KULTUR & NÖJE<br />
The English Bookshop<br />
Mitt emot Stadsbiblioteket tvärsöver vägen. Det<br />
faller ett stilla vårregn när jag kliver in och tar<br />
skydd i bokaffären. Glasögonen behöver torkas med<br />
nederkanten av tröjan. Den passande fonden av väta<br />
som präglar många erfarenheter av Storbritannien.<br />
Väl härinne är varken väggar eller möbler synliga,<br />
utan döljs av heltäckande bokkollage, likt skynken av<br />
hopsydda näsdukar. Som om lokalen vore för liten för<br />
alla böcker och att bägaren rinner över. Klädsamma<br />
citat från Daily Mail, Daily Express och The Sunday<br />
Times pryder de flesta bokomslagen vid ingången.<br />
Först nu slås jag av de toner som ömt lindar in<br />
rummet, nämligen The Smiths. Från vad som verkar<br />
vara en brittisk radiokanal hörs This Charming<br />
Man och trots Morrisseys behagliga sångröst är det<br />
accenten som bidrar mest till stämningen.<br />
Just intill mig – där jag anonymt låtsas bläddra<br />
intresserat i en bok jag inte tänker köpa – tar en<br />
mörkhårig kvinna till orda på en engelska som<br />
rimligen bara den infödde behärskar, - Excuse me,<br />
hi, I was just wondering… Det är en specifik bok<br />
hon undrar över. Varpå kvinnan som jobbar för<br />
dagen svarar på lika elegant Londondialekt och jag<br />
tjuvlyssnar rofyllt på deras korta men typiskt artiga<br />
konversation.<br />
konstant i skyn. När vi kommer fram till första<br />
korsningen svänger vi höger uppför den ofta hala<br />
kullerstensbacken. Här bör inte cyklas när det regnar,<br />
bedyrar den som är vis av erfarenhet. Väl uppe i<br />
slutet av backen finns målet med resan, åtminstone<br />
geografiskt, nämligen Fyrisbiografen.<br />
Här erbjuds var måndag olika sorters dokumentärer<br />
med hög kvalitet som gemensam nämnare. Efter<br />
visningen ges publiken möjlighet att sitta kvar, lyssna<br />
och ställa frågor när exempelvis regissören själv<br />
eller någon inom ämnet kunnig från universitetet<br />
samtalar om det vi just fått se. En ovärderlig arena för<br />
fördjupad kunskap om allt mellan himmel och jord,<br />
av delvis ideella krafter. Dokumentären för kvällen är<br />
For Sama, Till min dotter, om inbördeskriget i Syrien.<br />
Trots att man redan vet, bankar insikten med slägga<br />
på medvetandets port och placerar sig oundvikligt<br />
i uppmärksamhetens centrum. Det går att gräma<br />
sig över att det bästa toalettpappret är slut eller att<br />
den efterlängtade musikkonserten inte blir av. Men<br />
det är inte vi som drabbas värst. Det är det aldrig.<br />
Jämför att undvika smittan från en tvåa i Luthagen<br />
bunkrad med handsprit, med att ligga i tält på vad<br />
som påminner om soptippar. Utan tillräcklig tillgång<br />
till vatten.<br />
Kvalitetsdokumentär följt av<br />
expertsamtal varje måndag på Fyrisbiografen<br />
Vi befinner oss mellan Göteborgs och<br />
Södermanlands-Nerikes nation. Promenaden sker i<br />
riktning mot Domkyrkan, denna betryggande<br />
21
KULTUR & NÖJE<br />
Messob<br />
Matt och dovt men ändå färgglatt – rödbrunt, beige,<br />
mörkgrönt, sandgult. Här och där växter, skulpturer<br />
och tavlor i klassisk afrikansk stil, gissningsvis<br />
etiopiskt och eritreanskt mer specifikt.<br />
Inredningen inne på Messob är estetiskt<br />
tillfredsställande och möjligtvis en av anledningarna<br />
till att restaurangen i februari kunde stoltsera med<br />
Guldkajans hederspris av Uppsala Nya Tidning.<br />
- Restaurangen är en kulturambassadör. Att vi får det<br />
här priset är ett kvitto på att vi är uppskattade, sade<br />
Kaleb Kifleyesus själv till UNT vid tillkännagivandet<br />
av årets priser.<br />
Sirius loppmarknad<br />
En åldrad tidskrift som berättar historien om hur<br />
tillvaron såg ut för sextio år sedan. Detsamma gäller<br />
äldre teknologiska artefakter som vinylskivor. Hur<br />
var det att växa upp utan internet?<br />
En detaljerad lampfot med tillhörande broderad<br />
skärm som påminner om den man som barn brukade<br />
stanna upp vid hos mormor och morfar. Som blicken<br />
fästes vid och vars mönster studerades eftersom de<br />
vuxnas samtalsämne blev för långtråkigt.<br />
Även modernare fynd som nysläppta böcker eller<br />
sällskapsspel.<br />
Oavsett om man brinner för Sirius IK och på varje<br />
möjligt sätt vill stödja föreningen, eller bara är en<br />
fattig Uppsalastudent i jakt på billiga möbler och<br />
böcker, är det värt att besöka källaren på Sturegatan 5<br />
i Luthagen. Söks något specifikt är det bara att prova<br />
vid flera tillfällen – utbudet fylls på varje dag.<br />
Allt överskott som loppmarknaden genererar går till<br />
Sirius ungdomsverksamhet.<br />
22
KULTUR & NÖJE<br />
Tre journalister: tre typer av böcker<br />
Som avslutning på detta reportage kommer<br />
följaktligen tre lästips för den som inte vill eller<br />
kan lämna sin villa, lägenhet eller studentkorridor i<br />
nuläget. Man behöver inte vandra i Uppsala, det går<br />
lika bra att upptäcka världen hemifrån, under en filt i<br />
soffan, vilket nedan tretal är ett bevis på.<br />
Ditt lilla mörker i ljuset - Som krönikör får Andrev<br />
Walden utlopp för en mängd olika funderingar som<br />
hans medvetande ständigt producerar. De flesta<br />
ur sällan tidigare tänkta perspektiv och svindel<br />
blandas med fniss. 2017 nominerades han till Stora<br />
Journalistpriset för sina krönikor, en genre som aldrig<br />
tidigare lett till nomineringar. Detta är en samling av<br />
hans bästa texter och behandlar allt från helvetet som<br />
småbarnsförälder till frågor om rymden och alltets<br />
undergång – med finess. Det mest vardagliga med det<br />
mest avlägsna.<br />
Thailandssvenskarna - Frilansjournalisten och<br />
tidigare Uppsalastudenten Joakim Medin har stått för<br />
flertalet imponerande journalistiska insatser.<br />
Bland annat när han wallraffade i Thailand för<br />
att nå djupare insikter i landets sexköpsindustri<br />
och närmare bestämt svenskarnas roll i det hela.<br />
Han utgav sig för att vara en vanlig turist som alla<br />
andra och nästlade sig in i samtal som avslöjade<br />
väldigt mycket om en del svenskar. Joakim bar dold<br />
mikrofon under hela resan och det hela mynnade ut<br />
i en mycket läsvärd bok. Kunskap om det svenska<br />
samhället hämtas från andra sidan världen. Boken<br />
innehåller även ett avslöjande som rör Uppsala.<br />
Ålevangeliet - Kulturjournalisten Patrik Svensson, för<br />
detta verk vinnare av Augustpriset, har skrivit en hel<br />
fackbok om ålen – och det är helt magnetiskt. Den<br />
innehåller far-och-son-nostalgi inom ett traditionellt<br />
manligt ämne: fiske, blandat med svindlande<br />
existentiella och filosofiska frågor, en mix som bitvis<br />
påminner om Den gamle och havet. Den som börjar<br />
läsa boken blir snabbt på det klara med att ålen är<br />
världens mest gåtfulla fisk och inser varför människor<br />
från Aristoteles till Sigmund Freud kämpat med att<br />
förstå den – utan att lyckas.<br />
23
NATIONEN<br />
ANYTHING FOR SWEDEN<br />
AN INTERNATIONAL PERSPECTIVE ON “THE BEST<br />
COUNTRY IN THE WORLD”<br />
By: Kseniya Kalaur<br />
- I will leave Europe either in a coffin or in January<br />
2021, I literally screamed to the phone when someone<br />
from my “home” university asked me to immediately<br />
go back to the States in the beginning of March.<br />
To begin with, University of Rochester is not my<br />
“home”. Despite most of my friends thinking that I’m<br />
American, I don’t even have a green card. My parents<br />
live in Belarus, which is a one-hour flight from<br />
Stockholm and a twelve-hours flight from New York<br />
City (not counting a day or two of layovers). Going to<br />
the US seemed irrational. Or, I simply wanted to stay<br />
in Sweden. That’s it.<br />
”TURNED OUT, SWEDISH PEOPLE ARE<br />
NOT AS EVIL AS WE WERE TOLD THEY<br />
ARE.”<br />
Kseniya Kalaur.<br />
In March 2019, I landed in Stockholm the first time<br />
in my life. Needless to say, I was desperately in love<br />
with Sweden already when I saw a huge SAS airbus<br />
in a not-super-attractive-and-comfortable Chicago<br />
O’Hare airport. To be honest, I was in love with<br />
Sweden long before that. Why? Because winter<br />
sports and Melodifestivalen. That day, on March 6th,<br />
I was leaving Rochester to go to skidskytte-VM in<br />
Östersund. Stockholm didn’t make a huge impression<br />
on me maybe because our introduction happened<br />
when I was dead after ten hours flight or maybe<br />
because I’m generally not a huge fan of big cities since<br />
they all look the same to me.<br />
My life changed after I came to Jämtland. It was<br />
the first time watching my favorite sports live. And<br />
all that was happening because the organizing<br />
committee needed a Russian-English translator, so I<br />
came not to watch, but to work.<br />
After two weeks, I came to Rochester, knocked on<br />
the education abroad office door and said that I was<br />
going to study in Sweden Spring’20.<br />
- But nobody studies abroad sophomore year, wait for<br />
the junior.<br />
I cried my entire Arlanda-Newark flight and I was<br />
determined they would let me apply. I didn’t have to<br />
argue for long. They let me apply and I was accepted<br />
to Uppsala.<br />
I have no idea what it means to “study abroad”. I<br />
left my family when I was seventeen. I’ve lived in<br />
China, Russia, the US before I came to Sweden. I<br />
never understood a division between international<br />
and national students. Probably because I get on<br />
well with everyone without any necessity to ask,<br />
“where are you from?” What I appreciate about<br />
Uppsala is that students are independent. In the US,<br />
for example, the adults govern everything including<br />
student organizations, sports teams, et cetera. That<br />
automatically means that every student “owes”<br />
something to the school, and one is never able to do<br />
what they want. Back in the States even when fighting<br />
for some sort of flexibility, I always had to do what<br />
my school wanted me to do. In Rochester, we also<br />
have a huge campus with all the facilities combined<br />
together in a small area. That means people are<br />
everywhere and one has no chance to be alone even<br />
for an hour.<br />
In Uppsala I can finally be left alone. I don’t have to<br />
spend twenty-four hours a day with my classmates/<br />
workmates. In addition, the range of activities I can<br />
select from is so huge that I can learn new skills and<br />
get better in previously accomplished skills every<br />
single day. I joined Stockholms nation during my first<br />
week and after Sthlmsveckan I asked Rochester to let<br />
me stay one more semester. They sent me the<br />
24
NATIONEN<br />
permission right on my birthday (which was also on<br />
Thursday this year, such luck).<br />
I remember how at the beginning of the semester<br />
we had those lectures for the exchange students on<br />
how to understand Swedish culture. It was a shock<br />
for me to realize that people in their twenties might<br />
find culture as a barrier to their potential friendships.<br />
Secondly, we were told that it’s basically impossible to<br />
become friends with Swedes.<br />
”MY LIFE CHANGED AFTER I<br />
CAME TO JÄMTLAND.”<br />
Kseniya Kalaur.<br />
The irony is that now three months into the semester<br />
I can say that a good 98% of my mates are Swedes.<br />
Turned out, Swedish people are not as evil as we were<br />
told they are. For those internationals concerned<br />
about not being able to find their company in<br />
Uppsala – I can say that I don’t have one either. But<br />
I have a ton of free time and so many ways I can<br />
contribute to my “home” university, my exchange<br />
university and my resume. And that’s important.<br />
I was never super happy in my life. I always wanted<br />
more and that was always making me even more<br />
disappointed. However, if those twenty sad years<br />
were for one year in Sweden – I would do that again.<br />
Can one explain why they love their family and/<br />
or partner? No. Same for me, I can’t explain why<br />
Sweden, but I can definitely say that mitt hjärta<br />
tillhör Sverige.<br />
25
KULTUR & NÖJE<br />
HOS DAGENS STUDENTER<br />
Av: Mireia Lundquist<br />
Ingen är så uppfinningsrik i köket som den som<br />
inte vill handla en gång till innan CSN dimper ner<br />
på kontot. Hur äter vi studenter egentligen? Är det<br />
fortfarande gröt och snabbnudlar eller har vi börjat<br />
jobba oss mot mer kreativa, hälsosamma lösningar<br />
när kylskåpet gapar tomt? Jag begav mig hem till tre<br />
studenter för att gräva i deras skafferi.<br />
LINNEA<br />
När jag blir bjuden på middag hos Linnea Ljung<br />
trollar hon fram svamp, renkött, lingon och glutenfri<br />
pasta.<br />
- Jag älskar att göra risotto eller ugnsbaka rotfrukter<br />
med kyckling. Men vissa dagar blir det lite enklare,<br />
som en pasta och sås, säger hon.<br />
Jag tittar på den gräddiga renköttssåsen och tänker<br />
att Linneas definition på ”enkelt” knappast stämmer<br />
överens med min. Linnea har, precis som många<br />
andra, sina favoritvaror i affären, och hemma hos<br />
henne finns det alltid kycklingfilé.<br />
- För det kan man göra så mycket på! Pasta med<br />
kyckling, kyckling i ugn, kycklinggrytor...<br />
När jag frågar om Linneas tips för en lyckad<br />
studentkost får jag ett svar jag kan identifiera mig<br />
med:<br />
- Jag vet knappt vad jag gör själv haha, vet inte om jag<br />
kan tipsa någon. Jag freebase:ar i princip varje gång,<br />
och så blir det oftast ganska bra, säger hon med ett<br />
skratt.<br />
Här kan jag flika in och säga att pastan hon slängde<br />
ihop när jag hälsar på blev mer än bara ”ganska bra”.<br />
- Men våga testa, fortsätter hon. - Våga prova att laga<br />
nytt och våga göra misstag, så blir du ständigt bättre.<br />
Och KÖP INTE KETCHUP.<br />
Ketchup är en produkt som inte finns i hennes<br />
kylskåp, påstår Linnea.<br />
- Om jag ska göra en pastarätt köper jag hellre<br />
tomater och gör en ordentlig tomatsås, avslutar hon.<br />
”VÅGA PROVA ATT LAGA NYTT OCH<br />
VÅGA GÖRA MISSTAG, SÅ BLIR DU<br />
STÄNDIGT BÄTTRE.”<br />
Linnea Ljung.<br />
MOA<br />
- Jag tycker att det ska vara mysigt att äta, säger Moa<br />
Tagesson när vi sätter oss ner för att diskutera<br />
mat. - Att bo med partner och laga mat tillsammans<br />
är annorlunda än om man äter själv, menar hon.<br />
Och med en italiensk kock till pojkvän kan man<br />
kanske hävda att hon har en lite lyxigare vardagskost<br />
än oss andra. Avundsjukan pyr i mig när hon berättar<br />
om att mackor till middag inte är något som händer<br />
hemma hos henne (och får mig att skämmas lite<br />
över min middag bestående av just mackor kvällen<br />
26
KULTUR & NÖJE<br />
dessförinnan). Moa berättar att hon gärna lägger krut<br />
på en lyxig brunch som hon och pojkvännen kan<br />
umgås över.<br />
- Duka upp hela bordet med allt! Kaffe, juice, gärna<br />
någon smoothie, bröd eller frallor, skinka, alltid ägg<br />
eller äggröra, grönsaker och frukt! Gärna yoghurt<br />
och flingor också.<br />
Sagda pojkvän kommer hem under samtalet, och<br />
snabbt blir man bjuden på en lyxigt skummad kopp<br />
kvalitetskaffe, och jag skäms igen, nu över min<br />
frukost bestående av gröt och pulverkaffe.<br />
När jag frågar vad som alltid finns i skafferiet är<br />
svaret riskakor och Philadelphia-ost, men även<br />
mycket grönt:<br />
- Vi har alltid grönsaker och frukt och potatis<br />
hemma, och lax i frysen.<br />
Och vardagslyxen? Det är självklart chark.<br />
- Det kan jag äta i timmar!<br />
ERIK<br />
När det var dags att prata med Erik Ekelid om hans<br />
matvanor hade Sverige börjat stanna av och det blev<br />
till att göra intervjun över videosamtal. Men lika bra<br />
gick väl det, även om jag är lite besviken på att inte<br />
ha fått smaka på en av hans grytor. Hemma hos Erik<br />
finns nämligen alltid ingredienser till en gryta:<br />
- Det här kommer låta så jäkla pretentiöst, men jag<br />
köper nästan aldrig färdigmat. Inga fryspizzor här<br />
haha, sånt köper jag aldrig.<br />
”GÖR GRYTOR! DU FÅR MYCKET MAT<br />
FÖR LITE PENGAR, OCH DET ÄR LÄTT<br />
ATT GÖRA.”<br />
Erik Ekerlid.<br />
När intervjun går mot sitt slut blir jag föga förvånad<br />
av Eriks tips för en bra studentkost:<br />
- Gör grytor! Du får mycket mat för lite pengar, och<br />
det är lätt att göra.<br />
När jag sätter mig för att skriva reportaget inser jag<br />
att alla tre studenter sagt att de försöker hålla sig<br />
borta från färdiga fabrikat, och att de gärna lagar sin<br />
mat från grunden. Jag känner att mitt hopp om att<br />
skriva ett reportage om kreativa matlösningar eller<br />
hur man lagar de godaste snabbnudlarna blivit rejält<br />
krossat. Kanske förefaller det sig att studenter idag<br />
inte längre passar in i den gamla stereotypen om svart<br />
kaffe och frysmat till tentaplugget, utan att vi istället<br />
bryr oss mer om att äta enkel men näringsrik mat.<br />
Våra måltider verkar inte längre vara snabbnudlar<br />
och makaroner med ketchup, utan istället lax, grytor<br />
och risotto. Men viktigt blir nog ändå att komma ihåg<br />
att det inte är hela världen att slänga i sig ett paket<br />
snabbnudlar under tentaplugget. Jag vet att jag i alla<br />
fall planerar fortsätta med mackor till middag utan<br />
att skämmas!<br />
- Jag har alltid en burk krossade tomater hemma.<br />
Oftast finns en burk kokosmjölk också, berättar han.<br />
Snabbt inser jag att detta är en kille som gillar<br />
storkok. Mycket riktigt, berättar Erik:<br />
- Grytor är min go-to, speciellt efter att jag fick en<br />
niolitersgryta i julklapp. Det blir mycket matlådor<br />
med den.<br />
Varvandet med plugg, träning och andra<br />
sidoåtaganden vet vi ju alla blir lite lättare med en<br />
ordentlig kost. Erik säger att han äter både nyttigt<br />
och dessutom mycket vegetariskt, det är billigare och<br />
bättre enligt honom. När jag frågar vad som aldrig<br />
finns i skafferiet flinar han:<br />
27
ecept<br />
3Q ELECTUS PARMESANRIKA<br />
RÄKPASTA<br />
Av: Sigge Paues (eller Signe Isbäck)?<br />
Hallå där alla hungriga studenter och Stockholmare!<br />
Jag heter Sigge Paues och tar till hösten över som 3Q,<br />
vilket jag självklart ser fram emot. Som ansvarig för<br />
fester och roliga saker i allmänhet skulle man kunna<br />
tänka sig att 3Q skulle vara bra på att laga mat och att<br />
utfodra hungriga personer. Jag blev därför tillfrågad<br />
att bjuda på ett bra recept till våra fina tidning. Men<br />
ack så fel de hade, mina matkunskaper är något<br />
begränsade. Så därför tänker jag istället bjuda på<br />
min flickväns räkpasta. Vilken jag känner troligtvis<br />
är bättre än min pyttipanna deluxe – en gräddstuvad<br />
pyttipanna med parmesan på toppen. Äckligt säger<br />
ni, gott säger jag. Här kommer i alla fall en räkpasta.<br />
INGREDIENSER:<br />
- Pasta, 400 g (gärna fettuccine eller linguine)<br />
- Räkor, 500 g<br />
- Gul lök, ½<br />
- Typ 3 st vitlöksklyftor<br />
- Hummerfond, 1 msk koncentrerad<br />
- Grädde, 2,5 dl (välj matgrädde om du är healthy och<br />
vispgrädde om du inte bryr dig om sådant)<br />
- Persilja, det som känns rätt för dig<br />
- Vitt vin, 1 dl<br />
- Pastavatten, 2 msk<br />
- Spenat, ½ påse<br />
- Parmesan (blir aldrig för mycket)<br />
- Salt (mycket salt, det är gott)<br />
- Peppar (mindre än mängden salt)<br />
- Chiliflakes (lagom)<br />
Hur gör man? Signe berättar:<br />
Koka pastan som man gör. Spara lite vatten till<br />
senare. Häll lite olivolja i stekpannan. Finhacka<br />
vitlöken och gullöken – sedan slänger du ner dem i<br />
stekpannan. Häll på vin. Häll i fond. Nu slänger du i<br />
grädden. Låt det koka ihop lite mojsigt. Salta, peppra<br />
och chiliflake:a. På med persiljan. I med pastan i<br />
såsen och kör i lite pastavatten också. Sedan har du<br />
ner spenaten och räkorna. Haha, skalade du räkorna?<br />
Eller slängde du ner dem med skal? De ska i alla fall<br />
inte ha skal. Rör runt och låt mojsa. Klart, nu river du<br />
på en jävla massa parmesan på toppen!<br />
28
Kuratelet<br />
2Q<br />
Carl Fredrik Kjellberg<br />
Hej Landsmän och Landsmaninnor,<br />
Min första spalt var fylld med utropstecken, versaler och en allmänt positiv energi och<br />
framtidstro. Exempelvis, ”VILKEN JÄVLA VÅR det ska bli!”.<br />
Ja… kort sagt blev våren inte riktigt som jag hade tänkt mig. Istället för en himla massa<br />
(lukrativa) roligheter står Nationen istället halvtom, klubbverkarna är alldeles för<br />
utvilade, och många av er Stockholmare har sedan länge åkt tillbaka till era hembygder.<br />
De kläder jag dyrt köpt för att kunna vara Torsdagsfin på klubben har varit oanvända<br />
sedan februari, och intäktsbortfallet gör mitt annars roliga jobb rätt så tråkigt. Trots detta<br />
har det absolut funnits ljus i mörkret. Istället för en Vårbal i Lund i Lund, firade vi en Vårbal i<br />
Lund i Uppsala, och strax innan coronakaoset anlände hann vi med en otroligt lyckad Skottårsbal,<br />
som för första gången någonsin efterföljdes av en Skottårsbrunch.<br />
Man hade inte riktigt tänkt sig att kuratorsåret skulle präglas av en global pandemi, men här är vi,<br />
och jag vill avsluta denna spalt genom att visa lite tacksamhet till alla fantastiska ämbetsmän som har hoppat in i<br />
verk som inte är deras egna för att hålla igång Nationen, och inte minst till mina fantastiska kollegor. Ni är primus<br />
inter pares!<br />
Carl Fredrik Kjellberg<br />
Andre kurator<br />
3Q<br />
Vera Olsson<br />
Hej på er!<br />
Om detta varit en vanlig termin så skulle jag säga något i stil med ”i skrivande stund vankas<br />
de sista förberedelserna inför Valborg och när tidningen kommer ut hoppas jag ni haft ert<br />
bästa Valborgsfirande någonsin”. Men icke! I skrivande stund håller vi istället på att planera<br />
lite roliga event för att ge tillbaka till våra fantastiska ämbetsmän som fortsätter ställa upp<br />
genom att jobba i Bakfickan, hjälpa oss med marknadsföringen, skriva i tidningen och<br />
överlag hjälpa oss att hålla Nationen levande.<br />
I mina två senaste spalter har jag gett månadens Ris och Ros och efter att ha räknat bort det<br />
rådande coronaläget som vi nu befinner oss i så kommer det här igen.<br />
RIS: Utan våra gasquer får vi heltidare ha egna städsexor, det haglade igår och jag har i skrivande<br />
stund så otroligt mycket träningsvärk i benen efter att ha åkt rollerblades för första gången på fyra<br />
år.<br />
ROS: I måndags spelade vi brännboll i Ekoparken vilket var så himla kul, jag träffade min hund hela helgen och<br />
snart är det jogg med grogg.<br />
Sist vill jag än en gång tacka alla vänner och ämbetsmän som håller vardagen och Nationen levande och fortfarande<br />
fylld med glädje!<br />
Vera Olsson,<br />
Tredje kurator<br />
29
kuratelet<br />
Barmästare<br />
Tomas Haglund<br />
Hej och Hallå!<br />
Ja ni. I min förra spalt uttryckte jag ro och glädje i att allt rullade på så himla bra. Man skulle<br />
kunna påstå att vi lidit av en liten punktering sedan dess, på alla hjul. Min älskade Torsdagsklubb<br />
har behövts läggas på is, ”Vårbalen i Lund”-resor ställdes in och de storslagna Valborgsplanerna<br />
blev betydligt mindre, men ändå en hit! Torsdagsklubben må ligga på is men den<br />
har inte gått i ide, utan tar sig istället tiden för ett ansiktslyft för den största comebacken<br />
sedan Spice Girls 2007. Vi kommer att vara redo.<br />
I övrigt gör vi nu det bästa av situationen för att hålla våra medlemmar och engagerade glada<br />
och underhållna. Vi spånar dagligen på roliga aktiviteter såsom brännboll och quizkvällar. I<br />
skrivande stund har vi precis spikat upplägget för vår after school som vi ska ha under våren<br />
på utegården och förhoppningsvis har vädret hållit i sig i det att du kanske till och med i läsande<br />
stund sitter där ute med en fräsch ceasar och en lemonad. Har du tråkigt någon dag så svarva om<br />
till grönpikén och häng med på ett pass i Bakfickan, kanske ses vi där. Om inte jobba så sväng förbi<br />
ändå, bjud mig på en öl!<br />
Tomas Haglund,<br />
Barmästare<br />
Restaurangchef<br />
Felicia Lööke<br />
Vänner!<br />
Aldrig har de gemenskaper vi skapar och den mötesplats vi är spelat en viktigare roll. Jag vill<br />
lyfta alla makalösa ämbetsmän och mina obeskrivliga heltidarkollegor, allt blir ju ljusare med<br />
er!<br />
I min första spalt som Restaurangchef skrev jag att jag hade landat i att terminen kommer<br />
att vara obeskrivlig, jag kan nu i min sista bara konstatera att jag hade rätt. Vilket år det<br />
blivit. Sedan sist har Marsspexet gjort succé, jag fick ha min pappa som bordsherre på<br />
gasque och dansa med honom ända fram till ”Stad i ljus” och ämbetsgruppen har sprudlat av<br />
initiativ och samhörighet, wow!<br />
Ännu har jag några månader kvar på kontoret och tid att jobba med er i Bakfickan, dricka en<br />
kall öl i solen och njuta av allt det som är Stockholms nation. Jag vill dock passa på att tacka min<br />
företrädare Patrik för allt stöd under året, likaså mina kollegor Erik, Victor, CF, Vera, Gustav, Tomas,<br />
Annie, Elsa och Hugo, vilka gäng vi var/är! Stort lycka till även till min efterträdare Hugo Söderlund, du kommer utan<br />
tvekan att göra ett riktigt kanonjobb!<br />
Min dörr står alltid öppen, tvivla inte på att kika in!<br />
Felicia Lööke<br />
Restaurangchef<br />
30
kuratelet<br />
Dagchef<br />
Elsa Kiljunen<br />
Vackra Stockholmare,<br />
Ibland blir saker inte som man tänkt sig. Vad jag trodde att jag skulle skriva i min andra spalt<br />
som Dagchef var att Bakfickans dagverksamheter rullar på i full fart, att vi heltidare precis har<br />
varit nere i Lund och stökat och att Stocken Garden bara är dagar bort. Men så ser det tyvärr<br />
inte ut. Men det finns ingen vits med att vara nere över något man inte kan påverka utan<br />
man måste tänka positivt.<br />
Dagverksamheten är fortfarande igång och vi har fått sällskap av lunchen nere i Bakfickan<br />
vilket är väldigt kul då jag får jobba med vår kock Anders igen. Sammanhållningen är stark<br />
bland ämbetsmännen och nya roliga initiativ dyker upp i ämbetsgruppen nästan dagligen.<br />
Man får inte heller glömma att våren och solen har kikat förbi och gett många av mina kollegor<br />
lite färg i ansiktet (jag har dock inte fått någon färg utan fortsätter gå runt genomskinlig som ett<br />
spöke, men kul för dem!). En sak som däremot har hänt mig är att jag blivit omvald, tjoho! Jag<br />
kommer sitta som Dagchef även i höst och då önskar jag att jag får min revansch!<br />
Elsa Kiljunen,<br />
Dagchef<br />
Kvällschef<br />
Hugo Bluhme<br />
Karantänsrecept,<br />
”I dessa tider” är en fras jag hört slängas runt mycket. ”Dessa tider” då man kanske har mer tid<br />
hemma. Om jag vore tvungen att välja en variabel som alltid gör en måltid mer lyckad så är det<br />
tid. Tiden att puttra en gryta länge, tiden att låta laxen långsamt grillas i ugnen och tiden att<br />
låta ett bröd jäsa. Bröd är nog bland det billigaste och lättaste att göra för resultatet man får.<br />
Bara man har just tid.<br />
7dl vetemjöl<br />
1/4 kub jäst<br />
1 1/4 tsk salt<br />
3 1/2 vatten<br />
Blanda mjöl och salt i en bunke. Blanda jästen med vatten och häll ned i det torra. Rör ihop allt<br />
snabbt och täck med plast. Sedan ska det stå cirka 12–19 timmar. Sedan tar man ut det på ett mjölat<br />
bord och viker degen en till två gånger. Och låter den vila under plast i 15 minuter. Häll vetekli på en handduk och lägg<br />
degen på handduken med viksidan nedåt. Häll på vetekli och täck med handduk. Jäs i två timmar. Ställ ugnen på 250 grader<br />
och värm en gjutjärnsgryta med lock. Lägg degen i grytan och ha på locket i 30 minuter. Sedan utan lock i 15–30 minuter,<br />
alternativt grädda cirka 45 minuter i ugn.<br />
Hugo Bluhme,<br />
Kvällschef<br />
31
glad<br />
sommar<br />
FRÅN OSS PÅ REDAKTIONEN!<br />
stockholmsnation.se