Bertil har ordet - Operation Mercy

OPERATION
MERCY
Organisationsnummer:
826001 - 5279
Adress:
Hjälmarberget,
702 31 Örebro
Telefon:
019 - 22 41 61
Telefax:
019 - 24 78 79
E-mail:
info@mercy.se
Web site:
www.mercy.se
Vår vision:
Att påverka samhället
positivt genom
medkänsla i ett trovärdigt
bistånds- och
utvecklingsarbete
Operation Mercy
samarbetar med
andra organisationer
för att hjälpa
människor i nöd.
För närvarande arbetar
Operation Mercy
med projekt i
Nordafrika,
Mellanöstern, Kaukasien
och Centralasien.
Ekonomisk stöd till dessa
projekt öronmärks och
sänds till
Operation Mercy
Postgiro: 90 20 20 - 7
Ansvarlig utgivare:
Bertil Engqvist
Redaktör och layout:
Jeanette E. Engqvist
Tryck:
Welins Tryckeri, Örebro
Omslagsfoto:
Tadzjikiska ungdomar
spelar basket i ett av
Operation Mercys sportsprojekt
Bertil har ordet
Bertil Engqvist, Internationell Ledare för Operation Mercy
När vi refl ekterar över utvecklingen av Operation Mercy sen början för 15 år sedan,
så ser vi att tillväxten, inte bara skett kvantitativt, utan också kvalitativt. Vi är en
organisation som är självkritisk och vi har en kunskapshunger. Vi har gått igenom,
och kommer att fortsätta att gå igenom förändringar, för att på det effektivaste
sättet kunna möta de nya behov som utmanar oss idag. Självklart har allt inte varit
lätt under dessa år. Ibland har vi varken haft resurser eller kapacitet att gå vidare.
Vid andra tillfällen har det varit krig och andra begränsande omständigheter, som
hindrat vårt arbete.
Jag tänker ofta på hur vi på grund av den förändrade politiska situationen var
tvungna att lämna norra Irak efter sju års intensivt arbete bland de utsatta människorna
i Zakho efter Gulfkriget. Ofta har jag undrat vad som hände med barnen som
kom till vår lilla klinik med dess oerhört effektiva intensivvård. Idag är vi glada för
att vara tillbaka i norra Irak och arbetet där är uppmuntrande.
Vad kan vi säga om Dafur? Där har vi varit beredda att arbeta, men omständigheterna
är för riskfyllda och vi har hittills bara kunnat hjälpa i en oerhört begränsad
omfattning, främst genom en samarbetspartner som fått betala ett högt mänskligt
pris.
Tyvärr har vi många gånger inte haft tillräckliga resurser, varken fi nansiella eller
personnella, till att ge gensvar på de många förfrågningar om hjälp vi fått. T ex i
samband med de stora katastroferna, som efter jordbävningen i Bam 2003. De efterföljande
jordbävningarna i Zarand 2005 och i Lorestan 2006 kräver givetvis också
stora resurser. Vi arbetar fortfarande i små projekt i dessa områden, men tusentals
lever ännu i misär.
Samtidigt har vi ändå under dessa femton år bland annat kunna bidra till att tusentals
barn fått möjlighet till skolgång i Sudan, Afghanistan och Irak, att många fått
vidareutbildning i Tadzjikistan, Turkiet och Kazakstan, att tusentals fått ett drägligt
boende i Turkiet, Iran, Afghanistan och Irak, att många hundra tusen fått mat och
annan nödhjälp i Tadzjikistan, Afghanistan och Sudan, att hundratals rörelsehindrades
situation förändrats till det bättre i Uzbekistan, Jordanien, Marocko och Iraq,
att tusentals fått tillgång till rent vatten i Iran, Sudan och Kina, att hundratals fått en
inkomstbringade småskalig affärsverksamhet i Uzbekistan, Kazakstan, Tadzjikistan,
Jemen och Jordanien, att tusentals fått hjälp med hälsan i Azerbajdzjan och Kina.
Det fi nns otaliga berättelser om vad det har betydd för individer, familjer och
samhällen. Nyligen hörde vi om en kvinna som under tidigt 90-tal som en liten
fl icka gick i vår förskola i Amman, och idag studerar social rättvisa på universitetet i
Jordanien.
Under dessa femton år har allt detta varit möjligt endast därför att trofasta understödjare
och samarbetspartner hjälpt oss. Det sker tack vare pålitliga och kunniga
fältarbetare, experter och volontärer, nationella och internationella. Vi är tacksamma
för all hjälp hittills. Tillsammans har vi kunnat hjälpa många, men vår förhoppning
är att hjälpa ännu fl er.
text • foto Pam Wilson, Internationell Nödhjälpskoordinator
Vår nya “Lady”
Operation Mercys 15 år Operation Mercy’s första räddningshund
När en katastrofal jordbävning drabbade Turkiet i augusti 1999 var Operation Mercy
en av de första internationella organisationerna att agera. Med hjälp av våra
samarbetspartners kunde vi bistå med mat, fi ltar, hygienartiklar och traumarådgivning
till de hemlösa och drabbade. Hundratals familjer fi ck sedan skydd inom ett pågående
case management program.
Men vi hade inte möjlighet att hjälpa under de allra
första dagarnas sökarbete för att lokalisera och rädda
människor. Under rasmassorna av sönderfallna byggnader
fastnade hundratusentals människor. Världen
bevittnade hur en överlevande otroligt nog räddades
ut så mycket som nio dagar efter jordbävningen! På
grund av korruption i många delar av världen faller
byggnader som borde förblivit stående, och mödrars
och fäders ångestrop efter sina instängda barn är ett
ljud man inte glömmer så lätt.
Operation Mercy förbereder sig nu för framtiden.
Bill Fournier från Kalifornien har gått in i Operation
Mercys Nödhjälpsteam med ansvar för vårt sök- och
räddningsprogram. Som tidigare bergsklättrare och
ambulansförare har Bill arbetat i fl era år för Kaliforniens
skogsdepartement som brandman och ”rökhoppare”
– någon som åker med fl ygplan in över områden
med skogsbränder och hoppar ner med fallskärm och
Turkiet
försöker begränsa brandens tillgång till bränsle, för att
på så sätt få den att självslockna!
Bills första erfarenhet av hundträning var under sin
tid med alpint uppsöknings- och räddningsarbete. Då
tränade han “Bandit”, som blev en mycket duktig lavinhund,
men som tyvärr fi ck avlivas på grund av cancer.
Sedan tränade Bill “Shadow”, som också blev en
effektiv och duktig lavinhund. En människa med den
rätta träningen och utbildningen skulle kunna hitta
en människa begravd i snön på 3-4 minuter, Shadow
kunde göra det på 30 sekunder!
Bill lämnade Shadow i USA när han fl yttade till Turkiet.
Istället fi ck han “Lady” som liten valp på 8 veckor. Lady
blir nu två år i juli. Hon har svarat väl på den grundläggande
träningen och har nyligen startat med träning i
räddningsarbete. Hon visar god talang för många av de
färdigheter som behövs för att bli en bra räddningshund,
och har dessutom ett trevligt temperament.
Inom den närmaste framtiden kommer hennes
träning att bestå i:
1. Att resa i olika typer av fordon – med och utan folk,
lastbil, minibuss osv.
2. Att vänja sig vid buller av olika slag, från fl ygplan,
helikoptrar osv.
3. Att träna i mer varierade miljöer med sök- och
räddningsträning.
Bill kommer att börja sökträningen med att han själv
”försvinner”. Lady känner igen sin förares lukt och
kommer ivrigt att söka upp honom. Stegvis kommer
svårighetsgraden att stegras så att hunden lär sig att
söka uthålligt. När så Lady är riktigt van vid att söka
rätt på sin egen förare kommer en främmande person
att få agera försvunnen tillsammans med föraren. Så
småningom kommer Lady att lära sig söka rätt på en
total främling.
3