Bertil har ordet - Operation Mercy

årgång 15
2-2006
Operation Mercys första räddningshund 3
Operation Mercys första räddningshund
Medicinsk hjälp till tjetjenska barn 4
Medicinsk hjälp till tjetjenska barn
Sportsprojekt i Tadzjikistan 6
3
4

OPERATION
MERCY
Organisationsnummer:
826001 - 5279
Adress:
Hjälmarberget,
702 31 Örebro
Telefon:
019 - 22 41 61
Telefax:
019 - 24 78 79
E-mail:
info@mercy.se
Web site:
www.mercy.se
Vår vision:
Att påverka samhället
positivt genom
medkänsla i ett trovärdigt
bistånds- och
utvecklingsarbete
Operation Mercy
samarbetar med
andra organisationer
för att hjälpa
människor i nöd.
För närvarande arbetar
Operation Mercy
med projekt i
Nordafrika,
Mellanöstern, Kaukasien
och Centralasien.
Ekonomisk stöd till dessa
projekt öronmärks och
sänds till
Operation Mercy
Postgiro: 90 20 20 - 7
Ansvarlig utgivare:
Bertil Engqvist
Redaktör och layout:
Jeanette E. Engqvist
Tryck:
Welins Tryckeri, Örebro
Omslagsfoto:
Tadzjikiska ungdomar
spelar basket i ett av
Operation Mercys sportsprojekt
Bertil har ordet
Bertil Engqvist, Internationell Ledare för Operation Mercy
När vi refl ekterar över utvecklingen av Operation Mercy sen början för 15 år sedan,
så ser vi att tillväxten, inte bara skett kvantitativt, utan också kvalitativt. Vi är en
organisation som är självkritisk och vi har en kunskapshunger. Vi har gått igenom,
och kommer att fortsätta att gå igenom förändringar, för att på det effektivaste
sättet kunna möta de nya behov som utmanar oss idag. Självklart har allt inte varit
lätt under dessa år. Ibland har vi varken haft resurser eller kapacitet att gå vidare.
Vid andra tillfällen har det varit krig och andra begränsande omständigheter, som
hindrat vårt arbete.
Jag tänker ofta på hur vi på grund av den förändrade politiska situationen var
tvungna att lämna norra Irak efter sju års intensivt arbete bland de utsatta människorna
i Zakho efter Gulfkriget. Ofta har jag undrat vad som hände med barnen som
kom till vår lilla klinik med dess oerhört effektiva intensivvård. Idag är vi glada för
att vara tillbaka i norra Irak och arbetet där är uppmuntrande.
Vad kan vi säga om Dafur? Där har vi varit beredda att arbeta, men omständigheterna
är för riskfyllda och vi har hittills bara kunnat hjälpa i en oerhört begränsad
omfattning, främst genom en samarbetspartner som fått betala ett högt mänskligt
pris.
Tyvärr har vi många gånger inte haft tillräckliga resurser, varken fi nansiella eller
personnella, till att ge gensvar på de många förfrågningar om hjälp vi fått. T ex i
samband med de stora katastroferna, som efter jordbävningen i Bam 2003. De efterföljande
jordbävningarna i Zarand 2005 och i Lorestan 2006 kräver givetvis också
stora resurser. Vi arbetar fortfarande i små projekt i dessa områden, men tusentals
lever ännu i misär.
Samtidigt har vi ändå under dessa femton år bland annat kunna bidra till att tusentals
barn fått möjlighet till skolgång i Sudan, Afghanistan och Irak, att många fått
vidareutbildning i Tadzjikistan, Turkiet och Kazakstan, att tusentals fått ett drägligt
boende i Turkiet, Iran, Afghanistan och Irak, att många hundra tusen fått mat och
annan nödhjälp i Tadzjikistan, Afghanistan och Sudan, att hundratals rörelsehindrades
situation förändrats till det bättre i Uzbekistan, Jordanien, Marocko och Iraq,
att tusentals fått tillgång till rent vatten i Iran, Sudan och Kina, att hundratals fått en
inkomstbringade småskalig affärsverksamhet i Uzbekistan, Kazakstan, Tadzjikistan,
Jemen och Jordanien, att tusentals fått hjälp med hälsan i Azerbajdzjan och Kina.
Det fi nns otaliga berättelser om vad det har betydd för individer, familjer och
samhällen. Nyligen hörde vi om en kvinna som under tidigt 90-tal som en liten
fl icka gick i vår förskola i Amman, och idag studerar social rättvisa på universitetet i
Jordanien.
Under dessa femton år har allt detta varit möjligt endast därför att trofasta understödjare
och samarbetspartner hjälpt oss. Det sker tack vare pålitliga och kunniga
fältarbetare, experter och volontärer, nationella och internationella. Vi är tacksamma
för all hjälp hittills. Tillsammans har vi kunnat hjälpa många, men vår förhoppning
är att hjälpa ännu fl er.
text • foto Pam Wilson, Internationell Nödhjälpskoordinator
Vår nya “Lady”
Operation Mercys 15 år Operation Mercy’s första räddningshund
När en katastrofal jordbävning drabbade Turkiet i augusti 1999 var Operation Mercy
en av de första internationella organisationerna att agera. Med hjälp av våra
samarbetspartners kunde vi bistå med mat, fi ltar, hygienartiklar och traumarådgivning
till de hemlösa och drabbade. Hundratals familjer fi ck sedan skydd inom ett pågående
case management program.
Men vi hade inte möjlighet att hjälpa under de allra
första dagarnas sökarbete för att lokalisera och rädda
människor. Under rasmassorna av sönderfallna byggnader
fastnade hundratusentals människor. Världen
bevittnade hur en överlevande otroligt nog räddades
ut så mycket som nio dagar efter jordbävningen! På
grund av korruption i många delar av världen faller
byggnader som borde förblivit stående, och mödrars
och fäders ångestrop efter sina instängda barn är ett
ljud man inte glömmer så lätt.
Operation Mercy förbereder sig nu för framtiden.
Bill Fournier från Kalifornien har gått in i Operation
Mercys Nödhjälpsteam med ansvar för vårt sök- och
räddningsprogram. Som tidigare bergsklättrare och
ambulansförare har Bill arbetat i fl era år för Kaliforniens
skogsdepartement som brandman och ”rökhoppare”
– någon som åker med fl ygplan in över områden
med skogsbränder och hoppar ner med fallskärm och
Turkiet
försöker begränsa brandens tillgång till bränsle, för att
på så sätt få den att självslockna!
Bills första erfarenhet av hundträning var under sin
tid med alpint uppsöknings- och räddningsarbete. Då
tränade han “Bandit”, som blev en mycket duktig lavinhund,
men som tyvärr fi ck avlivas på grund av cancer.
Sedan tränade Bill “Shadow”, som också blev en
effektiv och duktig lavinhund. En människa med den
rätta träningen och utbildningen skulle kunna hitta
en människa begravd i snön på 3-4 minuter, Shadow
kunde göra det på 30 sekunder!
Bill lämnade Shadow i USA när han fl yttade till Turkiet.
Istället fi ck han “Lady” som liten valp på 8 veckor. Lady
blir nu två år i juli. Hon har svarat väl på den grundläggande
träningen och har nyligen startat med träning i
räddningsarbete. Hon visar god talang för många av de
färdigheter som behövs för att bli en bra räddningshund,
och har dessutom ett trevligt temperament.
Inom den närmaste framtiden kommer hennes
träning att bestå i:
1. Att resa i olika typer av fordon – med och utan folk,
lastbil, minibuss osv.
2. Att vänja sig vid buller av olika slag, från fl ygplan,
helikoptrar osv.
3. Att träna i mer varierade miljöer med sök- och
räddningsträning.
Bill kommer att börja sökträningen med att han själv
”försvinner”. Lady känner igen sin förares lukt och
kommer ivrigt att söka upp honom. Stegvis kommer
svårighetsgraden att stegras så att hunden lär sig att
söka uthålligt. När så Lady är riktigt van vid att söka
rätt på sin egen förare kommer en främmande person
att få agera försvunnen tillsammans med föraren. Så
småningom kommer Lady att lära sig söka rätt på en
total främling.
3

Georgien Georgien
text • foto en Operation Mercy arbetare • illustration Gunnel Engqvist
Medicinskt hjälparbete
bland tjetjenska barn
Den pågående konfl ikten mellan den ryska
regeringen och olika gerillagrupper i republiken
Tjetjenien har förorsakat dödsfall, försvinnanden
eller orättfärdig behandling av tusentals
tjetjener. Cirka 4 000 lever fortfarande som
fl yktingar i Georgien. Medicinsk vård för dessa
fl yktingar existerar knappast inte. Operation
Mercy arbetar för att förbättra hälsan för de
tjetjenska fl yktingbarnen i Georgien genom
medicinsk behandling men också genom
att ordna tillfällen till lek och aktiviteter för att
hjälpa dem att få tillbaka glädje och livslust
trots de förskräckliga minnen de bär med sig.
Under sovjettiden hade man i Georgien fri allmän
hälsovård, ett system som nu är hårt ansträngt på
grund av behoven hos de många fl yktingarna från
det långa inbördeskriget. Många fl yktingbarn får
ofta leva med sjukdomar och livshotande störningar.
Över lag saknar de förmågan att anpassa
sig till livet i den nya situationen. Omständigheterna
är plötsligt helt förändrade. Före kriget hade
man bra levnadsförhållanden och hög standard på
utbildningen. Männen kunde utföra produktivt
arbete. Nu har många av dem inget arbete och lever
förslavade av alkohol utan något hopp på grund av
sin situation.
Ett projekt startas upp
Flyktingarnas huvudsakliga samtalsämnen är
kriget, döden och sjukdomarna. Känslan av hopplöshet
är påtaglig. Många föräldrar lider på grund
av barnens sjukdomar och de är oförmögna att
kunna få någon hjälp åt dem. Eftersom en av våra
arbetare levde nära många tjetjenska familjer och
delade deras lidanden, växte önskan att hjälpa. De
första sex månaderna kunde hon bara under många
tårar be för dem. Genom utredning och mer kunskap
om de sjuka barnen, kunde vårt medicinska
hjälparbete i Georgien börja.
Barn blir fysisk sjuka av traumatiska upplevelser
De fl esta sjukdomar som de tjetjenska barnen bär
på yttrar sig som fysiska symptom och har förorsakats
av chock och effekter av kriget. De medicinska
problemen kan vara ögonproblem, svårigheter
med hörseln, talsvårigheter, mag- och tarmbesvär,
sjukdomar i andningsorganen och känslomässiga
och mentala handikapp. Synproblemen var i många
fall inte medfödda utan hade orsakats av den känslomässiga
stress man upplevt genom de ljudliga
bombkrevaderna och gevärselden. Detta beror på
att synnerven är förenad med en nerv i hjärnan.
Detta är också orsaken till att många barn har
problem med skelögdhet. Explosioner och krigsljud
är vanliga orsaker till hörselproblem. Även talsvårigheter
härrör från den djupa stress och rädsla
striderna har orsakat, så det fi nns många barn som
slutat prata.
Mag- och tarmproblem förekommer också bland
barnen, liksom bråck. Detta har förorsakats av djup
stress och ytterst hårt arbete. Många måste varje
dag bära vatten från fl oderna och källorna uppför
många trappor till sina rum. Den allmänna vattenförsörjningen
är förstörd. Att bo i fuktiga och
ouppvärmda bostäder har gett många barn astma,
lunginfl ammation, tuberkulos, bronkit, bihåleinfl
ammation liksom andra besvär i luftvägarna.
Psykiska problem är en del av livet
Mental ohälsa är också resultat av stress och rädsla
för kriget. Den psykologiska påverkan kriget haft
på barnen är tydlig. De spridda striderna fortsätter,
fastän det gått åtskilliga år sedan man proklamerade
att kriget var slut, men barnen är fortfarande
rädda och lider av mardrömmar. De är mycket
misstänksamma mot främlingar och försiktiga när
de träffar nya människor. Närhelst de ser ryska
soldater på gatorna, så gömmer sig de tjetjenska
barnen. De blir skrämda av kamerablixtar och när
bilar ”baktänder”. Rädslan är en del av deras dagliga
liv och den hindrar dem från att leva och leka
som normala barn.
Många kvinnor tillåts inte att uttrycka sina känslor fritt
på grund av stelbenta sociala koder och lagar. Många
omogna mödrar hindras att visa sina barn kärlek och
detta har en förödande effekt och många är svältfödda
på kärlek.
Hjälp med medicinsk vård
För närvarande tar personal från Operation Mercy
med sig de barn som är mest i behov av medicinsk
vård från Tjetjenien till bättre medicinska resurser
i Nalchik i Kabardino-Balkaria. Detta är på grund
av att man i Tjetjenien har begränsade resurser för
att behandla många av de sjuka barnens speciella
sjukdomar och handikapp. Vår personal arrangerar,
övervakar och betalar det sjuka barnets behandling
liksom transporten och uppehället för föräldrarna.
Under behandlingsperioden på sjukhuset erbjuder
vi också rådgivning för barnen.
Barnen aktiveras genom lek
I varje land där krig eller katastrofer har skakat
om människornas liv, ordnar Operation Mercys
personal lekar och aktiviteter för att hjälpa barnen
att fokusera på positiva saker och på framtiden.
Även bland de tjetjenska fl yktingbarnen försöker
vi att demonstrera verklig kärlek och tillgivenhet
genom att leka lekar, visa bra fi lmer eller ta med
dem till parken. När vi gör så här, ser vi hur oron
och rädslan försvinner från deras sinnen. Vi ser ofta
det soliga sinnet och den speciella barnsligheten
komma tillbaka även efter så kort tid som en eller
två veckor under deras behandling på sjukhuset.
Tjetjenska barn växer inte upp i tillfredsställande
förhållanden och de behöver massor av kärlek och
tillgivenhet. Operation Mercy erbjuder medicinsk
vård, men för närvarande kan vi bara arbeta med
ett litet antal barn på grund av brist på personal.
Vår dröm är att kunna vara i främsta ledet för
undervisning i hälsovård i Tjetjenien. Vi önskar
skapa en bättre förståelse för hur man tar hand
om sin fysiska och psykiska hälsa, så att barnen
kan utvecklas till friska individer. Operation
Mercy behöver fl er människor som kan komma
och hjälpa till att lära tjetjenerna hur man blir
kärleksfulla föräldrar till barnen.
4 www.mercy.se
www.mercy.se 5

Tadzjikistan
Vi vill ge ungdomar en
positiv uppväxt
Operation Mercy ordnar sportaktiviteter i Tadzjikistan
Skolornas basketbollserie
Med en del hjälp från brittiska ambassaden i Tadzjikistan
satte Operation Mercy (CADA) samman en
basketbollserie för tio skolor i Dusjanbe, Tadzjikistan.
Varje skola fi ck två nät till sina målkorgar, några
bollar, tröjor och en tävlingsplats dit man kommer
varje veckoslut för att tävla i serien. Anställda och
frivilligarbetare från CADAs Sport – och kulturutbytesprogram
(SCEP) dömde matcherna i veckosluten
och gav även ledarinstruktion till lagen under
veckorna.
Sporten håller barnen borta från dåligheter
Öppningsceremonierna samlade över 300 studerande
och föräldrar som kom för att heja på sina
vänner. Varje lag blev presenterat och fi ck en fana
med sin skolas namn på . Vilken spännande dag
för barn som ofta inte har några aktiviteter efter
skolan! På grund av för många elever i skolorna
och bristen på lärare i Tadzjikistan får många barn
gå i skolan bara halva dagen. Lärarna undervisar
två grupper per dag – en på förmiddagen och
samma ämnen om igen för en annan grupp barn
I det fattigaste landet i den
tidigare Sovjetunionen fi nns
det inte många möjligheter
för barnen att få delta i
organiserad sport. Många
gånger väljer skolor ut de
mest begåvade och sänder
dem till ett ”idrottsuniversitet”,
medan resten av barnen
koncentrerar sig på
skolarbetet och får hålla på
med sina lekar på gatorna.
på eftermiddagen. Detta betyder att barnen bara
är i skolan några timmar per dag och resten av
tiden får de på egen hand försöka hitta på något
att göra. Många föräldrar är borta hela dagarna
och söker arbete, och så många som en miljon
tadzjiker i arbetsför ålder reser till Ryssland och
söker sommarjobb. Utan tillsyn från någon vuxen
och med massor av fritid, råkar många ungdomar
ut för problem. Genom att ge de här pojkarna ett
mål att kämpa för och en struktur att arbeta med,
gjorde SCEP mycket mer för pojkarna än att bara
hjälpa dem att få spela basket.
Vid avslutningsceremonin fi ck de två bästa lagen
ta emot belöningar. Priserna bestod av nya tröjor,
kepsar, basketbollar och medaljer, och man kunde
se hur spelarna omedelbart delade med sig av
sakerna till sina vänner som inte var med i laget.
När de här bollarna kommer ut i grannskapet, bär
de med sig hur roligt det är att spela ett bra och
rent spel liksom hoppet och förväntan när man
förbereder sig för nästa säsong.
”Kid´s games” för mindre barn
Ett annat av Operation Mercys sportprogram är
”Kid´s games,” som ger en god möjlighet för barn
att introduceras i sport och i hur man lever ett
hälsosamt liv. Medan de håller på med sport får
barnen lära sig viktiga moraliska principer och
får delta i roliga och bra sportgrenar. Det första
”Kid´s games” i Tadzjikistan ordnades den 6-9
oktober 2005, och mer än 120 barn och 40 volontärer
deltog. Det var många tävlingar mellan
mellanstadieskolor, idrottslag och grupper. De
fyra tävlingsdagarna var fyllda av en familjär
stämning, och vi hoppas kunna skapa ännu större
och bättre ”Kid`s games” denna sommar!
En kreativ miljö förhindrar brottslighet
”Youth life” är en ungdomsrörelse som fi nns i
många länder i världen och även genomförs av
Operation Mercys personal i Tadzjikistan ”Youth
life” är ett ställe där man håller på med många
roliga lekar, skämt och spratt etc. Målet är att ge
ungdomarna en rolig alternativ tillvaro och uppmuntra
dem att sluta med skadliga vanor som
droger, alkohol och sex. Genom ”Youth life” kan vi
bli förebilder för de unga och genom våra liv visa
dem att vi kan leva utan att ha skadliga vanor och
fortfarande vara framgångsrika i världen.
Andra sportaktiviteter.
De första ”Streetball Maniaspelen” organiserades
sommaren 2000. Att ”Streetball Mania” så snabbt
blev populärt blev en överraskning för oss alla,
eftersom många människor blev förtjusta redan vid
den här tävlingen. Under de senaste fyra åren har
vi haft fem streetballtävlingar i Dusjanbe och en i
Shartuz (i östra Tadzjikistan). Deltagarna i tävlingarna
kommer inte bara från Tadzjikistan utan också
från det närbelägna Kazakstan och t.o.m. från USA.
Damian Long som är kapten i Harvarduniversitetets
basketlag, deltog två gånger under tävlingarna.
Vi ser sport som ett bra sätt att förhindra att unga
människor från Tadzjikistan hamnar i missbruk och
kriminalitet. Genom ett antal projekt i olika skolor
och deras närområden vill Operation Mercys personal
skapa alternativ.
text • foto Daniel Sullivan
6 www.mercy.se
www.mercy.se 7
Tadzjikistan

Uzbekistan
Korttidsarbetare hjälper till med sommarprogrammet
Det tar hårt arbete att
förändrade attityder
För det mesta ligger platsen tom och öde, ett par
barn springer med sina drakar seglande efter sig
tills de störtdyker mot marken, några gamla kvinnor
sitter tryckta mot väggen på solsidan av sitt hus
och pratar eller bara tittar, allt är lugnt och vardagslikt.
I mars i år förvandlades denna plats till ett hav
av liv och rörelse då den intogs av upp emot hundra
barn från grannskapet, det var dags för det årliga
Global Challenge programmet!
De fl esta barn går i skolan
De fl esta barn i Khiva går i skolan men aktiviteter
efter skoltid och en stimulerande miljö för att leka
och lära är det ont om. Skolgång och att ha kompisar
att leka med, som är så självklart för de fl esta
barn, är för de funktionshindrade barnen i Khiva
inte en självklarhet och det är ofta många hinder att
övervinna för att ta sig dit. Det är praktiska hinder,
som att ha tillgång till transportmedel och att kunna
ta sig in i byggnader som är svårtillgängliga. Men
andra barns och vuxnas attityder är oftast det
största hindret och är det som tar längst tid och är
svårast att övervinna. Operation Mercy har i samarbete
med skolorna i Khiva under fl era år jobbat
Fem minuter från
Operation Mercys kontor
i Khiva ligger en öppen
kvadratisk yta omgiven
av de för Uzbekistan
typiska lerfärgade
och vitrappade husen.
Marken är hårdtrampad
lera, som i torrt väder
är en källa till ständigt
mer damm och sand i
ögonen och i vått väder
blir en lerig sörja som är
lika hal som en vinterväg
efter underkylt regn.
med ett Integrationsprojekt som har som mål att
göra det möjligt för barn med funktionshinder att
liksom andra barn få chansen att gå till skolan. Att
gå till skolan handlar om så mycket mer än att lära
sig läsa och skriva och räkna, det är en möjlighet att
få vänner och att få lära sig leka och samspela med
andra barn och det är också ett steg för att få barnet
att veta att det är accepterat och lika älskat som
andra barn.
Att förändra attityder i samhället
En stor del av jobbet har bestått just i detta att
förändra attityder till funktionshinder. Tanken att
funktionshindret är ett straff från Gud eller en förbannelse
är vanligt och det fi nns också en rädsla för
att det ska smitta och leda till att de andra barnen
får funktionshinder om de leker med detta barnet.
Detta är attityder och rädslor som kräver mer än ord
för att övervinnas, det tog ett par år innan den första
skolan med en Integrationsklass faktiskt vågade låta
barnen med funktionshinder gå i samma klass som
de andra barnen, och då först efter att ha sett barnen
med egna ögon, lärt känna dem och sett att deras
närvaro inte ledde till att andra barn blev sjuka. Att
ordna Integrationsläger för barn med funktionshinder
tillsammans med friska barn har varit en av de
saker som hjälpt till att öppna vägen och förändra
attityder.
Korttidsprogram för volontärer
De senaste åren har Operation Mercy i Khiva
anordnat ett korttidsprogram, öppet för volontärer
från hela världen, för att ge möjlighet att under två
veckor dels prova på att jobba i en annan kultur
men även att få chansen att på ett praktiskt sätt få
vara med och förändra människors omständigheter
och liv. Dessa volontärer har med sina kunskaper
och färdigheter utformat programmet för våra
Integrationsläger och genom lekar, dans och drama
byggt broar mellan barnen. I år hade vi för första
gången ett utomhusprogram och det var inte knutet
till någon specifi k skola utan till grannskapet där
vi har kontoret. Detta innebar att publiken bestod
av allt från små väl påbyltade bebisar, nyfi kna
föräldrar, uttråkade arbetslösa ungdomar till gamla
rynkiga kvinnor som säkert sett mycket i sina dagar
men ändå verkade förvånade och positivt överraskade
av detta.
Kreativa sätt att undervisa om hygien och hälsa
Ryktet om lägret spred sig snabbt, det som började
med ett tjugotal barn hade snart både tre och
fyrdubblats. Den annars så öde platsen sjöd av
liv. En gigantisk tandborste och en lika gigantisk
mun (som nog gav de mindre barnen mardrömmar)
kom fram och demonstrerade att
om vi vill behålla våra tänder måste vi borsta
dem. En fl icka fi ck genom att släpa runt på en
ryggsäck full med böcker, vara med och visa
hur tungt det blir att gå omkring och vara arg
på sina kompisar och inte kunna förlåta dem,
då hon förlät sina kompisar plockades en efter
en av böckerna ut ur väskan. Sedan avlöste
den ena leken den andra och efter konstnärliga
insatser från ansiktsmålarna sprang snart
tigrar, Zorro, Spiderman, uzbekiska och tyska
fl aggor och indiska fl ickor runt i dammet.
Många nyfi kna föräldrar kom ut och tittade
på och det spratt i benen på ett par gamla
mormödrar i blommiga sjalar då vi lärde ut
Linedancing till barnen.
Isolerade barn får nya vänner
En av höjdpunkterna under lägret var att
varje dag åka och hämta upp de barnen som
inte kunde ta sig dit på egen hand. På andra
våningen i ett sovjetinspirerat hyreshus som
ser ut att befi nna sig i ett ständigt stadium av
“ännu inte färdigtbyggt” eller “klart för rivning”,
sitter en pojke på tolv år och tittar på TV från
morgon till kväll. Förut gick han i skolan, men då
han behöver hjälp att lyftas ner för trapporna och
hans mamma inte klarar av det längre, kan han
nu inte ta sig någonstans. Han är först skeptisk till
hela idéen att bege sig ut och träffa andra barn,
han vill helst bara sitta där han sitter som han gjort
de senaste veckorna och månaderna. Men han går
tillslut med på att prova en dag och sedan avgöra
om det är något för honom. Då vi kommer hem till
honom dagen därpå är det ingen tvekan om att han
vill följa med igen och igen och igen! I början är han
lite tyst och tillbakadragen, men fram mot slutet
av veckan pratar han med de andra barnen och far
fram i sin rullstol under lekarna.
Att det går att förändra attityder till funktionshinder
blev tydligt, de första dagarna var det vi och
volontärerna som fi ck hjälpa barnen i rullstol att ta
sig runt under lekarna och aktiviteterna, men redan
efter ett par dagar var det fl era av de andra barnen
som var ivriga att få hjälpa till.
text • foto Karin Nurmi
illustration Gunnel Engqvist
8 www.mercy.se
www.mercy.se 9
Uzbekistan

Nyheter från fälten
10
Afghanistan
En av våra lärare i engelska har nyligen börjat
undervisa studenter vid lärarprogrammet på universitetet
i Kabul i gramatik och annat. Situationen i
Afghanistan är tidvis mycket ostabil och vårt personal
håller låg profi l och försöker at anpassa livet och
arbeta efter omständigheterna. Förhoppningsvis får
vi tre nya arbetare till vårt arbete där i september.
Azerbaijdzjan
Operation Mercys huvudtandläkare dr. Akif slutade
i år efter å ha varit med sen tandvårdsprojekten
i Azerbaijdzjan startade up för många år sedan.
Under dessa år har dr. Akif tränat upp och samarbetat
med bl a dr. Samira som nu har tagit över
ansvaret för båda tandkliniken i Barda och för den
mobila kliniken. Hon gör ett utmärkt arbete och
håller en hög standard och arbetar väldigt hårt.
Under dem senaste två månaderna har 258 patienter
fått behandling och de allra fl esta är unga människor.
Huvudorsaken till tandproblemen bland
fl yktingarna i Barda är att folk inte har kunskaper
om grundläggande tandhygien och därför inte tar
hand om sig själva. Därför behandlar vi inte bara
patienterna utan ger även utbildning och information
om viktigheten av hygien och tandvård.
Kina
Vår personal i nord-västra Kina håller just nu på att
utbilda de lokala ledarna i byn Ahunlukum där vi
för tillfället också arbetar med andra projekt. Syftet
med seminarierna är att genom drama, illustrativa
övningar och berättelser och diskussionsgrupper
informera om hur Operation Mercy arbetar och
våra metoder i det samhällsuppbyggande arbetet.
Deltagarna var mycket inspirerade och det blev en
stor utmaning för våra arbetare eftersom det fanns
båda enspråkiga manadarintalande och uigurtalande
bland de lokala ledarna.
Kazakstan
Operation Mercys center The Way Opener i Almaty
erbjuder ett antal möjligheter att få praktisk yrkesutbildning
t ex kunskaper i hårfrisering och olika
datautbildningar. Nyligen startade vi en liten
medicinsk enhet på centret där vår läkare tar emot
patienter dagligen för hälsokontroller och enklare
medicinska behandling.
Våra arbetare i Aktobe planerar också den här sommaren
program för barnen på barnhemmen Yesun
och Tumdi. Två veckors program på Yesun på slutet
av juni efterföljt av tre veckor på Tumdi. Efter fi re
år med tillnärmelsesvis samma program har nu nya
medarbetare fört in nya idéer och frisbee, TaeKwonDo,
gymnastik och handarbete är några av
inslagen som barnen ska få pröva på under dessa
sommarveckor.
Irak
Oroligheterna i södra Irak gör att många människor
fl yttar längre norr. Vårt arbete i Erbil fortsätter som
vanligt. Operation Mercy arbetar med fysioterapi
och integrerad utbildning i samarbete med hjälporganisationerna
MEDS och Quandil.
Jemen
Vår ansvarliga ledare för arbetet i Jemen har nu
en paus och kommer att vara i sitt hemland i några
månader. Vi har därför en del ändringar i lederskapet
under denna period. Annars går arbetet i våra olika
samhällsutveklingsprojekt vidare som vanligt.
Jordanien
Vår lokala vän och medarbetare, Abu Fadi som har
arbetat med oss i många år går nu i pension och vår
personal i Jordanien planerar en fest för att tacka
honom för troget arbete och inspiration.
Iran
Vår personal i Iran har nyligen distribuerat nödhjälpspaket
till runt 1100 familjer i Lorestan regionen.
Vi distribuerar också hygien artiklar och vi har
gett en mycket nödställd familj på fem personer
matrationer regelbundet i en månad. De lokala myndigheterna
har frågat oss om hjälp att ge livsmedel i
fem till sex månader till så många som möjligt av de
40 000 familjerna som fortfarande bor i tält efter att
ha tappat alla sina ägodelar under jordbävningen i
mars. Förhållanden i regionen är mycket svåra och
väldigt lite hjälp har nått offren av denna förfärdliga
naturkatastrofen.
Myndigheterna i Lorestan har frågat oss om vi kan
bistå med följande artiklar:
1) Livsmedel för 5-6 månader
2) Hygien artiklar för 5-6 månader
3) Fotogenspisar
4) Köksutstyr
5) Plast för golvet i tälten och som regnskydd
6) Vattendunkar
7) Fläktar
Sudan
Sex av skolorna som tidigare drevs av Operation
Mercy har nu gått igenom en prosess för att bli självständiga
och oberoende av utländsk fi nansiering. För
fyra av skolorna har detta fungerat, men två skolor
har stora problem och kan tvingas lägga ner sin verksamhet.
Vi håller nu på att utvärdera och hitta åtgärder
för att förhindra detta.
Några av våra stora pojkar som har växt up på våra
center för gatubarn har ingen familj eller har sin
familj i södra Sudan där det inte fi nns några skolor
att ge dem utbildning. Operation Mercy i Sudan har
en önskan om att bygga ett hem för dessa pojkar
så att de ska klara av sin livssituation, skaffa sig en
utbildning och bli självförsörjande i framtiden. Operation
Mercy skulle i så fall stå för omkostnader av
husbygget, men att pojkerna själva måste arbeta när
dem inte studerar t ex på kvällar och helger för att
försörja sig själva med mat och kläder. Detta projektet
är än så länge i planeringsfasen och vi behöver
fi nansiella gåvor för att göra det möjligt.
Tadzjikistan
Operation Mercy mottog pengar från den engelska
ambassaden i Dushanbe för att starta ett HIV/AIDS
projekt bland tonåringar. Syftet med projektet är att
informera ungdomarna om farorna med användning
av droger och hur man skyddar sig mot HIV/AIDS.
Dem senaste månaderna har vår personal arrangerat
seminarier och ”workshops” i fl era skolor i Varzob
och Hissor regionen.
Genom våra samhällsutvecklingsprojekt har vi reparerat
och byggd staket och trappor i skolan i Dehmalik.
120 datorer från Operation Mercys computerlager
i Dushanbe har också distribuerats till olika by skolor
och organisationer med lågt budjett och få resurser.
Operation Mercys stickmaskinsprojekt för änkor och
fattiga kvinnor går mycket bra och beställningar på
stickade artiklar t ex hattar och skarf ger dessa kvinnor
en stadig inkomst som ger dem möjlighet att
själva försörja sina familjer.
Uzbekistan
Nyligen hade våra arbetare i Khiva besök av sju amerikanska
specialister från organisationen ”International
Training and Development organisation”. Genom
att sponsra vårt mattvävningsprojekt och dela några
av sina kunskaper med Operation Mercys personal
har de nu fått möjligheten att lära hur man kan odla
växter och sen framställa de behöveliga naturliga
färgämnen till att färga sidentråderna till mattorna.
Vi planerar att börja odlingen så snart vi har hittat
växterna som är bäst anpassat Khivas ökenklimat.
Detta är ett helt nödvändigt steg för att slippa betala
de höga skatterna på importerade färgämnen. Vi är
glad för att mattväveriet fortfarande fungerar bra
och ger fl era familjer en stadig inkomst trots en del
problem med plötsligt bortfall av personal och andra
praktiska hinder under dem senaste månaderna.
Flera nyheter på
www.mercy.se

text • foto Rance DeLaney
Mifl ey kommer nu
runt på egen hand
Bland beduinerna i södra Jordanien driver Operation Mercy
ett center för ortopediska hjälpmedel. Genom detta projektet
får barn från fattiga familjer anpassade hjälpmedel. När
barnen får hjälpmedel som proteser, rullator eller rullstol blir
ofta barnen en ressurs i stället för en börda i familjen. En av
våra arbetare i Jordanien delar berättelsen om Mifey.
Jag vill gärna berätta för er om Mifl ey, en av barnen
vi nyligen tog med till Amman så att han skulle få
speciellt anpassade ortopediska hjälpmedel. Mifl ey är
en fem år gammal beduin pojke som lider av spinabifi
da, en medfödd missbildning där ryggraden inte
blivit fullt utvecklad. Hans pappa dog för några år sen
och familjens nya hus som han då höll på att bygga
blev aldrig färdigt. Mifey och hans mamma och farmor
fl yttade in i huset utan dörrar, rinnande vatten eller
el. När hans mamma gifte om sig lämnade hon Mifey i
farmorns vård.
När jag mötte Mifey första gången var han blyg och
ängslig och klamrade sig fast vid sin farmor. Han
kunde inte gå, när farmor inte orkade bära honom,
kröp han runt på golvet som var bara grus. Förra
besöket till Amman fi ck Mifl ey två benskenor och en
rullator så han äntligen själv kan ta sig runt i hemmet.
Han välkomnar mig nu med ett stort leende och en
Hjälmarberget
702 31 Örebro
Tack för att du
står med oss i detta
livsförvandlande arbete
Vid defi nitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan.
Äntligen Äntligen får får Mifl Mifl ey ey röra röra sig sig fritt fritt i i sitt sitt eget eget hem hem
kram. Mifey ska få ännu större frihet under halvåret
som kommer, i takt med att han lär sig gå med hjälp av
kryckor.
Det är en stor glädje att få arbeta med barn som Mifey
och följa deras fysiska framsteg genom den hjälp som
vi kunnat förmedla. Det är fantastiskt att få vara del
i ett sånt här arbete och jag är tacksam för alla som
stödjer och står med oss för att göra detta möjligt. Jag
önskar ni alla kunde få den förmånen att träffa alla
våra barn och deras familjer.