Vildmarken Nr 4 2020

varken Mark eller undertecknad något. Vi
fortsätter därför en kilometer på
sandvägen utan att stanna bilen, innan vi
parkerar bakom ett stort träd och inleder
pyrschjakten till fots.
Från platsen där bilen står så behöver vi
ta oss ner en dryg kilometer längs med
det breda och vegetationstäta sundet,
sedan till fots gå emot vinden för att ta
oss fram till området där bocken ska stå.
En kvart senare, när vi sticker fram nosen
från vår gömma bakom en buske, så kan
vi konstatera att bocken har flyttat på sig.
När vi nästan har gett upp så upptäcker
vi att han står uppskattningsvis 800 meter
längre ner på det öppna fältet där vi såg
honom från början. Santiago ger mig
och Mark tillåtelse att smyga fram mot
djuret på egen hand. Bocken står på ett
ställe som gör det möjligt att närma oss
ytterligare och inom kort gömmer vi oss
bakom en buske. Dessvärre stöter vi på två
maror, en gnagare från marsvinsfamiljen
som kan väga upp upp till nio kilo och
som lite påminner om en dansk hare. När
blackbucks ser dessa gnagare, eller den
argentinska strutsfågeln nandun, ta till
flykt så gör de likadant själva. När vi väl
kommer fram till busken så ser vi därför
bara bakdelen av bocken som är på väg
att försvinna bort. Vi följer snabbt efter,
med lite tur så kan kanske en skottchans
infinna sig. 500 meter längre fram får
Mark plötsligt syn på bocken som står
placerad mellan två buskar. Bocken har
uppmärksammat oss, men står med hela
sidan emot oss, vilket innebär att det är
en given skottchans. Den unge dansken
tar upp skjutstocken, lägger geväret
till rätta och är i full färd med de sista
justeringarna när bocken plötsligt vänder
sig runt och försvinner. Jäklar, chansen är
borta – och vi ger upp.
Skymningen infaller och vi får syn på en
annan fin blackbuck som starkt påminner
om den som Mark fällde tidigare i den
andra provinsen. Jag blir erbjuden att
pyrscha den och en kvart senare är vi inom
150 meters avstånd, vilket med anlägg
i den fyrbenta skjutstocken betyder en
riktigt bra chans. Jag avlossar ett skott
som tar i hjärttrakten. Bocken gör en
ljudlig och dramatisk dödsspurt innan
den faller mot marken. Så långt allt väl,
men Marks mål med jakten var långtifrån
uppnått i och med detta.
Nästan för lätt
Påföljande dag är vi åter på jakt efter
denna vansinnigt vackra art. Jag har ro i
själen, medan Mark är inställd på och
endast har ögon för smygjakt. Mitt på
eftermiddagen får vi syn på en stor
INSTAGRAM:VILDMARKEN / FACEBOOK:VILDMARKEN JAKT, FISKE & OUTDOOR
55