Vildmarken Nr 4 2020

Vi vill lära känna jägarkåren lite bättre och därför har vi skickat ut en stafettpinne
– och så får vi se om vi någonsin kommer i mål! Den här gången lämnade Magnus
Persson över till Sofia Sjödin och henne kan ni läsa mer om nedan.
Namn: Sofia Sjödin
Ålder: 42 år
Bor: Norrfors, Fredrika, Åsele kommun
Gör: Jobbar i familjeföretaget Kvalitetsskog Norr
AB
Beskriv dig själv med tre ord:
Envis, noggrann och lugn.
Det här är mitt första jaktminne:
Första jaktminnet är när jag följde med min far
och bror på skogsfågeljakt med familjens finska
spets Arras. Första egna jaktminnet är när jag
för första gången skulle gå som hundförare med
vår dåvarande jämthane och jag fick skjuta min
första älg på ståndskall.
Vad betyder jakten för dig?
Jakten betyder mycket för mig på många olika
sätt, men framförallt värdesätter jag samspelet
med hundarna – efter all träning och alla
förberedelser när hunden släpps och tillfället
kommer när allt fungerar. När man kommit dit
att hunden vet vad den ska göra och den har
förstått att det är något vi gör tillsammans för att
lyckas. När älghunden på det fasta ståndskallet
ser sig omkring för att se om jag hunnit fram.
Eller den stående fågelhunden som fattat stånd
på fjället och väntar på kommandot att resa så att
skottillfället kan komma.
Manadens
o
STAFETT-
PROFIL:
Vad har du för favoritjaktform?
Löshundsjakten med älghund och jakt över
stående fågelhund.
Vad föredrar du för vapen?
De vapen jag jagar med idag är en Blaser R93
Tracker cal. 308. Det är en kort och smidig
hundförarbössa som passar mig utmärkt. Min
hagelbössa är en Browning 425 cal. 20 som jag
låtit anpassa på kolven så att den kan justeras till
rätt höjd, även den en väldigt smidig bössa som
passar mig.
..
Sofia Sjodin
Och ammunition?
Jag använder oftast Norma Oryx som jag hittills
varit väldigt nöjd med.
Berätta om din häftigaste upplevelse i jaktväg.
Att smyga sig in på ett ståndskall är alltid en lika
häftig upplevelse. Pulsen som ökar ju närmare
man kommer. Spänningen att inte veta vad som
finns där framme som hunden skäller på. Väntan
på att det perfekta läget ska infinna sig. Sedan
kan jag nog villigt erkänna att det är något extra
när man hör skovlarna slå mot kvistar och ris
eller att man ser dem skymta där framme.
När det gäller fågeljakten finns ett särskilt
tillfälle när vi var i fjällen och jagade ripa som
jag aldrig kommer att glömma. Vorstehtiken
försvann ovanför mig och jag misstänkte starkt
att hon hade fågel. Jag tog mig uppför en brant
och när jag kom upp så att jag just såg upp över
kanten så har tiken fattat stånd där bara några
meter framför mig, och framför henne fanns en
flock med ripor i solen på den röda mossan. Det
var så brant så jag hade hela skådespelet liksom
ovanför mig. Riporna hade inte upptäckt mig så
de var helt lugna. Tyvärr hade jag inte någon
kamera, men bilden av den jaktupplevelsen finns
ändå för alltid kvar på näthinnan.
Var har du för drömjaktresmål?
Mitt drömresmål har jag här hemma precis
utanför husknuten. Att kunna ta bössan på axeln
och ta med sig hunden och gå ut i marken och
starta jakten. Att dessutom få dela intresset och
kunna jaga tillsammans med min man och våra
två pojkar, det är drömjakt för mig.
Vem vill du skicka vidare stafettpinnen till och
varför?
Jag vill skicka vidare stafettpinnen till Jörgen
Croona, en hängiven jägare som har ett
brinnande intresse för jakt, hundar, viltvård och
eftersök och är en person som ofta befinner sig i
händelsernas centrum.
INSTAGRAM:VILDMARKEN / FACEBOOK:VILDMARKEN JAKT, FISKE & OUTDOOR
15