Digital VF 2019 - 6

INNEHÅLL Nummer 6. 2019 

12 

34 

6 Aktuellt. Berguvsinventeringen 

har halvtidspaus. 

7 Aktuellt. Ägretter och svarthuvade 

måsar rycker fram. 

12 Fåglar Inpå Knuten. Bärfrossa. 

14 Porträtt. Caroline Sjöström. 

18 Fokus. Gunilla Heick berättar om 

Kuriska näset. 

24 Tågskådning. Resan går till 

Fysingen. 

26 Ekoskådning. Roger Härlebo. 

30 Vinterfåglar Inpå Knuten. 

Gråsiskan genom åren. 

32 Jakttider. Vill jaga 

enkelbeckasin. 

34 Försvunna fåglar. Moafåglar. 

26 

44 

42 Riksstämman 2020. Dags att 

anmäla sig. 

44 Ornitologiska tidsbilder. 

Måsen mot alla odds. 

46 Historia. Den första fågelboken. 

50 Resereportage. Norfolk Island. 

58 Recensioner. Svensson och 

Jonsson i unikt samarbete. 

60 Brev. BirdLife Sverige och granbarkborrarna. 

62 Fråga Experten. Varför har 

tretåig mås tre tår. 

64 Kåseri. Torsten Green-Petersen. 

65 Korsord. 

66 Retro. Tallbitsinvasionen vintern 

1998/1999. 

REDAKTÖREN: 

Dynamik 

VÅR FÅGELVÄRLD ÄR föränderlig. 

I allra högsta grad. Vi har många 

fågelarter som minskar. Vi berättar 

till exempel i det här numret om den 

riksinventering av berguv som just nu 

har halvtidspaus, och där de första 

indikationerna pekar på att berguven 

går tillbaka, framför allt i norra 

Sverige, och i inlandet. Orsakerna till 

den nedgången får vi återkomma till. 

Vi har också många fågelarter som 

ökar. På motstående sida till artikeln 

om berguvsinventeringen så berättar 

vi om hur ägretthägern ökar i antal i 

landet, liksom brun glada. Och i år har 

det varit inte mindre än åtta konstaterade 

häckningar av svarthuvad mås i 

landet, varav sju i Blekinge. Dessutom 

den första häckningen någonsin av 

en svarthuvad mås född i Sverige. 

Fem-i-topp berättar om rekordsträck 

vid Falsterbo av arter som ringduva, 

hämpling och vitkindad gås. Även utan 

klimateffekter och annan mänsklig 

påverkan är fågelarter på väg uppåt 

eller nedåt. Det är en del i den naturliga 

populationsdynamiken, och det 

är många gånger svårt att veta om en 

viss art minskar eller ökar på grund 

av mänsklig inverkan eller om det 

skett ändå. Men vi ska för den sakens 

skull inte glömma att vår påverkan på 

många arters livsmiljöer är ett direkt 

hot mot deras överlevnad. Därför 

behövs BirdLife Sverige och det arbete 

föreningen lägger ned på fågelskydd. 

NIKLAS ARONSSON 

REDAKTÖR FÖR VÅR FÅGELVÄRLD 

vår fågelvärld | 6.2019 3

LEDARE 

Lotta Berg 

Myllrande våtmarker 

Ett av de svenska miljökvalitetsmålen är ”myllrande våtmarker”. 

Som naturintresserad fågelskådare är det lätt att se allt från 

positiv utveckling av biologisk mångfald till gynnsamma klimateffekter 

när våtmarker skyddas, restaureras eller skapas. Många 

myndigheter kan vara inblandade, liksom oräkneliga markägare 

och därtill ideella krafter inom ramen för olika typer av friluftsliv. 

Men är arbetet framgångsrikt? Det finns förvisso gott om goda 

lokala exempel, men frågan är om arbetet ändå inte behöver 

intensifieras? 

Miljömålet kan definitivt inte betraktas som nått, och ibland 

tycks det vara enklare att skapa reservat än att vårda dem. Reservatsskötsel 

för natur och människor. Vad gör det väl för nytta att 

bygga ett fint fågeltorn vid den restaurerade sjön om sikten från 

detta torn snart skyms av hastigt växande träd och sly som inte 

röjs bort, antingen av kostnadsskäl eller med 

Miljömålet 

kan definitivt 

inte betraktas 

som nått, och 

ibland tycks det 

vara enklare att 

skapa reservat 

än att vårda dem. 

hänvisning till att området minsann är avsatt 

för ”fri utveckling” i reservatets skötselplan? 

Och hur går det för strandängsvadarna när 

varken myndigheter eller markägare längre 

håller betande djur på mader och strandnära 

ängar, djur utan vars mular vegetationen 

snart blir både hög och tät på ett sätt som 

gör området helt ointressant för häckande 

vadare? När häckningsöar för skrattmåsar 

eller fisktärnor inte längre röjs? 

Här behövs definitivt resurser och även 

om vi som svenskar är vana vid att myndigheterna sköter dylikt 

så kanske vi som arbetar ideellt får vara beredda att ta ett större 

ansvar, i takt med budgetnedskärningarna. Den här typen av insatser 

behöver dock koordineras av kunnigt folk. Tänk på att något 

som vid första anblicken kan upplevas som en total massaker på 

små fina träd och buskar kan vara 

utfört i syfte att på sikt leda till 

klart förbättrade möjligheter för 

olika våtmarksfåglar. 

Ska man ha betande djur så 

måste dessa skötas och ses till 

dagligen; då blir det inte bra 

om fågelskådare klagar över att 

djurägaren minsann är ute och 

går i reservatet – djurtillsynen är 

ju faktiskt en nödvändig del av 

reservatsskötseln. 

Fina våtmarker kräver aktivt 

samarbete! 

Lotta Berg, 

Ordförande 

Vår 

Fågelvärld 

ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening – 

BirdLife Sverige. 

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Vår Fågelvärld, Flygfältsgatan 16 A, 423 37 Torslanda. 

Tel: 0739-15 60 99 

ANNONSER 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Tel: 0739-15 60 99 

TRYCK 

Exakta, Malmö, 2019 

ISSN 

2002-8717 

OMSLAG 

Tallbit (Teo Carselind) 

Nästa nummer kommer av Vår Fågelvärld 

kommer 18 februari. 

BirdLife Sverige 

Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige – är en 

obunden och riksomfattande förening för främjande av 

fågelintresse, fågelskydd och fågelforskning. Föreningen 

är den svenska grenen av BirdLife International som 

arbetar med fågelskydd i hela världen. Vår webbadress 

är www.birdlife.se. Vi administrerar grupperna Fåglar inpå 

Knuten och Vår Skådarvärld på Facebook och har även en 

egen sida. På Twitter heter vi @BirdLifeSverige. 

MEDLEMSAVGIFTER 

Ordinarie medlemskap: 330 kronor 

(inklusive Vår Fågelvärld). 

Ungdomar upp till 25 år: 165 kronor. 

Familj: för 60 kronor extra blir alla i familjen medlemmar. 

PLUSGIRO 19 94 99–5 BANKGIRO 311–1994 

FÖRENINGSKANSLI 

Stenhusa gård, Lilla Brunneby 106, 

386 62 Mörbylånga. Tel: 0485-444 40 

medlem@birdlife.se, www.birdlife.se 

FÖRENINGSFRÅGOR 

info@birdlife.se 

FÅGELSKYDDSFRÅGOR 

Daniel Bengtsson, daniel.bengtsson@birdlife.se 

NATURBOKHANDELN 

Stenhusa gård (adress och telefon, se ovan) 

info@naturbokhandeln.se, www.naturbokhandeln.se 

AVIFAUNA 

Stenhusa gård (adress och telefon, se ovan) 

admin@avifauna.se, www.avifauna.se 

OTTENBY FÅGELSTATION 

Ottenby 401, 386 64 Degerhamn 

Tel: 0485-66 10 93, ottenby@ottenby.se, www.birdlife.se 

4 vår fågelvärld | 6.2019

SKÅDA FÅGLAR MED OSS! 

Boka din resa nu! www.avifauna.se 

GAMbiA 

3 – 15 FEbRUARi 

Låt dig introduceras till Västafrikas fina fåglar 

av afrikakännaren Ulf Ottosson. Fågelresa, 

medeltempo. 

iRLAND 

3 – 8 MARS 

Perfekt för dig som just har börjat skåda 

fåglar och vill upptäcka mer. Reseledare Erik 

Hirschfeld. Fågelresa, medeltempo. 

FLORiDA 

4 – 12 APRiL 

Följ med Jim Sundberg på fågelskådning i 

lugnt tempo över påsken. 

PANAMA 

10 – 24 APRiL 

Centralamerikas mest spännande fågelskådningsland. Apörnens 

bo är aktivt i år och vi ser färgglada kolibris och papegojor i överflöd. 

Teet Sirotkin reseleder denna fågelresa i medeltempo. 

TAiWAN 

26 APRiL – 6 MAJ 

Följ med till lättskådade fåglar på denna fina 

ö under Göran Petterssons ledning. 

0485 - 444 40 | admin@avifauna.se | www.avifauna.se 

Frontlins: 80mm Stativtyp: Metall 

Förstoring: 20-60x Totalvikt: 4,6kg 

Synfält: 2,0-1,0° Garanti* 5 år 

Frontlins: 77mm Stativtyp: Kolfiber 


Synfält: Garanti* 30 år 

Frontlins: 95mm Stativtyp: Kolfiber 


Synfält: 3,4-1,1° Garanti* 10 år 


AKTUELLT 

RIKSINVENTERINGEN AV BERGUV 

Tecken på minskning 

Bra medial uppmärksamhet, många rapporter, men också tecken på att 

berguven minskar. Så kan inventeringen av berguv sammanfattas i halvtid. 

Första året av riksinventeringens 

två är avklarat. Många rapporter har 

kommit in, vilket är glädjande. Förhoppningsvis 

kommer det in minst 

lika många rapporter under 2020. 

Antalet inrapporterade berguvsobservationer 

på Artportalen har fram till mitten 

av november 2019 varit 1 381 stycken. Det 

är mer än dubbelt så många som 2018 då 

600 rapporter kom in. För 2019 doldes alla 

rapporter under häckningstid, närmare 

bestämt från 1 februari till 31 augusti. Det 

kan ha bidragit till att fler rapporter inkommit. 

Det har även varit ett stort fokus 

på berguv under året och BirdLife Sverige, 

regionalföreningarna och Artdatabanken 

har uppmanat till rapportering av dem. 

Det har kommit in 235 rapporter via 

inventeringsblanketten som sänts ut till 

regionalföreningarnas kontaktpersoner. 

Det är ett väldigt bra resultat! I blanketterna 

finns information om när på dygnet 

som inventering har gjorts och resultat 

av lyssningen. Vi får även uppgifter om i 

vilka miljöer berguven finns och typer av 

bolokaler. Detta är intressant information 

som är värdefull för att förstå beståndsutvecklingen 

på berguv. Vi hoppas därför 

att de som ännu inte fyllt i blanketten kan 

tänka sig att göra det i efterhand. 

Från projektgruppen presenterar vi 

inga siffror över antalet revir förrän inventeringen 

är avslutad 2020, men generellt 

pekar resultatet på en minskning jämfört 

med tidigare riksinventeringar, framförallt 

i norra Sverige och i inlandet, medan 

arten i vissa kustområden är mer stabil 

eller bara svagt minskande. Det finns även 

några områden med positiva trender. 

INFÖR 2020 SÅ tror vi att inventeringen 

kan göras ännu bättre. Det vore bra om vi 

kunde få in minst lika många inventeringsblanketter 

2020, helst fler, och från nya 

lokaler. Då får vi ett fint material som vi 

kan jobba vidare med. 

Eftersök av berguvsförekomst i juni på en kustlokal i Ångermanland. 

Inventeringsmetodiken är densamma 

2020 med fokus på lyssning i skymning/ 

gryning. I södra Sverige kan berguvar 

börja revirropa redan i januari medan 

man i norra Sverige bör lägga den största 

insatsen i mars och april. 

FÖR ATT INVENTERINGEN ska bli så heltäckande 

som möjligt så skulle vi uppskatta 

nedanstående prioriteringsordning. 

◗ Kontrollera osäkra rapporter för 2019 

om möjlig häckning, till exempel lokaler 

där uvar enbart har hörts höstropa. 

◗ Besök nya lokaler och geografiskt dåligt 

kontrollerade områden från 2019, till 

exempel inlandslokaler i Norrland. 

◗ Inventera lokaler med positivt resultat 

(noterade hannar eller par) som inrapporterades 

2019, i syfte att dokumentera 

stabila revir. 

◗ Besök lokaler som kontrollerats 2019 

men som hade negativ resultat. 

FOTO: THOMAS BIRKÖ 

Liksom tidigare är det de regionala 

kontaktpersonerna som ni rapporterar till, 

och även kan få uppdrag från vad gäller 

prioritering av uvlokaler som borde inventeras 

2020. Det går också att rapportera in 

till mailadressen riksinventeringberguv@ 

birdlife.se. Rapportera gärna också på Artportalen. 

Liksom 2019 så döljs rapporterna 

under perioden 1 februari till 31 augusti. 

Inventeringsmetodiken finns beskriven 

på BirdLife Sveriges hemsida birdlife.se/ 

fagelskydd/inventeringar/riksinventeringberguv/hur-inventerar-man-berguv/. 

Vi tackar för engagemanget 2019 och 

tror att inventeringen har förutsättningar 

att bidra till en tillförlitlig uppskattning av 

berguvens nuvarande förekomst i Sverige, 

men även ge information om aktuella hot 

mot arten, och i vilka miljöer den i dagsläget 

har bäst födounderlag. 

David Rocksén, Thomas Birkö, 

Andro Stenman 


Ägretthägrar (de vita), gråhägrar och 

storskarvar i en koloni söder om Kalmar. 

FOTO: ÅKE NILSSON 

TOPP 5 

Flesta sträckfåglarna i 

Falsterbo i år (preliminära siffror) 

FOTO: JOHN LARSEN 

FOTO: HARALD PERSSON 

NYA ARTER 

Snabb framryckning av 

flera arter i landet 

I boken Fåglarna i Sverige från 2012 

saknas både svarthuvad mås och ägretthäger 

bland Sveriges häckfåglar. Brun 

glada hade enligt samma bok runt 10 

häckningar per år. Nu, sju år senare, ser 

bilden annorlunda ut. 

Det kan gå snabbt för nya arter att etablera 

sig. Det senaste decenniet har Sverige fått 

flera nya häckande arter, och de har ryckt 

fram snabbt. Ett bra exempel är brandkronad 

kungsfågel som har gått från angivna 

100 par 2012 till flera tusen idag. 

Ett annat exempel är brun glada. 

En rundringning till landets regionala 

rapport kommittéer visar att det bara i 

Norrbotten häckar upp emot 20 par brun 

glada. I Västergötland finns mellan tre och 

fem par, och i Skåne ett till tre par. Även i 

VÄSTKUSTLÄGER I JANUARI FÖR UNGA SKÅDARE 

Januari. Då ska man väl sitta hemma i värmen med en kopp 

varm choklad, eller? Västkusten erbjuder högklassig vinterskådning 

bland berglärkor, vattenpiplärkor, skärsnäppor och 

toppskarvar. Följ med Ungdomsskådarna 2–4 januari då vi 

med VOF-huset på Getterön som bas skådar under dygnets 

ljusa timmar och sysslar med bird quiz och bildvisningar på 

kvällarna. En perfekt start på det nya skådaråret helt enkelt! 

Emil Lundahl 

Anmäl till: ungdomsskadarna@birdlife.se 

Ålder: 12–25 år 

Deltagaravgift: 200 kronor 

Relativt nykläckta 

ägretthägrar. 

andra landskap finns förmodligen häckande 

par, varför det kan röra sig om upp 

emot 30 par i landet idag. 

Ägretthäger är en annan art som snabbt 

har etablerat sig i två kolonier i landet: En 

i Stocksund på norra Gotland och en vid 

Ljungby Hästaskär, söder om Kalmar. I 

kolonin på Gotland häckar cirka fem par, 

medan ägretthägrarna i Kalmar i år fick ut 

hela 32 ungar. 

En annan art som kanske lite överraskande 

har etablerat sig framför allt 

i Blekinge är svarthuvad mås. I år fanns 

vid Falkaholmen och Norrören i västra 

Blekinge inte mindre än sju par fördelade 

på två små kolonier i vardande. Även i Västergötland 

har det i år häckat svarthuvad 

mås, där ett par vid Hornborgasjön fick ut 

två stycken ungar. Niklas Aronsson 

Bergfink. 

Bo-/bergfink (1 866 185) 

Antalet utsträckande bo-/bergfinkar (bofink och 

1 

bergfink sträcker tillsammans och kan inte 

särskiljas), varierar mellan åren på grund av tillgång i 

landet på till exempel bokollon. Årets siffra är är den 

tredje högsta som har noterats. 

Ringduva (999 870) 

Bara 130 duvor från 

2 

att bryta igenom 

miljonvallen för första 

gången. Årets siffra är det 

högsta antal som har 

räknats in. Den näst högsta 

är från 2013 då drygt 

844 000 duvor noterades. 

Arten har stadigt ökat. 

Vitkindad gås (487 835) 

Årets siffra är den 

3 

högsta någonsin. År 

1973 sträckte 62 vitkindade 

gäss över Falsterbo. Sedan 

dess har arten blivit allt 

talrikare. Den näst högsta 

siffran historiskt är 350 795 

från 2017. 

Stare (135 930) 

Årets siffra får 

4 

betraktas som ett helt 

okej antal. Det är klart lägre 

än antalet på 1970- och 

1980-talen, men högre än 

bottenåren för arten i 

början av 2000-talen, 

27 238 år 2003 till exempel. 

Hämpling (96 655) 

Hämpling är den tredje 

5 

arten i den här 

sammanställningen som har 

sin högsta siffra någonsin. 

År 2014 sträckte 68 230 

hämplingar, vilket var det 

tidigare rekordet. Årets siffra 

är 40 procent högre. 

Ringduva. 

Vitkindad gås. 

Stare. 

Hämpling. 

FOTO: JOHN LARSEN 

FOTO: JENS B. BRUUN 

FOTO: MIKAEL ARINDER 

FOTO: NIKLAS ARONSSON 


AKTUELLT 

NOTISER 

Sök stipendium! 

Stiftelsen Alvins fond delade under 2019 ut cirka 

1,5 miljoner kronor till projekt som bidrar till 

svensk naturvård och som främst har inriktning 

på fågelskydd. Det är nu dags för en ny ansökningsomgång 

avseende medel för 2020. 

Exempel på prioriterade områden är projekt 

med följande inriktning: 

◗ Insatser för restaurering av viktiga naturmiljöer 

◗ Insatser för fågelarter med tydlig hotbild eller 

fågelarter med starkt nedåtgående trend 

◗ Inventering av fågelarter i miljöer där kunskaperna 

är begränsade 

◗ Utbildningsarrangemang med hög naturvårdsprofil 

Exempel på projekt som fått pengar under 

2019 är Hotade fåglar i Östersjön – skräntärna 

och silltrut, Fiskförekomst i fågelrika anlagda 

våtmarker och dammar och Inventering av fåglar i 

gotländska dammar, kalkbrott och grustag. Andra 

projekt som fått stöd berör arter som kungsörn, 

pilgrimsfalk, jaktfalk, kärrsnäppa, berguv, 

fjälluggla, nattskärra, vitryggig hackspett, göktyta, 

nötkråka och hussvala. Bidrag har även getts till 

ett jaktfalkssymposium. 

Både enskilda personer, samt lokala, regionala 

och nationella föreningar eller organisationer 

kan söka bidrag. Bidraget ges främst för 

resor, traktamente, förbrukningsmaterial och 

utbildningsarrangemang. 

Stiftelsen Alvins fond förvaltas av Naturvårdsverket 

i samråd med Naturskyddsföreningen och 

BirdLife Sverige. 

Ansökan ska lämnas skriftligen och vara 

inkommen till Stiftelsen Alvins fond senast den 31 

december 2019. En enkel ansökningsblankett och 

ytterligare information finns på Naturvårdsverkets 

hemsida. 

FOTO: DAVID APELQVIST 

Azurmeskandidaten i Kuttainen, Torne lappmark. 

Möjlig azurmes i Norrland 

Den 5 november la David Apelqvist upp bilder i 

Facebook-gruppen Vår Skådarvärld av en möjlig 

azurmes, fotograferad i den lilla byn Kuttainen i 

Torne lappmark, nära Torne älv och gränsen till 

Finland. Bilderna visar en god kandidat för en 

”ren” azurmes, utan inblandning av blåmesgener, 

men det kräver detaljgranskning av bilder för att 

säkert veta. Blir fågeln godkänd är detta blott det 

tredje fyndet i Sverige av azurmes, efter att fyndet 

vid Grönhögen på Öland 2016 blev underkänt. En 

längre artikel om det fyndet finns i Vår Fågelvärld 

1 2019. Det kommer att dröja till senare nästa år 

innan vi får veta om Raritetskommittén godkänner 

årets möjliga azurmes. Fågeln var kvar några 

dagar i byn, men sågs inte efter 8 november. 

Workshopdeltagarna samlade för det sedvanliga gruppfotot. Från BirdLife Sverige medverkade Lotta 

Berg och Ulrik Lötberg, båda medlemmar i styrelsen. 

BIRDLIFE INTERNATIONAL 

Workshop om invasiva arter 

Fyrbenta rovdjur av typen råttor, 

möss och minkar utgör verkliga hot 

när de dyker upp på fågelöar där de 

normalt inte ska finnas. Många av 

våra sjö- och havsfåglar är markhäckande, 

och därigenom väldigt sårbara. 

FÅGELARTER SOM GENOM årtusenden 

utvecklats i områden där landlevande 

rovdjur har varit närvarande har även 

utvecklat olika typer av försvar eller strategier 

för att skydda sina ägg och ungar 

från att bli uppätna, men för fågelarter 

som utvecklats på öar utan dessa predatorer 

kan läget snabbt bli kritiskt om sådana 

rovdjur plötsligt förs dit. 

Nu sker detta sällan medvetet, utan det 

handlar vanligen om att råttor och möss 

har kommit till öarna som fripassagerare 

på människans båtar. Men oavsett hur de 

FOTO: LOTTA BERG 

Markhäckande fågelarter, som lunnefåglar, är 

särskilt utsatta om invasiva rovdjur når känsliga 

fågelöar. Foto från den gnagarfria ön Mykines, 

Färöarna. 

har tagit sig dit så blir konsekvenserna 

lika illa, och många numerärt små arter, 

som kanske bara häckar på ett litet antal 

avlägsna öar, kan då i praktiken riskera 

utrotning. 

Detta är bakgrunden till att EU:s Lifeprojekt 

Bisosecurity for Life i mitten av 

september anordnade en workshop kring 

hur man kan arbeta för att minska risken 

för ofrivillig introduktion av landlevande 

främmande rovdjur, och hur man på olika 

sätt kan försöka bli av med sådana om de 

redan fått fäste på en ö varpå fågellivet där 

hotas. 

I SVERIGE HAR vi huvudsakligen problem 

med amerikansk mink – rymlingar eller 

utsläppta från någon minkfarm – på kobbar 

och skär längs våra kuster, vilket bland 

annat kraftigt påverkar tobisgrisslornas 

häckningsframgång, men i många andra 

europeiska länder är råttor det riktigt 

stora problemet. 

Att workshopen hölls i svenska Uppsala 

berodde på att den samordnades med ett 

annat internationellt fågelskyddsmöte 

med delvis samma deltagare. Det blev 

en både intressant och lärorik workshop 

om allt från olika övervaknings- och 

utrotningsmetoder till goda exempel på 

förebyggande insatser och information till 

båtägare och andra besökare. Läs gärna 

mer på biosecurityforlife.org.uk. 

Lotta Berg 

8 vår fågelvärld |6.2019

EL 32 

GRÄNSLÖS 

PERFEKTION 

SEE THE UNSEEN

AKTUELLT 

FÅGELSKYDD 

Nationalpark i Polen hotas av bilvägsbygge 

rakt igenom orörd och känslig natur 

Biebrza nationalpark i nordöstra 

Polen är en välkänd vallfartsort för 

fågelskådare och naturälskare. Nu 

hotas den biologiska mångfalden. 

FOTO: GÖRAN JOHANSSON 

DET SOM LOCKAR besökare från hela Europa 

är dels den fantastiska naturen och de 

otroliga fågelmöten man kan få i Biebrza, 

men också det ålderdomliga odlingslandskapet 

och dess skönhet. 

Nationalparken ligger i en bred låglänt 

ådal som årligen översvämmas och på de 

fuktiga slåtterängarna trivs vattensångare, 

rödspovar och dubbelbeckasiner. I de 

blötare partierna återfinns skäggtärnor, 

vitvingade tärnor, mindre sumphönor, 

ägretthägrar samt svarta och vita storkar. 

De omgivande skogspartierna hyser häckande 

skrikörnar, sommargyllingar, mindre 

flugsnappare, mellanspettar och vitryggiga 

hackspettar. 

Tack vare intensiva naturvårdsinsatser 

har man lyckats få den internationellt 

sårbara vattensångaren att åter trivas i 

Biebrza. Närmare 3 000 sjungande fåglar 

hittar man i parken, vilken gör den till en 

av artens allra viktigaste häckningsplatser 

i världen. Man har i sin strävan att återskapa 

slåtterängar tagit till okonventionella 

metoder och årligen arrangeras bland annat 

Europamästerskapen i lieslåtter. Ännu 

har inget svenskt lag deltagit i tävlingen, 

men det kommer säkert nya möjligheter i 

framtiden! 

Del av nationalparken i Biebrza som är rik på våtmarker. 



FÖR 20 ÅR sedan initierade Studiefrämjandet 

tillsammans med de ornitologiska 

föreningarna i norra Halland ett SIDAprojekt 

med syfte att studera våtmarker 

och våtmarksskötsel. Flera av de våtmarksprojekt 

som genomförts i Halland 

under 2000-talet har sin grund i detta 

SIDA-projekt. Samarbetet lever vidare 

än idag och jag har haft förmånen att få 

visa upp Biebrzas rika natur för över 150 

västsvenska fågelskådare genom årens 

lopp. Vid mitt senaste besök i våras blev 

vår grupp uppmärksammad på det hot 

som seglat upp över våtmarksparadiset. En 

fyrfilig motorväg ska byggas rakt genom 

ådalen! Ett dråpslag för Biebrza! 

Området utgörs av en mosaik av jordbruksmark, 

våtmarker och skog. 

Tanken är att man ska bygga en transitförbindelse 

mellan de två stora nord-sydliga 

motorvägsprojekten (Via Baltica och 

Via Carpatica) som just nu pågår i Centraleuropa. 

Vägsträckningen rakt igenom 

Biebrza har mött ett kompakt motstånd 

både lokalt och internationellt. 

Lokalt, genom den alltmer ökande 

ekoturismen som ser sitt levebröd försvinna 

och internationellt, där framförallt 

Greenpeace och Birdlife International 

Solnedgång i Biebrza. Här finns närmare 3 000 

sjungande vattensångare. 

har motsatt sig planerna. Som ett led i att 

försöka påverka den polska regeringen, så 

har en namninsamlingskampanj startats 

på nätet. 

GENOM ATT GÅ in på viacarpatia.info/ 

en/ kan du som privatperson protestera 

mot planerna. På den svenskspråkiga 

www.golonka.n.nu finns mer information 

om fågellivet i östra Polen. 

Kjell Andersson 


FACEBOOK Fåglar Inpå Knuten Över 70 000 medlemmar 

FOTO: ANDERS HELBERG 

Dumsnut 

Tajgafågeln tallbit finns cirkumpolärt i de stora tajgaskogarna. Under invasionsår kommer de söderöver och upplevs då som väldigt orädda, 

vilket gett dem det folkliga namnet dumsnut, troligen för att de var lätta att fånga för dåtidens fågelfängare. 

Bärfrossa 

Sedan förra numret av Vår Fågelvärld har antalet 

medlemmar i Facebook-gruppen Fåglar Inpå 

Knuten passerat 70 000. Om gruppen vore en 

kommun skulle det ge en placering precis före 

Kalmar och just bakom Täby, på plats 33. Vi 

ägnar uppslaget i årets sista nummer av Vår 

Fågelvärld åt senhöstens stora bärfrosseri. Såväl 

rönnar som oxlar har haft osedvanligt mycket 

bär i hela landet. Dessutom har vi upplevt en 

tallbitsinvasion i södra Sverige, något som inte 

är särskilt vanligt. Senaste gången var i slutet av 

1990-talet. 

Niklas Aronsson 

Tur med turtur 

Större turturduva är en mycket ovanlig art i Sverige som häckar i 

Asien. Det finns knappt 30 fynd från vårt land, framför allt vintertid, 

av denna härdiga art som klarar sig bra även under tuffa förhållanden. 

Den här sågs i Östermalm i Kristinehamns kommun. 

FOTO: ULRIKE SIWERSSON 


FOTO: KENNETH TENS 

FOTO: LARS ANMARK 

Alltför välkamouflerad 

”Välkamouflerad badnymf” löd i förra numret rubriken 

till bilden av denna fågel som vi påstod var en koltrasthona. 

Men titta en gång till, det är förstås alpjärnsparven 

på Gotland som lurade redaktören. Ibland går det 

för fort. 

FOTO: OLAVI HINKKANEN 

Kärnknaprare 

Till skillnad från till exempel sidensvansar så äter tallbitarna bara kärnorna och inte 

fruktköttet, vilket syns på deras bordsskick där de ofta har fruktkött runt näbben. 

FOTO: MICHAEL ESTWIK 

Tuff sångare 

Den av våra sångare som vanligen är kvar till sist är 

svarthättan. Den växlar diet från sommarens insekter och 

spindlar till bär och frukt under vinterhalvåret, vilket hjälper 

den under vintriga tider. 

Dröjt sig kvar längre norrut 

I år har sidensvansarna dröjt i södra Sverige. Det har funnits gott om rönnbär 

längre norrut att äta av. 

FOTO: EVA BADR 

FOTO: LARS-G HANSSON 

På hemmaplan 

Även talgoxar har ätit av de stora mängderna bär. 

Överflöd 

Senhöstens överflöd av bär och frukter har gjort att landets 

fågelrestauranger inte har fått sedvanlig trafik. Snart är dock 

överflödet borta, och då blir stödutfodringen attraktivare. 


PORTRÄTT 

Caroline Sjöström 


Ringmärkartalang 

Caroline Sjöström är ringmärkaren som blev 

Årets Silvertärna. 

text & foto Eva Stenvång Lindqvist 

Tyresö slotts omgivningar är höstfagra, 

med kaskader av gula löv och knalligt 

röda nypon. Det är en rätt fågelfri dag, 

men gott om siskor i träden vid Follbrinksströmmen. 

Vintertid kan man få 

se kungsfiskare här. 

Det här är ett av favoritställena för Caroline, 

som bor i Tyresö sedan två år tillbaka. Hon befinner 

sig därmed också på rätt sida om huvudstaden för 

att kunna räkna utposten Landsort i Stockholms 

södra skärgård till sina hemmalokaler. En hotspot 

för många skådare, nu senast när en brun törnskata 

upptäcktes på ön. Caroline deltar i ringmärkningen 

därute ibland, liksom sambon Raul Vicente som 

tillhör de mest namnkunniga Landsortsskådarna. 

– Vi tycker bägge två mycket om 

öar, säger Caroline och berättar om 

en fin höstvecka med skådning och 

ringmärkning på Rödkallen – en 

annan utpost i havet, fast betydligt 

längre norrut. 

– Att kunna skåda på en ö OCH 

ringmärka … det är det allra bästa! 

Att kunna 

skåda på 

en ö OCH ringmärka 

… det är 

det allra bästa! 

DEN 1 SEPTEMBER tog Caroline emot BirdLife Sveriges 

fina utmärkelse Årets Silvertärna på Falsterbo 

Bird Show. I motiveringen kan man läsa att hon 

blivit ”en av Sveriges absolut mest fullfjädrade 

ringmärkare med ett synnerligen mjukt handlag och 

ett skarpt öga”. 

Det var Falsterbo Fågelstation som nominerade 

henne. Under biologistudierna i Lund träffade 

Caroline många fågelforskare och intresset för 

flyttfågelforskning fick fäste. Hösten 2012 kom hon 

till Falsterbo för att samla in data till sitt examensarbete 

och blev efter det erbjuden jobb. Mellan 2013 

och 2017 arbetade hon på stationen under ringmärkningssäsongerna. 

– Jag sa ganska tidigt att jag skulle bli biolog fast 

jag var ett ”betongbarn”, säger Caroline. Det fanns 

heller inga fältbiologer i Hässelby, där jag växte upp. 

Däremot har jag lite minnen från skolan, vi var ute 

och lyssnade på fåglar. Det måste ha gjort avtryck 

eftersom jag kommer ihåg det fortfarande. 

SOMMARTID KOM HON ut i naturen genom att vara 

på ”kollo” på Barnens ö på Väddö. Ett ställe där 

koloniverksamhet bedrivits för storstadsbarn ända 

sedan 1912. 

– Inte för att det handlade om natur och fåglar. 

Men jag fick vara på landet. Paddla 

kanot, hajka, bada, spela fotboll … allt 

det där. Det var underbart. Jag var alltid 

där så länge jag fick, tills jag var för 

gammal för att få komma dit. Maxade 

tiden, säger hon med ett skratt. 

Det stora intresset under uppväxten 

var fotboll. 

– Det var den som var mitt liv! Jag 

spelar fortfarande, och tittar på fotboll nästan varje 

helg. Det är viktigt för mig. 

Det blev efter gymnasiet planenligt biologi i 

Stockholm, vid Södertörns högskola, men snart 

gjorde Caroline ett längre studieuppehåll. 

– Det var mycket kemi, och det tyckte jag inte var 

så roligt. Jag jobbade inom äldrevården i stället och 

var ute och reste i Australien och Thailand. När jag 

kom hem flyttade jag till Lund, jag hade en kompis 

som pluggade där. Jag ville pröva på det riktiga studentlivet, 

något sådant finns inte i Stockholm. Jag 

CAROLINE SJÖSTRÖM 

Ålder: 36. 

Bor: I Tyresö söder om 

Stockholm. 

Familj: Sambon Raul 

Vicente samt innekatterna 

Frasse och Ärtan. 

Gör: Djurskyddshandläggare 

på länsstyrelsen i 

Stockholm. 

Det visste du inte: På 

Facebook heter hon Caroline 

Rapptass Sjöström. 

”Vi är ett gäng som tänkte 

att kunde Ola och Naomi 

Rapace hitta på sitt namn 

så kunde vi göra likadant. Vi 

heter Rapptass allihop. Men 

vi har inte skickat in någon 

namnändring till folkbokföringen 

…” 


PORTRÄTT 

Caroline Sjöström 

line tycker mest om. Av flera skäl. 

– Dels handlar det om att få ha fåglarna i handen, 

dels om att man får lära känna dem. Olika arter 

beter sig ju ganska olika. 

Hon blev inte avskräckt av att den första säsongen 

vid Falsterbo var den omtalade ”blåmeshösten” 

2012. Under en enda dag, den 3 oktober, fastnade 2 

178 blåmesar i näten av dagsfångsten på 3 426 fåglar. 

Alla som plockat blåmesar ur nät vet hur rejält de 

kan trassla in sig och hur ilskna de är. De är mycket 

bra på att bitas. 

– Det hjälper att ha en hyfsat hög smärttröskel, 

konstaterar Caroline. Och man får vara lika envis 

som de är. 

Svårigheterna i ringmärkningsarbetet har inte 

heller avskräckt Caroline. 

– Åldersbestämning, till exempel, är komplext. 

Men man lär sig hela tiden nya saker, säger hon. 

Caroline under ringmärkningsarbetet 

på Falsterbo Fågelstation hösten 2013. 

MINA FAVORITER 

◗ Fåglar: Gillar småfåglar och är särskilt förtjust i brandkronad kungsfågel. ”Men jag kan gå 

igång på en vanlig gransångare.” 

◗ Fågellokal: Rödkallen i Luleå skärgård. ”Det är en perfekt ö, lagom stor – eller liten. Där 

finns inga fastboende, bara sommarstugor. Maten man äter är den man har med sig och 

det går knappt att använda mobilen. Är det ostvindar är läget jättebra. Och så kan man 

ringmärka …”. 

◗ Bästa skådning: ”Jag gillar att leta i buskar och dungar efter småfåglar. Det får gärna ta 

tid.” 

Jag 

önskar 

att fler unga 

prövade på 

ringmärkning 

på en 

fågelstation … 

läste först beteendevetenskap i ett år, mest för att 

det lät kul. Det är ett ganska brett ämne. Psykologi 

tyckte jag var roligast, det påminde om biologi. Så 

blev det biologi igen till slut … det kändes rätt. 

I DEN VEVAN upptäckte Caroline tjusningen med 

fågelskådning. 

– Det var ett helt gäng skådande kompisar som 

läste samtidigt som jag. Så jag hade världens bästa 

lärare. 

Den riktiga ”kicken” framåt kom när hon hängde 

med för att se den ökentrumpetare som i maj 2011 

gästade Hörte hamn på den skånska sydkusten. 

– Då kände jag att jag var delaktig i deras 

upplevelse och kände samma glädje. Det var första 

gången, och efter det började jag räkna arter som 

jag sett i Sverige. 

Men det är ändå att ringmärka fåglar som Caro- 

– DET FINNS ett spänningsmoment i ringmärkningen 

också. Man vet aldrig vad som ska hända eller 

vilka fåglar man kommer att få. En av de roligaste 

fåglar jag varit med och ringmärkt var en duvhök. 

Den var så stor. Jag fick jaga in den i nätet och visste 

inte vad det var. Det såg jag först är jag gick med den 

i famnen, som ett spädbarn. Men det finns många 

guldkorn från tiden i Falsterbo, som tajgablåstjärt, 

videsångare och sibirisk järnsparv. Och brandkronad 

kungsfågel … den första jag såg satt i ett nät och 

jag var jättesugen på att få plocka ut den. Det fick 

jag också. 

– Sedan är man en i ett trevligt gäng där alla 

älskar vad de gör. Jag önskar att fler unga prövade 

på ringmärkning på en fågelstation och vill gärna 

uppmuntra till det. 

Men till slut valde Caroline att flytta upp till 

Stockholm igen, denna gång för att läsa djurskydd. 

Nu arbetar hon på länsstyrelsen med just precis det. 

I SKÅNE BLEV hon invald i Skånes Ornitologiska 

Förenings styrelse, en post som hon faktiskt fortfarande 

har men mest sköter per distans. Efter flytten 

norrut blev hon även ”headhuntad” till Stockholms 

Ornitologiska Förenings styrelse. 

– Även om ideellt arbete kräver mycket tid och 

energi så är det kul. Och jag har lärt känna en hel 

del skådare genom det, säger hon. 

Men det finns andra artgrupper än fåglar som 

fångat Carolines intresse. Inte minst fjärilar. Parallellt 

med ringmärkningen på Falsterbo Fågelstation 

arbetade hon med projektet Svensk Dagfjärilsövervakning 

och fortsatte med det tills länsstyrelsejobbet 

tog vid. 

Fjärilsintresset kvarstår: 

– Jag och min sambo jagar fjärilar och spindlar 

nästan hela sommaren! 


Facebook “f” Logo CMYK / .eps Facebook “f” Logo CMYK / .eps 

VIDGA DINA VYER 

10 

YEAR 

WARRANTY 

BD II XD 

WIDE-ANGLE XD LENS SERIES 

Kowa BDII-XD har ett unikt brett synfält, hög ljustransmission och en enastående skärpa över hela bilden. 

Den vidvinkliga optiken gör det lättare och snabbare att hitta sitt objekt. 

Kowa har använt sina legendariska miljövänliga XD-linser till den här kikarserien. Detta högupplösta 

ED-glas innehåller stora mängder av mineralet flourit som är det bästa material som finns för att 

minimera kromatisk aberration (färgblödning). 

Chassit är byggt av magnesiumlegering som både är lätt och starkt. Kikarna är vattentäta och fyllda med 

kvävgas, detta för att förhindra uppkomst av imma vid snabba temperaturskillnader. Kowas KR-coating 

stöter bort smuts och fett och hjälper till att hålla kikaren i toppskick i många år. 

En Kowa BDII XD-kikare ger dig naturlig färgåtergivning, hög kontrast och en otrolig detaljåtergivning, 

från till gryning till skymning. 

www.focusnordic.se 

FocusNordic

FOKUS 

Kuriska näset 

PARADIS FÖR 

STRÄCKSKÅDARE 


Kuriska näset är en nästan tio mil lång landtunga 

som sträcker sig nordväst från ryska 

Kaliningrad. 

FOTO: TURISTBYRÅN I NIDA 


Det är inte så långt till 

Kuriska näset, men 

ändå är det vackra och 

intressanta området relativt 

okänt i Sverige. 

text Gunilla Heick 

Kuriska näset är en nästan hundra 

kilometer lång sandtunga, bildad 

under den senaste istiden. Bredden 

växlar mellan 500 meter och 

fyra kilometer. Näset är landfast i 

ryska Kaliningrad, och sträcker sig 

därefter norrut till Smiltyne, alldeles nära Klaipeda. 

Passagen uppe vid Smiltyne är så pass smal, att det 

strömmar relativt lite saltvatten från Östersjön in i 

lagunen. Därför fryser det bräckta vattnet lätt till is 

vintertid. 

Näset är ett paradis för fågelskådare. Otaliga 

flyttfågelsträck passerar höst och vår. 

– Bland alla ställen i Östersjöregionen, ja till och 

med i hela norra Europa, är Kuriska näset den mest 

perfekta platsen att observera flyttfåglar på, säger 

den hängivne ornitologen Krister Castrén. 

Krister härstammar från Helsingfors, men flyttade 

till Litauen 1996. I Vilnius, där han bor vintertid, 

har han sin firma UAB Castrade. Men varje vår drar 

han och frun Rita till den lilla byn Juodkrante, där 

de köpte hus år 2002 och är bosatta under sommarhalvåret. 

Orsaken till husköpet var inte minst det 

rika fågellivet på näset. 

Nära Juodkrante ligger en dal som är full med 

ynglande storskarvar. Träden lyser gråvita, när vi 

står på utsiktsplattformen och tittar ut över området. 

65 000 människor kommer varje år hit för att 

se på skarvkolonin – den har blivit en stor turistattraktion. 

Förutom skarvar häckar också många 

gråhägrar i dalen. Gråhägerkolonin är minst 200 år 

gammal. 

Döda dynerna, där sanden för 300 år sedan 

begravde en hel by, är en del av naturreservatet 

Nagliai på det kuriska näset. 

MAN HAR RÄKNAT till fler än femtusen skarvar som 

lämnat dalen på en halvtimme en tidig morgon, för 

att flyga upp till kanalen vid Klaipeda och fiska, berättar 

Krister i sitt digra verk Birds of the Curonian 

Spit. Boken är ett resultat av nitton års ivrigt 

fågelskådande på näset. Omfattande noter i många 

anteckningsböcker och författarens egna fotografier 

har blivit till en 430 sidor tjock bok. Ett imponerande 

verk, det första som ingående beskriver fågellivet 

på Kuriska näset. 


FOKUS 


Han 

berättar 

i sin bok att 

man under 

flera hundra år 

observerat 

flyttfågelsträcken 

över 

näset. 

FOTO: KRISTER CASTRÉN 

Aftonfalk på besök. 


Storskarvar på häckningsplats. 

– Jag är nog en av väldigt få personer här i området 

som gillar skarvar, säger Krister lite provocerande. 

Men samtidigt är det tydligt att han menar 

det. Skarven en intressant fågel, som det har varit 

givande att studera. 

– Och vem säger att det bara är människorna som 

har rätt till naturen? Dessutom är det förunderligt 

vackert att betrakta de stora flockarna av skarvar, 

när de flyger in över lagunen och fiskar, fortsätter 

han. 

VILL MAN UPPLEVA flyttfågelflockarna över Kuriska 

näset höst och vår, är det stora soluret utanför 

näsets ”huvudstad” Nida den absolut bästa platsen. 

Här har man milsvid utsikt över väldiga sanddyner. 

Soluret står på Parnidis, en 52 meter hög vandrande 

dyn. Hit kommer många turister och skolklasser. 

Det är bilväg ända fram, ett stort plus för både fågelskådare 

och andra. 

Tusentals svanar, tiotusentals gäss, hundratusentals 

änder och många andra fåglar passerar näset 

under migrationsperioderna. Deras häckningsplatser 

finns ofta i nordvästra Ryssland, så Kuriska 

näset ligger perfekt på rutten, när de drar till och 

från sydväst. De flyger över näset för att landa vid 

Njemen-flodens delta på östsidan av lagunen, 15–20 

kilometer rakt österut från Nida. Vårvinterns översvämningar 

gör deltat till en idealisk plats att vila 

och fylla krävan på. 

Skådar man söderut från Parnidis är det bara ett 

par kilometer till gränsen mot ryska Kaliningrad. 

För att komma dit behöver man visum. Ett bälte av 

tallar växer i gränsområdet. Faktiskt täcker tallskog 

nästan tre fjärdedelar av Kuriska näset, som till 

största delen är en nationalpark. 

TYSKA ORNITOLOGER ETABLERADE redan år 1901 

en fågelskådarstation i byn Rossitten på den del av 

näset som nu är rysk. Det var ett av de första observatorierna 

i Europa. Redan då var man nämligen i 

ornitologkretsar medveten om hur betydelsefullt 

området var för flyttfåglar. Från 1946 heter byn 

Rybachy. Fågelstationen är fortfarande i bruk, men 

används numera mest för ringmärkning. Visumtvånget 

gör det besvärligt för utlänningar att besöka 

observatoriet i Rybachy, och där produceras ytterst 

lite material på engelska. 

– Och det är väldigt synd, för det ger oss ingen 

möjlighet för jämförelser med material från den 

litauiska sidan av näset, säger Krister Castrén. 

Han berättar i sin bok att man under flera 

hundra år observerat flyttfågelsträcken över näset. 

Bönderna kunde ha nytta av att studera tidpunkterna, 

när de skulle planera för sådd och skörd. 

Vanligt folk använde sig av dem för att spå om 

vädret. Man kunde till och med tolka sträcken som 

Ett tidigare häckningsområde 

för storskarv där nu växtligheten 

vaknar till liv och frodas i den 

näringsrika marken. 

FOTO: TURISTBYRÅN I NIDA 

omen för framtida livshändelser. I dag hittar fågelskådare 

från när och fjärran till näset. Krister har 

haft många ornitologer från Finland och Litauen på 

besök. 

En tidig vårdag kan man observera tusentals 

duvor, trastar, lärkor och finkar i Juodkrante, likaså 

stora flockar av mindre korsnäbb. När snön smälter 

bjuder stranden på perfekta matplatser för födosökande 

ängspiplärkor, sånglärkor och sädesärlor. 

Juodkrante hade tidigare en stor population av vildsvin. 

De bökade upp gräsmattorna, till stor irritation 

för byns invånare, men till glädje för fåglarna, som 

fick läckerheter serverade på smörgåsbord. Enligt 

Krister Castrén har de lokala vildsvinen nu istället 

hamnat på människornas middagsbord. 

BYN JUODKRANTE ÄR omgärdad av skog – både barrträd 

och vackra lövträd. Här trivs många fågelarter. 

Krister nämner en rad som man kan höra tidigt på 

sommaren: Mindre flugsnappare, härmsångare, 

lundsångare och brandkronad kungsfågel. Man kan 

bland annat njuta av fågelsången på stigen till Häxornas 

kulle, Juodkrantes berömda turistattraktion. 


Detta är 

det 

viktigaste 

övervintringsområdet 

vid 

Östersjön, 

speciellt för 

svärtor. 

Krister Castrén med en så kallad 

finsk pinne, en anordning som 

avlastar när man tittar i en handkikare. 

Denna är särskilt populär 

i vårt grannland. 

En stor mängd sjöfåglar stannar hela året vid 

havet utanför näset. Detta är det viktigaste övervintringsområdet 

vid Östersjön, speciellt för svärtor. 

Under en vinterdag kan man ha turen att se skäggdopping, 

smålom och alfågel, till och med sjöorre 

och tordmule. 

FOTO: GUNILLA HEICK 

SAMMANLAGT 98 OBSERVERADE fågelarter häckar, 

eller har häckat, på Kuriska näset. Enligt Krister 

har tio av arterna upphört att yngla på näset under 

2000-talet, eller gör det så sällan att de inte kan 

räknas med. Under de senaste femton åren har det 

har också skett ändringar i diversiteten av arter och 

antalet häckande par. Den största ändringen står 

den kraftigt växande storskarvskolonin för. Detta 

har i sin tur skapat goda betingelser för hackspettar 

och andra arter som bygger bon i ihåliga träd. Också 

människorna har påverkat utvecklingen. Med hjälp 

av fågelholkar i skogen och vintermatningsplatser 

för fåglarna försöker man förbättra deras chanser 

att övervintra och fortplanta sig. 

De otvivelaktigt vanligaste fåglarna på näset är 

måsar – även om de inte häckar här. Kombinationen 


FOKUS 


I norra 

ändan 

av Nida, högt 

uppe på sluttningen, 

ligger 

ett sommarhus 

som författaren 

Thomas 

Mann år 

1930 köpte till 

sig och sin 

stora familj. 

av färskvatten i lagunen och saltvatten i havet utgör 

ett fiskeparadis för dem. Man har observerat sammanlagt 

13 arter av måsfåglar på näset. Genom att 

studera de ringmärkta exemplaren vet man att de 

kommer från alla väderstreck: Havstrutar, silltrutar 

och gråtrutar från norr, kaspisk trut österifrån, 

medelhavstrut och svarthuvad mås söderifrån, samt 

fiskmås och även silltrut från väster. 

Silltrutarna kan dessutom uppdelas i fyra underarter. 

Det säger något om hur attraktiva vattnen 

utanför näset är för måsfåglar. 

När våren kommer spricker istäcket, och 

lagunen fylls med storskrakar och storskarvar. Då 

ankommer också enorma skaror av måsar för att ta 

del av utbudet. Under varma sommardagar sitter 

tusentals måsfåglar längs stränderna. Mycket populära 

är pirarna som sträcker sig ut från hamnarna i 

Nida och de andra små byarna på näset. 

ÄR MAN PÅ Kuriska näset ska man förstås också se 

annat än fåglar! 

Nida är en trevlig liten stad med 1 650 invånare. 

Den är administrativt centrum för Neringa kommun, 

som utgörs av de fem orterna på Kuriska 

näset – Smiltyne, Juodkrante och Nida, plus de små 

byarna Pervalka och Preila. 

Vi vandrar längs strandpromenaden i Nida 

och beundrar de många vindflöjlarna, som har en 

egen historia. År 1844 beslöt myndigheterna att 

alla fiske båtar skulle ha en vindflöjel på masten, 

så att man kunde känna igen dem och kontrollera 

fiskeriet. Varje by fick sin egen färg och symbol. 

Genom åren har yrkesfiskarna förfinat vindflöjlarna 

med egna figurer, så att de var för sig berättar om 

fiskarens familj, framgång på havet och ekonomiska 

status. 

I norra ändan av Nida, högt uppe på sluttningen, 

ligger ett sommarhus som författaren Thomas 

Mann år 1930 köpte till sig och sin stora familj. Huset 

är nu museum och kulturcenter. På övervåningen 

finns hans arbetsrum, med en betagande utsikt 

över lagunen – ”The Italian view” kallade han den. 

SISTA EFTERMIDDAGEN I Nida åker vi på utfärd med 

turbåten Austeja. Kapten Romas Šležas tar oss och 

en flock andra turister med för att se Parnidis och 

de andra dynerna från sjösidan. Längs sluttningarna 

syns många djurspår, och kaptenen berättar att han 

ofta ser rådjur, vildsvin och rävar. En enda gång 

hade han sett en älg – det finns faktiskt ett bestånd 

av älgar på Kuriska näset. 

Lagunen fryser ofta till på vintern, och kapten 

Šležas visar oss bilder av isseglatsfarkoster och 

pimpelfiskare. Temperaturen kan gå ner till minus 

15 grader på lagunsidan, medan saltvattnet på 

Östersjösidan gör att den sällan går under ett par 

minusgrader. 

Kuriska näset upptogs välförtjänt på listan över 

Unescos världsarv år 2000. Vill man uppleva lugn 

och ro, pittoreska fiskebyar och inte minst ett rikt 

fågelliv, är näset ett äkta smultronställe. Hit hittar 

ännu inte så många turister från Norden – de flesta 

kommer från Litauen, Lettland, Ryssland och Tyskland. 

FAKTA Resa till Kuriska näset 

Skrattmåsar. 


◗ Så tar du dig dit 

Kuriska näset når man med 

flyg eller färja. Både SAS 

och Air Baltic flyger via 

Köpenhamn eller Riga till 

Palanga, norr om Klaipeda. 

Från flygfältet i Palanga går 

det buss till Klaipeda. 

En annan möjlighet är 

att ta färja från Karlshamn 

till Klaipeda. Från Klaipeda 

kommer man på några minuter 

med en liten färja över 

lagunen till näset. Färjan 

från gamla hamnen är full 

av cyklister och fotgängare 

– näset är perfekt för cykelturister. 

Bilarna får lov att ta en 

annan färja från den nya 

hamnen, som ligger en bit 

längre söderut. 

◗ Skog och sanddyner 

Ungefär 70 procent av näset 

är täckt av skog, och 14 

procent av sanddyner. Befolkade 

områden täcker 13 

procent. Några få procent är 

bränd jord. 

◗ Om författaren 

Krister Castrén föddes i 

Helsingfors år 1948. Han 

har finska som modersmål, 

men talar flytande svenska 

och engelska. År 2003 

utnämndes han till Finlands 

hederskonsul i Klaipedaregionen. 


Krister Castrén med sin 

bok. 

◗ Häxornas kulle 

Litauen är känt för 

träsnides konst. Nära Juodkrante, 

en bit inne i skogen, 

ligger Häxornas kulle (Raganu 

Kalnas på litauiska). 

80 stora träskulpturer av 

troll och figurer från litauiska 

legender och sagor gör 

vandringen till en speciell 

upplevelse. 

◗ Döda dynerna 

En annan stor sevärdhet utanför 

Juodkrante är det åtta 

kilometer långa området 

av sanddyner, som kallas 

de grå eller döda dynerna. 

För mer än 300 år sedan 

låg här en fiskeby, men den 

kraftiga vinden blåste hela 

Kärrsnäppor. 

tiden sand över den. Till 

slut gav inbyggarna upp, 

flyttade längre söderut och 

grundade två nya fiskebyar, 

Pervalka och Preila. 

◗ Film om storskarvar 

Se en liten video om 

skarvarna i Juodkrante: 

www.15min.lt/kultura/video/filmo-rugstus-miskasanonsas-156346 

– Läs mer 

på visitneringa.com/en. 



Raja Ampat − unik 

naturkryssning 

EN BEKVÄM OCH STORSLAGEN NATURKRYSSNING 

genom öriket Raja Ampat med världens vackraste 

och mest artrika korallrevsområden. Vi upplever 

fantastisk snorkling och har goda chanser att simma 

med valhaj. Vi vandrar i tropisk 

regnskog och spanar efter paradisfåglar, 

bland andra Wilson Bird of Paradise. När du reser med oss... 

Vi besöker också byar med en 

n ✔Äventyr 

spännande kultur. Följ med Magnus n ✔Nära djur och natur 

Pihl på en unik resa i Sten Bergmans n ✔Noga utvalt boende 

och Eric Lundqvists fotspår. 

n ✔Alltid i små grupper 

n ✔Kunniga färdledare 

RESEDATUM: 18 nov – 2 dec 2020 n ✔Grönt engagemang 

MER OM RESAN: 

www.aventyrsresor.se och 

hör av dig på 08-5560 69 00 

eller resor@aventyrsresor.se 

VI KLIMATKOMPENSERAR 

STORA UPPLEVELSER I SMÅ GRUPPER SEDAN 1984 

www.aventyrsresor.se 


TÅGSKÅDA 

Fysingen 

Kartorna är hämtade ur böckerna Götalands bästa fågellokaler, Svealands 

bästa fågellokaler och Norrlands bästa fågellokaler (Magnus Ullman) där 

nedanstående och andra fågellokaler behandlas utförligare. 

Som på räls 

Fysingen 

Bilen är ofta ett helt överflödigt transportmedel, men för 

fågelskådaren ibland det lämpligaste på grund av faktorer 

som tidiga morgnar, otillgängliga observationsplatser och 

snabba förflyttningar. Men det finns också ett antal förstklassiga 

fågellokaler som man kan resa till med tåg. 

text, foto & grafik Magnus Ullman 

Skäggmes, en udda fågel som lever hela sitt liv ute i vasshavet. Kommunicerar 

med ett ljudligt tjing-tjing. Observeras regelbundet från Fysingetornet. 

Fysingen. Utsikt från Fysingetornet mot Ströms mad i norr. Betande 

boskap är en förutsättning för strandängarnas rika fågelliv. 

VAR: Uppland. Pendeltåg via Upplands Väsby från Stockholm C eller 

via Märsta från Uppsala. 

VÄGBESKRIVNING: Det är gångavstånd från järnvägsstationen: 2,3 

kilometer till Ströms gård och 3,4 kilometer till Fysingetornet. 

FÅGLAR: Sädgås, bläsgås, spetsbergsgås, svarthakedopping, rördrom, 

havsörn, vadare, rödstrupig piplärka, blåhake, gräshoppsångare, 

trastsångare, kärrsångare, skäggmes, stjärtmes, gråsiska och vissa år 

flodsångare och snösparv. 

BÄSTA TID: April–maj och augusti–oktober. Av intresse främst 

februari–december. 

PLATSER ATT BESÖKA: Ströms gård har nyligen bytt ägare och det 

är i skrivande stund oklart hur det ser ut med tillgängligheten. Bra 

utsikt över Ströms mad från Plattformen och över vassarna från Fågeltornet 

(nås via Åholmen). Vinterfågelmatning vid Ströms kulle. 

Vid E4-pölen rastar gäss, simänder, svarthakedopping, vadare etc., 

speciellt på våren. Området kan passa för ett dagsbesök. 

BOENDE: Hotell i Upplands Väsby. 

J 

väg 859 

ROSERSBERG 

2 km 

E4 

Vallstanäsmaden 

Ströms 

gård 

Plattformen 

Ströms 

kulle 

Smugelund 

E4- 

pölen 

Fysingetornet 

Pumphuset 

Norra 

ängarna 

Ströms 

mad 

Åholmen 

Vallstanäsoset 

Fysingen 

St Kyngan 


EN LYCKAD DAG 

BÖRJAR HÄR! 

Art.nr: Dam 3300 

Art.nr: Herr 5300 

JACKA PINEWOOD ® FINNVEDEN HYBRID EXTREME 

Vind- och vattentät jacka i stretchigt vaxat TC-Material. Försedd med 

hög krage samt partier i 4-vägs stretch för extra följsamhet. Fodrad 

med High-Ventilation mesh samt försedd med ventilationsöppningar 

i sidorna för att ge god andningsförmåga. Fast, reglerbar huva med 

brätte. Tejpade sömmar samt vattenavvisande dragkedja. Vattenavvisande 

bröstficka med dragkedja. 

Rek. pris 1599:- 

Pinewood® är en ledande tillverkare av kläder och tillbehör för 

ett aktivt friluftsliv. Vi levererar kvalitativa, funktionella och 

miljömässigt hållbara fritidskläder för vuxna så väl som till barn. 

www.pinewood.eu 


EKOSKÅDNING 

Roger Härlebo 

text & foto Niklas Aronsson 

Fågelskådaren som 

ekoskådat hela livet 

I den fjärde delen av Vår Fågelvärlds serie om ekoskådning har vi hamnat i 

Nässjös mörkaste skogar högst upp på Småländska höglandet. Här är 

Roger Härlebo född och uppvuxen – ekoskådningsnestor och cykelnörd. 

Ett par kilometer före Nässjö, strax 

innan jag kommer fram till Roger 

Härlebo i Spexhult, börjar det 

regna. 

– Välkommen! Nässjö i ett nötskal, 

kommenterar han lätt lakoniskt regnandet. 

Ett par timmar senare citerar han närbelägna 

Eksjös störste litterära kändis – 

Albert Engström: ”Nässjöborna har det bra, 

vart de än kommer så får de det bättre”. 

– Jag håller med honom, skrattar Roger 

så att mustaschen hoppar. 

Roger är född och uppvuxen i Nässjö, 

men även om han kan skoja om det geografiska 

läget på det småländska höglandet, 

och vad det innebär för klimatet, så är 

det snarare uttryck för en slags hatkärlek 

till en plats där man sällan ser något särskilt 

ovanligt i fågelväg och där odlingsförhållandena 

är lika kärva som i Luleå. Han 

har bott i samma hus i 36 år, alldeles intill 

vägen mellan Nässjö och Bodafors, med 

skogen runt knuten. Men den är snart ett 

minne blott. Markägaren ska avverka den 

Roger Härlebo från Spexhult utanför Nässjö. 

skog som på sina ställen stått i över 120 år. 

– Det är på gott och ont. Den biologiska 

mångfalden är fantastisk här, alla mesar, 

kattuggla, sparvuggla, pärluggla och 

många spettar. Men jag kommer å andra 

sidan att få en helt annan utsikt. Huset ligger 

mer än 300 meter över havet och när 

skogen är avverkad kommer jag att se ned 

till Spexhultasjön. Och klimatet i trädgården 

kommer att ändra sig. Så blev det efter 

stormarna Per och Gudrun. Då försvann 

mossan från gräsmattan nästan direkt, när 

mer solljus nådde fram. 

FÖR NÅGRA ÅR sedan gick Roger i tidig 

pension från jobbet på SJ där han arbetade 

med underhåll. Han trivdes, men när arbetsgivaren 

erbjöd möjligheten att sluta i 

förtid på grund av övertalighet så nappade 

han på det. 

– Jag har inte ångrat det en sekund, 

det är ju så här livet ska vara. Nu bestämmer 

jag allt själv. På kvällarna brukar jag 

fundera på vart jag ska cykla nästa dag, 

säger han. 

Varje dag, året runt, ger han sig ut på 

cykel för att fågelskåda. Varje morgon 

packar han en termos med kaffe och några 

smörgåsar i en väska som han har under 

sadeln. Planerar han en längre tur kan 

det hända att en mattermos med Bullens 

pilsnerkorv slinker med. Med handjagaren 

runt halsen och en liten kompakt tubkikare 

placerad i en hemmagjord anordning 

cyklar han ut i skogen bakom huset på 

någon av sina tre cyklar. 

– Förutom fåglar är cyklar ett stort 

intresse som jag tycker om att nörda ned 

mig i. Jag har en Bridgestone stålcykel som 

är 27 år nu, och två mountainbikes med 

aluminiumram. Men jag gillar stålet bättre, 

det är ett levande material, säger han. 

Cyklat har han gjort i alla år, förr fram 

och tillbaka till jobbet på SJ i Nässjö, en 

sträcka på cirka sju kilometer. 

– Jag var helt galen. Tog tiden varje 

gång och tävlade mot mig själv, säger han 

och avslöjar att han en gång föll på en 

isfläck och bröt lårbenshalsen. Något han 

är helt återställd från. 

– Kalla dagar kan känna av metallplattan 

och skruvarna i benet, det är allt, säger 

han. 

Cykla snabbt har han slutat med, men 

har fortsatt att hålla koll på hur mycket 

han cyklar – i fjol blev det 250 mil och hittills 

i år 190 mil. 

EKOSKÅDNING ÄR NÅGOT som Roger har 

sysslat med i många år, men förstod först 

när Annika Rastén startade gruppen EKOskådare 

på Facebook. 

– Jag fick en tankeställare – det är ju 

det jag har gjort i alla år, säger han. 

Förvisso har han inte enbart ekoskådat, 

det har hänt att han har dragit på en 

och annan fågel. Förr var han på Öland 

någon gång per år, men numera betydligt 

mer sällan. Mängden ekoskådning har 

definitivt ökat. Roger vittnar om samma 

sak som många andra ekoskådare: genom 

cyklandet hör och ser man betydligt mer 

än om man tagit sig till fågellokalen med 

hjälp av bil. 

– Jag har till exempel haft mindre flugsnappare 

tio år i rad. Alla är ekoskådade, 

jag hade inte hört en enda om jag hade 

kört bil. Samma sak med ringtrast som 

jag sett nästan alla år när jag cyklat, men 

betydligt mer sällan som bilburen. 


ROGERS FEM BÄSTA TIPS 

◗ Rätt cykel 

Bra cykel med låg vikt, några extra växlar 

och skapligt feta däck. 

◗ Packa rätt 

Smidiga packväskor för mat, optik och 

extrakläder, undvik ryggsäck. 

◗ Tänk på vikten 

Lätt optik och stativ. 

◗ Använd ny teknik i form av appar 

Bra app för dokumentation av tillryggalagd 

sträcka, samt app för dokumentation av 

fåglar, till exempel Igoterra, Seglaren, Ebird. 

◗ Kläder och säkerhet 

Bra kläder och hjälm vid cykling. 


EKOSKÅDNING 

Roger Härlebo 

Vi får väl se hur det 

går med fåglarna 

när skogen har fällts. Jag 

har fått bindlar att knyta 

om träd som jag vill spara. 

Runt huset i Spexhult är annars dubbeltrast 

en av de allra vanligaste trastarna, 

och större samlingar är inte ovanligt under 

sträcktid. Så ser det inte ut i andra delar 

av landet, och just det, hur det skiljer sig 

åt mellan olika landsändar, är något som 

Roger blivit uppmärksammad på genom 

gruppen EKO-skådare. 

– Det har gjort att jag fått en annan bild 

av hur fågelsverige ser ut. 

På Rogers ekolista finns 197 arter, varav 

142 är från den egna tomten. Han när en 

dröm om att cykla till Tornedalen, varifrån 

hans fru kommer, men är rädd att det stannar 

vid just en dröm. 

En av Rogers tre mountainbikes, med något bakåtsvängt styre för bättre ergonomi. 

EFTER ATT HA provsmakat Rogers kaffe och 

ätit ett par mackor bestämmer vi oss för 

att ta en cykeltur genom den avverkningsklara 

täta granskogen, ned till Spexhultasjön. 

Där har det legat ovanligt många 

svärtor de senaste veckorna, som flest elva 

stycken för några dagar sedan. 

– Mycket märkligt, de brukar inte alls 

vara så många, någon enstaka kanske, 

säger Roger. 

Jag hoppar upp på en av aluminiumcyklarna, 

medan Roger tar stålhojen. Det 

första jag tänker på är att styret inte är 

rakt, utan böjt mot mig. Roger berättar att 

alla hans cyklar har den typen av styre på 

grund av ergonomin. Med ett rakt styre tar 

handlederna mer stryk, med ett böjt styre 

är de i en mer naturlig position. I handeln 

pratar man om ett så kallat ”sweep-styre”. 

Däcken är stora, och med ganska lite luft, 

för att få bättre komfort över grova grenar 

och stenar. Rogers cyklar är odämpade, 

vilket är ett annat sätt att hantera stötiga 

stigar och vägar. 

Vi rullar iväg på stigen. Det är en 

synnerligen njutbar resa mellan träden 

– syrerik och frisk luft, nötväckor och 

rödhakar som varnar längs vägen. Total 

frihetskänsla. Nere vid Spexhultasjön är 

det dimmigt. Gula björklöv singlar ner 

och landar i strandkanten. Svärtorna lyser 

med sin frånvaro i det mjölkvita. Synd, de 

hade gjort sig i den här miljön. Vi ser inte 

Tange är ett riktigt konnässörsmärke bland 

cykelnördar. 

Packväskan under sadeln med påse som rymmer 

hela 18 liter. 

så mycket annat än en flock storskrakar, 

en annan flock med gräsänder och så 

förstås ett gäng kajor som Roger räknar in 

varenda dag. 

– En flock storlommar brukar vi ha under 

hösten, de kan vara över 20 individer. 

Svartnäbbad islom har särskilda sjöar som 

de samlas i under hösten, kanske är det 

samma sak med storlommen? 

TILLBAKA VID HUSET går vi ett varv och 

kikar på fågelmatningarna, och holkar 

uppsatta för fladdermöss och alla typer av 

holkfåglar. 

– För några år sedan hade jag ett par 

Rogers specialkonstruktion för att få med sig en 

liten tubkikare och stativ i fält. 

kattugglor som härjade och förde oväsen 

runt huset en vinter. Jag skyndade mig att 

sätta upp en holk och fick häckning direkt. 

När ungarna var flygfärdiga hade jag fem 

stycken i trädgården under ett par veckor. 

De satt på mattställningen alldeles invid 

huset, säger Roger och pekar. 

Runt några av träden är det markerat 

med röd färg. Där ska skogsmaskinen kapa 

trädet ovanför holken. 

– Vi får väl se hur det går med fåglarna 

när skogen har fällts. Jag har fått bindlar 

att knyta om träd som jag vill spara. Jag får 

se fram emot nya tomtkryss, som törnskata, 

avslutar han. 


“För första gången på 20 år 

hittade stjärtmesarna fram 

till vårt fågelbord. 

De kommer i omgångar, 

10–15 stycken per tillfälle och 

flera gånger om dagen!” 

— Rony Bäckström 

TALGFRÖBAR 

ENERGI MED 

TALGFRÖBAR FÖR VILDFÅGLAR 

MED HÖG FETTHALT OCH MYCKET 

ENERGI FÖR ATT KLARA EN KALL VINTER 

Foto: Rony Bäckström 

75% 

FETT 

TALGFRÖBAR 

JORDNÖT MED 

60% 

Talgfröbar utan nät, 

så fåglarna inte fastnar! 

Anpassad för vilda fåglar i den 

nordiska regionen 

Fri från palmolja, smak - och 

färgämnen 

FETT 

Högt 

energiinnehåll 

Värmebehandlad 

Tillverkad 

i Finland 

Tillgängliga från 

ICA butiker 

Granngården butiker 

www.elainruoka.com > Sverige

VINTERFÅGLAR INPÅ KNUTEN 

Gråsiskor 

text Anders Wirdheim 


Gråsiskans förekomst kan 

variera stort från vinter till 

vinter. Figuren till vänster 

visar det genomsnittliga 

antalet gråsiskor räknat 

per län under invasionsåren 

2007, 2009, 2018 och 2019. 

Gråsiskor från när och fjärran 

När Vinterfåglar Inpå Knuten inleds fredagen den 31 januari 2020 är det 

femtonde gången BirdLife Sverige tar svenska folket till hjälp för att räkna 

fåglar vid fågelmatningar. Vi börjar få ett digert material som ger oss möjlighet 

att följa hur dessa reagerar på klimatets förändring, men också hur vinterfåglarna 

är fördelade över landet. Gråsiskan, en så kallad invasions fågel, 

varierar till exempel stort i både antal och förekomst från år till år. 

NÄR VI TALAR om invasionsfåglar avser vi 

arter som är mycket beroende av en viss 

vinterföda, oftast frön eller bär. I gråsiskans 

fall är det främst björkfrön som utgör 

vinterföda. Så länge denna föda finns i 

goda mängder kan fåglarna i fråga stanna 

kvar långt norrut. Men slår frösättningen 

fel tvingas fåglarna utvandra i jakten 

på mat. Detta är i alla fall den gängse 

förklaringen, men det finns säkert fler 

faktorer som spelar in när en art utvandrar 

i mycket stora mängder. 

Under de 14 år som Vinterfåglar Inpå 

Knuten pågått har vi haft fyra omfattande 

invasioner av gråsiska, invasioner som 

gjort avtryck ända fram till midvintern 

(då räkningen genomförs). Det gäller åren 

2007, 2009, 2018 och 2019. Under dessa 

fyra år har det genomsnittliga antalet 

gråsiskor legat på cirka 5 individer per 

matning (räknat över hela landet). Övriga 

år har detta genomsnitt på sin höjd nått 

upp till cirka 2, och två år (2008 och 2015) 

har gråsiskan nästan helt lyst med sin 

frånvaro. 

I detta sammanhang bör det också 

noteras att sett till ett genomsnitt över alla 

de 14 år räkningen pågått, är gråsiskan en 

klart vanligare gäst vid fågelmatningarna i 

norra än i södra Sverige. I Norrlandslänen 

ligger det samlade genomsnittet på mellan 

4 och 7 gråsiskor per matning med det 

högsta värdet i Jämtland. I Svealand handlar 

det om mellan 2 och 4 och i Götaland 

mellan 0,3 och 2 gråsiskor per matning, 

med de lägsta värdena i Skåne samt på 

Gotland. 

Bakom dessa genomsnitt finns som redan 

antytts stora variationer mellan åren. 

Dessutom visar det sig att invasionerna 

inte följer samma mönster, även om de 

mest omfattande rörelserna nästan alltid 

sker under senhösten föregående år. 

I slutet av januari 2007 fanns det gråsiskor 

i goda antal över hela landet med de 

största koncentrationerna i södra Norrland 

(Jämtlands och Gävleborgs län). Vid 

motsvarande tid 2009 hade hela Norrland 

gott om gråsiskor, medan de var fåtaliga eller 

saknades helt i södra Sverige. I januari 

2018 var gråsiskorna koncentrerade till 

västra Sverige med störst koncentration 

i Värmland. När det slutligen gäller 2019 

hittar vi i stället en markant koncentration 

i östra Svealand, medan det i såväl nordligaste 

som sydligaste Sverige endast var få 

gråsiskor som besökte fågelmatningarna. 

Nu måste det också betonas, att när 

man tittar på kartorna här intill, bör man 

vara medveten om att de visar en ”ögon- 


licksbild” över hur det såg ut den sista 

helgen i januari respektive år. Vad som 

hänt på gråsiskefronten tiden före eller 

efter denna helg ger kartorna ingen information 

om. Men där kan Artportalen vara 

till hjälp. 

6 

5 

4 

SENHÖSTEN 2006 UPPTRÄDDE gråsiskan 

invasionsartat på flyttfågellokaler runt 

om i Sverige och den högsta dagssumman 

som noterades var cirka 20 000 sträckande 

mot söder på Torö i Södermanland 

28 oktober. Därefter var det tämligen gott 

om gråsiskor in i januari i hela landet 

med stora flockar rapporterade i Artportalen 

från framför allt Västergötland och 

Uppland. Att det på kartan här intill ändå 

ser ut som att Jämtlands och Gävleborgs 

län hade de största koncentrationerna kan 

bero på lägre täthet av skådare i dessa län, 

alternativt att snötäckt mark fick fler gråsiskor 

att söka sig till matningarna under 

räkningshelgen. 

ÄVEN SENHÖSTEN 2008 drog stora mängder 

gråsiskor söderut genom landet och 

åter noterades de största mängderna på 

Torö i Södermanland. Under perioden 

23–28 oktober räknades drygt 34 000 

sträckande gråsiskor med den högsta 

dagsnoteringen (21 500) 23 oktober. Men 

enligt Artportalen verkar det som att 

dessa gråsiskor till största delen drog ut ur 

landet redan under hösten. Längre fram, 

från november 2008 till januari 2009, är 

det nämligen i första hand från Norrland 

som det rapporteras större mängder. En 

tänkbar förklaring kan vara att gråsiskorna 

i oktober kom österifrån, medan de som 

var kvar i norr längre fram på vintern var 

av skandinaviskt ursprung. 

PRECIS SOM 2007 och 2009 sträckte stora 

mängder gråsiskor genom landet under 

senhösten 2017. Exempelvis noterades cirka 

10 000 sydsträckande på Björn – en ö i 

norra Uppland – 1 november och närmare 

7 500 vid Falsterbo i Skåne 13 november. 

Att döma av rapporterna till Artportalen 

var gråsiskan därefter ganska jämnt 

spridd över norra Götaland, Svealand och 

södra Norrland i januari, medan ögonblicksbilden 

från räkningshelgen visar en 

koncentration till landets västra delar. Det 

är nog rimligt att anta att det sistnämnda 

också speglar den verkliga fördelningen 

3 

2 

1 

0 

2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 

Under de gångna 14 åren har vi haft stora mängder gråsiska i januari 2007, 2009, 2018 och 2019. 

Diagrammet visar det genomsnittliga antalet gråsiskor per fågelmatning, räknat på hela landet, under 

åren 2006 till 2019. 

eftersom dessa delar har förhållandevis få 

fågelskådare, något som i sig innebär färre 

rapporter till Artportalen. 

REDAN I OKTOBER 2018 fanns det stora 

mängder gråsiskor i Götaland och Svealand, 

något som bland annat resulterade i 

att det under hösten ringmärktes inte färre 

än 7 167 individer vid Hammarö fågelstation 

i Värmland. Den stora vågen kom 

15–19 oktober med dagssummor samtliga 

dagar på över 700 individer (som mest 

936 märkta 16 oktober). Men att döma av 

Artportalen drog dessa gråsiskor snabbt 

vidare söderut eftersom det längre fram 

under vintern endast rör sig om förhållandevis 

blygsamma summor i Götaland och 

västra Svealand. Däremot var det synnerligen 

gott om gråsiskor i östra Svealand 

från november 2018 ända fram till februari 

2019. Frågan är om de sistnämnda fåglarna 

kom från samma invasionsvåg som värmlandsfåglarna 

i oktober? Det verkar inte 

troligt utan i stället rörde det sig sannolikt 

om en ny våg som kom österifrån, över 

Ålands hav. 

Möjligen kom även invasionerna 2007 

och 2009 åtminstone delvis österifrån. För 

detta talar de stora antalen som sträckte 

förbi Torö vid sörmlandskusten. Det känns 

rimligt att anta att dessa fåglar anlänt till 

Sverige via Ålands hav, snarare än att de 

kommit norrifrån. 

Genom ringmärkning vet vi att gråsiskor 

kan färdas tvärs över hela Sibirien. 

I Kina har det kontrollerats gråsiskor som 

blivit ringmärkta i Europa, och såväl i 

Sverige som i Danmark har det påträffats 

gråsiskor som ringmärkts i Kina. 

DET OMFATTANDE MATERIAL vi får in 

genom Vinterfåglar Inpå Knuten kan, 

som förhoppningsvis framgår av ovanstående, 

bidra till vårt samlade kunnande om 

vinterfåglarnas förekomst i landet. Men 

det allra viktigaste med detta evenemang 

är kanske ändå att vi bland allmänheten 

väcker ett intresse för fåglar. Idag känns 

det mer angeläget än någon gång tidigare 

att väcka förståelse för naturvård och 

biologisk mångfald. I det sammanhanget 

är vinterfåglarna utanför fönstret en bra 

inkörsport. Vi når människor som vi inte 

nått tidigare, och hos många av dessa 

väcks ett genuint intresserade för fåglar 

och natur. 

Gråsiskan är normalt talrikare vintertid i norr än 

i söder. Figuren visar det genomsnittliga antalet 

gråsiskor per fågelmatning beräknat på samtliga 

år som fågelräkningen pågått (2006–2019). 


FÅGELJAKT 

Nya jakttider bereds 

Nya jakttider hotar fågelskyddet 

Nästa sommar ska regeringen 

ta beslut om nya jakttider 

som ska gälla för de kommande 

sex åren. Det är första 

gången på närmare 20 år 

som det görs en grundlig genomgång av de 

svenska jakttiderna. Det dröjer till början 

av nästa år innan det slutliga förslaget 

läggs, men det finns risk för betydande 

försämringar för fågelskyddet. 

Processen med att ta fram nya jakttider 

har varit både lång och omständlig. Det är 

Naturvårdsverket som tar fram förslaget, 

men till sin hjälp har verket haft en beredningsgrupp 

med representanter för både 

intresseorganisationer och myndigheter. 

Denna beredningsgrupp har träffats vid 

ett par tillfällen under året och har under 

processens gång även haft möjlighet att 

kommentera de förslag Naturvårdsverket 

presenterat. 

Inledningsvis bjöds även allmänheten, 

organisationer och myndigheter in att 

lämna förslag. Men därefter kan processen 

sägas ha skett bakom stängda dörrar. Det 

har nämligen betonats att det vi diskuterat 

är ett arbetsmaterial, något som i praktiken 

inneburit att vi varit förhindrade att 

sprida materialet till en bred allmänhet. 

I SKRIVANDE STUND (mitten av november) 

är preliminära slutförslag under 

utarbetande. Dessa ska presenteras för 

Naturvårdsverkets generaldirektör Björn 

Risinger runt årsskiftet. Det märkliga är 

att vi som ingått i beredningsgruppen inte 

har en aning om hur detta förslag ser ut. 

Men att döma av den tidigare processen 

finns det skäl att befara betydande försämringar 

ur fågelskyddssynpunkt jämfört 

med de jakttider som gäller idag. 

Under resans gång har nämligen Naturvårdsverket 

varit mycket lyhörda för 

jägarnas synpunkter, medan våra förslag 

i nästan samtliga fall mötts av döva öron. 

I de få fall där framsteg ser ut att ske, har 

propåer dessutom kommit ovanifrån (från 

EU) eller så har svenska rödlistan spelat 

in. Det förstnämnda är anledningen till att 

jakt på ejder och småskrake nu ser ut att 

stoppas, det sistnämnda att allmän jakt på 

gråtrut avskaffas. 

Ser vi till det senaste förslaget som 

beredningsgruppen haft möjlighet att ta 

ställning till, presenterat 1 juli i år, vill 

Naturvårdsverket bland annat återinföra 

jakt på enkelbeckasin liksom på ekorre och 

hermelin. Vidare vill man förlänga jakten 

på flera änder och morkulla från 30 november 

till 31 januari. Trots att tjäder och 

orre har svaga stammar i södra Sverige, 

och dalripan minskat markant i stora delar 

av Norrlands och Svealands skogsland, 

vill Naturvårdsverket i detta förslag också 

förlänga jakttiderna på dessa arter. 

Andra förslag är att tillåta skyddsjakt 

på eget initiativ på storskarv, sångsvan och 

trana. Detta innebär att en markägare eller 

fiskerättsinnehavare inte behöver ansöka 

om skyddsjakt hos länsstyrelsen utan själv 

får avgöra om de aktuella fåglarna gör 

någon skada. Risken är uppenbar att detta 

kommer att innebära en mycket kraftig ökning 

av skyddsjakten på särskilt storskarv. 

Ännu en fråga som varit föremål för 

debatt är när på dygnet olika arter ska få 

jagas. Ett tidigt förslag från Naturvårdsverket 

var att änder och gäss ska få jagas 

från två timmar före soluppgång till två 

timmar efter solnedgång. Vi har begärt att 

jakten inte ska få börja förrän vid soluppgång 

och att den måste sluta vid solnedgång. 

Det är ju orimligt att man ska få jaga 

FOTO: TOMAS LUNDQUIST/N 

Jägarna och Naturvårdsverket vill 

återinföra jakt på enkelbeckasin. 

fågel under förhållanden då det inte går att 

avgöra vilken art det är man skjuter på. 

DET SOM HÄRNÄST händer är att Naturvårdsverkets 

generaldirektör får förslagen 

på sitt bord (däggdjur i december, fåglar 

i januari). Därefter sänds det samlade 

förslaget till jakttider ut för en ”snabbkonsultation”. 

Det sistnämnda uttrycket är 

Naturvårdsverkets och innebär i princip 

en kort remissrunda. Först då blir förslagen 

till nya jakttider offentliga, vilket 

förhoppningsvis ska leda till en intensiv 

debatt. 

Anders Wirdheim, BirdLife Sveriges 

representant i beredningsgruppen 

Beredningsgruppen för jakttider 

I beredningsgruppen för jakttider har den 

ideella naturvården representerats av Bird- 

Life Sverige och Naturskyddsföreningen, 

jägarna av Svenska Jägareförbundet och 

Jägarnas riksförbund samt markägarna av 

LRF. De myndigheter som medverkat har 

varit Skogsstyrelsen samt tre länsstyrelser 

(Norrbotten, Uppland och Skåne), representerande 

de tre förvaltningsområdena i 

norra, mellersta respektive södra Sverige. 

Dessutom har ett varierande antal tjänstemän 

från Naturvårdsverket deltagit under 

ledning av Ebba Henning-Planck. 


Är du distriktsläkare? 

Skåda med oss! Förändra ditt liv! 

Bo på Öland och jobba på en av Sveriges mest omskrivna vårdcentraler. På en 

magisk ö! Vi har gott om unga läkare men söker dig som har arbetat lite längre i 

primärvården. Vi har nu plats för två specialister i allmänmedicin i vår personcentrerade 

primärvård. Vi har verksamhet både i Borgholm och Löttorp. 

Vill du veta mer – googla på Borgholmsmodellen eller Hemsjukhuset! Eller mejla 

mig: ake.akesson@regionkalmar.se. 

Kom gärna på studiebesök. Du hinner se både oss och många fåglar, samt äta 

middag på Hotell Borgholm! 

Välkommen! 

Åke Åkesson med alla medarbetare 


FÖRSVUNNA FÅGLAR Moafåglar text & foto Torgny Nordin 

illustration Jonna Hallberg 

Så utrotades de 

unika moafåglarna 

Samtidigt som vikingaskeppen 

under högmedeltiden for kors 

och tvärs över Nordatlanten, 

från Skandinavien och Island till 

Grönland och Nordamerika, utmanade ett 

annat skickligt sjöfararfolk vågorna. Stilla 

havets polynesier hade vid tidpunkten 

nått de flesta öarna i Söderhavet, men ett 

stort och dittills okänt land återstod: Nya 

Zeeland. På tolvhundratalet koloniserade 

så det polynesiska folk som kallade sig för 

maori landet – och snart nog förändrades 

allt i grunden. 

Nya Zeeland är unikt. Det var det sista 

stora området på jorden att koloniseras av 

människan och det var en del av världen 

som helt och fullt dominerades av fåglar. 

Avsaknaden av däggdjur hade under 

årmiljonernas gång utmynnat i att fåglar 

etablerat sig i snart sagt varje tänkbar 

ekologisk nisch. Alla däggdjurstyper som 

förekommer på andra kontinenter var på 

Nya Zeeland ersatta av olika slags fåglar. 

Vilken värld det var! Märkliga yxnäbbar, 

gigantiska gäss, kolossala örnar och 

meterhöga papegojor sida vid sida med 

den kanske märkligaste fågelordning som 

någonsin funnits: moafåglarna. Det var 

något alldeles oerhört; en enastående 

art- och formvariation kombinerad med 

det slags gigantism som ofta förekommer 

på stora öar. Under årmiljoner var Nya 

Zeeland det stora undantaget. Idag är det 

en förlorad värld. 

EFTER ABEL TASMANS upptäckt av Sydön 

1642 och inte minst James Cooks första 

besök 1769 med påföljande kringsegling av 

bägge öarna inleddes ett sekel av utforskning 

och vetenskapliga undersökningar 

på Nya Zeeland. När unge Charles Darwin 

besökte öarna 1835 påpekade han frånvaron 

av däggdjur, i övrigt fanns knappast 

något märkvärdigt att tillägga. Bara ett 

par år senare skulle emellertid den synen 

Den klassiska bilden av Richard Owen intill sitt största moaskelett med tidstypiskt spikrak hals. Owen 

kallade arten Dinornis maximus som idag är synonym med D. robustus, sydöjättemoa. I handen håller 

Owen den benbit (se nästa sida!) han grundade sitt antagande om moafåglarnas existens på. 


FÖRSVUNNA FÅGLAR 

Moafåglar text & foto Torgny Nordin 

En väggmålning av Beverley Cox i Hokianga på Nordön hyllar maoriernas kolonisering av Nya Zeeland – som för moafåglarna innebar slutet. Att de första 

maorierna liksom de första brittiska kolonisterna for fram lika hänsynslöst mot fåglar och natur är alltjämt en känslig fråga på Nya Zeeland. Kivi förekommer 

idag med fem arter, samtliga akut hotade. Moafåglarna utrotades under fjortonhundratalet och den sista huian observerades 1907. 

på Nya Zeelands fauna radikalt förändras. 

Exakt hur det gick till är en snårig historia 

och den kretsar kring en märklig person, 

nämligen den grälsjukt äregirige och 

glosögde paleontologen Richard Owen i 

London. Det var en figur som tagen ur en 

roman av Charles Dickens – han var för 

övrigt vän med Dickens – fast det handlar 

om den viktorianska erans i särklass mest 

kände och uppburne zoolog, tills han småningom 

detroniserades av Charles Darwin. 

Historien börjar med brorsonen till en 

engelsk fältskär i Sydney som seglar över 

Tasmanhavet till nyzeeländska Nordön 

med syfte att inleda export av nyzeeländsk 

lin. Väl där upprättas kontakt med 

maorierna av vilka han erbjuds en bit av 

ett gammalt lårben från något okänt djur. 

Tillbaka i New South Wales och tack vare 

det brittiska imperiets välfungerande 

postväsen skickas lårbensbiten till Richard 

Owen i London. Tanken var att om någon 

kunde dechiffrera benet måste det vara 

han, mr Old Bones, som engelska pressen 

retsamt kallade honom. 

Richard Owen kunde genast vederlägga 

misstanken att skelettbiten hade tillhört 

något däggdjur på grund av den luftiga 

nätstrukturen inuti benet. Han kontrollerade 

med sin samling av ratitben, det 

vill säga skelett tillhörande strutsar och 

emuer, kasuarer och nanduer, men inget 

stämde. Med vad som måste betecknas 

som en sällsynt modig snilleblixt postulerade 

Owen därefter i en uppsats år 1839 

att den lilla lårbensbiten tillhört en utdöd 

jättefågel på Nya Zeeland. 

Viktorianerna i London tog sig för 

pannan, men Owen insisterade och satte 

därmed hela sin karriär på spel. På Nya 

Zeeland hade samtidigt naturforskare, 

missionärer och äventyrare fått upp 

smaken för gåtfulla fossil och hemlighetsfulla 

skelett med följden att allt fler och 

bättre bevarade benbitar såg dagens ljus. 

Två särskilt framstående personer var 

William Colenso och Walter Mantell vilka 

gjorde banbrytande upptäckter och drog 

träffsäkra slutsatser. Dumt nog sände de 

för påseende sina fynd till Richard Owen 

vilken snabbt såg till att listigt utmanövrera 

konkurrenterna så att han ensam kunde 

ta åt sig hela äran – vilket inte sällan sker i 

lite finare akademiska kretsar 

PARADER MED PACKLÅRAR till brädden 

fyllda av skelettdelar – moaben – nådde 

snart Richard Owen som därmed fick sitt 

djärva antagande bekräftat. Med hjälp av 

sin komparativa anatomi systematiserade 

och namnade han de märkliga fågelbenen 

och definierade vilka arter det handlade 

om. Det var som trolleri och förvandlade 

honom i ett slag till vetenskapens starkast 

lysande stjärna - och fotografiet där Owen 

står bredvid ett rekonstruerat moa skelett 

med girafflikt sträckt hals blev en av de 

mest beryktade och spridda bilderna under 

artonhundratalet. 

Samtidigt hopade sig frågorna: När 

hade jättefåglarna dött ut? Hade de levt 

under samma tid som människor på Nya 

Zeeland? Hur många arter rörde det sig 

om? Vilka var deras närmaste släktingar? 

Kunde man tänka sig att det i något otillgängligt 

hörn av landet fortfarande levde 

moafåglar? Se där en hoper frågor som det 

med tiden skulle bli åtskilligt bråk om och 

vilka några av tidens ledande ornitologer 

skulle bygga sina framtida karriärer på att 

besvara eller vederlägga. 

Medan Richard Owen satt i Londons 

naturhistoriska museum och pusslade 

benbitar och beskrev arter fortsatte utforskandet 

på Nya Zeeland längs två spår. 

Det ena handlade om förtroliga samtal 

med maorier syftande till att utröna deras 

eventuella kännedom om de jättelika 

fåglarna. Det visade sig att maorierna 

kallade fåglarna för moa – därav dagens 

namn - men uppenbarligen hade den 

mesta kunskapen om dem försvunnit ur 

maoriernas medvetande. Fast inte helt. 

Många mindes berättelser om långhåriga 

varelser, skrämmande väsen, djupt inne i 

skogarna. Även om ingen påstod sig ha sett 

någon moa med egna ögon, menade sig 

flera med säkerhet veta i vilka bergsområden 

de fortfarande höll till. Det hela var 

ytterst förvirrande eftersom varken Cook 

eller Darwin eller någon annan hört någon 

om saken – förmodligen för att de i sin iver 

glömt fråga lokalbefolkningen. 

Ryktena om att moafåglar möjligen 

fortlevde i avlägsna bergsmassiv utmyn- 


Moafåglarnas kärnland på Sydön har förvandlats till fårbetesmarker och vinodlingar. I området på bilden kunde fem arter moa uppträda sida vid sida. 

nade i ett andra spår, nämligen sökexpeditioner 

till landets inre med dess berg 

och svårtillgängliga floddalar. I rask takt 

gjordes under andra hälften av artonhundratalet 

en stor mängd med intressanta 

fynd. Ben och hela skelett, några få intakta 

ägg och även märkliga upptäckter av andra 

utdöda fåglar gjordes. Snart nog insåg man 

att gamla maoriska kökkenmöddingar 

var givande, vilket kom att revolutionera 

kunskapen om moa. 

SLAG I SLAG gjordes nya upptäckter. 

Skelettdelar från kivi och moa hittades 

ihopblandade vilket bevisade att de bägge 

levt samtidigt. Man fyndade även ben från 

den gåtfulla fågelfamiljen Aptornitidae, 

yxnäbbar, av vilka det torde ha funnits 

två endemiska arter. Ett annat fynd som 

gjordes av Walter Mantell gällde takahe 

vilken fick namnet Notornis mantelli. Arten 

ansågs som utdöd, men så ett år efter 

att den beskrivits utifrån fossilt material 

återfanns år 1849 märkligt nog en livs 

levande takahe av några fiskare i längs ner 

i Fiordland på Sydön. Hungriga som de 

var åts fågeln upp, den påstås för övrigt ha 

varit välsmakande, varefter den försvinner 

ut ur historien, förmodat utdöd för andra 

gången. 

Långt senare, 1948, återupptäcktes den 

sägenomspunna takahen och tack vare 

kraftfulla insatser från nyzeeländska ornitologer 

ingår den idag med nöd och näppe 

i landets existerande fågelfauna med 

sjunkande antal på några isolerade öar 

befriade från pestdjur som katter och råttor. 

Släktnamnet Notornis, vilket myntades 

av Richard Owen, betyder träffande nog 

”Sydlig fågel” och var länge namnet på Nya 

Zeelands ornitologiska förenings tidskrift. 

Släktnamnet har numera upphört och 

takahen, närmare bestämt sydötakahen, 

heter Porphyrio hochstetteri, vilket antyder 

att takahen i själva verket är en gigantisk 

purpurhöna. 

I takt med att ständigt nya upptäckter 

av moaben gjordes blev frågan om 

huruvida människor någon gång stött ihop 

med moafåglar alltmer pockande. Ett svar 

kom 1852 när Walter Mantell längs floden 

Awamoa, norr om Dunedin på Sydön, 

fann kokgropar fyllda med ben, skinn och 

äggskal från moa. Fyndet bevisade i ett 

slag att moa och människa levt samtidigt, 

frågan var bara för hur länge sedan. Ingen 

var säker på svaret – och nästa akademiska 

strid var ett faktum. 

Vid fyndplatserna på Sydön hade knivar 

av obsidian, vulkaniskt glas, återfunnits 

i högarna av moaben. Arkeologerna 

menade att verktygen var desamma som 

paleolitiska knivar från Europa, varför 

fynden måste tillhöra samma historiska 

epok. Logiken var väl inte glasklar, men 

En oansenlig lårbensbit som förändrade ornitologin i grunden. Benbiten som skickades från Nya Zeeland 

till Richard Owen hör till skatterna i British museum. 



Moafåglar 

resonemanget utmynnade i en seglivad idé 

om att moajägarfolk härjat på Nya Zeeland 

tusentals år före maoriernas ankomst. 

I karga centrala Otago på Sydön, där 

det idag odlas dyra men ack så lätta pinot 

noir-viner med hjälp av glaciärvatten, 

inleddes på artonhundrasextiotalet den 

nyzeeländska guldruschen. Tiotusentals 

lycksökare vällde in över de obefolkade 

vidderna, men det var inte enbart guld 

som ruvade i marken. Guldletarna fann 

Besökare på Natural History Museum, 

tidigare British Museum of 

Natural History, studerar skelettet 

av en sydöjättemoa – världens 

största fågel. 

också perfekta, kompletta moaskelett för 

första gången – vilket blev inledningen 

på en ny akademisk batalj mellan de som 

hävdade att moaskeletten var välbevarade 

för att de legat nedfrusna i glaciärer under 

tusentals år, och andra som hävdade att de 

var välbevarade för att de var nydöda. 

FRÅN COROMANDELHALVÖN I norr till 

subantarktiska Stewart Island i söder fann 

arkeologer och vanliga lycksökare moaben. 

Ornitologerna och paleontologerna på 

Nya Zeeland och i England hade fullt sjå 

med att sätta ihop alla skelettbitar och bestämma 

arter. Inledningsvis handlade det 

om en handfull moaarter, men den siffran 

ändrades snart till sju, tio, sexton, tjugosex 

et cetera. Och detsamma gällde släkten: 

från fyra till fem och slutligen sju olika. 

Richard Owen namngav nitton olika 

arter moa. Geologen Julius von Haast - 

centralgestalt inom nyzeeländsk naturvetenskap 

och grundare av Canterburymuseet 

i Christchurch vilket idag hyser en 

av de finaste moasamlingarna – namnade 

femton arter. Stenrike lord Walter Rothschild 

i London publicerade 1907 klassikern 

Extinct birds där moa intog stor plats. 

Med hjälp av sina privatanställda taxonomer 

klämde Rothschild till med trettioåtta 

arter moa i sju släkten. Sammanlagt har 

det inalles beskrivits drygt sextio arter 

moa. 

Uppenbart riskerade antalet att 

svämma över sina egna breddar och flera 

ornitologer undrade skeptiskt hur det 

kunde finnas så många olika arter på ett 

relativt begränsat område när det bland 

andra rariter som emuer, kasuarer och 

strutsar endast rörde sig om en eller ett 

par arter över vida större landområden. 

Tack vare molekylärbiologiska analyser 

är ståndpunkten idag att ordningen 

Dinornithiformes innehöll nio arter moa 

fördelade på tre släkten. Skälet till tidigare 

tiders höga siffror är att man inte förstod 

att könsdimorfism var uttalad bland flera 

arter; i själva verket är storleksskillnaden 

mellan somliga honor och hannar större 

än bland alla andra fåglar som finns och 

någonsin har funnits. Eftersom moafåglarna 

blev gamla, kanske lika gamla som vi, 

kunde storleken hos unga, tonåringar och 

fullvuxna dessutom variera betydligt. Till 

detta ska läggas morfologiska skillnader 

mellan arter som förekom på både Nordön 

och Sydön samt mellan hög- och låglandsformer. 

Och som om inte det var nog finns 

en artikulerad storleksvariation över tid 

som förklaras av ändrade klimatförhållanden. 

Mest kända och bland de första som 

hittades var jättemoafåglar i släktet Dinornithidae. 

Nordöjättemoan Dinornis novaezealandiae 

förekom endast på Nordön och 

torde höra till de som utrotades allra först. 

Sydöjättemoan Dinornis robustus som var 


endemisk på Sydön var i sanning en jätte; 

det är den största fågel som någonsin existerat. 

Den var visserligen något lättare än 

de tyngsta elefantfåglarna på Madagaskar 

vilka vägde en bra bit över trehundra kilo, 

men när sydöjättemoan sträckte på halsen 

nådde den över tre och en halv meter. 

Honorna var som regel drygt dubbelt så 

stora och tre gånger tyngre än hannarna, 

vilket förklarar varför de bägge arterna 

jättemoafågel tidigare ansågs bestå av ett 

drygt tjugotal arter. 

Familjen Megalapterygidae, höglandsmoafåglar, 

innehåller endast en art som 

var endemisk på Sydön: höglandsmoan, 

Megalapteryx didinus. Det var en relativt 

småvuxen art, men den som torde vara 

bäst känd av forskningen då oskadade 

mumifierade exemplar hittas i skyddande 

grottor. Det artrikaste släktet Emeidae 

kallas på svenska för mindre moafåglar 

vilket är aningen missvisande eftersom 

det hyser några riktiga bestar. Buskmoan 

Anomalopteryx didiformis var dock en liten 

art, stor som en gås ungefär, och hör till de 

mest spridda. Den levde såväl på Nordön 

och Sydön som Stewart Island. Möjligen 

är buskmoan den enda som överlevde in 

i modern tid, vilket vi ska återkomma till. 

Även kustmoan Eurypteryx curtus var 

spridd i både norr och söder. Kustmoan 

ansågs länge bestå av två arter; för tio år 

sedan upptäcktes det dock att man låtit sig 

bedras av den anmärkningsvärda storleksskillnaden 

mellan könen. 

Mantells moa Pachyornis geranoides 

var endemisk för Nordön och honan som 

var stor som en människa var nästan tre 

gånger större än hannen. Tofsmoan Pachyornis 

australis är den minst kända arten. 

Dess utbredning var förmodligen starkt 

begränsad till nordvästra hörnet av Sydön 

och är den enda art som aldrig återfunnits 

i maoriska slaktplatser. 

Pachyornis elephantopus, som på 

svenska kallas för kortbent moa var en 

ovanligt bisarr endemisk art som förekom 

längs Sydöns östkust. Den var förvisso 

kortbent, men framför allt hade den 

groteskt tjocka ben. En adult hona var hög 

som en fullvuxen människa, men vägde 

runt tvåhundra kilo. Anmärkningsvärd var 

dess exceptionellt stora och skarpslipade 

näbb som dög till att tugga sig igenom 

exempelvis det grovfibriga nyzeeländska 

linet. I samma område levde låglandsmoan 

En arrangerad bild av moajakt i Dunedins botaniska trädgård. Jägarna var utklädda studenter och 

fågeln en uppstoppad jättemoa med girafflikt rest hals. Bilden togs 1899. 

Emeus crassus vilken sannolikt uppträdde 

i stora flockar, och därmed torde ha varit 

socialare än andra arter. 

UNDER NITTONHUNDRATALET KLARNADE 

bilden småningom av moafåglarnas utbredning 

samt hur och när de försvann. 

Idén om ett moajägarfolk kunde avfärdas 

och när det i Sydöns inre upptäcktes ägg 

med embryon inuti och fjädrar så fina att 

man trodde att de suttit på en levande 

fågel för bara en kort stund sedan, förstod 

alla att moafåglarna ingalunda tillhörde 

istiden, utan befunnit sig i området intill 

nyligen. 

De hade varit spridda över hela Nya 

Zeeland, men med en påtaglig radiering 

av arter på Sydön vilket förklaras av 

genomgripande ekologiska förändringar 

i samband med Sydalpernas bildande för 

sisådär fem miljoner år sedan. Maoriernas 

kolonisering av Nya Zeeland – Aotearoa 

var deras namn på landet – från tolvhundratalet 

blev början på slutet för moafåglarnas 

sextio miljoner år långa dominans. 

Det hela gick fort. Utrotningen av moa på 

Coromandelhalvön lär inte ha tagit längre 

än en handfull år och Nordön tömdes 

därefter. På Sydön tog det lite längre tid 

eftersom det fanns fler av dem där och 

naturen var vildare. 

Maorierna var högeffektiva och genomförde 

ett slags blixtkrig som saknar 

motstycke. Fåglarna fångades och de 

som inte dödade på platsen drevs likt 

väldiga boskapshjordar ner mot kusten 

där de slaktades. Kvar finns idag ödsliga 

moakyrkogårdar vilka under senare tid 



Moafåglar 

Takahe är en storväxt släkting till purpurhönsen, den är alltså inte släkt med moa eller yxnäbbar. Den är en sägenomspunnen art som är unik så tillvida att 

den har förklarats utrotad två gånger. Ursprungligen fanns två arter, nu återstår endast sydötakahen. Den är ytterst sällsynt och finns nu endast på öar fria 

från pestdjur som katter och råttor. 

blottlagts vid arkeologiska utgrävningar. 

Skrämmande är särskilt fynd som gjorts 

på Sydön, söder om Christchurch, där 

framgrävda lägerplatser vittnande om ett 

slags industriellt konstruerade slakthus 

med hundratals ugnar, fägator och gärden 

där moafåglarna hölls stängslade i väntan 

på kniven. Det är förmodligen de största 

slaktplatserna i modern tid och högar med 

skelett från tusentals moafåglar skvallrar 

om vad som pågått på platsen. 

Det tog kanske inte mer än ett sekel 

att utrota moafåglarna. De arkeologiska 

fynden visar hur som helst att maoriernas 

kokgropar och kökkenmöddingar från 

mitten av fjortonhundratalet istället började 

fyllas av ben från havsdäggdjur och 

mindre fåglar. 

Drygt hundra år tidigare hade maorierna 

anlänt till centrala Otago som hyste 

den allra rikaste moafaunan, med minst 

fem arter som levde sida vid sida. Vad som 

slutligen satte punkt för deras långa existens 

var när maorierna också brände ner 

stora delar av Sydöns skogar. Det innebar 

slutet inte bara för moafåglarna och en 

okänd mängd blommor, buskar och träd 

de samevolverat med. Även den största av 

alla örnar, moaörnen eller Haast’s Eagle, 

Hieraetus moorei, vilken var moafåglarnas 

enda fiende, gick under. Och så försvann 

en hel värld. 

KUNSKAPEN OM MOAFÅGLARNA växer trots 

att avståndet mellan oss blir allt större. 

Idag är standardåsikten om släktskap 

mellan moa och kivi övergiven, istället 

har det visat sig att de sydamerikanska 

tinamoerna står moafåglarna närmast. Att 

moafåglarna var högröstade hörde länge 

hemma i maorisk mytologi, numera vet vi 

dock att de hade enormt långa luftstrupar 

vika möjliggjorde djupa, lågfrekventa ljud 

som hördes kilometervis genom skogarna 

och ute på vidderna. 

I vederhäftiga ornitologiska reserapporter 

från expeditioner till Sydöns mest 

avlägsna bergsområden under slutet av 

artonhundratalet berättas återkommande 

om dova ljud och märkliga basunstötar 

samt om stora och avvikande fotavtryck. 

Det väckte uppseende och även i Europa 

uppmärksammades de fantasieggande 

nyheterna från landet down under. Några 

bevis som kunde bekräfta rapporterna 

presenterades inte, men de nyzeeländska 

ornitologerna var övertygade om vad de 

hört och sett. 

Av alla påstådda observationer under 

modern tid är en värd att nämna. Det 

handlar Alice McKenzie, en flicka som 

under artonhundraåttiotalet bodde med 

sin familj i den mest isolerade bosättningen 

på Nya Zeeland, i Fiordland på Sydön. 

Flera gånger såg hon en gåsstor fågel vars 

fotavtryck i sanden mättes av fadern. Hon 

beskrev den för henne stora fågeln ingående 

och det finns åtskilligt som talar för 

att det var en buskmoa. 

Hennes berättelse glömdes bort, men 

i mitten av förra seklet, när hon var en 

gammal kvinna, tog hon återigen upp 

ämnet. Det inträffade just efter att takahen 

återupptäcks och hon blev därför påvisad 

en infångad individ: var det inte den hon 

hade sett i barndomen? Hon kände inte 

igen takahen och stod fast vid sin ursprungliga 

observation. 

Får vi tro henne levde alltså åtminstone 

en moa i vår egen tid. Fast vem vågar lita 

på Alice i underlandet? 


Workshop - Fågelfotografering 

29 februari – 1 mars 2020 

Kursledare: Anders Blomdahl och Linda Jonasson 

Tvådagarskurs i Stockholm som utvecklar dig som fågelfotograf. 

Några exempel på våra resor 2020: 

Senegal 27 december – 7 januari 2019/2020 

- Nyår med fågelprakt och Afrikas västligaste land 

Trandansen 30 mars – 2 april 

- Ett skådespel som du måste uppleva! 

Gotland 20 – 24 april – Tjejresa 

- Möt våren på underbara Gotland 

Stockholms skärgård 1 – 3 maj 

- Spännande skådning på saltstänkta klippor 

Polen 8 – 15 maj 

- Urskogen Bialowieza, fågelsång och visenter 

Öland (norra och södra) 17 – 21 maj 

- Fågel, solen och vindarnas ö, spännande tid! 

Abisko - Luleå 9 – 15 juni 

- Fjällfåglar, ugglor och midnattssol 

Pyrenéerna och Baskien 4 – 13 juni 

- Murkrypare, lammgam och storslagna berg 

Mer information, resor, kurser och utbildningar: 

www.fagelguidning.se 

Välkommen önskar Gigi Sahlstrand och Bosse Thoor! 


BIRDLIFE SVERIGE Kallelse till riksstämma 2020 

Plats: Sånga-Säby på Ekerö. 

När: 25–26 april. Under fredagen den 24 

april anordnas ett seminarium. 

Välkommen till jubileumsriksstämman 2020! 

Regionalföreningar och medlemmar 

kallas respektive 

inbjuds till riksstämman 2020, 

som också är ett jubileum 

då föreningen fyller 75 år. 

Riksstämman arrangeras tillsammans 

med Stockholms Ornitologiska Förening 

(StOF). 

Regionalföreningarna utser ombud som 

representanter för respektive förening. 

Enskilda medlemmar är också välkomna 

att delta på riksstämman, men utan rösträtt. 

Anmälan ska göras via webben, se 

nedan. 

OBS! Sista anmälningsdag är den 15 

mars! Det är viktigt att anmäla sig i tid för 

stämmans planering. Om avanmälan görs 

senare än två veckor före stämman kommer 

regionalföreningen att debiteras. 

När: Riksstämman hålls 25–26 april. 

Fredag 24 april anordnas ett seminarium, 

se nedan. 

Var: Riksstämman genomförs på Sånga- 

Säby Hotell & Konferens på Ekerö, där 

det blir inkvartering i tvåbäddsrum och i 

enstaka enkelrum. 

Resa: Vi rekommenderar tåg eller buss 

till Stockholm C. För information om hur 

man tar sig vidare till Sånga-Säby Hotell & 

Konferens med allmänna kommunikationer, 

se www.sanga-saby.se. BirdLife Sverige 

svarar för reskostnaden för en person 

per regionalförening. 

Motioner: Motioner ska vara inlämnande 

senast den 24 februari. De skickas 

till lotta.berg@birdlife.se. En motion till 

ordinarie riksstämma får lämnas av regionalförening 

eller av minst fem medlemmar 

gemensamt. Styrelsen ska yttra sig till 

Riksstämman 2020 hålls på Sånga-Säby Hotell & 

Konferens på Ekerö i Stockholms län. 

riksstämman över motionen. OBS! Det är 

viktigt att lämna in i tid för att styrelsen 

ska hinna behandla motionen. 

Seminariet: Fredag 24 april mellan 

klockan 10.00 och 16.30 har vi som traditionen 

bjuder ett seminarium. Det har fått 

namnet Föreningens historia och framtid: 

Fåglar och fågelskådning för 75 år sedan, 

idag och om 75 år. Ett översiktligt program 

kommer att finnas på hemsidan 

www.birdlife.se/anmalan/. 

Riksstämman: Riksstämman inleds 

lördag 25 april kl. 09.00 och avslutas till 

lunch på söndag 26 april. Sedvanliga 

stämmoförhandlingar inklusive val till styrelsen, 

samt behandling av årsredovisning 

och verksamhetsplan, liksom motioner. 

Särskilda uppdrag från förra riksstämman 

kommer också att rapporteras. Det finns 

möjlighet att föreslå ärenden och frågor 

som kan tas upp på stämman. Dessa ska 

skickas till lotta.berg@birdlife.se i god tid 

före stämman. 

Kvällsprogram: Under fredag kväll och 

lördag kväll arrangerar BirdLife Sverige 

och StOF underhållning och intressanta 

föredrag. 

Anmälan: Du går in på 

www.birdlife.se/anmalan/ och anmäler 

dig. Följ bara instruktionerna. Senast den 

15 mars vill vi ha din anmälan. 

Exkursioner: StOF erbjuder morgonexkursioner 

under lördag och söndag. 


Kikare & Tubkikare 

NY 

MODELL 

Imagic ® bildstabiliserande kikare 

Innovativ design och teknik som vi inte haft tidigare, 

vilket ger dig en lugn och stabil bild vid observation av 

vilda djur. 10x30, 12x30 Priser från 6995:- 

MM4 77 Fieldscopes 

En ny era i kompakta, lätta och högpresterande tubkikare. 

Finns i rak och 45 ° vinklad modell. Priser från 8795:- 

NY 

MODELL 

Unit 21, Titan Court, Laporte Way, Luton LU4 8EF, UK. Tel: +44 1582 726522. Vi har svensktalande personal. Web: www.opticron.se 

För service frågor var snäll och kontakta oss direct på service@opticron.co.uk 

-bring our amazing world 

into clear view 

Solo 

Från 8x25 till 10x36 

Pris från 799:- 

Diamondback 


Pris från 1 990:- 

Viper HD 


Pris från 5 990:- 

Vortex Optics distribueras i Sverige av Nordik Distribution AB - Umevägen 3B, 921 45 Lycksele - 0950-120 00 - www.nordik.se 


ORNITOLOGISKA TIDSBILDER 

Rödnäbbad trut 

text Reino Andersson 

Måsen mot alla odds 

DÅ 


Rödnäbbad trut Larus audouinii 

är säkert en av de sällsyntaste 

måsarna i Europa, kanske även 

den sällsyntaste i världen. Den 

häckar enbart i Medelhavet och för närvarande 

känner vi bara till åtta kolonier vilka 

tillsammans uppgår till som mest 800 till 

1 000 par... Vi hoppas att dessa fåglar aldrig 

ska komma att utrotas, men situationen 

behöver bevakas och steg tas för att avvärja 

varje hot mot deras kolonier.” 

(Makatsch 1968, förf. övers.) 

SÅ SÅG SITUATIONEN ut när Wolfgang och 

Ilse Makatsch 1966 begav sig ut till en liten 

ö i Egeiska havet för att studera de rödnäbbade 

trutarna mer ingående. Utöver 

Egeiska havet fanns vid denna tidpunkt 

kolonier mellan Korsika och Sardinien, 

vid Tunisiens och nordöstra Cyperns 

kust. På några öar utanför Spanien och 

Libanon hade tidigare funnits några kända 

häckplatser som nu övergivits. Samma år 

upptäcktes dock omkring 500 par på en ö 

vid den Marockanska kusten. När de åkte 

ut på sin expedition hade de alltså förväntat 

sig betydligt färre än de 800–1 000 par 

som senare uppgavs i tidskriften British 

Birds. 

På norra delen av den grekiska ögruppen 

Sporaderna, hade O. Reiser noterat 

rödnäbbad trut den 1 juni 1894. Därefter 

hade ingen återfunnit dem på dessa öar 

förrän makarna Makatsch eftersökte och 

fann dem på en tidigare resa 1961. Tyvärr 

var häckningssäsongen då nästan över, 

men tjugo fåglar sågs flyga över området 

och varna sina ungar som gömt sig under 

låga men täta buskage. Fyra ägg hittades 

och fotografier kunde tas som dokumentation 

av upptäckten. 

När de nu kom tillbaka till ön sex 

år senare visade sig all växtlighet ha 

brunnit ned och några fåglar sågs inte 

Rödnäbbad trut i Pollensa på Mallorca, april 2019. 

till på platsen. Efter en första besvikelse 

informerades de om att det var normalt för 

de rödnäbbade att byta kolonier. Efter ytterligare 

letande hittades den nya kolonin, 

där tjugo bon kunde lokaliseras och äggen 

mätas. Ruvningsperioden förflöt odramatiskt 

där fåglarna i paret avlöste varandra 

utan några särskilda ceremonier. 

Första dagen efter kläckning stannade 

ungarna kvar i boet, för att redan 

andra dagen börja utforska buskar och 

stenar i sin närmaste omgivning. Därefter 

återvände de inte alls till boet utan höll 

sig dolda under täta buskage och visade 

sig bara då föräldrarna kom för att mata 

dem med fisk eller andra organismer. Alla 

lätesyttringar spelades in på band, medan 

andra beteendestudier utfördes under de 

veckor makarna Makatsch tillbringade 

på ön. De avslutade sina iakttagelser av 

predation med följande rader; ”Gråtrutar 

flög ofta över kolonin, men de orsakade inga 

larm och gjorde uppenbarligen inga försök 

att röva ägg eller ungar. Inte heller var det 

någon reaktion när en eleonorafalk flög 

över, men om en korp närmade sig attackerade 

alla måsar som inte ruvade ivrigt den 

och varje gråtrut som anslöt sig i närheten.” 

(förf. övers.) 

TRETTIO ÅR SENARE, i mitten av 1990-talet, 

hade situationen för den rödnäbbade 

truten förändrats dramatiskt, men inte i 

den riktning som många ornitologer befarat. 

Istället redovisades nästan 16 000 par 

fördelade på 48 kolonier. Till skillnad från 

tidigare hade utbredningen vuxit till att 

omfatta hela Medelhavet, även dess västligaste 

delar. Väster om den italienska ön 

Sicilien återfanns inte mindre än 95 procent 

av hela populationen. Det var framför 

allt två stora kolonier som dominerade, 

Ebrodeltat i nordöstra Spanien med 9 400 

par och 3 600 par söder om Gibraltar. Det 

innebar en tioprocentig ökning årligen. 

Denna omfattande expansion tog fart i 

början av 1980-talet då blygsamma 36 par 

påträffades i den nyetablerade kolonin 

vid Ebrodeltat. En liknande utveckling 

ägde samtidigt rum på många håll i västra 

Medel havet. Expansionen där medförde 

också en utökning av antalet kolonier inom 

hela utbredningsområdet. Nya kolonier 

uppstod från Portugal i väster till Kroa- 


RÖDNÄBBAD TRUT 

Heter Audouin’s gull på engelska 

efter Jean Victoire Audouin 

som var en fransk ornitolog 

verksam under första halvan av 

1800-talet. 

23 000 

par räknas världspopulationen till idag. Att jämföra med 

de knappa 1 000 par som man trodde fanns totalt för 

cirka 50 år sedan. 

tien, Grekland och Turkiet i öster, men 

också i Algeriet. Populationen gynnades av 

fiskindustrin med ökad tillgång på föda i 

form av fiskrens, men också av att allt fler 

områden skyddades under häckningstid. 

Orsakerna till den hastiga populationstillväxten 

är dock inte helt klarlagda. Trots 

att flera ingående studier har gjorts om 

rörelsemönster och mellanartskonkurrens, 

finns det sannolikt fler okända faktorer 

som kan ha påverkat utvecklingen. 

FOTO: ANETTE ANDERSSON 

NU 

Idag, drygt femtio år efter Makatsch 

besök i Egeiska havet, består den 

rödnäbbade trutens världspopulation i 

Medelhavet av närmare 23 000 par och 

det totala antalet beräknas uppgå till cirka 

65 000 individer. Inte mindre än 15 000 av 

dessa par återfinns i Ebrodeltat. Hotbilden 

har nedgraderats från den europeiska 

rödlistan och arten anses för närvarande 

vara stabil. Alla fågelintresserade som 

semestrat eller skådat i Medelhavet under 

senare år har säkert stött på små sällskap 

av rödnäbbade trutar. Ofta uppträder de 

orädda på turisternas sandstränder eller 

på öar utanför. Deras ständiga patrullerande 

fram och tillbaka utmed kustlinjen 

är numera ett välkänt inslag i Medelhavets 

fågelvärld. På Mallorca, som jag har besökt 

regelbundet de senaste tio åren, är den 

snarast att betrakta som en karaktärsfågel. 

Det är alltid lika välkommet att få se dessa 

härliga fåglar med sina vackra dräkter och 

röda näbbar och samtidigt betänka att de 

för inte så länge sedan tillhörde de raraste 

bland världens måsfåglar. 

Häckningsö med en koloni på norra Mallorca, maj 2019. 

BARA ÅTTA KOLONIER UNDER 1960-TALET 

Utbredningen i Medelhavet under mitten av 1960-talet med 

endast åtta kolonier. (Makatsch, W. 1968b). 

Referenser 

Makatsch, W. 1968a. Studies of less familiar 

birds 154 Audouin´s Gull. British Birds 

62:230-232. 

Makatsch, W. 1968b. Beobachtungen an einem 

Brutplatz der Korallenmöwe (Larus 

audouinii). J. Orn. 109:43-56. 


MILSTOLPE 

Första fågelboken 

text Ulf Jorner 

Sveriges 

första 

fågelbok 

Originalet av 

Fogelboken. 

Förflytta er 300 år tillbaka i tiden. Det är några 

år efter att Karl XII vunnit vid Narva år 1700. I 

skenet av en oljelampa sitter Olof Rudbeck d.y. 

och målar bilder till Sveriges första fågelbok. 

Faksimil av Olof Rudbeck den yngres verk: Den 

mindre Fogelboken och så Portföljen där de största 

fåglarna var avbildade. 

Sveriges första fågelbok trycktes 

1985. Bakom detta förvånande 

faktum ligger en lång historia, 

nämligen den om Fogelboken av 

Olof Rudbeck d.y. 

Olof Rudbeck var son till Olof Rudbeck 

d.ä., en portalfigur i svensk lärdomshistoria. 

Han upptäckte till exempel människans 

lymfkärl, men är något orättvist 

numera mest känd för sina halsbrytande 

resonemang i Atlantican, där han hävdar 

att Sverige är identiskt med det forntida 

Atlantis. 

De svenska och de 

vetenskapliga namnen 

på planscherna är tilllagda 

senare. 

En ljungpipare som i Rudbecks bok heter åkerhöna. 

Rudbeck efterträdde redan 1692, drygt 

trettio år gammal, sin far som professor i 

medicin i Uppsala. Genom fadern fick han 

tillfälle att träffa kung Karl XI för att visa 

några fågelmålningar. Följden blev att han 

beviljades kungligt tillstånd att i vetenskapligt 

syfte skjuta fåglar var han ville. 

Han fick också 300 daler silvermynt för att 

finansiera en forskningsresa till Lappland. 

På uppvägen sköts en göktyta i Älvkarleby 

den 22 maj 1695. Beskrivningen av den är 

den första vetenskapliga beskrivningen av 

en fågel i Sverige och enligt John Bernström 

är detta den svenska ornitologins 

födelsestund. 

RUDBECK D.Ä. ARBETADE vid denna tid på 

ett monumentalt verk om svenska växter 

och 1693 började hans son ett motsvarande 

verk om Sveriges fåglar. I den stora branden 

i Uppsala 1702 förstördes nästan allt 

underlag. Hur den yngre Rudbecks arbete 

påverkades av branden, då också familjens 

stora naturaliesamling förstördes, är en 

av många oklarheter kring Fogelbokens 

historia. 

Rudbeck påbörjade alltså sitt verk år 

1693, men när han avslutade det vet vi inte. 

Det finns daterade bilder från 1710, och 

med säkerhet var det färdigt 1727 då Rudbeck 

använde planscherna som underlag 

för några föreläsningsserier. En av hans 

studenter var Linné som förde noggranna 

anteckningar, vilka gett oss en inblick i 

Rudbecks kunskaper om fåglar. Det finns 

nämligen ingen text i Fogelboken, endast 

några lappar med minnesanteckningar. 

Dessa är minst sagt kryptiska, med diverse 

namn och hänvisningar. En vanlig förkortning 

som används är M.S., vilket har tolkats 

som en hänvisning till ett manuskript 

som gått förlorat. 

Rudbeck beskriver själv sitt verk som 

”alla foglars aftagande i hela Swerie med 

sina lifliga färgor samt rätta storlek och 

skapnad”. Även om bokverket mäter sina 

modiga 28x44 centimeter (ganska exakt 

dubbelt så stort som Vår Fågelvärld) så 

blev det omöjligt att inkludera till exempel 

de större vadarna och rovfåglarna 

i naturlig storlek. De finns istället i en 

bilaga, kallad Portföljen, där den största 

planschen, med en trana, mäter 120x62 

centimeter. 

Som en kuriositet kan nämnas att när 

den amerikanske ornitologen Audubon 

hundra år senare genomförde ett motsvarande 

projekt fick det formatet 100x76 

centimeter, så kallad double elephant 

folio. Och då tvingades till exempel den 

amerikanska flamingon inta en minst sagt 

halsbrytande pose för att rymmas. 

Fogelboken innehåller, trots sitt namn, 

också insekter. Av de totalt 260 bladen 


Audubons krumbuktande flamingo. 

Två av de fyra rödstjärtar som är 

avbildade i Fogelboken. Numera i släktet 

Phoenicurus. 

boken som ”opus Holzbomii”. Holtzbom 

lämnade dock Uppsala redan 1702, långt 

innan boken fått sitt slutgiltiga skick. 

Fogelboken kom alltså inte i tryck, men 

det finns ändå i två exemplar. En kopia tillverkades 

nämligen på 1710-talet, möjligen 

tänkt som en gåva till kungen. Detta exemplar 

innehåller 105 av Fogelbokens bilder, 

samt ytterligare tre. Det är tämligen säkert 

att denna kopia är gjord av Rudbeck själv. 

Kopian har kommit att kallas Österbyexemplaret. 

Det finns också andra senare 

kopior, oftast av delar av boken och/eller i 

svart-vitt. 

återger 46 insekter medan 166 avbildar 

fåglar. Återstående blad, som återfinns här 

och där i boken, är blanka. Hade Rudbeck 

planerat att lägga till närbesläktade arter 

på lämpliga ställen? Det får förbli en gissning. 

Det finns faktiskt också ett däggdjur i 

Fogelboken. Instoppad mellan 

gök och sparvuggla finns 

en långörad fladdermus. 

Eftersom redan antika skribenter 

visste att fladdermusen är 

ett däggdjur, och eftersom Rudbeck hade 

goda anatomiska kunskaper, är det mindre 

troligt att han trodde att den var en fågel. 

Men eftersom text saknas, det finns inte 

heller någon minneslapp, så kan vi återigen 

bara gissa vad fladdermusen gör här. 

FÅGLARNA ÄR JU, som redan nämnts, i 

naturlig storlek. Sättet att avbilda dem 

var, enligt Gunnar Brusewitz, att lägga 

en nyskjuten fågel på arket och teckna en 

skiss utefter fågelns konturer. Sedan fyllde 

man på med större och mindre drag, lade 

på litet akvarellfärg och fullbordade till 

sist med täckande färg. Tillvägagångssättet 

går att följa i en annan av Rudbecks 

verk, en skissbok från den 

lappländska resan. 

Om vi kan bilda oss en 

god uppfattning om hur fågelbilderna 

gjorts, så är det desto oklarare vem 

som gjorde dem. Rudbeck var utan tvivel 

en god tecknare och målare, det vet vi från 

signerade verk av honom. Men inga av 

Fogelbokens bilder är signerade. Ett rimligt 

antagande är att en eller flera personer, 

främst Anders Holtzbom, har hjälpt Rudbeck. 

Linné nämner till exempel Fogel- 

DEN SYSTEMATIK SOM Rudbeck använder i 

Fogelboken är enkel. Som han själv skriver 

har han valt att ”begynna med de klenaste 

och sedan stiga up till de andre”. Den första 

fågel som avbildas är följaktligen kungsfågeln. 

Boken slutar med en bild på en ung 

silltrut. Principen om större arter efter 

mindre följs dock inte slaviskt. Uppenbart 

närbesläktade arter, som till exempel ugglorna, 

avbildas i regel i ett sammanhang. 

Hur många fågelarter finns avbildade 

i Fogelboken? Också en så grundläggande 

sak kan diskuteras. Det finns alltså 166 

blad med fågelavbildningar, men på en 

del finns det fler än en fågel, till exempel 

hela tre på det första bladet – två kungsfåglar 

och en lövsångare. Adderar man alla 

fågelindivider blir det hela 199 stycken. En 

av dessa är en gåsunge med tre ben, en annan 

en vit kråka. Om vi räknar bort dessa 


MILSTOLPE 

Första fågelboken 

Utsökt detaljerade nattskärror 

i Fogelboken. 

har vi 197 avbildningar som kan sägas visa 

typiska exemplar av sin art. 

Många av avbildningarna är dock dubbletter, 

det finns till exempel två blåkråkor 

och tre gökar. Ofta är dubbletterna hanne 

+ hona, precis som i moderna fågelböcker. 

Eftersom avbildningarna baseras på döda 

fåglar kan vi utgå ifrån att könsbestämningarna 

är korrekta, det var ju bara att 

skära upp fågeln. I vissa fall där moderna 

böcker skriver ”könen lika” tycks dock 

Rudbeck ha hittat utseendemässiga skillnader 

mellan könen, baserat på skillnader 

mellan olika exemplar. Detta gäller till 

exempel sidensvansen, men eftersom text 

saknas så förblir även det en gissning. 

Andra fall är mer problematiska. Det 

finns till exempel hela fyra olika bilder av 

gräsanddrakar, i olika dräktformer. Rudbeck 

har troligen varit osäker på om det 

rört sig om olika fågelarter. Det finns också 

fyra olika rödstjärtar (två hannar, en ung 

hona och en ung hanne). Här är förvirringen 

tydligare, eftersom en av hannarna 

betecknas med Foemnina. 

Denna osäkerhet är ganska förståelig, 

då man på sjuttonhundratalet baserade 

sina studier på skjutna fåglar. I brist på 

Fogelboken, namnet till trots, innehåller även 

insekter, som till exempel nässelfjäril. 

fältobservationer – även om Rudbeck 

verkligen gjorde sådana bland annat under 

sin Lapplandsresa – hade vetenskapsmännen 

mycket svårt att föra ihop äldre och 

yngre fåglar, liksom fåglar i vår- respektive 

höstdräkter. Långt in på 1800-talet 

beskrevs till exempel ung kungsörn som 

en egen art, gyllenörn. 

Det finns fler misstag bland Rudbecks 

artbestämningar, vilket vi vet bland annat 

genom att Linné i många fall okritiskt följde 

sin lärare, och i sina banbrytande verk 

gjorde många misstag, inte minst baserade 

på svårigheterna med olika dräktformer. 

Men detta får inte överskugga det faktum 

att Rudbeck på ett imponerande sätt hade 

rätt i det mesta, och det i en tid då det visserligen 

fanns utländska fågelböcker, men 

då dessa var fulla med diverse oklarheter 

och fel. 

Själva fågelbilderna är i många fall helt 

fantastiska, med en otrolig detaljrikedom. 

På till exempel nattskärran och järpen 

tycker man sig se varje individuell fjäder. 

Det tog över hundra år innan de överträffades 

i Sverige, av bröderna von Wright 

i Svenska foglar efter naturen och på sten 

ritade. 

Moderna ornitologer har gått igenom 

Fogelboken och därvid funnit cirka 130 

olika arter. Många av dessa har fått sitt 

svenska namn av Rudbeck, endera på de 

lösa lapparna i Fogelboken, i samband med 

föreläsningarna eller i annat sammanhang. 

Visserligen fanns många av namnen 

säkert redan tidigare, men Rudbeck är den 

förste som i skrift namngivit 140 svenska 

fågelarter. De flesta av dessa har ändrats 

eller modifierats, men 50 av hans namn 

används än idag. 

FOGELBOKENS SENARE HISTORIA är intressant. 

Omkring 1740 köptes den av friherre 

Charles De Geer och förblev i släktens ägo 

fram till 1985, då den såldes till svenska 

staten och placerades på Uppsala univer- 


Noshornsbagge och ekoxehanne. 

sitetsbibliotek. Där fanns redan Österbyexemplaret, 

som också det köpts av De 

Geer. Det hade sedan flera olika ägare, 

innan det 1877 skänktes till biblioteket. 

Skissboken från Lapplandsresan har exakt 

samma historik som själva Fogelboken. 

Trots att alltså Fogelboken inte trycktes 

på över 250 år har den haft ett mycket 

stort inflytande på både svensk och 

internationell ornitologi. Linné var ett tag 

informator i Rudbecks hushåll, och hade 

då tillgång till bilderna. Som redan nämnts 

hade han också hört Rudbeck föreläsa över 

en del av dem. Inspirerad av detta skrev 

Linné 1830 en fågelbok, som aldrig gavs ut 

men som utgjorde en viktig grund för såväl 

Fauna Svecia som hans banbrytande verk, 

Systema Naturæ. 

Linné var en av de största svenska 

vetenskapsmän som någonsin levat. Hans 

enkla men genialiska binomiala namnsystem 

– Släktnamn artepitet – används ju 

än idag i hela världen. Men som ornitolog 

hade han sina begränsningar. Han 

utnyttjade flitigt Rudbecks bilder, vilka 

han som god vetenskapsman förstås också 

hänvisade till. Många av de fåglar som 

han beskrev och gav vetenskapliga namn i 

Systema Naturæ hade han aldrig själv sett, 

utan typexemplaret för dessa arter är helt 

enkelt Fogelbokens bilder. 

Som redan nämnts kom på så vis ett 

antal fel att smyga sig in i Linnés texter. 

Att han till exempel blandade ihop stjärtanden 

med alfågeln, och dessutom delade 

upp alfågeln i två olika arter kan dock inte 

skyllas helt på Rudbeck. 

EFTER LINNÉ FICK många svenska ornitologer 

tillfälle att studera fågelboken, 

endera vid besök på De Geers gods Leufsta 

eller som hemlån. Eller, som Magnus von 

Wright, i form av en kopia. 

Den förste som med relativt modern 

vetenskaplig stringens gick igenom Fogelboken 

var svensk ornitologis fader, Sven 

Sleftrut heter skedand i Fogelboken. 

Nilsson. Han var helt fri från den högaktning 

som Linné (och senare hans lärjunge 

Sparrman) hade visat verket. Man kan 

säga att han röjde upp bland missuppfattningar 

och redde ut begreppen. 

För att ta ett exempel: Rudbeck avbildar 

större och mindre korsnäbb på två 

olika blad, men vi vet inte om han insåg 

att det vara två olika arter. Linné gjorde 

det inte. Det gjorde dock Sven Nilsson, 

FAKTA Fogelboken och Portföljen 

◗ Utgavs på 1980-talet 

Fogelboken gavs alltså ut 1985, 

av Coeckelberghs förlag i 

samarbete med bland annat 

Uppsala universitetsbibliotek. 

En kulturhistorisk kraftprestation. 

Utgåvan består dels av 

samtliga fågelbilder ur boken, 

dels av en textdel. I denna 

ger experter en bakgrund 

till verket, bland annat om 

Rudbeck och hans tid. För en 

ornitolog är den intressantaste 

delen troligen kommentarerna 

av Brusewitz till bilderna och 

till andra fågelbilder med 

anknytning till Rudbeck, till 

exempel de från Lapplandsresan. 

Denna del avslutas med 

bilderna från Portföljen, i svartvitt 

och i förminskad storlek. 

◗ Källa 

De flesta faktauppgifterna i 

denna artikel kommer från 

textdelen av Fogelboken. 

som lanserade namnen mindre och större 

korsnäbb. 

Fogelboken är och förblir ett fantastiskt 

verk, det första exemplet på systematiska 

studier av fåglar i Sverige. Att de saknades 

ekonomiska förutsättningar att ge ut det i 

början av den svenska frihetstiden är bara 

att beklaga. Det skulle nog ha behövts 

en enväldig monark för att något sådant 

skulle ha kunnat ske. 

◗ Kan lånas på biblioteket 

Utgåvan är naturligtvis för 

länge sedan slutsåld (den 

trycktes i 1 499 numrerade 

exemplar). Den som vill titta 

och läsa i den får söka den 

antikvariskt, och vara beredd 

att betala bortåt 4 000 kronor. 

En göktyta med sin typiskt 

långa tunga. 

På en auktion kan man kanske 

komma över den något billigare. 

Men billigast av allt är naturligtvis 

att gå till ett av våra 

utmärkta bibliotek och beställa 

ett fjärrlån. 


RESEREPORTAGET 

Norfolk Island 

Fångkolonin på Norfolkön var det 

brittiska imperiets mest ökända plats. 

Gravar minner om den brutala historien, 

men också om hur ön kom att bli hem 

för ättlingarna till myteriet på Bounty 

Den skotska ögruppen Yttre Hebriderna 

kännetecknas av hänförande landskap och 

dramatiska oväder. 

FÅGLAR PÅ 

MYTERISTERNAS Ö 


Nordfolk Island är 

gudsförgäten plats långt 

ut i havet, med en skoningslös 

historia, spännande 

flora och spektakulära 

fåglar. Torgny 

Nordin har varit där. 

text & foto Torgny Nordin 

Långt ut i Söderhavet ligger en ö med tvivelaktigt 

rykte. Dess namn är förknippat 

med hänsynslös brutalitet och har 

besjungits i folkvisor som sista orten på 

jorden att vilja hamna på; en plats för 

bestialiska straff och andra till varnagel. 

Det var en oktoberdag år 1774 som ön siktades 

av engelsmannen James Cook. Hans fartyg, HMS 

Resolution, sökte sig närmare och en jolle rodde 

iland svenske naturforskaren Anders Sparrman 

vilken fick en halvdag på sig att exkurrera i den av 

högstammig subtropisk regnskog täckta ön. ”I took 

posission of this Isle as I had done of all the others we 

had discovered, and named it Norfolk Isle, in honour 

of that noble family” skriver Cook senare i loggboken. 

Öns ornitologiska och inte minst botaniska 

beskaffenhet noterades, sedan lättade fartyget ankar 

och begav sig söderut. Cook kom närmast från Nya 

Kaledonien och var på väg ner till Nya Zeeland när 

Norfolkön – som ligger mitt emellan – upptäcktes. 

Efter förlusten i nordamerikanska frihetskriget 

sökte Storbritannien med ljus och lykta efter nya 

länder att sända sina straffångar till. Sålunda inleddes 

koloniseringen av Australien år 1788 med att 

den så kallade First Fleet med stolta HMS Sirius i 

spetsen anlände till Botany Bay och började anlägga 

staden Sydney Cove. En vecka därefter fortsatte, 

enligt brittiska amiralitetets order, flera av fartygen 




För 

Norfolkön 

är intressant 

utifrån 

ett 

glasögonfågelsperspektiv; 

här finns 

eller har intill 

nyligen funnits 

tre arter vars 

sammanflätade 

historia 

erbjuder värdefulla 

evolutionsbiologiska 

ingångar ... 

Rödstjärtad tropikfågel 

Phaethon rubricauda. 

till Norfolkön för att etablera ännu en fångkoloni 

vilken fick namnet Sydney Bay. Aningen förvirrande 

var det att brittiska imperiets bägge bosättningar 

på södra halvklotet hette Sydney, varför den senare 

döptes till King’s Town, dagens Kingston. 

När HMS Sirius år 1790 anlände till Norfolkön 

var fartyget till bredden fyllt av straffångar, vaktsoldater, 

officerare med familjer, livsmedel och utrustning 

till strafflägret. Den första tiden hade endast 

ett tjugotal människor befunnit sig på ön, flitigt 

skogsröjande och husbyggande, men med HMS Sirius 

ankomst skulle verksamheten dra igång på allvar. 

Några hundra meter från stranden förliste dock 

det brittiska flaggskeppet och Norfolköns befolkning 

blev plötsligt hundrafalt större – människorna 

ombord tog sig iland, men allt annat förstördes. Det 

var ett dråpslag för hela det koloniala projektet i 

Australien eftersom fartyget utgjorde den viktigaste 

livlinan till hemlandet åtta månaders enkel resa 

bort. Somliga i kolonialledningen menade, när de 

omsider fick kännedom om saken, att hela företaget 

nu borde avslutas. Så blev det emellertid inte. 

ÄVEN FÖR ANDRA innebar HMS Sirius haveri ett 

dråpslag. På norra Norfolkön ligger Mount Pitt som 

länge hyste Melanesiens största och möjligen enda 

koloni med solanderpetrell Pterodroma solandri. Nu 

är jag där och blickar ut över den kuperade gröna 

Norfolkön med sina jordbruk, ängsmarker, flygplatsen 

som militären byggde under andra världskriget 

– samt de karaktäristiska araukariaskogarna 

bestående ett urtida, endemiskt jätteträd vilket på 

svenska ömsom kallas norfolkgran, ömsom rumsgran. 

Ön är stor som Gotska sandön, men raksträckorna 

är få; det är mest upp eller ner som gäller här. 

Nere i söder, utanför Kingstons gamla fängelsekomplex 

och kolonialresidens ligger Phillipön som nu, 

efter att katter och råttor försvunnit därifrån, är på 

väg att återfå sin forna betydelse som häckplats för 

havsfåglar. 

Solanderpetrellen – namngiven efter svenske 

naturforskaren Daniel Solander –häckade alltså 

i enorma mängder här runt Mount Pitt. När de 

utsvultna människorna från HMS Sirus upptäckte 

petrellerna inleddes en masslakt – som pågick under 

två års tid – av flera tusen fåglar varje natt. De 

kallades först Mount Pitt Birds, men snart nog gav 

man dem som ett uttryck för tacksamhet namnet 

Providence bird – försynens fåglar – och idag heter 

de Providence Petrel på engelska. Bortåt en miljon 

fåglar hamnade i grytorna och efter den brandskattningen 

försvann försynens fåglar. På ön Lord Howe 

lever de kvar, och nyligen återkom några par till 

Phillipön. 

Så småningom övertogs solanderpetrellernas 

gryt av kilstjärtsliror, vilket emellertid ledde till 

problem under andra världskriget när nyzeeländska 

soldater och dito radiotelegrafister var förlagda på 

berget. Soldaterna klagade på alla så kallade Ghost 

Birds som nattetid höll låda och störde sömnen. 

Snart nog försvann de från berget, lirorna alltså, 

men häckar idag på flera andra platser på Norfolkön. 

Och i skymningen fullkomligen vimlar havet 

runt ön av kilstjärtsliror. 

BERGS- OCH KUSTSKOGARNA runt Mount Pitt täcker 

en knapp tredjedel av Norfolköns yta och har idag 

skydd som nationalpark. Här finns de flesta av öns 

endemiska arter vilka samtliga är sällsynta eller, i 

något fall, förmodligen redan utrotade. Norfolköns 

fågelfauna är ett slags söderhavsmix med inslag från 

Nya Kaledonien och Nya Zeeland samt med bidrag 

från Australien. Endemismen är hög framför allt på 

underartsnivå, vilket för övrigt är karaktäristiskt för 

hela regionen. 

Jag följer bergsryggen norrut och stöter snart på 

nyfikna australiska solfjäderstjärtar tillhörande underarten 

Rhipidura albiscapa pelzelni. De håller mig 

under uppsikt en liten stund och fattar sedan mod 

och sätter sig alldeles intill, häpet kikande på mig 

med sina stora ögon. Mindre angelägen för närmare 

umgänge är endemiska norfolksångsmygen Gerygone 

modesta som är fullt upptagen med sina egna 

göromål. Mest av allt liknar den en gransångare, 

men tillhör i själva verket den australiska storfamiljen 

Acanthizidae, taggnäbbar. 

Vid kanten av ett buskage av nyzeeländskt lin 

stöter jag på en annan endem: norfolksydhaken 

Petroica multicolor. Ljudlöst hoppar den från en 

gren till nästa – och nu ser jag att det faktiskt inte 

är en utan två, ett par. Glimtvis flammar hannens 

röda bröst till när den långsamt rör sig mellan höga 

trädormbunkar. Honan är redan uppslukad av 

grönskan. 

Ytterligare några arter passerar, men det jag 

främst letar efter är glasögonfåglar. För Norfolkön 

är intressant utifrån ett glasögonfågelsperspektiv; 

här finns eller har intill nyligen funnits tre arter 

vars sammanflätade historia erbjuder värdefulla 

evolutionsbiologiska ingångar. Vanlig på hela ön och 

särskilt runt bebyggelsen är en vida spridd art, en 

superart, som i östra Australien och på Nya Zeeland 

heter Silvereye Zosterops albogularis. På svenska 

har den begåvats med namnet gråryggig glasögonfågel. 

Inne i den ursprungliga vegetationen, som här 

runt Mount Pitt, kan man tämligen enkelt finna den 

endemiska norfolkglasögonfågeln Zosterops tenuirostris. 

Och mycket riktigt, en liten stund senare uppenbarar 

sig en grupp. Först hörs ivriga kontaktläten 

– och strax därefter anländer de en efter en. De 

ger sig på det nyzeeländska linet och söker ytterst 


På kvällarna samlas tusentals kilstjärtsliror Puffinus pacificus i väntan på mörkret. De häckar i gryt på och runt ön. 

noggrant igenom torkade blommor och fruktställningar. 

Så håller de på och klänger runt i linet en 

god stund – sedan drillar någon till och hela gänget 

drar raskt vidare. 

Jag studerar varje glasögonfågel ingående med 

en naiv förhoppning om att upptäcka en vitbröstad 

glasögonfågel Zosterops albogularis. Framgången 

uteblir föga överraskande vilket beror på att den 

med största sannolikhet är utrotad – ännu ett offer 

för biotopförändringar och den eviga kattplågan. 

Tack vare molekylärbiologiska undersökningar 

har det visat sig möjligt att teckna en bild av glasögonfåglarnas 

evolutionshistoria på Norfolkön. I 

likhet med människan har minst tre kolonisationsvågor 

nått hit. Ursprungligen, för flera miljoner år 

sedan, anlände gråryggiga glasögonfåglar genom 

vinddrift – vilket är typiskt för glasögonfåglar 

och till stor del förklarar varför det finns bortåt 

etthundra arter. Med tiden utvecklades en ny art, 

norfolkglasögonfågel, genom specialisering och 

anpassning till öns unika miljöer. Lång senare 

anlände nästa kontingent gråryggiga glasögonfåglar 

vars ätteläggar i sin tur kom att exploatera nya 

nischer och så småningom utvecklades till vitbröstad 

glasögonfågel, vilken alltså är betydligt yngre än 

norfolkglasögonfågeln. 

Så 1904 blåste på typiskt manér ett tjugotal 

gråryggiga glasögonfåglar för tredje gången hit ut 

till Norfolkön. De slog sig inledningsvis ner i närhet 

till brukad mark, men efter bara ett par decennier 

kunde ornitologer notera smärre morfologiska 

skillnader i näbbstorlek et cetera. Samtidigt började 

de expandera geografisk vilket fick de vitbröstade 

glasögonfåglarna att retirera allt djupare in i den 

Masksula Sula dactylatra. 

I de endemiska 

norfolkgranarna häckar 

fetärnorna Gygis alba. 




Norfolkglasögonfågel 

Zoosterops tenuirostris är 

en av två eller möjligen tre 

arter i släktet på Norfolkön. 

Den lever farligt på grund 

av kattplågan. 

Under 

ledning 

av myteriets 

ledare Fletcher 

Christian 

och hans 

tahitiska fru 

Miamiti gömde 

sig en 

grupp på 

Pitcairn för 

den brittiska 

rättvisan och 

upptäcktes 

inte förrän 

flera decennier 

senare. 

ursprungliga vegetationen, vilket i sin tur gjorde 

de alltmer sällsynta och ökade risken för utrotning 

på grund av pestdjur. För tio år sedan, i november 

2009, genomfördes en omfattande inventering, men 

ingen vitbröstad glasögonfågel kunde hittas. Bara 

namnet finns kvar. 

JAG FORTSÄTTER TILL kyrkogården vars lutande 

gravstenar nere vid havet vittnar om en i flera 

avseenden mörk historia. Likt glasögonfåglarna 

har tre vågor med människor nått Norfolkön, fast 

om den första är ytterst lite känt. Ön var tom när 

den 1774 upptäcktes under HMS Resolutions andra 

världsomsegling. Senare har dock några polynesiska 

verktyg hittats i marken, och dessutom växer det 

bananer och förekommer polynesiska råttor vilka 

måste ha förts hit utifrån. Råttorna torde för övrigt 

vara ansvariga till att en beckasin, en liten rörhöna 

samt minst en flygoförmögen rall är utgångna. 

Fram till 1856 var Norfolkön en fångkoloni. Från 

1825, efter att ön evakuerats under några år, hyste 

den enbart grova återfallsförbrytare, alltså strafffångar 

som skeppats till Australien och där begått 

nya brott. Den brutalitet och sadism som härskade 

här var beryktad och förhållandena ansågs allmänt 

sakna motstycke i brittiska imperiet. Norfolköns 

dåliga rykte härrör från denna tid. 

Rader med gravstenar vittnar om fångar, främst 

irländare, vilka avrättats under fånguppror eller 

efter självmordsförsök som obönhörligen straffades 

med döden. Det är kusligt. Till slut tvingades 

fångkolonin stänga på grund av att det inte gick att 

driva rörelsen med vinst och hela verksamheten 

flyttades till Van Diemens land – och väl där gjorde 

engelsmännen om samma sak en gång till varför 

namnet byttes till Tasmanien för att kunna locka dit 

fria bosättare. 

Nästa mänskliga våg nådde Norfolkön samma 

år som fängelset tömdes. Det var befolkningen på 

Pitcairn som evakuerades efter att deras isolerade 

klippö i östra Polynesien blivit svårbeboelig. 

Pitcairnarna var alla barn och barnbarn till brittiska 

sjömän vilka år 1789 gjort myteri på HMS Bounty. 

Under ledning av myteriets ledare Fletcher Christian 

och hans tahitiska fru Miamiti gömde sig en 

grupp på Pitcairn för den brittiska rättvisan och 

upptäcktes inte förrän flera decennier senare. Det 

är emellertid en annan historia. Idag räknar sig hur 

som helst en betydande del av befolkningen här som 

ättlingar till myteristerna på Bounty och somliga 

talar fortfarande norfuk, ett slags engelska från sjuttonhundratalet 

kryddad med tahitiska inslag. 

Mellan gravstenarna tillhörande Bountymyteristernas 

barnbarn springer införda kaliforniska 

tofsvaktlar och uppflugen på en knappt läsbar sten 

över en sorglig existens från fängelsetiden sitter 

en koltrast och sjunger, också den införd med 

syfte att förbättra fågelfaunan. En vithuvad häger 

Egretta novaehollandiae smyger också den omkring 

bland gravstenarna på fångarnas och myteristernas 


kyrkogård. Den har emellertid tagit sig hit med egen 

kraft, från Australien. 

FRÅN KYRKOGÅRDEN GER jag mig av till den lilla 

botaniska trädgården som hyser några höga norfolkgranar 

vars kottar lockar Norfolköns mest berömda 

fågel: norfolkparakiten Cyanoramphus cooki. Det är 

en grann och grön och högljudd art med nära släktingar 

på Nya Kaledonien och Nya Zeeland vilken 

fått symbolisera naturskyddet på ön. Norfolkparakiten 

var för några år sedan verkligt illa ute, men tack 

vare intensiva räddningsinsatser finns idag bortåt 

trehundra exemplar. Särskilt lätta att upptäcka är 

de inte, tvärtom är de stundom enerverande skygga, 

men deras gälla rop avslöjar dem. 

Utanför botaniska trädgården breder bondgårdar 

ut sig och i en liten damm för kor spatserar en 

tereksnäppa omkring, annars är det ont om vadare 

med undantag för roskarlar och sibiriska tundrapipare. 

De bägge senare håller dock till ute vid kusten 

vars fågelliv hör till Norfolköns höjdpunkter. Och 

nu är jag där och spanar ut över ett stillhetens hav; 

gårdagens friska vindar är bortblåsta och den oändliga 

vattenrymden är hypnotiserande. Ingen horisont, 

inga vågor och överallt flockar med sottärnor, 

flottar av kilstjärtsliror, och masksulor i snörräta 

formationer. Rödstjärtade tropikfåglar och större 

fregattfåglar patrullerar kusten i par eller var för 

sig, medan kragpetrellerna Pterodroma nigripennis 

försvinner lika plötsligt som de uppenbarande sig. 

Snövita fetärnor med småfisk i näbben kommer 

in från havsvidderna på fjäderlätta vingar, tar en 

lov längs klipporna och försvinner sedan upp mot 

araukariaskogen. Älvlikt utför de där en trolsk dans 

mellan jätteträden och slår sig sedan ner på någon 

lavbelupen gren där det enda ägget har placerats. 

Tre noddytärnor håller till på öar nära kusten; 

brun och svart noddy är talrikast, men här finns 

även blek noddy Anous albivitta. Det är en spännande 

och lite okänd fågel som lätt skapar förvirring 

i samtal med nyzeeländska och australiska 

ornitologer. De kallar den nämligen för Grey Ternlet 

till skillnad från vår grå noddy vilken de kallar Blue 

Noddy. Ja, det är knepigt för handlar det om en art 

eller två, och vilken är blå och vilken är grå? Klart är 

att de svenska namnen är bättre än de engelska. Och 

det senaste taxonomiska budet är att det handlar 

om två olika arter. Fast sista ordet är säkert inte sagt 

i frågan. 

POLITISKT HAR NORFOLKÖN skvalpat runt mellan 

Storbritannien, Australien och Nya Zeeland. Sedan 

en tid räknas ön som ett territorium tillhörande 

Australien vilket myteristernas ättlingar motsätter 

sig å det bestämdaste; de erkänner nämligen endast 

engelska drottningens överhöghet. I geologisk 

Norfolkparakiten Cyanoramphus cooki är en av världens sällsyntaste papegojor. Det är en 

typisk Zeelandia-art med nära släktingar på Nya Kaledonien och Nya Zeeland. 

mening står dock Norfolkön på solid grund. Den är 

en del av världens åttonde kontinent, Zeelandia, av 

vilken det idag endast återstår fragment ovan havsytan: 

Nya Zeeland och Nya Kaledonien samt Lord 

Howeön och Norfolkön. Ornitologiskt är det tydligt 

att de olika ögrupperna tillhör samma biogeografiska 

enhet eftersom flera fågelfamiljer är delade, 

norfolkparakiten är bara ett exempel. 

Efter en lång dags havsfågelskådning har jag 

stämt möte med en av Norfolköns naturvårdare. På 

vägen dit passerar jag S:t Barnabas gotiska kyrka 

med cyklonsäkrat tak och bestämmer mig för att gå 

igenom småfåglarna i buskagen bakom. Det visar 

sig föga överraskande inte finnas något spännande 

utöver den sedvanliga paraden av inplanterade britter: 

koltrastar och taltrastar, starar och steglitser, 

gråsparvar och grönfinkar. 

Eftersom jag har lite tid på mig kikar jag in i S:t 

Barnabas som är ett tempel för den melanesiska 

missionen inom anglikanska kyrkan. Väl därinne 

noterar jag att fönstermosaikerna är designade av 

William Morris och kan inte låta bli tänka på vad 

han tyckt om hednamission. Morris var känd för sin 

utopi om ett England befriat från industrikulturens 

mekanisering och nedsmutsning, vilket starkt influerade 

bland andra J.R.R. Tolkien. Fast också det är 

en annan historia. 

Hanne av den endemiska 

norfolksydhaken Petroica 

multicolor, och den 

endemiska underarten 

av australisk solfjäderstjärt 

Rhipidura albiscapa 

pelzelni. 




Också helig kungs fiskare 

Todiramphus sanctus 

norfolkiensis förekommer 

på Norfolkön med en endemisk 

underart. 

När jag stiger in på naturvårdskontoret håller 

man som bäst på att gå igenom minneskort från 

de femtio kamerafällor som varit utplacerade runt 

om på ön under en tid. Resultatet är nedslående: 

smygande katter har fångats i fyrtionio kameror. 

I klartext är det, understryker naturvårdarna, ett 

gigantiskt naturskyddsproblem eftersom hungriga 

katter är på god väg att driva mängder av fågeloch 

däggdjursarter mot utrotning runt om i hela 

Oceanien. 

Men det är inte bara glupska katter som är en 

utmaning för naturvården; problem kan nämligen 

uppträda i de mest oväntade sammanhang. Det senaste, 

berättar nationalparkspersonalen, är att öns 

australiska purpurhöns har börjat göra räder över 

till Phillipön där de brandskattar havsfåglarna med 

följd att särskilt sottärnorna ger sig av. De vithalsade 

petrellerna Pterodroma cervicalis har hittills 

klarat sig, men vem vet för hur länge. 

Norfolkön är sällsynt rik på historier, ornitologiska 

såväl som andra. En handlar om den endemiska 

underarten till nyzeelandsspökuggla Ninox 

novaeseelandiae undulata vars ensamma rop hördes 

under många år på Norfolkön. Det var en hona som 

kallades Miamiti – efter Fletcher Christians tahitiska 

fru – och hon behövde en partner. Problemet var 

bara att hon var Norfolköns allra sista spökuggla. 

1987 hämtades därför två hannar från Nya Zeeland 

av nominatrasen som gavs namnen Fletcher samt 

Tintola, vilket betyder älskling på norfuk. Det sägs 

att namn förpliktigar och det gällde också Fletcher 

som snart nog gjorde myteri mot hela upplägget och 

rymde. Miamiti slog sig istället ihop med Älsklingen 

och det är deras hybridungar som nattetid hörs ropa 

på ön idag. 

Liksom av en slump har de alla – spökugglor och 

sydhakar, papegojor och petreller, glasögonfåglar 

och människor – hamnat på denna försvinnande 

punkt i Söderhavet. Okända vindar och främmande 

vågor har fört dem ända hit – hit ut till sina öden. 


StefanG_kalender2020.indd 1 2019-02-01 12:17:28 

Tyra 

Valborgsmä soafton 

Konungens födelsedag 

Steglits 

Lerbäck 

Almanacka2020Grund.indd 4 2019-01-10 11:14:50 

Palmsöndagen 

ALMANACKA 2020 

Almanacka 

2020 

FÅGLAR 

Stefan Gustafsson 

April 2020 

V Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag 

14 

Harald Gudmund Ferdinand Marianne Irene 

Hervor Ingemund Nanna Marlene Irja 

30 31 1 2 3 4 5 

15 

16 

17 

6 7 8 9 10 11 12 

Wi liam Irma Nadja tilia Ingvar Ulf Liv 

Vilhelm Irmelin Tanja O to Ingvor Ylva 

Världshälsodagen Dymmelonsdagen Skärtorsdagen Långfredagen Påskafton Påskdagen 

13 14 15 16 17 18 19 

Artur Tiburtius Oliver Patricia Elias Valdemar Ola 

Douglas Olivia Patrik Elis Volmar Olaus 

Annandag påsk 2:a i påsk 

20 21 22 23 24 25 26 

Amalia Anneli A lan Georg Vega Markus Terese 

Amelie Annika Glenn Göran Teresia 

Jordens dag Världsbokdagen 3:e i påsk 

18 

27 28 29 30 1 2 3 

Engelbrekt Ture Tyko Mariana 

Format 200 x 318 mm. 

StefanG_kalender2020.indd 6 2019-02-01 12:17:32 

Almanacka med fågelbilder från akvareller, en ny varje månad. 

Pris 150 kr inkl. moms 

Porto tillkommer + 36 kr. 

Beställes/mail: stef.gustafsson@telia.com 

OBS! 

Ingen utställning i Stockholm höst och vinter 2019/2020. 

Hönshjärna, magnetkompass 

och delat föräldraskap 

Årets roligaste fågelbok. 

Och snyggaste. 

En helg med fåglar i Siljansbygden 

Datum: 1–3 maj, 8–10 maj, 15–17 maj 

(En särskild hackspettshelg arrangeras den 3–5 april med besök bland 

annat i Färnebofjärden.) 

Hackspettar, hönsfåglar och ugglor samt god mat och trevlig 

samvaro står främst på menyn! 

Insjöns Hotell är en pittoresk anläggning som erbjuder helpension 

i mysig miljö. 

Ciceron under helgerna är Staffan Müller från Leksands 

Fågelklubb som tar oss med till bland annat lapp- och slagugglans 

marker, gråspettens och den tretåiga hackspettens revir, samt 

besök vid de restaurerade våtmarkerna Limsjön och Dragsängarna 

samt ”lövskogsdjungeln” Hundhagen, med mera … 

Pris: 4 325 : - (helpension, guidning och transporter) 

Välkommen! 

Insjöns Hotell telefon 0247 – 410 50 

info@insjonshotell.se 

Text & foto 

Magnus 

Ullman 

Perfekt läsning 

till julkaffet! 

”Förutom de härliga actionbilderna /.../ rymmer boken fler fräscha 

fågelfakta än de flesta fågelböcker.” Uno Nilsson, BTJ-häfte 21, 2019 

”Vackert och gåtfullt /.../ Många gåtfulla detaljer 

får sin förklaring.” Inga Lill Högberg, På Österlen 3/2019 

Läs mer/beställ på www.apusbok.se 


BÖCKER 

FÅGELSÅNG 

Samarbete som ger mersmak 

Produktionen av fågellitteratur är 

häpnadsväckande. Nya fågelböcker 

publiceras dagligen, åtminstone 

utifrån ett globalt perspektiv, 

vilket medfört att en god överblick i 

princip är omöjlig. För en tidskrift som 

Vår Fågelvärld med begränsat utrymme 

leder det till många och nog så knepiga val 

ifråga om prioriteringar. 

Man kunde tro att bokflödet skulle sina 

i takt med digitaliseringen, men det tycks 

ännu inte vara fallet. Somliga förlag har 

visserligen börjat dra öronen åt sig, men 

paraden av hängivna hobbyredaktörer 

med brinnande fågelintresse ser med sina 

privatutgivna alster till att hålla fågelboksfloden 

rinnande. 

Ett resultat av det höga intresset för 

fågelböcker är att de flesta titlar för det 

mesta går att få tag på, undantaget är 

somliga rara, halvsekelgamla volymer 

vilka exempelvis handlar om ornitologi i 

Orienten eller södra Sydamerika – som jag 

själv sökt förgäves. 

Ett ovanligt undantag är boken Fågelsång 

– 150 svenska fåglar och deras läten 

som först utkom för tio år sedan och möttes 

med stor entusiasm av en publik som 

just tagit de första stapplande stegen ut 

i fågelmarkerna – eller kom att ta de där 

stegen tack vare boken. Undantaget som, 

det måste sägas, inte var ett riktigt undantag, 

bestod i att jag flera jular i sträck 

hastade iväg till bokaffären för att finna 

den utsåld. Det var en besynnerlig upplevelse, 

och den blev inte mindre av att jag 

stötte ihop med allt fler icke-ornitologer 

som lyriskt hyllande boken som både var 

vacker och kunde sjunga. 

ETT DECENNIUM SENARE ligger den nya Fågelsång 

– 150 svenska fåglar och deras läten 

på bordet framför mig. Det är fortfarande 

Bokförlaget Max Ström som förtjänstfullt 

stått för produktionen, men i övrigt 

är skillnaden mot tidigare upplagor och 

varianter genomgripande. 

Först: bokens bärande idé är att erbjuda 

bilder, texter och ljud. Att ta del av 

Titel: Fågelsång – 150 svenska fåglar och deras läten Text och illustrationer: Lars 

Jonsson Ljud: Lars Svensson Förlag: Bokförlaget Max Ström Pris: 379 kronor 

den är alltså en multimediaupplevelse, i 

varje fall så länge batterierna räcker. I nya 

Fågelsång är det Lars Jonsson som skrivit 

texterna och inte minst målat bildmaterialet, 

och Lars Svensson som tagit upp och 

ansvarat för ljudet. Att landets två ledande 

ornitologer samarbetar på detta sätt är 

ingalunda vanligt och på sätt och vis en 

händelse i sig. 

Målgruppen för Fågelsång är som 

tidigare nybörjare och, kanhända, blivande 

fågelskådare vars intresse väcks tack vare 

den välintegrerade upplevelsen av att titta 

och läsa och lyssna samtidigt. Att manövrera 

boken är en barnlek, fast till skillnad 

från äldre varianter saknas högtalarutgångar. 

LARS JONSSONS TEXTER fungerar väl. Efter 

artnamn som föredömligt nog är både 

på svenska och latin – vilket alltid borde 

vara en självklarhet – följer en lättfattlig 

beskrivning som tar fasta på grundläggande 

karaktärer och levnadssätt samt 

uppgifter om när arten ifråga ankommer 

respektive lämnar landet. Dessutom be- 

skrivs i relevanta fall läten och sång vilket 

tillsammans med ljudspåren förstärker 

upplevelsen att fågelsång är central i 

boken. 

Bilderna är typiskt jonssonska och fulla 

av liv. Det är emellertid inte fälthandbokens 

pedagogiska illustrationer som gäller 

här, utan en variation av stilar, från snabbskisser 

gjorda i fält till genomarbetade 

akvareller. Det hade varit lätt att kritisera 

bilderna för spretighet, men istället förstärker 

de intrycket av hur oerhört mycket 

fåglarna varierar i vår perception av dem. 

Lars Svensson har alltså spelat in och 

valt ut de mest karaktäristiska lätena hos 

de avhandlade arterna, inalles 177 korta 

ljudspår. Skickligt har de mest typiska 

sångerna och locken lyfts fram, och även 

om flera av spåren är väldigt korta räcker 

de långt. Att kvaliteten är så pass hög i 

den tämligen enkla ljudmodulen av plast 

förstärker ytterligare min övertygelse att 

det handlar om en utmärkt julklappsbok 

till alla som just fått upp ögon och öron för 

vår fågelvärld. 

Torgny Nordin 


Titel: Europas falker Text och Foto: Stig 

Frode Olsen Förlag: Eget förlag Pris: 

Cirka 550 kronor 

FÅGELBOK 

Magnifika foton av Europas falkar 

EUROPAS FALKER AV Stig Frode Olsen är 

en stor bok såväl till omfång som innehåll. 

Omslagets störtdykande eleonorafalk är 

magnifik och gör det hart när omöjligt 

att inte genast vilja bläddra i boken för 

att undersöka om det övriga bildmaterialet 

håller lika hög klass – vilket det gör. 

Faktiskt har fotografen Stig Frode Olsen 

lyckats få förstklassiga bilder på samtliga 

europeiska falkarter inklusive sotfalk. 

Hans bok är därmed, och i första hand, 

en storslagen bildparad med magnifika 

fotografier av både flygande och sittande 

falkar, ungfåglar liksom adulta samt både 

honor och hannar. 

BILDERNA AV FLYGANDE och jagande falkar 

är utomordentligt läckra. Liknande fotografier 

brukar inte sällan avbilda falkenerarfåglar 

vilka uppträder på kommando, 

men det gäller inte här. Olsen har tvärtom 

färdats vitt över kontinenten och suttit 

långliga tider i gömsle för att komma åt att 

ingående dokumentera vilda falkar. Det 

har varit ett rejält dagsverke och resultatet 

är därefter. 

Från ett strikt ornitologiskt perspektiv, 

med avseende på dräktkaraktärer, finns 

några verkliga höjdpunkter. Bilderna på 

unga sotfalkar hör dit, liksom de överraskande 

knepiga slag- och tatarfalkarna. 

Det finns en tydlig medvetenhet och syfte 

med bilderna som lär tilltala alla med ett 

äkta intresse för falkar. Dessutom saknar 

Olsen inte konstnärliga ambitioner vilket 

framgår inte minst i porträtten av jakt- och 

pilgrimsfalk. 

Europas falker innehåller också en 

hel del matnyttiga informationstexter 

utströsslade under olika rubriker och med 

skiftande typsnitt vilket skapar ett slags 

skolbokskänsla. Rubriken ”Fotografen 

forteller” innehåller dagboksanteckningar 

som bjuder på god läsning, och med ”Artig 

viten” har författaren samlat nya och högintressanta 

rön vilka fördjupar kunskapen 

om falkarna. Som julklappsbok till seriösa 

fågelskådare är den perfekt. Torgny Nordin 

TRÄDGÅRD 

Genomarbetat om allvarliga 

frågor som artutdöende 

Titel: The Garden Jungle Författare: Dave Goulson 

Förlag: Vintage Publishing Pris: 185 kronor 

(Bokus) 

Den brittiska biologen Dave 

Goulson är aktuell med en ny 

bok om trädgårdar och hur 

dessa kan vara ett sätt att mota 

den utarmning av natur och 

biologisk mångfald som pågår. 

Dave är själv trädgårdsfantast 

med fingerborgsblomma och 

blåeld som favoritväxter. Han är också en stor 

vän av matlagning och har därför försett varje 

kapitel med ett recept där ingredienserna är 

sådant man kan odla i trädgården. Dave har 

tidigare gett ut böcker som Galen i humlor och 

Galen i insekter som har blivit mycket populära 

inte minst i Sverige. En anledning är hans 

förmåga att skildra allvarliga och nedslående 

utvecklingar på ett lättsamt sätt. Så också i 

The Garden Jungle. Men han ger också hopp 

för framtiden. Genom att odla egna grönsaker 

kan man laga nyttigare mat, och bidra till större 

biologisk mångfald. 


FÄLTHANDBOK 

Välgjord fältguide till en av 

de sista vildmarkerna 

Titel: Birds of Mongolia Författare: Gombobaatar 

Sundev & Chrstopher Leahy Förlag: Bloomsbury 

Pris: 419 kronor (Naturbokhandeln) 

Mongoliet har blivit allt populärare 

som resmål. Kanske för 

att det betraktas som en av 

planetens sista riktiga vildmarker. 

Till ytan är Mongoliet tre 

gånger större än Sverige, men 

har samtidigt mindre än en 

tredjedel av Sveriges befolkning. 

Birds of Mongolia är inte 

bara en fälthandbok av klassiskt snitt, utan 

innehåller också information om olika biotoper, 

liksom kartmaterial. Några sidor ägnas även åt 

fågelskydd med en uppräkning av de arter som 

är hotade, och en uppräkning av organsationer 

i landet som arbetar med fågelskydd. Snötrana 

och amurdykand är de två mest hotade – båda 

i kategorin Kritiskt hotade. I första hand är 

detta dock en typisk fälthandbok i serien Helm 

Field Guides, vilket innebär välgjorda illustrationer 

och pedagogiska texter försedda med utbredningskartor. 


FÄLTHANDBOK 

Imponerande verk om alla 

världens havsfåglar 

Titel: Oceanic birds of the world – A photo guide 

Författare: Steve N. G. Howell & Kirk Zufelt 

Förlag: Princeton Pris: 299 kronor (Naturbokhandeln) 

Att bestämma sig för att göra 

en komplett fotoguide till 

samtliga havsfåglar i världen 

är onekligen ett ambitiöst, på 

gränsen till galet, projekt, men 

här har författarna lyckats gå i 

land med det. Cirka 270 arter 

behandlas i mer än 2 200 bilder. 

Bilder på närstående arter har frilagts och 

placerats mot samma havsbakgrund för att det 

ska bli enklare att jämföra arter som många 

gånger är till förväxling lika. Det är fascinerande 

att få en överblick av den stora mångfald som 

finns, inte minst på södra halvklotet där albatrosser, 

liror och petreller regererar. Boken är 

enkelt redigerad och känns ibland något rörig, 

vilket också beror på det stora antal taxa som 

ska behandlas. Trots mängden fakta håller den 

sig inom fälthandbokens mått. Det här är en 

imponerande bok på alla sätt. Niklas Aronsson 


BREV 

Skriv till Vår Fågelvärld! 

niklas.aronsson@birdlife.se 

FÅGELSKYDD 

Menar att BirdLife Sverige inte skulle ha 

överklagat domstolens beslut om lavskrikor 

JAG BER ATT få protestera mot föreningen 

BirdLife Sveriges ställningstagande att 

överklaga mark- och miljödomstolens beslut 

att tillåta avverkning av skog som bedöms 

värdefull för bevarande av lavskrika 

på fastigheterna Arbrå kyrkby 13:16 med 

flera, i Bollnäs kommun, Gävleborgs län. 

Enligt Artdatabanken (SLU) finns 

29 678 observationer av lavskrika. Den 

är livskraftig och inte rödlistad. Utan att 

gå in på alla detaljer i lavskrikadebatten 

tycker jag det är sorgligt att en förening 

där jag är medlem går ut och överklagar 

mark- och miljödomstolens beslut. Såklart 

ingår det i föreningen intresse att främja 

artrikedom för fåglar som är rödlistade et 

cetera. Men att burra upp sig och anse att 

”I många fall saknar emellertid markägare 

tillräcklig biologisk/ekologisk kompetens att 

avgöra skogens betydelse för de arter som 

förekommer där”, citerat från BirdLifes 

överklagande, är övermaga. Det är ungefär 

samma argument som ”uppgifter som lämnats 

av privatpersoner knappast kan läggas 

till grund för ett beslut om att förbjuda en 

avverkning” citat från mark- och miljödomstolens 

beslut, som Birdlife reagerar 

på i sin skrivning. 

JAG HAR INVENTERAT lärkor på uppdrag av 

SLU på några gårdar i Östergötland. Om 

man ska hårdra det hela skulle alltså mina 

utlåtande om minskad förekomst av lärkor 

kunna ligga till grund för att lantbrukaren 

inte vidare få odla marken … 

Skogen i Sverige är fantastisk. Genom 

allemansrätten får alla vara där och skåda, 

plocka svamp eller bara njuta. På Skogsindustriernas 

hemsida, fakta och nyckeltal, 

framgår bland annat att 70 procent av 

Sverige består av skogsmark, 80 procent 

av skogsmarken brukas, 1 procent av 

skogen avverkas årligen och på 90 år har 

skogsförrådet fördubblats. Staten, bolagen 

och den privata markägaren ”tillika en 

privatperson med uppenbara egenintressen 

i att avverka sin skog” (citat från BirdLifes 

överklagande) bidrar till stora nettointäkter 

för Sverige, bidrar till forskning och 

utveckling inom hållbarhet och energi och 

Medlemmen Chris Tevell tycker att lavskrikan har 

en så stark ställning att föreningen inte borde ha 

överklagat mark- och miljödomstolens beslut. 

sysselsätter 120 000 personer, med mera. 

Låt markägare slippa denna typ av 

överklaganden och ägna föreningens 

resurser åt att bevara arter som verkligen 

behöver skydd. Skogsägarna har nu barkborrarna 

att ägna sig åt. 

CHRIS TEVELL, MEDLEM OCH SKÅDARE 

SVAR: Jag kan förstå din reaktion, och 

det var inte ett självklart beslut för oss 

att överklaga. Tungan på vågen var sannolikt 

den uppenbara degraderingen av 

data i Artportalen (samt indirekt alla 

våra regionalföreningars fågelstudier) till 

”oanvändbara” – något vi helt enkelt inte 

kunde acceptera. Ett sådant förfarande 

innebär i stort att man åsidosätter det 

system som Skogsstyrelsen förlitar sig på 

vid avverkningsbeslut. Det hade kanske 

varit acceptabelt om det funnits något 

att ersätta det med, men i dagsläget finns 

inget alternativ. 

FOTO: NICLAS AHLBERG/N 

När ord står mot ord tvingas man 

ibland välja sida. Markägaren säger att 

det finns gott om lavskrikor (baserat på 

uppgifter från älgjägarna) medan ornitologer 

som bedriver en studie på arten 

säger att arten minskat betänkligt. Vi vet 

att många markägare är både intresserade 

av och kunniga om sin skog, men relativt 

få är utbildade biologer på en nivå där man 

kan bedöma populationsförändringar hos 

”svåra” arter och se komplicerade ekologiska 

samband. 

I DEBATTEN GES det ofta sken av att det är 

vi, BirdLife Sverige, som ”hittar på” och 

försöker ändra spelreglerna för skogsbruket. 

Som ideell naturvårdsorganisation har 

vi emellertid inget direkt inflytande över 

sådana frågor. Det vi istället måste förlita 

oss på är att hänvisa till de lagar och regler 

som faktiskt gäller idag. Då artskyddsförordningen 

föreskriver att fåglar ska få 

fortsätta att ha livskraftiga populationer 

inom sina naturliga utbredningsområden, 

är det alltså upp till såväl myndigheter 

som markägare att förhålla sig till lagen. 

I annat fall är det vår uppgift att påtala 

bristerna, om vi anser att betydande naturvärden 

riskerar att skadas. Sedan är det 

slutgiltigt upp till domstolar att tolka lagen 

i enskilda fall. 

Lavskrikan lever främst i skogar med 

betydande biologisk mångfald och ska 

alltså ses som en representant för många 

andra organismer. Det kan måhända vara 

sant att (det ekonomiska) ”skogsförrådet 

fördubblats på 90 år” ( jag lägger för 

stunden inte tid på att granska uppgiften), 

men det är ur ett mångfaldsperspektiv 

oväsentligt utifall att den nya skogen har 

mist större delen av den biodiversitet som 

fanns. 

BirdLife Sverige är INTE ute efter att 

beröva enskilda markägare deras pensionsbesparingar 

– vi söker bara skydda 

särskilt viktiga fragment av våra redan 

utarmade skogar till kommande generationer. 

DANIEL BENGTSSON, 

FÅGELSKYDDSANSVARIG, BIRDLIFE SVERIGE 


FÅGLAR I FOKUS 

ARES 20-60X85 ED 

Ett av marknadens mest prisvärda 

tubkikarpaket! 

14 995 kr 

(18 990 kr) 

• ED Glas: Reducerar markant 

kromatiska aberrationerna och 

förbättrar skärpan och färgåtergivningen 

• Flerlagers multi linsbehandling 

som gör att 99% av ljuset släpps 

igenom 

• Magnesium Chassi: Ger en 30% 

lättare tub 

• XPL Coating för ökad skydd mot 

repor och smuts 

• Avancerad Fully Multicoating för 

ökad ljustransmission och ljusare 

bild 

• Argongasfyllt för att stå emot både 

fukt och väta samt temperaturförändringar. 

• Möjlighet att vrida tuben runt sin 

egna axel för att möjliggöra 

skådning från bilen och gömslen. 

• Unik VIP livstidsgaranti 

Athlon Ares 20-60x85 ED använder samma 

okulärinfattning som Swarovski ATS/STStubkikarna 

vilket möjliggör senare uppgradering 

från en övre mellanklassnivå till en 

premiumnivå genom att rusta tuben med ett 

Swarovski 25-50x eller 20-60x zoomokulär. 

Axvallagatan 16 

532 37 Skara 

0511 - 79 81 00 

info@astrosweden.se 

www.astrosweden.se 


FRÅGA EXPERTEN 

Har du en fråga till våra experter? 

Mejla till niklas.aronsson@birdlife.se 

EKOLOGI 

Varför har tretåiga måsar 

tre tår och svarta ben? 

I samband med en resa i somras hade jag 

glädjen att få se ett antal tretåiga måsar. 

En undring infann sig då. Vilken fördel 

har denna art av att tre rejäla tår och 

bara en stump till en fjärde? Dessutom 

är fötterna mörka. Har denna egenskap 

varit till fördel den tretåiga måsen? 

ARNE GUSTAVSSON, HÄSSLEHOLM 


ANDERS WIRDHEIM SVARAR: Tack för 

två intressanta frågor! Allra först kan 

vi konstatera att de flesta måsar, trutar 

och tärnor har en rudimentär baktå – en 

tå som tillbakabildats så mycket genom 

tidernas gång att den i princip inte längre 

har någon funktion. För att ta ett exempel: 

Skrattmåsar och fiskmåsar sitter ibland 

på ledningar, men inte ens när de griper 

om en sådan, använder de den lilla baktån. 

Greppet formas istället helt av de tre framåtriktade 

tårna. Att utvecklingen gått ännu 

längre hos tretåiga måsen har jag inte hittat 

någon förklaring till, men man skulle 

kunna tänka sig att livet på klipphyllor 

varit drivande. På dessa ganska släta ytor 

kan baktån helt ha förlorat sin funktion 

redan för länge sedan, medan utvecklingen 

gått långsammare hos måsarter som lever i 

andra miljöer. 

NÄR DET SEDAN gäller benens och fötternas 

svarta färg, blir det nästan ännu 

knepigare. Å ena sidan är tretåig mås inte 

ensam om att ha svarta fötter och ben, 

även tärnmås och ismås har det, men å 

SJUKDOMAR & ETOLOGI 

LOTTA BERG 

Professor i husdjurens 

miljö och hälsa på Sveriges 

lantbruksuniversitet 

(SLU) i Skara. Ordförande 

i BirdLife Sverige. Svarar 

på sjukdomar och etologi, 

läran om djurs beteenden. 

Tretåiga måsar med svarta ben. 

andra sidan har den närmaste släktingen, 

beringmåsen, klarröda fötter. Man skulle 

ju annars kunnat tänka sig att ett liv långt 

norrut på klotet ligger bakom de svarta 

fötterna, men det motsägs av att den arktiska 

rosenmåsen har röda fötter och att 

alla trutar i Arktis har ljusa fötter. Utanför 

vår del av världen hittar vi mörka fötter 

hos bland andra rödnäbbad trut i Medelhavet, 

liksom hos lavatrut på Galapagos, 

vithuvad mås i sydvästra Nordamerika 

och ökenmås i västra Sydamerika. Någon 

koppling mellan klimat och fotfärg ser det 

alltså inte ut att finnas hos måsfåglarna. 

Även bland måsarnas nära släktingar, 

tärnorna, finns en variation i fotfärg. 

VÅRA EXPERTER 

ALLMÄNEXPERT 

ANDERS WIRDHEIM 

Erfaren fältornitolog som 

kan det mesta som är värt 

att veta om fåglar. Krönikör 

på Natursidan.se samt driver 

podcasten ”Pippipodden”. 

Tidigare informationsansvarig 

för BirdLife Sverige. 

Medan många av våra mindre tärnarter 

har röda fötter, så har de större arterna 

i stället svarta. Men även här blir sambanden 

krångligare om vi tittar ut över 

världen. Visserligen har så gott som alla 

större tärnarter svarta fötter, men det 

förekommer även hos en del mellanstora 

och mindre arter. 

Svaret på dina frågor blir således 

mycket svävande. Vi kan spekulera, men 

det är nog ingen som vet säkert. 

Allra sist bör det kanske nämnas att 

namnet tretåig mås är en kvarleva från den 

tid då man studerade fåglar med hjälp av 

bössa. Att fågeln saknar baktå är ju inget 

man normalt ser i fält. 

FÄLTBESTÄMNING M.M. 

MAGNUS ULLMAN 

Redaktionens allmänexpert 

på fåglar. Svarar på alla 

typer av frågor som rör 

fältbestämning, flyttning, beteende 

med mera. Har skrivit 

flera böcker om fältbestämning 

och om fåglarnas liv. 


FÅGELSJUKDOMAR 

Mata fåglar 

eller inte? 

Nu är fågelmatningssäsongen här, men 

hur är det egentligen med det där nya 

viruset som hittats på trastar i Sverige; 

bör man verkligen mata fåglar nu, eller 

riskerar man att smittan sprids mer om 

man matar fåglar? 

SONJA AXELSSON, SUNDBYBERG 


LOTTA BERG SVARAR: Det virus det handlar 

om heter usutuvirus och sprids bara via 

myggor som sticks, alltså inte vid direktkontakt 

mellan fåglar. Mest drabbade är 

koltrastar, och den fågel (bara en enda 

individ än så länge) som hittats smittad i 

Sverige var mycket riktigt en koltrast. 

Även andra fågelarter kan smittas och 

ibland också uppvisa sjukdomssymptom. 

Detsamma gäller däggdjur inklusive 

människor, som dock inte anses riskera att 

bli särskilt sjuka. De som i praktiken blir 

dödligt sjuka är just trastarna. Och eftersom 

viruset inte sprids från fågel till fågel 

utan via myggor är fågelmatningen inte en 

plats där smittspridningen är särskilt stor. 

Myggor är dessutom främst aktiva sommartid, 

det vill säga inte nu under vintern. 

NÄR DET GÄLLER fågelmatningar så finns 

det däremot andra sjukdomar, främst 

gulknopp och salmonella, som kan spridas 

vidare där många fåglar träffar varandra 

och kommer i kontakt med samma utrustning 

och varandras spillning. 

Om man skulle ha otur och få in sådan 

smitta vid sin matning så gäller som alltid 

att man ska upphöra med matningen i tre 

till fyra veckor, städa matningsplatsen och 

göra rent matningsutrustningen under 

hygieniska förhållanden innan man börjar 

mata igen. 

Glöm inte att Statens veterinärmedicinska 

anstalt (SVA) även fortsatt vill ha in 

döda fåglar för undersökning, både trastar 

och andra. Läs mer på SVAs hemsida: rapporteravilt.sva.se/ 

för rapportering, och 

https://www.sva.se/djurhalsa/vilda-djur/ 

rapportera-in-sjuka-eller-doda-vilda-djur 

för mer information. 

Och eftersom usutuviruset alltså inte 

sprids via matningar, så kan du fortsätta 

att ge äpplen till trastarna även i vinter. 

Ha koll på fågelmatningen efter sjuka fåglar. 


KRÖNIKA 

”Men förbluffande ofta blir mitt 

intryck i regel igenkännande.” 

Torsten Green-Petersen funderar kring fågelböcker över 

främmande områden, med en fågelfauna som på samma 

gång är okänd, men ändå välbekant. 

Alldeles annorlunda är den. Känslan av 

att öppna en ny fågelbok. Över en obekant 

del av Guds gröna. Men samtidigt 

så välbekant. Att bläddra 

och förundras. Känna de 

nya vingslagens hopp och glädje. Hjärtats 

galopp över vinterns fortfarande 

melankoliskt mörka åkrar. 

Av obekant anledning tror jag alltid 

att jag skall möta en helt ny värld. 

Arter och familjer som jag aldrig anat. 

Märkliga kontraster och vingspann. 

Men förbluffande ofta blir mitt intryck 

i regel igenkännande. Här finns 

de. Fåglarna som jag aldrig sett. Men 

många av dem erinrar i hög grad om 

dem jag har runt knuten. Trastar 

och starar och kråkfåglar eller änder. 

Kanhända nya namn och avvikande 

fjäderdräkt. Men i grunden desamma. 

Som en ny och oprövad regissörs uppsättning av ett 

klassiskt drama. 

Shakespeare. Beckett. Eller kanske Ibsen. 

Med andra skådespelare. 

INTE ÄR JAG särskilt berest men uppskattar nya 

kulturer. Annorlunda natur med okända fågelröster. 

Och visst kan jag förstå att den djupa flöjten i Zimbabwes 

skogar stäms upp av ett slags sommargylling. 

Även om den här har ett svart huvud. 

Och nog låter de olika kråkfåglarna ganska lika 

såväl i nord som i syd. Trots att deras förklädnad 

skiftar. Och deras vanor. 

Just idag bär äventyret rubriken Birds of East 

Asia men det kunde lika gärna vara en handbok om 

Inte kan jag nu 

förstå hur en 

människa sedan, 

efter så många 

år, dristar sig att 

resa över halva 

jordklotet för att 

försöka förverkliga 

sin dröm. 

en eller annan del av världen som jag aldrig besökt. 

Amurfalk. Pallas Sea-eagle. Pied harrier. Ruddybreasted 

Crake. Red-Crowned Crane. Spoon-Billed 

Sandpiper. Reliktmås. Siberian Rubythroat. 

Eller rubinnäktergal som 

vi säger på svenska. 

Då mörkret lagt sig om kvällarna 

på Ottenby fågelstation en gång i 

tiden. När augustis bleka måne var 

vårt enda sällskap och sommargästernas 

skara glesnat. Då växte i 

samma takt tanken på och drömmen 

om denna sibiriska juvel. Calliope. 

Att den skulle sitta i ett av näten en 

fuktig och stilla septembermorgon. 

INTE KAN JAG nu förstå hur en människa 

sedan, efter så många år, dristar 

sig att resa över halva jordklotet 

för att försöka förverkliga sin dröm. 

Att mötas. Helt enkelt. Och inte mer märkvärdigt 

än så. 

Men det är något speciellt med fåglar. Något 

eljest som jag inte kan förklara. Och inte heller vet 

om jag egentligen vill förstå. 

Torsten Green-Petersen är 

allmänläkare och psykiater. 

Trebarnsfar. Fågelfotograf och 

författare med ett livslångt fågelintresse. 

Valde en gång i tiden att 

bosätta mig på Gotland för fåglarnas 

skull. Välkommen till min 

hemsida www.fagelnsblick.com. 


KORSORD 

BEVINGADE ORD 

gör 

magsjuk 

väljer 

maka 

med brun 

hjässa 

armod 

äger 

mjölkbonde 

att 

flyga 

från 

hans 

fotspår 

ingav 

hopp 

är ingen 

burfågel 

var sleipners 

ben 

från 

positiv 

hårdkokt 

konfliktlösarna 

komiskt 

stilmedel 

ibis i enslig 

grotta 

von ankas 

"spargris" 

är 

björnbärsrevan 

sådana 

namn 

gav linné 

mumsas 

av husbocken 

kan elizabeth 

ii 

göra 

fågelbak 

sluter 

orange 

öga dagtid 

ljuv 

har ouppfylld 

dröm 

förenar 

blå, törn, 

snö och 

strand 

springer 

på pampas 

hörs 

lom 

hugins 

husse 

flygande 

kuse 

endast på 

atlantöar 

får 

svans 

att 

flyga 

sovplats 

för vilt 

3 blev 

en famn 

kräftbur 

ofta med 

bland 

mindre bra 

med så 

kultiverats 

utgångspunkt 

för blad 

snabba 

sig 

med på 

livsfilosofi 

enligt 

puh 

slangår 

iväg och 

tillbaka 

burgen 

magproblem 

ingår 

i kåk 

kan 

elefant 

vara 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2019-11-01 

BEVINGADE ORD 

vv-- 

på nya 

zeeland 

kan de 

flyga 

h 

bärnsten 

t 

med 

rocken 

på 

i bilen 

lägst på 

rödlistan 

kan smetas 

i ansikte 

m 

k 

a 

k 

o 

r 

n 

a 

somrig 

klädstil 

har två 

kråkfåglar 

som mötts 

r 

å 

k 

a 

t 

s 

l 

e 

d 

i 

g 

uppfodrande 

fråga 

kvicksilverfylld 

asätare? 

k 

picka 

hål 

n 

a 

g 

g 

a 

svartnäsor 

och vitnäsor 

vit leghorn 

n 

är näktergalen? 

halsvärmare 

a 

m 

i 

h 

ö 

n 

s 

r 

a 

s 

besökare? 

där äts 

var jesu 

moder 

för 

dömda 

c 

e 

l 

l 

på matplats för 

stora flygare 

gul i 

strömmen 

HÄR ÄR FÖRRA NUMRETS VINNARE: 

1:a pris 500 kr: Ursula Kulikowski , Bullaren. 

2:a pris 300 kr: Monica Svensson. Hägersten. 

3:e–5:e pris 100 kr: Jan Pettersson, Tranemo. 

Birgitta Johansson, Motala. Elsy Gyllström, 

Markaryd. Grattis! 

f 

halkigt 

underlag 

fågelljud 

ekonomimått 

sverigeindelning 

mustig 

smak 

u 

m 

m 

i 

har segel 

och spenar 

inget för 

bilburna 

passerar 

tappkran 

l 

g 

o 

o 

b 

f 

a 

ö 

gör både 

mor & baby 

a 

m 

ö 

r 

n 

t a t t 

ägg 

i vatten 

tystnade 

på bio 

l 

a 

m 

m 

kompensation 

ge 

framtidsutsikter 

s 

p 

hörs 

ej från 

blygsam 

s 

k 

r 

y 

t 

kan 

vara 

gökbon 

a 

ses 

skådare 

på 

benen 

ä 

samlas på 

fågelberg 

u 

gapskratt 

på nätet 

tuppvila 

l 

u 

r 

a 

r 

l 

g å g a 

o 

t 

a 

l 

m 

l 

a 

r 

förknippas 

med 

portvin 

bär viltkrydda 

föder 

fjällugglor 

bearbetas 

med 

äggtand 

n ä c k 

o 

l 

ä 

t 

e 

höstparadis 

för 

skådarbritt 

rosenbergs 

våtmark 

o 

s 

e 

t 

b 

a 

n 

a 

n 

s 

a 

l 

otidsenlig orienteringshjälp 

n 

å 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2019-09-01 

Bevingade ord – ett fullfjädrat kryss 

VINNARE 

1:a pris 500 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

2:a pris 300 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

3:e–5:e pris 100 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

Skriv ned orden som du får fram i de färgade rutorna 

på ett vykort och skicka detta till Vår Fågelvärld, 

Niklas Aronsson, Flygfältsgatan 16A, 423 37 

Torslanda, eller skriv den rätta lösningen i ett mejl och 

skicka till niklas.aronsson@birdlife.se. Senast den 10 

januari vill vi ha ditt svar för att du ska kunna delta i 

utlottningen av de fina priserna. Naturbokhandeln är 

BirdLife Sveriges egen bokhandel där överskottet går 

till fågelskydd. 

Dags för Fågeldagbok 2020, en 

utmärkt julklapp. 


RETROSPEKTIV 

av Niklas Aronsson 

Tallbitar i massor 

också för 20 år sedan 

1999 

UNDER HÖSTEN HAR det väl knappast undgått 

någon fågelskådare att en invasion av 

tallbitar nått ända ner i södra Sverige. Det 

är när detta skrivs i mitten av november 

endast gotländska skådare som inte haft 

några tallbitar att beundra. 

I nummer 1 1999 skrev Magnus Ullman 

om den senaste stora invasionen bland 

annat såhär: ”Tallbiten är en populär fågel, 

om inte mytisk så i alla fall näst intill. Rätt 

svårsedd i sina nordliga häckningsområden, 

sällan anträffad i söder – det är ganska få 

skådare utanför Norrland som kan påstå sig 

ha gedigen erfarenhet av detta taigans nästan 

sävliga charmtroll. I alla var det fallet 

innan tallbitar började dyka upp i mellersta 

och södra Sverige från slutet av oktober 

1998...Särskilt omfattande invasioner uppträder 

enstaka år. Hösten 1976 var exceptionell 

då makalösa 16 400 sträckte ut vid 

Torö, Sörmland den 13 november och 2 280 

ex. följande dag. Samma vinter uppskattas 

10 000 fåglar ha anträffats i Uppland och 

flockar på hundratals exemplar rapporterades 

i Dalarna...Speciellt i samband med de 

riktigt stora invasionerna är det troligt att 

merparten av fåglarna har sitt ursprung i 

den ryska och finska populationen.” 

DE TRE SENASTE stora invasionerna av 

tallbit i landet har alltså ägt rum med nästan 

precis 20 årsintervall med start 1976, 

och därefter 1998 och 2019. De har också 

startat närmast samtidigt med början från 

mitten av oktober. Bara årets invasion verkar 

ha nått riktigt långt söderut. I år finns 

det redan många observationer i Skåne, 

och även i Danmark. År 1976 var det bara 

två observationer i Skåne, medan det var 

”...få observationer 1998 och 1999 i södra 

Halland, Skåne och Blekinge.” 

Årets invasion visade sig först runt 20 

oktober i Umeå-området, fåglar som antingen 

kommit sträckande norrifrån eller 

österifrån över Bottenviken. Invasionen 

1998/99 syntes till en början framför allt i 

Uppland och Sörmland.

Digital VF 2019 - 6

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?