Digital VF 2019 - 5

INNEHÅLL Nummer 5. 2019 

14 

36 

6 Aktuellt. Domstol ger rätt till 

avverkning trots lavskrikor. 

12 Fåglar Inpå Knuten. Nybadat. 

14 Porträtt. Måns Hjernquist. 

18 Fokus. Nu tar berguvarna i Tjust 

revansch. 

24 Tågskåda. Resan går till 

Laholmsbukten. 

26 Resereportage. Följ med till 

Bosnien och Hercegovina. 

32 Ekoskådning. Christer Fält. 

36 Havsfågelskådning. David 

Armini ger sina bästa tips, del 2. 

44 Fältbestämning. Fyra arter 

törnskata. 

26 

44 

52 Ekologi. Grågåsflyttning. 

56 Ornitologiska tidsbilder. Sångfåglarna 

som aldrig försvann. 

58 Recensioner. Norrlands bästa 

fågellokaler. 

60 Brev. Anders Wirdheim svarar 

om storskarv. 

61 Knivigt. Stenskvätta och 

isabellastenskvätta. 

62 Fråga Experten. Äter aftonfalken 

bytet i luften? 

64 Krönika. Björn Olsen. 

65 Korsord. 

66 Retro. När berguven stod på 

toppen. 

REDAKTÖREN: 

Lavskrikan 

I DET HÄR numret berättar vi om 

bakslaget vad gäller fyra planerade 

avverkningar i Gävleborgs län som 

Skogsstyrelsen ville stoppa på grund 

av att det häckar lavskrika i skogen. 

Nu upphäver markoch miljödomstolen 

det beslutet med hänvisning till 

att lavskrikan inte är rödlistad eller 

bedöms som hotad. Miljörörelsen har 

upprörts av detta beslut och Bird- 

Life Sverige har överklagat domen 

till Mark- och miljööverdomstolen. 

Just nu inväntas om prövningstillstånd 

kan ges. Domstolens beslut är 

dessvärre inte oväntat. Ett annat fall 

som avgjorts under de senaste åren 

har handlat om den fridlysta svampen 

bombmurkla där en markägare till sist, 

efter många turer, fick rätt att avverka 

trots bombmurklan, men där denne 

gjorde en mindre avsättning inom 

området. 

En anledning till dessa konflikter 

är att skogsvårdslagen ofta krockar 

med miljöbalken. Just nu är det fördel 

skogsvårdslagen. 

Det är extra bekymmersamt att 

domstolen i fallet med lavskrikan 

underkänt uppgifter från den ideella 

naturvården men samtidigt satt tilltro 

till markägarens uppgifter som också 

dessa är insamlade av privatpersoner. 

Om uppgifter som den ideella naturvården 

samlar in om växter och djur 

framgent i domstolar sätts i fråga är vi 

mycket illa ute. 

NIKLAS ARONSSON 

REDAKTÖR FÖR VÅR FÅGELVÄRLD 

vår fågelvärld | 5.2019 3

LEDARE 

Kjell Carlsson 

Föreningens viktiga 

kommittéer 

Vad är en kommitté? Enligt Wikipedia är en kommitté ”en grupp 

inom en organisation, förvaltning eller beslutande organ som sammansatts 

för att handha vissa frågor.” Låter lite torrt och tråkigt, 

kanske? Lätt att driva med, som i det klassiska citatet ”en grupp 

odugliga, utsedda av de ovilliga för att göra det onödiga”? Men så 

är det inte inom BirdLife Sverige, tvärtom! Däremot kanske våra 

kommittéer lever en onödigt diskret och undanskymd tillvaro, 

för alla medlemmar är nog inte medvetna om allt det arbete som 

kommittéerna utför. Varken föreningens ideella styrelse eller 

våra både kompetenta och driftiga anställda har alltid den tid 

och den specialkompetens som alla tänkbara fågelfrågor kräver, 

så våra kommittéer gör verkligen nytta. 

Vår 

Fågelvärld 

ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening – 

BirdLife Sverige. 

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Vår Fågelvärld, Flygfältsgatan 16 A, 423 37 Torslanda. 

Tel: 0739-15 60 99 

ANNONSER 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Tel: 0739-15 60 99 

TRYCK 

Exakta, Malmö, 2019 

ISSN 

2002-8717 

OMSLAG 

Stormfågel (Niklas Aronsson) 

Nästa nummer kommer av Vår Fågelvärld 

kommer 5 december. 

FÖR ATT ILLUSTRERA detta så kan vi börja med FIK, Fågelintressekommittén, 

som arbetar för att öka fågelintresset, ordnar 

volontärutbildningar för våra frivilliga krafter inför olika evenemang, 

stöttar och initierar barn- och ungdomsaktiviteter, och 

försöker på olika sätt främja skådningen. 

Så har vi RK, Raritetskommittén, som 

går igenom och bedömer observationer av 

riktigt sällsynta fåglar efter att ha grottat 

ner sig i lämplig vetenskaplig litteratur, till 

fågelskådarnas fromma – men inte alltid till 

allmän förnöjelse, eftersom vissa observationer 

faktiskt blir underkända. 

Vi har NRK, Nationella rapportkommittén, 

som har till uppgift att vägleda och 

samordna de regionala rapportkommittéernas 

arbete, och också är engagerade i 

Fågelåret. 

Och så har vi TK, Taxonomikommittén, som följer den 

Så nästa 

gång ni 

träffar en kommittémedlem 

– de finns listade 

på hemsidan – 

ge dem den 

uppskattning de 

förtjänar! 

vetenskapliga utvecklingen vad gäller fågelarter; var ska man 

dra gränsen mellan olika arter och underarter? Vilka arter ska 

vi kunna rapportera och ha på våra listor, och vad ska alla dessa 

tusentals arter och underarter som 

finns i olika delar av världen heta 

på svenska? 

En ytterligare kommitté är Ottenbykommittén, 

som på olika sätt 

styr och stöttar fågelforskningen 

och övrig verksamhet på Ottenby 

fågelstation. Allt detta är viktigt 

för föreningen, för våra medlemmar 

och i slutänden för fåglarna. 

Så nästa gång ni träffar en kommittémedlem 

– de finns listade på 

hemsidan – ge dem den uppskattning 

de förtjänar! 

Lotta Berg, 

Ordförande 

BirdLife Sverige 

Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige – är en 

obunden och riksomfattande förening för främjande av 

fågelintresse, fågelskydd och fågelforskning. Föreningen 

är den svenska grenen av BirdLife International som 

arbetar med fågelskydd i hela världen. Vår webbadress 

är www.birdlife.se. Vi administrerar grupperna Fåglar inpå 

Knuten och Vår Skådarvärld på Facebook och har även en 

egen sida. På Twitter heter vi @BirdLifeSverige. 

MEDLEMSAVGIFTER 

Ordinarie medlemskap: 330 kronor 

(inklusive Vår Fågelvärld). 

Ungdomar upp till 25 år: 165 kronor. 

Familj: för 60 kronor extra blir alla i familjen medlemmar. 

PLUSGIRO 19 94 99–5 BANKGIRO 311–1994 

FÖRENINGSKANSLI 

Stenhusa gård, Lilla Brunneby 106, 

386 62 Mörbylånga. Tel: 0485-444 40 

medlem@birdlife.se, www.birdlife.se 

FÖRENINGSFRÅGOR 

info@birdlife.se 

FÅGELSKYDDSFRÅGOR 

Daniel Bengtsson, daniel.bengtsson@birdlife.se 

NATURBOKHANDELN 

Stenhusa gård (adress och telefon, se ovan) 

info@naturbokhandeln.se, www.naturbokhandeln.se 

AVIFAUNA 

Stenhusa gård (adress och telefon, se ovan) 

admin@avifauna.se, www.avifauna.se 

OTTENBY FÅGELSTATION 

Ottenby 401, 386 64 Degerhamn 

Tel: 0485-66 10 93, ottenby@ottenby.se, www.birdlife.se 

4 vår fågelvärld | 5.2019

GAmbiA 

3 – 15 FEbRUARi 

NATURUPPLEVELSE! 

Boka din resa nu! www.avifauna.se 

Följ med afrikakännaren Ulf Ottosson till detta 

klassiska och lättskådade resmål med sina 

färgglada fåglar. 

iRLAND 

3 – 8 mARS 

Kortresa med Erik Hirschfeld till den gröna 

ön. Vi besöker vilda atlantstränder, Dublin 

och utposten Belmullet. Med fåglarna i fokus. 

ViETNAm 

29 mARS – 11 APRiL 

Låt Carl-Axel Bauer guida dig i spännande, 

tropiska Vietnam med sina fantastiska skogar 

och fina kuster. God mat utlovas. 

FLORiDA 

4 – 12 APRiL 

Fira påsken med Jim Sundberg och besök 

både legendariska Everglades och Key West. 

Lätt fågelskådning i lugnt tempo. 

PANAmA 

10 – 24 APRiL 

Erfarna Teet Sirotkin visar dig kolibrier, manakiner och tukaner 

i central amerikanska vildmarker. Bor gör vi både i lodge och på 

bekväm tältcamp i Darien. 

0485 - 444 40 | admin@avifauna.se | www.avifauna.se 

Frontlins: 80mm Stativtyp: Metall 

Förstoring: 20-60x Totalvikt: 4,6kg 

Synfält: 2,0-1,0° Garanti* 5 år 

Frontlins: 77mm Stativtyp: Kolfiber 


Synfält: Garanti* 30 år 

Frontlins: 95mm Stativtyp: Kolfiber 


Synfält: 3,4-1,1° Garanti* 10 år 


AKTUELLT 

FÅGELSKYDD 

BirdLife Sverige överklagar avverkningsbeslut 

av skog värdefull för lavskrika 

Föreningen vill få prövat i högre instans om lavskrika inte ska vara en 

prioriterad art i samband med avverkningar. 

I slutet av augusti beslutade markoch 

miljödomstolen i Östersund 

att tillåta avverkning av skog som 

bedöms vara värdefull för bevarande 

av lavskrika i Arbrå som ligger i Bollnäs 

kommun. BirdLife Sverige har nu 

överklagat det beslutet till Mark- och 

miljööverdomstolen. 

BIRDLIFE SVERIGE VILL på intet sätt ge 

ytterligare bränsle till den upplevda konflikten 

i frågan artskydd kontra skogsbruk. 

Men vi känner oss tvingade att överklaga, 

då vi anser att Skogsstyrelsens beslut att 

avslå avverkning av skog som utgör viktig 

biotop för lavskrika på de aktuella fastigheterna 

var nödvändiga för att bevara en 

livskraftig population av lavskrika inom 

artens naturliga utbredningsområde. 

FOTO: TOMAS LUNDQUIST/N 

KORTFATTAT UPPFATTAR BirdLife Sverige 

att markoch miljödomstolen bedömer 

att lavskrikan inte är en prioriterad art att 

skydda, eftersom den inte är upptagen på 

bilagor som prioriteras i fågeldirektivet 

och artskyddsförordningen samt inte heller 

på den svenska rödlistan. 

Vidare hävdar markoch miljödomstolen 

att ”uppgifter som lämnats av privatpersoner 

knappast kan läggas till grund för 

ett beslut om att förbjuda en avverkning”. 

BirdLife Sverige vänder sig kraftfullt 

emot detta påstående. En mycket stor del 

av den samlade kunskapen om Sveriges 

natur, i synnerhet när det gäller fågellivet, 

bygger på enskilda inventeringar av kunniga 

privatpersoner som utan kommersiella 

intressen lägger omfattande tid på att 

kartlägga förekomsten av olika naturvårdsrelevanta 

arter. 

Om sådana ”grunddata” inte accepteras 

kommer kostnaderna för staten, eller 

markägare, att genomföra motsvarande 

inventeringar att bli mycket stora. 

Lavskrikan behöver särskild hänsyn, menar BirdLife Sverige. 

SJÄLVKLART FÖRSTÅR VI problematiken 

som kan uppstå för en markägare som 

behöver inkomster från sin skog när 

Skogs styrelsen, eller annan myndighet, 

beslutar att skogen behöver skyddas från 

avverkning. 

BirdLife Sverige anser att staten måste 

ta ett större ansvar än idag för att finna ett 

system där det blir attraktivt för privata 

markägare att avstå att avverka skog som 

är av stor betydelse för den biologiska 

mångfalden. Huruvida det ska ske genom 

införande av ekonomiska styrmedel (till 

exempel ersättning vid avverkningsbortfall) 

eller om det finns andra sätt att 

motivera till bevarande av vårt gemensamma 

naturarv lär vi med all sannolikhet 

återkomma till. 

Daniel Bengtsson, 

fågelskyddssekreterare 


FOTO: NIKLAS ARONSSON 

TOPP 5 

Vanligast ugglorna 

enligt Fåglarna i Sverige 

FOTO: ÅKE LINDSTRÖM 

Östliga ängstrupialer (Eastern Meadowlarks) hör till de arter som har minskat allra mest enligt en 

aktuell studie. Den visar att fler än hälften av jordbruksfåglarna har försvunnit sedan 1970, och tre av 

fyra ängstrupialer. 

FÅGELSKYDD 

Dramatisk nedgång för 

antalet fåglar i Nordamerika 

I Nordamerika finns det idag tre miljarder 

färre fåglar jämfört med 1970. 

Det är en minskning med nästan en 

tredjedel, skriver amerikanska forskare 

i tidskriften Science. 

FÅGELPOPULATIONEN I NORDAMERIKA har 

minskat med 29 procent sedan 1970, enligt 

studien. Bland de över 500 arter som analyserats 

ses den kraftigaste minskningen 

bland jordbrukslandskapets fåglar och de 

nordliga skogsarterna. 

Ken Rosenberg, en av forskarna bakom 

studien, menar att människans exploatering 

av landområden med modernt jordbruk 

är en av anledningarna. Bland annat 

eftersom bönder använder bekämpningsmedel 

som dödar de insekter som fåglarna 

behöver för sin överlevnad. 

– Vi ser samma sak hända över hela 

världen, intensifieringen av jordbruket 

och användandet av landområden sätter 

press på fåglarna, säger han till nyhetsbyrån 

AFP. 

STUDIEN, SOM TROS vara den största i 

sitt slag, har i huvudsak använt sig av två 

tillvägagångssätt för att få fram siffror 

över fågelpopulationen. Dels har man låtit 

en stor mängd volontärer rapportera in 

fågelobservationer över lång tid, dels har 

information samlats in från 143 radarstationer 

som följt fågelflockar runt om 

i Nordamerika. Några fågelgrupper går 

emot trenden. Antalet änder och gäss har 

ökat under de fem decennierna. 

I SVERIGE HAR utvecklingen delvis varit 

densamma. Under perioden 1970–2010 

försvann cirka 26 procent av Sveriges 

fåglar. Från millennieskiftet har utvecklingen 

vänt, och om man ser till perioden 

1998–2018 så har antalet häckande par i 

Sverige ökat med över sex miljoner par, 

enligt Svensk Fågeltaxerings årsrapport. 

Skälet är att framför allt att vanliga skogsfågelarter 

har ökat. Niklas Aronsson 


Svartbrynad myggsnappare (Blue-Gray Gnatcatcher) 

går mot strömmen och ökar i antal. 

Pärluggla. 

Pärluggla (32 000 par) 

Pärlugglan häckar i barr- och blandskog över i 

1 

princip hela landet, men saknas som häckfågel 

på Öland. Antalet häckande par varierar starkt mellan 

olika år beroende på gnagartillgång men bedöms som 

helhet som stabil under de senaste hundra åren. 

Sparvuggla (19 000 par) 

Häckar från norra 

2 

Skåne till Torne 

lappmark, men saknas på 

Öland och Gotland. Häckar i 

barr- och blandskog, men 

ogärna i tallskog. Har 

sannolikt en stabil 

förekomst i landet, utan 

större förändringar. 

Kattuggla (18 000 par) 

Kattugglan är en 

3 

utpräglad stannfågel. 

Den hittas i löv- och 

blandskog, ofta i anslutning 

till parker eller odlad mark. 

Har en stabil förekomst från 

södra Sverige och norrut till 

mellersta Dalarna. 

Hornuggla (8 600 par) 

Hornugglan återfinns i 

4 

anslutning till odlad 

mark. Goda gnagarår finns 

den i större delen av landet 

utom i Norrbottens 

lappmarker. Har en svagt 

negativ utveckling under de 

senaste 30 åren. 

Slaguggla (2 700 par) 

Slagugglan häckar i 

5 

barr- och blandskog 

från Värmland, Västmanland, 

Uppland norrut till Lule 

lappmark, Norrbotten. Har 

ökat i söder de senaste 30 

åren. 

Sparvuggla. 

Kattuggla. 

Hornuggla. 

Slaguggla. 

FOTO: JOHN LARSEN 

FOTO: NICLAS AHLBERG 


FOTO: GLENN BARK 


AKTUELLT 

NOTISER 

FOTO: KENT-OVE HVASS 

ILLUSTRATION: BIRDLIFE INTERNATIONAL 

Nils-Åke Andersson med välförtjänt diplom. 

FOTO: ANDERS WIRDHEIM 

Fick amatörforskningspris 

Nils-Åke Andersson har fått BirdLife Sveriges 

amatörforskningspris. Nils-Åke har bland annat 

initierat och bedrivit fågelstudier i Abiskoområdet, 

Han har under mer än 30 år följt upp 

och ringmärkt holkprojekt för flugsnappare och 

starar. Under många år har han regelbundet 

inventerat provytor samt punkt- och standardrutter 

i fjällen – ofta i mycket krävande terräng 

som inte sällan inneburit långa transportsträckor 

till fots och övernattningar i tält. Som 

ringmärkare har han medverkat bland annat 

vid Haparanda Sandskärs Fågelstation. Trots 

att han efter pensioneringen flyttade till Skåne, 

återvänder han varje sommar till Abisko. Med 

stort engagemang och ett brinnande intresse 

för fåglar, natur och människor har Nils-Åke 

Andersson under många, många år bidragit till 

studier och övervakning av fåglar i området, 

såväl genom ovärderlig hjälp och inspiration till 

andra, som genom otaliga egna insatser. 

Silltrut. 

Silltrutens dag i 

Stockholm 

Den 10 augusti arrangerade 

BirdLife Sverige Silltrutens dag 

på Skansen i Stockholm! Nyfikna 

besökare kom till föreningens 

två montrar där det bland annat 

fanns tipspromenad och pyssel 

för barn, möjlighet att lära sig 

att titta i en kikare, filmvisning, samt visning av 

ringmärkningsmaterial och GPS-sändare. Föreningen 

informerade om silltrutarnas situation 

i Östersjön, och om Bird-Life och fåglar i stort. 

Tillsammans med Bosse Thor fanns möjlighet 

att testa fågelskådning och de barnaktiviteter 

som Anette Barr höll i var välbesökta. 

Ett exempel på det grafiska material som BirdLife International tog fram i samband med den klimatstrejk 

som anordnades i slutet av september. 

BIRDLIFE INTERNATIONAL 

BirdLife deltog i klimatstrejk 

Klimatförändringen har redan börjat 

påverka världens fågelpopulationer. 

Det gäller till exempel lunnefågeln 

som får allt färre ungar till följd av 

att det blir allt svårare att hitta mat 

när haven värms upp och populationen 

av tobis (deras mat) kraschar. 

I SLUTET AV september anordnades en 

veckas klimatstrejk under ledning av den 

svenska aktivisten Greta Thunberg. Bland 

många deltagande organisationer fanns 

BirdLife International. 

I London protesterade representanter 

för den engelska BirdLife-partnern RSPB 

på King’s Parade med röda rökbomber 

under parollen ”Our house is burning”. 

För andra fågelarter, som flera albatrosser, 

är problemet att de häckar på små 

atoller som hotar att försvinna när havsnivåerna 

stiger. För pingviner är situationen 

riktigt dålig. Inte mindre än 10 av 

världens 18 pingvinarter är nu hotade av 

utrotning till följd av klimatförändringar. 

För vissa av dessa pingvinarter är det matbrist 

som är orsaken. Det gäller till exempel 

för galá-pagospingvinen som hotas av 

att haven värms upp och födan försvinner, 

vilket resulterar i att de svälter. 

För kejsarpingvinen är problemet att 

isen smälter och därmed försvinner deras 

habitat. Forskare räknar med att populationen 

av kejsarpingvin kommer att 

minska med upp emot 30 procent under 

de kommande tre generationerna. 

FÖRHOPPNINGSVIS ÄR DET inte för sent för 

människor, företag och politiker att vakna 

och göra mer för att klimathotet ska kunna 

hejdas. 

Niklas Aronsson 

8 vår fågelvärld |5.2019

CL COMPANION 

FRIHET 

ATT UPPLEVA 

MER 

SEE THE UNSEEN

AKTUELLT 

FALSTERBO BIRD SHOW 2019 

Tioårsjubilerande fågelmässa slog tidigare 

rekord och siktar på att bli ännu större 

Med totalt 5 000 besökare och ett 

50-tal utställare blev årets Falsterbo 

Bird Show, som också passade på 

att fylla tio år, den största mässan 

hittills. 


NILS-ARVID ANDERSSON är ansvarig för 

mässan och han var nöjd. 

– Den här upplagan blev den mest 

lyckade hittills. Att flytta det stora tältet 

så att vi fick ett aktivitetstorg på trädäcket 

var väldigt positivt. Vi hade också fler 

barn- och familjeaktiviteter än tidigare, 

säger han. 

I år drevs också restaurangen i ny regi, 

vilket gav ett lyft. Bättre priser, kortare 

väntetider och godare mat bidrog till den 

goda stämningen. 

– Sådant betyder mer än man kanske 

tror, säger Nils-Arvid som nu ser framåt. 

– Efter Rutland i England är vi troligen 

den största fågelmässan i Europa. Vi hoppas 

på att bli ännu större nästa år, bland 

annat genom att vi har möjlighet att utöka 

mässområdet, säger han. Niklas Aronsson 

Del av mässområdet under Falsterbo Bird Show 2019 (30 september – 1 oktober) som även 

tioårsjubilerade. 




Sofie Hellman, Årets fågelskådare. P-G Bentz tilldelades BirdLife Sveriges förtjänstplakett. Caroline Sjöström, Årets Silvertärna. 

Pristagare i samband med Falsterbo Bird Show 2019 

SOFIE HELLMAN utsågs till Årets fågelskådare. 

Ur motiveringen: ”Sofie skulle kunna beskrivas 

med tre ord: kompetens, engagemang och social 

förmåga. Hennes kompetens inom biologi är 

både djup och bred, och spänner från fåglar över 

många andra organismgrupper till naturvårdsbiologi 

och ekologi. Inom fågelskådningen är hon 

engagerad regionalt som landets yngsta – och en 

av de få kvinnliga – ordförande, i Östergötlands 

Ornitologiska Förening, och hon är också aktiv i 

BirdLife Sverige på den nationella nivån.” 

P-G BENTZ fick Birdlife Sveriges förtjänstplakett: 

”Både Falsterbo fågelstation och BirdLife 

Sverige haft mycket stor nytta och glädje av P-G 

genom åren. Vår sociale mottagare har en ovanlig 

förmåga att nå fram till såväl vanligt folk som till 

personer med inflytande.” 

CAROLINE SJÖSTRÖM blev Årets Silvertärna: 

”På ... fem år har Caroline blivit en av Sveriges 

absolut mest fullfjädrade ringmärkare med ett 

synnerligen mjukt handlag och ett skarpt öga. 

Med sin omtanke om alla djur, sin ödmjuka framtoning 

och sina stora kunskaper är hon värdig 

titulaturen Årets Silvertärna eftersom hon gärna 

tar nybörjare under sina vingar och lär dem vad 

som är värt att veta!” 


FACEBOOK Fåglar Inpå Knuten Över 68 000 medlemmar 

FOTO: LILLEMOR GESTERLING 

FOTO: JONNY SAMUELSSON 

Fatbad 

En rödstjärt ruskar lite försiktigt på bakdelen. 

Välduschad 

Grönfinken skvätter omkring sig för att göra 

badet så effektivt som möjligt. 

Badankor 

De flesta fågelarter uppskattar ett rejält bad lite 

då och då. Att fjädrarna är i bra kondition är 

många gånger livsavgörande för en tätting som 

försöker undkomma sparvhökens vassa klor. Ett 

bad kan också hjälpa till med att minska loppplågan, 

och andra parasiter som kan försämra 

fågelns kondition. Det finns flera skäl att erbjuda 

fåglarna ett bad med andra ord. Bilderna kommer 

från Facebook-grupen Fåglar Inpå Knuten 

med över 68 000 medlemmar. 


Badkungen 

Entitan släpper ingen över bron, eller i varje fall inte ner i vattnet. 

FOTO: EVA BADR 


FOTO: SOPHIE HÅKANSSON 

FOTO: LARS ANMARK 

Välkamouflerad badnymf 

Gyttjebad? Nja, snarare en synnerligen väl vald plats att bada på för koltrasthonan 

som smälter in i omgivningen. 

Blåmesarnas greve Dracula 

... men harmlös. Insvept i badrocken med fjädrarna 

åt alla håll är blåmesen omöjlig att inte falla för. 

FOTO: OLE OLSSON 

FOTO: LEIF GUSTAVSSON 

Dopp i grytan? 

Rödhaken tar sig gärna ett dopp, eller två, om den får chansen. 

FOTO: ANNIKA JOHANSSON 

Ofönad 

Nybadade ugglor ser man inte så ofta. Den här uppländska 

slagugglan visar att även nattens fåglar uppskattar ett 

uppfriskande bad. 

Poolparty 

Pilfinkar och gråsparvshonor mitt i badet. 


PORTRÄTT 

Måns Hjernquist 


Stridslysten 

Måns Hjernquist är fågelsveriges gossen Ruda. 

Han drar sig inte för att ställa obekväma frågor 

och räds inte att gå mot strömmen. 

text & foto Niklas Aronsson 

Strax bakom gårdsplanen vid Sproge 

Snoder på sydvästra Gotland står en 

pojke i 15-årsåldern och snickrar. Han 

tycks göra någon form av ställning av 

trä på vilken ett hönsnät är fastsatt. 

Med jämna mellanrum går han bort till 

en öppning i kalkmuren och testar hur väl ställningen 

fungerar som enkel grind. Jag minns plötsligt hur 

Måns Hjernquist sagt till mig i telefon att han dagen 

innan varit på fastlandet och hämtat en schäfervalp. 

Det är naturligtvis för att den inte ska smita som 

Karl, ett av Måns fyra barn, snickrar. 

– Han gillar det, säger Måns. Det blir en utmaning 

för honom. Han brukar fråga mig om olika 

lösningar, men gör sedan allt på 

egen hand. 

Måns har hört mig komma och 

klivit ut från ladugården. Vi går 

tillbaka in för att han ska kunna 

visa mig vad han håller på med för 

stunden. När ögonen vant sig vid 

ladugårdens dunkel ser jag fårull 

som hänger över bjälkar. 

– Det här ska bli isolering i ett nytt förrådshus 

som jag håller på att bygga här utanför, säger han 

med ett leende. 

Ullen kommer från hans egen fårbesättning som 

nu är ute på bete på hans och sambon Annikas ägor. 

Totalt har de 110 tackor, vilket är en för liten besättning 

för att man ska kunna leva på den. Det behövs 

500–600 får för att man ska klara det, berättar 

han. I en annan del av ladugården ligger fyra rejäla 

stockar som ska bli hörnstockarna i skiftesverket 

(på Gotland ofta kallat bulhus) som han arbetar 

med. Måns bygger det på gammalt vis, med inspiration 

från vikingatiden. Istället för metallspikar ska 

träpluggar, så kallade dymlingar, användas. Dessa 

tillverkar han för hand. Ett tidsödande arbete när 

Jag var 

ganska 

inställd på att målandet 

skulle bli 

mitt yrke då. 

det ska fram hundratals av dem, alla med rätt yta 

och dimension. 

– Men det är också ett väldigt avkopplande arbete 

och jag tycker om att göra saker med mina egna 

händer, säger Måns. 

INTE LÅNGT FRÅN deras gård, några kilometer 

västeröver, ligger Östersjöns strand och där utanför 

Karlsöarna. Måns är tillsynsman för Lilla Karlsö. 

Ett deltidsarbete som han sköter under det varmare 

halvåret. 

– Mitt jobb där är att vara tillhands, utöva tillsyn, 

inventera vissa arter, göra reservatsskötsel och ha 

en slags vaktmästarroll, säger han. 

Det är knappast någon tillfällighet 

att Måns hamnade på Lilla 

Karlsö. Hans mamma och pappa 

tillbringade mycket tid på Gotland 

under Måns uppväxt. Farfadern, 

Marlo Hjernquist, flyttade till 

Visby redan 1945, och där föddes 

också Måns pappa Björn. På den 

tiden var det Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) 

som förvaltade lillön, som Lilla Karlsö ofta kalllas. 

Det behövdes folk som guidade och hjälpte till. 

Måns tog uppdraget och 20 år gammal träffade han 

sambon Annika, som kom från Stockholm. Under 

de här åren var Måns fast besluten att bli konstnär. 

På moderns sida fanns det talang. Hennes farfar var 

till exempel Olof Thunman, en välkänd målare och 

tecknare från Uppsala. 

– Jag var ganska inställd på att målandet skulle 

bli mitt yrke då, säger han. 

Måns har fortfarande en ateljé på ovanvåningen 

i boningshuset, och i rummen hänger hans tavlor 

som nästan uteslutande föreställer fåglar i olika 

miljöer och landskap, men yrkesmässigt tog det 

en annan väg när han och Annika efter några år 

MÅNS HJERNQUIST 

Ålder: 43. 

Bor: Sproge Snoder på 

Gotland sedan 2004. 

Familj: Sambon Annika 

Jörnemark, 46 och barnen 

Lukas, 20, Leo, 18, Karl, 15 

och Marlo, 10. 

Gör: Tillsynsman på Lilla 

Karlsö och fårägare. 

Det visste du inte: Är en 

driven fågelmålare som har 

haft utställningar på många 

håll, till exempel i Saudiarabien. 


PORTRÄTT 

Måns Hjernquist 

och hugga ned allt. Som skogsägare tvingas jag in i 

deras ledband, säger han. 

Han beklagar att det inte är mer debatt och 

tycker människor borde vara mer kritiska. 

– Jag tycker inte om att man bara hänger på något 

som påstås bara för att … Det visar sig dessutom 

att det oftast är fel. Vi har byggt ett samhälle där 

man tar ifrån oss vårt kunnande. Jag måste gå till 

BVC för att få mitt barn mätt och vägt, som om vi 

inte kunde det själva, säger han retoriskt. 

MINA FAVORITER 

◗ Fåglar: ”Flera. Svärtor och trutar har något personligt. De lever länge, och är ortstrogna. 

Jag gillar kråkfåglar också, deras egenskaper och utseende." 

◗ Fågellokal: ”Lilla Karlsö. Jag gillar fågelberg. Det är en fin lokal med sillgrissla, tordmule, 

skärpiplärka, svärta, ejder och silltrut.” 

◗ Bästa skådning: ”Jag är en sträckskådare och skulle vilja stå stå nere vid Faludden en 

höstdag och få se en kustlabb och några dvärgmåsar komma förbi.” 

Jag kan 

inte 

plockhugga i 

skogen, och 

bara ta 

lämpliga träd, 

eftersom det 

inte finns 

lokala sågverk 

kvar ... 

tillsammans på fastlandet köpte gården Sproge 

Snoder. Förutom tillsynsarbetet och fåren finns det 

skog på fastigheten. Han vill inget hellre än att leva 

småskaligt, men just det är oerhört svårt. 

– Det finns en storskalighet inom näringar som 

jordbruk, skogsbruk och fiske, som skapar rovdrift. 

Jag har 130 hektar mark, men det är ändå industrin 

som påverkar och styr hur jag kan utnyttja ytorna. 

Jag kan inte heller plockhugga i skogen, och bara 

ta lämpliga träd, till gagn för mig och naturvärdena, 

eftersom det inte finns lokala sågverk kvar 

och ingen som är beredd att åka ut och hämta tio 

plockhuggna stockar. I brevlådan ligger LRF:s 

informationsblad som berättar hur billigt det är att 

slutavverka om jag låter ett skogsbolag komma hit 

MÅNS TROR ATT lusten att diskutera kommer 

hemifrån. Runt middagsbordet var det ofta heta 

diskussioner och han tycker det är stimulerande att 

debattera. 

– Jag har väl inte alltid varit så taktisk. Har aldrig 

dragit mig för att kritisera forskare till exempel, 

vilket ofta är jättekänsligt. Nuförtiden tål inte forskare 

kritik. Men forskning ska tåla kritik. Idag är 

dessvärre beställda rapporter en del av forskningen. 

Han syftar på en annan hjärtefråga – den om 

predatorkontroll, det vill säga att bekämpningen av 

rovdjur skulle vara positivt för andra arter. 

– De forskare som hävdar att det finns fog för 

predatorkontroll tror jag inte ett skvatt på. Jakt ska 

vara för att få mat på bordet, man ska inte kalla det 

för naturvård. Det går inte ens att se konsekvenser 

av minken. Alkor har till exempel aldrig varit så 

talrika i Stockholms skärgård som de är nu. Det är 

jägarlobbyn som vill ha minkjakt, en förtäckt rovdjursjakt 

som görs i naturvårdens namn. Vi tål inte 

att se hur naturen fungerar. På 1960- och 1970-talen 

var det höga rop om att gråtruten skulle äta upp allt 

i sin väg, idag har kråkan fått samma rykte. 

Han tycker att människan i sin iver efter enkla 

svar har en tendens att hitta syndabockar. De arter 

som hamnat i skottgluggen har inte haft den negativa 

påverkan som det påståtts. 

– Möjligen skulle någon kunna invända och säga 

att tobisgrisslan i alla fall har minskat. Förvisso, på 

Karlsöarna har den helt försvunnit, trots att där inte 

finns någon mink. Det är andra faktorer än minken 

som ligger bakom att tobisgrisslan har gått tillbaka. 

Han är orolig över att jägarna styr debatten och 

tycker de ornitologiska föreningarna har varit för 

försiktiga i decennier. 

– Vi måste få en debatt om jaktfrågor i föreningen, 

och särskilt om predatorkontroll. Vi ska kunna 

sitta tillsammans och samarbeta med jägarna, men 

det finns avgörande skillnader mellan oss som vi 

måste förstå. Vi tror inte på en natur i balans till 

exempel, menar han. 

De nybakade bullarna är uppätna och Måns 

behöver tillverka fler dymlingar. Vi går ut och ser 

att Karl är klar med grinden. Han ser nöjd ut. Det är 

dags att släppa ut schäfervalpen. 


Facebook “f” Logo CMYK / .eps Facebook “f” Logo CMYK / .eps 

Kowa firar 125 framgångsrika år 

125-års Limited Edition modeller 

Genesis Prominar 22 | TSN-883 & TSN-553 Prominar Black Edition 

1894 grundades familjeföretaget Kowa. De firar sitt 125-års jubileum med att släppa några av sina 

bästa modeller i unikt utförande. Tubkikarna TSN-883 Prominar och TSN-553 Prominar vars linser 

består till 100% av fluorite-kristall, levereras med en ny exklusiv neoprene-väska. 

Genesis Prominar 8x22, marknadens vassaste kompaktkikare med mekanik, optik och design i en 

klass för sig, kommer i tre snygga jubileums-färger: röd, brun & svart. Samtliga jubileums-modeller 

görs i mycket begränsad upplaga, så skynda dig om du vill ha en unik Kowa-kikare. 

www.focusnordic.se 

FocusNordic

FOKUS 

Berguvsinventering 

REVANSCH FÖR 

UVARNA I TJUST 

Emil V. Nilsson har tagit tåget 

ner till Västervik för att få följa 

med sin pappa Larsgunnar 

Nilsson och hans kollega Kent 

Gullquist på inventering och 

ringmärkning av berguvsungar. 

Tjust, alltså området runt Västervik 

och Loftahammar, är 

kanske berguvstätast i hela Sverige, 

men de senaste två åren 

har uvarna inte fått ut många 

ungar. Emil har fått följa med 

på inventering två gånger tidigare 

men inte fått se en enda 

berguvs unge. Många kända bohyllor 

har gapat tomma men i år 

har den negativa trenden brutits 

och det med besked. 

text & foto Emil V. Nilsson 

Vi träffas vid småbåtshamnen på 

morgonen den sista maj och lägger 

ner packningen i den öppna 

motorbåten. Havsviken ligger lugn 

utanför och en svag bris blåser från 

väster. Ryggsäcken med kaffe och 

smörgåsar är lika stor som den med ringmärkningsutrustning. 

Larsgunnar och Kent berättar engagerat 

om hur inventeringen har gått hittills i år: 

— Fantastiskt! Vad ska man säga, säger Larsgunnar. 

Redan tidigt på våren fick vi känslan av att det 

skulle bli en bra säsong eftersom vi hörde en hel del 

revirmarkerande hannar och även parning. Förra 

året började inte alls lika bra och häckningarna 

uteblev eller misslyckades. Då blev det bara en unge 

i hela Tjust. 

— Precis, fyller Kent i. Ändå så besökte vi 24 

berg. Så dåligt häckningsresultat har vi bara läst om 

tidigare i Västerviks kommun. 

— 2016 var ett riktigt rekordår då vi lyckades 

ringmärka tolv ungar och såg eller hörde ytterligare 

åtta, fortsätter Larsgunnar. Nu har vi redan ringmärkt 

fem ungar och vet att det finns minst två till. 

Dessutom har vi inte börjat inventera öar i skärgården 

ännu. 

Men nu ska det bli ändring på det. Havet ligger 

lugnt och motorbåten rör sig snabbt framåt med ett 

rytmisk gungande. Jag får några vattenstänk i ansiktet 

där jag sitter i fören och spanar. Vi passerar en 

flock ejderhannar. 

Genom ringmärkningen får Kent och Larsgunnar 

reda på hur många ungar som berguvarna får ut. 

— Vi har licens för ringmärkning, men berguv 

får man ju inte ringmärka hur som helst utan vi har 

även ett speciellt tillstånd för att få ringmärka de 

ungarna. Det har vi hållit på med under några år här 

och det är en mycket både spännande och viktig art 

att bevaka för den har det ju besvärligt med bland 

annat störningar. Så det är viktigt att följa upp hur 

det går för dem att få ut ungar. 

BERGUVEN ÄR VÄRLDENS största uggleart, praktfull 

och ståtlig i sin bruna fjäderdräkt med stora 

intensiva ögon, faktiskt större än människoögon. 


Kent och Larsgunnar försöker 

uppskatta ungens ålder med 

hjälp av vinglängden. 


FOKUS 


Men vi 

har 

också alternativa 

bohyllor 

som vi får 

söka upp om 

det inte är 

någonting på 

den första 

platsen. Man 

vet aldrig med 

berguvarna ... 

Artikelförfattaren under 

båtfärden tillbaka till 

Västervik efter att för 

första gången ha fått vara 

med om ringmärkning av 

berguvsungar. 

De karaktäristiska örontofsarna kan resas eller ligga 

mot hjässan beroende på humör. Uvarna lever framför 

allt av mindre däggdjur som gnagare och fåglar 

som änder och måsar. Samtidigt har en del ovanligare 

fynd gjorts vid berguvens boplatser. Där har 

resterna av fiskgjuseungar, pilgrimsfalk men också i 

stort sett samtliga andra ugglearter påträffats. 

Larsgunnar sänker farten och båten glider tyst 

fram mellan några små holmar. En fiskmås lyfter 

från en liten ö och varnar gällt. Snart tar vi oss in i 

en skyddad vik vid en större ö. Kent hoppar i land 

och gör fast båten. Vi promenerar längs en stig omgivna 

av flerhundraåriga tallar och höjder med hällmark. 

Innan vi kommer nära branten där bohyllan 

finns stannar Kent och Larsgunnar för att förbereda 

utrustningen och starta sina walkie talkies. 

— Vi känner till den här platsen sedan tidigare, 

berättar Kent. Det finns en bohylla som är i den 

brantaste delen av berget, och där fanns det ungar 

för två år sedan. Men vi har också alternativa bohyllor 

som vi får söka upp om det inte är någonting på 

den första platsen. Man vet aldrig med berguvarna, 

säger Kent och ger sig av mot stupet tillsammans 

med Larsgunnar. Själv får jag snällt sitta och vänta 

för att inte störa uvarna. 

Jag sitter lite hukande på ovansidan av bergsbranten 

och väntar på att Larsgunnar eller Kent 

ska höra av sig. Om de hittar berguvsungar i stupet 

så är honan inte långt borta och då kommer det att 

bli min uppgift att hålla koll på henne så att hon 

inte anfaller ringmärkarna. En berguv är en kraftig 

rovfågel med rejäla klor. Det har inte hänt Kent eller 

Larsgunnar, men det finns berättelser om berguvshonor 

som anfallit ringmärkare och om det skulle 

hända vill de gärna bli varnade först. Oftast brukar 

de vuxna fåglarnas närvaro röjas av att fiskmåsar 

eller kråkor varnar ihärdigt, därför är jag tyst och 

lyssnar. En lövsångare sjunger i närheten och längre 

bort, kanske på andra sidan havsviken, gal en gök. 

Havsbrisen får björklöven att prassla och vågorna 

kluckar glatt mot stranden nedanför, men några varnande 

fåglar som skulle tyda på att en berguv tagit 

till vingarna hör jag inte. 

Efter nästan en timme kommer Kent tillbaka. 

Han skakar uppgivet på huvudet. 

— Jag har nog börjat ge upp om den här lokalen 

faktiskt, säger Kent. Jag såg inga fjädrar, slaktplatser 

eller färska spybollar som annars brukar avslöja att 

det finns uvar i berget. Det såg väldigt tomt ut tyckte 

jag. När vi var nere på den äldre bohyllan var fjädrarna 

och benbitarna vi hittade minst två år gamla. 

Men vi tar och letar vidare lite längre österut. Det 

kan ta ett tag, är det en ny bohylla så är den lätt att 

missa. Jag hör av mig lite senare. 

BERGUVARNA HAR EN förkärlek till sydvästvända 

Larsgunnar Nilsson håller i den 

större av berguvsungarna. Trots 

kraftig näbb och stora klor brukar 

ungarna inte försöka angripa 

ringmärkarna. 

bergsbranter som värms upp av solen tidigt på 

våren. I skymningen, gärna en kväll med fullmåne, 

sitter hannen synligt i toppen av en tall och ropar. 

Fjädrarna under näbben spärras ut och lyser vita 

vid varje rop. Honan svarar ibland med ett hårt och 

nasalt ”räff”, men om tiden är rätt ropar hon också, 

då med lite högre frekvens än hannen. Och om den 

rätta stämningen infaller möts de båda för parning. 

Honan lägger ofta tre ägg som sedan ruvas drygt 30 

dagar. Under 2018 var det snö med skare och kallt 

under mars, kanske var det därför som många uvar 

misslyckades med häckningen. Eller var det brist på 

bytesdjur? Det finns många frågor men få säkra svar 

när det gäller berguven. För att få mer kunskap så 

ringmärker Kent och Larsgunnar berguvar som en 

del av deras inventering. Och våren 2019 har varit 

varm. 

Nu hör jag hur någon närmar sig. Bland tallarna 

ser jag Kent skynda sig fram. Mellan andhämtningarna 

berättar han att Larsgunnar hittat två ungar på 

en helt ny plats så vi skyndar oss dit. Det är brant 

upp till bohyllan. På ena sidan är det ett stup tjugo 

meter rakt ner, men det går att klättra upp längs 

med en avsats på andra sidan. Uppe på bohyllan sitter 

Larsgunnar med en av ungarna i knäet. Dunbollen 

knäpper ilsket med näbben och en annan unge 

ligger i en påse i skuggan. 

— De kanske var här förra året också? tänker 

Larsgunnar högt. För här var vi inte och letade då 


När jag 

hade 

klättrat en bit 

upp skymtade 

jag de två 

ungarna, en 

lite större och 

en lite mindre, 

under den här 

enbusken. 

Larsgunnar väger ungen 

efter att den har stoppats i 

en påse. 

trots att vi sökte av en stor del av hela berget. Själv 

trodde jag att de skulle vara längre ut mot havet 

men där borta var det ingenting. Vilken tur att jag 

gick och letade lite extra här! När jag tittade upp 

mot den här branten fick jag se lite dun som satt 

fast på bergskanten. När jag hade klättrat en bit upp 

skymtade jag de två ungarna, en lite större och en 

lite mindre, under den här enbusken. 

— Ja, verkligen. Den här platsen har vi inte haft 

en tanke på tidigare. Ungen ser lite arg ut, han spänner 

blicken i mig, säger Kent och ler glatt. Och man 

smutsar lätt ner sig när man ringmärker ungarna. 

Här på bohyllan är det matrester och spillning överallt. 

JAG SITTER PÅ kanten av berget och blickar ut 

över tallar och några ekar i närheten. Så hör jag 

en fiskmås varna och då kommer en vuxen berguv 

flygandes och sätter sig i en ek trettio meter bort. 

Troligen är det honan som flämtar med halvöppen 

näbb och hänger med vingarna, hennes närmast 

glödande ögon möter mina och hon ser inte glad ut. 

Jag släpper henne inte med blicken när Kent och 

Larsgunnar börjar ringmärka ungarna. 

— Det är ju rejäla ringar som man nitar ihop. 

Ringtypen är 94, en av de största ringarna som 

finns. Ungarna har maffiga klor och en kraftig näbb, 

men ändå använder de inte dem för att försvara sig. 

De knäpper mest med näbben för att påkalla honans 


FOKUS 


Kråkungar 

och korpungar 

brukar inte 

vara så ovanligt. 

Men det 

kan vara gräsand 

och hare 

också. Även 

ekorre. Igelkott 

har vi hittat en 

gång. 

Den mindre berguvsungen 

trycker under en enbuske. 

Bohyllorna ligger ofta i 

sydvästvända bergsbranter 

och inte sällan under just 

enbuskar. 

uppmärksamhet, för att få hjälp helt enkelt, säger 

Kent. 

JAG HAR SVÅRT att koncentrera mig på vad de säger. 

När jag byter ställning för att kunna se den vuxna 

berguven bättre flyger den iväg men sätter sig snart 

lite längre bort. 

— Den här ungen är nog ungefär sex veckor 

gam mal, fortsätter Kent. Det är en av de större som 

vi har ringmärkt hittills i år. Den ser välmående ut. 

Det första vi gör är att sätta på ringen, är ungarna 

för små så glider ringen av. Då vet vi att vi har ringen 

på ordentligt när vi börjar mäta och väga. Den 

här ringens nummer slutar på 768 och klockan är 

elva, säger Kent högt samtidigt som han skriver ner 

allt i fältdagboken. 

Ungen knäpper med näbben och efteråt så väser 

den lite svagt, den till och med kvittrar lite ibland. 

Hela kroppen är täckt av ett mjukt dun, ögonen är 

intensivt orange och på huvudet har den antydan 

till de vuxnas örontofsar som ger den ett mycket 

bestämt och nästan aggressivt utseende. Det skramlar 

till lite när Larsgunnar tar fram vågen och lägger 

ungen i en påse för att väga den. 

— Den känns tung den här tycker jag, säger Larsgunnar. 

1 850 gram väger den, minus påsens vikt om 

210 gram. 

— Det är väldigt mycket rester av vitfågel här 

på bohyllan, fortsätter Kent. Där ligger rester av en 

fiskmås och lite längre bort verkar det vara fjädrar 

från en kråka. Kråkungar och korpungar brukar inte 

vara så ovanligt. Men det kan vara gräsand och hare 

också. Även ekorre. Igelkott har vi hittat en gång. 

UNDER FÖRSTA HALVAN av 1900-talet så minskade 

antalet berguvar dramatiskt i Sverige. Arten var 

förföljd, ungar slogs ihjäl i bona och vuxna fåglar 

sköts vilket också uppmuntrades av myndigheterna 

på den tiden. Därefter blev arten fridlyst, men då 

kom den riktiga dödsstöten — giftskandalen med 

användningen av metylkvicksilver och DDT i jordoch 

skogsbruket. Berguvsungar hittades döda i 

bohyllorna trots att det fanns gott om föda. Den 

vanligaste orsaken till dödsfallen var kvicksilverförgiftning. 

Det har nog aldrig funnits så få berguvar 

i landet som det gjorde runt 1985 och då var redan 

flera räddningsprojekt igång. Men berguvarna i 

Tjust drabbades inte lika hårt. Att skärgårdsfåglar 

utgör en stor del av deras meny är nog en viktig 

bidragande orsak till det. Idag är området kanske 

berguvstätast i Sverige och därför oerhört viktigt för 

denna fågelart som är rödlistad som sårbar (VU) i 

Sverige. 

När Kent och Larsgunnar är klara med ringmärkningen 

så drar vi oss snabbt men försiktigt 

tillbaka. Jag släpper honan med blicken och är försiktig 

med var jag sätter fötterna när vi klättrar ner. 

Det är lätt att gå på en lös sten och falla handlöst 

nerför branten. 

Nu när ungarna är stora återvänder honan snart, 

men de här vilda berguvarna i Tjust är annars väldigt 

störningskänsliga till skillnad från en del stadsuvar. 

Länsstyrelsen i Kalmar län har varit lyhörd 

och har avsatt några av berguvens häckningsplatser 

som fågelskyddsområden. Flera nya sådana områden 

har bildats tack vare Kents och Larsgunnars 

inventering. 

— Vi gör det här som privatpersoner och av eget 

intresse, säger Larsgunnar när vi sitter i båten på 

väg mot Västervik. Vi har naturligtvis stöd och tillstånd 

av Ringmärkningscentralen och dessutom av 

länsstyrelsen för att besöka naturskyddsområden 

och fågelskyddsområden för att ringmärka berguv 

där. Vi har en liten ekonomisk ersättning för resor 

från Stiftelsen Alvins fond för fågelskydd, men 

det täcker knappt våra utgifter så vi gör det här på 

ideell basis. 

EN MÅNAD SENARE ringer jag upp Larsgunnar för 

att höra hur det har gått med inventeringen. Han 

berättar entusiastiskt att de ringmärkt 28 ungar 

och att de försökte fånga två till men att de ungarna 

var så stora att de lyckades smita. De har ringmärkt 

berguv i Tjust sedan 2014 och har aldrig tidigare 

varit med om att hitta så många ungar. Än finns det 

hopp för berguven! 

När den gamla bohyllan var 

tom började Larsgunnar 

(bilden) och Kent att söka av 

bergsbranten efter nya bohyllor. 

Sökandet tog lång tid. 


EN LYCKAD DAG 

BÖRJAR HÄR! 

Art.nr: Dam 3300 

Art.nr: Herr 5300 

JACKA PINEWOOD ® FINNVEDEN HYBRID EXTREME 

Vind- och vattentät jacka i stretchigt vaxat TC-Material. Försedd med 

hög krage samt partier i 4-vägs stretch för extra följsamhet. Fodrad 

med High-Ventilation mesh samt försedd med ventilationsöppningar 

i sidorna för att ge god andningsförmåga. Fast, reglerbar huva med 

brätte. Tejpade sömmar samt vattenavvisande dragkedja. Vattenavvisande 

bröstficka med dragkedja. 

Rek. pris 1599:- 

Pinewood® är en ledande tillverkare av kläder och tillbehör för 

ett aktivt friluftsliv. Vi levererar kvalitativa, funktionella och 

miljömässigt hållbara fritidskläder för vuxna så väl som till barn. 

www.pinewood.eu 


TÅGSKÅDA 

Laholmsbukten 

Kartorna är hämtade ur böckerna Götalands bästa fågellokaler, Svealands 

bästa fågellokaler och Norrlands bästa fågellokaler (Magnus Ullman) där 

nedanstående och andra fågellokaler behandlas utförligare. 

Som på räls 

Laholmsbukten 

Bilen är ofta ett helt överflödigt transportmedel, men för 

fågelskådaren ibland det lämpligaste på grund av faktorer 

som tidiga morgnar, otillgängliga observationsplatser och 

snabba förflyttningar. Men det finns också ett antal förstklassiga 

fågellokaler som man kan resa till med tåg. 

text, foto & grafik Magnus Ullman 

Båstad, yttersta hamnpiren. Fågelskådare älskar när det stormar! 

Tretåig mås, ganska vanlig i samband med höstens och vinterns väststormar. 

Behärskar de hårda vindarna med suverän elegans. 

VAR: På gränsen mellan Halland och Skåne. Tåg från Malmö eller 

Göteborg/Halmstad till Båstads station. 

VÄGBESKRIVNING: Det är gångavstånd, 1,7 kilometer, mellan Båstads 

station och Laholmsbukten vid Hemmeslövs strand. Buss går från 

stationen till centrala Båstad och andra destinationer. 

FÅGLAR: Båstad och inre delen av Laholmsbukten är en förnämlig 

havsfågellokal i samband med höstens och vinterns västliga stormar. 

Då kommer ibland labbar, tretåig mås, alkekung, klykstjärtad stormsvala 

och andra pelagiska arter strykande längs stranden medan 

havssula, stormfågel, lommar med flera ofta uppträder lite längre 

ut. De flesta havsfågelarter som observerats i Sverige har setts även 

i Laholmsbukten. Förutom måsar och trutar rastar labbar och andra 

havsfåglar ibland på stranden. 

BÄSTA TID: September–januari. Av intresse hela året. 

PLATSER ATT BESÖKA: Hela stranden från Skansenbadet och vidare 

österut/norrut är bra, och speciellt populära observationspunkter 

är Skansenbadet, pirarna i Båstad, Malen och Skummeslövsstrand, 

där man kan få lä intill en liten byggnad nära stranden. En dag eller 

två kan passa, kanske längre vid långvarig storm; efter ihållande 

stormar rastar ibland fåglar på stranden och det är inte fel att stanna 

en extra dag. 

BOENDE: Camping, B&B, vandrarhem och hotell i Båstad eller 

Skummeslövsstrand. 

Mellanvägen 

Skansenbadet 

2 km 

Laholmsbukten 

Hamn 

BÅSTAD Malen 

HEMMESLÖVS- 

STRAND 

SKUMMESLÖVS- 

STRAND 

J 

Båstads 

station 

Stensån 


Kikare & Tubkikare 

Made in Japan 

Super 

Bright 

ED 

Made in Japan 

Natura BGA ED 

Natura BGA ED har ett brett synfält och mikrogängad 

kropp som kombinerat ger utmärkt känsla och hög 

kvalitet vid användning. Priser från 4095:- 

MM4 77 Fieldscopes 

En ny era i kompakta, lätta och högpresterande tubkikare. 

Finns i rak och 45 ° vinklad modell. 

Priser från 8795:- 

NY 

MODELL 

Unit 21, Titan Court, Laporte Way, Luton LU4 8EF, UK. Tel: +44 1582 726522. Vi har svensktalande personal. Web: www.opticron.se 

För service frågor var snäll och kontakta oss direct på service@opticron.co.uk 

FOTO: HASSE ANDERSSON 

FÖLJ MED TILL BOSNIEN & HERZEGOVINA! 

BOKA PÅ AVIFAUNA.SE 

19 – 26 ApRIL 2020 

Skåda fåglar längs vackra flodslätter, på härligt blommande 

ängar och med vidunderlig bergsutsikt. Resa i lugnt tempo 

med pedagogiska Curt Johnsson som reseledare. 

VARMT VÄLKOMMEN 

ATT RESA MED OSS! 

0485 - 444 40 | admin@avifauna.se | www.avifauna.se 

Fotografera örnar 

Fotografera örnar med mera från bekvämt gömsle i 

vildmarkmiljö vid Färnebofjärdens nationalpark! 

WWW.ORNFOTOGRAFERING.SE 


RESEREPORTAGET Bosnien och Hercegovina text Eva Stenvång Lindqvist 

FRÅN KRIGSZON 

TILL ATTRAKTIVT 

RESMÅL 

Kombinationen av exklusiva fågelupplevelser, 

storslagna landskapsvyer, sevärdheter och god 

mat gör Bosnien och Hercegovina till ett trevligt 

resmål för den som vill skåda i lugn takt. Närheten 

till turistmagneten Dubrovnik och Kroatiens kust 

och öar gör att det rentav går att ta familjen med. 

Följ med på en resa till ett för de flesta fågelskådare 

obekant land, men där många arter typiska för 

den östra delen av Medelhavsområdet går att få se. 

36 vår fågelvärld | 1.2016

Hutovo Blato är ett ”måste” på resan till Bosnien 

och Hercegovina. Det stora våtmarksområdet ligger 

omgivet av berg och är mycket fågelrikt. De söta 

dvärgskarvarna är lätta att få syn på här. 

FOTO: EVA STENVÅNG LINDQVIST 

De områden som idag utgör federationen 

Bosnien och Hercegovina 

bär på en sorglig nutidshistoria, 

och skrämmande bilder från kriget 

1992–1995 flimrar förbi i de flestas 

minne när landet kommer på tal. 

Konsekvenserna var fruktansvärda: över 100 000 

döda och 2,2 miljoner på flykt. Med andra ord ett 

ofattbart mänskligt lidande. Till detta ska läggas en 

ekonomi i ruiner, i den del av det forna Jugoslavien 

som redan var den fattigaste. Och vem minns inte 

sprängningen av den berömda bron i Mostar, den 9 

november 1993, som blev en tragisk symbol för detta 

förödande krig som dessutom var så svårt att följa 

och förstå. 

Att här skulle vara så otroligt vackert, och gå 

att få se så mycket fågel, har inte precis funnits i 

tankevärlden. Men en spännande kombination av 

naturtyper gör att fågellivet i Bosnien och Hercegovina 

är rikt och varierat, och efter en resa dit är 

det andra bilder än krigets som fastnat i minnet. 

Men inte helt. Bland reseminnena finns också de 

raserade, övergivna byggnader vi ser och väggar 

pepprade med kulhål. 

Vi är en grupp tjejer som under en majvecka får 

uppleva fågellivet här tillsammans med naturguiden 

Denis Bohm och vår svenska reseledare Gigi 

Sahlstrand. Denis växte upp i Mostar, men bor i 

London dit han flydde 1992. Först 2014 tog han upp 

skådandet i hemlandet igen – han blev fågelskådare 

som 13-åring – och guidar numera naturintresserade 

turister mellan april och juni varje år. 

Ännu är det långt kvar tills Bosnien och Hercegovina 

är en känd hotspot för fågelskådare, men det 

går så sakteliga framåt. Denis bedömer att de i dagsläget 

inte är fler än fem rutinerade skådare i landet. 

Sedan 2003 finns det dock en ornitologisk förening, 

”Naše ptice”, med bas i huvudstaden Sarajevo. På 

hemsidan ptice.ba konstateras att 344 fågelarter har 

registrerats hittills. 

VI ANLÄNDER DEN 5 maj med ett tidigt flyg till 

Dubrovnik i Kroatien, där Denis möter upp. Färden 

går till att börja med längs Adriatiska havet. Vi kan 

helhjärtat ägna oss åt att njuta av vackra vyer över 

blått vatten, klippor, öar och små fina städer, för det 

finns inte mycket fågel att spana efter från denna 

högt belägna väg. Innan vi lämnar Kroatien gör vi 

dock skådarstopp vid havet och floden Neretvas 

delta. Välbekanta arter som myrspov och kustpipare 

går runt på pinniga ben tillsammans med vitklädda 

skedstorkar, silkeshägrar och en ensam svarthuvad 

mås. Knarriga trastsångare, gnisslande gulhämplingar 

och en skön blandning av pratsamma spanska 

sparvar och gråsparvar omger den trädkantade väg 

där vi tar en promenad 


RESEREPORTAGET 


Det är 

svårt att 

ta ögonen från 

detta naturens 

skådespel, 

men vi prickar 

av forsärla och 

strömstare. 

FOTO: DENIS BOHM 

Stentrast häckar högt uppe 

i Bosnien och Hercegovinas 

bergstrakter, och vi hade 

turen att få se flera vackra 

hannar. 


Stenhöna, den kanske mest 

lockande arten i Bosnien 

och Hercegovina. 

FÖR ATT KOMMA till deltat lämnade vi Kroatien, passerade 

genom Bosnien och Hercegovina, som har en 

kustremsa på endast två och en halv mil, och åkte in 

i Kroatien igen. Nu lämnar vi Kroatien för det land 

som är vårt mål och vars södra provins Hercegovina 

vi kommer att utforska. 

En av de arter vi hoppas på visar sig redan strax 

efter gränsövergången. I en liten by hör och ser vi 

en vacker blåtrasthanne sjunga både länge och väl 

från en närbelägen taknock. Den första upplevelsen 

av landets storslagna natur får vi sedan vid Kravice. 

Synen vi möter, med 20 vattenfall på rad i en närmast 

tropisk grönska, tar andan ur oss. Fallen, som 

ligger vid floden Trebižat, är som ymnigast nu på 

våren så vi kommer i rätt tid. 

Det är svårt att ta ögonen från detta naturens 

skådespel, men vi prickar av forsärla och strömstare. 

Sydnäktergalar och svarthättor skönsjunger. Vi slår 

oss ned en stund med något kallt i glasen – de lokala 

ölsorterna är mycket goda i det här landet – vid ett 

litet café med utsikt över fallen. Framåt kvällen 

installerar vi oss på ett familjeägt gästhus i Mostar. 

Ägaren Edin Udovicic bodde i Stockholm i 14 år, 

men har återvänt och byggt upp en ny tillvaro här. 

Boendet är trivsamt, och den som har fönster åt rätt 

håll kan somna till dvärguvens hoande. 

Att bo på samma ställe en hel vecka är bekvämt, 

och vi har nära till Mostars sevärdheter. Bron Stari 

Most (Gamla bron) som byggdes 1588 över Neretva 

återinvigdes 2004 och ligger bara 400 meter bort. 

Bron är hjärtat i den gamla stadsdel som 2005 blev 

en del av UNESCO:s världsarv. En av broarna söder 

därom är en bra utkikspunkt om man vill se bleka 

tornseglare uppifrån. 

FRÅN MOSTAR ÄR det också nära till bästa möjliga 

skådarmarker. Vi börjar vid Blagaj, en berömd 500- 

årig by sydost om Mostar. Här har härskare fötts 

och Allah dyrkats; The Dervish House är säte för en 

säregen muslimsk orden. På klippväggen bakom den 

vykortspittoreska byggnaden häckar klippnötväcka, 

och Denis visar var det diskret murade boet finns. 

Det är också här som Buna, en biflod till Neretva, 

har sin källa. Vi beskådar hur vattenmassorna forsar 

friskt kring caféstolar och solparasoller på de lågt 

belägna uteserveringarna, som just nu inte kan ha 

öppet. Vattenståndet är mycket högt, vilket vi kommer 

att få se varhelst vi möter ett vattendrag under 

resan. Mot alla odds hör vi hela tiden forsärlor i 

Blagaj. De verkar ha lärt sig att överrösta dånet av 

framrusande vatten. 

Bland de talrika hussvalor som sveper förbi 

återfinner vi en och annan klippsvala – oj vad det 

går undan. De verkliga fartmonstren är dock alpseglarna, 

som först inte visar sig men sedan samfällt 

börjar flyga ut ur den klipphålighet där kolonin 

FOTO: EVA STENVÅNG LINDQVIST 

Bosnien och Hercegovina bjuder 

på många makalöst vackra 

naturupplevelser. Vattenfallen vid 

Kravice måste bara ses! 

häckar, som skjutna ur kanoner. De återvänder i 

samma hastighet och vi följer fascinerat deras hisnande 

flygturer. 

VI ÅKER VIDARE längs en bergsväg norr om Blagaj 

för skådning nedanför det medeltida fortet Stjepan 

grad, en sevärdhet med en omvittnat fantastisk 

utsikt. Vad vi hoppas mest på att få se här är stenhönor, 

men de vi hör går inte att lokalisera. Först när 

vi nästan är på väg därifrån visar sig några exemplar 

fint högt ovanför oss. Alla är nöjda, men vi kommer 

att bli ännu mer belåtna senare under veckan när vi 

får se stenhönor på närhåll, till och med springande 

framför oss på vägen. 

I området får vi också se häcksparv fint, liksom 

rödhuvad törnskata, medelhavsstenskvätta, mästersångare, 

rödstrupig sångare och rostgumpsvala. 

Balkanmes finns här också. 

Dinariska alperna löper genom Bosnien och 

Hercegovina, och vi skådar under ett par dagar i 

bergen både nordost och nordväst om Mostar, bland 

annat i nationalparken Blidinje och bergskedjan 

Prenj. Här på hög höjd är fåglarna få men exklusiva. 

Till de vackra bergsmiljöerna med sina alpängar 

och vidsträckta platåer hör klippsparven, med sitt 

karaktäristiskt tecknade huvud i svart och grått. En 


art som vi med glädje tittar på. Men särskilt lyckliga 

blir vi över de fina närobsarna på stentrast, en osedvanligt 

vacker fågel i blågrått och rostrött. Normalt 

sett är den skygg, men vi har tur och får se hela nio 

stycken. För Denis del är det dock den oväntade 

upptäckten av berglärkor som blir höjdpunkten. 

Han har bara sett arten två gånger tidigare, och det 

var före kriget. 

Vi undrar förstås om det är möjligt att få se murkrypare 

någonstans. Nej, inte nu under häckningstiden. 

Vår guide pekar på avlägsna klippstup och 

toppar som sträcker sig mer än 2 000 meter upp. 

Där håller den rara fågeln till just nu. 

STÖRSTA DELEN AV Bosnien och Hercegovina består 

av berg, men söder om Mostar breder slättlandet ut 

sig. Här råder medelhavsklimat med många soldagar 

och mycket heta somrar. Man odlar grönsaker, 

frukt och inte minst druvor. När vi skådar en stund 

i en vinodling nära Mostar visar sig härfåglar, 

tofslärkor och en korttålärka. Kornsparven är en 

karaktärsfågel här. 

Stora delar är karstområden som delvis översvämmas 

om våren. Här är fågellivet mycket rikt 

och vi gör flera besök. Området är känt för sina 

många aftonfalkar, men då vi har en del regn under 

”vår” vecka ser vi inte många. Vid vårt första besök 

är av samma skäl inte heller tärnorna speciellt flygvilliga. 

Över vattensamlingarna får vi dock senare i 

veckan se flera arter i luften samtidigt: skäggtärna, 

sandtärna, vitvingad tärna och svarttärna. Vid ett 

tillfälle upptäcks en dvärgrördrom stående blickstilla 

alldeles vid kanten av vägen. 

Vid Podveležje besöker vi ett sandtag där det, 

hör och häpna, häckar cirka 4 000 par av backsvala. 

Det är en osannolik syn- och hörselupplevelse. 

Saken blir inte sämre av att vi får se minervauggla 

vid boet i en av branterna. Och så finns där en stor 

koloni biätare, även det en exklusiv syn. 

LÄNGRE SÖDERUT i landet ligger det stora naturreservatet 

Hutovo Blato, ett av de viktigaste våtmarksområdena 

i den här delen av Europa med omkring 

240 rastande fågelarter och många häckande. Höjdpunkten 

under vårt besök här blir en båttur ut på 

den största av de sjöar som området består av. Sköna 

timmar fyllda av lättjefullt skådande av våtmarksfåglar, 

inte minst dvärgskarvarna som kantar vår väg 

– små och näpna, inte större än sothönor. Det blir 

dock en väldig fart på alla tjejer när en ormörn närmar 

sig och flyger förbi läckert nära båten. Hutovo 

Blato är omgivet av berg, så det gäller att hålla koll 


Backsvalor har vi ju här 

hemma, men det är en 

helt annan sak att besöka 

backsvalebranter där 4 000 

par häckar. 


StefanG_kalender2020.indd 1 2019-02-01 12:17:28 

Tyra 

Valborgsmässoafton 

Konungens födelsedag 

Steglits 

Lerbäck 

Almanacka2020Grund.indd 4 2019-01-10 11:14:50 

Palmsöndagen 

RESEREPORTAGET 


Men 

härligast 

denna 

morgon är 

ändå att höra 

alla flöjtande 

sommargyllingar. 

Fotnot: BirdLife Sveriges 

resebyrå AviFauna anordnar 

en resa till Bosnien och 

Hercegovina i maj 2020. 

på vad som rör sig i luften ovanför dessa också. 

Artlistan från denna dag omfattar bland annat 

bronsibis, purpurhäger, natthäger, rallhäger, vitögd 

dykand, styltlöpare och pungmes. 

Balkanspett och mellanspett vill vi förstås se, och 

en morgon åker vi till ett lövskogsområde längs floden 

Buna där bägge arterna häckar. Den balkanspett 

vi ser är lite bekymmersam. Arten hybridiserar med 

större hackspett och vi diskuterar om det kan finnas 

något inslag av den sistnämnda arten i den individ 

vi har framför oss. Paret mellanspett är däremot 

så tvättäkta det kan bli. För den som senast såg 

mellanspett på sjuttiotalet, då på den sista svenska 

häckningslokalen (Bjärka-Säby, Östergötland), blir 

återseendet kärt. 

MEN HÄRLIGAST DENNA morgon är ändå att höra 

alla flöjtande sommargyllingar. Vi får också se flera 

hannar. En av dem visar upp sig länge och väl i 

ett kalt träd där ingen grönska döljer den paranta 

gulsvarta fågeln. Från flodstranden på andra sidan 

hörs eksångare. En balkanhök upptäcks, som de 

flesta dock inte hinner se. När vi traskar därifrån får 

vi se turturduvor fint, som omväxling till resans alla 

turkduvor. Sedan blir det lunchstopp på restaurang, 

Lövskogarna är 

rika på hackspettar. 

Här en mellanspett, 

en av de 

arter som häckar 

där, och som med 

lite tur kan ses på 

mycket nära håll. 


en av många goda måltider som ger oss en inblick 

också i landets matkultur. 

Innan vi lämnar Bosnien och Hercegovina 

hälsar vi på ett exemplar av stjärtgroddjuret olm 

i Vjetrenica-grottan. En märklig art som lever i 

underjordiska sjöar. Vi stannar också till vid vägen 

för att provsmaka fikonlikör och se där, en rödstrupig 

sångare floppar upp ur ett buskage alldeles 

i närheten och börjar sjunga. En mycket tjusig liten 

fågel som vi njuter av att få se. 

Den sista ”stora” fågelupplevelsen i Bosnien och 

Hercegovina blir en svarthuvad sparv som visar 

sig fint och länge mot en fond av berg i olika blågrå 

nyanser. 

Sök bidrag till din forskning 

för djurs välmående. 

Forskar du inom veterinärmedicin, husdjursvetenskap eller andra områden som ämnar att på något 

sätt hjälpa djur få ett bättre liv? Då kan du söka ekonomiskt bidrag från Petra Lundbergs stiftelse. 

Ansökningsperioderna är öppna mellan 1 juli till och med 30 september samt mellan 1 november till 

och med 31 januari. Blanketter och mer information om hur du söker hittar du på vår hemsida. 

www.petralundbergsstiftelse.se 

ALMANACKA 2020 

Almanacka 

2020 

FÅGLAR 

Stefan Gustafsson 

April 2020 

V Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag 

14 

Harald Gudmund Ferdinand Marianne Irene 

Hervor Ingemund Nanna Marlene Irja 

30 31 1 2 3 4 5 

15 

16 

17 

6 7 8 9 10 11 12 

Wi liam Irma Nadja Ottilia Ingvar Ulf Liv 

Vilhelm Irmelin Tanja O to Ingvor Ylva 

Världshälsodagen Dymmelonsdagen Skärtorsdagen Långfredagen Påskafton Påskdagen 

13 14 15 16 17 18 19 

Artur Tiburtius Oliver Patricia Elias Valdemar Ola 

Douglas Olivia Patrik Elis Volmar Olaus 

Annandag påsk 2:a i påsk 

20 21 22 23 24 25 26 

Amalia Anneli Allan Georg Vega Markus Terese 

Amelie Annika Glenn Göran Teresia 

Jordens dag Världsbokdagen 3:e i påsk 

18 

27 28 29 30 1 2 3 

Engelbrekt Ture Tyko Mariana 

Format 200 x 318 mm. 

StefanG_kalender2020.indd 6 2019-02-01 12:17:32 

Petra Lundbergs stiftelse ämnar att förbättra djurs livsvillkor. Genom främst ekonomiska bidrag 

stödjer vi organisationer och individer som arbetar för att skydda, hjälpa eller förbättra 

livsförutsättningen för utsatta eller utrotningshotade djur. Stiftelsens styrelse kan också stödja i 

andra egenskaper om det främjar stiftelsens övergripande mål. 

Almanacka med fågelbilder från akvareller, en ny varje månad. 

Pris 150 kr inkl. moms 

Porto tillkommer + 36 kr. 

Beställes/mail: stef.gustafsson@telia.com 

Petra Lundbergs stiftelse 

OBS! 

Ingen utställning i Stockholm höst och vinter 2019/2020. 


KOMPLETTA 

TUBKIKARPAKET 

FÖR ALLA NIVÅER 

SWAROVSKI ATX 

30-70x95 

+ Swarovski ATX okularmodul 

+ Swarovski ATX/STX objektivmodul 

+ ATX TLS APO fotoadapter 

+ Fågelguide 

+ Nest NT-767 stativ med 

vätskedämpat huvud 

ZEISS VICTORY HARPIA 

22-65x85 



DELTA TITANIUM 65 II 

15-45x65 

+ Vortex Pro GT stativ 

+ Digital fotoadapter 

info@astrosweden.se 

0511 - 79 81 00 

www.astrosweden.se 

ZEISS VICTORY HARPIA 

23-70x95 



KOWA PROMINAR 883 

25-60x88 

+ Kowa extravidvinkel zoomokular 

+ Allvädersväska 



MEADE WILDERNESS 

20-60x100mm 

+ Astro Pro 187 stativ 

+ Fågelguide 

LEICA APO TELEVID 

25-50x82 

ZEISS CONQUEST GAVIA HD 

30-60x85 

+ Zeiss Terra ED 8x42 kikare 

+ Vortex Pro-GT stativ 

+ Smartphoneadapter 

+ Fågelguide 

ACUTER ST 

20-60x80mm 



+ Fågelguide 

+ Leica vidvinkel zoomokular 

+ Leica 1.8x Extender 

+ Gitzo Exact Mountaineer kolfiberstativ 

+ Gitzo videohuvud 

7.729:- 

41.990:- 

33.995:- 

4.995:- 

37.995:- 

39.995:- 

5.950:- 

40.975:- 

47.700:- 

53.234- 

42.600:- 

9.290:- 

6.950:- 

7.995:- 

29.995:- 

45.250:- 

31.995:- 

44.995:-

EKOSKÅDNING 

Christer Fält 

text & foto Niklas Aronsson 

Torslandavikens egen 

fältherre från Sandvik 

I den tredje delen av Vår Fågelvärlds artikelserie om ekoskådning har turen 

kommit till Christer Fält från Sandvik i Torslanda utanför Göteborg. Han var 

tidigt ute och kritiserade onödigt flygande – för miljöns skull. 

Det bör sägas direkt. Jag och 

Christer Fält är bekanta. Vi har 

varit gymnasielärare på samma 

skola – Hulebäcksgymnasiet i 

Mölnlycke. Christer kom från Umeå till 

skolan där jag redan arbetade i slutet av 

1990-talet. Vi fann varandra snabbt i vårt 

gemensamma fågelintresse. Han imponerade 

på mig genom att berätta hur han 

kryssat den svartand som sågs i Umeälvens 

delta i maj och juni 1997, och som då var 

landets andra fynd. Christers skådande 

fick ny energi av våra små exkursioner 

till Hallandskusten, och inte minst av den 

lokala tävlingen Göteborgsjakten som 

pågick under 2002, där det gällde att se 

så många arter som möjligt under ett år 

i Göteborgs rapportområde. Nu sitter vi 

17 år senare i Christers trädgård i Sandvik 

i Torslanda, märkligt nog bara några 

kilometer fågelvägen (vilken annan?) från 

Christer Fält i Sandvik, Torslanda. 

min bostad i en annan av Hisingens många 

vikar – Hällsvik. 

NÅGRA SENA AMIRALER och tistelfjärilar 

fladdrar runt en syrenbuddleja, och på 

höstastrar i rabatten har slamflugorna 

kalas. Vi har mycket att prata om, och det 

blir emellanåt svårt att styra in samtalet 

på det som det ska handla om – ekoskådning. 

Trots allt försöker vi. Christer var 

tidigt ute och ifrågasatte dragandet och 

flygandet, med tanke på miljön och klimatet. 

Han slutade att åka på arter, och blev 

allt mer fokuserad på att skåda på ett för 

miljön mer hållbart sätt. Något som föll sig 

naturligt för honom. 

– Jag har väl alltid tagit mig fram kollektivt 

eller cyklat. Det var först efter jag 

fyllt 40 år som jag köpte en bil, berättar 

Christer. 

Numera är hans naturintresse betydligt 

bredare än att bara handla om fåglar, och 

han värjer sig mot etiketten ekoskådare. 

– Jag ser mig snarare som en ekobiolog. 

Det kan vara fåglar, men lika gärna en fjäril 

eller annan organism, säger han. 

Christer är lärare i filosofi och bild på 

en gymnasieskola i Göteborg. Intresset för 

filosofi är något som har färgat hans syn på 

livsval, skådande och klimatfrågor. 

– Det är viktigt att reflektera över sina 

val. För mig är valet att skåda hållbart 

ett etiskt val, det blir en livsstil. Men det 

primära är inte att vara hård mot sig själv, 

utan att man funderar på sina val, och 

vilka konsekvenser de har för miljön och 

andra organismer, säger han. 

EN FILOSOF SOM har betytt mycket för 

Christer är australiensaren och ekosofen 

Peter Singer. Hans tankar är något som 

starkt har påverkat Christer, och som ständigt 

väcker eftertanke och reflexion. 

– Peter Singers argumentation om lika 

hänsyn till intressen är något som går att 

tillämpa, men till en viss gräns. Man kan 

anta att en gris, till exempel, har som sitt 

primära intresse att fortplanta sig och leva. 

En människas intresse kan vara att vilja 

äta grisen. Det intresset blir då överordnat 

djurets intresse, och bryter mot Singers 

argumentation om lika hänsyn, säger han. 

Han är likt Peter Singer kritisk mot att 

människan särbehandlas på bekostnad av 

andra arter. 

– Den industriella köttindustrin orsakar 

ett ofattbart lidande för djur. Köttindustrin 

är också en stor miljöbov. Vi måste 

börja visa mer hänsyn mot djur, förstå att 

de kan lida, uppleva smärta och sorg, och 

att de har särskilda behov och särskilda 

önskningar. Detta gäller naturligtvis också 

vilda och domesticerade djur som hundar, 

katter, reptiler med mera. 

Han medger att det kan bli väldigt svårt 

att leva utifrån det helt konsekvent. 

– Själv är jag inte vegan, men äter bara 

kött, och då ekologiskt, en gång i veckan, 

säger han. 

CHRISTER FÄLT TILLHÖR inte de som ser 

pessimistiskt på framtiden, utan sätter stor 

tillit till människors förmåga att lösa problem 

tillsammans, vilket också innefattar 

klimatfrågan. 

– Vi måste samarbeta och vi måste ha 

modiga politiker som vågar ta modiga 

beslut vad vi måste göra. Vi borde ha fler 

politiker som agerar likt Greta Thunberg. 

Hon är fantastisk. 


Amiral på Fält 


EKOSKÅDNING 

Christer Fält 

Jag är hoppfull om 

framtiden 

Jag får ett boktips på ämnet – Gryning 

över Kalahari – Hur människan blev 

människa av Lasse Berg – som handlar 

om hur människan alltid har gjort saker 

tillsammans. Det är det som gjort henne 

framgångsrik. Christer kopplar det till de 

ungdomar han möter i skolan. 

– Större delen av min vakna tid umgås 

jag med 16–19-åringar. Hos dem finns en 

stor kompetens och lust att diskutera och 

agera aktivt. Jag är hoppfull om framtiden. 

Jag ser också, inte minst i egenskap 

av bildlärare, att det finns en längtan hos 

många ungdomar att hålla på med handgripliga 

saker. Att känna och lukta på lera 

till exempel. Handen är människans yttre 

hjärna, säger filosofen Immanuel Kant: 

snickra, måla, röja i trädgården, dreja, 

måla en tavla eller hålla varandra i handen. 

Våra händer är underskattade. Liksom 

cykelns handtag, de är kolossalt underskattade. 

Prova så får ni se! 

BLAND FÅGELSKÅDARE I Göteborg är 

Christer Fält känd som en mycket skarp 

raritetsfinnare på sin hemmalokal Torslandaviken. 

Bland upptäckterna märks en 

alpseglare, sibirisk järnsparv, bergstajgasångare, 

flera tajgasångare, aftonfalk och 

rosenstare. 

– Det oväntade är det roliga med fåglar. 

Plötsligt hör man något, eller ser en skymt. 

”Såg jag rätt?” ”Är det en sådan?”. Man lär 

sig hela tiden något nytt. 

Ett av Christers många tips är att bli 

riktigt bra på de vanliga svenska fågelarterna 

– att inte slarva med grunderna, så 

att man vet när något man ser eller hör 

avviker från det förväntade. 

Vi blir plötsligt avbrutna av en mindre 

falk som kommer glidande över Christers 

hustak. Objektivlock, stolar, kex och bullar 

far all världens väg när vi samtidigt som 

vi kastar oss upp ur stolarna greppar efter 

kikare och kamera. 

Vi har båda aftonfalkssiktet inställt, 

men får snart kapitulera för stenfalksspåret. 

Stenfalken gör några nästan 

övertydliga lovar över huset, som om den 

är lite förnärmad över att vi hellre ville 

ha en aftonfalk, och drar sedan bort över 

hustaket utom synhåll. 

Ovanför sin bostad i Sandvik har Christer 

också bikupor med några hundratusen bin. 

FRÅN BOSTADEN I Sandvik breder Torslandaviken 

ut sig på bekvämt promenadavstånd. 

Han är där flera gånger i veckan, 

ibland med cykel, ibland utan. 

– Jag är svårt förtjust i när betongen 

övergår i natur, som i Torslandaviken. Det 

är skorstenar vid horisonten vart man än 

ser. Det var inte kärlek vid första ögonkastet, 

men idag kan en rödstjärt på en människogjord 

stolpe slå det mesta. 

Även om Christer ibland kan förefalla 

en smula kärv i sitt klimatargumenterade, 

är han noga med att poängtera att det är 

meningslöst att peka finger. 

– Det vinner man inget på, vi måste gå 

ihop och lösa problemen tillsammans. Att 

bli medveten och reflektera är ett väldigt 

bra första steg. Att känna skam över sitt 

handlande löser ingenting, säger Christer 

Fält. 

CHRISTERS FEM BÄSTA TIPS 

◗ Köp en cykel 

En osannolik uppfinning. Den ger alltid 

goda skäl. 

◗ Undvik skamkänslor 

Skam är en negativ drivkraft för hållbart 

skådande. Skam skapar rädsla mellan 

människor och rädsla mellan människor 

leder aldrig till något bra. 

◗ Gå vilse i en riktig skog 

Man lär sig mycket om sig själv och andra 

levande varelser när man går vilse i en riktig 

skog. Går man däremot vilse i en planterad 

skog blir man skraj och fylld av ängslan. Det 

är inte bra. Det är inte hållbart. 

◗ Tänk bortom dina egna intressen 

Att skåda hållbart är att tänka på saker 

som ligger bortom ens egna personliga 

intressen. Man blir en del av andras personliga 

intressen, behov och önskningar som 

man bör visa hänsyn och respekt mot. En 

fågel har behov och önskningar. Det bör 

man visa intresse för. Och hänsyn. 

◗ Öka din uppmärksamhet 

Fågelintressets bästa vän är uppmärksamheten. 

Man uppmärksammar fler fåglar när 

man till exempel färdas på en cykel. Eller 

för den delen promenerar. 


En närbild på naturen 

Bild tagen med RX10 IV av Kaisa Lappalainen 

Sony RX10 IV kombinerar blixtsnabb autofokus med en högkvalitativ 

ZEISS 24-600mm-objektiv i en kompakt body – så att du kan fånga 

även de mest flyktiga ögonblicken och alla dess detaljer. Det är 

verkligen en enastående kamera för naturfotografering. 

Upptäck mer på: www.sony.se/alphauniverse 

‘Sony’ och Sony logotypen är registrerade varumärken som tillhör Sony Corporation. Alla andra logotyper och varumärken tillhör respektive ägare.

FOKUS 

Havsfåglar 

Skåda ännu 

mer havsfåglar 

Andra delen av David Arminis serie om havsfågelskådning. Här berättar 

han mer om havsfåglarnas rörelsemönster, när chansen är störst att 

se dem, och kännetecken för de regelbundet förekommande 

arterna. 

text David Armini 

Tuben skakar och fast du putsade 

den för en minut sedan är det 

redan stänk på frontlinsen. Någon 

ropar, men orden försvinner i 

blåsten. De ser något mörkt bland vågorna, 

nästan bara anar något. Var det ens en 

fågel? Kanske var det bara en sönderblåst 

flagga. Så är den uppe igen. Svart. Svindlande 

snabb. Fler ropar. 

Så hittar du rytmen, den flyger regelbundet. 

Uppe. Nere. Uppe. Någon ropar 

precis det – du ser samma fågel. Är det en 

lira? Pulsen har stigit och du vågar knappt 

andas. Om bara stativet slutade skaka – du 

pressar ögat mot okularet och håller hårt 

i tuben. 

Fågeln ser ut nästan ut som ett litet 

flygplan, ingenting rör sig, vingarna är som 

gjutna vid kroppen. Någon skriker att det 

är en lira. Du försöker se detaljer. 

Nu är den lite närmare – det går att 

följa den längs vattenytan och du ser att 

buken och vingundersidorna är rent vita. 

När den bågar upp är ovansidan rent svart. 

Det är en mindre lira! 

Och så är den borta och först då märker 

du att du också står och skriker. 

VID HAVSFÅGELSKÅDNING ÄNDRAS förutsättningarna 

för att artbestämma en fågel. 

Ofta försvårar omständigheter i sig, tuben 

skakar av blåsten, sikten är dålig i regn och 

sjöskum, det går fort, och fåglarna försvin- 

ner i vågdalar och syns bara sekundkorta 

glimtar. Dessutom förändras hur fåglarna 

rör sig – en skiftning i vindriktning eller 

vindstyrka räcker för att samma fågel ska 

ge ett annat intryck. Ofta beskriver fågelböcker 

hur fåglar rör sig och ser ut under 

lugna förhållanden. 

Trutar och alkor är bra exempel på hur 

flykten ändras med vinden. 

En sillgrissla eller tordmule i svag eller 

ingen vind flyger rakt och nära vattenytan. 

Ofta samlas alkor i tåg, där de flyger som 

ett rakt band likt simänder så att luftmotståndet 

minskar för alla utom den förste i 

tåget. 

När det blåser hårt ändras flyktsättet: 

Alkorna flyger mer sällan i flock och om de 

gör det, är flocken mindre välordnad eftersom 

de inte längre har någon vinst av att 

flyga på linje. Dessutom börjar de röra sig i 

höjdled som i en slags bågflykt – de tar fart 

högre upp i luften, och flyger sedan ned 

lägre för att vinna väg mot vinden. 

Trutar flyger i stilla väder med lugna 

vingslag avbrutna av glid på lätt kupade 

vingar. I hårt väder kan en trut växla till 

skicklig dynamisk glidflykt, så att den 

knappt tar ett vingslag likt liror och stormfåglar. 

Med hårdare vind blir flyktsättet 

mer och mer lirlikt och det är lätt att bli 

lurad. 

Inte sällan behöver man kalibrera sig 

– se hur fåglarna flyger just denna dag 

med tanke på vindens riktning och styrka. 

Även de mest erfarna havsfågelskådarna 

får ibland svårt att bestämma fågelindivider 

när det stormar, särskilt under början 

av dagen eller om vädret förändras. En 

vindökning kan innebära att fåglarna både 

flyger annorlunda och ser annorlunda ut. 

SOM MED ALL fågelskådning behövs 

mängdträning: Till viss del går det att 

skaffa sig kunskap teoretiskt, men framför 

allt gäller det att titta på många individer. 

Det är förstås roligt med alla fina foton, 

men tänk vad jag påtalade i första delen av 

den här serien (Vår Fågelvärld nummer 

4 2019), nämligen att en kamera bevarar 

mindre information än vad som går att 

uppfatta i verkligheten. Med digitalkamerornas 

genomslag har det blivit något av 

en trend att ta foton och hoppas bestämma 

i efterhand, men i synnerhet vid havsfågelskådning 

fungerar detta ofta dåligt på 

grund av stora avstånd. 

En bra ledtråd till art är hur den flyger 

när det blåser hårt. De flesta arter som rör 

sig i hård vind utnyttjar att det är skillnader 

i vindhastighet närmare havsytan än 

högre ovanför den. Nära vattenytan tappar 

vinden i fart, till följd av friktion mot 

vattnet och för att vågorna kan ge visst lä. 

Högre upp har vinden fritt spelrum och är 

därför kraftigare. 

Fåglarna ses därför följa en bågrörelse 

SPETSBERGSGRISSLOR. FOTO: NIKLAS ARONSSON 



FOKUS 

Havsfåglar 

Liror, albatrosser 

Stormfågel, havssula 

Labbar, stormsvalor, silltrut, 

tretåig mås, tärnmås 

Tärnor, andra trutar och måsar 

Vadare, alkor, änder, skarvar. 

Till och med tättingar och 

tornseglare 

Dessa arter har vingar som kan låsas, vilket gör att de kan flyga 

ekonomiskt och utan vingslag vid tillräcklig vind, men också att de 

har karaktäristiskt stela vingar. 

Till stor del flyger de lika skickligt som liror och albatrosser, och 

ser liksom dem ut att ha stela vingar. Men de tar oftare aktiva 

vingslag. 

Glider ofta och elegant i hård vind, men är inte lika konsekventa 

som ovanstående arter. Exempelvis behöver de ofta vingslag för 

att komma högre upp i bågarna. 

Dessa arter flyger i första hand i aktiv flykt med flaxande vingar, 

men gör också eleganta glid. 

De här arterna flaxar nästan hela tiden med vingarna, och glider 

sällan eller aldrig. Ändå utnyttjar de skillnaderna i vindstyrka genom 

att växla höjd och flygriktning. 

Alla arter i tabellen nyttjar dynamisk flykt vid stark blåst. De högre upp i tabellen glidflyger dessutom, 

medan de längre ned i tabellen gör det sällan. Bland andra lommar, doppingar, gäss och 

svanar, använder inte dynamisk flykt alls. 

Tänk också på att 

din placering i höjdled 

spelar stor roll. Ofta är 

havsfåglar enklast att hitta 

när de gör bågar som 

syns över horisonten. 

möjlighet att låsa vingarna vilket ger det 

stelvingade intrycket, nästan som ett litet 

flygplan, och innebär för fågeln att den kan 

flyga med minimal energiåtgång. 

Som kuriosa kan nämnas att det sker 

utveckling av drönare som ska flyga med 

hjälp av dynamisk glidflykt. Exempelvis 

ska de leta isberg, rapportera väder, eller 

leta efter pirater. I princip ska sådana kunna 

vara luftburna till materialuttröttning 

då de inte behöver motor för framdriften. 

så att de flyger upp högt och vinner fart 

i (sid)medvind, för att sedan flyga ned 

lägre och vinna väg i (sid)motvind. När vi 

ser fågeln från sidan, ser den ut att röra 

sig upp och ned längs en rak linje ungefär 

parallell med kusten, men i själva verket 

flyger den dessutom även i en ringlande 

rörelse i sidled. 

För den seglingsvane är det som att 

segla i halv vind (vinden in från sidan) 

eller bidevind (vinden in snett framifrån) 

längs kusten, men ibland behöva göra ett 

slag upp mot vinden för att inte komma 

för nära land. Skillnaden är att fåglarna 

växlar med bara några sekunders mellanrum. 

Förenklat kan sägas att fågelns 

vingar utgör segel när den bågar upp, och 

att de utgör köl när den är i nedre delen av 

bågen. 

Även alkor, tättingar och vadare ses 

göra detta så att de ömsom flyger på höjd 

och då ofta närmar sig kusten, för att sedan 

gå ned närmare vattnet och då flyga 

något bort från land. 

Vissa arter utnyttjar detta än mer effektivt 

genom dynamisk glidflykt, vilket 

ger det karakteristiska flyktsättet hos 

exempelvis liror. Det kallas ofta bågflykt, 

lirflykt, ”att båga” och arterna kallas ibland 

stelvingar. Dessa arter har utvecklat en 

DET ÄR FRUSTRERANDE att inte se en fågel 

hela tiden! Många gånger syns en fågel 

enbart i dynamisk glidflykt när den gör de 

uppåtgående bågarna för att sedan vara 

helt försvunnen under några sekunder när 

den flyger utefter vattnet. Då gäller det att 

ha skaffat sig en känsla för hur snabbt den 

rör sig för att vara beredd när den kommer 

upp för en ny uppåtgående båge. 

Frustrerande är det även att man ofta 

bara ser ovansidan: När arten gör en båge 

upp är den enklare att se i profil mot himlen, 

och på toppen av bågen håller den 

dessutom lägst hastighet. Å andra sidan är 

det bara ovansidan som syns när den är på 

toppen av bågen, eftersom den utnyttjar 

maximalt vindfång för att ta fart i (sned) 

medvind. 

När den följer vattnet finns flera pro- 

Schematisk bild av en dynamiskt flygande fågel 

sedd ovanifrån. Den följer kustlinjen men flyger 

i ett ringlande mönster. De blå segmenten är då 

fågeln är som lägst och med undersidan vänd 

mot kusten och betraktaren. Då är den är ofta 

dold eller i alla fall svårare att se bland vågorna. 

De orangea segmenten är när fågeln kommer upp 

i den övre delen av bågen, ofta sedd över horisonten 

om betraktaren inte är alltför högt placerad. 

Schematisk bild av samma fågel sedd från sidan. Från det här perspektivet syns inte att fågeln även rör 

sig i sidled. Olika stor rörelse i sidled i botten av bågarna kan göra att det är svårare att förutsäga var 

fågeln dyker upp i nästa uppåtgående båge. 


lem. Dels är det förstås svårare att urskilja 

den när den flyger lågt, men därtill 

har den högre fart och värst av allt vänder 

den ofta något utåt, mot vinden, eller syns 

bara i profil. Därför är det ofta svårt att få 

se undersidan bra. 

Tänk också på att din placering i höjdled 

spelar stor roll. Ofta är havsfåglar 

enklast att hitta när de gör bågar som syns 

över horisonten. Ju lägre fågelskådaren 

står placerad, desto större chans är det 

att hitta fågeln mot himlen. Å andra sidan 

är det alltid svårare att hitta och följa 

fåglarna när de går lågt och en låg utkikspunkt 

försvårar detta ytterligare. Att välja 

en hög observationsplats har nackdelen att 

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec 

Prutgås rasen hrota 7 1 3 1 X X X 9 

Spetsbergsgås X X A X X 

Mindre lira 3 4 X A A A X X 3 

Balearisk lira 1 2 9 4 1 1 

Grålira X 1 1 1 3 4 X A A A X 

Gulnäbbad/scopolilira 2 5 7 10 19 14 9 

Större lira 1 2 

Svartbrynad albatross 3 3 1 

Mindre albatross 1 

det blir svårare att hitta fåglar i profil över 

horisontlinjen, men fördelen att fåglarna 

blir enklare att följa mot vattnet. 

LÄNGE HAR DE bästa månaderna ansetts 

vara september och oktober, men numera 

vet vi att pelagiska arter kan ses året om. 

Exempelvis mindre lira är bäst chans att få 

se under sommarmånaderna – ofta räcker 

det med ett kortare blåsväder för att arten 

ska ses framför allt i Bohuslän. 

Men den bästa tiden är fortfarande i 

september och oktober, eller utökat från 

augusti till november. Sämsta månaderna 

är mars och april eftersom det sällan blåser 

hårt då. 

Atlant-/madeirapetrell 2 1 1 1 

Stormfågel A X X X A A A A A A A A 

Havssula A A A A A A A A A A A A 

Klykstjärtad stormsvala X 2 1 1 2 A A A X 

Stormsvala 2 2 2 6 1 

Brednäbbad simsnäppa 10 2 A X X 10 

Storlabb X 6 6 X X X A A A A A A 

Bredstjärtad labb X 2 8 A 10 2 X A A A A 

Kustlabb 2 X A A A A A A A X 5 

Fjällabb 5 3 A A X 5 

Tretåig mås A A A A A A A A A A A A 

Dvärgmås A X X A A 14 X A A A A A 

Tärnmås 4 A X 10 1 

Alkekung A X 6 1 3 A A A A 

Lunnefågel X 6 8 13 16 2 6 7 A A A X 

Pelagiska arter 

på svenska 

västkusten 

Stormfågel 

Stormfågel kan ses året om, men är vanligast 

under höstmånaderna. 

Det är en säregen fågel som beroende på 

omständigheter kan påminna både om mås 

och lira. Den är en av arterna som har förmågan 

att låsa vingarna, vilket ger vingslag 

som är stela och ser lite mekaniska ut. I 

hårdare vind tar den endast få vingslag och 

flyger i nästan konsekvent bågflykt, även 

om den oftast inte flyger lika snabbt som 

lirorna. Arten gör oftare någon extrasväng, 

jämfört med grålira och mindre lira. 

På håll och i hård blåst tenderar formen 

att bli mer lik mindre lira, med oftast går 

det att urskilja mer rundade vingar, kraftigare 

huvud och tjockare kropp. 

Komplicerande är att den förekommer i 

en mörk och en ljus fas, där den ljusare 

är vanligare och oftast kan bestämmas 

enkelt på kombinationen av vitt huvud, vit 

kropp, grå ovansida och stela vingslag. Är 

den längre ut eller av mörk fas, så är det 

svårare. 

Sammantaget kan stormfågel vara riktigt 

lurig att skilja från liror – även de mest erfarna 

havsfågelskådare ropar ibland ”trolig 

lira” på stormfågel. 


Spetsbergsgrissla 1 1 1 1 

Förekomst av havsfåglar vid västkusten. A = i stort sett årlig. X = mer än 10 obsdagar 2000–2017, men 

ej årlig. Siffra = så många obsdagar som finns under havsfågelskådning på västkusten 2000–2017 av 

validerade fynd vid färre än 10 obsdagar (i några fall fler än 10 obsdagar) 

(Notera att sökningar har gjorts på sträckande fåglar. Individer som rapporterats utan att det angetts 

att de sträcker, kommer inte med i denna statistik, men det ska inte leda till några större fel.) 

(Notera att det kan vara svårt att dela upp i ”vanligt sträck” och påverkat av vindar, exempelvis för 

labbar.) 

Stormfågel. 


FOKUS 

Havsfåglar 

Havssula 

Havssula är en av karaktärsarterna under 

vilken blåsdag som helst vid den svenska 

västkusten. Tusentals individer kan 

strömma förbi under stormar, men även i 

lugnt väder ses ofta enstaka individer eller 

små flockar längs Bohus- och Hallandskusten. 

När det inte blåser så mycket, ses 

arten ofta fiska, vilket är ett spektakel i sig. 

Den stora kroppen vecklas ihop till en vass 

pil och den dyker med hisnande hastighet. 

Det är en stor fågel med extrema proportioner. 

Större än den största havstruten. 

Kroppen är spolformad och spetsig både 

framtill och baktill. Vingarna är mycket 

långa, smala och spetsiga. 

Havssulan flyger i vacker men oftast 

ganska ojämn bågflykt eller dynamisk 

glidflykt, med ömsom djupa dalar ned, 

höga bågar upp, avbrutet av längre glid på 

högre höjd än stormfågel eller liror. Vanligen 

flyger den ganska långsamt och lojt, 

särskilt om vinden inte är över 15 meter 

per sekund, men kan också sätta fart och 

på avstånd se ut som en lira. 

Havssulans stora kropp och långa 

vingar brukar avslöja den, särskilt om den 

passerar någon annan fågel att jämföra 

storlek med. 

Dräkten varierar med åldern – från 

mycket mörk som ung, till nästan helt vit 

dräkt med svarta vingspetsar som helt 

utfärgad. 

Grålira 

Grålira ses i Sverige oftast under hösten, 

men sällsynt även på vintern. 

Den är bland de mest extrema djur som 

går att se i Sverige. Ibland kallas den havens 

vinthund eller Formel 1-bil, och det är 

epitet som den med marginal lever upp till. 

Det är en fågel som förmodligen är optimerad 

för att flyga energisnålt och snabbt i 

hård vind med höga bågar. 

Proportionerna är märkliga, med 

långa, smala och lätt böjda vingar på en 

förhållandevis kraftig kropp. Resultatet 

är mindre estetiskt skönt jämfört med 

den omsorgsfullt proportionerade mindre 

liran. Samtidigt är skillnaderna ofta svåra 

att avgöra på individer långt ut – tänk på 

hur fort de rör sig! 

Dräkten ser ofta helt mörkt brun eller 

nästan svart ut – endast vingundersidorna 

är ljusa, vilket ofta går att se på rimliga 

avstånd. 

Havssula. 

Grålira. 

Mindre lira 

Mindre lira kan ses nästan året om i 

svenska vatten, men de flesta observationerna 

görs under sommarmånaderna. 

Arten har mer harmoniska proportioner 

än gråliran. Vingarna och kroppen är kortare, 

vilket ger ett mindre extremt intryck. 

Ofta flyger mindre lira med nästan maskinmässigt 

regelbundna bågar och den 

är därför lättare att följa än grålira. Även 

om mindre lira flyger i hisnande hastighet, 

är den ändå inte lika snabb som den 

något större kusinen, som ofta halkar iväg 

så snabbt att det är svårt att förutsäga var 

nästa uppåtgående båge kommer. 

I bra ljus går det också att se den rent 

svarta ovansidan och den vita undersidan. 

Undersidan är ofta svår att se, den vänds 

mer sällan upp mot kusten och dessutom 

i botten av bågflykten, när den kan vara 

dold bakom vågor. 

FOTO: JENS STÅLBERG 

Mindre lira. 

FOTO: BJÖRN DELLMING 

Klykstjärtad stormsvala. 


Klykstjärtad stormsvala 

Arten har en tydlig topp under oktober till 

början av november, men kan ses under 

hela hösten och till januari. 

Största problemet med klykstjärtad 

stormsvala brukar vara att hitta den. Har 

du väl fått ögonen på den, så finns knappt 

någon möjlighet att ta miste (utom den 

mycket ovanligare stormsvalan). Det är en 

alldeles egen sorts fågel som möjligen kan 

påminna som så vitt skilda artgrupper som 

liror, vadare och tärnor, men framför allt 

är den något alldeles eget. 

Flykten kan vara flaxande långsam 

strax över vattenytan, och den kan till och 

med fälla ned benen och trippa på vatten. 

Strax därefter kan den växla till vägvinnande 

och snabb bågflykt. 

Om den är längre ut är den ofta frustrerande 

svår att hitta med bara sekundkorta 

glimtar av en svart prick i vågdalarna. 

FOTO: MIKAEL ARINDER/SKANSKABILDER.SE 


FOTO: MIKAEL NORD 

Brednäbbad simsnäppa vid Glommens sten, november 2005. 

Brednäbbad simsnäppa 

En i sammanhanget unik art: På hösten 

och vintern förekommer den regelbundet 

vid västkusten i hårda västvindar. Vid 

en första anblick ter den sig ofta som en 

sandlöpare eller kustsnäppa, med sin grå 

dräkt och tydliga vingband, men avslöjar 

sig genom att den ofta flyger runt i stället 

för att målmedvetet flyga åt ett håll. Inte 

sällan lägger den sig till och med i vattnet 

under kortare eller längre stunder. 

Smalnäbbad simsnäppa är i sammanhanget 

ovanligare, men till och med september 

månad är den en reell möjlighet, 

och vid en kort observation kan det vara 

svårt att skilja arterna åt. 

Tordmular i oktober. 



Sillgrissla och tordmule 

Bägge arterna kan ses året runt, men det 

är under höst och vinter det kan passera 

tusentals av dem. Det är enkelt att känna 

igen en alka, men det är desto svårare att 

avgöra vilken det är av dem. 

Arterna är mycket svåra att skilja åt när 

det går fort – även vana sträckskådare får 

lämna många alkor obestämda. Om ovansidan 

ser brunaktig ut är det sillgrissla, men 

om dräkten är svart så är det ändå inte 

säkert att det är en tordmule. Om den är så 

nära att näbbens tjocklek går att avgöra, så 

är det enklaste karaktären. 

Sillgrisslor i oktober. 


FOTO: MIKAEL NORD 

Alkekung 

En av de säkraste av de ovanliga arterna att 

få se under blåst i oktober till december. 

Under någorlunda bra omständigheter 

omisskännligt liten, mer som en knubbig 

Lunnefågel, 1K-fågel. 

Alkekung. 


FOKUS 

Havsfåglar 

FOTO: STEFAN HAGE 

Fjällabb. 

vadare eller stare, medan de andra alkorna 

är mer som änder i storlek och form. 

FOTO: MIKAEL ARINDER/SKANSKABILDER.SE 

Lunnefågel 

För den oerfarna havsfågelskådaren 

behöver den komma så nära att näbben ses 

för att kunna bestämmas säkert. Med mer 

erfarenhet går den att bestämma på längre 

håll exempelvis med hjälp av kroppsform, 

gråa kinder och vingundersidor. 

Storlabb 

Storlabben är mycket större och grövre 

än de andra labbarterna. Den har breda 

vingar och rundade vingspetsar. Den ser 

stor, tung och flappig ut. Många individer 

har lysande vita och stora fläckar långt ute 

på vingarna, både över och under vingen. I 

övrigt är fågeln helt brun. 

De tre små labbarna 

Bäst chans för alla tre är under hösten, då 

ungfåglar är vanligast. Unga labbar utgör 

bland de svåraste bestämningsproblemen 

som finns i Sverige, och många gånger tar 

även de mest erfarna fel, eller behöver 

lämna individer obestämda. 

Bra nyckel till bestämning är om labben 

kommer så nära att näbben kan ses bra: 

Bredstjärtad har en tvåfärgad näbb som är 

nästan så grov som hos en trut. Kustlabbens 

näbb är lik fiskmåsens till form och 

längd, medan fjällabbens är både kortare 

och tjockare. 

Kustlabb. 

Storlabb. 


Bredstjärtad labb. 



En annan bra ledtråd är om labben kan 

jämföras med en mås eller trut. Bredstjärtad 

är mellan fiskmås och gråtrut i storlek. 

Kustlabb är mindre än fiskmås och fjällabb 

är knappt stor som en skrattmås. Storleken 

är dock mycket svår att avgöra på en 

ensamt flygande individ. 

Att se upp med är att labbar i hård blåst 

också kan flyga mycket likt liror. 


Tretåig mås 

Arten förekommer året runt vid västkusten, 

men även av dessa ses flest under höst 

och vinter. 

Att förklara hur karaktäristiskt en 

tretåig mås flyger i hård vind är lika enkelt 

som att beskriva hur ett russin smakar. 

Bästa rådet är att titta på många måsar och 

trutar och skaffa en känsla för skillnaderna. 

Ledtrådar att upptäck efterhand 

kan vara att arten skickligare utnyttjar dynamisk 

glidflykt, att vingslagen är stelare 

och mer distinkta. Varje vingslag markeras 

tydligare, likt tärnor, snarare än de mer 

loja vingslagen hos andra måsar och trutar. 

Men tänk även på att de andra måsarna 

också flyger annorlunda när vinden friskar 

i. 

Sedan är teckningen distinkt. En adult 

fågel är nästan helt ljus, med bara vingspetsarna 

som doppade i svart bläck. Årsoch 

fjolårsfåglar har ett svartvitt mönster 

på ovansidan som bara kan liknas med det 

hos dvärgmås och tärnmås. 

Tretåig mås 

Dvärgmås 

Världens minsta mås sträcker förbi 

svenska kuster, och ses ofta i samband med 

blåst. En dvärgmås i en insjö eller vid en 

vadarstrand skulle nästan kunna vara en 

annan art än den som kan ses dansa förbi 

under en storm. 

Mest liknar den tretåig mås trots att 

dvärgmås är väsentligen mindre. Och trots 

likartad teckning på vingarna är arterna 

enkla att skilja åt genom helt olika flyktsätt 

i blåst: Till skillnad från tretåig mås så flyger 

dvärgmås oftast närmare vattnet och 

gör tvära kast när den fångas av en vindby. 

Dvärgmåsen påminner i det läget mer om 

en tärna och är ofta svår att följa då den 

kommer lågt över ytan och ryckigt kan fara 

än hit, än dit. 

FOTO: BERTIL BREIFE 

Fotnot: Tack till Bertil Breife för värdefulla kommentarer 

till texten. 

Dvärgmås. 


FÄLTBESTÄMNING 

Törnskator 

Fyra äss i 

rockärmen 

Fältbestämning av törnskata och brun 

törnskata är en hanterlig utmaning, men när 

det gäller möjlig heterna att skilja isabellafrån 

turkestantörnskata kan det bli betydligt 

besvärligare: ännu återstår mycket att reda ut. 

Här ges dock en del tips. 

Törnskata, adult hona. 

Skåne, 28 juni 2012. 

Turkestantörnskata, adult 

hanne. Iran, 24 april 2007. 

text Magnus Ullman & Mattias Ullman 

Törnskata Lanius collurio är monotypisk. 

Häckar i större delen av 

Europa och i Sibirien österut till 

floden Jenisej och övervintrar i de 

östra delarna av tropiska Afrika. 

Isabellatörnskata Lanius isabellinus förekommer 

i 3 raser, av vilka L. i. isabellinus 

är den som dyker upp i Nordvästeuropa 

och den som huvudsakligen behandlas 

här. De båda andra, L. i. tsaidamensis 

och speciellt L. i. arenarius, skulle också 

kunna dyka upp, men skillnaderna mellan 

raserna är små, klinala och delvis överlappande, 

och rasbestämning i fält vore svår 

eller omöjlig. Rasen L. i. isabellinus häckar 

i södra Sibirien, Mongoliet och norra Kina 

och övervintrar huvudsakligen från Iran 

via Arabiska halvön till Öst- och Centralafrika 

(majoriteten norr om 10° N). 

Turkestantörnskata Lanius phoenicuroides 

är monotypisk, men en varietet, 

’karelini’ (generellt gråare ovan och rent 

vit under), förekommer. Arten häckar från 

Kazakstan och västligaste Kina mot sydväst 

till Iran och övervintrar från Jemen 

till Östafrika, sparsamt vidare västerut 

till Atlantkusten (majoriteten söder om 

10° N). 

Brun törnskata Lanius cristatus förekommer 

i 4 raser av vilka L. c. cristatus är 

den som sällsynt rapporterats i Nordvästeuropa. 

Den häckar i Sibirien från Stilla 

havet till väster om Jenisej (viss överlappning 

med törnskata) och övervintrar från 

Indien till Malackahalvön. 

Hybridisering har konstaterats i alla 

kombinationer (utom möjligen turkestantörnskata 

x brun törnskata) och fördunklar 

ytterligare bilden. 

För vidare resonemang om taxonomi 

hänvisas till Shirihai & Svensson (2018). 

Ruggning 

TÖRNSKATA. Årsungar och vissa ad. ruggar 

en del huvud- och kroppsfjädrar samt 

vissa vingtäckare i juli–augusti. Båda 

åldersgrupperna ruggar komplett under 

vintern. 

ISABELLATÖRNSKATA. Komplicerad och 

varierande ruggning. Många ad. byter efter 

häckningen vissa fjädrar på huvud och 

kropp liksom mindre vingtäckare. Vissa 

börjar den kompletta ”vinterruggningen” 

med enstaka stjärt- eller vingpennor redan 

på häckplatsen (från och med juli) men 

även dessa avslutar ruggningen först i 

vinterkvarteren, där majoriteten genomför 

hela ruggningen. 

Vissa ungfåglar byter från juli till oktober 

en del huvud- och kroppsfjädrar och 

några vingtäckare, sällsynt även yttersta 

stjärtpennan. Mer eller mindre komplett 

vinterruggning genomförs exceptionellt 

snabbt – mellan mitten av november och 

mitten/slutet av december; efter årsskiftet 

ser med andra ord 2k-hannarna fullt 

adulta ut. Många ungfåglar behåller dock 

FOTON: MAGNUS ULLMAN 

de 2–4 innersta juvenila handpennorna 

och de yttersta armpennorna fram till 

sommaren. 

TURKESTANTÖRNSKATA. Ad. fåglar ruggar 

som ad. isabella. 

Ungfåglarnas partiella ruggning under 

sensommar – tidig höst skiljer inte från 

isabella. Men under vintern genomförs 

en huvudsakligen komplett ruggning som 

startar senare och pågår längre än hos isabella: 

från mitten av december till slutet av 

februari. Till skillnad från isabella behåller 

endast få individer någon juvenil handeller 

armpenna. 

BRUN TÖRNSKATA. Komplicerad och varierande 

ruggning. Ad. i sydliga populationer 

ruggar komplett innan höstflyttningen; så 

även hos vissa nordliga som avbryter under 

flyttningen och avslutar i vinterkvarteren. 

Under vintern ruggas kroppsfjädrar 

och vissa vingpennor så att mer eller 

mindre tydlig ruggningskontrast uppstår 

i vingen. 


Brun törnskata, adult. 

Kina, 20 maj 2012. 

Isabellatörnskata, adult 

hanne. Iran, 3 februari 2017. 

inte sällan uppenbar. Törnskatans stjärt är 

kortare än hos de andra arterna. 

Brun törnskata har kortare vinge och 

kortare handpenneprojektion (4 synliga 

handpennor, i vissa fall 5) även vid 

jämförelse med isabella- och turkestantörnskata. 

Stjärten är tydligt längre och 

smalare och dessutom kraftigt kilformad; 

ibland framgår också att den är urnupen i 

spetsen. 

Sedd bra underifrån visar brun törnskata 

att de yttersta stjärtpennorna är 

markant kortare än övriga stjärtpennor. 

Brun törnskata upplevs ofta som en rejält 

robust törnskata med kraftigare huvud 

och grövre och längre näbb än de andra 

arterna. 

Ungfåglar byter framför allt en del 

huvud- och kroppsfjädrar före höstflyttningen. 

Under vintern ruggar ungfåglar på 

samma sätt som ad. 

Ålder 

Hos många felflugna tättingarter är det 

främst ungfåglar som dyker upp hos oss 

under hösten. Men av någon anledning ses 

hos de asiatiska törnskatorna även adulta 

individer i Europa – kanske för att törnskator 

har större möjlighet än små sångare 

att överleva vintern i Europa, flytta tillbaka 

österut under våren och återkomma 

som adulta nästa höst. 

Åldersbestämning är hos alla fyra 

arterna vanligen enkel under hösten. Två 

alternativ finns: 1k (= 1:a vinter) eller 2k+ 

(= adult). 

Generella ungfågelsdrag är ljusa spetsar 

samt tunna, mörka subterminalbräm 

på större och mellersta armtäckarna och 

handtäckarna och ofta också på tertialer 

(varierar något, och ibland svårbedömt 

hos brun törnskata som har lite mörkare 

tertialer). Liknande mörk fjällighet förekommer 

också på hjässa, nacke, rygg och 

övergump i varierande grad hos de olika 

arterna. I allmänhet ersätts de fjälliga 

ryggfjädrarna med adultlika enfärgade 

fjädrar, men enstaka ungfågelsfjädrar på 

ryggen kan dröja kvar länge. 

Eftersom alla fåglar hos vanlig törnskata 

byter hela sin dräkt under vintern är 

åldersbestämning under våren inte möjlig 

– alla är 2k+, och kallas lämpligen ”adulta”. 

Hos de tre asiatiska arterna är situationen 

mer komplicerad och 2k isabella och 

(sällsynt) turkestan kan under våren ännu 

bära någon juvenil, blekt och ljus, handeller 

armpenna. Även brun törnskata kan 

behålla små inslag av juvenila fjädrar, men 

åldersbestämning i fält låter sig sällan 

göras. 

Byggnad 

Törnskata har längre vinge och längre 

handpenneprojektion (ofta med 6 synliga 

handpennor) än de andra arterna – särskilt 

den längre handpenneprojektionen är 

Stjärten 

Hos isabella och turkestan är stjärtens 

ovansida varmt rödbrun, ibland med mörkare 

parti längs de mittre pennorna och/ 

eller i ytterdelen. Den bruna törnskatans 

stjärt är mörkt gråbrun, inte sällan med en 

tydligt rödbrun ton; många har också en 

ljust beige ytterkant som kan verka vitaktig 

( jämför törnskata). 

Törnskatans stjärt är hos honor/ung 

fåglar mörkare och färglösare brun, men 

kan ibland vara varmt rödbruntonad. 

Vissa honor har svartaktig stjärt som 

tydligt skiljer från de andra arterna. 

Stjärten hos honor och ungfåglar har 

dessutom vitaktiga kanter – en viktig karaktär! 

Stjärten hos ad. hanne törnskata är 

unik: svart T på vit botten som stenskvätta. 

Näbben 

Näbbens utseende varierar hos alla fyra 

arterna från helt svart till delvis ljus med 

större eller mindre partier hornfärgade 

eller ännu ljusare. Generellt har ungfåglar 

ljusast, honor något mörkare och hannar 

i häckningsdräkt svartast men utseendet 

varierar hos alla och är sällan avgörande. 

Höst/vår 

Hos de fåglar som uppvisade en adult 

dräkt under hösten bär den nya dräkten 

under våren samma drag bortsett från 

mindre slitage och att färger kan vara mindre 

blekta. Den mörka masken är ibland 

tydligare på våren, inte minst framför ögat. 

Men i övrigt är det generellt ingen större 

skillnad mellan höst och vår hos fåglar i 

adult dräkt. 



Törnskator 

Fyndbild 

Törnskata förekommer i Sverige från början 

av maj till senare delen av september. 

Också i oktober ses vissa exemplar, men 

efter 15 oktober är arten direkt sällsynt de 

flesta år även om enstaka observationer 

gjorts ännu i mitten av november. 

I Sverige föreligger 4 fynd av isabellatörnskata 

(alla ad. hannar i oktober–november) 

och av turkestan 3 fynd (2 i maj 

och 1 ungfågel i oktober). Dessutom finns 

12 fynd av obestämda isabella/turkestan, 

nästan alla ungfåglar och alla i oktober– 

november utom 1 ad. hanne i augusti. 

I Storbritannien föreligger 117 fynd av 

isabella-/turkestantörnskata – endast en 

liten minoritet av dessa är bestämda till 

form, men det antas att majoriteten är isabellatörnskator. 

De flesta fynden görs från 

mitten av september till början av november 

med en topp i andra halvan av oktober. 

Enstaka fåglar har rapportertas redan i 

slutet av augusti. Ett fåtal observationer 

föreligger också perioden mars – början av 

juli. De flesta individerna är ungfåglar men 

en hel del adulta har också rapporterats. 

I Nederländerna föreligger 16 fynd 

av isabella med majoriteten i oktober 

och i övrigt en liknande fyndbild som i 

Storbritannien. Av turkestan finns 2 fynd 

(dessutom ett fåtal obestämda). Majoriteten 

av alla dessa var ungfåglar, men fynden 

i maj–september avser adulta fåglar (totalt 

6 ex.). 

Finland: 11 isabella (och 1 turkestan 

som ännu inte formellt behandlats). Norge: 

7 isabella, 3 turkestan och 7 obestämda. 

Frankrike: drygt 20 fynd av isabella/turkestan. 

Den månatliga fyndbilden är ganska 

likartad i de olika länderna och i övriga 

Västeuropa ser det ut på motsvarande sätt 

(men i allmänhet få rapporter). 

I Sverige finns 1 fynd av brun törnskata 

(ungfågel, oktober). 

I Storbritannien föreligger 23 fynd och 

arten är ökande – 5 fynd vardera 2013 (alla 

20–28 september) och 2016. Förutom 1 

majfynd har alla observationer gjorts i 

september–november med en topp runt 

skiftet september/oktober. Av de åldersbestämda 

var 18 ungfåglar och 4 adulta. 

Övriga fynd av brun törnskata: Norge 

(4), Danmark (2), Frankrike (2) och Tyskland 

(2), samtliga dessa i oktober–november. 

I Nederländerna föreligger 2 fynd ( januari 

+ februari). I övrigt mycket fåtalig. 

Fältbestämning 

TÖRNSKATA. Adult hanne av törnskata är 

lätt att känna igen tack vare kombinationen 

varmt rödbrun rygg och distinkt grå 

nacke och hjässa med svart mask genom 

ögat. Skulle oklarhet ändå råda är den 

stenskvättelika stjärten (svart T på vit botten) 

diagnostisk. Undersidan är otecknat 

ljus, eventuellt med en svag rosa/varmbeige 

anstrykning. 

Adult hona påminner om hannen 

men är mer dämpat brun på ryggen och 

har blekare grått på nacke–hjässa och en 

svagare, bruntonad ögonmask. Stjärten är 

på ovansidan ganska mörkt gråbrun; den 

har diagnostiska smala, vita kanter som 

inte förekommer hos de tre andra arterna. 

Vanligen saknas de andra arternas varmt 

rödbruna färg på stjärten. Men man bör 

vara medveten om att vissa törnskator 

är otypiskt rödtonade vilket kan vara 

förrädiskt. På undersidan är honan fjällig 

och ibland förkommer fjällighet också på 

ryggen, huvudet och övergumpen. 

Vissa honor med djupare grått på huvudet 

och varmare ton på ryggen påminner 

mer om hannen men färgerna är svagare 

och stjärten skiljer rejält. 

FOTO: MAGNUS ULLMAN 

Törnskata, 1:a vinter. Kraftigt markerad fjällighet 

på ovansidan skiljer både från adult hona 

törnskata och från honfärgade isabella/turkestan/brun 

i höstdräkt. Vit spets och svartaktigt 

subterminalbräm på tertialerna skiljer från adult 

hona törnskata. Vit kant på stjärten utesluter 

dessutom isabella/turkestan/brun. Skåne, 4 

september 2018. 

Ungfåglar i 1:a vinterdräkt (ungefär 

från augusti, en dräkt som för övrigt skiljer 

sig rätt lite från den juvenila) påminner 

om adulta honor men är förutom fjälligheten 

på undersidan alltid fjälliga också 

på rygg, hjässa, nacke och övre stjärttäckare. 

De mörka fjällen är dessutom mer 

svartaktiga och skillnaden gentemot de 

andra tre arterna är påtaglig. Nacken är 

ofta svagt gråaktig i kontrast till brunare 

hjässa och rygg – denna kontrasterande 

grå nacke förekommer inte hos turkestan 

eller brun törnskata. Medan tertialerna 

hos den adulta honan endast har svagt 

ljusare bräm har ungfågeln ett tydligt 

beige bräm som blir vitt i spetsen och ett 

svartaktigt subterminalbräm därinnanför 

(men ungfågelsteckning på tertialerna kan 

sällsynt förekomma även hos adult hona). 

Stjärten har samma utseende och samma 

variationer som hos adult hona, inklusive 

diagnostiska vita kanter. 

Hos törnskata kan ovansidan ännu under 

våren vara fjällig också hos äldre honor 

– således ingen säker ålderskaraktär. 

ISABELLATÖRNSKATA. Liksom hos 

turkestan törnskata kan en större eller 

mindre vitaktig handbasfläck förekomma 

i alla dräkter, vanligast och tydligast hos 


Törnskata, adult hona. Slitna och blekta handoch 

armpennor visar att fågeln inte är en årsunge 

trots att innersta tertialen bär typiska ungfågelsdrag 

(de två yttersta tertialerna är nyligen fällda 

och blottar den innersta armpennan). Distinkt 

fjällighet på övre stjärttäckarna för också tankarna 

till en 1k-fågel, i detta fall alltså felaktigt 

(de flesta törnskatehonor är alltså lättare att 

åldersbestämma än denna). Vit kant på stjärten 

utesluter isabella/turkestan/brun. Skåne, 5 

augusti 2012. 


FOTO: MAGNUS ULLMAN FOTO: MAGNUS ULLMAN FOTO: MAGNUS ULLMAN 

Isabellatörnskata, adult hanne. Ryggen rätt rent 

grå med en svag varm ton indikerar isabella 

– turkestan är vanligen mörkare brun. Ögonbrynsstrecket 

är diffust med svag men tydlig 

aprikoston framför ögat (vitare och distinktare 

hos turkestan). Ej heltäckande svart mask framför 

ögat typisk för isabella. Kinden/halssidan och 

flanken tydligt aprikosfärgade och inte ens de 

blekare partierna är rent vita som hos turkestan. 

Att ögonmasken är rejält svart, speciellt bakom 

ögat, visar att fågeln är en hanne, vilket stöds av 

stor handbasfläck och total avsaknad av fjällighet 

på flanken. UAE*, 21 november 2012 

ad. hanne och ofta obefintlig hos ungfåglar. 

Vit handbasfläck saknas vanligtvis hos 

törnskata och brun törnskata. Övergumpen 

och stjärtens ovansida är tydligt 

rostfärgade. 

Adult hanne har grå rygg, nacke och 

hjässa i en ton som varierar från nästan 

rent pärlgrå till lite mörkare brungrå 

men ofta med en beige eller nougatfärgad 

anstrykning. Ryggen är normalt ljusare 

än hos turkestan. Ögonmasken är svart, 

ofta ganska smal längs tygeln och kan 

också saknas nästan helt framför ögat 

men kan även smalt gå runt hela pannan. 

Ovanför masken finns ett smalt och diffust 

ljust ögonbrynsstreck, inte sällan nästan 

obefintligt. Ofta är pannan blekt rosttonad 

i en färg som kan fortsätta bakåt ovanför 

ögonbrynsstrecket eller helt ersätta ögonbrynsstrecket. 

Undersidan är djupt eller blekt ockra-/ 

sandtonad och kontrasten mellan ovanoch 

undersidan är endast måttlig. Ibland 

är strupen svagt beige eller varmtonat 

vitaktig; inte sällan är flankerna mustigare 

aprikosfärgade än den i så fall blekt 

sandtonadecentrala delen av buken. Såväl 

* Förenade Arabemiraten. 

Isabellatörnskata, adult. Ljust grå rygg med en 

viss varmbeige ton (uppenbarligen förstärkt 

av lågt stående sol) i endast liten kontrast till 

aprikosfärgad undersida visar att fågeln är 

en isabella. Inte ens de ljusaste partierna är 

rent vita som hos en turkestan. Mycket diffust 

ögonbrynsstreck vars ockra chatteringar flyter 

ut ganska rejält i hjässans sida och i pannan; hos 

turkestan är ögonbrynet vitare och distinktare. 

Ögonmasken är inte djupsvart bakom ögat och 

det är något osäkert om fågeln är en hanne eller 

hona. Att ögonmask nästan helt saknas framför 

ögat stämmer bättre med isabella än turkestan. 

Dåligt utvecklad handbasfläck liksom måttligt 

svart ögonmask skulle möjligen kunna tyda på 

att fågeln är 2k snarare än 3k+; dock bara en 

spekulation. UAE, 26 november 2012. 

ovan- som undersida saknar mörk fjällighet. 

Jämfört med den ibland snarlika 

turkestanhannen är skillnaden mellan 

ovanoch undersida rätt liten, ofta med en 

ganska ljus (gråaktig eller sandgråbrun) 

ovansida och en undersida som tonar i 

varmt aprikosbeige. 

Adult hona påminner om hannen men 

färger är mattare och/eller blekare. Rygg, 

nacke och hjässa är ljust gråbruna till 

sandfärgat bruna. Masken är bakom ögat 

brun ibland med antydda svartstänk; vid 

tygeln finns sällan mer än en mörk skuggning 

just framför ögat. Ögonbrynsstrecket 

är ofta ännu diffusare och otydligare än 

hos hannen, till färgen ljust varmbeige 

men bakom ögat ibland mer vitaktigt. 

Undersidan är liksom hos hannen 

tonad, men generellt i en blekare varmbeige 

anstrykning. Framför allt flankerna 

men ibland större delen av bröstet är till 

skillnad från hos adult hanne ofta fjälliga, 

som regel med svagare fjällighet än hos 

törnskata och turkestan. Hos somliga 

honor är fjälligheten undertill obefintlig 

och i vissa fall kan de vara svåra att skilja 

från hannen. 

Isabellatörnskata, adult hona. Mycket diffust 

ögonbrynsstreck (varmt beige framför ögat), rejält 

rosttonade flanker och varmt, ljust beigebrun 

ovansida innebär liten kontrast ovan/under – en 

viktig skillnad gentemot turkestan. Visar ingen 

fjällighet eller andra spår av ungfågelsdrag (tertialer 

exempelvis adulta) och har dessutom redan 

tappat minst två av de längsta handpennorna 

vilket tyder på adult hona (masken inte tillräckligt 

svart för en hanne). Att stjärten är mörkare 

brunaktig än övergumpspartiet förekommer 

regelbundet hos isabella och turkestan. UAE, 21 

november 2012 

De grundläggande dräktkaraktärerna 

är hos en isabellatörnskata i 1:a vinterdräkt 

i princip samma som hos en adult hona, 

men före nyår uppvisar de flesta fåglarna 

ungfågelsdrag och är möjliga att åldersbestämma. 

Liksom hos honor är undersidan 

fjällig, men ofta finns dessutom fjällighet 

på panna/hjässa och ibland på skuldrorna 

– med få undantag betydligt svagare tecknad 

fjällighet än hos 1:a vinter törnskata. 

Eventuella mörka juvenila subterminalteckningar 

och vita spetsar på handtäckare 

samt större och/eller mellersta armtäckarna 

(se foto UAE, 29 oktober 2016) avslöjar 

också åldern hos fåglar i 1:a vinterdräkt. 

Hos 1k-fåglar är den ljusa handpennebasen 

liten eller kan saknas, men den kan 

saknas eller vara omöjlig att se också hos 

äldre honor, så det är inte avgörande för 

åldersbestämning. 

Även honor och ungfåglar skiljer sig 

från turkestan främst på mindre kontrast 

mellan ovanoch undersida med en svag 

men ganska tydlig varmbeige anstrykning 

på hela undersidan inklusive strupe–kind 

och ganska ofta förstärkt längs flankerna. 

Ibland saknas den varma tonen undertill 



Törnskator 

FOTO: MATTIAS ULLMAN 

Isabellatörnskata, 1:a vinter. Blekt tegelröd stjärt 

och övergump skiljer från törnskata liksom den 

grå ovansidan. Svagt brunaktigt grå på ryggen 

och aningen brunare på nacke och hjässa – en 

färg som påminner mycket om turkestan. Även 

det huvudsakligen vitaktiga ögonbrynsstrecket 

kan föra tankarna till turkestan. Men varm ton på 

kinden/halssidan och längs flanken tyder på isabella, 

liksom svagt tecknad fjällighet på bröst och 

flank – turkestan har ofta distinktare fjäll. Tydliga 

vita spetsar (om än slitna) på handtäckarna ger 

åldern 1k liksom att flera av större täckarna är 

juvenila med mörka subterminalbräm (medan två 

av de inre är av adult typ). UAE, 29 oktober 2016. 


Isabellatörnskata, 1:a vinter. Blekt, ljust och kontrastlöst 

utseende indikerar isabella, inklusive 

ögonmask som är obetydligt mörkare än nacke/ 

rygg och fjällighet på flanker och bröst som är 

mycket svag; även lite krämfärgad kind. Mörka 

subterminalbräm på mellersta och större täckarna 

visar att fågeln är 1k liksom ljusa spetsar på 

handtäckarna. Oman, 16 november 2017. 

men då är isabella ändå inte rent vit som 

en typisk turkestan utan svagt smutsvit. 

Karaktären varierar, överlappar och kan 

vara ytterst svårbedömd. Det föga framträdande 

ögonbrynsstrecket är dessutom 

svagare och mer varmtonat än hos en 

typisk turkestan – men variationen är även 

här ansenlig. 

TURKESTANTÖRNSKATA. Liksom hos isabellatörnskata 

kan en större eller mindre 

vitaktig handbasfläck förekomma i alla 

dräkter, något som saknas hos törnskata 

och brun törnskata. Övergumpen och 

stjärtens ovansida är tydligt rostfärgade. 

Adult hanne har brun rygg, nacke och 

hjässa i en ton som varierar från mättat 

mellanbrun till lite blekare gråaktigt brun; 

generellt är ryggen mättat jordbrun i en 

nyans mörkare än hos isabella. Ögonmasken 

är svart, och ofta något bredare bakom 

och under ögat än hos isabella. Med få 

undantag är den bred också längs tygeln så 

att den fortsätter (eventuellt smalt) över 

näbbryggen på ett sätt som är otypiskt 

för isabella. Hos svårbestämda hannar 

kan ögonmaskens utseende, inte minst 

framför ögat, vara en viktig pusselbit. 

Ovanför masken finns ett väl markerat vitt 

ögonbrynsstreck, ofta med betydligt mer 

distinkta kanter än hos isabella. Ofta tonar 

den bruna nacken över i en varmare rödbrun 

färg på hjässa och panna – snarare 

kanelbrun än isabellans ljusare aprikoston. 

Pannans/hjässans varma anstrykning 

blandar sig knappast med det vita 

ögonbrynsstrecket så som är vanligt hos 

isabella. Undersidan är hos typiska fåglar 

rätt rent vit men kan ha en mycket svag 

ockra eller skär ton; dock är strupen och 

kinden/halssidan nästan alltid rent vita. 

Det är dock inte ovanligt med en förrädisk 

isabellaliknande rostfärg längs flanken, 

speciellt den bakre delen, men även hos 

dessa är strupen–kinden kontrasterande 

vita. Kontrasten mellan den mättat bruna 

ovansidan och undersidan är som regel 

påtaglig också när undersidan inte är 

rent vit. Kontrasten ovan/under är ofta 

en avgörande skillnad gentemot isabella. 

Såväl ovan- som undersida saknar mörk 

fjällighet. 

Adult hona påminner om hannen men 

färger är mattare eller mer dämpade. 

Rygg, nacke och hjässa är ganska kallt 

och färglöst gråbruna. Masken är bakom 


Turkestantörnskata, adult hanne. Antytt varm, 

mättat mellanbrun panna–hjässa (det vill säga 

något mörkare brun än isabella) i svag kontrast 

till aningen mer gråtonad nacke och rygg (det 

lilla man ser). Undersidan är kallt benvit med en 

skär anstrykning, snarare än isabellans varmare 

aprikoston. Kontrasten mellan ovanoch undersida 

är betydligt kraftigare än hos isabella. Tydligt 

och tämligen distinkt ögonbrynsstreck. Masken 

är otypiskt smal framför ögat, men fortsätter 

ändå obrutet över näbbryggen; notera också att 

den är bred under ögat. Förutom djupsvart mask 

visar total avsaknad av fjällighet att fågeln är en 

hanne. Oman, 11 november 2017. 


Turkestantörnskata, 1:a vinter. Brun ovansida 

mer mättad och mörkare än hos isabella så att 

en påtaglig kontrast till den ganska färglöst 

vitaktiga undersidan bildas. Vitaktiga bräm med 

mörka subterminalbräm på större täckarna visar 

att fågeln är 1k. Fjällen på hjässa och framförallt 

undersida är mörkare och distinktare än hos en 

isabella. Ögonmasken är mörkare och ögonbrynsstrecket 

vitare och distinktare än hos en 

typisk isabella. Ovansidan är så mörk att fågeln 

påminner en törnskata, men övergumpen är för 

roströd för en typisk törnskata och det lilla man 

ser av stjärten verkar också vara det, förutom 

att det inte tycks finnas någon vit kant längs 

stjärten. En 1:a vinter törnskata hade varit rejält 

fjällig på ryggen. UAE, 25 oktober 2016. 





Turkestantörnskata, 1:a vinter. Dämpat och 

ganska färglöst mellanbrun på hela ovansidan i 

markant kontrast till benvit undersida – typiskt 

för turkestan. Ögonmask mörkare än hos isabella 

och fjällighet längs flankerna mörkare och 

tydligare än hos en typisk isabella. Endast antytt 

ögonbrynsstreck kunde tyda på isabella, men 

övriga karaktärerer passar perfekt för turkestan, 

inklusive avsaknad av varmockra anstrykning 

i ögonbrynsstrecket. Påminner mycket om en 

adult hona men fjällighet på hjässan samt vita 

spetsar på handtäckarna och en del av större 

täckarna visar att fågeln är 1k. Oman, 16 november 

2017. 

ögat brun eller svartbrun, hos en typisk 

fågel aningen mörkare än hos isabella; vid 

tygeln finns sällan mer än en mörk skuggning 

just framför ögat. Ögonbrynsstrecket 

är generellt diffusare och otydligare än hos 

hannen, till färgen huvudsakligen vitaktigt 

utan varmare schatteringar. 

Undersidan är liksom hos hannen 

vitaktig, men ibland mer benvit än rent 

vit. Framför allt flankerna men ibland 

större delen av bröstet är till skillnad från 

hos adult hanne ofta mörkfjälliga, i snitt 

med kraftigare och aningen mörkare fjäll 

än hos isabella men något svagare än hos 

törnskata. 

De grundläggande dräktkaraktärerna är 

hos en turkestantörnskata i 1:a vinterdräkt 

i princip samma som hos en adult hona, 

men alla fåglar visar ännu under senhösten 

ungfågelsdrag och är möjliga att åldersbestämma. 

Liksom hos honor är undersidan 

fjällig, men ofta finns dessutom fjällighet 

på panna/hjässa och ibland på skuldrorna 

– med få undantag svagare tecknad 

fjällighet än hos 1:a vinter törnskata men 

i allmänhet lite tydligare än hos isabella. 

Mörka juvenila subterminalteckningar och 

vita spetsar på handtäckare samt större 

Turkestantörnskata, 1:a vinter. Rygg och nacke 

dämpat och ganska färglöst mellanbruna. Hela 

hjässan är aningen varmare brun medan isabella 

i motsvarande situation är varmast anstruken 

i pannan (ofta ända fram till näbbryggen), i en 

färg som ganska långt fram tonar över i hjässans 

kallare grundfärg. Ögonmask mörkare och 

ögonbrynsstreck vitare än hos en typisk isabella. 

Tydligare kontrast mellan den relativt mörka 

ovansidan och den ljusa undersidan än hos 

isabella. Undersidan är mycket svagt aprikosfärgad 

men saknar de mustigare färger en isabella 

brukar ha längs flanken. Ungfågelstecknade 

större och mellersta täckare visar att fågeln är 

1k, liksom svag fjällighet på några av skulderfjädrarna. 

Övergump och stjärt roströda; att de 

mittre stjärtpennorna är mörkare är inte ovanligt. 

UAE, 21 november 2012. 

eller mellersta armtäckarna avslöjar också 

åldern hos fåglar i 1:a vinterdräkt. 

Hos 1k-fåglar är den ljusa handpennebasen 

liten eller kan saknas, men den 

kan saknas eller vara omöjlig att se också 

hos äldre honor så det inte avgörande för 

åldersbestämning. 

Honor och speciellt ungfåglar kan vara 

betydligt svårare att skilja från isabella än 

adulta hannar. Viktiga skillnader är generellt 

kallare färgtoner, lite mörkare ovansida, 

vitare undersida och ögonbrynsstreck 

samt tydligare kontrast mellan ovanoch 

undersida. Turkestantörnskatans kraftigare 

pigmentering går igen i lite mörkare 

ögonmask och mer markerad fjällighet – 

men skillnaden kan vara liten eller till och 

med obefintlig. 

BRUN TÖRNSKATA. Saknar tydlig handbasfläck 

(men en svag kan sällsynt förekomma). 

Övergumpen är ofta tydligt rostfärgad 

medan stjärtens ovansida varierar från 

ganska mörkt gråbrun till livligare rostbrun 

à la isabella/turkestan. I alla dräkter 

är kombinationen av lång, smal, kilformad 

stjärt och kort handpenneprojektion diagnostisk. 

Grov näbb kan vara ett stöd. 

Brun törnskata, adult hona. Så slående färgad 

att fågeln skulle kunna tas för en hanne, men 

ögonmask varken tillräckligt svart eller skarpt 

avsatt. Dessutom är ögonbrynsstrecket varken 

tillräckligt vitt eller skarpt avsatt. Mycket svaga 

fjäll på kinden, övre bröstsidan och nedre flanken 

understryker att fågeln är en hona. Så här livligt 

färgade honor borde inte behöva misstas för 

någon av de andra arterna. Spetsarna på de korta 

yttre stjärtpennorna gömmer sig bakom en gren 

men den ena sticker fram en liten aning. Smal 

och lång stjärt typisk för brun törnskata. Oman, 

18 november 2008. 

FOTON: MAGNUS ULLMAN 

Brun törnskata, 1: vinterdräkt. Färgsättning generellt 

möjlig för törnskata och turkestantörnskata, 

men ögonmasken är svartare och törnskata har 

i motsvarande dräkt tydligt mörkfjällig rygg. Den 

vänstra bilden visar smal stjärt som också är 

lång, inte minst i förhållande till den korta vingen. 

Här framgår också hur korta de båda yttersta 

stjärtpennorna är. Den högra bilden visar samma 

fågel och här syns den grova näbben och den 

korta handpenneprojektionen. Åtminstone en av 

de större täckarna har ett mörkt subterminalbräm 

som visar att fågeln är 1k. Möjligen syns 

subterminalbrämet även på en av tertialerna, 

men generellt har brun törnskata mörkare centra 

på tertialerna så att något mörkt subterminalbräm 

inte framträder. UAE, 20 november 2012. 



Törnskator 

Adult hanne är en klar och distinkt fågel 

med mättat brun rygg, nacke och hjässa, 

som regel varmare brun än en typisk 

turkestan men inte lika tydligt rödbrun 

som en törnskata. Ibland är panna–hjässa 

ett snäpp varmare rödbrun än nacke–rygg, 

och ibland är ovansidan eller bara pannan 

och hjässan något mer gråtonat brun. 

Bröst och buk är apelsinfärgade, oftast 

i kontrast till vit strupe och kind men 

också dessa kan vara apelsinanstrukna. 

Flankerna vanligen jämnfärgade men svag 

vattring kan förekomma. Ögonmasken är 

svart och ofta tydlig och bred som hos turkestan. 

Framför ögat löper ofta det svarta 

över näbbryggen om än ganska smalt. 

Ovanför masken finns ett väl markerat vitt 

ögonbrynsstreck, vanligen med distinkta 

kanter och därmed likt utseendet hos turkestan. 

Kombinationen mättat varmbrun 

rygg, mättad apelsinfärgad undersida och 

distinkt tecknat huvud gör att adult hanne 

som regel är lätt att artbestämma. 

Adult hona påminner ofta mer om 

hannen än hos de andra arterna. Vissa har 

i stort sett samma kombination av mättat 

varmbrun ovansida, livligt apelsinfärgad 

undersida och svart mask och kan bara 

könsbestämmas på mer eller mindre tydlig 

fjällighet på flanken. Andra är betydligt 

mer dämpade i färgerna både ovan och under. 

Den mörka masken kan vara mindre 

svart och mindre väldefinierad framför 

ögat och ögonbrynsstrecket smalare, diffusare 

och inte så vitt. Vissa honor med 

blek undersida kan påminna mycket om 

törnskata även om ögonmasken som regel 

är svartare än hos törnskata. 

I 1:a vinterdräkt påminner bruna törnskatan 

om de mer dämpat färgade honorna 

och skulle lätt kunna förbises som både 

törnskata och turkestantörnskata. Den 

viktigaste dräktskillnaden är den svartare 

ögonmasken. 

Efter ruggning till 1:a vinterdräkt 

saknar ibland brun törnskata mörk fjällighet 

på ryggen men kan också vara svagt 

vattrad någonstans mellan turkestan och 

den tydligt fjälliga törnskatan. 

I övrigt uppvisar brun törnskata jämnbrun 

nacke ( jämfört med törnskatans ofta 

gråtonade), mörkare centra på tertialerna 

och ofta kontrasterande halmfärgade 

kanter på tertialer och armpennor. Grov 

näbb, kort vinge och stjärtens form är 

alltid viktiga. 

Vårfåglar: bilder här 

tagna efter 1 januari 


Isabellatörnskata, adult hanne. En typisk fågel 

med ljust gråbrun ovansida (ljusare än turkestan) 

i ganska liten kontrast (större kontrast 

hos turkestan) till beigevit undersida med blekt 

aprikostonad flank och kind/halssida, svart 

ögonmask som knappt är markerad framför ögat 

(genomgående bred och tydlig både bakom och 

framför ögat hos turkestan). Begränsad eller 

obefintlig mask längs tygeln är mer typiskt för 

rasen arenarius, men lång vinge och stor handbasfläck 

visar att detta är en isabellinus. Stor 

vit handbasfläck är gemensam för isabella och 

turkestan men förekommer inte hos törnskata 

eller brun törnskata. Iran, 2 februari 2017. 


Turkestantörnskata, adult hanne. Klassisk fågel: 

mättat brun ovansida med hela hjässan en liten 

aning varmare än nacken; brett, distinkt och vitt 

ögonbrynsstreck som når runt pannan; svart 

distinkt ögonmask som går runt pannan; rent vit 

undersida. Stor vit handbasfläck gemensam för 

hanne turkestan och isabella. Roströd stjärt med 

mörkbrun spets typisk för turkestan och isabella. 

UAE, 26 mars 2014. 


Isabellatörnskata, adult hona. Ljust brun ovansida 

med aningen varm ton troligen inte omöjlig 

för turkestan men tyder på isabella. Andra karaktärer 

som stöder isabella: ögonbrynsstreck svagt 

och väldigt diffust samt varmtonat framför ögat; 

ögonmasken bakom ögat mycket blek; undersidan 

svagt beigetonat vit (turkestan ofta renare 

vit eller benvit) med svag aprikoston på flanken; 

mycket svag eller obefintlig fjällighet på flanken. 

Den rödbruna stjärten visar att fågeln är en isabella 

eller turkestan. Oman, 9 februari 2009. 


Turkestantörnskata, adult hanne. Mättat brun 

ovansida med hela hjässan en liten aning 

varmare än nacken; brett, distinkt och vitt 

ögonbrynsstreck som når runt pannan; svart 

distinkt ögonmask som är bred även under ögat 

och längs tygeln; nästan vit undersida i tydlig 

kontrast till den mörka ovansidan. Tydlig aprikoston 

längs flanken associerar mer till isabella men 

är inte helt ovanlig även hos turkestanhanne. Vit 

handbasfläck och roströd stjärt med mörkbrun 

spets typiska för turkestan och isabella. UAE, 28 

mars 2014. 


FOTO: MAGNUS ULLMAN FOTO: MAGNUS ULLMAN FOTO: MAGNUS ULLMAN 

Brun törnskata, adult. Typisk adult brun törnskata: 

rätt mörk och mustigt brun ovansida, 

livligt apelsinfärgad undersida och kontrastrikt 

huvud med svart mask, vitt ögonbrynsstreck och 

vitaktig strupe–kind. Så här svag vattring på flanken 

kan förekomma hos hannar och fågeln bör 

lämnas utan könsbestämning. Kina, 14 maj 2012. 


Isabella- eller turkestantörnskata, adult hanne. 

Svårbestämd. Att masken är smal vid näbben och 

inte går runt pannan stämmer bäst med isabella 

liksom klent, diffust och varmtonat ögonbrynsstreck. 

Att masken är bred fram till näbbasen och 

även bred under ögat stämmer bäst med turkestan 

liksom den kanelvarma pannan/hjässan som 

först i nacken tonar över i kallare brungrått. Utseendet 

i övrigt torde vara möjligt för båda arterna 

men kanske svaga aprikosstänk på strupe–kind 

talar i isabellans favör. Bilden visar att till och 

med adulta hannar kan vara svårbestämda. Iran, 

6 april 2008. 


Turkestantörnskata, 2k+ hona. Ljust brun ovansida 

torde vara möjlig för både turkestan och 

isabella. Karaktärer som stöder turkestan: brett 

och tydligt ögonbrynsstreck, vitaktigt i sin helhet 

(mörkt i pannan beror troligen på väta); ögonmask 

mörkt brunsvart bakom ögat; smutsvit undersida 

utan aprikoston längs flanken; fjällighet 

på bröstsidan visserligen svag men saknar lite 

brunt i tonen som en typisk isabella. Tegeltonad 

övergump och framför allt tydlig handbasfläck 

visar att fågeln är en isabella eller turkestan. 

UAE, 26 mars 2014. 

Turkestantörnskata, adult hona. Inte helt lättbestämd 

och masken bakom ögat så mörk att den 

associerar till en hanne, och i så fall isabella (som 

kan sakna mask framför ögat). Men bruntonat 

grå ovansida passar för turkestanhona. Brett, 

distinkt och vitt ögonbrynsstreck stöder bestämning 

till turkestan liksom helt vit kind/halssida. 

Notera att honor helt kan sakna fjällighet undertill. 

UAE, 28 mars 2014. 


Brun törnskata, adult hona. Samma fågel som är 

fotad 18 november 2008 och på dessa närmare 

2,5 månader har utseendet knappast förändrats 

alls. Den mycket svaga fjälligheten högt upp på 

bröstsidan tycks dock ha försvunnit och troligen 

är apelsintonen något intensivare på bröstet 

(såvida det inte är en fotoeffekt). Här framgår de 

korta yttre stjärtpennorna tydligare än på den 

andra bilden. Oman, 31 januari 2009. 

Brun törnskata, adult hona. Alla honor är inte 

hanlikt lättbestämda, och här kan möjligen turkestanhona 

vara ett alternativ. Dock: ögonbrynsstreck 

för dåligt vitt framför ögat; ögonmask 

bakom ögat för svart; ovansidan för mättat brun; 

undersidan alldeles för färgad; ringa kontrast 

ovan-/undersida. Grov näbb typisk för brun 

törnskata. Inte helt lätt att se här, men stjärten är 

dessutom kilformad. Kina, 23 maj 2012. 

Tack 

Varmt tack till Magnus Hellström för många 

konstruktiva synpunkter. 

Referenser 

Hellström, M. 2007. Isabellatörnskata. Raritetskommitténs 

genomgång av de svenska 

fynden. Vår Fågelvärld 66: häfte 6, 30–34. 

Kiat, Y. & Perlman, Y. 2016. Moult and ageing 

of Isabelline Shrikes. British Birds 109: 

157–168. 

Norevik, G. Hellström, M. & Petersson, B. In 

prep. East Asian ID-guide – ageing & sexing 

of migratory passerines. 

Panov, E. 2009. On the nomenclature of the 

so-called Isabelline Shrike. Sandgrouse 31: 

163–170. 

Shirihai, H. & Svensson, L. 2018. Handbook of 

Western Palearctic Birds. Volume II. London. 

Worfolk, T. 2000. Identification of red-backed, 

isabelline and brown shrikes. Dutch Birding 

22: 323–362. 


EKOLOGI 

Grågåsflyttning 

Grågässens 

nya flyttvanor 

Kortare och mildare vintrar. Mer vintergröna 

jordbruksgrödor. Grågåsen är en av de fåglar 

som har svarat tydligast på de snabba förändringarna 

kring oss. Det syns inte minst i 

flyttningsvanorna. En del har blivit stannfåglar, 

de flesta har nya vinterkvarter och bara ett fåtal 

drar till Spanien över vintern, så som nästan alla 

gjorde för 25 år sedan. Med GPS-teknikens hjälp 

klarnar bilden av en art med nya vanor. 

text Johan Elmberg (Johan.Elmberg@hkr.se) & 

Camilla Olsson (Camilla.Olsson@hkr.se), Högskolan Kristianstad, 

Johan Månsson, SLU, Grimsö, 

Niklas Liljebäck, Svenska Jägareförbundet. 

Förståelsen för hur grågäss uppträder och rör 

sig har ökat tack vare det projekt som Högskolan 

Kristianstad driver tillsammans med 

Sveriges lantbruksuniversitet. 

Vid Oppmannasjön i nordöstra 

Skåne fångade vi i juni 2017 en 

grågås som fick en halsring med 

en solcellsdriven GPS och koden 

S02. Denne ståtlige hanne hade fram till 

och med maj 2019 levererat fler än 46 000 

positioner under 713 dagar. Vi kan med 

andra ord säga exakt var den varit och hur 

den rört sig under denna tid, dag som natt. 

I korthet lever S02 ett liv som ingen 

svensk grågås hade gjort för 25 år sedan. 

Den har nämligen ytterst sällan lämnat 

kommunen där den märktes och den har 

faktiskt aldrig varit utanför nordostskåne 

och Blekinge. Dess flyttningsstrategi är 

ungefär lika spännande som en skatas eller 

entitas, om jämförelsen tillåts. 

Den här grågåsens liv kan tyckas en 

smula enahanda, där både dagen och året 

i all huvudsak handlar om ett ständigt 

pendlande mellan ett par sjöar och det 

omgivande jordbrukslandskapet. Sjöarna 

väljs för att de erbjuder nattvila och skydd 

för ungarna, fälten väljs för att de erbjuder 

högkvalitativ föda där gässen med lite omsorg 

kan hitta rätt diet för säsongen. Inga 

korsade nationsgränser, inga nya horisonter. 

S02 har helt enkelt inte sett särskilt 

mycket av världen. 

TOLV DAGAR EFTER märkningen av S02 

fångade vi i Kvismaren i Närke en artfrände 

som fick GPS-halsring S56. Denne 

hannes liv ser helt annorlunda ut. Efter att 

ha avnjutit sommaren i Närkes jordbruksbygd 

har den hyllat de svenska grågässens 

gamla tradition; en mastodontflyttning i 

september till Coto Doñana i södra Spanien. 

Under den spanska solen har sedan 

både risfält och naturliga marskland utforskats 

i fem månader innan flyttningen 

tillbaka norrut tagit vid. 

S56 har med andra ord sett sig omkring 

i världen, varit mer utomlands än i Sverige, 

lagt massor av energi på långa flyttningar, 

och på vägen varit tvungen att undvika 

åtskilliga laddade hagelpipor. Den har 

navigerat över öppet hav i Biscayabukten 

och korsat Pyrenéerna på låg höjd i 

ett av de lämpligaste passen. Skillnaden 

gentemot SO2s liv är dramatisk. Och hur 

kan en grågås uppvuxen på närkeslättens 

matsedel veta var och vad den bäst bör äta 

i Spanien? 

DE HÄR PORTRÄTTEN är bara två från den 

ganska röriga verkligheten vi har kunnat 

avslöja tack vare en kombination av 

modern GPS-teknik och gamla hederliga 

halsringar utan sändare. Att svenska grågäss 

ändrat sina flyttningsvanor antyddes 

redan 2001 i Svensk Ringmärkningsatlas. 

En artikel av Leif Nilsson och Hakon 

Kampe-Persson i Ornis Svecica 2018 visade 

sedan hur halsringsmärkta skånska grågäss 

förkortat sin höstflyttning och ändrat 

sin tidtabell. Dessa konturer av en ny 

verklighet kan vi nu i detalj fördjupa oss 

i, genom data från fler än hundra grågäss 

som GPS-märkts i fyra olika landskap. 

Genom att följa dessa individer timme för 

timme kan vi lägga mer av pusslet, och vi 


Nutida ”rörelsekorridorer” över året för grågäss 

som försetts med satellitsändare i fyra svenska 

landskap 2017–2018. Trots ett visst överlapp 

syns det tydligt hur årsrörelserna skiljer sig 

mellan grågäss från olika delar av Sverige. Man 

ser också hur de nordligast häckande övervintrar 

längst söderut och att de skånska fåglarna 

överflygs av alla andra. 

häpnar över de snabba och genomgripande 

förändringarna i deras levnadsvanor. 

SOM FRAMGÅR AV kartorna här bredvid 

har dagens svenska grågäss mycket olika 

flyttningsvanor, beroende på var i landet 

de häckar. S02 har som sagt ytterst sällan 

lämnat kommunen den märktes i, och 

merparten av de häckare och ungar som 

vi märkt i Skåne är näst intill stannfåglar. 

Några drar över till Själland ett tag på 

vintern och någon enstaka vågar sig till 

norra Tyskland. Långflyttning verkar dock 

inte längre finnas på de skånska grågässens 

repertoar. 

Annat är det med de som häckar i Kvismaren 

och Sörmland; på gammalt klassiskt 

grågåsmanér lämnar de Sverige i skiftet 

september–oktober, och de flyttar ganska 

raskt åt sydväst, men numera inte alls lika 

långt som deras förfäder gjorde för 25 år 

sedan. Vintern tillbringas i huvudsak i 

Tyskland och Nederländerna, alltså 2 000 

kilometer norr om det klassiska vintervis- 

FOTO: NIKLAS LILJEBÄCK 

tet i sydligaste Spanien. Stora förändringar 

där med, således. 

Grågässen som vi märkt i Hudiksvall 

är de som flyttar allra längst. En del av 

dem uppvisar det som inom fågelekologin 

kallas för ”leap frog migration”, alltså att 

de nordligast häckande populationerna 

också är de som tillbringar vintern längst 

söderut. De flyger helt enkelt över sina 

artfränder helt och hållet under flyttningarna. 

Men trots att vi bland de halsringsmärkta 

hälsingegässen än idag hittar några 

förhärdade spanienresenärer, ligger även 

deras vintervisten långt norr om vad ”traditionen” 

påbjuder. 

PÅ DET HELA taget är förändringarna i 

grågåsens flyttningsvanor både snabba 

och stora. Svensk Ringmärkningsatlas från 

2001 beskriver att grågäss märkta i Skåne 

och på Gotland tillbringade vintrarna 

längre söderut än de som märkts i Sörmland 

och Hälsingland. Blott sjutton år 

senare är det tvärtom; i vart fall de skånska 

De svenska grågässens flyttningsvanor har 

förändrats drastiskt. Kartan visar medelpositioner 

månadsvis september–december för gäss 

som märkts med GPS-halsband i fyra svenska 

landskap 2017–2018. Här syns tydligt hur de 

som märkts i Hälsingland ”flyttar ikapp” – och 

nästan förbi – de gäss som märkts i Sörmland 

och Närke. Det är också tydligt att sörmlandsgässen 

har en östligare flyttväg än de från 

Närke. Från samtliga dessa tre landskap ligger 

medelpositionen i december mycket långt norr 

om det traditionella vintervistet i Coto Doñana 

i Spanien. Notera också de skånska grågässens 

mycket begränsade rörelser. De har nästan blivit 

stannfåglar. 


EKOLOGI 

Grågåsflyttning 

Att häcka på golfbanor 

och i stadsparker 

skulle betraktats 

som tjänstefel eller självmord 

för en grågås för 40 

år sedan. 

gässen övervintrar långt norr om de från 

Sörmland och Hälsingland, trots att även 

de senare flyttat sina genomsnittliga vinterpositioner 

norrut. 

Förändringens snabbhet och den 

nuvarande mångfalden av flyttningsvanor 

är fascinerande. Det är ju bara 25 år sedan 

alla svenska grågäss var långflyttare. Grågäss 

brukar bli föräldrar för första gången 

vid tre–fyra års ålder, vilket betyder att de 

radikala förändringarna i flyttningsvanor 

vi nu ser har uppstått på färre än åtta generationer. 

Det är mycket osannolikt att så 

kort tid skulle räcka för att genetiskt ”programmera 

om” en hel population. Förklaringen 

torde snarast ligga i att enskilda 

grågäss bytt strategi som svar på väder och 

födotillgång, och att detta har lönat sig i 

form av överlevnad och häckningsframgång. 

Eftersom grågäss är sociala djur som 

håller ihop familjevis under den första 

hösten, har vi därför snart bara årskullar 

av unga grågäss som aldrig fått följa 

med mor och far till spanska solkusten på 

vintern. Kanske ”vet” de därför inte ens att 

det alternativet existerar. 

De snabba förändringarna har också en 

rent demografisk bakgrund. Vår häckande 

population har vuxit mycket sedan den tid 

grågåsen var en ren långflyttare. Vi har en 

högre ungöverlevnad och gässen börjar 

häcka vid lägre ålder än förut. Det betyder 

att en större andel av dagens grågäss är relativt 

unga fåglar som varken varit med om 

att flytta långt eller fått uppleva en snövinter 

med födobrist. För dessa ”tonåringar” 

har det aldrig straffat sig att stanna kvar 

mycket längre norrut under vintern. 

KANSKE KAN VI i framtiden bena ut vilken 

roll ”arv” respektive ”föräldrapåverkan” 

har för att forma en grågås flyttningsvanor. 

Det kräver dock mer data från familjegrupper 

och därtill genetiska studier. En 

anslutande fråga är varför några få grågäss 

framhärdar i att göra den långa farliga 

flygningen till Spanien. Är det konservativa 

gamlingar som inte kan ”tänka om”, 

eller är det under vissa omständigheter 

fortfarande en evolutionärt ”lönsam” 

strategi? 

Om grågåspopulationen helt tappar 

”minnet” av de långa flyttningarna, vad 

händer då om klimatet snabbt blir kallare 

igen? Kan de ställa om till att åter bli långflyttare? 

Det är intressanta frågor i dagens 

klimatdebatt. 

Vårt projekt handlar inte bara om att 

förstå grågässens flyttningsrörelser. Med 

de täta och mycket noggranna positioner 

som GPS-halsringarna ger kan vi kartlägga 

också de dagliga lokala rörelserna och 

vilka grödor gässen äter under olika delar 

av året – alltså hur deras matsedel ser ut. 

Vi kan därtill se hur de lägger upp sitt 

dygn, oavsett var de tillbringar vintern. 

Redan nu står det klart att de flesta 

svenska grågäss hämtar det allra mesta av 

sin föda i jordbrukslandskapet. Den föda 

som tusentals tidigare grågåsgenerationer 

hämtat på naturliga strandängar och 

sjöstränder, tycks allt mer bli en obetydlig 

skärva i de nutida grågässens kostcirkel. 

Även bytet av föda är en fascinerande 

snabb anpassning och förändring, men det 

stannar inte där. Dagens grågäss ser på oss 

människor på ett annat sätt – de har helt 

enkelt blivit ganska orädda. Att häcka på 

golfbanor och i stadsparker skulle betraktats 

som tjänstefel eller självmord för en 

grågås för 40 år sedan, då de bara häckade 

fåtaligt i sjöarnas vasshav eller på ensliga 

skärgårdsöar. Nu ser vi mer av grågäss i 

vår närhet för varje år som går. 

Det är snabba förändringar och kontraster 

i grågässens värld. Vi forskare gör 

vad vi kan för att hänga med. 

OM GRÅGÅSPROJEKTET 

FOTO: TORBJÖRN NILSSON 

GPS-halsbanden har tre sidor med solceller vilka laddar batteriet. Så länge ljuset räcker för att ladda 

batterierna kan man följa gässen i realtid med tio meters noggrannhet. Med ett vanligt telefonabonnemang 

kan man kommunicera med halsbandet och ställa in hur ofta man vill få positioner och ladda 

ner data. 

I samarbete mellan Högskolan Kristianstad 

och Sveriges lantbruksuniversitet 

(Grimsö Forskningsstation) drivs ett sexårigt 

forskningsprojekt som går ut på att öka 

förståelsen för hur och när gäss uppträder 

på jordbruksmark. Vi fördjupar kunskapen 

om gässens rörelser, men studerar också 

olika sätt att styra dem för att minska 

konflikter med jordbruket. Projektet presenterades 

utförligare i nummer 4 2017 av 

Vår Fågelvärld. 

Om du ser en halsringsmärkt grågås 

kan du rapportera det till oss, men ännu 

hellre via hemsidan www.geese.org. Då får 

du nämligen direkt möjlighet att se tidigare 

observationer av just din sedda gås, alltså 

en inblick i dess liv och rörelser. Hittar 

man en gås med metallring kring tarsen 

hör man förstås av sig till Ringmärkningscentralen 

på Naturhistoriska riksmuseet 

(www.nrm.se/forskningochsamlingar/ 

miljoforskningochovervakning/ringmarkningscentralen.214.html) 


“För första gången på 20 år 

hittade stjärtmesarna fram 

till vårt fågelbord. 

De kommer i omgångar, 

10–15 stycken per tillfälle och 

flera gånger om dagen!” 

— Rony Bäckström 

TALGFRÖBAR 

ENERGI MED 

TALGFRÖBAR FÖR VILDFÅGLAR 

MED HÖG FETTHALT OCH MYCKET 

ENERGI FÖR ATT KLARA EN KALL VINTER 

Foto: Rony Bäckström 

75% 

FETT 

TALGFRÖBAR 

JORDNÖT MED 

60% 

Talgfröbar utan nät, 

så fåglarna inte fastnar! 

Anpassad för vilda fåglar i den 

nordiska regionen 

Fri från palmolja, smak - och 

färgämnen 

FETT 

Högt 

energiinnehåll 

Värmebehandlad 

Tillverkad 

i Finland 

Tillgängliga från 

ICA butiker 

Granngården butiker 

www.elainruoka.com > Sverige

ORNITOLOGISKA TIDSBILDER 

Sahel-flyttare 

text Reino Andersson 

Sångfåglarna som 

aldrig försvann 

DÅ 

Rödstjärt. 

FOTO: ANETTE ANDERSSON 

Hur en klimatförändring påverkat 

flyttfågelpopulationers storlek 

finner vi i Sahel-zonen, halvöknarna 

och torrsavannerna omedelbart 

söder om Sahara i Afrika. Sahel är 

ett viktigt område för de flesta trans-Sahara 

flyttare... Området är naturligtvis allra 

viktigast för dem som likt törnsångaren 

och rödstjärten, i ganska stor utsträckning 

tillbringar hela vintern där. Den akuta torka 

som mer eller mindre kontinuerligt plågat 

dessa delar av Afrika, har också mycket 

riktigt satt tydliga spår hos fåglarna. 

Allra först uppmärksammades det hela 

genom en dramatisk nedgång i törnsångarpopulationerna 

i Västeuropa. Torkans effekter 

har man kunnat iakttaga hos en mängd 

arter, vilka är beroende av Sahel-zonen som 

vinterkvarter eller rastområde.” 

(Hjort & Pettersson 1990) 

DENNA DRAMATISKA NEDGÅNG i många 

västeuropeiska fågelpopulationer ägde 

rum för ganska precis femtio år sedan. 

Larmrapporterna var många både i fackpress 

och massmedia, där farhågor hystes 

kring huruvida fåglarna någonsin skulle 

kunna återhämta sig. Det var närmare bestämt 

någon gång mellan höstflyttningen 

1968 och ankomsten till häckningsområdena 

våren 1969 som populationskraschen 

tog sin början. Såväl inventerings- som 

ringmärkningsdata från flera länder visade 

starkt vikande siffror för vissa arter. Rödstjärten 

minskade med närmare en fjärdedel 

i sina brittiska häckningsområden, 

medan nedgången i Tyskland på vissa håll 

uppgick till 90 procent. Häckningspopulationen 

hos törnsångare i Storbritannien 

gick ned med 77 procent, medan fågelstationen 

på tyska Helgoland redogjorde för 

minskade ringmärkningssiffror med 87 

procent. Även om nedgången var märkbar 

även i svensk ringmärkningsstatistik så var 

den av allt att döma inte lika påtaglig. En 

smått klassisk artikel publicerades i den 

engelska tidskriften Bird Study 1974 under 

titeln ”Where have all the Whitethroats 

gone?”. Av den framgår bland annat att 

väderanalyser gjorda under flyttningspassagerna 

inte gav några särskilda ledtrådar 

till tänkbara orsakssamband. 

DEN FRAMSTÅENDE TYSKE fågelforskaren 

Peter Berthold förmodade då att bekämpningsmedel 

i nordvästafrikanska länder 

skulle kunna vara orsaken. Han hänvisade 

till Berith Perssons svenska studie 

av återvändande törnsångare, som våren 

1971 uppvisade förhöjda koncentrationer 

av miljögifter. Trots detta var häckningsframgången 

god och fullt jämförbar med 

flera andra arter i studieområdet kring 

Lund. Det var redan känt att svenska 

fåglar förmodligen hade andra flyttvägar 

än de brittiska, franska och västtyska. 

Persson visade att törnsångare fångade 

under vårflyttningen på Capri i Italien 

hade lägre uppmätta värden än de som 

fångats vid Ottenby fågelstation på Öland. 

Hennes slutsats blev att fåglarna måste ha 

blivit drabbade under sin passage genom 

Europa och inte i Afrika. Engelsmännen 

gick ändå vidare med undersökningar av 

miljögifter i de afrikanska vinterkvarteren. 

Trots ett omfattande kontrollprogram på 

olika håll var den uppmätta anrikningen 

begränsad, i synnerhet om man jämförde 

med den årliga giftspridningen över stora 

delar av Europa. Att kraschen av törnsångarpopulationerna 

skulle kunna förklaras 

av miljögifter i rast- eller övervintringsområdena 

ansågs därför inte hållbar. 

I STÄLLET LANSERADES en ny förklaringsmodell 

med utgångspunkt från regn- och 

klimatdata i Sahelregionen. Det stod så 

småningom klart att det fanns ett tydligt 

samband mellan långvarig torka i dessa 

övervintringsområden och flera arters 

drastiska nedgång i de västeuropeiska 

häckningsområdena. Den mest kritiska 

perioden för fåglarna torde ha varit några 

veckor i slutet av vinterperioden, då de behövde 

äta upp sig inför flyttningen. Under 

normala förhållanden var födotillgången 

efter sex månaders torrperiod tillräckligt 

god för att tillgodose såväl stationära över- 



Rödstjärt. 

RÖDSTJÄRT 

Sett till hela 2000-talet har antalen 

ökat rejält i södra Sverige, 

medan de har varit oförändrade 

i den norra delen av landet, 

skriver Svensk Fågeltaxering i 

sin senaste årsrapport. Dock 

har ökningen stannat av under 

de senaste åren. 

250 000 

par törnsångare beräknas häcka i Sverige. Den bedöms ha 

ökat något under de senaste 30 åren. 

FÅGLARNAS FÖRMÅGA TILL anpassning är 

fascinerande, likaså att utvecklingen plötsvintrare 

som flyttande och rastande arter. 

Under 1968 fick regionen dock cirka 25 

procent mindre regn än normalt, vilket var 

den lägsta uppmätta mängden sedan 1949. 

I Mauretanien, Senegal och norra Mali 

uppgick siffran till hela 70 procent mindre 

nederbörd. De påföljande åren varierade 

regnmängderna geografiskt men var 

alltjämt betydligt lägre än de varit tidigare. 

Att den långvariga torkan, som pågick 

under mer än ett decennium, i Sahelregionen 

hade stor inverkan på fåglarna råder 

numera inga tvivel om. 

NU 

Törnsångare. 

FOTO: ANETTE ANDERSSON 

Torkan i regionen gav upphov till 

en global diskussion och oro för 

”ökenspridning” som ett växande 

miljöproblem. På senare år har 

forskning dock visat att området sedan 

1980-talet i stället har blivit grönare 

och att vegetationen har återhämtat sig. 

Återhämtat sig har också de två arter som 

kanske drabbades hårdast, törnsångaren 

och rödstjärten. Detta avspeglas nog tydligast 

i de brittiska häckningsområdena. Där 

började rödstjärten öka igen redan under 

mitten av 1970-talet för att sedan, med 

vissa smärre avbrott, successivt ha återtagit 

sina tidigare numerärer. Av de engelska 

ornitologernas föredömliga inventeringar 

framgår att rödstjärten idag är lika vanlig 

eller till och med vanligare än den var då 

karteringarna startade 1966. Ökningen har 

delvis sin förklaring i en vidare utbredning 

och högre reproduktion, vilket i sin 

tur åtminstone delvis kan ha gynnats av ett 

varmare klimat. Även i Tyskland och övriga 

Västeuropa har rödstjärten i hög grad 

återtagit sina positioner. Uppgången för 

törnsångare har följt i rödstjärtens spår, 

om än inte i fullt samma omfattning. 

ligt och överraskande kan gå i en helt annan 

riktning än vi förväntat oss. Under den 

gångna våren har jag i mina halländska 

hemmamarker hört fler rödstjärtar och 

törnsångare än någonsin tidigare. Förvisso 

en högst personlig, subjektiv och föga 

vetenskaplig iakttagelse, men ändå glädjande. 

Referenser 

Berthold, P. 1973. On the marked decline of the 

Whitethroat Sylvia communis and other 

species of songbird in western Europe. J. 

Orn. 114:348-360. 

Eaton, M. m.fl. 2017. Trends of common birds in 

Europe. European Bird Census Council. 

Gedeon, k., Gruneberg, C., Mitschke, A. & Sudfelt, 

C. 2014. Atlas Deutscher Brutvogelarten. 

Munster. 

Hjort, C. & Lindholm, C-G. 1978. Annual bird 

ringing totals and population fluctuations. 

Oikos 30:387-392. 

Hjort, C. & Pettersson, J. 1990. Flyttfåglarnas 

antal och den föränderliga miljön. Medd. 125 

Ottenby fågelstation. 

Hänke, H., Börjesson, L., Hylander, K. & Enfors- 

Kautsky, E. 2016. Drought tolerant species 

dominate as rainfall and tree cover returns 

in the West African Sahel. Land use policy 

59:111-120. 

Persson, B. 1974. Degradation and seasonal 

variations of DDT in Whitethroats Sylvia 

communis. Oikos 25:216-221. 

Robinson. R.A., Marchant, J.H., Leech, D.I., 

Massimino, D., Sullivan, M.J.P., m.fl. 2015. 

Birdtrends 2015: trends in numbers, breeding 

success and survival for UK breeding 

birds. Research report 678, BTO, Thetford. 

Winstanley, D., Spencer, R. & Williamson, K. 

1974. Where have all the Whitethroats gone? 

Bird Study 21:1-14. 

KRAFTIG NEDGÅNG FÖLJD AV UPPGÅNG 

Utvecklingen för rödstjärt i Storbritannien 

under åren 1966–2014. 


BÖCKER 

Titel: Norrlands bästa fågellokaler Text: 

Magnus Ullman Förlag: Avium Pris: 275 

kronor (Naturbokhandeln) 

FÅGELLOKALER 

Visar god lokalkännedom 

PÅ FRAMSIDAN AV Magnus Ullmans nyligen 

utkomna Norrlands bästa fågellokaler 

lyser en utfärgad blåhakehannes läckert 

färgade bröst mot en fond av intensivgrön 

försommargrönska. På dess innerflik hittar 

vi en teckenbeskrivning av de många finesser 

som denna bok bjuder på, exempelvis 

”oanvändbart fågeltorn”, ”bra vindriktning 

för sträck” och ”vägbom, vanligen låst”. 

Även om han är ensam författare till texterna, 

har ett stort antal personer med god 

lokalkännedom om de 53 platserna anlitats 

för faktagranskning. 

DET FÖRSTA SOM slår mig vid en genombläddring 

är alla ypperliga foton av fåglar 

i autentiska miljöer: lavskrikan med 

pudersnön runt näbben, forsärlan på 

en hal sten i bäcken och något så sällan 

presenterat som videsparven i första ungfågelsdräkt 

på sin lavklädda gren. Urvalet 

av fågellokaler i en sådan här bok kan 

dryftas i det oändliga! Dock känns det här 

väl balanserat; vi hittar en variation av naturtyper, 

de är inte alltför svårtillgängliga 

(hejdå Rödkallen och Eggegrund) samt 

geografiskt välspridda. 

BOKEN HAR TVEKLÖST litterära kvaliteter. 

Om Storlien: ”Torde vara landets mest mörkade 

fågellokal – ingen vägvisning, ingen informationstavla, 

ingen P-plats, ingenting.”. 

Man ser framför sig hur författaren efter 

en regnig dags letande till slut hittat fram! 

Om Kyrktjärnen vid Storsjön: ”Utmärkt 

plats för en lång njutfika”. Man fantiserar 

genast om hur han med kikaren i ena handen 

och en färsk ostfralla med smaskigt 

pålägg i den andra på närhåll spanar på 

kurtiserande svarthakedoppingar! 

Boken är därutöver verkligen för användning 

i fält, med sitt väderbeständiga 

omslag. 

Christer Olsson 

FÄLTHANDBOK 

Oumbärlig för den som vill 

veta mer om våra trollsländor 

Titel: Nordens trollsländor Författare: Magnus 

Billqvist (text), David Andersson & Christer Bergendorff 

(foto) Förlag: Avium Pris: 289 kronor 

En efterlängtad uppföljare till 

Svenska trollsländeguiden som 

kom 2012, som även den skrevs 

av Magnus Billqvist. Nordens 

trollsländor innehåller 2 000 

fotografier och illustrationer. 

I boken behandlas samtliga 

trollsländor som har påträffats i 

Norden (68 arter, varav 64 i Sverige). Dessutom 

ytterligare några arter, som skulle kunna dyka 

upp. Boken innehåller detaljerad information 

kring hur man artbestämmer trollsländor. Det 

digra faktamaterialet gör att bokens format är 

något större än vanligt för fälthandböcker. Den 

är inget man stoppar i bakfickan, men glider 

fint ned i ryggsäcken. Magnus BIllqvist står för 

texterna och layouten, medan David Andersson 

och Christer Bergen dorff står för merparten av 

fotografierna. Boken gör ingen trollsländeentusiast 

besviken. 


FÄLTHANDBOK 

Klassisk fälthandbok över en 

del av de Västindiska öarna 

Titel: Birds of Trinidad & Tobago Författare: Martyn 

Kenefick, Robin Restall & Floyd Hayes Förlag: 

Helm Field Guides Pris: 299 kronor 

Det här är den tredje utgåvan av 

Birds of Trinidad & Tobago som 

ges ut av förlaget Helm Field 

Guides. Boken kom ut i maj i år 

och är rejält uppfräschad, bland 

annat med nya illustrationer, 

även om man som svensk tycker 

de lämnar en smula i övrigt att 

önska, bortskämd som man är med Dan Zetterström 

och Lars Jonssons fågelillustrationer. 

Över 480 arter är avbildade i alla relevanta 

dräkter. Dessutom finns här uppdaterad, om än 

kortfattad, information om var man med fördel 

kan skåda fågel på Trinidad och Tobago. Men i 

första hand är detta en traditionell fälthandbok 

i ett behändigt format. Eftersom de bägge 

öarna är mycket små finns inga utbredningskartor 

invid de behandlade arterna, vilket vilket 

man först upplever saknas. I texten nämns 

emellertid vanligen var i området arterna återfinns. 


FÅGELKUNSKAP 

Ställer filosofiska frågor 

om att vara fågel 

Titel: Hönshjärna, magnetkompass och delat 

föräldraskap Författare: Magnus Ullman Förlag: 

Apus förlag Pris: 279 kronor 

Magnus Ullman har gett ut 

sin tionde bok – den heter 

Hönshjärna, magnetkompass 

och delat föräldraskap, 

en titel som avslöjar 

några av de egenskaper 

som man hittar hos fåglar. 

Författaren ställer i boken 

de lite djupare frågorna, 

som till exempel: Hur är det egentligen att vara 

en fågel? Texterna är relativt kortfattade och 

rakt på sak. Tillsammans med de illustrativa 

bilderna, som fyller större delen av bokens sidor, 

vill Magnus Ullman glänta på dörren till de 

personligheter som döljer sig under fjädrarna. 

I tio kapitel blottlägger han fåglarnas egenskaper, 

vad som utmärker dem jämfört med, till 

exempel, däggdjuren. Magnus Ullman är också 

en skicklig fotograf, något man i boken får se 

många fina exempel på. 



VI KLIMATKOMPENSERAR 

Spanska Andalusien - nybörjarkurs 

10 – 17 november 2019 

Lära dig mer om fåglar i en vacker varierad miljö, från hav till berg 

Några exempel på våra övriga resor: 

Öland 24-27 oktober 2019 

Indien 17-30 november 2019 

- Fåglar, tigrar och kultur i underbar mix 

Senegal 27 december – 7 januari 2019/2020 

- Nyår med fågelprakt och Afrikas västligaste land 

Oman 11-18 februari 2020 PLUS 

- Ett fågelrikt land i skönt klimat, flygbiljett ingår! 

Israel 17-24 mars 2020 

Gotland 20-24 april 2020 - Tjejresa 

- Möt våren på underbara Gotland 

Stockholms skärgård 1-3 maj 2020 

- Spännande skådning på saltstänkta klippor 

Pyrenéerna och Baskien 4-13 juni 2020 

Ecuador – Fotoresa 7-18 februari 2021 

- Färgprakt och kolibrier genom din kamera 

Bosnien Hercegovina 2-9 maj 2021 

- Fåglar och dagsutflykter kring vackra Mostar 

Mer information, resor, kurser och utbildningar: 

www.fagelguidning.se 

Colombia 

FÖLJ MED TILL DET FÄRGSTARKA OCH NATURSKÖNA COLOMBIA! 

Under två innehållsrika veckor visar biologen ISAK ISAKSSON upp 

det land han själv varit bosatt i. Vi fokuserar på djur, natur och fåglar 

– Colombia är ett av världens mest artrika länder med otroliga 1.900 

fågelarter. Vi ser kolibris och Cock of the Rock i Jardin Encantado, 

besöker Los Nevados nationalpark och spanar efter Blue-crowned 

Motmot och Bearded Helmetcrest som är endemiska för regionen. 

Steely-vented Hummingbird och Collared Inca är några av de arter 

som vi kan se i fågelreservatet Tinamú. Vi åker även på safari i 

naturreservatet Hato la Aurora där vi spanar efter jättemyrslok, 

kapybara, kajman, leguan, anakonda och jaguar. 

AVRESA: 23 jan – 5 feb, 2020 

FÖR MER INFORMATION om våra 

resor, kontakta oss på 

08-5560 69 00 eller 

resor@aventyrsresor.se 

www.aventyrsresor.se 

När du reser med oss... 

n ✔Äventyr 

n ✔Nära djur och natur 

n ✔Noga utvalt boende 

n ✔Alltid i små grupper 

n ✔Kunniga färdledare 

n ✔Grönt engagemang 

Anmäl dig till våra nyhetsbrev på aventyrsresor.se 

Följ oss på Facebook och Instagram 

STORA UPPLEVELSER I SMÅ GRUPPER SEDAN 1984 

www.aventyrsresor.se 


BREV 

Skriv till Vår Fågelvärld! 

niklas.aronsson@birdlife.se 

EKOLOGI 

Storlom adopterade knipunge 

UNDER VÅR, SOMMAR och höst brukar jag 

besöka en liten sjö, eller snarare tjärn, i 

närheten av Umeå, som heter Grössjön. I 

stort sett varje år kan jag konstatera häckning 

av trana, storspov, sångsvan, gräsand, 

kricka, vigg och svarthakedopping i och 

kring sjön (den sistnämnda litet av en 

specialitet för Grössjön). Varje vår brukar 

jag dessutom se storlommar i Grössjön, 

men jag har aldrig sett att de häckar där. 

Däremot brukar det häcka storlom med 

några par i en närliggande sjö, Nydalasjön. 

Nydalasjön ligger några kilometer norr om 

Grössjön. 

När jag vid flera tillfällen under maj 

månad 2018 besökte Grössjön var det två 

storlommar på plats, men som tidigare år 

verkade de inte gå till häckning. 

PÅ MIDSOMMARDAGEN, DEN 23:e juni, var 

jag tillbaka vid sjön och fick se en storlom 

i sällskap med en liten unge! Ja, äntligen 

kunde jag konstatera häckning av storlom 

i Grössjön, men vänta nu… Det där var ju 

Svar till Jan Wallenberg om att ”ompröva skarven” 

från förra numret av Vår Fågelvärld 

SOM TALESPERSON FÖR BirdLife Sverige 

i jaktfrågor har jag under många år följt 

diskussionerna och debatterna om såväl 

trana som storskarv och deras påverkan på 

sin omgivning. De båda arterna är knappast 

jämförbara eftersom vi under många 

år haft en ganska omfattande skyddsjakt 

på storskarvar, medan det först nu ser ut 

att bli aktuellt med en mycket begränsad 

skyddsjakt på trana. 

Jag är övertygad om att svenska folket 

aldrig skulle acceptera en skyddsjakt på 

trana av den omfattning som vi redan har 

på storskarv i landet. Nu är inte svensk 

jaktstatistik vad den borde vara, men det 

handlar sannolikt om att några tusen storskarvar 

skjuts varje år. 

Till detta har från och till kommit äggprickning 

och sanktionerade störningar 

vid boplatserna. 

DEN VIKTIGASTE FRÅGAN i sammanhanget 

är ändå om fåglarna verkligen gör skada. 

Storlommen med sin adopterade knipunge. 

Enligt den lagstiftning vi har ska skadan 

vara både påvisbar och av icke ringa 

omfattning. Dessutom säger lagen att man 

först måste pröva andra åtgärder innan 

bössan tas fram. 

Att storskarvar kan göra skada vid fasta 

fisken och utsättningsplatser för fisk är 

väl belagt, och vi har inte heller motsatt 

oss skyddsjakt på sådana platser. Däremot 

saknas belägg för att storskarvarna 

påverkar fiskbestånden i stort. Visst har 

det gjorts beräkningar som hävdat detta, 

men dessa beräkningar har också mötts av 

skarp kritik från andra fiskforskare. 

Därför står vi fast vid vår linje att vi 

accepterar skyddsjakt vid fasta fisken och 

utsättningsplatser, medan vi motsätter oss 

annan jakt på storskarv. 

PÅ MOTSVARANDE SÄTT lär vi nog tvingas 

acceptera viss skyddsjakt på trana där 

andra åtgärder inte har räckt. Men denna 

skyddsjakt kommer, som redan antytts, att 

FOTO: GÖRAN BYLUND 

ingen storlomsunge tänkte jag, det var ju 

en knipunge! 

Fåglarna följdes helt klart åt och det 

såg ut som om storlommen faktiskt matade 

knipungen med något, som jag dock inte 

kunde se vad det var på cirka 100 meters 

håll. Om vart annat dök de två och ibland 

pilade knipungen storlommen till mötes 

så att de två möttes näbb mot näbb och 

antagligen överlämnades då någon form av 

mat till knipungen. Märkligt! 

Dagen efter var jag tillbaka och nu fick 

jag se två storlommar tillsammans med 

knipungen. Det verkade alltså inte vara någon 

tillfällig slump att knipungen uppehöll 

sig med storlomsparet (den ena storlommen 

tydligt större än den andra). Storlommarna 

verkade helt enkelt ha adopterat 

knipungen! De var tillsammans under 

sommaren till den 27:e augusti då jag såg 

knipan tillsammans med storlommarna för 

sista gången. 

MIN BERÄTTELSE OM knipungen och storlommarna 

väcker en hel del frågor. Adoption 

av ungar mellan olika fågelarter verkar 

kunna ske, men hur ofta förekommer 

det egentligen och sker det oftare mellan 

vissa arter? Hur gick själva adoptionen 

till? Varje år ser jag ju storlommar i Grössjön, 

men jag har ännu inte fått bevittna 

en häckning eller ens ett häckningsförsök, 

med undantag för årets ”adoptionshäckning”. 

Hade trots allt storlomsparet 

påbörjat en häckning, men av någon orsak 

misslyckats samtidigt som en ensam och 

föräldralös knipunge dök upp? 

Göran Bylund, Umeå 

Storskarv med bomaterial i näbben. 

vara av mycket mindre skala än skyddsjakten 

på storskarv. Och vad gäller Sportfiskarna 

så har BirdLife Sverige ett gott 

samarbete med den organisationen till 

exempel vad gäller frågor kring våtmarker, 

strandskydd och föryngringsplatser för till 

exempel gädda. Naturvård är så mycket 

mer än storskarvar och tranor! 

Anders Wirdheim 

BirdLife Sveriges representant i beredningsgruppen 

för jakttider och i samarbetet 

kring viltförvaltningsdelegationerna. 



KNIVIGT 

av Anders Eriksson 

Stenskvätta och isabellastenskvätta 

STENSKVÄTTA 

2 

FOTO: RONNIE SVENSSON 

ISABELLASTENSKVÄTTA 

2 

FOTO: STEFAN OSCARSSON 

3 

1 

1 

3 

1 Tertialer och täckare med svarta kärnor/centra. 

2 Distinkt ögonbrynsstreck som når en bra bit bakom ögat. 

3 Normalt rostbruna toner på kroppen, täckare och tertialer. 

1 Svart alula, men i övrigt ljustecknade tertialer och täckare. 

2 Ögonbrynsstreck som tar slut i höjd med, eller strax bakom ögat. 

3 Ljust sandfärgad med gråaktig nyans. 

Av världens tättingarter är 

stenskvättan en av de som flyttar 

allra längst. Arten häckar 

så gott som cirkumpolärt på 

norra delen av norra halvklotet, endast i 

delar av Kanada saknas den som regelbunden 

häckfågel. Samtliga populationer 

övervintrar i södra Afrika vilket ligger till 

grund för världsomspännande flyttningar 

vår och höst. Vår stenskvätta häckar 

tämligen talrikt över hela landet. I södra 

och mellersta delarna är den en klassisk 

kulturlandskaps art medan den i norra 

delen återfinns på kalfjället där den är en 

riktig karaktärsart. Stenskvättan kommer 

åter till landet från och med april. I oktober 

har de allra flesta stenskvättor lämnat 

oss men det går att se enstaka individer 

ännu i början av november. 

RUNT OM I gamla världen finns många 

olika stenskvättearter, varav de allra flesta 

återfinns i de tempererade eller subtropiska 

zonerna. Flera av dem påminner 

i vissa dräkter en del om vår inhemska 

art men den som är mest lik är isabellastenskvättan. 

Isabellastenskvättan häckar 

från sydöstra Europa och vidare österut 

till Mongoliet och västra Kina. Övervintringsområdena 

finns i Afrika, på arabiska 

halvön och i nordvästra Indien. Lite för – 

enklat kan man säga att den är tecknad 

som en honfärgad stenskvätta. Hela 

dräkten är ljust sandfärgad, hos vårhannen 

är tygeln distinkt svart. Det enda som 

riktigt sticker ut i fjäderdräkten är alulan 

(lillvingen) som är tydligt mörkare än den 

övriga fågeln. 

FÖR ATT SÄKERT bestämma en isabellastenskvätta 

i Sverige måste flera olika 

karaktärer säkras, de flesta av dem är variabla 

och kan återfinnas även på enstaka 

stenskvättor men kombinerade ger de 

däremot en säker bestämning. Börja med 

att titta på den generella färgsättningen. 

En isabellastenskvätta är alltid ljust sandfärgad 

med en gråaktig nyans och saknar 

alltid stenskvättans rostbruna toner på 

kroppen, täckare samt tertialer. Dräkten 

är relativt kontrastlös med endast en svag 

kontrast mellan mörkare fjädercentra 

och dess kanter, stenskvättan uppvisar 

mycket mörka (i princip svarta) centra på 

tertialer och täckare. Isabellastenskvättan 

ger sammantaget ett lite urvattnat intryck 

och alulan är jämte stjärten de enda riktigt 

mörka partierna på fågeln varför den 

generella färgsättningen är en mycket 

bra utgångspunkt vid artbestämningen. 

Stjärten är precis som hos stenskvättan vit 

med en svart ankarteckning. Jämfört med 

stenskvättan är det svarta ändbandet bredare 

och den svarta ”mittstapeln” upplevs 

alltså som kortare. Isabellastenskvättan 

har liksom stenskvättan ett ögonbrynsstreck 

men det är svagare markerat, det 

tar slut i höjd med ögat eller precis bakom 

detsamma, till skillnad mot sten skvättans 

som är betydligt längre och tydligare. 

En karaktär som är lite svåranvänd men 

mycket bra om man väl ser den är teckningen 

på vingundersidorna, framförallt 

är detta en karaktär man kan använda på 

foton. Isabellastenskvättan har så gott som 

rent vita axillarer och undre vingtäckare. 

Hos stenskvättan är dessa fjädrar gråspräckliga. 

I DET SVENSKA fyndmaterialet finns 26 

fynd av isabellastenskvätta, det är alltså en 

första klassens raritet. Av dessa är 18 fynd 

från hösten, framförallt under oktober– 

november. De flesta av våra egna stenskvättor 

har då lämnat landet, så ser du 

en stenskvätta under senhösten är det en 

mycket god idé att granska den lite extra. 


FRÅGA EXPERTEN 

Har du en fråga till våra experter? 

Mejla till niklas.aronsson@birdlife.se 

BETEENDE 

Är det vanligt att rovfåglar 

äter maten i luften? 

När jag har varit ute under sensommaren 

och början av hösten har jag sett rovfåglar, 

falkar tror jag, som ser ut att äta 

sina byten direkt i luften utan att landa 

någonstans. Är det vanligt att falkar gör 

på det sättet? Varför gör de det och finns 

det andra rovfåglar som gör likadant? 

MARIA JOHANSSON, GULLSPÅNG 

FOTO: LARS ANMARK 

ANDERS WIRDHEIM: Ja, det är vanligt att 

särskilt falkar äter av sina byten i luften. 

Lärkfalkar och aftonfalkar lever sommartid 

till stor del av stora, flygande insekter, 

inte minst trollsländor. Dessa fångas i 

luften och förtärs medan fågeln glider på 

stela vingar, så som bilden visar. Under 

sensommarens invasion av aftonfalkar 

sågs dessa även ta vårtbitare på marken för 

att sedan lyfta och förtära bytet i luften. 

En anledning till att de inte åt upp bytet 

på marken kan vara att de i luften lättare 

slapp undan uppvaktning från närgångna 

skator eller kajor. 

ÄVEN ANDRA ROVFÅGLAR kan förtära sina 

byten i luften. Själv har jag bland annat 

sett pilgrimsfalkar fånga och äta trollsländor 

över en myr i Norrbotten och en brun 

glada som fångade och åt bålgetingar seglande 

över en skogsdunge i södra Halland. 

Även röda glador äter ofta byten i flykten, 

särskilt när de stulit munsbitar från andra 

rovfåglar eller trutar. 

Under vårflyttningen kan man vid 

Aftonfalk och andra rovfåglar äter ofta sina byten direkt i luften. 

svenska västkusten ibland se stenfalkar 

som kommer in från havet med en småfågel 

i klorna. Dessa stenfalkar har förmodligen 

”gripit tillfället i flykten” när de fått 

syn på en trött småfågel över havet. 

Oftast bär falken med sig bytet in i land 

för att i lugn och ro förtära det där, men 

det händer också att falken både börjar 

plocka och äta av bytet innan den når land. 

Sammanfattningsvis kan sägas att flera 

arter falkar och andra rovfåglar kan äta av 

sina byten i flykten när tillfälle ges. Men 

det är i första hand lärkfalkar och aftonfalkar 

som tillämpar metoden. 

SJUKDOMAR & ETOLOGI 

LOTTA BERG 

Professor i husdjurens 

miljö och hälsa på Sveriges 

lantbruksuniversitet 

(SLU) i Skara. Ordförande 

i BirdLife Sverige. Svarar 

på sjukdomar och etologi, 

läran om djurs beteenden. 

VÅRA EXPERTER 

ALLMÄNEXPERT 

ANDERS WIRDHEIM 

Erfaren fältornitolog som 

kan det mesta som är värt 

att veta om fåglar. Krönikör 

på Natursidan.se samt driver 

podcasten ”Pippipodden”. 

Tidigare informationsansvarig 

för BirdLife Sverige. 

EKOLOGI 

ANDERS HEDENSTRÖM 

Professor i teoretisk ekologi 

vid Lunds universitet. Arbetar 

med fågelflyttning och 

aerodynamik hos fåglars 

flykt, främst genom studier 

av fåglar i en vindtunnel. 


AERODYNAMIK 

Varför trycktes 

fjädrarna framåt? 

Såg en häftig sak på bilden av en ung 

pilgrimsfalk som bromsar in för att 

landa. Utöver att lillvingarna hjälper till 

som vanligt, så verkar några fjädrar av 

de undre täckarna tryckas framåt av 

inbromsningen, hur kan det förklaras? 

FREDRIK ANMARK, ARBOGA 

FOTO: FREDRIK ANMARK 

ANDERS HEDENSTRÖM SVARAR: Den här 

intressanta bilden på en jagande ung 

pilgrimsfalk tagen mitt i en tvär sväng, 

illustrerar flera aerodynamiska fenomen 

som hjälper fågeln att utveckla maximal 

lyftkraft, vilket i sin tur behövs för att gira 

med så liten radie som möjligt. 

Vingarna är maximalt utsträckta och 

handpennorna är liksom stjärten maximalt 

utspärrade, vilket sammantaget ger 

maximal vingyta. Eftersom lyftkraften är 

proportionell mot vingytan (S) ger den här 

konfigurationen största möjliga lyftkraft, 

och därmed minsta vändradie. 

Men vid tvära svängar kommer attackvinkeln 

att vara stor, vilket riskerar att 

leda till separation av luftströmmen från 

vingovansidans yta och därmed vikning. 

På flygplan används olika typer av klaffar, 

vilka man kan se att piloterna fäller ut, 

både längs framkant och bakkant, på vingarna 

vid start och landning. Dessa leder 

luftströmmen runt framkanten samtidigt 

som vingens krökning ökar, vilket ger 

större lyftkoefficient och gör det möjligt 

att flyga med stor attackvinkel och därmed 

stor lyftkraft. 

Hos fåglar fungerar alulan (”lillvingen”) 

som en klaff och gör att luften inte 

separerar över handvingen (figur 1C). 

Bilden på pilgrimsfalken visar att bägge 

vingarnas alulor är utfällda och därmed 

motverkar separation. Trots detta kan man 

se att några täckfjädrar på vingovansidan 

är uppfällda, vilket orsakas av separerat 

flöde över armvingen med tillhörande luftström 

från vingbakkant mot vingframkant 

( jfr. figur 1B). 

En annan intressant detalj på bilden är 

att täckarfjädrarna nära framkanten längs 

armens undersida är utfällda. Liknande 

utfällning av undervingens täckare har 

observerats av engelska forskare hos en 

En ung pilgrimsfalk gör en hastig gir framför en höbal. Men vad är det man ser på ömse sidor av 

huvudet? Bröstfjädrar som fluffas upp? Det fick Fredrik Anmark att fundera över fåglars aerodynamik. 

Anders Hedenström redogör här för hur fenomenet uppstår. 

Uppfälld 

täckarfjäder. 

Alula utfälld. 

Framfällda 

täckarfjädrar. 

Framfällda 

täckarfjädrar. 

Alula utfälld. 

Lyftkraften (L) som utvecklas av en fågelvinge 

är direkt proportionell mot hastigheten (U) i 

kvadrat, vingytan (S) och den så kallade lyftkoefficienten 

(CL), enligt formeln L = 

– 1 ρU 2 2 SC L , 

där symbolen ‎ρ representerar luftens täthet 

(cirka 1,2 kg/m 3 på låg höjd). Lyftkoefficienten 

beskriver hur bra vingen genererar lyftkraft och 

den innehåller allt övrigt som bidrar till lyftkraft 

som inte beskrivs av övriga variabler i formeln, 

till exempel vingytans krökning, dess ytstruktur 

och attackvinkel (α, se figur 1D). Vid låga attack 

stäppörn i slutfasen av en landningsmanöver, 

precis under momentet då attackvinkeln 

ökar kraftigt vid inbromsningen just 

innan landningsögonblicket. Forskarna 

tolkade detta som en alternativ mekanism 

att undvika vikning, vilket finns som en 

analog mekanism hos vissa flygplan i form 

av en så kallad Krügerklaff. En sådan klaff 

används på flygplan vid start- och land 

FIGUR 1A–1D 

vinklar strömmar luften jämnt över vingytan 

och man säger att strömningen är laminär (figur 

1A). Lyftkraften ökar med ökande attackvinkel, 

men bara upp till en viss punkt då flödet plötsligt 

separerar på ovansidan bakom vingens framkant, 

vilket medför så kallad aerodynamisk vikning 

(engelskans ”stall”) och lyftkraften reduceras 

drastiskt. Vikning är något som alla flygande 

objekt vill undvika och därför har fåglar, liksom 

flygplansingenjörer, utvecklat olika sätt att förhindra 

att luftströmmen separerar. 

ning då kravet på hög attackvinkel är stor. 

Nu är ju täckfjädrarna hos en fågel rätt 

fluffiga och delvis porösa visavi luftströmmen, 

men det är mycket möjligt att det 

vi ser hos falken fungerar som en slags 

Krügerklaff som reducerar separation av 

luftströmmen över vingen, speciellt då 

kravet på lyftkraft är maximalt som hos en 

jagande pilgrimsfalk. 


KRÖNIKA 

”Några få lever sin dröm fullt ut 

och blir fågelskådare på heltid.” 

Björn Olsen filosoferar kring våra livsval och 

skådarens rädslor. Hur ska man agera för att inte 

titta bort precis när aftonfalken passerar? 

När sommarstiltjen glider in i hösten 

spritter det till fågelskådarhjärnan. 

Synapser som legat i dvala eller sövts 

ner under grillkvällar med tillbehör 

vaknar åter till liv. Ristandet i löven 

av en vind från öster väcker tankar kring pysslingar 

från samma väderstreck. Är det inte hög tid för den 

första kronsångaren, eller varför inte en rubinnäktergal 

som behagar rasta på en lättillgänglig 

udde nära dig? 

Samtidigt är hösten en metafor för vår inre höst. 

Det kanske är ett tecken på stigande 

ålder där pensionen i fjärran inte 

är ett hot, utan stället ett löfte om 

underbara dagar bland mållorna på 

en avlägsen strand. Den som lever 

får se. 

ALLT OFTARE DYKER det upp tankar 

kring hur framtiden blivit om jag 

gjort andra val. Om inte om varit, då hade det minsann 

blivit annorlunda. Vi har alla en inre grottekvarn 

där beslut, oavsett vilka de var, mals ner och 

obevekligt sätts under luppen. I skådarens skärseld 

knastrar det av både kloka och framförallt mindre 

kloka beslut. Om jag inte tagit sovmorgon, om jag 

åkt dit direkt och inte ätit den där jämrans korven 

på macken, om jag bara hade stannat till vid den där 

gödselstacken ... Ja, ni vet. Alla bär vi på detta och 

ibland blir just korven på macken en del av en bra 

historia. 

Om vi ett ögonblick vandrar ner till de lägre 

sfärerna i vårt inferno krävs försiktighet. Det är lätt 

hänt att hamna för djupt. Men när vi ändå är här, 

varför inte ta en titt på de val som tagit oss åt det 

ena eller andra hållet i livet? Några blir doktorer, 

några jobbar med datorer, andra säljer damskor och 

slutar som zodiakförare på Antarktisexpeditioner. 

Några få lever sin dröm fullt ut och blir fågelskådare 

Oavsett 

val är det både 

fruktan och 

längtan som tagit 

oss dit vi är. 

på heltid. Oavsett val är det både fruktan och längtan 

som tagit oss dit vi är. 

Under en Antarktisexpedition mötte jag Steven 

från Kanada. Steven är kapten. När båten lutade för 

mycket frågade jag vad som var fel. Fel, det är inget 

fel sa han, jag skulle vara orolig om den inte lutade. 

Steven måste vara uppfödd på en avlägsen ö i norra 

Stilla havet, omgiven av björnar, fisk, stormar och 

båtar. Inte alls. Det visade sig att han vuxit upp i 

skogen med sin farfar som var kavalleriofficer. 

Du förstår, sa Steven, när jag var liten gick jag 

ofta i skogen. Min farfar var rädd att 

jag skulle bli tagen av en puma. En 

dag satte han sig ner, stoppade sin 

pipa i munnen och sa: ”Vet du att en 

puma kan följa dig kilometer efter 

kilometer. När du vänder dig om ser 

du den inte, men du vet att den är där.” 

Och där var den, tyst i bakhåll, när jag 

strövade i skogen. När jag för första 

gången satt i en roddbåt vände jag mig mot stranden 

och insåg att jag äntligen var fri, fortsatte Steven. 

Rädslan för puman förde honom genom skogen 

västerut till havet utanför British Columbia. Ett hav 

han aldrig kommer att lämna. 

DENNA POETISKA BESKRIVNING av hur man kan göra 

sina val fick mig att fundera över mina. Vad var jag 

rädd för? Jo, att ackompanjerad av tröga rörsångare 

bli neddragen i gyttjan av Kvismarens eget träskmonster. 

Björn Olsen är infektionsläkare 

och professor men också fågelskådare 

med rötterna i Närke och 

ett långt förflutet även i Umeå och 

på Stora Fjäderäggs fågelstation. 


har gett 

oss flera 

gener 

gör tvåårsarbetare 

gemensamt 

för anna 

och arne 

KORSORD 

BEVINGADE ORD 

vv-- 

på matplats för 

stora flygare 

gul i 

strömmen 

kompensation 

ge 

framtidsutsikter 

ses 

skådare 

på 

benen 

halkigt 

underlag 

fågelljud 

ekonomimått 

sverigeindelning 

samlas på 

fågelberg 

på nya 

zeeland 

kan de 

flyga 

somrig 

klädstil 

har två 

kråkfåglar 

som mötts 

picka 

hål 

vit leghorn 

bearbetas 

med 

äggtand 

besökare? 

där äts 

mustig 

smak 

inget för 

bilburna 

passerar 

tappkran 

hörs 

ej från 

blygsam 

bär viltkrydda 

föder 

fjällugglor 

bärnsten 

med 

rocken 

på 

i bilen 

lägst på 

rödlistan 

kan smetas 

i ansikte 

kvicksilverfylld 

asätare? 

var jesu 

moder 

för 

dömda 

har segel gör både 

och spenar mor & baby 

ägg 

i vatten 

tystnade 

på bio 

kan 

vara 

gökbon 

gapskratt 

på nätet 

tuppvila 

svartnäsor 

och vitnäsor 

förknippas 

med 

portvin 

är näktergalen? 

halsvärmare 

höstparadis 

för 

skådarbritt 

rosenbergs 

våtmark 

otidsenlig orienteringshjälp 

uppfodrande 

fråga 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2019-09-01 

BEVINGADE ORD 

var 

visans 

bofink 

h 

HÄR ÄR FÖRRA NUMRETS VINNARE: 

1:a pris 500 kr: Inger Hjalmarsson, Kungsbacka. 

2:a pris 300 kr: Mats Johansson. Värnamo. 

3:e–5:e pris 100 kr: Oddmar Zars, Mora. Christer 

Larsson, Hova. Solweig Löwemo, Vadstena. 

Grattis! 

n 

utseende 

y 

n 

ä 

y 

n 

t 

är 

fult 

trick 

l 

p 

e 

t 

ö 

l 

s 

a 

r 

vässas 

e 

arla 

skådartur 

i maj 

ger 

skojigt 

nobelpris 

gjorde 

belastade 

fogar 

kunskapskälla 

e 

u 

r 

med ditt 

blir det 

litet av 

varje 

är 

gröngöling 

osäkerhetsverb 

mellan 

asien 

och 

europa 

v 

d 

n d e 

t 

snott 

a 

a 

r 

v 

ä 

t 

t 

t 

e 

g 

ö 

k 

o 

t 

t 

t 

a 

k 

i 

g 

tycker 

synd 

om 

i skelett 

är röet 

exploderar 

med 

pop 

byter 

falksyssla 

skrud 

r u g g a r nejlikväxt 

j a 

tråkas av 

de något 

äldre röd och 

stark 

gör s m å g l i n a 

över 

knipan? 

huvudet 

blå 

väldoftande(?) 

goja 

gör oss 

snart 

överflödiga 

tordmule 

a 

sådan 

fågel 

flyger 

korkad 

fågel? 

a 

l 

däri 

letar 

måsarna 

mask 

bildar 

skvader 

med tjäder 

i strandkanten 

n a k a d e 

v 

e 

k 

t 

l 

a 

h 

y n k 

c 

i 

a 

n 

f 

r 

r 

n 

a 

v 

a 

a 

r 

spottord 

på 

påskbord 

fågelskålar 

av trä 

en 

gröngöling 

a 

i 

h 

a 

r 

kan 

avtal 

n p å e n 

t 

a c o 

r 

a 

o 

r 

s 

i 

g 

å 

s 

i jordbävningszon 

kan 

vara 

budbärare 

v 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2019-07-01 

Bevingade ord – ett fullfjädrat kryss 

VINNARE 

1:a pris 500 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

2:a pris 300 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

3:e–5:e pris 100 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

Skriv ned orden som du får fram i de färgade rutorna 

på ett vykort och skicka detta till Vår Fågelvärld, 

Niklas Aronsson, Flygfältsgatan 16A, 423 37 

Torslanda, eller skriv den rätta lösningen i ett mejl och 

skicka till niklas.aronsson@birdlife.se. Senast den 13 

november vill vi ha ditt svar för att du ska kunna delta 

i utlottningen av de fina priserna. Naturbokhandeln är 

BirdLife Sveriges egen bokhandel där överskottet går 

till fågelskydd. 

Med detta nummer följer ett 

erbjudande på Fågeldagbok 2020. 

Missa inte det. 


RETROSPEKTIV 

av Niklas Aronsson 

Är soptippsuvarna 

ett minne blott? 

2000 

BERGUVEN ÄR AKTUELL på flera sätt. Vi 

berättar i detta nummer om hur det har 

gått för den i småländska Tjust. I år och 

under nästa år är berguven riksinventeringsart. 

För nästan exakt 20 år sedan 

skrev Viking Olsson och Conny Philipsson 

en artikel i Vår Fågelvärld om resultaten 

av inventeringen 1998–1999. Då var tongångarna 

väsentligt mer positiva än de är 

idag. Ingressen till ovan nämnda artikel 

sammanfattar situationen vid millennieskiftet: 

”Berguvens svenska historia är 

dramatisk. Långt in på 1900-talet hörde den 

till de mest förföljda fåglarna i den svenska 

faunan. Därefter kom 1950- och 1960-talens 

biocidkatastrof, som näst intill raderade ut 

berguven i hela landsdelar. Och ju sällsyntare 

berguven blev, desto högre blev dess 

värde bland äggsamlarna. Idag har utvecklingen 

vänt. Nu ökar berguven i antal och 

återtar också förlorad mark.” 

I årets första nummer fanns en artikel 

som bland annat visade populationsutvecklingen 

över tid. Den visar att den 

riksinventering som gjorde 1998–1999 

gav de allra högsta siffrorna som någon 

riksinventering gjort. Då stod berguven 

på sin peak med cirka 600 par över hela 

landet. Framför allt var det i Götaland 

som ökningen varit allra störst under 

efterkrigs tiden, jämfört med Svealand 

och Norrland. Från att ha haft mindre än 

en tredjedel av berguvarna i Sverige, stod 

Götaland nu för hälften av landets uvpar. 

En anledning till den goda utvecklingen 

var ”soptipps uvarna”: ”I en del landsändar 

har soptippsuvarnas avkomma nu en 

förhållandevis stor del av den samlade produktionen. 

I takt med att sophanteringen 

ändrar karaktär och tipparna inte blir lika 

attraktiva för brunråttorna kommer medeltalet 

uvungar där sannolikt att sjunka.” 

Just detta har anförts som en av flera 

anledningar till att uvbeståndet under 

2000-talet vänt nedåt. Under nästa år får 

vi svar på hur många uvpar det nu finns i 

landet.

Digital VF 2019 - 5

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?