Digital VF 2019 - 4

INNEHÅLL Nummer 4. 2019 

14 

34 

6 Aktuellt. Småtärnor i Halland 

fick häckning förstörd. 

12 Fåglar Inpå Knuten. Dags för 

sommarsummering. 

14 Porträtt. Moa Pettersson. 

18 Fokus. Hökörn – ett kraftpaket. 

24 Tågskåda. Resan går till Simrishamn. 

26 Ekoskådning. Annika Rastén. 

30 Oliver. Projekt för mer mångfald, 

samtidigt som olivskörd dödar. 

34 Resereportage. Följ med till 

Yttre Hebriderna. 

42 Gaminventering. Smutsgamen 

i Georgien har räknats. 

30 

44 

44 Havsfågelskådning. David 

Armini ger sina bästa tips, del 1. 

50 Rapportera bättre. Bli mer 

precis i din rapportering. 

54 Recensioner. Kenn Kaufman är 

tillbaka med en ny bok. 

56 Brev. Magnus Ullman minns 

Försköningsföreningen. 

57 Knivigt. Piplärkor. 

58 Fråga Experten. Vad gör 

gässen på dagarna? 

60 Kåseri. Maja Aase. 

61 Korsord. 

62 Retro. Då toppar bivråken vid 

Falsterbo. 

REDAKTÖREN: 

Klimatet 

”SEDAN MITTEN och troligen ända 

sedan början av förra seklet pågår en 

klimatförändring över stora delar av 

jorden, som nu med full evidens påvisats 

av talrika meteorologer, geologer 

samt glaciologer.” Även om språket 

är en smula åldersstiget känns citatet 

som det skulle kunna ha publicerats 

under innevarande århundrade, men 

det är Gunnar Svärdson som skriver 

detta i Vår Fågelvärds fjärde nummer 

från 1943. 

DET ÄR EMELLERTID ingen hemlighet 

att temperaturen i Stockholm stigit 

sedan 1800-talet, och i en allt snabbare 

takt. Samtidigt som koldioxidnivåerna 

skjutit i höjden till nivåer jorden inte 

har sett på många hundra tusen år, 

med konsekvenser som vi inte ens kan 

föreställa oss. Situationen är allvarlig, 

särskilt som det går trögt med de 

politiska beslut som måste komma. Vi 

fortsätter i det här numret att berätta 

om alternativa sätt att fågelskåda på. 

Sätt som är mer klimatneutrala. Vi 

berättar om Annika Rastén, en av ekoskådningens 

pionjärer, och vi inleder 

en serie om platser i Sverige dit du kan 

ta dig med hjälp av tåg. 

Även om BirdLife Sverige i första 

hand är en förening för fågelskydd, 

fågelforskning och fågelintresse, är 

vi också en del av världens största 

miljöorganisation – BirdLife International 

– där klimatfrågan för vår art är 

den största utmaningen som vi mött. 

För fåglarna är dock habitatförluster 

en minst lika stor utmaning. 

NIKLAS ARONSSON 

REDAKTÖR FÖR VÅR FÅGELVÄRLD 

vår fågelvärld | 4.2019 3

LEDARE 

Kjell Carlsson 

Vad är 

BirdLife Sverige? 

BIRDLIFE SVERIGE är Sveriges Ornitologiska Förening, den 

nationella fågelföreningen, uppbyggd av de många regionalföreningarna 

och ungefär 17 000 medlemmar. Den formella 

beskrivningen säger ändå liksom ingenting om det egentliga 

innehållet, eller föreningens själ, om man uttrycker det så. Men 

vad ÄR då BirdLife Sverige? 

Ibland går det att förklara vad något är genom att hitta en 

typisk representant, som kan symbolisera en större helhet. 

Vem skulle denna representant kunna vara i det här fallet? 

Den enträgne inventeraren, inne på sin sjuttonde säsong med 

norrländska standardrutter? Den nya svensken som får se sin 

första bofink? Damen som glatt noterar att domherrarna vid 

fågelbordet har blivit fler sedan dagen 

Vi kan bli 

en viktig 

kugge i BirdLifes 

strävan och 

motto: en ljus 

framtid för fåglar 

och människor. 

före? Flickan som blir jublande glad 

över en handhållen hornuggla en tidig 

ringmärkningsmorgon? Naturvårdaren 

som brinner för skogens fåglar? Hårdskådaren? 

Fågelkonstnären? Fotografen? 

Hen som bara skådar när det är fint väder 

och rimlig tid på dygnet, och dessutom 

kräver långa fikapauser? Svaret är öppet, 

välj själv. Eller – behöver vi välja? 

ETT ANNAT SÄTT ATT FÖRSÖKA FÖRKLARA vad något är kan 

vara att definiera vad det INTE är, eller åtminstone vad man 

önskar att det inte är. Jag vill inte att BirdLife Sverige ska vara 

en elitistisk klubb för inbördes beundran, med lågt i tak, där 

alla eldar på under personkonflikter och motstridiga linjer 

omkring ”det rätta sättet” att skåda fågel, där konkurrens 

mellan olika nivåer och regioner i fågelsverige får frodas och 

de enskilda intressena alltid går före det gemensamma bästa. 

Om vi kan slippa sådant, men ge 

utrymme för ALLA varianterna av 

fågelintresse som jag föreslog som 

symboler för föreningen ovan, har 

vi en god beskrivning av vad jag vill 

att BirdLife Sverige ska vara. Med 

öppenhet, gemensamt driv och en 

grund i omtanke om fåglar, övrig 

biologisk mångfald och medmänniskor 

kan BirdLife Sverige bli 

en viktig kugge i internationella 

BirdLifes strävan och motto: en ljus 

framtid för fåglar och människor. 

Vår 

Fågelvärld 

ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening – 

BirdLife Sverige. 

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Vår Fågelvärld, Flygfältsgatan 16 A, 423 37 Torslanda. 

Tel: 0739-15 60 99 

ANNONSER 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Tel: 0739-15 60 99 

TRYCK 

Exakta, Malmö, 2019 

ISSN 

2002-8717 

OMSLAG 

Hökörn (Per-Magnus Åhrén) 

Nästa nummer kommer av Vår Fågelvärld 

kommer 15 oktober. 

BirdLife Sverige 

Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige – är en 

obunden och riksomfattande förening för främjande av 

fågelintresse, fågelskydd och fågelforskning. Föreningen 

är den svenska grenen av BirdLife International som 

arbetar med fågelskydd i hela världen. Vår webbadress 

är www.birdlife.se. Vi administrerar grupperna Fåglar inpå 

Knuten och Vår Skådarvärld på Facebook och har även en 

egen sida. På Twitter heter vi @BirdLifeSverige. 

MEDLEMSAVGIFTER 

Ordinarie medlemskap: 295 kronor 

(inklusive Vår Fågelvärld). 

Ungdomar upp till 25 år: 145 kronor. 

Familj: för 50 kronor extra blir alla i familjen medlemmar. 

PLUSGIRO 19 94 99–5 BANKGIRO 311–1994 

FÖRENINGSKANSLI 

Stenhusa gård, Lilla Brunneby 106, 

386 62 Mörbylånga. Tel: 0485-444 40 

medlem@birdlife.se, www.birdlife.se 

FÖRENINGSFRÅGOR 

info@birdlife.se 

FÅGELSKYDDSFRÅGOR 

Daniel Bengtsson, daniel.bengtsson@birdlife.se 

NATURBOKHANDELN 

Stenhusa gård (adress och telefon, se ovan) 

info@naturbokhandeln.se, www.naturbokhandeln.se 

AVIFAUNA 

Stenhusa gård (adress och telefon, se ovan) 

admin@avifauna.se, www.avifauna.se 

OTTENBY FÅGELSTATION 

Ottenby 401, 386 64 Degerhamn 

Tel: 0485-66 10 93, ottenby@ottenby.se, www.birdlife.se 

Kjell Carlsson, 

vice ordförande 

4 vår fågelvärld | 4.2019

MAROCKO 30 OKT – 7 NOV 2019 

Skippa novembermörkret och följ med på naturresa 

med intressant kultur och flera spännande 

fågelarter. Reseledare: Jim Sundberg! 

NAMibiA & bOTSwANA 3 – 18 JAN 

En klassisk resa där vi också besöker utkanten 

av myt om spunna Okavangodeltat. 

Reseledare: Göran Pettersson. 

GAMbiA 3 – 15 FEb 

Följ med till detta lättresta land med Afrikaexperten Ulf Ottosson. 

På båttur i Gambiafloden ser vi flera arter, bl.a. afrikansk natthäger. 

ViETNAM 29 MAR –11 APR 

NATURUPPLEVELSE! 

Boka din resa nu! www.avifauna.se 

Juveltrastar, fasaner och kanske sked snäppa! 

Följ med Carl-Axel Bauer till detta fina land. 

Möt oss på 

Falsterbo bird show 

30 aug–1 sep 2019! 

0485 - 444 40 | admin@avifauna.se | www.avifauna.se 

Frontlins: 80mm Stativtyp: Metall 

Förstoring: 20-60x Totalvikt: 4,6kg 

Synfält: 2,0-1,0° Garanti* 5 år 

Frontlins: 77mm Stativtyp: Kolfiber 


Synfält: Garanti* 30 år 

Frontlins: 95mm Stativtyp: Kolfiber 


Synfält: 3,4-1,1° Garanti* 10 år 


AKTUELLT 

FÅGELSKYDD 

Småtärnor i Halland offrades då Falkenberg 

valde kitesurfare framför fågelskydd 

Samtliga häckande tärnor på de aktuella öarna misslyckades med 

häckningen. Nu vill lokala ornitologer att öarna ska bli fågelskyddsområde. 

I Vassvik i Falkenbergs kommun har 

det i sommar blåst upp till konflikt 

kring två små, men för häckande 

kustfåglar viktiga, öar. Man kan 

också uttrycka det som att olika 

intressen inom Falkenbergs kommun 

hamnat i otakt med varandra. Förlorare 

i konflikten är sju par småtärnor 

och ett antal andra fågelpar. 

Beträd ej öarna - Känsligt fågelliv 

De två öarna Norra och Södra Ören här i Vassvik utanför Ugglarp tillhör några av södra Hallands viktigaste häckplatser för flera sällsynta och 

hårt trängda fåglar. På öarna häckar silvertärna, fisktärna och småtärna, fåglar som alla minskat markant i stora delar av Halland de senaste 

decennierna. På öarna häckar även ejder, strandskata, större strandpipare och skärpiplärka. 

Besökare uppmanas att inte beträda öarna eller uppehålla sig i vattnet strax intill öarna. Vid störning misslyckas fåglarna ofta med 

häckningen eftersom deras ägg och ungar blir för kalla. Obevakade bon plundras även lätt av kråkor och trutar. 

Respektera fåglarnas behov av en ostörd häckningsplats och upplev fågellivet på avstånd! 

Stora delar av den halländska kusten är 

både hårt exploaterad av friluftslivet och 

fattig på öar. Av den anledningen har två 

låglänta mindre öar vid Vassvik kommit 

att få särskild betydelse för häckande småtärnor, 

silvertärnor, fisktärnor och vadare. 

På öarna har fåglarna oftast, men inte 

alltid, sluppit störningar. Från och till har 

folk gått i land på öarna och det har också 

blivit populärt med kitesurfing i det lugna 

vattnet innanför öarna. 

Av det skälet tog Falkenbergs Ornitologiska 

Förening initiativ till att ta fram 

några skyltar som uppmanade badgäster 

och kitesurfare att visa hänsyn till fågellivet 

och inte gå i land på eller färdas nära 

öarna. Kommunens företrädare stödde 

initiativet. Allt såg ut att vara frid och fröjd 

och bland annat etablerade sig sju par 

småtärnor på en av öarna i våras. 

Men så bytte kommunen plötsligt fot 

och skickade ut personal som plockade 

ner skyltarna. Anledningen var enligt 

kommunens näringslivschef, Jan Melkersson, 

att två intressen kolliderade och att en 

entreprenör som sysslade med kitesurfing 

missgynnades. 

– Här står fågelskådarnas och entreprenörens 

intressen mot varandra. Dessutom 

finns det skyddade områden både 

norr och söder om denna platsen, sa Jan 

Melkersson när han intervjuades av SVT:s 

reporter. 

Underförstått borde fåglarna söka sig 

till dessa områden istället. Men så enkelt 

är det inte, för även om det finns kuststräckor 

i närheten som är naturskyddade, 

så är de antingen föremål för ett omfattande 

friluftsliv eller så saknas viktiga 

förutsättningar för tärnorna. 

DET ÄR OCKSÅ både intressant och oroande 

att näringslivschefen anser att skyddet 

av en rödlistad fågelart som småtärnan 

är ett särintresse för ornitologer. 

Samtidigt säger kommunekologen 

Ingela Danielsson till Hallands Nyheter 

att det är oroväckande att flera av våra 

kustfåglar minskar i antal. Därför vill hon 

arbeta för att det ska bli bättre för häckande 

fåglar. 

Silvertärnan flyttar längst av alla levande varelser. Den 

tillbringar större delen av året ute på världshaven och 

övervintrar nere i Antarktis packisbälte innan den varje vår 

återvänder hit till öarna utanför Ugglarp för att häcka. 

Skyltar (ovan) sattes upp för att freda småtärnorna, men plockades senare ned när kommunen ändrade sig. 

Konflikten har fått återverkningar 

såväl för fåglarna som när det gäller hur 

öarna ska hanteras i framtiden. Samtliga 

häckande tärnor misslyckades med 

sin häckning i år, men förhoppningsvis 

ska förhållandena vara bättre nästa år. 

Falkenbergs Ornitologiska Förening har 

begärt att de båda öarna ska få status som 

fågelskyddsområde med tillträdesförbud. 

När det gäller den södra ön har man stöd 

av markägaren. 

MEN FRÅGAN ÄR egentligen betydligt större 

än så här. Därför planerar ornitologerna 

i Falkenberg att bjuda in till en konferens 

om hur vi ska klara av att kombinera ett 

rikt fågelliv längs stränderna med friluftsliv 

och andra intressen. Anders Wirdheim 


FOTO: STINA RIGBÄCK 

TOPP 5 

De vanligaste falkarna som sträckt ut vid Falsterbo 

under åren 1973–2018. Siffrorna inom 

parentes anger det genomsnittliga antalet 

per år. 

FOTO: JOHN LARSEN 

Tornfalk. 

Tornfalk (613) 

Har ökat kraftigt som sträckfågel under de 

1 

senaste åren. Det speglar sannolikt artens 

framgång som häckfågel de senaste decennierna. 

Under de tre senaste åren har i genomsnitt 1 702 

individer sträckt ut vid Falsterbo. 

Det vinnande fågeltornet i Södra lunden på Öland. 

FÅGELTORNSKAMPEN 

Iskall kamp där Sverige 

hade bästa fågeltornet 

För första gången någonsin tog Sverige 

hem fågeltornskampen. Fågeltornet 

i Södra lunden rapporterade 

106 arter, vilket var fem fler än det 

bästa fågeltornet i Finland. 

Hela 89 fågeltorn deltog i BirdLife Sveriges 

Fågeltornskamp denna iskalla, men på 

sina håll ändå soliga, majdag. 

Trots den bistra vårdagen besöktes 

tornen av närmare 800 personer, förutom 

de som arrangerade och deltog i evenemanget. 

Det är en bra siffra även om det 

normalt sett brukar vara betydligt fler. 

Förhoppningsvis pratades det en hel del 

fågelskydd även om den globala uppvärmningen 

förmodligen kändes avlägsen 

under morgontimmarna och under resten 

av dagen. 

PÅ FLERA HÅLL rapporterades det om snö: 

”När vi anlände fick vi skotta ur tornet, 

cirka en decimeter snö i natt. Sedan dimma 

i några timmar.” rapporterade fågeltornet 

Kärven i Uppland. Från Munkahusviken 

i Blekinge, som deltagit under de flesta 

åren, kom följande rapport: ”Sämsta vädret 

sedan starten 2011. Ingen direkt höjdpunkt 

i år.” 

Trots vädret var det flera av tornen 

som prickade in fler arter på listan än man 

gjort något tidigare år. 

FÅGELTORNSKAMPEN ÄR ETT evenemang 

som arrangeras den lördag som infaller 

mellan 3 och 9 maj. Evenemanget är utformat 

som en tävling men är framförallt ett 

evenemang för att väcka intresse för fåglar 

och fågelskydd. Anders Lundquist 

Stenfalk (213) 

De sex senaste åren 

2 

har det sträckt färre 

stenfalkar än genomsnittet 

för hela perioden. Stenfalk 

har en vikande population 

sedan 20 år, vilket den har 

gemensamt med många 

andra arter som häckar i 

norra Sverige. 

Lärkfalk (45) 

Har ökat på senare år 

3 

och om genomsnittet 

skulle baseras på de tio 

senaste åren är siffran 72, 

betydligt högre. Under 1978 

och 1979 sträckte det vart 

och ett av dessa år blott 6 

lärkfalkar. 

Pilgrimsfalk (42) 

Också pilgrimsfalk har 

4 

haft en positiv 

utveckling under de senaste 

30 åren, vilket syns i 

statistiken. Räknat på de 

senaste tio åren är 

snitt summan hela 87 

stycken. 

Aftonfalk (1) 

Vad gäller aftonfalkar 

5 

så sträcker det inte ut 

fler nu än när räkningarna 

påbörjades på ett systematiskt 

sätt år 1973. Arten 

häckar inte i Sverige, utan är 

en migrant från öster. 

Stenfalk. 

Lärkfalk. 

Pilgrimsfalk. 

Aftonfalk. 






AKTUELLT 

NOTISER 

Tusentals tofslunnar och 

tofsalkor svalt ihjäl 

Den pågående klimatförändringen påverkar 

världshaven genom att dessa värms upp. Det 

har lett till födobrist på sina håll med svältande 

havsfåglar som ett resultat. Den vetenskapliga 

tidskriften Plos One slår fast att det var svält 

under alkornas ruggning som gjorde att tusentals 

tofslunnar och tofsalkor svalt ihjäl utanför 

ön Saint Paul i den amerikanska delstaten Alaska 

vintern 2016/2017. Invånarna på Saint Paul 

hittade runt 350 fågelkadaver på öns stränder. 

I studien beräknas att det allt som allt handlar 

om mellan 3 150 och 8 500 ihjälsvultna fåglar. 

Tofslunnar äter små fiskar och ryggradslösa 

havsdjur, som i sin tur lever på plankton. Men 

stigande temperaturer och allt mindre ismassor 

i havet vintertid har medfört att mängden 

mat i området har minskat, enligt studien. 

Androidapp för 

rapportering till Artportalen 

Seglaren heter appen för Android-mobiler. Den 

är ett verktyg för rapportering av observationer 

till Artportalen. Appen är utvecklad av Johan 

Svedberg och är gratis. 

Även ArtDatabanken har 

förenklat rapportering 

På webbsidan artfakta.se/artbestamning har 

ArtDatabanken tagit fram och lagt upp bestämningsnycklar 

för organismer som nakensnäckor, 

bin och sniglar. Tanken är att fylla på med 

nya nycklar för andra organismer vartefter. På 

samma webbadress finns också ett rapporteringsverktyg 

som ska göra det möjligt att 

rapportera med mobiltelefonen. Med verktyget 

finns alternativet att rapportera från Min plats. 

Just denna funktion har visat sig trassla en del 

och det kan vara nödvändigt att först gå in på 

appen Google maps innan man loggar in på 

Artportalen. 

Rapportera döda fåglar 

Under senare år har West Nile-virus (WNV) och 

Usutuvirus (USUV) spridit sig i Europa och så 

långt norrut som till Tyskland. Virusen har i nya 

områden orsakat sjukdomsutbrott och dödlighet 

hos fåglar. Förekomst av döda fåglar kan 

därför vara ett effektivt sätt att tidigt upptäcka 

sjukdomen. Statens veterinärmedicinska anstalt 

(SVA) ber nu om allmänhetens hjälp med 

att rapportera in alla döda fåglar som hittas 

söder om Dalälven. Rapportering kan göras via 

online-formuläret rapporteravilt.sva.se/ 

– Totalt hoppas vi kunna undersöka upp till 

200 fall, men vi är helt beroende av hjälp både 

med rapportering och med att få in fåglar till 

SVA för undersökning. Projektet pågår året ut, 

säger Aleksija Neimane på SVA. 

Färgmärkt nötkråka i projektet Gävles nötkråkor. 

RINGMÄRKNING 

Rapportera märkta nötkråkor 

Hjälp Kjell Wallin att rapportera färgmärkta 

nötkråkor. Här berättar han 

om sitt projekt Gävles nötkråkor. 

Jag startade projektet 2009 för att undersöka 

antalet häckande par av nötkråka 

i skogarna runt Gävle, samt om både 

tjocknäbbade och smalnäbbade nötkråkor 

hamstrade cembratallfrön i staden på höstarna, 

och hur tillgången på hasselnötter 

och cembratallfrön påverkar häckningsframgången. 

För närvarande har 255 nötkråkor 

ringmärkts, varav 46 är färgmärkta. På de 

infångade nötkråkorna mäts vinglängd, 

näbblängd och näbbens tjocklek. Dessutom 

mäts omfattningen av det vita på yttre 

stjärtpennan. Näbbarna har fotograferats 

sedan 2016. 

MELLAN 2009 OCH 2016 blev det inga återfynd 

och endast ett fåtal kontroller. 

Från och med 2017 färgmärker jag alla 

nötkråkor med en vit plastring på vänster 

ben. Ringen har tre stora bokstäver (se 

bild) och ska läsas uppifrån och ner. Den 

första bokstaven är alltid X. På höger ben 

sitter en aluminiumring. 

Under 2018 kunde jag göra många avläsningar 

framförallt på en matningsplats 

utanför Gävle. Individerna kunde äntligen 

FOTO: HANS NORELIUS 

studeras. I oktober kom också de första 

återfynden från Enköping respektive 

Falsterbo. I maj 2019 fick jag en bild på en 

nötkråka som tillbringat vintern i norra 

Uppland (Edsätra). Dessa tre fåglar var 

märkta tidigare under hösten 2018. 

ÅREN 2013 OCH 2016 var det invasion i 

Gävle av nötkråkor. Många av dem hade 

mått och beteende som tydde på att de var 

smalnäbbade. Ingen av fåglarna från 2013 

har kontrollerats eller återfunnits. Min 

hypotes är att det i huvudsak var smalnäbbade 

från landskap längre norrut. Min 

förhoppning är att färgmärkningen kan ge 

svar på frågan om fåglarnas ursprung. 

Projektet stöds av Alvins fond samt 

Gävleborgs Ornitologiska Förening. 

Kjell Wallin 

Rapportera så här! 

Rapportera nötkråkor till Ringmärkningscentralen: 

bird.ringing@nrm.se eller Rc/Nrm, Box 

50007, 104 05 Stockholm. 

Följande uppgifter bör lämnas: datum och tid, 

lokal (eller adress), ringens bokstavskombination, 

födosök, hamstrande eller dylikt, samt 

ditt namn, adress och telefonnummer. 

Jag vill gärna ha en kopia av rapporten till 

kjell.e.wallin52@gmail.com. 

8 vår fågelvärld |4.2019

EL 

GRÄNSLÖS 

PERFEKTION 

SEE THE UNSEEN

FÅGELFORSKNING 

Fågelstationer sätter tajgasångaren under 

luppen – vill kasta ljus över dess flyttning 

Uppträdandet av tajgasångare i Sverige 

har under senare år förändrats 

påtagligt på flera olika sätt. Nu ska 

merparten av landets fågelstationer 

tillsammans försöka hitta ett svar på 

vad det är som har hänt. 

Tajgasångare, ringmärkt på Ottenby fågelstation. 

FOTO: OTTENBY FÅGELSTATION 

TAJGASÅNGARE HAR SETTS årligen i landet 

sedan cirka 1980, och fram till 2012 sågs 

en långsam ökning upp till en nivå på cirka 

200 exemplar per år. 2013 skedde en överraskande 

och påtaglig ökning då nära 400 

exemplar noterades, och under följande 

år fortsatte rekordnoteringarna att avlösa 

varandra fram till 2017 då hela 676 individer 

noterades. 

Mellan 2013 och 2017 (fem år) sågs 

cirka 2 200 individer i Sverige, vilket ska 

jämföras med cirka 2 100 fåglar under 

perioden 1961 till 2012 (52 år). Att ökningen 

är reell (och inte enbart återspeglar 

fågelskådarnas aktivitet) visas också av att 

antalet ringmärkta fåglar ökat påtagligt 

under samma period, även i standardiserade 

fångstverksamheter. Vid sidan om de 

ökande antalen har också andra förändringar 

noterats – fåglarna tycks anlända 

allt tidigare om hösten, fler vår- och 

sommarfynd görs, liksom fler höstfynd av 

adulta fåglar. Motsvarande utveckling har 

noterats över hela Västeuropa, och även 

vinterfynden längs atlantkusten visar på 

tydliga ökningar. 

DEN KÄNDA HÄCKNINGSUTBREDNINGENS 

västra gräns ligger strax väster om Ural, 

och avsaknaden av tajgasångare i större 

delen av europeiska Ryssland kan inte förklaras 

utifrån habitatbrist – arten häckar i 

trivial boreal skog som västerut hittas ända 

fram till Skandinavien. 

Sannolikt är det så att med en övervintring 

i Sydostasien så tillåter inte tajgasångarens 

årscykel en västligare utbredning 

än så; förutom flyttning ska fåglarna 

också hinna bilda par, häcka, rugga med 

mera. Med andra ord, de hinner helt 

enkelt inte flyga till västligare häckplatser 

än så. Arbetshypotesen är att 1900-talets 

ungfågelspridning kan ha resulterat i att 

en ny sydvästlig flyttrutt och ett nytt övervintringsområde 

börjar etablerats för en 

(än så länge begränsad) del av de västligare 

tajgasångarna. 

Om detta skulle stämma så öppnas nya 

möjligheter för arten: Enorma arealer 

med fina häckningsmiljöer står då tomma 

och tillgängliga i europeiska Ryssland och 

Skandinavien vilket ger möjligheter för en 

expansion västerut. Följderna av en sådan 

borde för Skandinaviens del rimligen 

resultera i just det vi har noterat ovan: fler 

individer, tidigare ankomster, fler vår- och 

sommarfynd och fler adulta individer på 

höststräck. 

DE FLESTA AV landets fågelstationer gör nu 

gemensam sak i detta och ska, med start 

i höst, försöka att kasta ljus över frågan. 

En av grundförutsättningarna är att vi 

lyckas fånga ett större antal tajgasångare. 

Ringmärkning ger chans till intressanta 

återfynd, och med fågeln i handen finns 

också möjligheter till utökade studier såsom 

orienteringstester och isotopanalyser. 

Det här svenska initiativet sammanfaller 

turligt nog med att brittiska BTO (British 

Trust for Ornithology) och ett par andra 

organisationer i Västeuropa startar motsvarande 

arbete med tajga sångaren. Det 

kommer således att ske en stor europeisk 

satsning. 

Magnus Hellström, Ottenby fågelstation 

Susanne Åkesson, Lunds universitet 

Bandspelare i Södra lunden 

MED ANLEDNING AV ovanstående projektsatsning 

vill vi från Ottenby fågel station passa 

på att informera kommande Ölandsbesökare 

om att fångst av tajgasångare kommer att ske 

på olika ställen söder om Karl X:s mur under 

hösten, i första hand kring Södra lundsjön. 

I samband med detta kommer band spelare 

att användas, och vi ber om överseende för 

den eventuella förvirring detta kan orsaka 

besökande fågelskådare. Informationsskyltar 

kommer att finnas på plats. 


FACEBOOK Fåglar Inpå Knuten Över 68 000 medlemmar 

FOTO: YLVA WELÉN 

FOTO: BJÖRN HÅKANSSON 

Storfiskarna 

Gråhäger (ovan) och kungsfiskare (till höger) är bägge två skickliga på att fånga fisk. De har kraftiga näbbar, och 

det kungsfiskaren saknar i form av storlek, tar den igen på fart då den skjuter ned i vattnet som ett spjut. 

Sommarvykort 

Hösten är på intåg – dagarna blir snabbt kortare 

och sommarens häckningsbestyr allt mer fjärrran. 

Fåglarnas fokus är nu på förberedelser inför 

vintern. Vissa arter flyttar bort, somliga stannar 

kvar. En del av dessa hamstrar och lägger på 

hög. Gemensamt för alla är att de äter upp sig 

genom att utnyttja sensommarens överflöd. Från 

Facebookgruppen Fåglar Inpå Knuten hämtar vi 

några bilder som får bli en fin sammanfattning av 

årets häckningssäsong. 

Niklas Aronsson 

Zebra-randig 

Svarthakedoppingens unge är, liksom skäggdoppingens, randig. Ett 

drag som är typiskt för unga doppingar. 

FOTO: MATS ANDERSSON 


MÅLNING: EMIL JANSSON 

FOTO: LINUS OLOFSSON 

På tysta vingar 

Lappugglans fjädrar är försedda med kamliknande strukturer som bryter ner luftens 

turbulens, vilket får flykten att vara så gott som ljudlös. 

Trädgårdsfavorit 

Blåmes är trädgårdens tuffing, som klarar att 

häcka närmare människor än de flesta andra 

arter. 

FOTO: ANDERS BERGGREN 

FOTO: ANN-SOFIE OLSSON 

FOTO: FREDRIK HALTIA 

Ärtsångare med mätarlarv 

Många av våra tättingar är helt beroende av 

tillgången på mätarlarver för att lyckas med sin häckning. 

Dessa utgör stapelföda för ungarna hos en lång 

rad arter. 

Papegojnäbb 

Lunnefågel häckade i norra Bohuslän 

fram till början av 1970-talet. 

FOTO: MIKAEL HOLST 

På sin post 

Lappugglan är vår största uggla 

om man avser måttet från näbben 

till stjärten, men den har mindre 

vingspann och är betydligt lättare än 

berguven. 

Charmtroll 

Gärdsmygen är både en av våra vanligaste 

arter och en av de charmigaste. 


PORTRÄTT 

Moa Pettersson 


falds- 

Mångsysslare 

Moa Pettersson är biologen som lyfte blicken 

och fann fåglarna. 

text & foto Anders Wirdheim 

När jag träffar Moa Pettersson är hon 

på ett kort besök i Halmstad där hon 

pluggar. Men redan nästa morgon 

ska hon åka vidare till Hasslarp i 

Skåne för att delta i ringmärkningen 

där. Hon kommer närmast från 

Getterön, där hon är timanställd som naturguide, 

och innan dess medverkade hon vid de nationella 

Botanikdagarna som i år hölls i Härjedalen. Till 

Härjedalen reste hon direkt från Station Linné 

på Öland, där hon i år sommarjobbat 

med att sortera de steklar som fångats i 

stationens malaise fällor. 

Redan denna smått hektiska roadtrip 

genom Sverige säger en hel del om 

Moa. Hon är mångsidig som få och har 

ett brinnande engagemang även om 

hon själv snarare beskriver det som 

att hon som biolog är både ”periodare 

och blandmissbrukare”. På Öland var 

det insekter, i Härjedalen växter och i 

Hasslarp fåglar. Men just fåglarna kom 

faktiskt in ganska sent i hennes liv. 

– JAG BÖRJADE SKÅDA på allvar i januari 2016. Då 

kunde jag inte ens artbestämma en bofink. Tidigare 

hade jag alltid haft blicken riktad nedåt, mot 

insekter och växter. Nu fick jag lyfta blicken. 

När vi ses i slutet av juli har Moa sett 309 fågelarter 

i Sverige. Den 300:e arten blev turturduva på 

Öland 31 maj i år, något som firades med en liten 

Tidigare 

hade jag 

haft blicken 

riktad nedåt, 

mot insekter 

och växter. Nu 

fick jag lyfta 

blicken. 

flaska champagne som legat och väntat i bilen på 

just detta tillfälle. 

– Fågelskådning är en mycket social grej. Det är 

brett och folkligt. Det är kanske inte lika lockande 

med dyngbaggar, som jag också har ägnat mig 

mycket åt. 

Men även om fåglarna kom in sent i Moas liv, 

väcktes naturintresset tidigt. Hon växte upp i 

Stenungsund i Bohuslän och började tidigt samla på 

skelett. I ett litet uthus på tomten byggde hon efter 

hand upp en liten utställning. Tidigt 

lärde hon sig också låta myror göra 

jobbet när hon hittade ett dött djur. 

Om djuret place rades i en myrstack, 

dröjde det inte länge innan myrorna 

preparerat fram skelettet. 

SOM BARN VAR MOA också mycket 

fascinerad av grod- och kräldjur. 

Med hjälp av en syster grävde hon 

en liten damm, och glädjen var 

stor när hon hittade en mindre 

vattensalamander i dammen. Senare 

gick hon med i Fältbiologerna, men det blev ett 

passivt medlemskap eftersom det inte fanns någon 

klubb i Stenungsund. Föreningsaktiv blev hon först 

i 20-årsåldern i Göteborg. Där arbetade hon några 

år som fotograf (bröllop, produktfoto och skolfoto) 

men också som croupier på kasinot! 

Efter att 2016 ha gått en kompletterande 

utbildning på Klarälvdalens folkhögskola och 

MOA PETTERSSON 

Ålder: 30 år. 

Bor: Halmstad. 

Familj: Skådande partner 

(”sen har jag ju en mor och 

far samt två systrar också”). 

Gör: Biologistuderande, 

talesperson för Biologiska 

mångfaldens dag, 

Naturvägledare på naturum 

Getterön. 

Det visste du inte: Som 

barn ville Moa bli zoologisk 

konservator. 


PORTRÄTT 

Moa Pettersson 

Den vanligaste aktiviteten är fågelskådning, och 

skådarsverige har bidragit mycket till framgången. 

– Nästa år infaller den 22 maj på fredagen efter 

Kristi himmelsfärdsdag. Det innebär att många är 

lediga eftersom det är en klämdag och att vi kan få 

ännu större uppslutning, säger Moa. 

MINA FAVORITER 

◗ Fåglar: ”Tofsvipa som jag fick en relation till redan som barn.” 

◗ Fågellokal: ”Öland i allmänhet men Halltorps hage i synnerhet. Fast jag får erkänna att 

på den platsen är det främst insekterna som lockar.” 

◗ Favoritorganism: ”Det är ju som att fråga en förälder om favoritbarn. Men näbbsländor 

är ett trevligt släkte med sex arter i landet, varav fyra är aktiva på sommaren och två på 

vintern.” 

När det 

gäller 

spindlar 

kommer jag 

nog att ändra 

mig den dagen 

det kommer 

en riktigt bra 

spindelbok. 

därefter haft en projektanställning på Nordens Ark 

2017, läser Moa nu kandidatprogrammet i naturvård 

och artmångfald på högskolan i Halmstad. Att det 

blev Halmstad beror bland annat på att staden 

ligger bra till om man som Moa vill ha lätt att ta sig 

till Öland, Stockholm och Stenungsund. Men kanske 

spelade även fåglarna en viss roll. 

– Det var ju en viss skillnad på de lokala fågellarmen 

i Halmstad och Stockholm. När jag jämförde 

lokallarmen med en vän i Stockholm, hade vi en 

sibirisk knölsvärta och en prakt ejder bara några 

kilometer från varandra. Samtidigt hade det i 

Stockholm larmats ut en överkörd grävling. 

MEN STOCKHOLM HAR ÄNDÅ en betydelsefull plats 

i Moas liv. Sedan förra hösten arbetar hon tillsammans 

med Natursidans Erik Hansson med FN-projektet 

”Biologiska mångfaldens dag”. Den hålls varje 

år den 22 maj och evenemanget växer starkt. 

– Det är fantastiskt att få vara med och dra i detta. 

Under 2017 hade vi 70 aktiviteter. Året därpå hade 

antalet vuxit till 190 och i år till över 350. Mål et med 

dagen är att uppmärksamma den mångfald vi har i 

naturen men naturligtvis också att peka på de förluster 

som vi riskerar om inte större hänsyn tas. 

VID SIDAN OM högskoleutbildningen i Halmstad håller 

Moa även på att utbilda sig till svampkonsulent. 

Efter två grundläggande steg på SLU i Uppsala går 

hon nu en fortsättningskurs på Åsa folkhögskola i 

Södermanland. 

Men vad ska hon då bli när hon blir ”stor”? Vad 

vill hon göra när hon är klar med utbildning arna? 

– Jag gillar både naturvägledning och 

vetenskapskommunikation. Idealet vore att få 

kombinera detta, och min dröm är att få en fast 

halvtidstjänst som biolog och att jag sedan får 

möjlighet att frilansa resten av tiden. 

Arbetet på Station Linné har till viss del kunnat 

uppfylla denna förhoppning. Den mesta tiden har 

Moa tillbringat i labbet, första året med att sortera 

infångade myggor, i år med steklar. Men ibland har 

hon fått komma ut från labbet och ha guidningar för 

barn i något som kallas ”Humlans naturspanare”. 

Det kan vara upp till 20 barn med föräldrar och 

mor- eller farföräldrar, och ofta är de vuxna minst 

lika intresserade som barnen. 

DÅ HANDLAR DET MEST om insekter, med besök vid 

stationens fällor. Senare får barnen själva kuta 

omkring med fjärilshåvar. Insekterna som de 

fångar placeras i burkar, och sedan berättar Moa 

om guldvingarna, bastardsvärmarna och de andra 

krypen i burkarna. Det går inte att ta miste på den 

glädje och stolthet som lyser ur barnens ögon. 

– Det är väldigt roligt med barn. I början känner 

de ofta ett starkt motstånd mot krypen, men det 

dröjer inte länge innan de blir fascinerande av dem 

– och snart sitter de och har någon av insekterna 

sittande på handen. 

– Barnen ser också på krypen med andra ögon 

än vi. När vi hade ett litet fjädermott framför oss, 

försökte jag förklara vad som var typiskt för just 

den. Men en liten flicka höll inte med. För henne 

såg fjädermottet ut som en ängel. 

Det är inspirerande att träffa Moa, men vi blir 

titt som tätt avbrutna. Är det inte en förbiflygande 

långhorning, så är det en liten skalbagge i en mjölkörtsblomma 

som ska kollas upp. Frågan är om det 

finns något i naturen som inte fångar hennes intresse. 

– Jo, spindlar och lavar har jag lagt på hyllan tills 

vidare. Är lavarna organismer eller kanske snarare 

samhällen? Fast när det gäller spindlar kommer jag 

nog att ändra mig den dag det kommer en riktigt bra 

spindelbok! 


Facebook “f” Logo CMYK / .eps Facebook “f” Logo CMYK / .eps 

LIMITIED EDITION 

VID KÖP AV TSN-501/502 BJUDER KOWA PÅ EN EXKLUSIV GRÅ NEOPRENVÄSKA. 

VÄRDE 495,- 

(BEGRÄNSAT ANTAL) 

Kowa firar 125 framgångsrika år 

www.focusnordic.se 

FocusNordic 


FOKUS 

Hökörn 

BEVINGAT 

KRAFTPAKET 

På långt håll avtecknade sig 

två rovfåglar mot himlen där 

de satt högt upp i ett dött träd. 

I handkikaren tyckte jag mig 

ana att båda hade ett ljust parti 

på ryggen, men mest slående 

var ändå storleksskillnaden. 

Den ena fågeln var avsevärt 

mycket större än den andra. 

Kunde det verkligen handla 

om samma art? 

text Anders Wirdheim | foto Per-Magnus Åhrén 

När tubkikaren en stund senare 

riggats och förstoringen dragits 

upp maximalt, var det inte längre 

någon tvekan. Fåglarna i det döda 

trädet var av samma art. Det var 

två hökörnar, uppen barligen 

ett par. Hos denna art kan honan väga nästan 50 

procent mer än hannen. I ett hökörnspar, som 

spanska forskare studerade, vägde hannen 2 000 

gram och honan 2 900 gram. 

Den betydande skillnaden i storlek mellan honan 

och hannen är bara en av flera saker som gör hökörnen 

till en särskilt spännande rovfågel. En annan 

är att den är en synnerligen kraftfull jägare, en 

tredje att den förekommer endast sparsamt över 

hela sitt utbredningsområde och en fjärde att det 

ännu inte finns något säkerställt fynd i Sverige. 

DET FAKTUM ATT HONORNA ÄR STÖRRE än hannarna 

hos de flesta rovfåglar och ugglor har sysselsatt 

många forskare och även lett till mycket debatt. 

Det finns ännu ingen fullständig förklaring som fått 

allmän acceptans. Däremot är man överens om att 

ju snabbare bytesdjur en art lever på, desto större 

tenderar könsskillnaden att bli. Allra störst är skillnaden 

hos arter som lever på fåglar, medan den är 

mindre hos arter som lever på gnagare eller kräldjur 

och ännu mindre hos de som lever på kadaver. Hos 

insektslevande rovfåglar och ugglor är storleksskillnaden 

mellan könen slutligen obetydlig. 

Men varför är det då honorna som är störst och 

inte hannarna som hos de flesta andra fågelarter? 

Här går åsikterna isär, men det finns två förklaringar 

som har fått allmänt gehör. Eftersom det är 

honan som producerar äggen och dessutom stannar 

i boet, har hon nytta av att vara stor, inte minst 

när det gäller att försvara äggen eller ungarna. 

Samtidigt är det en fördel för den matförsörjande 



FOKUS 

HÖKÖRN 

Vid 

sidan av 

kungsörnen är 

hökörnen den 

kraftfullaste 

rovfågeln i vår 

del av världen. 

hannen att vara mindre eftersom han därigenom 

blir snabbare och dessutom kan manövrera smidigare 

i luften. Studier som gjorts av olika moment 

inom fåglars flykt har visat att i snart sagt alla fall 

utom störtdykning är mindre individer snabbare än 

större. 

Ännu en fördel med storleksskillnaden är att honan 

och hannen kan utnyttja olika byteskategorier 

när ungarna är så pass stora att de kan lämnas i boet. 

Medan hannen i ett sparvhökspar då fortsätter att 

jaga små fåglar i storlekar från sångare till trastar, 

kan honan ta byten upp till en duvas storlek. 

Det är också hos utpräglade fågeljägare inom 

höksläktet Accipiter som den största storleksskillnaden 

mellan honor och hannar återfinns. Men arter 

som pilgrimsfalk och just hökörn kommer inte långt 

efter. På Iberiska halvön är det oftast vildkaniner, 

rödhönor, kajor och duvor som hökörnshannen 

tar hem till boet. När ungarna är drygt halvvuxna 

och även honan har börjat jaga, kan hon bidra med 

större byten som harar och större fåglar – även av 

imponerande storlek. 

Hos hökörnen är honan 

avsevärt mycket större än 

hannen. Orsaken till denna 

skillnad finns det ännu enbart 

spekulationer kring. 

HÖKÖRNEN KAN BESKRIVAS som något av ett kraftpaket. 

Den är i storlek som en fiskgjuse men mer 

kompakt byggd och med kraftiga ben och fötter. 

Vingarna är förhållandevis långa och ganska breda, 

men inte lika tydligt ”fingrade” som hos andra stora 

rovfåglar. Det sistnämnda skulle kunna vara en anpassning 

till snabb attackflykt efter byten. 

Får man möjlighet att uppleva en jagande hökörn 

slås man av att den är en mycket kraftfull rovfågel 

med snabb flykt och som dessutom är förvånansvärt 

smidig. Min egen fascination för hökörnen väcktes 

av just detta. För många år sedan i södra Oman stod 

vi några stycken vid en av de frodiga raviner som 

löper nedför Dhofarbergen. En gammal hökörn 

patrullerade bergssidorna och kom gång på gång 

snabbt glidande förbi oss. Jag kunde inte slita blicken 

från örnen trots att det i omgivningarna även 

fanns flera arter som står högt på en Oman-resenärs 

önskelista och som vi inte sett tidigare. 

”Vid sidan av kungsörnen är hökörnen den 

kraftfullaste rovfågeln i vår del av världen. 

Det är en mycket potent jägare”, sa en välkänd 

fågelboksförfattare i sällskapet. Vi kunde inte 

göra annat än hålla med när vi såg örnen elegant 

manövrera längs ravinens kant. 

Ett ännu tydligare exempel på hökörnens kompetens 

som jägare redovisades i tidskriften Journal 

of Raptor Research härom året. Några spanska 

forskare hade försett de båda individerna i ett hökörnspar 

med sändare som registrerade fåglarnas 

position var femte minut. I månadsskiftet november–december 

2015 återkom de båda örnarna till en 

och samma plats under ett par dagar (28 november 

Hösten 2015 kunde några 

spanska forskare konsta tera 

att hökörnsparet som de 

följde slagit och förtärt en 

berguv. Därmed sällade sig 

hökörnen till den mycket exklusiva 

skara rovfåglar som 

rår på den i sig kraftfulla 

berguven. 

– 2 december), något som antydde att de hade ett 

större byte. Detta fick forskarna att göra ett kort 

besök på platsen en av dagarna. De fann då en delvis 

uppäten berguv. De tolkade bytesresterna som att 

fågeln dödats nyligen och att det inte handlade om 

ett kadaver som hökörnarna hittat: ”Viktigt i sammanhanget 

var att ugglans kvarlevor fortfarande 

var färska (blodet hade inte koagulerat fullständigt), 

vilket uteslöt möjligheten att örnarna åt av ett kadaver.” 

De spanska forskarnas hypotes var att berguven 

(som visade sig vara en hanne inne på sitt tredje 

kalenderår) blev slagen när den i skymningen satt 

och ropade. I det aktuella området är berguvens 

revirhävdande som mest intensivt vid denna tid på 

året. Det visade sig också ha funnits ett visst överlapp 

mellan ett berguvsrevir och ett hökörnsrevir 

i området. Även om det skulle kunna vara skälet 

till detta ovanliga bytesval, så tror forskarna att det 

handlade om att det vid tillfället var ont om mer 


Jag 

kunde 

inte slita blicken 

från örnen. 

Bilderna på hökörn i denna 

artikel är fotograferade från 

ett gömsle i Spanien. De 

kommer från en plats där 

man, för fotoändamål, utfodrar 

hökörnar med döda 

kaniner. Även om hökörnen 

är en kraftfull rovfågel, 

försmår den inte kadaver. 

”normala” bytesdjur. 

Berguven är själv en mycket potent predator, 

känd för att kunna ha såväl ormvråkar som duvhökar 

på matsedeln, men den kan alltså även själv bli 

byte. Det är sedan tidigare känt att kungsörnar och, 

i ett fåtal fall, även havsörn och stäppörn har slagit 

berguvar. Med den spanska observationen sällar sig 

alltså hökörnen till denna exklusiva skara. 

HÖKÖRNENS TAXONOMI har varit omdiskuterad. 

Tidigare ansågs den afrikanska hökörnen 

Aquila spilogaster vara en underart, men den 

betraktas numera som en egen art. Det innebär 

att hökörnen är näst intill monotypisk inom 

sitt stora utbredningsområde, som sträcker sig 

från Iberiska halvön till Sydostasien. Näst intill 

eftersom underarten A. f. renschi har ett begränsat 

utbredningsområde på några öar i de östra delarna 

av den indonesiska övärlden. 

Beståndet i södra Asien (främst på Indiska sub 


FOKUS 

Hökörn 

Spanien 

hyser 

ungefär två 

tredjedelar av 

Europas 

hökörnar. 

Hökörn med krävan 

putande sedan den smort 

kråset med vildkanin. 

kontinenten och i Sydostasien) beräknas till mellan 

20 000 och 50 000 par och anses vara livskraftigt 

(LC). Däremot har det europeiska beståndet nyligen 

förts upp på den europeiska rödlistan. Detta 

bestånd anses numera uppgå till mellan 1 000 och 

1 200 par och har beteckningen NT (Nära hotad) i 

den europeiska rödlistan. 

Spanien hyser ungefär två tredjedelar av Europas 

hökörnar. Med Portugal inräknat finns närmare 

75 procent på Iberiska halvön. Såväl i Spanien som 

i övriga Europa anses hökörnen ha minskat tämligen 

kraftigt under senare årtionden. Orsakerna till 

tillbakagången är i första hand kraftledningar men 

också förföljelse och lokalt även födobrist. 

I områden där födobrist identifierats som en 

anledning till minskningen, handlar det framför 

allt om att jordbruket har intensifierats. Men 

det kan i undantagsfall även vara att jordbruket i 

princip har upphört. Ett exempel på detta finns i 

några floddal ar i norra Portugal. Tidigare brukades 

där små täppor på sluttningarna insprängda 

i medelhavsvegetation. För att bland annat få 

gödsel till odlingarna, höll man tamduvor i särskilt 

byggda duvslag av sten. Med jämna mellanrum 

samlades duvornas spillning in från golvet i 

duvslagen och blandades därefter ut i jorden. Dessa 

duvslag är fortfarande ett karaktäristiskt inslag på 

sluttningarna, men de står nu tomma sedan länge. 

Uppenbarligen utgjorde tamduvorna ett viktigt 

inslag i de lokala hökörnarnas föda. När duvorna 

försvann, försvann nämligen även hökörn arna från 

området. 

En anledning till att hökörnen har en förhållandevis 

gles förekomst i södra Europa kan vara att 

födotillgången varierar. Bestånden av framför allt 

vildkanin, men i viss mån även rödhöna, fluktuerar 

ganska kraftigt mellan åren. Det innebär att födotillgången 

periodvis kan vara knapp och att reviren 

därför är stora, normalt mellan 50 och 130 kvadratkilometer. 

Det finns uppgifter om revir på 300 kvadratkilometer. 

HÖKÖRNEN ÄR MYCKET OVANLIG norr om det sydeuropeiska 

utbredningsområdet. Det finns exempelvis 

endast tre fynd i Nederländerna och fem fynd 

i Tyskland. Däremot ståtar Danmark med åtta fynd, 

men dessa gäller troligen endast fem fåglar. De två 

senaste observationerna gällde vad som sannolikt 

var en och samma 2K. Den sågs först på Falster 

20–21 maj 2011 och tre veckor senare, den 11 juni, 

på Bornholm. Innan dess noterades en hökörn på 

sträckförsök vid Skagen vårarna 2007, 2008 och 

2010. Det första året angavs åldern till 2K, det andra 

till 3K och 2010 till adult. Detta, tillsammans med 

att den dök upp vid ungefär samma tidpunkt alla 

tre åren, har fått danska motsvarigheten till raritetskommittén 

(Sjældenhetsudvalget) att betrakta 

observation erna som gällande samma individ. 

Våren 2010 noterades för övrigt att fågeln var ringoch 

färgmärkt. Det visade sig senare att den härstammade 

från en vild population i södra Frankrike. 

Från längre tillbaka i tiden finns tre danska fynd: 

en 2K vid Skagen 2 maj 1995, en adult på samma 

plats 17–18 maj 1974 och en 1K som blev skjuten vid 

Høgholt på norra Jylland 1 september 1957. I våra 

övriga nordiska grannländer – liksom i Baltikum 

och Polen – saknas fynd av hökörn. 

Chansen är således liten att denna kraftfulla 

rovfågel ska dyka upp i Sverige. Samtidigt visar inte 

minst fynden på Skagen i Danmark att möjligheten 

finns. Frågan är väl också om inte fågeln som sågs 

på Falster och Bornholm 2011 tog vägen via andra 

danska öar och Skåne istället för att flyga en lång 

sträcka över öppet hav. 

Extensivt brukad medelhavsnatur 

i Dourodalen i 

norra Portugal. Numera står 

de flesta av de för denna 

trakt så typiska, cylindriska 

duvslagen tomma. Det har 

förmodligen bidragit till att 

hökörnen försvunnit som 

häckfågel i området. 

FOTO: ANDERS WIRDHEIM 


PERFEKTA BYXAN FÖR 

FÅGELSKÅDARDAGAR 

Art.nr Herr: 5085, Dam: 3085 

BYXA PINEWOOD ® CARIBOU TC 

Friluftsbyxa och vandringsbyxa i tightare passform. Tillverkad i vår 

egna slitstarka vattenavvisande TC-Lite. Behandlad med en ekologisk 

impregnering - Bionic Finish® Eco för extra vatten- och smutsavstötande 

egenskaper. Byxan har rejäla inslag av elastisk 4-vägs stretchmaterial 

på knä och bakdel för optimal följsamhet och komfort. Finns 

i flera färger för både herr och dam. Jackan i bild är den vattentäta 

Pinewood® Finnveden Hybrid Extreme. För mer info se vår hemsida. 

Rek. pris 799:- 

Pinewood® är en ledande tillverkare av kläder och tillbehör för 

ett aktivt friluftsliv. Vi levererar kvalitativa, funktionella och 

miljömässigt hållbara fritidskläder för vuxna så väl som till barn. 

www.pinewood.eu 


TÅGSKÅDA 

Simrishamn 

Kartorna är hämtade ur böckerna Götalands bästa fågellokaler, Svealands 

bästa fågellokaler och Norrlands bästa fågellokaler (Magnus Ullman) där 

dessa och andra fågellokaler behandlas utförligare. 

Som på räls 

Bilen är ofta ett helt överflödigt transportmedel, men för 

fågelskådaren ibland det lämpligaste på grund av faktorer 

som tidiga morgnar, otillgängliga observationsplatser och 

snabba förflyttningar. Men det finns också ett antal förstklassiga 

fågellokaler som man kan resa till med tåg. 

text, foto & grafik Magnus Ullman 

Simrishamns hamn, utsikt från Holken mot norr ger bra medljus hela 

dagen. Många sträckande fåglar rundar hamnpirarna och kommer på nära 

håll, medan andra passerar längre ut. 

Ejder, den dominerande arten under höstens sjöfågelsträck – som för 

ejderns del pågår från slutet av maj till november ut. Sträcket startar 

många gånger redan i gryningen. 

VAR: Skåne. Regionaltåg via Lund/Malmö/Ystad. 

VÄGBESKRIVNING: Det är gångavstånd mellan järnvägsstationen och 

Holken via Stenbocksgatan, Branteviksvägen och Gåven: 1,2 km. 

Från Gåven kommer man till en öppen grind med skylten ”Förbud 

mot tillträde för obehöriga” där du kan passera eftersom besökande 

fågelskådare i Holken är ”behöriga”. 

FÅGLAR: En av Europas bästa platser för sträckande sjöfåglar. Siffror 

som 41 470 ejdrar (6 oktober 2015), 12 160 sjöorrar (6 september 

2017), 1 095 dvärgmåsar (22 oktober 2017), 327 bredstjärtade labbar 

(22 oktober 2014) och 326 kustlabbar (31 augusti 2014) talar sitt tydliga 

språk. Andra spännande arter som observerats är amerikansk 

sjöorre, vitnackad svärta, gulnäbbad lira/scopolilira, grålira, svartnäbbad 

islom, vitnäbbad islom, tärnmås och brednäbbad simsnäppa. 

BÄSTA TID: Augusti–november, men intressant hela året. 

PLATSER ATT BESÖKA: Simrishamns hamn och Revet (med härligt 

eftermiddagsljus) är bland de bästa platserna i Sverige för sällsynta 

och intressanta måsar och trutar. Kaspisk trut är regelbunden och 

medelhavstrut, vittrut och svarthuvad mås ses då och då. I Tobisvik/Åbackarna 

har tajgasångare, bergtajgasångare, kungsfågelsångare 

och brandkronad kungsfågel påträffats. Svart rödstjärt förekommer 

i hamnen. För trutspaning passar ett dagsbesök. Vid långvariga 

ostvindar kan två–tre dagars sträckbevakning vara rimligt. 

BOENDE: Camping, B&B och hotell i Simrishamn. 

Åbackarna 

Store 

mosse Tobisvik 

Tommarps 

Kristianstadsvägen 

SIMRISHAMN 

1 km 

ån 

Revet 

J 

Hanöbukten 

Stenbocksgatan 

Branteviksvägen 

Bornholmskajen 

Skansen 

Simrislund 

Gåven 

Holken 


KOMPLETTA 

TUBKIKARPAKET 

FÖR ALLA NIVÅER 

SWAROVSKI ATX 

30-70x95 

+ Swarovski ATX okularmodul 

+ Swarovski ATX/STX objektivmodul 

+ ATX TLS APO fotoadapter 

+ Fågelguide 

+ Nest NT-767 stativ med 

vätskedämpat huvud 

ZEISS VICTORY HARPIA 

22-65x85 



DELTA TITANIUM 65 II 

15-45x65 

+ Vortex Pro GT stativ 

+ Digital fotoadapter 

info@astrosweden.se 

0511 - 79 81 00 

www.astrosweden.se 

ZEISS VICTORY HARPIA 

23-70x95 



KOWA PROMINAR 883 

25-60x88 

+ Kowa extravidvinkel zoomokular 

+ Allvädersväska 



MEADE WILDERNESS 

20-60x100mm 

+ Astro Pro 187 stativ 

+ Fågelguide 

LEICA APO TELEVID 

25-50x82 

ZEISS CONQUEST GAVIA HD 

30-60x85 

+ Zeiss Terra ED 8x42 kikare 

+ Vortex Pro-GT stativ 

+ Smartphoneadapter 

+ Fågelguide 

ACUTER ST 

20-60x80mm 



+ Fågelguide 

+ Leica vidvinkel zoomokular 

+ Leica 1.8x Extender 

+ Gitzo Exact Mountaineer kolfiberstativ 

+ Gitzo videohuvud 

7.729:- 

41.990:- 

28.654:- 

4.995:- 

42.995:- 

35.995:- 

5.950:- 

47.995:- 

43.995:- 

53.234- 

38.890:- 

9.290:- 

6.950:- 

7.995:- 

23.995:- 

45.250:- 

31.995:- 

40.995:-

EKOSKÅDNING 

Annika Rastén 

text & foto Niklas Aronsson 

Med ekoskådning 

i blickfånget 

I serien om ekoskådning har Vår Fågelvärld 

träffat en av pionjärerna, Annika Rastén, som 

delar med sig av sina bästa tips. Som att en 

påse linschips kan vara räddningen efter ett 

cykeldrag. 

Några mil norr om Uppsala ligger 

Mumsarby, nära Dannemora och 

Österbybruk. Där bor Annika 

Rastén sedan många år. Hon är 

en av de mest tongivande personligheterna 

inom ekoskådarskrået. En av hennes 

favoritlokaler heter Vendelsjön, inte 

långt från platsen där en vilsekommen 

wilsonbeckasin höll hov i våras. Jag 

letar mig fram längs de blomsterrika 

grusvägarna en ljuvlig dag i mitten av 

juli, på väg mot Vendelsjöns sydände där 

vi stämt träff vid Varggropens fågeltorn. 

Några kilometer från mötesplatsen rundar 

jag ett skogsparti och ser en kvinna stå vid 

en cykel spanande över trädtopparna på 

andra sidan av den smala Vendelsjön. Jag 

Annika tubar över Vendelsjön. 

förstår snabbt att det är Annika som är på 

väg till fågeltornet. 

– Det är en bivråk där uppe över 

skogen, säger hon med ett leende. 

Jag ser fågeln skruva högt över träden, 

och kort därefter ror en havsörn förbi med 

tunga djupa vingslag över vassruggarna. 

Annikas cykel har sett sina bästa dagar, 

pakethållaren sitter fast med hjälp av 

ståltråd men den håller ännu, trots många 

tillryggalagda mil. Annika är 39 år och det 

är samma cykel som hon använde när hon 

började ekoskåda i slutet av 1990-talet. 

TILL SLUT ÄR vi framme vid fågeltornet 

vid sjöns ände och det som en gång ska ha 

varit en varggrop, men som numera är en 

liten sänka som knappast ens skulle hålla 

en igelkott fången. 

Från fågeltornet har man fin utsikt 

över det grunda vattnet som är fyllt av 

ruggande grågäss och på de små holmarna 

brinner det av blommande fackelblomster. 

En överflygande brun kärrhökshona 

får ett dussintal grönbenor att högljutt 

lyfta tillsammans med en större grupp 

tofsvipor. De vimsar omkring en stund 

och får sällskap av några brushanar innan 

lugnet åter lägrar sig. Någon tereksnäppa 

hittar vi inte, hur mycket vi än letar. En 

raritet förstås och inget man kan hoppas 

på egentligen, men det har setts en 

individ någon dag tidigare vid Tåkern i 

Östergötland, vilket har får Annika att 

börja drömma om att hitta en terek att 

ekokryssa på hemmaplan. Även om det 

mer vardagliga fågellivet lockar så är 

rariteter något som får Annikas hjärta att 

slå snabbare, men då är det nästan alltid 

cykel som gäller. 

– Jag har körkort och egen bil men 

använder den väldigt sällan för privat 

skådning. I första hand använder jag den i 

jobbet eller för att handla. 

SEDAN MITTEN AV 2000-talet arbetar 

hon som forskningsassistent vid Sveriges 

lantbruksuniversitet där hon studerar 

stenskvättor under vår och försommar. 

Det arbetet kombinerar Annika med 

rovfågelinventeringar, också det vår och 

sommar. Resten av året är hon ofta ledig 

och kan lägga mycket tid på fågelskådning. 

– Det funkar eftersom jag har väldigt 

låga utgifter, är frivilligt barnlös och lever 

enkelt. 

Ekoskådningen har funnits med nästan 

så länge som Annika har fågelskådat, 

eller åtminstone sedan vuxen ålder. 

Hon började skåda tillsammans med sin 

mamma redan när hon var 7–8 år. 

– Vi matade fåglar och hon lärde mig 


Annikas stålhäst, en Diplomatique, har 

varit hennes trotjänare under många år. 

namnen på de vanligaste arterna. När jag 

var tio släpade hon med sig hela familjen 

till Hjälstaviken och kusten. 

Ett par år senare kom en svacka där 

Annika tappade intresset under några år, 

även om hon inte kunde låta bli att dra på 

en långnäbbad mås i Uppsala 1994. Mot 

slutet av 1990-talet kom intresset tillbaka. 

Ett skäl var att familjen åkte till Getterön 

i Halland. 

– Jag satt i gömslet och hade vadarna 

på fem meters håll, och inte på 500 meters 

håll som i Uppland. Plötsligt kunde jag se 

skillnad på skogssnäppa och grönbena. Det 

var en aha-upplevelse. 

UNGEFÄR VID SAMMA tidpunkt startas 

en mejlinglista för ungdomar, med 

bland andra en annan av ekoskådandets 

förespråkare, Per Gustafsson (se förra 

numrets ekoskådarintervju). 

– Han började prata om ekoskådning 

och gav oss andra en utmaning som jag 

tyckte var rolig. Kunde vi få ihop 100 arter 

med bara muskelkraft som hjälpmedel? 

Vid det tillfället brukade hon cykla till 

skolan varje dag, en mil från dåvarande 

bostaden utanför Uppsala, så själva 

utmaningen i sig var inte så tuff. 

– Jag tränade jättemycket då, sprang 

flera mil i veckan. Idag har jag inte samma 

överskottsenergi, säger hon. 

Vid ett tillfälle då Annika cyklade 

till Hjälstaviken, fyra mil hemifrån, för 

att ekokryssa ägretthäger kom hon till 

parkeringen som var överfull med bilar. 

Hon tänkte att det var lite märkligt att så 

många ville se en ägretthäger som stått 

där i flera veckor. På vägen till fågeltornet 

mötte hon skådare som hälsade på henne 

och sa att ”den” var kvar. ”Den” visade sig 

vara en sibirisk tundrapipare som hon fick 

som bonuskryss på ekolistan. 

För Annikas del startade ekoskådandet 

mer som ett fysiskt och naturligt sätt att 

skåda, än som ett klimatmässigt hållbart 

sätt att skåda. 

– Det perspektivet har ju kommit med 

ANNIKAS FEM BÄSTA TIPS 

◗ Tomtskåda mer 

Gräv där du står. Skåda mer i trädgården. 

Alltså det som heter tomtskåda. 

◗ Var inte överambitiös 

Cykla korta sträckor. Man måste inte cykla 

tio mil för att ekoskåda. 

◗ Vidga ditt sinne 

Lås dig inte vid vad som är en fågellokal. 

Det går att skåda även om det inte finns ett 

fågeltorn på platsen. 

◗ Lär dig värdesätta 

Uppskatta det du ser mer än att bli besviken 

över det du inte ser. 

◗ Primärskåda 

Hitta fåglarna 

själv istället 

för att dra på 

det andra upptäcker, 

även 

om det också 

är roligt. 


EKOSKÅDNING 

Annika Rastén 

Ekoskådningen gör 

att jag är i naturen 

hela tiden. 

tiden och jag har väldigt mycket miljötänk 

i mig, säger hon. 

FÖRUTOM MOTION OCH det klimatsmarta 

med ekoskådning gillar Annika 

frihetskänslan. 

– Ekoskådningen gör att jag är i 

naturen hela tiden. Jag hade inte sett den 

där bivråken för en stund sedan annars. På 

samma sätt har jag upptäckt lundsångare, 

tajgasångare och brandkronad kungsfågel 

från cykeln, fåglar jag garanterat hade 

missat om jag åkt bil. Man skådar hela 

tiden när man sitter på en cykel. 

Annika understryker att man inte 

behöver cykla långt för att ekoskåda. Att 

det oftast räcker med kortare sträckor. 

– Vi skådare måste bli bättre på att 

inte bara åka till ställen som vi definierat 

som fågellokaler. Det finns fåglar överallt. 

Alldeles intill Dannemorasjön, som är 

min hemmalokal, har jag upptäckt det 

jag kallar Mumsarbyängarna. Jag har 

lagt mycket tid där och varit i rätt tid för 

olika arter. Det har gett bland annat två 

bruna glador, fyra stäpphökar, ägretthäger, 

flodsångare, ringtrast, lappsparv, snösparv, 

tallbit, dvärgbeckasin, dubbelbeckasin, 

rödstrupig piplärka och kungsörn. Trots 

att lokalen vid en första anblick ser ganska 

död ut, säger hon. 

TILL VENDELSJÖN, DÄR vi befinner oss, 

brukar hon cykla en gång i veckan under 

högsäsong. Totalt blir det någonstans 

mellan 300 och 350 mil per säsong på 

cykeln. Ifjol fick hon till exempel ihop 209 

ekokryss och cyklade 319 mil, medan de 

340 mil hon cyklade 2017 gav henne 210 

kryss. 

– Mitt längsta drag under samma dag 

var på tolv mil. Jag drog på pungmes i 

Uppsala, från Mumsarby. När jag kom 

dit larmades det ut både fjällpipare och 

gulhämpling vid Vendelsjön. Jag kände 

mig pigg så jag trampade en omväg på 

vägen hem för att se även dessa bägge. 

Så värst mycket matsäck har hon inte 

med sig. Ett par mackor, någon bulle, 

Friheten och miljöaspekten är två viktiga skäl för Annika att ekoskåda. 

ett par liter vatten och så en påse med 

linschips. 

– Det verkar vara precis det min kropp 

behöver: fett och salt. Viljestyrka kommer 

man otroligt långt på, säger hon. 

Annika besitter både det och ett enormt 

tålamod, något hon tror kommer från en 

barndom där hon ofta var ensam och lärde 

sig att vara självständig. Social har hon fått 

lära sig att vara senare i livet. 

FÖR HENNE INNEBÄR ekoskådning att 

enbart muskelkraft används. 

– Jag tycker folk tramsar för mycket 

med reglerna. Ska det räknas som 

ekoskådning får man inte åka gula färjor 

eller ta bussen. Folk är lite bekväma av sig 

och vill gärna kalla det ekoskådning ändå. 

I mitt fall ekoskådar jag 90 procent av 

tiden. På samma sätt som jag uppmuntrar 

initiativ som att ha en köttfri dag i veckan, 

så välkomnar jag skådare som byter vanlig 

skådning mot ekoskådning ibland. 

Även för Annika händer det att 

raritetsdjävulen griper tag i henne. Som 

i våras när hon drog på den gråhuvade 

vipan i Värmland. 

– Jag hade dåligt samvete alla 60 milen, 

men tänkte att jag som vegan, barnfri 

och ekoskådare förmodligen redan har 

kompenserat för den där resan många 

gånger om. 

TOTALT HAR ANNIKA skrapat ihop 245 

ekokryss. Det inkluderar knappt tio kryss 

på en annan adress, något som hon själv 

tycker man kan diskutera, det vill säga 

om man inte behöver börja om på en ny 

lista när man flyttar. Hon har därför satt 

kryssen på den gamla Uppsala-adressen 

med små kryss i den lista som finns 

att ladda ned under ”meddelanden” i 

Facebook-gruppen Ekoskådare. Det är 

en grupp som Annika startade för två år 

sedan, då med 20 skådare i gruppen. Idag 

består den av närmare 250 personer. 

– Intresset har definitivt ökat även 

om jag inte kan säga exakt hur många av 

medlemmarna som verkligen ekoskådar. 

Annika ser en rad skäl till att ekoskåda. 

– Du kommer i form, sover bättre, mår 

bättre psykiskt, bidrar inte till negativa 

miljöförändringar och, inte minst, du får 

se och höra mycket mer. 


En närbild på naturen 

Bild tagen med RX10 IV av Kaisa Lappalainen 

Sony RX10 IV kombinerar blixtsnabb autofokus med en högkvalitativ 

ZEISS 24-600mm-objektiv i en kompakt body – så att du kan fånga 

även de mest flyktiga ögonblicken och alla dess detaljer. Det är 

verkligen en enastående kamera för naturfotografering. 

Upptäck mer på: www.sony.se/alphauniverse 

‘Sony’ och Sony logotypen är registrerade varumärken som tillhör Sony Corporation. Alla andra logotyper och varumärken tillhör respektive ägare.

FÅGELSKYDD 

Olivodlingar 

text Neus Latorre-Margalef 

FOTO: SEO BIRDLIFE 

Projektets logotyp. 

I Spanien ska ett EU-finansierat LIFE-projekt 

ge ökat liv i olivodlingarna. 

Olivprojekt för mångfald 

I Spanien driver SEO BirdLife projektet Levande olivträd. Ett LIFE-projekt 

som ska gynna olivodlingarnas biologiska mångfald. 

OLIVER HAR ODLATS i medelhavsregionen i 

tusentals år. De skördas under hösten och 

vintern, och frukten används till olivolja 

eller konserveras i saltlake eller olja. 

I Spanien upptas 2,6 miljoner 

hektar mark (stort som Norrbotten) 

av olivodlingar, och där produceras 

årligen cirka 2,5 miljoner ton oliver. 

Bara i Andalusien upptar odlingarna 1,6 

miljoner hektar – en yta motsvarande 

Västergötland. Om man tittar på hela 

Europa så är ytan fem miljoner hektar, och 

den ökar stadigt. 

SEO BIRDLIFE (Sociedad Española de 

Ornitología) driver mellan 2015 och 2020 

LIFE-projektet Olivares vivos (Levande 

olivträd). Syftet är att utforma åtgärder 

som gynnar olivodlingarnas biologiska 

mångfald. SEO BirdLife koordinerar 

projektet tillsammans med University of 

Jaén och Superior Council for Scientific 

Research i Jaén. Projektets budget är 2 856 

005 euro, inklusive medel från Communal 

Olive Grove Property Foundation. 

OLIVODLINGAR SOM SKÖTS på rätt sätt kan 

ge bra förutsättningar för en mångfald 

växter, insekter, groddjur och fåglar. Om 

man ser till klimatförändringar så är 

odlingar med undervegetation intressanta, 

då de bidrar till ökat upptag av koldioxid. 

Dessutom är olivodlingar viktiga ur 

socioekonomisk aspekter. De håller 

landsbygden levande, behåller befintliga 

jobb och skapar nya arbetstillfällen. 

Inom projektet har tjugo olivgårdar 

valts ut. Dessa ska genomföra åtgärder 

och göra restaureringsplaner. Vid sidan 

av dessa finns ytterligare tjugo så kallade 

kontrollgårdar. Inom ramen för projektet 

ska utvärdering av den biologiska 

mångfalden ske, dels på experiment- och 

kontrollgårdarna innan några åtgärder 

genomförts, dels på experimentgårdarna 

efter att åtgärder har genomförts. 

Ett urval av metoder och restaureringsinsatser 

ska också utvärderas för att deras 

verkan ska kunna bedömas. 

RESTAURERINGSARBETET INNEBÄR en rad 

åtgärder. Hantering och underhåll av vegetationen 

mellan träd och vid gränsen till 

fält, så att variationen i landskapet ökar, 

och improduktiva områden – som kantzoner 

– får bättre förutsättningar för ett 

ökat djurliv. Ett första steg är att sluta med 

kemiska växtgifter och istället låta fröbanker 

som finns i marken gro. Man kan 

också hjälpa till med plantering av lokala 

växter. Växter som kan ge frukt, eller är 

intressanta för pollinering, har planterats 

i områden med sten och på branta delar 

för att bromsa erosionen. Vegetation är 

avgörande för att undvika erosion, behålla 

fuktighet, samt förbättra jordens kvalitet. 


Med projektet vill vi 

främja en modell av 

hållbart jordbruk som ger 

ett mervärde till 

produkten. 

Man har beräknat att odlingar med undervegetation 

kan konsumera dubbelt så 

mycket koldioxid som odlingar där man 

använder växtgifter. 

Restaurering av bäckar, anläggande 

av småvatten och artificiella dammar 

har varit framgångsrika för groddjur. 

Konstgjorda häcknkingsöar har placerats 

ut. Holkar för fåglar och fladdermöss, samt 

insektshotell har satts upp för att förbättra 

förutsättningarna för lyckad reproduktion. 

På en av gårdarna testas odling av 

bryggkorn i gångarna mellan träden för att 

gynna stäppfåglar (bilden sidan 30). 

PROJEKTETS MÅL ÄR att analysera hur 

åtgärderna påverkar mångfalden. Hittills 

har övervakningen gett 165 fågelarter, 58 

myrarter och 549 växtarter. Det första 

resultaten publicerades i en vetenskaplig 

studie i våras. Den visar att det finns en 

positiv påverkan på ett antal arter efter 

åtgärder i både extensiva och intensiva 

odlingar. 

– Dessa åtgärder är effektiva, enkla, 

genomförbara, samt ekonomiska. Kunskaperna 

som projektet ger kommer att användas 

vidare i olivodlingar i Medelhavet, 

berättar Carlos Ruiz på SEO BirdLife. 

– Som helhet finns en stor potential 

i arbetet med att återställa mångfalden 

i områden som är viktiga för lokala 

fågelarter och arter som övervintrar i 

medelhavsområdet. Med projektet vill vi 

främja en modell av hållbart jordbruk som 

ger ett mervärde till produkten, säger Jose 

E. Gutierrez på SEO BirdLife. 

SEO BIRDLIFE ÄR en del av ”Civil dialogue 

group on horticulture, olives and spirits” 

i EU, där olivsektorn diskuterar aktuella 

frågor. SEO BirdLife har redogjort för 

framstegen inom LIFE-projektet, med 

målet att kunna få igenom förbättringar 

inom jordbruksområdet. Man vill jobba 

för att den europeiska jordbrukspolitiken 

utvecklas så att den biologiska mångfalden 

påverkas positivt. SEO BirdLife hoppas 

på stöd från EU, så att den här typen 

Pågående restaureringsarbete i en olivodling inom ramen för LIFE-projektet Levande olivträd. 

av satsningar kan utökas även till andra 

medlems länder. 

EN ANNAN FAKTOR som påverkar i positiv 

riktning är att konsumenter idag i högre 

grad är informerade och medvetna om 

miljöpåverkan, och att de har kraft att 

påverka jordbrukssektorn. 

Det finns ett stort intresse för projektet 

bland bönder, och över 300 gårdar i hela 

Spanien är intresserade av att vara med för 

att jobba med åtgärder och på sikt kunna 

få till en certifiering. Just nu undersöker 

de certifieringsprocessen så att olika producenter 

kan sälja sina produkter med en 

logo på etiketten. 

Det har tagits fram en logo för 

FAKTA Olivodling i Spanien 

Traditionella 

(extensiva olivodlingar) 

Omfattar drygt 70 procent 

av olivodlingarna, och ligger 

i torra delar av landet. Avståndet 

mellan träden är tio 

till tolv meter. Träden har två 

till tre stammar, och många 

är äldre än 50 år – några 

till och med hundraåriga. 

Produktionen ligger på cirka 

2 000 kilo/hektar. I Andalusien 

är endast 200 000 

hektar Natura 2000-områden, 

det kan till exempel 

vara branta odlingar i bergen 

där skörden kräver mycket 

manuellt jobb. 

FOTO: SEO BIRDLIFE 

projektet, med en avbildad tornuggla, 

en art som är traditionellt förknippad 

med olivodlingar. Planerna är att börja 

med märkning av olivolja från säsongen 

2019–2020. 

Etablerade typer av miljömärkning är 

till exempel Krav, UTZ & Rainforest alliance 

(för mångfaldskaffe, kakao eller te) 

och Fairtrade. Dessa miljö märkningar har 

specifika regler och krav för certifiering 

som i hög grad gäller även hänsyn till miljö 

och arbetsmiljöförhållanden i produktionsprocessen. 

Det gemensamma målet med satsningarna 

är ett hållbart lantbruk som ger 

förutsättningar för en ljus framtid för både 

människor och natur. 

Intensiva odlingar 

Omfattar ungefär 20 procent 

av odlingarna. Avståndet 

mellan träden är sex till åtta 

meter. Träden har bara en 

stam och är betydligt yngre, 

upp till 20–30 år gamla. De 

etablerades under 1990-talet 

och i odlingarna används 

vanligen bevattningssystem, 

samt pesticider och herbicider. 

Eftersom skörden här 

är mer mekaniserad, behövs 

inte lika omfattande manuella 

arbetsinsatser. 

Superintensiva odlingar 

Endast tre till fyra procent 

av odlingarna räknas som 

superintensiva. Träden växer 

i täta rader, som en häck. 

Odlingarna är moderna och 

högmekaniserade. Produktionen 

beräknas ligga från 

8 000 kilo/hektar ända upp 

till 12 000 kilo/hektar. 


FÅGELSKYDD 

Olivodlingar 

Många fåglar dödas 

under olivskörden 

I våras larmade tidskriften 

Nature om att 

miljoner fåglar dör under 

olivskörden på den 

iberiska halvön. Fåglar 

som har tagit nattkvist 

sugs upp med oliverna 

av jättelika skördemaskiner. 

text Neus Latorre-Margalef 

Bakgrunden till artikeln i Nature 

var en rapport som tagits fram 

av regeringen i Andalusien och 

det spanska miljödepartementet 

under slutet av 2018. Där framkom 

att myndigheterna känt till problemet 

sedan början av 2018. I rapporten görs 

bedömningen att 2,6 miljoner fåglar 

dödas varje år. Man slog också fast att 

det är ett miljöbrott och att det strider 

mot Fågeldirektivet som ska skydda 

vilda fåglar. Det är en lång rad arter 

som drabbas, allt från trastar, sångare, 

rödhakar, grönfinkar, steglitser och 

hämplingar till ärlor. 

UNDER 1990-TALET INTENSIFIERADES 

olivproduktionen, bland annat genom 

att man införde stora skördemaskiner 

som skakar grenarna och suger upp de 

nedfallna oliverna. Maskinerna utgör 

ingen risk för fåglarna när de används 

dagtid – fåglarna flyger iväg när de hör 

dem komma. Men för att ytterligare 

effektivisera skörden har maskinerna 

börjat användas även nattetid. Maskinerna 

är utrustade med stora strålkastare vilket 

tros vara en anledning till att fåglar som 

vilar i träden stannar kvar. 

Ett annat skäl till att skörda nattetid 

Hypermoderna skördemaskiner suger upp 

oliver under skörden. 

är att kvaliteten på oliverna påverkas 

om de skördas när det är varmt, vilket 

det framför allt kan vara i början av 

skördesäsongen, det vill säga från slutet 

av september till en bit in i oktober. Det är 

också i oktober som de stora mängderna 

med flyttfåglar vistas i området. 

SEO BIRDLIFE, SPANIENS BirdLife-partner, 

har inte kunnat slå fast att uppgiften om 

antalet dödade fåglar är korrekt. Rapporten, 

där uppgiften finns, innehåller inte 

någon information om hur man har kommit 

fram till just det antalet. 

Den yta där superintensiva skördemetoder 

används motsvarar mindre än 

fyra procent av Andalusiens och Portugals 

totala olivproduktionsyta. SEO BirdLife 

har begärt mer information från regeringen 

i Andalusien, och även efterlyst att 

skördandet i de superintensiva odlingarna 

noggrant ska övervakas, så att man ska få 

underlag till att kunna bedöma vidden av 

problemet. SEO BirdLife har även erbjudit 

sig att vara teknisk rådgivare. 

I maj månad publicerade SEO BirdLife 

ett pressmeddelande där de krävde svar 

från regeringen kring hur den ska agera 

innan årets skördesäsong av oliver startar. 

Målet var att kunna sätta in rätt åtgärder 

och göra en plan för att säkerställa att 

olivskörden kan ske utan att den biologiska 

mångfalden hotas. 

REGERINGEN I ANDALUSIEN bildade 

nyligen en arbetsgrupp som ska komma 

med förslag på åtgärder inför höstens 

skördesäsong. I arbetsgruppen finns 

representanter från olivindustrin i Spanien 

och Portugal, samt myndigheter på både 

central och regional nivå. Gruppen hade 

sitt första möte i början av juni. 

Olivproducenter som driver superintensiva 

odlingar har själva tagit beslut 

om att inte skörda under natten. SEO 

BirdLife menar att det beslutet kan ha 

påskyndats av den uppmärksamhet som 

frågan har fått internationellt. Från 

regeringens sida har man dock ännu inte 

förbjudit skördande nattetid. 


-bring our amazing world 

into clear view 

Solo 

Från 8x25 till 10x36 

Pris från 799:- 

Diamondback 


Pris från 1 990:- 

Viper HD 


Pris från 5 990:- 

Vortex Optics distribueras i Sverige av Nordik Distribution AB - Umevägen 3B, 921 45 Lycksele - 0950-120 00 - www.nordik.se 

Kikare & Tubkikare 

Made in Japan 

Super 

Bright 

ED 

Made in Japan 

Natura BGA ED 

Natura BGA ED har ett brett synfält och mikrogängad 

kropp som kombinerat ger utmärkt känsla och hög 

kvalitet vid användning. Priser från 4095:- 

MM4 77 Fieldscopes 

En ny era i kompakta, lätta och högpresterande tubkikare. 

Finns i rak och 45 ° vinklad modell. 

Priser från 8795:- 

NY 

MODELL 

Unit 21, Titan Court, Laporte Way, Luton LU4 8EF, UK. Tel: +44 1582 726522. Vi har svensktalande personal. Web: www.opticron.se 

För service frågor var snäll och kontakta oss direct på service@opticron.co.uk 


RESEREPORTAGET 

Yttre Hebriderna 

Den skotska ögruppen Yttre Hebriderna 

kännetecknas av hänförande landskap och 

dramatiska oväder. 

FÅGELSKÅDNING 

WAY OUT WEST 


Yttre Hebriderna är ett 

pärlband med karga öar 

präglade av fårskötsel, 

tweedtillverkning och 

en atlantisk fågelfauna. 

Torgny Nordin har rest 

kors och tvärs över 

arkipelagen. 

” 

text & foto Torgny Nordin 

Sorry laddie, not a chance!” Det 

var en sommardag i början av 

åttiotalet som jag knatade upp 

till RSPB:s dåvarande kontor på 

fashionabla Regent Terrace i hjärtat 

av Edinburgh bara för att mötas 

av det avvisande svaret på min fråga. Nej, RSPB 

kunde sannerligen inte utfärda några tillstånd 

för ornitologiska studiebesök till den isolerade 

ögruppen S:t Kilda utanför Yttre Hebriderna, än 

mindre bistå med information om fiskare som 

möjligen drog dit ut. Det var mitt första försök 

att komma till S:t Kilda, men långtifrån det sista. 

Först efter kalla krigets slut skulle möjligheterna 

långsamt förändras, vilket jag snart ska återkomma 

till. 

Väster om det skotska fastlandet, långt 

ute i Atlanten, ligger ett pärlband med karga 

öar. Mil efter mil av vita sandstränder och 

blommande strandängar, myrland och dramatiska 

klippformationer gör Yttre Hebriderna till några av 

världens mest fascinerande öar. Från Butt of Lewis 

– nordspetsen på den största ön vilken begåvats 

med två namn: Harris och Lewis – till Barra Head 

längst i söder breder den särpräglade arkipelag ut 




Hittills 

har 

minst åtta 

arter 

skogssångare 

siktats ... 

Stormfågeln inledde 

sin kolonisering av 

Storbritannien från S:t 

Kilda. 

sig som vikingarna kallade Suðreyjar eftersom de 

låg söder om de nordiska kärnlanden på Orkney och 

Hjaltland, eller Shetland som det heter idag. 

Ornitologiskt är Yttre Hebriderna intressanta 

som tillhåll för storslagna fågelberg, i synnerhet 

ute på S:t Kilda och Flannan Isles, samt en 

häckfågelfauna med såväl nordliga som sydliga 

inslag vilket kan exemplifieras med att kornknarr 

och smalnäbbad simsnäppa i princip kan häcka sida 

vid sida. De botaniskt unika strandängarna, så kallad 

machair, hyser goda bestånd av olika vadare och 

är dessutom uppskattade övervintringsmarker för 

bland andra gäss och ljungpipare. 

Besökande naturalister och ornitologer 

har under lång tid noterat fågellivet och gjort 

udda observationer; redan från slutet av 

sextonhundratalet föreligger sålunda intressanta 

iakttagelser och dito rapporter. Fast de är ändå att 

betrakta som undantag. I fältornitologiskt avseende 

har Yttre Hebriderna länge varit underskattat och 

underbevakat, något som först under de senaste 

decennierna ändrats. 

Långsamt växer nu bilden fram av en arkipelag 

med vårsträckande fjäll- och bredstjärtade labbar 

och med regelbundet besökande nordamerikanska 

arter, i synnerhet under hösten. Amerikanska 

vadare och änder har länge varit kända strögäster, 

men listan över rara tättingar växer för varje år. 

Hittills har minst åtta arter skogssångare siktats 

och till dem bör läggas en parad av kardinaler, 

regngökar, tangaror, trastar och tyranner från andra 

sidan Atlanten. 

I vilka bestånd av krypande buskage och utanför 

vilka uddar skådningen är bäst är i stor utsträckning 

beroende av vädret. För havsfågel är emellertid 

nordspetsen, Butt of Lewin, en viktig lokal. Den 

är en av Europas värsta blåshål, men belöningen 

kan bli stor. Under några höstdagar för drygt tio år 

sedan drog till exempel flera tusen större liror förbi. 

Den sydliga ön Barra verkar på ett liknande sätt vara 

attraktiv för tättingar. För två år sedan höll bland 

annat en rödstjärtad skogssångare till i ett buskage. 

Amerikansk rödstjärt hette den tidigare på svenska, 

vilket den för övrigt fortfarande gör på engelska. 

MAN KUNDE TRO att Yttre Hebriderna skulle stå 

högt upp på turisternas önskelistor, men så är det 

inte alls. Det städse regniga och stormiga klimatet 

gör att få anser det vara mödan värt att leta sig 

ut till de vindpinade öarna. Och till skillnad från 

Inre Hebriderna och Skottland i övrigt, finns inga 

publikknipande whiskydestillerier och knappt 

några golfbanor. Inte heller möts besökaren 

av vykortsvackert målade hus och uppiffade 

fiskelägen, något massturismen med sin jakt på 

Instagramlycka flockas kring på Inre Hebriderna i 

Lunnefågeln är en karaktärsart i vattnen runt 

Yttre Hebriderna. Den allra största kolonien 

ute på S:t Kilda har minskat dramatiskt 

under de senaste åren. 

sådana mängder att det blivit ett rejält problem för 

lokalbefolkningen. 

Följaktligen spelar turismen liten roll – och 

utbudet är därefter. Ute på Yttre Hebriderna är det 

istället fiske, fårskötsel och tweedtillverkning som 

är de viktigaste sysselsättningarna. Något de också 

varit sedan urminnes tider. 

De bortåt tvåhundra öarna utgör med sina 

knappt tjugosjutusen invånare kärnområdet i vad 

som återstår av den keltiska kulturen. Gäliska är 

modersmål, men de flesta talar även engelska. 

Förhållandet mellan språken är dock ett känsligt 

ämne och många öbor jag samtalat med fruktar 

vad dominansen av engelska media kommer att 

innebära. 

Och inte bara vädret utan även de politiska och 

ekonomiska maktförhållandena har ofta varit, och 

är alltjämt, bistra på Yttre Hebriderna. Marken ägs 

vanligen av engelska och inte minst skotska lorder 

som sålt och köpt och bortauktionerat sina ägor 

efter eget gottfinnande. Runt om på öarna vittnar 


ösen och minnesstenar om tvångsförflyttningar 

och andra konflikter som uppstått mellan 

markägarna och de arrendebönder – crofters – som 

brukat marken. 

Storlabb är en typisk 

atlantisk art som är särskilt 

vanlig på ön Lewis. 

SOM VANLIGT ANLÄNDER jag med färjan från 

söder vilken först anlöper Barra och därefter 

Lochboisdale på South Uist. Sex timmar tar det att 

åka över det breda sundet The Minch som skiljer 

Inre från Yttre Hebriderna. I gott väder är det en 

angenäm seglats med mindre liror i mängder och 

olika alkor som pilsnabbt ilar iväg mot sina gryt och 

klipphyllor. 

Innan jag sätter upp tältet knatar jag upp på en 

höjd och försöker ringa fiskaren Seumas Morrison 

på ön Harris. Vi har talats vid flera gånger på 

knastriga telefonlinjer och skälet är att Seumas 

investerat i en toppmodern motorbåt som han 

under sommaren kör ut till S:t Kilda. ”Fast nu har 

det inte varit möjligt under en dryg vecka eftersom 

det stormat”, ropar Seumas till mig i telefonen. 




Långt 

bort 

hörs några 

spelande 

kärrsnäppor, 

från en loch 

strax intill 

ropar 

smålommar. 

Kanhända kan vi åka om en tio dagar eller så, 

fortsätter han, för nu har flera som väntat på bättre 

väder tröttnat och rest hem. Seumas frågar om 

jag vill vänta. Och jag svarar att jag redan väntat i 

åtskilliga år och att någon ytterligare vecka inte är 

ett problem. 

På kvällen finner jag en lämplig tältplats 

på västsidan av South Uist med utsikt över en 

vidsträckt sandstrand. Havet är spegelblankt, vilket 

nästan känns som trolleri efter den senaste veckans 

ihärdiga blåsande. Emellanåt glider någon ensam 

våg in mot stranden – en orkeslös rest från något 

avsomnat lågtryck långt ute på Atlanten. En bit bort 

bryts havsytan av svarta ryggfenor från lekande 

Rissosdelfiner. Några silvertärnor följer dem, två 

plogar med havssulor drar norrut och en eller 

möjligen två islommar simmar runt en udde en bit 

bort och försvinner utom sikt. 

Sedan vinden mojnat förnimmer jag alla 

dofter med sällsam skärpa: sötaktig torvrök från 

bondgårdarna någon kilometer bort, sältan från 

havet och inte minst den säregna machairen – den 

kalkrika strandängen – med sina blommande 

mattor bestående av gulmåra, rödklöver, ögontröst 

och mycket mer. Kornsparvar sjunger för full hals. 

Långt bort hörs några spelande kärrsnäppor, från en 

loch strax intill ropar smålommar. Och hela natten 

spelar kornknarrar runt tältet. Någon är så nära att 

jag får för mig att den krupit in under absiden, men 

varje gång jag med extrem försiktighet kikar ut är 

knarren försvunnen. 

Kornknarren är en av Yttre Hebridernas 

paradarter eftersom den så gott som försvunnit 

från övriga Storbritannien på grund av det moderna 

jordbrukets framfart. Här på Yttre Hebriderna 

har emellertid kemijordbruket aldrig riktigt fått 

Havssulan patrullerar 

kusterna och världens näst 

största koloni finns ute på 

S:t Kilda. 


fotfäste, vilket torde förklara varför kornknarrar och 

andra utsatta arter fortfarande är rätt vanliga här. 

FÖGA ÖVERRASKANDE ÄR får de talrikaste djuren 

på Yttre Hebriderna, det går flera stycken på varje 

invånare. Flera olika sorter förekommer, men 

de så kallade Scottish blackface är talrikast. Av 

deras ull spinns tweedtyget som kanske mer än 

något annat satt Yttre Hebriderna på världskartan. 

Traditionen att göra handvävt tweedtyg av fårullen 

har tusenåriga anor på Yttre Hebriderna, men även 

om det handlar om ett skyddad och högt värderat 

varumärke är konkurrensen mördande. 

”Ja, vad ska man säga?”, utropar Alastair 

O’Henley när jag följer med honom och kamraterna 

Donald och Angus för att klippa familjens får. ”Det 

är inte mycket vi crofters tjänar på det här, knappt 

någonting alls. Ull från Nya Zeeland och Australien 

kostar ju ingenting. Det är inte klokt.” 

”Fast”, fortsätter Alastair och tittar menande 

på Donald och Angus, ”vad skulle vi gamla gubbar 

göra om vi inte hade fåren?”. Och så skrattar de alla 

tre och fortsätter för säkerhets skull samtalet på 

gäliska. 

Med hjälp av fårhunden Ben har djuren samlats 

in i en fålla varifrån en i taget baxas ut för att bli 

handklippt. Särskilt fort går det faktiskt inte, men 

Alastair och Donald klipper noggrant och inga blir 

skadade – vilket lätt händer när man använder 

maskin. 

Medan klippningen fortgår ropar jag flera 

gånger uppfordrande till Ben som likt en orörlig 

sfinx håller uppsikt framför fållans gallergrind. 

Inte så mycket som en förstulen blick antyder att 

han skulle bry sig om mig. ”Det är ingen idé att du 

pratar med honom”, säger Alastair och tillägger med 

ett underfundigt leende: ”Ben förstår nämligen inte 

engelska”. Och för att bevisa påståendet ropar han 

ett kort kommandoord på gäliska vilket får Ben att 

flyga iväg som vore han skjuten ur en kanon. ”Ja, 

nu ser du ju själv vilket kraftfullt språk gäliska är!”, 

konstaterar Alastair belåtet. 

ÖARNA HÄNGER SOM ett pärlband i nordsydlig 

riktning och medan några är förbundna med broar 

kräver andra att man åker färja. Syftet med att 

förbinda öarna med broar må ha varit vällovligt 

i flera avseenden, men det har också varit och 

är alltjämt ett allvarligt fågelskyddsproblem. 

Väsentligen har det att göra med inplanteringen av 

igelkottar vilka snabbt spritts över Yttre Hebriderna 

och som tack vare broarna nått nya områden där de 

effektivt gjort sagan kort med häckande rödbenor, 

större strandpipare och sydliga kärrsnäppor. 

Jag tar mig långsamt norrut, exkurrerar på 

South Uist, Benbecula, North Uist och Berneray. 

Fårskötsel bedrivs fortfarande på samtliga öar i Yttre Hebriderna. 

Fågellivet är stundom ytterst sparsamt inåt land, 

stundom häpnadsväckande rikt längs kusterna. På 

kartan noterar jag samtidigt platser där spännande 

observationer gjorts tidigare, som exempelvis den 

första spetsstjärtade duvan för Storbritannien 

samt den första aftonstenknäcken respektive 

blå storsvalan (Purple Martin) vilka bägge var 

förstafynd för Europa. 

Från toppen av en hög dyn ovanför 

sandstränderna på North Uist lyckas jag åter 

få en gnutta kontakt med Seumas Morrison. 

Väderprognosen ser nu lovande ut inför 

morgondagen hör jag honom hojta till svar, och jag 

slår snabbt tältet för att hinna med sista färjan över 

till Harris där Seumas har sin båt. Plötsligt känns S:t 

Kilda närmare än på väldigt länge, ja, ända sedan jag 

knackade på RSPB:s dörr i Edinburgh för en evighet 

sedan. 

FÖRSTA GÅNGEN MÄNNISKORNA och naturen på 

S:t Kilda skildrades var i Martin Martins klassiska 

reseskildring A Voyage to S:t Kilda från 1698. 

Martin, som var gälisktalande från ön Skye på 

Inre Hebriderna, tvekade inte i sitt omdöme om 

folket han lärde känna: ”Invånarna på S:t Kilda är 

lyckligare än de flesta andra människor eftersom 

det är det enda folk i världen som verkligen känner 

frihetens sanna sötma”. 

Anslaget är grandiost, men så var också kulturen 

på S:t Kilda en märklig civilisation. Att under 

hundratals år och mer kunna reda sig längst ute i 

Atlanten, utan annan kontakt med omvärlden än 

möjligen något enda fartygsbesök på sommaren, kan 

förefalla osannolikt. Men folket på Hirta, huvudön 

på S:t Kilda, höll ståndaktigt ut ända fram till 

sommaren 1930 då hela befolkningen evakuerades. 

Smalnäbbad simsnäppa 

förekommer sparsamt på 

bland annat South Uist och 

Benbecula. 

Reservatet Balranald på 

Benbecula hyser många 

häckande vadare. 




Fram till dess hade S:t Kilda varit det brittiska 

imperiets mest isolerade och svårtillgängliga 

bosättning. 

Och nu är det dags att åka. Seumas Morrison ger 

instruktioner om säkerheten på den hypersnabba 

båten som tar knappt tio personer. Han försummar 

inte att nämna sjösjukan. De som är osäkra ges en 

allra sista chans att hoppa iland. För en sak är säker: 

risken för sjösjuka är överhängande. 

Rakt västerut åker vi. Första timmen inger 

havet visst förtroende, men sedan blir dyningarna 

och vågorna allt djupare och kraftigare. Enstaka 

jättehajar, brugder, glider förbi båten och efter 

ytterligare någon timme passerar de första 

stormfåglarna och stormsvalorna. Sillgrisslor och 

ständigt fler lunnefåglar visar sig och strax därefter 

fylls himlen av havsfåglar: svärmar med havssulor 

och stormfåglar och dessutom storlabbar i större 

och mindre grupper. Men det tar ytterligare en dryg 

timme innan S:t Kilda äntligen träder fram bakom 

horisonten. 

Martin Martin ger en hel del upplysningar 

om S:t Kildas fågelfauna. Han berättar om öns 

gärdsmyg, om stormsvalor och de andra vanliga 

fågelbergsarterna, inklusive mindre lira. Fast mest 

ingående berättar han om folklivet på Hirta, om 

sång och danser, om uppdelningen av arbete och 

om hur viktiga beslut alltid togs gemensamt. Det 

var ett tydligt antiindividualistiskt samhälle, vilket 

även senare tiders skildringar tagit fasta på. Men 

ytterst var det en fågelkultur, för det var jakten 

på havsfåglar som utgjorde basen. Man klättrade 

runt i bråddjupen och samlade ägg och klubbade 

feta stormfågel- och havssuleungar. Nattetid 

snärjdes vuxna fåglar som gav dun och ur vilka 

det pressades olja till lamporna. Det faktum att 

fågelpopulationerna klarade brandskattningen 

vittnar om hur enormt stora de var – och alltjämt är. 

S:t Kilda är idag en av Nordatlantens 

förnämligaste fågellokaler, även om ögruppen inte 

längre hyser världens största havssulekoloni – Bass 

Rock i Firth of Forth utanför Edinburgh kapade 

nämligen åt sig förstaplatsen härom året. En 

annan förändring är föga överraskande garfågeln, 

vilken för övrigt Martin Martin påträffade under 

sitt besök. Den sista garfågeln på S:t Kilda slogs 

ihjäl runt 1840, alltså bara några få år innan arten 

slutligen utrotades på Island. 

Genom åren har många anmärkningsvärda 

observationer gjorts på S:t Kilda. Två exempel i den 

Kornknarrsnatt på 

South Uist. Här finns 

Storbritanniens 

mest livskraftiga 

population av arten. 


och gråare än vår gärdsmyg. Sången är dessutom 

lite mer drillande och inleds mjukare, men är i 

övrigt rätt lik släktingarnas. 

Gärdsmygen på S:t Kilda räknas inte längre som 

en egen art, utan istället som en endemisk underart 

med namnet Troglodytes troglodytes hirtensis. Även 

Yttre Hebriderna hyser för övrigt en underart av 

gärdsmyg, Troglodytes t. hebridensis, vilken dock 

inte är lika avvikande som hirtensis. 

Precis som människorna, vilka under långliga 

tider levde här ute, är ögruppens speciella gärdsmyg 

minst sagt imponerande. Den är ortstrogen 

och lämnar, såvitt bekant, aldrig någonsin S:t 

Kilda. Överraskande få studier har gjorts av 

gärdsmygen, men det är bland annat fastlagt att 

den gynnas av lunnefåglar vars gryt och spillning 

ger upphov till rikliga mängder av insekter. När nu 

lunnefågelpopulationen dramatiskt sjunker finns 

därför skäl till oro. 

Det är lätt att förvånas över allt intresse som 

ägnats den lilla gärdsmygen på S:t Kilda. Ett skäl 

till detta torde emellertid vara att det är en fågel 

som bättre än kanske någon annan kan symbolisera 

de ytterst speciella villkor som råder ute på Yttre 

Hebriderna. Närmare bestämt handlar det om ett 

slags trotsig livsvilja som utmärker både naturen 

och kulturen och som aldrig slutar att fascinera. 

Snart 

nog var 

gärdsmygen 

farligt nära att 

följa garfågeln 

in i evigheten ... 

långa raden är en moltonisångare vilken insamlades 

1894 och som kunde bestämmas först långt efteråt, 

samt en mindre sultanhöna som hittades död på ön 

i mars 2017. 

DE GIGANTISKA FÅGELBERGEN till trots var 

det ändå en mycket liten art som först väckte 

ornitologernas intresse och habegär. År 1884 

insamlades nämligen några gärdsmygar på S:t Kilda 

vilka den viktorianske ornitologen Henry Seebohm 

samma år beskrev som en ny art. Nyheten om den 

exklusiva endemen utövade en närmast magnetisk 

lockelse för artjägare och samlare vilka betalade 

befolkningen på Hirta rundliga summor för ett 

skinn eller en äggkull. Snart nog var gärdsmygen 

farligt nära att följa garfågeln in i evigheten, men 

tack vare en specialskriven lag år 1904 fridlystes 

den, vilket var i allra sista stund. Endast ett tiotal 

fåglar återstod då. 

När jag omtumlad av överfarten äntligen stiger 

iland på Hirta är en sjungande gärdsmyg det första 

som möter mig. Sången ekar mellan tomma stenhus 

och de trolska förvaringsbodarna vilka mest liknar 

stora stenhögar. Först uppe vid den övergivna 

kyrkogården får jag syn på sångaren som är större 

Sydlig kärrsnäppa är en häckfågel som kämpar i motvind mot inplanterade igelkottar. 


PARTNERSKAP 

Inventering av smutsgam 

Räknat smutsgamar 

För andra året i rad deltog 

svenska fågelskådare 

i inventeringen av 

smutsgamar i Georgien 

under tio dagar i mitten 

av maj. 

text & foto Anders Lundquist 

AArten minskar inom sitt utbredningsområde 

i södra Europa och 

vidare bort mot Kaukasus. Orsakerna 

är inte utredda men medan 

de större gamarterna visar på ökning och 

stabilare populationer framförallt genom 

ökat skydd och olika uppfödningsprojekt 

minskar istället smutsgamen. 

Medan de större arterna (gås-, gråoch 

lammgam) i huvudsak är stannfåglar 

och strykfåglar så flyttar smutsgamarna 

söderut på vintern. Här finns möjligen en 

förklaring. 

Föga förvånande såg vi detta år de 

flesta smutsgamarna vid soptippar. Vid 

dessa såg vi däremot ingen av de större 

gamarna. Flest smutsgamar såg vi vid en 

soptipp sydost om Tbilisi, hela 18 stycken 

samtidigt! Noterbart är att vi endast såg en 

subadult fågel under hela resan. Förmodligen 

är soptippar viktiga för arten och 

med en mer ordnad sophantering minskar 

givetvis artens födosöksmöjligheter. 

TIDIGARE HAR VI berättat om pro blemen 

med oisolerade elledningar i artens övervintringsområde 

vilket uppenbarligen 

tar många liv. Ett annat problem är att 

smutsgamar blir vräkta från munkarnas 

heliga bönegrottor i bergen. Våra georgiska 

vänner berättar att arten är illa sedd 

och har ett dåligt rykte. Det underlättar 

ju inte skyddet av fågelarten men Sabuko, 

BirdLife-partner i Georgien, arbetar för att 

informera om arten med syfte att försöka 

höja dess status. 

SMUTSGAMEN ÄR INTE lättinventerad. Den 

häckar ofta i otillgängliga hålor i branta 

Efter två års inventerande av smutsgam i Georgien med hjälp av volontärer från BirdLife Sverige lägger 

nu Georgiens BirdLife-partner Sabuko projektet i malpåse och fokuserar istället på kejsarörn. 

bergssidor och besöker inte boet så många 

gånger om dagen. Trots det har Sabuko 

ganska god koll på var arten häckar och 

hur många par som finns – just nu runt 

30. Det är dock inte bara smutsgamen 

som häckar i klippgrottor, utan även korp 

och tornfalk utnyttjar klipphyllorna. Ofta, 

efter väntan, är det just någon av dessa 

arter som dyker upp vid avsatser som är 

vitfläckade av träck. 

SABUKO LÄGGER NU smutsgamsprojektet 

i malpåse, i huvudsak av skäl som rör ekonomi 

och resurser. De har nu koll på stammen 

men hoppas framgent kunna ta reda 

på mer exakt vilka faktorer som påverkar 

minskningen och vilka åtgärder som möjligen 

kan sättas in för att hjälpa arten. Istället 

lägger de nu sitt fokus på kejsarörn som 

också är en hotad art i området – ungfåglar 

ska ringmärkas och förses med sändare. 

Det blir således inte någon fortsättning 

tills vidare på samarbetet runt smutsgam 

i Georgien. Förhoppningsvis kan BirdLife 

Sverige fortsätta att hjälpa Sabuko på 

något annat sätt. 

SLUTLIGEN VILL UNDERTECKNAD också 

tacka våra ”volontärer” (som befinner sig i 

åldersspannet 21 till 75 år) – Erik Sjögren, 

Pelle Odebrant, Johan Schmidt och Ulf 

Hjulström – för egenfinansierad resa i 

BirdLife Sveriges namn. En resa till Georgien 

innebär inte bara smutsgamar utan 

en rad andra fågel- och djurupplevelser, 

liksom god mat och gott vin! 


irLanD 3 – 8 Mars 

Kortresa med Erik Hirschfeld till Dublin 

och den fågelrika västkusten på Irland. 

Missa inte våra fåGeLsKåDar 

Kurser för nybörjare! 

fLoriDa 4 – 12 apriL 

Fin och bekväm skådning med vackra 

fåglar och Jim Sundberg som reseledare. 

panaMa 10 – 24 apriL 

Följ med Teet Sirotkin till Costa Ricas 

mindre kända men minst lika fågelrika 

granne. Inklusive det vilda Darienområdet. 

isLanD 6 – 10 Maj 

Islandsknipa och strömand samt mycket 

annat i detta lättskådade land. Reseledare 

Erik Hirschfeld. 

0485 – 444 40 | admin@avifauna.se 

www.avifauna.se 

Våra pedagogiska och rutinerade kurs ledare 

möter dig på din nivå. Har du ingen kikare? 

Du får låna en under kursen. Fin logi och god 

mat utlovas, du kommer hem utvilad efter en 

minisem ester som du lärt dig massor på. 


FOKUS 

Havsfåglar 

Skåda havsfåglar 

på västkusten 

Klockan ringer halv tre på morgonen och det är 

svårt att vakna. Du hör vinden mot rutorna och 

piggnar till: Idag blir det havsfågelskådning. 

text David Armini 

Redan för flera dagar sedan hörde 

du en prognos om hård blåst 

och började planera för den här 

dagen. Kaffe bryggde du igår kväll 

och frukost blir det i bilen för att spara tid. 

Ute är världen tyst och mörk så när som på 

vindens tjut och någon enstaka taxi eller 

polis. Du verkar vara den enda människan 

som frivilligt rör dig ute i detta okristliga 

väder och timma. 

Kanske har du nu flera timmar av bilkörning 

framför dig. I mörkret möter du 

enstaka bilister, men ingen verkar röra sig 

i din riktning. Mot stormen. Som om du 

saknade vett strävar du mot naturkrafterna 

– i stället för att krypa in och gömma 

dig i lä och värme, rör du dig rakt mot 

vinden. 

Ung tärnmås. 

Du vill så långt ut som möjligt, till 

den yttersta udden, där det är som mest 

exponerat, som närmast vinden och vågorna, 

där fortfarande land och träd och 

byggnader inte kunnat hämma stormens 

kraft. Observationsposterna är ibland 

svåra att nå – det kan krävas resa med båt 

eller färja, att vandra långa sträckor, eller 

till och med att vada. Vid några få ställen 

längs kusten finns vindskydd eller små bodar 

som skyddar lite mot storm och regn, 

men de är ofta fulla: Folk kommer dit flera 

timmar innan solen gått upp eller har sovit 

där för att få en plats. 

Sista biten i mörker och över hala stenblock 

är livsfarlig. Här ute är vinden rå, 

ovänlig. Det är omöjligt att stå upprätt. Så 

fort du ställer upp tuben landar sjöskum 

FOTO: LASSE OLSSON 

på objektivet och en stund senare kommer 

en regnskur. Byarna rycker och sliter – de 

fåglar du lyckas se försvinner snabbt. Du 

hör ett upphetsat rop, men lyckas inte urskilja 

vad som sägs. Du ropar tillbaka, men 

de som står närmast dig är lika frågande. 

Och så kommer den. 

En nästan svart gestalt. 

Först är det bara som en skugga, något du 

anar. 

Men så får du lite kläm på hur den rör sig. 

Nere i vågdalen. Uppe över vågkammen. 

Nere. Uppe. Nere. 

I mer än hundra kilometer i timmen flyger 

den. 

Du som knappt kan stå upp i stormen – 

här kommer en varelse om något kilo som 

använder vinden till att flyga snabbare än 

bilar kör på motorvägen. 

Är den rädd? Är den trött? 

Eller har den bara kul? 

Ingen vet. 

Men det är obegripligt hur enkelt den 

forsar fram. 

Kanske är det första gången på flera månader 

som den ser land. Normalt tillbringar 

den nästan all tid till havs, häckningen 

sker på små isolerade öar dit människor 

sällan eller aldrig kommer. 

Bara vid hårda vindar finns det en mikroskopisk 

chans att se den i närheten av 

bebodda trakter. 

På mindre än minut är det över. 

Och allt var värt det. 

GRÅLIRA. FOTO: GÖRAN LENZ 


vår fågelvärld | 4.2019 45 41

FOKUS 

Havsfåglar 

Irland 

SCENARIOT PÅ FÖRRA UPPSLAGET är nog det 

som lockar entusiasterna, men som också 

avskräcker de ännu icke frälsta. Men i de 

flesta fall är det inte så här extremt. 

Nedan följer bakgrund om hur och 

varför havsfåglar dyker upp längs den 

svenska västkusten, och konkreta råd för 

att komma igång med havsfågelskådning. 

UNDER EN BLÅSIG DAG vid svenska västkusten 

finns det chans på större antal av arter 

som normalt förekommer mer sparsamt, 

men även på pelagiska arter som bara ses 

här om väderförhållandena är gynnsamma. 

Alkor, gäss, måsfåglar och labbar förekommer 

regelbundet och flyttar förbi Sverige. 

I samband med blåst samlas ibland 

sträcket närmare land och vädersystemen 

kan påverka så att ett större antal passerar. 

Det är de pelagiska arterna som havsfågelskådaren 

suktar mest efter, alltså fåglar 

som tillbringar nära nog hela sitt liv till 

havs. Liror och stormsvalor av olika arter 

häckar på öar i de stora oceanerna. Ofta 

är det avlägsna öar, dit människor inte har 

anledning att söka sig. Dessutom sköter 

ofta dessa fåglar häckbestyren nattetid, 

ibland på höga berg eller branta klippstup, 

medan dagen ägnas åt att jaga efter föda 

över öppet hav. 

När andra fågelarter som uppträder 

Färöarna 

2 

Storbritannien 

1 

Frankrike 

Belgien 

3 

q 

q 

Nederländerna 

Norge 

Danmark 

Tyskland 

Sverige 

De pelagiska arterna har lång väg in till svensk 

kust. Några kända havsfågellokaler runt Nordsjön: 

1. Westkapelle, Nederländerna. 2. Flamborough 

Head, Storbritannien. 3. Utsira, Norge. 4. Lista, 

Norge. 5 Blåvandshuk, Danmark. 6. Skagen, 

Danmark. 

4 

q 

5 

6 

q 

ovanligt i Sverige ofta går att se under en 

charterresa till väl valt mål, är det ytterst 

svårt att få uppleva dessa pelagiska arter. I 

själva verket finns endast tre möjligheter. 

Att ta sig till en av de avlägsna oceanöarna, 

bestiga berget där arten häckar och höra 

den locka på sina ungar när den nattetid 

kommer med mat är den ena. Den andra är 

att med båt åka runt på havet, lämpligen i 

närheten av en häckplats, och helst släppa 

ut chum, som är en illaluktande smörja av 

inälvor, fiskrens och popcorn vilket lockar 

dessa fåglar som har högt utvecklade 

luktsinnen. Den tredje möjligheten är att 

söka sig till en kust när väder och vind är 

gynnsamma och hoppas att någon av dessa 

rara pelagiska arter blåser förbi. 

LÄNGE HAR SEPTEMBER OCH OKTOBER 

an setts vara de bästa månaderna, men 

numera vet vi att pelagiska arter kan ses 

året om. Exempelvis är chanserna störst 

att få se mindre lira under sommarmånaderna 

– ofta räcker det med ett kortare 

blåsväder för att arten ska ses framför allt 

i Bohuslän. 

Fortfarande är bästa tiden för havsfåglar 

september och oktober, eller utökat 

från augusti till november. Sämsta månaderna 

är mars och april då det sällan 

blåser hårt. 

FAKTORERNA SOM PÅVERKAR var det är bäst 

är så många och komplexa att det nära nog 

är omöjligt att peka ut någon lokal som 

den bästa, men några saker kan konstateras: 

Marstrand, Hönö och Vinga är ibland 

de enda lokaler där det händer något om 

det blåser en kortare period – där kan det 

räcka med någon timme av blåst för utdelning. 

Vidare har Laholmsbukten och Skälderviken 

en särställning bland svenska 

havsfågellokaler, men först när det blåst en 

längre tid. Det vanliga är att man uppsöker 

en udde, eftersom fåglarna ofta flyger 

långt ute, men när det har blåst länge kan 

särskilt stormsvalor, labbar och måsar bli 

trötta och ses inne i bukter där de inte orkar 

ta sig ut. Det unika är då hur nära fåglarna 

kan komma. I stället för små prickar 

i fjärran kan dessa rara arter komma in 

över sandstränder. 

DET ÄR LÄTT ATT TRO att morgonen alltid är 

bäst, men så är det inte nödvändigtvis när 

Klykstjärtad stormsvala som på klassiskt 

manér går upp mot vinden innan den dyker 

nedåt och försvinner bakom vågorna. 

det gäller havsfåglar. Viktigare är i stället 

hur vädersystem rör sig och hur det blåser. 

De ovanligaste fåglarna kommer ofta 

jämnt fördelat under perioden då det blåser, 

från det att det har blåst i åtminstone 

några timmar. 

Med det sagt, så är den allmänna aktiviteten 

hos fåglar över havet ofta större 

under de första och sista timmarna av ljus. 

VÄDER. ”Ju mer man lär sig, desto mer 

inser man att man inte förstår.” 

Det är omöjligt att ställa prognoser om 

tillgång på fågel med någon betydande 

säkerhet. Det finns för många variabler att 

ta hänsyn till. Och förmodligen är också 

slump inblandat. Faktorer som påverkar är: 

• Vindstyrka 

• Vindriktning 

• Årstid 

• Hur det blåst tidigare 

• Hur det blåser längre ut till havs 

• Vilka fåglar som råkar finnas i en någorlunda 

närhet 

• Lågtrycksbanor 


FOTO: STEFAN HAGE 

Ta på dig kläder i 

överkant av vad du 

tror behövs ... Ta sedan på 

dig lika mycket till. 

Förmodligen påverkar även strömriktning, 

vattentemperatur, vågriktning, våghöjd, 

tillgång på fisk och säkert faktorer 

som vi inte ens vet att de påverkar. 

I princip kan bara sägas att vind mellan 

14 och 20 meter per sekund, vind från omkring 

sydväst till västsydväst, flera dagar 

av blåst och lågtryck som passerar norr om 

Skagen verkar ha positiv påverkan. Bland 

det säkraste är om det varit bra dagen före, 

och vädret är ungefär detsamma även 

följande dag. Det är vanligen då det är som 

flest fågelskådare ute för havsfågelskådning. 

Det finns en myt att havsfåglar skulle 

pressas in i Skälderviken och Laholmsbukten 

vid nordvästlig vind. Men det finns 

inget statistiskt stöd för en sådan teori 

skulle stämma. 

TA PÅ DIG KLÄDER I ÖVERKANT av vad du 

tror behövs för att hålla värmen. Ta sedan 

på dig lika mycket till. Tänk gärna ylle 

närmast kroppen och viktigast av allt: Ett 

helt vindtätt lager ytterst. 

Om det är en bit att gå från buss eller 

bil, tänk också på att inte ha allt på dig på 

vägen ut – då lär du bli svettig. 

Räkna gärna med högre energibehov 

jämfört med annan fågelskådning, trots att 

du står stilla. Att äta sparsamt sänker förbränningen 

och det är lättare att bli kall. 

De troligen dominerande flödena av pelagiska 

fåglar förbi västkusten. 

De blå pilarna visar grovt de tre huvudsakliga 

inflödena. Det nordligaste är fåglar som når 

Bohusläns nordligare och mellersta delar först 

och sedan följer kusten söderut. Flödet i mitten 

är det som når södra Bohuslän och Göteborgsområdet 

först – troligen är detta fåglar som 

passerar strax norr om Skagen och därifrån 

flyger rakt österut. Under kortare blåsväder och i 

början av ett oväder, är det ofta här fåglarna ses 

först. Den sydligaste banan är fåglar som troligen 

böjer av mer mot söder och därför inte ses från 

Göteborgstrakten. 

De röda pilarna visar de två mest sannolika 

banorna som fåglarna tar när de vänder ut från 

Kattegatt. Under kortare perioder av blåst vänder 

troligen en betydande andel redan i norra Kattegatt. 

Särskilt under längre perioder av blåst fastnar 

en del fåglar långt ned i sydost i Kattegatt i de 

stora vikarna Laholmsbukten respektive Skälderviken. 

ETT VANLIGT MANTRA till blivande havsfågelskådare 

är att ha en bra tubkikare, 

men det är inte nödvändigt. Givetvis hjälper 

den större förstoringen att se fåglar 

på längre avstånd, och stativ hjälper att 

hålla kikaren stadig. Å andra sidan är det 

ofta svårt att hitta bra placering av tuben, 

stativet är ett vindfång som får kikaren 

att vibrera och framför allt är det lätt att 

missa fåglar som kommer nära. 

Om ditt stativ har en krok under mittstolpen, 

kan du gärna hänga ryggsäcken 

där. Det ökar stabiliteten och minskar 

vibrationerna. Alternativt kan man fylla 

en kasse med sten och hänga kassen på 

kroken. 

Har du en tub är den självklar att ha 

med, men spana gärna mycket med handkikaren! 

JAG FÅR REGELBUNDET tillsänt mig suddiga 

bilder på avlägsna fåglar med frågor om 

det kan vara havssula, albatrosser, liror, 

och liknande. I många av dessa fall hade 

det nog varit enkelt att bestämma fågeln 

i fält, men på bilderna kan de i många fall 

framstå som nästan vad som helst. 

Dagens möjligheter att fotografera på 

stora avstånd verkar ha lett till att en del 

fågelskådare i första hand satsar på att ta 

q 

q 

q 

q 

q 


FOKUS 

Havsfåglar 

Svartbrynad albatross över ett stormigt hav, 

Grosshamn (Bohuslän) 29 september 2016. 

En dröm för varje havsfågelskådare. Men 

även vanligare arter som havssula och storlabb 

värmer ett vindpinat skådarhjärta. 

FOTO: LENNART HERMANSSON 

bilder. Dessutom finns det ibland en övertro 

på att auktoriteter kan artbestämma 

allt från foton. 

Fotografering är ett fantastiskt hjälpmedel 

för att dokumentera och hämta in 

kompletterande information vid bestämning, 

men nyckelorden är ”hjälpmedel” 

och ”kompletterande”. 

Rådet till den som vill utveckla sig som 

havsfågelskådare är att i första hand titta 

på fåglarna. Det kommer att vara frustrerande 

när en del individer måste lämnas 

obestämda, men är fågeln svår att bestämma 

medan den ses, är det sällan som 

gryniga och suddiga foton hjälper. 

MAN SKULLE ÖNSKA att det fanns tvärvetenskapliga 

universitetskurser om 

kommunikation vid havsfågelskådning! 

Vittnespsykologi, subjektiv perception, 

och sociala hierarkier är bara några av 

faktorerna som spelar en roll. 

Först av allt: Sträva efter att bidra till en 

lättsam stämning. Skådandet är trots allt 

något vi sysslar med som en hobby och för 

att ha roligt. 

Utöver det är tipset att prata och fråga. 

Ropa hellre ut något som misstänkt direkt. 

Den enda risk du tar är att det visar sig 

vara något vanligt, men hellre det än att 

det är något ovanligt som inte alla hinner 

se. 

Sträva också efter att ge precisa instruktioner. 

Åter är kommunikationen 

viktig. I bästa fall kan närvarande skådare 

komma överens om ett gemensamt språk 

för snabba positionsangivelser. 

Om det är en lokal där skådarna sitter 

utspridda, så är tipset att använda appen 

Zello som fungerar som en kommunikationsradio. 

På så sätt går det att prata med 

flera andra samtidigt. 

NÅGRA KONKRETA RÅD för att komma igång: 

• Haka på någon med mer erfarenhet. 

Många fågelskådare tycker det är roligt 

att guida och hjälpa till. 

• Fastna inte på horisonten. Titta hellre 

på det som kommer nära. Våga till 

och med använda handkikaren i första 

hand. 

• Tänk långsiktigt. Lägg inte ambitionen 

på liror direkt: Titta och njut av havssulor, 

stormfåglar, labbar. 

• Titta på fåglarna i första hand. Suddiga, 

pixlade foton hjälper sällan. 

• Satsa på en blåsig dag under sommaren. 

Det finns flera fördelar med detta: Det 

är inte lika kallt (men ha ändå mycket 

mer kläder än du tror behövs!) och det 

behövs ibland bara en frisk västanfläkt 

för att chansen ska vara god på arter 

som havssula, stormfågel, mindre lira 

och storlabb. 

Ett urval svenska lokaler för havsfågelskådning: 

1. Ramsvikslandet med Grosshamn och Sote 

huvud. 2. Måseskär. 3. Klädesholmen. 4. Göteborgsområdet 

med Marstrand, Hönö och Vinga. 

5. Nidingen. 6. Varberg med Gubbanäsan och 

Rödskär. 7. Glommen/Morups Tånge. 8. Busör/ 

Skallen. 9. Laholmsbukten. 10. Hovs hallar och 

Kattvik. 11. Skälderviken. 12. Kullen. 


Costa Rica & Panama 

– unik djur och naturkryssning 

FÖLJ MED VÅRA KUNNIGA BIOLOGER ANDERS ELMFORS OCH 

HASSE BERGLUND på en vacker och bekväm naturkryssning. 

Vi börjar med världsarvet Casco Viejo och Panamakanalen 

och fortsätter sedan hela vägen till det vackra, gröna och 

rika – COSTA RICA. Med segelfartyget M/S PANORAMA gör 

vi strandhugg och och snorklar bland färggranna fiskar och 

havssköldpaddor. Vi spanar efter valar och delfiner i Stilla havet 

och går iland i Costa Ricas mest avlägsna hörn – nationalparken 

CORCOVADO. Här hjälper våra guider oss att finna tapirer, 

sengångare, trädmyrslokar och färggranna fåglar. 

EFTER VÅR VECKA OMBORD fortsätter vi upp mot 

MONTEVERDES moln regnskog för att söka efter den skimrande 

quetzalen och avslutar vår resa vid den höga vulkanen 

ARENAL. Här blir det vandring på hängbroar i trädkronorna 

och bad i varma källor på denna mångfacetterade resa. En 

specialkomponerad och unik resa där vi får 

uppleva ett oerhört rikt djur- och fågelliv. 

DATUM: 28 feb – 11 mars 2020, 13 dagar. 

MER INFO: Ring 08-5560 69 00, 

resor@aventyrsresor.se eller www.aventyrsresor.se 

En pionjärresa 

ingen annan 

kan erbjuda! 

VI KLIMATKOMPENSERAR 

STORA UPPLEVELSER I SMÅ GRUPPER SEDAN 1984 

Spanska sydkusten - Marocko 

30 september – 7 oktober 2019 

Är du fågelskådare men inte din käresta eller din 

kompis? Denna resa till Spanien passar er båda! 

Aktiviteter vi gör gemensamt är: en dag i Marocko, val 

och delfinbåttur, besök vid gamla romerska 

fiskfabriken, bergsstaden Ronda mm. Samtidig kommer 

vi att uppleva det magnifika fågelsträcket och andra 

fåglar vid Spanska Sydkusten. Gibraltarsundet är en 

viktig flyttväg för många flyttfåglar, framförallt för 

rovfåglar. Det smala sundet mellan två kontinenter – 

Afrika och Europa, gör att det blir en ”flaskhals” och 

mängder av rovfåglar koncentreras. Behagligt klimat 

med tid för sol och bad. Reseledare - Gigi Sahlstrand. 

Några exempel på våra kommande resor: 

Hållö – Ramsvik 11-15 september 2019 

Öland 24-27 oktober 2019 

Spanien 10-17 november - Nybörjarresa 

Indien 17-30 november 2019 

Senegal 27 december – 7 januari 2019/2020 

Oman 17-26 februari 2020 

Israel 19-26 mars 2020 

Mer information: www.fagelguidning.se 


FÅGELSKYDD 

Rapportering i Artportalen 

Bli mer exakt 

i din rapportering 

För att din observation ska göra skillnad 

i natur vården behöver den innehålla både 

exakt position och viktig information om till 

exempel häckning. Ofta stöter myndigheter 

på intressanta observationer som inte kan 

användas då det saknas information. Det kan 

i värsta fall leda till att exploateringar görs trots 

att det finns skäl att stoppa dem. 

text Niklas Aronsson 

Det viktigaste verktyget för rapportering 

av organismer i Sverige 

är utan tvekan Artportalen 

(artportalen.se) som idag drivs 

av myndigheten ArtDatabanken. Rapporterna 

i Artportalen används på många sätt, 

inte minst av andra myndigheter som använder 

observationer som beslutsunderlag 

vid olika typer av exploateringar. 

Men för att en observation ska kunna 

användas som underlag i till exempel 

På Artportalen.se kan alla organismer som ses i 

Sverige rapporteras. 

en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) 

behöver den ha en mer eller mindre exakt 

positionsangivelse. I annat fall har den 

ringa, eller inget, värde ur ett naturskyddsperspektiv. 

För flera organismer som till 

exempel växter är detta vanligen inget 

problem. Dessa brukar rapporteras från 

en exakt position och ofta skapas en egen 

lokal för just den rapporten. 

FÖR RAPPORTERING AV fåglar ser det 

annorlunda ut, dels av historiska skäl, 

dels på grund av det faktum att fåglar rör 

på sig. De historiska skälen går tillbaka 

till Artportalens föregångare Svalan och 

hur rapporteringen gjordes i på förhand 

skapade lokaler. Dessa lokaler skapades 

vanligen av en person som satt i någon av 

de regionala rapportkommittéerna. Endast 

relativt sällan skapade observatören själv 

en lokal. Detta grundlade en tradition, och 

ett sätt att rapportera på, som fortfarande 

sitter i ryggraden på rapportörerna. 

För växter och insekter växte andra 

rapporteringsverktyg fram parallellt och 

i dessa utvecklades aldrig samma tradition, 

utan rapportörerna skapade sina egna 

lokaler utifrån koordinater eller genom 

att man klickade sig fram till platsen via 

Berguv som matar sin unge är självfallet en 

indikation på en genomförd häckning som 

bör anges vid rapportering. 

en karta. För några år sedan slogs de olika 

systemen ihop till ett enda. Därmed fick 

vi ett system där rapportörerna var vana 

vid olika sätt att rapportera, beroende på 

om de kom från fågelsidan eller från något 

av de övriga rapporteringssystemen. För 

kommuner och länsstyrelser har detta 

inneburit problem. 

DET HANDLAR FRAMFÖR allt om två olika 

problem: oprecis rapportering och rapportering 

utan häckningskriterier. Allt för ofta 

rapporteras fynd geografiskt i någon av de 

offentliga fågellokaler som redan finns i 

systemet. Eftersom dessa ofta är stora kan 

en häckning av till exempel duvhök bli så 

oprecis att den inte kan användas överhuvudtaget. 

Rapporten tappar allt sitt värde. 

Det är därför viktigt att rapportering 

av vissa skyddsvärda arter blir mer precis. 


Under Aktivitet finns de olika häckningskriterierna 

där man så ofta som möjligt bör välja ett lämpligt 

alternativ. 

FOTO: ANDERS ERIKSSON 

Det innebär att du som rapportör ska göra 

en ny lokal för duvhökshäckningen som 

du precis har upptäckt. Den ska göras så 

exakt som möjligt, helst genom att ta koordinaterna 

för platsen. 

Det finns flera möjligheter att hitta de 

rätta koordinaterna. Du kan dels använda 

någon av de appar som ger dig koordinater, 

dels ta en bild med en kamera som 

registrerar koordinaterna, eller använda 

ArtDatabankens nya registreringsverktyg 

som du når på webbadressen artfakta.se/ 

rapportera. I det verktyget finns möjlighet 

att rapportera från Min plats, vilket då blir 

den position som din mobiltelefon har. 

Om man har problem med att positionen 

inte hamnar rätt på kartan kan det ofta 

hjälpa att man öppnar Google maps innan 

man loggar in i artfakta. Då brukar det bli 

korrekt. 

FOTO: FREDRIK ANMARK 

DET ANDRA PROBLEMOMRÅDET handlar 

om att arter alltför sällan rapporteras med 

häckningskriterier. För de arter som är 

upptagna på listan över skyddsklassade 

arter (se nästa sida) så kommer den exakta 

positionen inte att anges öppet om den 

rapporteras med häckningskriterier. 

Däremot kan personer med utökad 

behörighet i Artportalen se den exakta positionen. 

Det finns oftast någon eller några 

personer på myndigheten som har denna 

behörighet. Graden av diffusering beror 

på art. Tjäder har en diffuseringsgrad på 

5x5 kilometer, vilket innebär att man inte 

mer precist än så kan se var en tjäder finns 

om den är rapporterad med kriterier som 

indikerar häckning. 

För en jaktfalk är diffuseringsgraden 

betydligt större, 50x50 kilometer. 

Om häckningskriterierna är höga och 

Ett kungsörnsbo bör rapporteras så noggrant som 

möjligt för att det ska kunna användas i naturskyddsarbetet. 

Hur noggrann man ska vara generellt beror på 

vilken art och situation. För ett rovfågelsbo, som ovan, 

är 25 meter ett bra val då Skogsstyrelsen kan vilja 

snitsla av det. För en revirhävdande småfågel är det 

oftast rimligt med 50 meter, reviret är normalt ungefär 

så stort. För en spelande tretåig hackspett är kanske 

250 meter en bra noggrannhet. Man hör ofta inte 

exakt var den sitter, och oavsett det, är den ganska 

rörlig. Är det en spelflygande duvhök kan 1 000 meter 

vara bra. 


FÅGELSKYDD 

Rapportering i Artportalen 

indikerar en säker häckning kan det vara 

skillnaden mellan en genomförd exploatering 

och en som aldrig blir av. 

Vad är då häckningskriterier? När man 

på Artportalen.se har loggat in och ska 

rapportera finns det under rullgardinen 

Aktivitet en rad olika exempel på beteenden 

som rapportören kan välja från. Om 

rapportören sett en fågel flyga till ett bo 

med föda i munnen är det ett häckningskriterium 

som innebär en konstaterad 

häckning. Det är information som kan vara 

av yttersta vikt vid en naturvärdesbedömning 

eller liknande. 

DET ÄR VIKTIGT att se att det är skillnad 

mellan att rapportera en vanlig art, en raritet, 

en skyddsklassad art under häckning 

och sträckande fåglar. Du behöver inte 

skapa nya lokaler för alla dessa tillfällen. 

Det räcker med om du gör det för de arter 

som är skyddsklassade. 

Vilka är då dessa? Det handlar till stor 

del om den lista över nationellt skyddsklassade 

arter som ArtDatabanken har 

tagit fram, och som reviderades senast 20 

februari 2018. Den finns i sin helhet här 

som en pdf: bit.ly/2yqyfIF. Denna lista 

baserar sig på de rödlistade arterna, men 

innehåller inte samtliga av dem. Det är 

totalt 38 fågelarter upptagna på listan. 

Även för andra arter kan det ändå i 

många fall vara av stort värde att man 

anger häckningskriterier, eller en exakt 

position. Det är särskilt viktigt för alla 

rödlistade arter. Men för många av de 

rapporter som görs av rariteter, tillfälligt 

rastande fåglar eller sträckande individer 

är det av mindre intresse att veta exakt 

koordinat. Vid sådana situationer kan man 

med fördel använda någon av de lokaler 

som redan finns och rapportera på vanligt 

sätt. 

DET FINNS EN rädsla hos många rapportörer 

att ange exakt position för en känslig 

art. De är oroliga för att informationen 

hamnar i fel händer, och kanske kan 

utnyttjas av äggsamlare eller kanske falkenerare. 

Det är därför viktigt att sekretessen 

kring observationen fungerar på ett 

tillfredsställande sätt. 

Det är bara särskilt utsedda personer 

på myndigheter, regionala rapportkommittéer, 

BirdLife Sveriges raritetskommitté, 

samt personer i en del specifika projekt 

EXEMPEL PÅ HUR DU KAN RAPPORTERA I ARTPORTALEN 

1. Du är på Öland i maj och räknar in ett dussin 

rastande grönbenor på väg norrut. Dessa är 

uppenbart inga häckfåglar på Öland, utan sträckande 

fåglar. Bra att notera antal och tidpunkt 

ur fenologisynpunkt, men häckningskriterier 

behövs inte. Räcker bra att rapportera från en 

befintlig lokal. 

FOTO: TOMAS LUNDQUIST/N 

3. Du har hittat en tereksnäppa på din hemmalokal. 

En raritet alltså. Denna har inget värde för 

myndigheterna och ur det perspektivet behövs 

inte en exakt koordinat. Däremot är det av stor 

vikt att rapportera så noga som möjligt i en befintlig 

lokal för att andra ska kunna hitta fågeln. 

FOTO: NIKLAS ARONSSON 

5. Du står på Kråkudden och räknar sträck. Det 

är senhöst och alkekungarna står som hagel i 

backen. I det här fallet är det inte lika viktigt att 

fåglarnas position blir exakt och häckningskriterier 

är såklart ointressant. Däremot kan positionen 

förstås vara av intresse för fenologi eller för 

den regionala rapportkommittéens årssammanställning. 

(Bilden är tagen på Svalbard.) 

med olika typer av behörighet som kan se 

information om vissa känsliga arter. 

Behörighet finns på olika nivåer, och 

för de flesta innebär denna att de kan se 

FOTO: MIKAEL ARINDER/N 

FOTO: FREDRIK ANMARK 

2. Du har fått syn på en häckning av tornseglare i 

en rauk på Gotland. Detta är inte en art som står 

med på listan över skyddsklassade arter, men 

det är en rödlistad art där det definitivt är av 

stort värde med en exakt häckningsposition. Gör 

därför en ny lokal och rapportera med häckningskriterier. 

FOTO: NIKLAS ARONSSON 

4. Du har hittat en oväntad häckning av tjäder. Du 

har stött honan som låg på ägg. Du gick snabbt 

därifrån och står nu ett 50-tal meter bort. Det 

här är en av de arter som står på listan över 

skyddsklassade arter. När du rapporterar den i 

Artportalen med exakta koordinater och häckningskriterier, 

väljer du i det här fallet ruvning 

under rullgardinen Aktivitet. Detta är ett högt 

kriterium och innebär en säker häckning. Söker 

man fram fyndet i Artportalen kommer man inte 

att kunna se exakt var häckningen är, utan bara i 

vilket område (5x5 kilometer stort). 

och följa vissa arters rapportering, men 

inte alla. Att sprida skyddsklassad information 

kan i många fall vara straffbart 

enligt svensk lag. 


Nature Optics 

VÄLKOMMEN TILL 

GRÖNHÖGENS STUGBY 

Prisvärt boende på södra Öland! 

10 stugor i vacker omgivning i samhället Grönhögen 

på södra Öland. Stugorna har 3–5 bäddar på 26 m 2 

och är utrustade för självhushåll. 

N Y H E T ! 

Vidvinkel Zoomokular MK II 

27-55 zoom med ett bredare synfält och en 

förbättrad kantskärpa och färgåtergivning. 

För mer information och bokning 

www.gronhogensstugby.se 

070-387 62 62 

Kamakura EDV-81 

Generalagent: Molfo AB molfo.se kamakura.se info@molfo.se 

Försommarfåglar 

på Österlen 

24–29 maj 2020 

Liten, exklusiv grupp 

5–8 deltagare 

Lugnt tempo 

Unika fåglar 

Pris från: 

12 900 kr 

Guide: 

Magnus Ullman 

Vi upprepar succén från maj 2019! 

Boka på: 

www.svenskaturistforeningen.se/forsommarfaglar

BÖCKER 

FÅGELSKÅDNING 

Kaufman har passionen kvar 

Den amerikanske fågel skådaren 

Kenn Kaufman torde inte 

behöva någon närmare presentation 

för Vår Fågelvärlds läsare. 

Som författare av fältbestämningsböcker 

är han vida känd i sitt hemland och hans 

internationella genombrott kom för drygt 

tjugo år sedan med Kingbird Highway. I 

den boken berättade Kaufman hur han 

som tonåring ägnade hela året 1973 åt att 

se så många arter som möjligt i USA, något 

amerikanerna numera vördnadsfullt kallar 

för ett Big Year. 

Kaufmans Big Year skedde långt före 

dagens avancerade larmsystem och professionella 

guider vilka vallar betalande 

besökare till de mest svårfunna arterna. 

Liftande fram och tillbaka över kontinenten 

tog sig unge Kaufman och när 

slantarna tröt livnärde han sig på kattmat. 

Skickligt och charmigt tecknades en bild 

av samtiden och hur hans artjakt förvandlades 

till skön konst. 

Det självbiografiska anslaget i Kingbird 

Highway fortsatte i boken Flights against 

the sunset (Bevingat liv) vilken var något 

så rart som en fågelskådningsessä med 

Tusen och en natt som ett slags förebild. 

Förtjänstfullt växlade Kaufman mellan 

kortare rapporter från olika fågelområden 

runt om i världen han besökt som guide, 

och hur han mellan guideuppdragen kör 

direkt från flygplatsen till sjukhuset, där 

hans döende mor väntar på att få höra 

ännu en av hans berättelser. I växelbruket 

mellan reflekterande fågelkåserier och det 

glimtvisa umgänget med modern lyckades 

Kaufman artikulera en stark känsla av det 

man kunde kalla fågelskådandets väsen 

samt, inte minst, betydelsen av att behålla 

häpenheten och passionen även efter att 

listorna är färdigkryssade. 

I KENN KAUFMAN nya bok A Season on the 

Wind – Inside the World of Spring Migration 

närmar han sig fåglar på ett för honom 

nytt sätt. Det uttalade syftet är att skildra 

vårsträcket vid en bestämd plats, men vägen 

dit är inte precis spikrak och det tar en 

Titel: A Season on the Wind – Inside the World of Spring Migration Författare: 

Kenn Kaufman Förlag: Houghton Mifflin Harcourt Pris: Cirka 300 kronor 

stund innan boken bestämt sig för i vilken 

riktning den ska gå. Inledningsvis vittnar 

författaren om att han gripits av flyttoro 

och till slut beslutat sig för att bryta upp 

från hemmets rika fågelmarker i södra Arizona, 

som för övrigt är bland de allra högst 

värderade av amerikanska fågelskådare på 

grund av alla mexikanska arter som regelbundet 

slinker över gränsen. 

KAUFMAN LÄNGTAR EFTER rejäla sträckdagar 

med dramatiska nedfall, vilket aldrig 

sker i Arizona. Så han beger sig norrut tillsammans 

med sin livskamrat och de slår 

sig ner i nordvästra Ohio, närmare bestämt 

vid Eriesjöns strand. Det området – Magee 

Marsh med fågelstationen Black Swamp 

– står i centrum för boken. Internationellt 

torde Point Pelee i kanadensiska Ontario, 

alltså på andra sidan Eriesjön, vara mer 

känd som framstående sträcklokal än Magee 

Marsh, men så är det knappast i USA 

där tusentals fågelskådare varje år flockas 

för att följa flyttningen. Det är framför allt 

för dessa besökare boken är skriven. 

BOKTITELN ÄR DUBBELTYDIG och syftar 

både på lämpliga vindar för sträckande 

fåglar samt trycket från vindkraftsindustrin. 

En röd tråd i boken rör arbetet med 

att förhindra bygget av vindkraftsparker 

mitt i sträcklederna vid Magee Marsh. 

Samtidigt tecknar Kaufman bakgrunden 

till reservatsbildningen och hur ekonomin 

gynnas av alla tillresta fågelskådare. Utan 

tvekan är emellertid författaren som bäst 

när han låter fåglarna stå i centrum och 

när han frammanar den där feberaktiga 

förnimmelsen av förväntan när gryningens 

första lockläten antyder vad dagen 

kan komma att erbjuda. Kenn Kaufman 

har sedan länge slutat med kattmat, men 

häpenheten och passionen finns kvar. 

Torgny Nordin 


Titel: Birds of Eastern Polynesia – A 

biogeographic Atlas Text: Jean-Claude 

Thibault & Alice Cibois Förlag: Lynx 

Pris: Cirka 400 kronor 

FÅGELBIOGRAFISK ATLAS 

Värdefull sammanställning 

ÖSTRA POLYNESIEN ÄR ett gigantiskt område 

med vulkaniska öar och palmklädda 

atoller, fast i verkligheten utgörs regionen 

främst av till synes oändliga havsvidder. 

Begreppet östra Polynesien används som 

en biogeografisk term och syftar på de 

olika arkipelagerna öster om andesitlinjen. 

Väster därom ligger bland andra Fiji, 

Samoa och Tonga – och i öster bland andra 

Cooköarna och Sällskapsöarna samt Marquesas-, 

Tuamotu- och Gambierarkipelagerna. 

Även Pitcairn och Påskön räknas 

till östra Polynesien, trots flera sydamerikanska 

inslag i deras faunor. 

ORNITOLOGISKT ÄR OMRÅDET relativt 

outforskat även om diverse monografier 

över exempelvis duvor, seglare och havsfåglar 

i princip täcker regionen. Skillnaden 

mellan arkipelagerna är emellertid stor, 

inte minst beroende på om terroriserande 

råttor och katter har ödelagt fågel- och 

smådjursfaunan. Noggranna beskrivningar 

och analyser av artsammansättning och 

utbredning på de olika öarna har varit 

sällsynta, med något franskt undantag. 

Där för är Jean-Claude Thibault och Alice 

Cibois biogeografiska atlas ett lika välkommet 

som värdefullt ornitologiskt verk över 

östra Polynesiens fåglar. 

FÅ OMRÅDEN PÅ jorden är så fattiga på 

fågelarter, vilket emellertid inte betyder 

att det skulle vara ornitologiskt ointressant. 

Tvärtom. Författarna räknar högt och 

behandlar 241 arter, men då är även åtskilliga 

utrotade arter inkluderade. 

Boken är ingen fältguide, utan snarare 

ett slags syntes av decenniers forskning 

som nu har sammanställts. Förutom kartor 

över häckplatser och övervintringsområden 

för arktiska vadare innehåller boken 

åtskilliga fylogenetiska tolkningsförslag 

över artutvecklingen inom östra Polynesien. 

Särskilt intressant är det i frågan om 

områdets frukt- och kejsarduvor samt de 

endemiska vadarna, varav endast en art 

återstår idag. 

Torgny Nordin 

EKOLOGI 

Underhållande kärleksförklaring 

till solitärbin 

Titel: Binas hemliga liv (övers. Claes Bernes) 

Författare: Thor Hanson Förlag: Natur & Kultur 

Pris: 245 kronor (Naturbokhandeln) 

Bin är ett högintressant ämne 

på flera sätt och i den amerikanske 

biologen Thor Hansons 

underhållande bok lyfts flera 

centrala aspekter fram. 

Trots att det finns bortåt 

tjugotusen olika arter av bin 

väljer författaren att fokusera 

på sina favoritsläkten vilka innehåller solitärbin, 

till skillnad från samhällsbyggande arter som 

exempelvis honungsbiet. 

Skickligt växlar Hanson mellan analyser 

av binas evolutionsbiologiska historia och 

intervjuer med framstående biforskare. Boken 

är i själva verket en kärleksförklaring. Och efter 

att ha följt med honom till Arizonas blommande 

öknar – bara där finns femtonhundra olika 

slags bin – och på djupdykningar ända ner till 

Devon är det svårt att inte uppfyllas av såväl 

förståelse som förtjusning. 

Torgny Nordin 

NATURGUIDE 

Fängslande och nördigt om 

Ölands omväxlande natur 

Titel: Ölands natur: okända och ökända arter Författare: 

Pav Johnsson Förlag: Bildningsförlaget 

Pris: 379 kronor (Naturbokhandeln) 

Pav Johnsson, välbekant 

fågelskådare från Öland, var 

huvudredaktör för mastodontverket 

Ölands Fåglar som kom 

2015. Nu är han aktuell med en 

ny bok om öns natur. I denna 

bok presenteras många för 

Öland välkända djur och växter, 

men ännu fler relativt okända bekantskaper. På 

Öland, blott tre promille av Sveriges landyta, 

har imponerande nog en tredjedel av landets 

rödlistade organismer observerats. I boken får 

vi möta den öländska naturen under årstidernas 

växlingar. Det här är ingen typisk guidebok 

där olika lokaler är presenterade med sina förtjänster, 

utan snarare en resa både geografiskt 

och i tid. En bok som inte skäms över att vilja 

vara just nördig och som riktar sig till alla med 

någon form av relation till Öland eller önskan 

att komma dit. 


EKOLOGI 

Hur klarar fåglarna att 

överleva under vintern? 

Titel: Birds in Winter Författare: Roger F. 

Pasquier Illustration: Margaret La Farge Förlag: 

Princeton Pris: Cirka 300 kronor 

Fåglars strategier för att överleva 

upphör inte att fascinera oss, det 

gäller inte minst de arter som 

flyger långt bort under den kalllaste 

årstiden. Birds in Winter fokuserar 

istället på de fåglar som 

stannar kvar, på dessa arters 

vinterstrategier. Hur överlever 

de vinterns korta och kalla dagar? Hur hittar de 

mat, håller sig varma och undviker rovfåglarnas 

klor? I stället för att använda avancerad teknik 

med till exempel satelliter för att följa fåglarnas 

rörelser i fjärran länder, har författaren valt att 

studera fåglarna på hemmaplan. Han beskriver 

bland annat hamstring och hur de kan sänka 

sin kroppstemperatur för att klara kylan, 

men resonerar också kring vad den snabba 

klimatuppvärmningen kan komma att innebära 

för fåglar som har anpassats till kalla klimat 

under lång tid. 



BREV 

Skriv till Vår Fågelvärld! 

niklas.aronsson@birdlife.se 

GYLLENE TIDER 

”Det är snart dags för Försköningsföreningen att ta nya 

tag med fler vykort av samma praktfulla karaktär!” 

SÅ HÄR INFÖR Falsterbosäsongen finns 

anledning att påminna om att det var 

bättre förr. Till exempel på den tiden när 

Skanör–Falsterbo Planterings o. Försköningsförening 

aktivt bidrog till att ”hotta” 

upp glöden inför rovfågelssäsongen. 

Se bifogade vykort ”Fågelskådare Falsterbonäset”, 

gissningsvis utgivet någon 

gång kring 1980 när blykowan regerade 

världen. 

Fotot är taget en höstdag på Ljungen 

med unisont fokus på en örn eller annan 

spännande fågel. 

Längst till vänster syns undertecknad 

demonstrera att det går att äta äpple och 

skåda rovfåglar samtidigt. Andra (av mig) 

identifierbara figurer är stående närmast 

kameran från vänster Anders Jönsson, 

Stefan Lithner och Folke Köhler. 

Det är snart dags för Försköningsföreningen 

att ta nya tag med fler vykort av 

samma praktfulla karaktär! 

Magnus Ullman, Brantevik 

Vykortet från en höstdag på Ljungen utgivet av Försköningsföreningen. 

EKOLOGI 

”Ompröva storskarven” 

SOM SPORTFISKARE OCH fågelskådare 

är jag är medlem i både 

BirdLife Sverige och Sportfiskarna. 

Båda värnar naturen och har 

många gemensamma målsättningar 

på det allmänna planet, men ibland 

känner jag mig kluven. Vilken 

av organisationerna har rätt om 

skarven? 

Sportfiskarna hävdar med stöd 

av undersökningar och fiskares 

erfarenheter att skarven är ett 

betydande problem, speciellt för 

abborre, öring och smågäddor. En 

reducering av beståndet bör därför 

ske. BirdLife Sverige invänder mot 

dessa tankar och refererar till andra 

undersökningar. 

Jag ställer mig på Sportfiskarnas 

sida i denna fråga. Har inte Bird- 

Life Sverige en alltför dogmatisk 

inställning? Är det rimligt att värna 

alla fåglar bara för att de är fåglar? 

Finns det inte skäl att acceptera 

en reducering av ett bestånd när 

viktiga intressen hotas? 

I NÄST SENASTE numret av Vår 

Fågelvärld (2/2019) tas tjuren vid 

hornen och i en artikel (Tranparadoxen) 

förs en försiktig diskussion 

om den eventuella nödvändigheten 

av att skjuta tranor, eftersom de 

blivit väldigt många och orsakar en 

hel del problem. Resonemanget kan 

lätt överföras till skarven. 

Mitt förslag är att BirdLife 

Sverige omprövar sin inställning till 

skarven och söker samarbete med 

Sportfiskarna om hur en rimlig 

reducering kan ske. 

Jan Wallenberg, Stockholm 

Ständigt ifrågasatt. 

FOTO: ULRIK BRUUN 


KNIVIGT 

av Anders Eriksson 

Ängspiplärka och rödstrupig piplärka 

ÄNGSPIPLÄRKA 

FOTO: LASSE OLSSON 

RÖDSTRUPIG PIPLÄRKA 

FOTO: MATS WAERN 

3 

3 

2 

1 

2 

1 

1 Streckad undersida, ofta med en ansamling av fläckar mitt på bröstet. 

2 Vingbanden på större och mellersta täckarna har ofta en beigegul ton. 

3 Streckad ovansida men inte så kontrastrik som rödstrupig piplärka. 

1 Undersidan kraftigare streckad än hos ängspiplärka. 

2 Vingbanden vita och tydligt framträdande. 

3 Ryggen har ljusa längsgående band omgivna av mörka fjädrar. 

Av de fem piplärkearter som 

häckar i Sverige är det den 

röd strupiga piplärkan som 

är svårast att se på häckplats. 

Häckplatserna finns i de allra nordligaste 

delarna av landet och är ofta svårtillgängliga. 

Den rödstrupiga piplärkan är dessutom 

rätt ovanlig – detta sammantaget gör 

att de gånger man ser rödstrupig piplärka 

i sommardräkt oftast är under flyttningen. 

Arten är som sagts inte alls vanlig som 

svensk häckfågel, men däremot passeras 

vi av östliga populationer. Under sträcktid 

i maj, men framför allt i slutet av augusti– 

september, kan man därför med lite tur 

hitta rödstrupig piplärka bland mängderna 

av ängspiplärkor. 

MEN DÅ GÄLLER DET att känna igen den 

också. Medan den rödstrupiga piplärkan 

i häckningsdräkt är lättbestämd med sin 

orangeröda undersida, är höst- och ungfåglarna 

betydligt mer anonyma. I form 

och storlek är de så gott som identiska 

med ängspiplärka. Inte heller beteendet 

eller biotopvalet skiljer sig nämnvärt. I 

grunden kan man säga att de båda arternser 

likadana ut, och de flesta karaktärerna 

är relativa sådana, de är lättast bedömda 

vid direkt jämförelse med den andra arten. 

Praktiskt nog förekommer arterna ofta 

sida vid sida. 

UNDERSIDANS STRECKNING ÄR en viktig 

karaktär att ge akt på. Båda arterna har en 

kraftigt streckad undersida på en beigevit 

botten. Hos den rödstrupiga piplärkan 

är bottenfärgen ofta mer mättad än hos 

ängspiplärkan. Den rödstrupiga har en 

jämn och kraftig streckning på såväl bröst 

som flanker. Strecken är tydligt kraftigare 

jämfört med ängspiplärkans. Hos ängspiplärkan 

ser man ofta en liten ansamling 

av fläckar mitt på bröstet, något som den 

rödstrupiga saknar. 

BÅDA ARTERNA HAR vita vingband på de 

mellersta och större vingtäckarna. Den 

rödstrupigas vingband är dock betydligt 

mer framträdande än hos ängspiplärkan, 

vars vingband ofta har en beigegul ton. 

PÅ OVANSIDAN GER den rödstrupiga ett 

mer kontrastrikt intryck än ängspiplärkan. 

På ryggen har den ljusa längsgående band 

omgivna av mörka fjädrar, vilket ger ett 

randigare eller fläckigare intryck än hos 

ängspiplärkan. Ibland kan en liknande 

teckning ses hos ängspiplärkan men den är 

aldrig så uppenbar som hos den rödstrupiga. 

Hela ovansidan är streckad hos den 

rödstrupiga medan ängspiplärkan har en 

otecknad övergump. Färgtonen på ovansidan 

skiljer en smula mellan arterna men 

kräver en del träning för att använda somkaraktär. 

Den rödstrupiga har en genomgående 

brun/gul ton medan ängs piplärkan 

har en grönaktig anstrykning. 

TROTS ATT ARTERNA är relativt lika 

varand ra till utseendet så har de mycket 

olika lockläten, och just locklätena är 

faktiskt den enskilt viktigaste karaktären 

för att skilja arterna åt. Ängspiplärkan är 

något mer benägen att locka då den flyger 

upp än vad den rödstrupiga är. Locklätet 

är ett spetsigt ”visst-visst”, nästan alltid 

dubble rat och upprepat flera gånger i 

följd. Den rödstrupiga har ett helt annat 

läte, ett utdraget ”pssss” med en lite fallande 

ton och utdöende slut. 


FRÅGA EXPERTEN 

Har du en fråga till våra experter? 

Mejla till niklas.aronsson@birdlife.se 

EKOLOGI 

Vad gör egentligen 

grågässen hela dagarna? 

Vid en åker intill vårt sommarhus på 

Västkusten har det den senaste tiden 

uppehållit sig ett par hundra grågäss. 

Varje morgon flyger de iväg och det är ett 

väldigt kacklande. På kvällen kommer de 

tillbaka. Vad gör de på dagarna? Och varför 

kommer de tillbaka till samma ställe? 

LOTTA KARLSSON 

FOTO: MAGNUS ULLMAN 

MAGNUS ULLMAN: Grågäss äter vanligen på 

dagarna och sover/vilar mest på nätterna. 

Så vad de gör på morgonen är att flyga 

iväg till ett bra område för att söka föda, 

bestående av växtdelar som de tar framför 

allt genom att beta på marken, men i vissa 

fall också tar från vattenytan. Under dagen 

gör de även avbrott för att dricka, bada och 

putsa sig, vilket ibland innebär att de förflyttar 

sig från den plats där de födosöker 

(men i detta fall tydligen inte tillbaka till 

åkern vid ert sommarhus mitt på dagen). 

DET VÄLDIGA KACKLANDET ni har noterat 

är någon form av kommunikation. Men 

vad gässen kommunicerar är inte helt lätt 

att gissa sig till. Fåglar som inte hittade 

tillräckligt med föda under dagen innan 

sneglar hur som helst på i vilken riktning 

majoriteten av gässen flyger eftersom 

det är troligt att de flyger tillbaka till bra 

områden de besökt tidigare. Det är inte 

omöjligt att kacklandet delvis innehåller 

någon information i detta avseende. 

Av din formulering tycks det uppenbart 

Att morgon och kväll flyga mellan nattkvarter och födosöksplatser är vanligt bland grågäss 

och andra gäss. Västergötland, september 2014. 

att fåglarna tillbringar natten på åkern vid 

ert sommarhus. Varför de kommer tillbaka 

till samma ställe kan enklast beskrivas 

med följande credo som var och en av gässen 

bekänner sig till: ”Eftersom räven inte 

kom och åt upp mig igår natt så tillbringar 

jag den kommande natten på samma ställe, 

då går det nog bra igen.” 

ATT SKYDDA SIG mot faror är ständigt 

högst aktuellt för en fågel – i gässens fall 

exempelvis en örn på dagen och en räv på 

natten. Natten torde vara den farligaste 

tiden på dygnet för en marklevande fågel 

som en grågås, bland annat eftersom 

räven har betydligt bättre mörkerseende 

än gåsen. Kanske står gässen långt ifrån 

SJUKDOMAR & ETOLOGI 

LOTTA BERG 

Professor i husdjurens 

miljö och hälsa på Sveriges 

lantbruksuniversitet 

(SLU) i Skara. Ordförande 

i BirdLife Sverige. Svarar 

på sjukdomar och etologi, 

läran om djurs beteenden. 

VÅRA EXPERTER 

ALLMÄNEXPERT 

ANDERS WIRDHEIM 

Erfaren fältornitolog som 

kan det mesta som är värt 

att veta om fåglar. Krönikör 

på Natursidan.se samt driver 

podcasten ”Pippipodden”. 

Tidigare informationsansvarig 

för BirdLife Sverige. 

FÄLTBESTÄMNING M.M. 

MAGNUS ULLMAN 

Redaktionens allmänexpert 

på fåglar. Svarar på alla 

typer av frågor som rör 

fältbestämning, flyttning, beteende 

med mera. Har skrivit 

flera böcker om fältbestämning 

och om fåglarnas liv. 


närmaste skogsbryn på åkern hos er så att 

räven får svårare att smyga sig fram. Eller 

också upplever gässen platsen som säker 

av andra orsaker, som kanske är svåra för 

oss att förstå. 

FOTO: MIKAEL ARINDER/WWW.SKANSKABILDER.SE 

GÄSS ÄR MYCKET vaksamma (tänk på 

de kapitolinska gässen som år 390 f.Kr. 

hindrade gallerna från att inta Capitolium 

genom att – likt era gäss – kackla våldsamt 

så att de romerska vaktposterna väcktes 

och kunde slå tillbaka inkräktarna). Ändå 

är det viktigt för gässen att ha ett säkert 

och, inte minst, beprövat nattkvarter. Er 

åker har uppenbarligen befunnits godkänd 

i det avseendet. 

EKOLOGI 

Varför sjunger 

de på nytt? 

Under senare år har många arter börjat 

sjunga igen i början eller mitten av juli. I 

år väcks jag vid femtiden varje morgon 

av en svarthätta som sedan sjunger 

större delen av dagen. Sjunger gör också 

koltrast, taltrast och trädgårdssångare, 

mest hela dagen. Jag minns inte att 

det var så för ett antal år sedan eller 

har jag fel. Jag tolkar det så att det är 

revirhävdande och att dessa arter häckar 

en andra gång. Kan detta ha att göra med 

en klimatförändring som yttrar sig i en 

förlängd vegetationsperiod? 

CONNY LILJENBERG, KINNEKULLE 

ANDERS WIRDHEIM SVARAR: När det gäller 

koltrast och svarthätta är beteendet inte 

nytt. Svarthättan har ofta en andra kull 

fram på sommaren och koltrasten kan i 

extrema fall ha fyra kullar i södra Sverige. 

Hannen i de häckande paren sjunger en 

kort period även i samband med de nya 

kullarna. 

Det har däremot varit en spridd uppfattning 

att taltrast och trädgårdssångare 

endast har en kull. Men efter en titt i valda 

delar av den ornitologiska litteraturen 

visar det sig att båda dessa arter kan ha två 

kullar (även om det kanske inte är vanligt i 

våra trakter). 

DIN SPEKULATION OM en koppling till 

klimatförändringar känns rimlig, men det 

bör noteras att flera tropikflyttare snarare 

Sjungande koltrast. I södra Sverige kan en koltrast hinna med hela fyra kullar under en säsong. 

har förskjutit sin vistelse hos oss än förlängt 

den: De kommer tidigare på våren 

men lämnar också tidigare på hösten. Så är 

det exempelvis för trädgårdssångarna vid 

Ottenby. De anländer numera i genomsnitt 

drygt 6 dagar tidigare än förr, men de lämnar 

också området i genomsnitt 6 dagar 

tidigare. För flera kort- och medeldistansflyttare 

(det vill säga arter som övervintrar 

inom Europa) har klimatförändringen 

däremot lett till en längre vistelse hos 

oss. Enligt materialet från Ottenby är just 

taltrasten en av dessa arter. 

I SAMMANHANGET KAN det även vara värt 

att påpeka att ungfåglar av exempelvis 

lövsångare kan höras sjunga lite trevande 

under sensommaren. Men då handlar det 

inte om att de avser att locka en hona och 

häcka utan snarare om att markera ett 

födosöksrevir. Det har också föreslagits att 

denna ungfågelsång handlar om träning. 


KRÖNIKA 

Se upp! Här kommer en text 

om fåglar – och känslor. 

Med risk att trampa på ömma tår, tar Maja Aase 

upp något så ovanligt i fågelsammanhang som känslor. 

Känslor är inte det som vanligen 

kompletterar den vetenskapliga 

kontexten i Vår Fågelvärld, men någon 

gång ska väl en krönikör kunna ta upp 

sådant som är just lite . . . känsligt? 

För att spara textutrymme ska jag begränsa mig 

till en spaning på sammanlagt tre känslotrender, här 

kommer hela listan: 1. Glädje, 2. Sorg, 3. Ilska. 

DEN FÖRSTA KÄNSLAN, alltså glädje, är den som 

märks mest just nu, efter en sommar då trädgårdsvänner, 

rörda till tårar, smugit runt på sina tomter. 

Det har i år sett fler insekter och fåglar, tack vare 

oklippta gräsmattor, orensade rabatter och obefintlig 

kontrollångest. Belöningen? Tid över att glädjas 

åt ett överraskande och intensivt myller 

av liv. 

Läsarna av brittiska The Guardian 

har i upphetsad glädje fyllt tidningen 

med insända re om sina nya, vilda 

trädgårdar som fått hägrar, gyllingar, 

indigofinkar, nötskrikor och röda 

kardinaler att trivas. 

(Journalisten Stephen Moss slår dessutom fast 

att dagens riktiga fågelvinnare är de med lång näbb, 

som funkar bäst vid året-runt-matning med lyxfrön 

i påkostade fågelmatare. Survival of the fittest? Nej, 

survival of the fattest.) 

KÄNSLA NUMMER 2, SORG. Vårens nyhet om att upp 

till en miljon djur- och växtarter hotas av utrotning 

har legat som en deppdimma över naturglädjen. 

Och när jag en tidig Fårö-morgon i slutet av juni 

hörde göken, dessutom från väster, var det först 

lycka, visst! Men sedan sorg. Lyckan, eftersom det 

var flera år sedan jag hörde den sist; sorgen, då göken 

numera är så pass ovanlig. Dubbla känslor är ett 

tecken i tiden. 

KÄNSLA NUMMER 3, ILSKA. Den här känslan är rätt så 

jobbig, eftersom det handlar om människor som är 

Du kan aldrig bli 

någon expert. 

Du är ju kvinna. 

missnöjda och arga och vill ha en förändring. Författaren 

Olivia Gentile har fått nära 1 000 hyllningar 

på nätet för en artikel om ilskan och behovet av en 

revolution inom fågelskådandet. 

(Olivia Gentile är annars mest känd för sin bok 

om rekordskådaren Phoebe Snetsinger, som efter en 

cancerdiagnos med tillhörande dödsdom, drog jorden 

runt för att se så många fågelarter som möjligt. 

Phoebe var dock en hårding, levde i ytterligare 18 år 

och hann med 8 398 arter.) 

Enligt Olivia Gentile är allt fler fågelintresserade 

kvinnor trötta på machokulturen, hierarkin, tävlandet 

och stressandet och berättar om hur de i stället 

tar det lugnt, njuter av naturen, inspirerar och hjälper 

varandra. 

”Du kan aldrig bli någon expert. 

Du är ju kvinna” är den typ av kommentar 

som fått kvinnor att söka sig 

till mansbefriade fågelsammanhang, 

och ilskan har fött fram ”den feministiska 

fågelskådningen”. 

Olivia Gentile tror att ökad jämställdhet 

bland fågelvänner kan ”bana 

väg för jämställdhet världen över” och är dessutom 

helt säker på att kvinnors fågelrelaterade ilska styr 

framtiden: 

”Först utestängdes kvinnorna, sedan marginaliserades 

de, men i början av 2000-talet tog kvinnorna 

till slut befälet.” 

Se där, det är trots allt en hel del känslor i fågelskådandet. 

Den som trodde något annat är nog en 

riktig gök. 

Maja Aase är frilansjournalist, 

spanare i P1 och kommunikationschef 

för organisationen 

Union to Union. Stolt över att 

vara en ”dålig fågelskådare”. 


KORSORD 

BEVINGADE ORD 

arla 

skådartur 

i maj 

ger 

skojigt 

nobelpris 

blå 

väldoftande(?) 

goja 

tordmule 

gemensamt 

för anna 

och arne 

bildar 

skvader 

med tjäder 

i strandkanten 

på 

påskbord 

tycker 

synd 

om 

gjorde 

belastade 

fogar 

spottord 

i skelett 

är röet 

däri 

letar 

måsarna 

mask 

kan 

avtal 

var 

visans 

bofink 

är 

fult 

trick 

fågelskålar 

av trä 

vässas 

mellan 

asien 

och 

europa 

snott 

en 

gröngöling 

sådan 

fågel 

flyger 

byter 

skrud 

tråkas av 

de något 

har gett 

oss flera 

gener 

utseende 

kunskapskälla 

med ditt 

blir det 

litet av 

varje 

är 

gröngöling 

osäkerhetsverb 

falksyssla 

nejlikväxt 

äldre röd och 

stark 

gör 

över 

knipan? 

huvudet 

gör tvåårsarbetare 

i jordbävningszon 

exploderar 

med 

pop 

korkad 

fågel? 

kan 

vara 

budbärare 

gör oss 

snart 

överflödiga 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2019-07-01 

BEVINGADE ORD 

asiatisk uggla 

som gärna väter 

fötterna 

magisk flygare 

gåslik 

och 

rödgul 

r 

svart 

& skär 

i flock 

muntergöken? 

k 

r 

o 

s 

t 

a 

n 

d 

f 

i 

s 

k 

u 

v 

störtdyra 

fiskägg 

sägs 

säga 

sanningen 

ägarpronomen 

å 

e 

n 

e 

r 

g 

i 

e 

r 

new agekrafter 

åtgärd 

vid datorstrul 

lappugglans 

diet 

g 

n 

a 

g 

a 

r 

e 

o 

s 

t 

a 

r 

t 

gammalt 

skåda 

fågelrik 

sjöväderö 

sturarna 

t 

t 

kryssas 

g 

m ä r 

k 

u 

a 

m 

tandarbeta 

fastbinder 

hyvlas 

o 

s 

t 

lättvikt 

HÄR ÄR FÖRRA NUMRETS VINNARE: 

1:a pris 500 kr: Bisse Svalberg, Djursholm. 

2:a pris 300 kr: Kjell-Olof Hedlund. Köpingsvik. 

3:e–5:e pris 100 kr: Leif Engquist, Värnamo. 

Pentti Korhonen, Fagersta. Tomas Johansson, 

Gotlands Tofta Grattis! 

kraxig 

ljungväxt? 

k 

r 

å 

k 

r 

i 

s 

bör sårglipa 

spräcklig 

i 

nordlig 

salixbuske 

bär upp 

ior 

kan bli 

pimpsten 

teorin 

t 

e 

s 

e 

n 

vill 

terroristen 

skräck 

peppade 

v 

s 

s 

l 

a 

drabbade 

tyko 

jonsson 

kraftord 

e 

d 

betar 

är blåmärke 

tidsenhet 

e 

r 

hörs 

knipas 

vingslag 

gör sits 

bekväm 

y 

längdmått 

i 

n 

j 

a 

g 

a 

l 

känner 

avog 

a 

g 

g 

havsgudinna 

före 

färd 

med avifauna 

stora slarviga 

rovfåglar? 

meteoritmetall 

s 

ö 

r 

n 

a 

r 

s 

v i d e s p 

å 

i 

n 

a 

r 

s 

e 

v 

a 

h 

a 

v 

i 

o 

n 

måste 

ibland 

skyddas 

k 

m 

i göteborgshistorier 

a 

d 

a 

mullvad 

kan vara 

genetiskt 

a 

r 

v 

n 

a 

t 

u 

r 

e 

n 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2019-05-01 

Bevingade ord – ett fullfjädrat kryss 

VINNARE 

1:a pris 500 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

2:a pris 300 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

3:e–5:e pris 100 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

Skriv ned orden som du får fram i de färgade rutorna 

på ett vykort och skicka detta till Vår Fågelvärld, 

Niklas Aronsson, Flygfältsgatan 16A, 423 37 

Torslanda, eller skriv den rätta lösningen i ett mejl och 

skicka till niklas.aronsson@birdlife.se. Senast den 20 

september vill vi ha ditt svar för att du ska kunna delta 

i utlottningen av de fina priserna. Naturbokhandeln är 

BirdLife Sveriges egen bokhandel där överskottet går 

till fågelskydd. 

Populära kaffemuggar för 70 

kronor styck. Finns med flera olika 

fågelmotiv på Naturbokhandeln. 


RETROSPEKTIV 

av Niklas Aronsson 

Bivråkar föredrar att 

sträcka i motvind 

1958 

VÅR FÅGELVÄRLDS mångårige medarbetare 

Staffan Ulfstrand skrev i nummer 2 1958 

en artikel med rubriken De årliga fluktuationerna 

i bivråkens (Pernis apivorus) 

sträck över Falsterbo (meddelande från 

Falsterbo fågelstation 11). Han inleder: 

”Det väldiga rovfågelsträck, som om hösten 

drar fram över Skåne och därvid i speciellt 

hög grad koncentreras till Falsterbonäset, 

har ingående skildrats av Gustaf Rudebeck 

(1943, 1950, 1951), som därvid klarlagt 

många intressanta förhållanden med avseende 

på sambanden mellan väderlek och 

sträck, ledlinjeeffekt m. m. Under ytterligare 

sju år har Skånes Ornitologiska Förening 

bedrivit observationsverksamhet på 

platsen. Det är följaktligen ett oerhört rikt 

material, som på detta sätt sammanbragts.” 

En bakgrund till Staffan Ulfstrands artikel 

var att utröna skälen till att bivråkssträcket 

vid ett par tillfällen, till exempel 

1953, hade antagit oväntade proportioner. 

Medeltalet för samtliga år före 1953 för 

bivråkar i Falsterbo var 4 000 exemplar, 

men 1953 sträckte inte mindre än 19 000 

bivråkar ut över havet med sikte mot Danmarks 

kust. Författaren går igenom en rad 

tänkbara anledningar till denna plötsliga 

invasion. En faktor, förutom lyckad häckning 

och påspädning från andra populationer 

än den svenska, är vindens inverkan på 

sträckriktningen: ”Sträcksiffrorna stiga vid 

motvind (WSW–NW) och sjunka vid vindar, 

som bilda vinkel med den presumtiva 

”primärsträckriktningen” (sensu Geyr Von 

Schweppenburg 1949: 220). Även vid medvind 

hålla sig siffrorna på låg nivå. Speciellt 

vid tilltagande vindstyrkor blir preferensen 

för motvind starkt uttalad. Vid sidvind äro 

”Bivråk (Pernis apivorus), hane på boet. Foto: P. O. Swanberg.” 

nordliga vindar förhållandevis gynnsamma 

jämfört med sydliga. Dessa förhållanden 

illustreras ... även av påpekandet, att 19 fall 

av 25, med dagssiffran överstigande 1.000 

bivråkar ha inträffat vid vindar i sektorn 

SW–NW.

Digital VF 2019 - 4

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?