-94- kulturpuggan: roger wilson lesbisk är det nya normala månadens glosa: En tyst revolution kan vara svår att upptäcka. När porträtten av hbtq-personerna blir mer och mer nyanserade och mångfacetterade ökar risken att vi missar dem helt och hållet. För visst är det nästan lite komiskt. I åratal har jag och många andra efterlyst filmer och tv-serier som är mer än bara en komma ut-historia. Berättelser om rollfigurer som definieras av mer än bara sin sexualitet. Men den typen av berättelser är också betydligt svårare att hitta när streamingutbudet exploderar i våra appar. De nya, mer realistiska, berättelserna hamnar lätt i skymundan. I alla fall jämfört med tårdrypande dramer om omprogrammering av hbtq-ungdomar eller ytterligare en komma ut-komedi. Nu kan i och för sig ingen klaga på den mediala uppmärksamhet som bioaktuella Booksmart fick inför den amerikanska premiären. Kritikerna älskade nästan ihjäl den, och många var också duktiga på att lyfta fram queertemat i filmen. Hur den ena av de två huvudpersonerna, Amy, varit öppen lesbisk i två år men fortfarande inte lyckats få till det med en tjej. När hon och hennes plugghästbästis Molly den allra sista kvällen i high school bestämmer sig för att visa omvärlden vilka festliga partypinglor de egentligen är, så är målet för bägge att hooka upp med varsin crush. Amy med skejttjejen Ryan och Molly med Nick, skolans ”I åratal har jag och många andra efterlyst filmer och tvserier som är mer än bara en komma uthistoria” mest populära kille. Booksmart är verkligen supercharmig, och lyckas på något märkligt sätt innehålla allt man förväntar sig av en generisk high school-rulle, samtidigt som den bryter mot många av genrens konventioner. Det här är framför allt en womance-film om tjejers vänskap, där den lesbiska handlingen är anmärkningsvärt obekymrad. Det jobbigaste kring lesbianismen för Amy verkar vara hennes extremt välvilliga föräldrar. Men trots kritikernas kärlek så hittade Booksmart aldrig fram till den riktigt stora biopubliken. Dessvärre har diskussionen efter den amerikanska biopremiären mest handlat om det, fångad i en rätt tjatig post-Ghostbustersdebatt om kvinnofrontade komediers kommersiella gångbarhet (av någon anledning räckte det inte med Bridesmaids [douglas] och The Heat för att göra den diskussionen meningslös). Å andra sidan har Booksmart också fått viss kritik för att den inte är lika mycket i framkant som upphovspersonerna själva tycker. Att göra en film om två vita tonårstjejers vänskap lämnar en del att önska ur ett mångfaldsperspektiv. På Netflix har däremot serien Trinkets, lite i skymundan, också en tonårsstory som undviker komma ut-processen. Trinkets handlar om tre tonårstjejer som träffas i en självhjälpsgrupp för snattare. Det hela blir lite av en kvinnlig Breakfast Club, där tre personer från olika grupper i skolan mot alla odds blir kompisar. Även här finns en lesbisk huvudperson vars sexualitet inte är den stora grejen. Elodie har annat att tampas med, som sorgen efter sin döda mamma, snatterianklagelserna och att passa in på en ny skola. Och när hon blir kär i en sångerska i ett band, så är det snarare kärleksobjektets totala relationsanarki som är romantikens största hinder. Inte omvärldens reaktioner. Att vara pionjär sådär lite i det tysta är svårt. I dagens uppskruvade samtalsklimat är det svårt att få beröm för att man arbetar med nyanser och avproblematisering. Samtidigt tror jag att Booksmart och Trinkets har långa liv framför sig. Till skillnad från många av sina samtida konkurrenter så kommer de att åldras med behag, och finnas där redo när deras egentliga målgrupp hittar fram till dem på sina datorer i pojk- eller flickrummen. Namnet på komikern Hannah Gadsbys nya ståuppshow, uppföljaren till den helt fantastiskt roliga och sorgliga Netflixvärldssuccén Nanette. Den som gjorde Gadsby till ett världsnamn och en lesbisk ikon. Den här gången har hon döpt showen efter sin hund, (inte en småstadsbarista som sist). Douglas (föreställningen, inte hunden) kan man se i Stockholm och Göteborg i november. Gör det! guldstjärna: GAN-utställningen i Stockholm är ett måste för alla konstintresserade queers. Gösta Adrian-Nilsson (signaturen GAN) var en pionjär inom det svenska konstlivet, och på Sven Harrys Konstmuseum återskapar man delar av den uppmärksammade utställningen ”Sjömanskompositioner” från 1918. Då, för hundra år sedan, var han för modern för den svenska konstvärlden. Men i GAN:s geometriska formspråk finns det också en hel del homoerotik invävd. Lite som en kubistisk föregångare till Tom of Finland. Sjömanskompositioner visas på Sven-Harrys hör: Mer konst! Många känner till skådespelaren Russell Tovey från tv-serier som Years and Years och Looking. Men alla har kanske inte koll på att han också har ett stort konstintresse. Tillsammans med galleristen Robert Diament gör han konstpodden Talk Art, där de snackar konst och intervjuar favoritkonstnärer, kompisar och andra konstintresserade. Det hela blir en rätt mysig blandning av konstnörderi och fanboysnack. Och medan man lyssnar kan man kolla på konsten på instagramkontot tips: Två seriefavoriter har kommit i nyutgåva! Hanna Gustavssons Nattbarn och Iggy 4-ever har nu kommit som pocket. Jag hoppas att det gör att ännu fler upptäcker berättelserna om Iggy (eller Ingrid som hon egentligen heter). Det här är faktiskt bland de bästa tonårsskildringarna jag läst. Och sett, Nattbarn blev ju novellfilm häromåret. STOLT LITTERÄR SALONG SAGA BECKER, ALEKSA LUNDBERG, ANNIKA HAMRUD, FREDRIK APOLLO ASPLUND, MAGNUS CADIER, YOLANDA AURORA BOHM RAMIREZ 1-2 AUGUSTI 14-15 GAMLA STANS BOKHANDEL, STORA NYGATAN 7
TESTA DIG FÖR GONORRÉ HÄR HÄR SEXPERTERNA! OCH HÄR