QX Augusti 2019

-38-
gånger. Sen började hon jobba som
presschef för damlandslaget och då sågs
vi oftare. Det är ju inte varje dag man
träffar en ny person som man blir vän
med, men sen var det nåt mer som…
– Det sa ju inte klick direkt heller
utan det var i slutet av säsongen 2016.
Vi var båda i förhållanden så det gällde
att ta allt i rätt ordning och det var
sjukt jobbigt att ta den biten och avsluta
något med någon samtidigt som man
är det lyckligaste man kan vara med
någon annan.
Hur var det när du insåg
att du gillade tjejer?
”vem vet jag
kanske föder mitt
under paraden.
Det vore något”
– Oj, nu får jag
gå tillbaka lite i
tiden. Men det är
klart att det tog lite
tid att acceptera och
förstå, men det var
samtidigt lättare för mig
eftersom jag redan hade många homosexuella
vänner. Personer som jag lärt
känna och tyckte om, så för mig var
det helt normalt, men det är klart att
jag funderade på hur andra skulle tänka
och hur det skulle landa. Däremot var
jag väldigt säker när jag berättade för
mamma och pappa och de var självklart
hur lugna som helst med det.
Var det självklart?
– Eller självklart ska jag inte säga, i
min familj var det det, men jag har varit
i situationer där andra haft problem
med det, vänners familjer eller före
detta flickvänners familjer som haft
svårt att acceptera. Jag förstår att det
kan vara en stor grej för många. Så den
här kampen måste föras. Särskilt för
dem som har det tuffare.
Är du en kamptjej?
– Jag har inte gått i något demonstrationståg
eller så, men jag har väl
försökt att ta kamper för olika saker när
jag har fått chansen. Jag ogillar exempelvis
orättvisor så jag har alltid kämpat
för att komma tillrätta med dem i den
mån det går, i alla fall försökt att belysa
problematiken i de plattformar jag har
haft att jobba med.
Kommer vi få se dig på Pride
någon gång?
– Ja absolut, men inte i år, det blir
svårt eftersom jag ska föda då, men
vem vet jag kanske föder mitt under
paraden. Det vore något.
– Jag var på Pride en gång när jag
var straight, eller när jag trodde att jag
var det (skrattar). Det var i Stockholm
när jag var 17 år. Sen dess har jag aldrig
varit med. Fotbollen har liksom stått
i vägen och så har jag bott utomlands.
Men jag minns när jag gick in på
området i Tantolunden att jag ville att
det skulle framgå på något sätt att jag
minsann var straight. Efter typ fem minuter
där inne släppte det helt och jag
minns att jag tänkte, vem bryr sig. Det
var en av de absolut roligaste upplevelserna
jag har haft så jag skulle mer än
gärna göra om det någon gång.
Du gifte dig 2017, hur var det?
– Fantastiskt, det var drygt ett år
efter att Rebecca och jag blev tillsammans,
vi var i Fiskebäckskil, det var
dagen innan nyårsafton, ett vinterbröllop
med 88 gäster.
Då måste ni ganska snabbt ha börjat
prata om barn?
– Det var tidigt, absolut. Rebecca
hade redan levt i ett förhållande med
barn tidigare och jag var inte säker
på att hon ville börja om tillsammans
med mig. När man står där och är helt
chockad av att man blivit kär och så
undrar man om det här ens är möjligt.
Jag visste ju vad jag ville i framtiden
och jag vet inte om det gått om hon
inte hade velat ha barn. Så det var ju
bra att hon ville det.
Och nu är det snart dags.
– Ja, nu blir det att vara
mammaledig ett tag. Vi
ska försöka vara föräldralediga
tillsammans en hel
del i början.
Och om barnet vill spela fotboll,
vad känner du då?
– Absolut, säger Lotta. Det hade
varit svinkul. Men det viktigaste är
att han eller hon intresserar sig för en
idrott överhuvudtaget. Det är en fin
miljö att växa upp i med allt vad idrott
innebär, som att visa respekt, känna
tillhörighet, passa tider, att röra på sig.
Idrott är viktigt.
Om vi blickar framåt, tror du att
fotbollen kommer finnas med i
ditt liv i framtiden?
– Ja, det tror jag. På något sätt,
men jag vet inte i vilken form. Jag har
kanske inte något sug efter att jobba
som tränare, men jag tänker inte stänga
några dörrar. Att vara expert i tv-studio
är superkul, men sen finns det mycket
att göra på exempelvis förbundet eller
inom UEFA och Fifa. Så vi får la se…
Du är en förebild för många yngre
tjejer, hur känns det?
– Det kan vara svårt att ta in ibland,
men jag förstår ju det här med idoler,
det hade jag själv när jag började spela.
Jag vet att jag nästan höll på att dö när
jag spelade med stadslaget och någon
spelare var där som jag inte ens visste
namnet på men som spelade för Landvetter
i Allsvenskan. Det var så stort.
När fick du skriva en autograf
senast?
– Idag faktiskt, jag har två brev i
bilen som ska postas senare. Till Bertil
och George. Det är två äldre herrar
som ville ha min autograf. Så det är
inte bara yngre fotbollstjejer jag får
skriva autografer till...