-36- Lotta Schelin Favoritsportkommentator: Chris Härenstam Världens bästa fotbollsspelare: Dzsenifer Marozsán och Antoine Griezmann Om jag inte blivit fotbollssproffs hade jag blivit: Snowboardåkare Sveriges bästa fotbollsspelare: Caroline Seger Artist jag alltid gillat: Pink Tv-serie jag nyligen sett och blev smått besatt av: Handmaid’s Tale Låt som får mig glad: Genom Allt, Carola Film jag kan se om och om igen: Notting Hill var en tuff smäll att tvingas ta beslutet att lägga av när det blev oundvikligt till slut. Det växte fram. Jag var inte villig att ta några risker och den sista smällen blev för komplicerad. Hur är det idag, känner du av skadan? – Ja, det finns inte en tanke på att jag skulle våga nicka en boll idag. Aldrig. Jag vet vad konsekvenserna blir alltför väl. Det är förmodligen en whiplash-skada som jag fått efter upprepat våld mot nacke och huvud. Det tar tid att bli bra, idag finns det saker jag vet att jag måste undvika, men jag kan leva ett bra vardagsliv. Det går framåt även om jag exempelvis inte kan träna än. När du ser tillbaka på din karriär, vad är du mest stolt över? – Jag kan känna en stolthet i att jag lyckats hålla en så hög nivå över så lång tid. Att få spela en OS-final är nog ändå det största jag fått uppleva och att få spela mot Brasilien i Rio på Maracana inför 80 000 åskådare. Få saker slår det. Hela Lotta Schelins 2016 var galet bra, hon vann Svenska Cupen med Rosengård, ligan i Frankrike med Lyon, cupen och Champions League och så blev det alltså det historiska silvret i OS. Svårslaget. – Ja, säger Lotta. 2016 var ett riktigt bra år… (skrattar). Det var året du flyttade hem, var du och Rebecca tillsammans då? – Nej, inte då men vi blev det senare på hösten det året. Jag har ju följt dig under många år, läst intervjuer och lyssnat på ditt sommarprogram, jag upplever att du har stark integritet och alltid hållit ditt privatliv just privat. Har det varit viktigt för dig? – Jag har väl hela tiden känt att jag tycker att det är fotbollen som ska vara prio rent medialt. Jag har inte velat att fokus ska ligga på mitt privatliv, vem jag är tillsammans med, går man dit är det lätt att det hamnar där har jag märkt. Jag vet att Nilla Fischer har fått privata frågor om sin sexualitet efter en mästerskapsmatch, och där ville inte jag riskera att hamna. Det känns inte riktigt rätt för mig. Jag vill att det fokuseras på det jag gör, inte på hur jag lever eller med vem. – Men det är väl det här med att kunna vara personlig men inte för privat, gränsen är hårfin. Jag har alltid varit öppen med nära och kära. Jag har ju aldrig ljugit eller dolt något. Sen är det en annan sak att välja prata om det offentligt. Jag är sambo, sen vad han eller hon heter har jag låtit vara osagt. Hade du flickvän i Frankrike? – Ja, det hade jag. Var det tuffare att vara gay i ett fotbollslag i Frankrike än här hemma i Sverige? – Man pratar överhuvudtaget inte om känslor på samma sätt där, alla håller ganska hårt på sitt privatliv. Det ”Helt ärligt har jag aldrig hamnat i ett läge där jag har behövt att kalla mig varken det ena eller det andra. Jag är Lotta, det här är min flickvän, sedan får en kalla mig vad en vill.” var säkert hälften av tjejerna i laget vars privatliv jag inte visste något om. Sen är det ju lite mer tabu i Frankrike att vara gay. Föredrar du att kalla dig gay, lesbisk eller hbtq..? – Ja du, jag vet inte. I USA säger de ju gay, men det menas väl mest killar då eller? Helt ärligt har jag aldrig hamnat i ett läge där jag har behövt att kalla mig varken det ena eller det andra. Jag är Lotta, det här är min flickvän, sedan får en kalla mig vad en vill. – En kul grej var att min syrra skickade en liten film till mig där hennes äldste son säger ”tjejgay är helt okej”. (skrattar). Det lät så gulligt. Saknar du tiden i Frankrike eller var du färdig? – Jag var färdig, helt klart. De jag hängde med var fina människor, men vi har en annan mentalitet här hemma och den längtade jag hem till. …och så kom tankar på att skaffa familj har jag förstått? – Ja, men även att komma hem till Sverige och vara närmare pappa, mamma, syrran och mina vänner. Jag funderade mycket på vad nästa steg i livet skulle vara. Om en man hade haft din karriär så hade han kunnat dra sig tillbaka och leva på inkomsterna han dragit in, kan du det? – Haha, nja det kan jag inte säga. Där är fotbollen långt från jämställd och det finns mycket kvar att önska i den utvecklingen. Men jag är jätteglad för möjligheterna jag fått och jag behöver inte oroa mig just nu, men visst kommer jag behöva jobba i framtiden, men det hade jag velat göra ändå. Hur träffades du och Rebecca? – Vi visste ju om varandra sen tidigare, Rebecca har varit sportreporter på Göteborgs-Posten under många år och jag har spelat i allsvenskan sen jag var 17 så hon har intervjuat mig flera
Äventyret börjar ombord Ta med dem du älskar, känn vinden i håret och njut av skärgårdens dofter på någon av alla våra turer i sommar. Sök din resa på waxholmsbolaget.se eller i appen.