-26- KRÖNIKA: MIAN LODALEN FOTO: ANNA-LENA AHLSTRÖM ”då kan vi väl lika gärna ha heteropride... nej!” Kanske kom du precis från New York. Kanske höjde du ditt glas på Stonewall in där allt började för 50 år sedan. Där ett par transkvinnor och en modig flata tände gnistan till kravallerna som utlöste kedjereaktionen som ledde till vår kamp. Kanske kom du nyss hem från London, Berlin eller Reykavik (som samlar en tredjedel av Islands befolkning.) Kanske var du klimatsmart och festade i din hemort: i Pajala, Sundsvall, Lysekil, Varberg, Motala eller Malmö. Oavsett när och var i världen du hissat regnbågsflaggan har du säkert någon gång hört ”varför?” Ibland följt av det provocerande tillägget ”Då kan vi väl lika gärna ha heteropride.” Nej, vi kan ju inte lika gärna det. Pride för homon, trans, queers och våra vänner kommer alltid vara vår att försvara och förklara. Jag blundar. I filmen ”Därför” flimrar människor från hela världen bakom mina ögonlock. Människor jag intervjuat. Människor jag delat vin eller dansgolv eller säng eller jobb eller kamp eller alltsammans med. Var och en bär på svaret. För mamman och sonen i lilla staden. I juli <strong>2019</strong> skriver hon till mig för tredje året i rad: Äntligen vågade han. Igår gick vi arm i arm i paraden. För finskfödda romen Katarina som viskade så tyst att jag knappt hörde om hur mycket hon avskydde att bära den åtta kilo tunga kjolen när hon bara ville gå i jeans och helst ville heta något annat också. För min egen klänning som jag som sexåring begravde i trädgården när vuxna försökte tvinga den på mig. För Yasna som efter att ha kysst sin flickvän på en strand piskades med nittio piskrapp på ett torg i Teheran. För gravida Malin och Caro och deras fruar. För pensionären jag träffade i Riga som i sin ungdom under Sovjettiden suttit fängslad i fem år för sin kärlek. För prästen som svar på sin öppenhet sparkats från jobbet. För alla som gick med mig bakom stängsel och kravallutrustad polis i en av Lettlands första parader. För förebilderna i VM-landslaget; Seger, Fischer, Lindahl, Eriksson, Hurtig och andra öppna spelare. För 18-årige afghanska Moretza som sedan januari sitter på flyktingförvaret i Åstorp. För Marsha p Johnson, Sylvia Rivera och transaktivisten jag mötte en natt i New york 1994, den senare i skyhöga klackar och draperad med texten ”Stonewall-veteran” över bysten. För flagghissande ICA-handlarna i Trosa, på Björkö och Öckerö. För dig som öppnar restaurang, bar och klubb. För Saima och ni som krigade för hennes uppehållstillstånd. För dig som bakom <strong>QX</strong>-tältet i Tanto visade dina sönderskurna armar och sa ”jag har slutat nu”. För elever jag träffade i Arvidsjaur, Boden och Pajala. Jag hoppas att ni kan vara öppna idag. För dig som samlar in ”För Kim som inte tänker dölja festivalarmbandet i år. För er bakom fanan ”Stolta föräldrar till transbarn”. För de som dog i sviterna av aids. För…” pengar och petitioner, driver tidning och sätter upp pjäs. För Gunvor och Ingegärd som inte tordes hålla varandras händer vid Gunvors dödsbädd. För Kristin som tog sig ur Jehovas vittnen. För Silvana, Betarice, Nino och Mariette. För Kim som inte tänker dölja festivalarmbandet i år. För Patrik Hermansson som riskerade sitt liv när han infiltrerade och filmade organiserade nazister. För er bakom fanan ”Stolta föräldrar till transbarn”. För filmare, fotografer och författare som skapar, skildrar och skriver våra liv. För att vi ska slippa bli bortmotade från toaletter, påklistras pronomen, höra att vi bara går igenom en fas eller vara livrädda på stan. För de som dog i sviterna av aids. För att vi som är ute ska ge kraft åt er som är kvar därinne. För fångarna med rosa trianglar som gasades ihjäl i koncentrationsläger. För bröder och systrar i Iran, Jemen, Pakistan, Nigeria och tusentals andra ställen i världen där såna som oss riskerar fängelse och avrättning. För dem som inte orkade och för de som vågade när nästan ingen annan gjorde det. För att våra framgångar är värda att firas. För att det är Stockholms bästa party. För att det är så förbannat kul och för att ni och vi på riktigt är världens skönaste människor att parta med. Happy Pride!
Alla behöver juridisk trygghet Familjer är olika, men alla påverkas av juridiken. Därför är vi specialiserade på hela familjen, i alla familjer. Boka tid med oss på familjensjurist.se eller 0771-771 070. Vi ses på Stockholm Pride 29/7-3/8. Läs mer på familjensjurist.se/pride!
Change language