Digital VF 2019 - 3

INNEHÅLL Nummer 3. 2019 

14 

34 

6 Aktuellt. Nya jakttider håller på 

att tas fram. 

8 Aktuellt. Ungdomsskådarna i 

BirdLife Sverige på Landsort. 

12 Fåglar inpå Knuten. Dags för 

sommargästerna. 

14 Porträtt. Markus Tallroth. 

18 Fokus. Myggburna fågelvirus. 

24 Riksstämman 2019. God 

stämning på årets stämma. 

28 Projekt Lom 25 år. Jubileum 

för framgångsrikt lomprojekt. 

34 Hotade kustfåglar. Silltruten 

Cillas sällsamma resa. 

38 Resereportage. Tanguar Haor i 

Bangladesh. 

18 

44 

44 Skåda i Norrland. Magnus 

Ullman visar vägen. 

46 Ekoskådning. Per Gustafsson, 

en av de första att ekoskåda. 

50 Vildare trädgård. Gynna den 

biologiska mångfalden hemma. 

52 Klassiker. Ernst Mayr. 

58 Brev. Vingbandskråkor på nytt. 

60 Recensioner. 

61 Knivigt. Rödstjärthonor. 

62 Fråga Experten. 

64 Kåseri. Torsten Green Petersen. 

65 Korsord. 

66 Retro. När gladan började 

övervintra i Skåne. 

REDAKTÖREN: 

Olivdöd 

JUST SOM JAG ska skriva texten till 

den här spalten kommer fruktansvärda 

uppgifter från Spanien om 

miljontals dödade tättingar under 

olivskörden. För att aromen bättre 

ska bevaras skördas oliverna nattetid. 

För snabbare och effektivare skördning 

används stora dammsugare som 

dessvärre inte bara drar ned oliver 

utan också fåglar som tagit nattkvist i 

olivträden. Nu kräver SEO, Spaniens 

motvarighet till BirdLife Sverige, att 

myndigheterna agerar. Slakten av 

fåglar har varit känd i ett par år. Vi 

kommer att återkomma till detta i 

nästa nummer. 

I DET HÄR numret startar en ny serie 

om ekoskådning. Hur kan vi skåda mer 

fossilfritt? Det kommer att bli ett antal 

porträtt av skådare som banat väg 

för ett mer ekologiskt sätt att fågelskåda 

på. Först ut är Per Gustafsson. 

Förhoppningsvis kommer dessa texter 

att sporra en och annan att tänka i nya 

banor. 

KLASSIKERN I DETTA nummer blir den 

sista på en lång tid. Vi har bestämt att 

lägga vinjetten på hyllan, och avslutar 

den stilfullt med ett porträtt av 

1900-talets mest inflytelserika ornitolog 

– tysk-amerikanen Ernst Mayr. 

Torgny Nordin som har gjort klassikerserien 

återkommer i höst med en 

ny spännande artikelserie. 

Mycket nöje! 

NIKLAS ARONSSON 

REDAKTÖR FÖR VÅR FÅGELVÄRLD 

vår fågelvärld | 3.2019 3

LEDARE 

Lotta Berg 

Klimat, miljö och natur 

Var och en 

behöver 

dra sitt strå till 

stacken ... 

BirdLife Sverige är en miljöorganisation. Sådana finns det gott 

om, från Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden till 

Greenpeace och Skydda skogen. Hur är då BirdLife Sverige annorlunda? 

Jo, genom fåglarna, förstås! 

Vårt arbete har alltid fåglarna i fokus, oavsett om det 

handlar om fågelskydd, skådning, inventering, matning, eller 

forskning. BirdLife Sverige är, för fåglarnas skull, mycket 

engagerade i klimat- och miljöfrågor, eftersom fåglarna inte 

kan ha någon ljus framtid utan ett fungerande klimat och en 

lämplig miljö. Här i Vår Fågelvärld har vikten av att värna både 

klimatet, specifika naturtyper och enskilda hotade fågelarter 

diskuterats i olika artiklar och insändare. 

Vi har fått reaktioner från er medlemmar som speglar hela 

spektrumet av uppfattningar, från ”det är direkt fånigt att 

hacka på enskilda fågelskådares utlandsresor 

eller bilkörning till närmsta 

fågelsjö, vi vet ju att detta i praktiken 

är helt försumbart i relation till 

industrins utsläpp” till ”hur kan ni alls 

ha med reportage från andra länder i 

er tidning; det uppmuntrar ju indirekt 

till resande, då finns det snart inga fåglar kvar och tar ni inget 

ansvar för framtiden?”. 

DETTA SPEKTRUM ILLUSTRERAR hur svårt det är att hålla flera 

frågor i huvudet samtidigt, att försöka bidra till ett hållbarare 

klimat både vad gäller resor och mat- och prylkonsumtion, 

samtidigt som man uppmuntrar ett intresse för fåglar och natur 

både i Sverige och globalt. 

Var och en behöver dra sitt strå till stacken inte bara vad 

gäller resor, men möjligen är det mer effektivt med goda föredömen 

än hårda fördömanden och skampåle? Kan uppmuntran 

till gradvisa beteendeförändringar få effekt, utan att helt skuldbelägga 

allt fågelskådande som sker utanför den egna tomten? 

Kan tips om tåg- och busslinjer och cykelvägar få fler att välja 

bort fossila bränslen emellanåt? Frågan om föreningens miljöoch 

klimatarbete var temat för gruppdiskussionen på vår 

riksstämma nyligen, och då dryftades allt från miljöaspekter på 

det diskmedel som används på 

kansliet till möjligheten att göra 

hela verksamheten klimatneutral, 

genom olika kompensationsåtgärder. 

Är finansiering 

av återställande av utdikade 

torvmossar i Sverige – från vilka 

stora växthusgasutsläpp sker 

– ett sätt att totalt sett minska 

klimatbelastningen, samtidigt 

som det ger många fåglar bättre 

livsmöjligheter lokalt? Vi lär få 

återkomma i frågan. 

Lotta Berg, 

ordförande 

Vår 

Fågelvärld 

ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening – 

BirdLife Sverige. 

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Vår Fågelvärld, Flygfältsgatan 16 A, 423 37 Torslanda. 

Tel: 0739-15 60 99 

ANNONSER 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Tel: 0739-15 60 99 

TRYCK 

Exakta, Malmö, 2019 

ISSN 

2002-8717 

OMSLAG 

Smålom (Thomas Lundquist/N) 

Nästa nummer kommer av Vår Fågelvärld 

kommer 26 augusti. 

BirdLife Sverige 

Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige är en 

obunden och riksomfattande förening för främjande av 

fågelintresse, fågelskydd och fågelforskning. Föreningen 

är den svenska grenen av BirdLife International som 

arbetar med fågelskydd i hela världen. Vår webbadress är 

www.birdlife.se. Vi administrerar grupperna Fåglar inpå 

Knuten och Vår Skådarvärld på Facebook och har även en 

egen sida. På Twitter heter vi @BirdLifeSverige. 

MEDLEMSAVGIFTER 

Ordinarie medlemskap: 295 kronor 

(inklusive Vår Fågelvärld). 

Ungdomar upp till 25 år: 145 kronor. 

Familj – för 50 kronor extra blir alla i familjen medlemmar. 

PLUSGIRO 19 94 99–5 BANKGIRO 311–1994 

FÖRENINGSKANSLI 

Stenhusa gård, Lilla Brunneby 106, 

386 62 Mörbylånga. Tel: 0485-444 40 

medlem@birdlife.se, www.birdlife.se 

FÖRENINGSFRÅGOR 

info@birdlife.se 

FÅGELSKYDDSFRÅGOR 

Daniel Bengtsson, daniel.bengtsson@birdlife.se 

NATURBOKHANDELN 

Stenhusa gård (adress: se ovan) 

Tel: 0485-444 40 

info@naturbokhandeln.se, www.naturbokhandeln.se 

AVIFAUNA 

Stenhusa gård (adress: se ovan) 

Tel: 0485-444 40, admin@avifauna.se, www.avifauna.se 

OTTENBY FÅGELSTATION 

Ottenby 401, 386 64 Degerhamn. 

Tel: 0485-66 10 93 ottenby@ottenby.se, www.birdlife.se 

4 vår fågelvärld | 3.2019

BRASILIEN 7-16 SEP 

De endemrika Atlantiska regnskogarnas 

fåglar och Sydamerikas mäktigaste vattenfall. 

Missa inte denna unika resa! 

TILLÄGGSRESA! IGUAZUFALLEN 16-19 SEP 

KENYA 12-23 OKT 

Lugnt tempo i legendariska nationalparker 

med rikt fågel- och djurliv. Njut av det 

spännande safarilivet! 

IRAN 25 NOV-1 DEC 

NATURUPPLEVELSE! 

Mer resor på www.avifauna.se 

Mellanösternexperten Thomas Haraldsson 

lotsar oss runt i Khuzestan. Följ med och 

skåda unik fågelfauna i ett ovanligt och 

vänligt turistland. 

YUCATAN, MEXIKO 27 NOV-9 DEC 

Massor med endemiska fågelarter, god mat och 

skönt klimat i Mayariket under Göran Petterssons 

kunniga ledning. 

0485 – 444 40 | ADMIN@AVIFAUNA.SE 

WWW.AVIFAUNA.SE 

Frontlins: 80mm Stativtyp: Metall 

Förstoring: 20-60x Totalvikt: 4,6kg 

Synfält: 2,0-1,0° Garanti* 5 år 

Frontlins: 77mm Stativtyp: Kolfiber 


Synfält: Garanti* 30 år 

Frontlins: 95mm Stativtyp: Kolfiber 


Synfält: 3,4-1,1° Garanti* 10 år 


AKTUELLT 

JAKTTIDER 

Nya jakttider måste ta hänsyn till andra 

värden än att gynna jakt 

Just nu pågår en översyn av de jakttider som gäller för fåglar. Här summerar 

BirdLife Sveriges representant, Anders Wirdheim, läget så långt. 

Ska möjligheter till jakt vara överordnat 

andra intressen förutsatt att gällande 

lagar följs? Frågan aktualiseras 

genom den översyn av de svenska 

jakttiderna som pågår och som är 

den första genomgripande på mer än 

20 år. I samband med denna översyn 

har Naturvårdsverket deklarerat att: 

”Jakt ska inte begränsas av omotiverade 

hinder, utgångspunkten är att 

jakt ska främjas.”. 

BirdLife Sverige anser att det inte är förenligt 

med god viltförvaltning, eller god jaktetik, att jaga 

änder och morkulla under midvintern, då fåglarna 

kan vara mycket beroende av ett fåtal tillgängliga 

platser för födosök. 

FOTO: JOHN LARSEN 

DE JAKTTIDER SOM nu bereds ska gälla i 

sex år, och tanken är att en ny beredning 

därefter ska genomföras vart sjätte år. Att 

man valt just detta intervall hänger samman 

med den redovisning av tillståndet för 

faunan som alla EU-länder är skyldiga att 

lämna vart sjätte år (den senaste nu, 2019). 

Naturvårdsverket är, åtminstone än så 

länge, den myndighet som ansvarar för 

samtliga vilda däggdjur och fåglar, och 

verket har även till uppgift att förvalta 

vårt naturarv. Kanske är det just här som 

skon klämmer? Det finns nämligen en 

majoritet i riksdagen för att skapa en helt 

ny viltmyndighet, en myndighet som ska ta 

över alla jaktfrågor från Naturvårdsverket. 

Det går inte att komma ifrån att Naturvårdsverkets 

närmast ensidigt jaktpositiva 

inställning bottnar i en rädsla att förlora 

jaktfrågorna till en ny myndighet. 

FÖRSLAGET OM EN särskild myndighet för 

jaktfrågor kommer från borgerligt håll och 

har fått stöd av samtliga borgerliga partier 

samt Sverigedemokraterna. Det innebär 

att det idag finns en majoritet i riksdagen 

för att skapa denna myndighet. Det är 

ändå inte troligt att något sådant beslut 

tas under denna mandatperiod eftersom 

det skulle kunna riskera den överenskommelse 

som träffats mellan regeringen och 

Centerpartiet/Liberalerna. 

Men frågan lär dyka upp på nytt, och 

den var mycket aktuell när Naturvårdsverket 

2016 presenterade sin så kallade 

viltstrategi för Sverige. Det är från denna 

viltstrategi som det inledande citatet om 

att jakt ska främjas kommer. 

Från BirdLife Sveriges sida var vi 

mycket kritiska till viltstrategin när det 

begav sig: ”Som BirdLife Sverige ser det, 

har Naturvårdsverket börjat i fel ände. Det 

är inte förenligt med en modern syn på naturen 

och biologisk mångfald att utgångspunkten 

ska vara att gynna jakten. Istället 

borde man utgå från den grund som redan 

finns, det vill säga att samtliga arter som 

naturligt förekommer i Sverige ska ha långsiktigt 

livskraftiga bestånd. Till detta bör 

läggas att det är eftersträvansvärt att vi får 

tillbaka fungerande ekosystem i den svenska 

naturen, vilket bland annat innebär att 

stora rovdjur tillåts att spela en betydande 

roll. Först då kan vi få en ekosystembase- 

rad viltförvaltning. Jakt ska naturligtvis 

förekomma, men den ska grundas på etiska 

och biologiska värderingar och utnyttja ett 

överskott. Dessutom bör konsumtion av det 

skjutna alltid vara en grundförutsättning 

som endast kan åsidosättas i undantagsfall. 

Om en viltstrategi (som i förslaget) utgår 

från att maximera jakttillfällena är vi långt 

från en ekosystembaserad förvaltning. I 

Naturvårdsverkets strategi blir därför detta 

uttryck bara kosmetika.” 

ÖVERSYNEN AV JAKTTIDERNA är en lång 

process som inte väntas leda fram till regeringsbeslut 

förrän en bra bit in på nästa 

år. Men tanken är att Naturvårdsverkets 

förslag ska vara i princip klart i slutet av 

innevarande år. Fram till dess måste vi 

arbeta intensivt. Även andra värden än att 

gynna jakten måste få spela en avgörande 

roll i de jakttider som ska gälla de kommande 

sex åren. Anders Wirdheim 



TOPP 5 

Arterna som ökat allra mest procentuellt i 

Svensk Fågeltaxerings standardrutter under 

åren 1998–2018, mätt i genomsnittlig procentuell 

årlig ökning. 


Gransångare. 

Sydlig gransångare (14,9) 

Ökningen gäller den sydliga underarten av 

1 

gransångare, collybita. I norra Sverige finns 

underarten abietinus som inte har ökat på samma 

sätt. Varmare klimat och större mängd trivialskog är 

troliga orsaker till ökningen av sydlig gransångare. 

Ung fiskgjuse spanar. 

FÅGELSKYDD 

Nya riktlinjer för tävlingar 

med båtar och swimruns 

Det har blivit allt vanligare med tävlingar 

som förläggs vid sjöar eller hav 

med känsligt och värdefullt fågelliv. 

Inte sällan äger dessa rum under 

häckningstid. Nu har BirdLife Sverige 

tagit fram riktlinjer kring detta. 

DET HANDLAR OFTA om tävlingar med 

snabba motorbåtar och så kallade swimruns, 

som snabbt har blivit oerhört populärt. 

Ett swimrun är en tävling där deltagarna 

omväxlande simmar och springer. 

Problemet för fåglar består främst i 

att det kan innebära svallvågor, buller 

och annan typ av störning. Effekten kan 

vara drastisk även om arrangemanget är 

kortvarigt. 

De fågelarter som i första hand bör 

uppmärksammas är storlom, smålom och 

fiskgjuse, som alla har sin huvudsakliga 

europeiska utbredning i Norden, men även 

häckande havsörn kan vara utsatt. 

– Det är ett relativt litet antal sjöar, 

främst sådana belägna nära städer och 

tätorter, som berörs på årsbasis. Men 

frågor om lämplighet, både vad gäller plats 

och tidpunkt på året, uppmärksammas 

ofta med så kort varsel att det kan vara 

svårt att flytta på tävlingen, säger Daniel 

Bengtsson, fågelskyddsansvarig i BirdLife 

Sverige. 

I riktlinjerna finns information om vad 

arrangören bör tänka inför planeringen av 

ett arrangemang: 

◗ Ta kontakt med myndigheter (länsstyrelse, 

kommun), lokala naturvårdsorganisationer 

och privatpersoner med goda 

kunskaper om den lokala fågelfaunan. 

◗ Försök hitta en plats och tidpunkt för 

tävlingarna där riskerna för störningar 

eller skada på fågellivet är små eller försumbara. 

Det är 4§ i artskyddsförordningen om 

störning som är styrande för placeringen. 

Nu ska riktlinjerna skickas ut till berörda 

idrottsförbund och arrangörer. NA 

Havsörn (11,3) 

Havsörnen har 

2 

verkligen kommit 

tillbaka efter de stora 

nedgångarna under 

1900-talets första hälft. Inte 

minst tack vare projekt för 

att rädda den, och mindre 

giftanvändning. 

Steglits (9,6) 

I södra och mellersta 

3 

Sverige märks den 

enorma ökningen av 

steglits, som numera också 

hittas längs hela Norrlandskusten. 

Varmare klimat är 

en trolig förklaring. 

Röd glada (9,1) 

Sedan röd glada 

4 

började övervintra i 

Skåne i slutet av 1950-talet 

har antalen skjutit i höjden. 

Numera häckar det röd 

glada i de flesta landskap i 

södra och mellersta 

Sverige. 

Grågås (8,0) 

Grågåsens segertåg 

5 

över Sverige har varit 

spektakulär. Från att ha varit 

en raritet på 1950-talet finns 

den i dag i stora antal, och 

fortsätter att öka. 

Havsörn. 

Steglits. 

Röd glada. 

Grågås. 






AKTUELLT 

NOTISER 

Fågelcentralen på Hisingen 

har fått stor donation 

Petra Lundbergs stiftelse, vars ändamål är att 

främja djur och stärka deras livsvillkor, har 

donerat 300 000 kr till verksamheten vid Fågelcentralen 

på Hisingen i Göteborg. Stiftelsens 

förhoppning är att pengarna ska innebära en 

vändpunkt i arbetet med att säkra finansiering 

av Fågelcentralens verksamhet. 

Vid Fågelcentralen, som är en anläggning 

som hjälper alla arter av skadade vilda fåglar, 

har verksamhet bedrivits sedan 1987. Driften 

har länge skötts av Göteborgs Ornitologiska 

Förening, då anläggningen från början etablerades 

för avel av den då utrotningshotade 

pilgrimsfalken, men har på senare år fungerat 

som en rehabiliteringscentral för skadade vilda 

fåglar av alla de slag. 

Sedan den 1 oktober 2018 drivs Fågelcentralen 

av den ideella organisationen Animals 

HOPE. Verksamheten är även fortsatt helt 

beroende av donationer – enskilda belopp eller 

månadsgivare – för att hålla igång verksamheten 

på sikt. 

Fel faktauppgift 

På sidan 16 i förra numret av Vår Fågelvärld 

skrev vi att Stina Rigbäck varit tillförordnad 

föreningschef sedan oktober förra året, men 

rätt uppgift är november 2018. 

Karta visade inte skogliga 

värdetrakter utan förslag 

I artikeln Intakta fjällnära skogar avgörande för 

flera fågelarter i förra numret av Vår Fågelvärld 

finns en karta längst ned på sidan 45. Den påstås 

visa skogliga värdetrakter, men är i själva 

verket förslag till värdetrakter. Skogliga värdetrakter 

fastställs av respektive länsstyrelse och 

är alltså inte det som finns på kartan i artikeln. 

Kartmaterialet är ett underlag som företaget 

Metria miljöanalys tagit fram på uppdrag av 

Naturvårdsverket, och det har i olika omfattning 

använts av länsstyrelserna som underlagsmaterial 

när de tagit fram värdetrakter. 

Ny årsrapport från 

Svensk Fågeltaxering 

Svensk Fågeltaxering har publicerat sin 

årsrapport som kan laddas ned och läsas på 

www.fageltaxering.lu.se. Under de senaste 

tio åren har 19 procent av de räknade arterna 

minskat, och 17 procent har ökat. För övriga 

arter (64 procent) går inga säkerställda förändringar 

att påvisa. Mest minskar arterna 

grönfink, ärtsångare, korsnäbb (både större 

och mindre korsnäbb ingår), talltita, gulsparv, 

grönsiska, gök, svartvit flugsnappare, taltrast 

och kråka. Ökat mest har fjällripa, sidensvans, 

sydlig gransångare, steglits, tornfalk, gärdsmyg, 

storskrake, grågås, kungsfågel och nordlig 

gransångare. 

UNGDOMSSKÅDARNA 

Unga skådare på Landsort 

Ungdomsskådarna är BirdLife Sveriges 

sektion för yngre fågelintresserade. 

Nyligen var de på Landsort i 

Östersjön. Här är deras rapport. 

EN GEOGRAFISKT VID skara med deltagare 

äntrade långfredagens sista båt mot 

Landsort, beläget i Sörmlands sydöstra 

kustlandskap. Några av dem kände igen 

varandra sedan tidigare, andra stiftade nya 

bekantskaper, vilket är så härligt med ungdomsläger. 

Redan här högg vi tag i kikarna 

och gick upp på däck för att påbörja lägerlistan. 

Den långväga ditresan var plötsligt 

bortglömd. 

Uppstigning första morgonen skedde 

innan soluppgång och snart stod vi på Södra 

udden. För många av deltagarna var det 

premiär på Landsort, och alla var överens 

om att just avståndet på sträcket var det 

bästa vi upplevt på sjöfågel. Förmiddagen 

fortsatte lite lugnare när vi reagerade på 

ett lockläte. Gulhämpling! Fågeln landade 

bakom oss och alla fick se den fint. Den råa 

morgonkylan byttes mot strålande sol och 

varma vindar och mellan flockarna fanns 

tid att bara ta en kopp kaffe och njuta av 

tillvaron. 

EFTER LUNCH OCH vila bestämde sig ett 

gäng för tättingspan på norra ön, och 

några fortsatte att vila, men när Emil var 

ute och tog ett samtal reagerade han på 

ett måsläte, och minsann – där kom två 

FOTO: ESPEN QUINTO-ASHMAN 

Från vänster: Emil Lundahl, Gustav Pettersson, Ebba Adolfsson, Frida Pollack, Carl Sörensen, Mattis 

Wallberg, Ulrik Wallberg, Kasper Wieck och Max Olsson. 

FOTO: EMIL LUNDAHL 

Gulhämpling, ett av många fina fågelminnen 

från ungdomsskådarnas läger på Landsort i april 

2019. 

svarthuvade måsar lugnt flygandes mot 

norr! Emil lyckades skicka ut sms i vår 

lägergrupp under samtalet och ungdomar 

utan skor och jackor sprang handlöst ut 

mot gräsmattan – det ultimata beviset för 

vilken potential ön innehar! Till kvällen 

blev det falukorv. Artlistan visade sig ha 

ökat till 79 arter, och då återstod hela två 

morgnar. 

SISTA MORGONEN STRÄCKTE melanittor 

flitigt och i en liten flock med sjöorre och 

alfågel hittades en honfärgad alförrädare! 

Undertecknad hade dock fått smak för 

Norra udden och under morgonen kunde 

där en berguv beskådas ute på ett skär, 

mycket otippat. Vilka arter! 

Efter packning och gruppbild konstaterades 

lägerlistan sluta på 105 arter. 

Undertecknad, Ebba Adolfsson och Emil 

Lundahl tackar för ett trevligt läger! 

Max Olsson 


ATX 

GENOM 

HELT 

NYA ÖGON 

SEE THE UNSEEN

5 FRÅGOR Mia Ericsson 

text Niklas Aronsson 

Hoppas få folk förstå 

att silltrutar är unika 

BirdLife Sverige har i år startat projeket Afrika tur & retur med Mia 

Ericsson som projektledare. Hon hoppas kunna öka människors 

kunskap om och intresse för silltrutars och skräntärnors flyttning. 

Vad är Afrika tur & retur för ett projekt? 

1 

– Det är ett naturvårdsprojekt där vi vill öka 

kunskapen och intresset för silltrut och skräntärna. 

Detta är karaktäristiska arter som är lätta att känna 

igen. Båda arterna häckar i Östersjön men övervintrar 

i olika delar av Afrika – de gör en imponerande 

resa som vi vill fördjupa oss i. Genom samarbete 

med Lunds universitet kartläggs fåglarnas flyttvägar. 

Arterna kommer också att fungera som 

ambassadörer för att lyfta problematiken kring vårt 

innanhav. Projektet pågår fram till december 2020 

och finansieras av Postkodstiftelsen. 

Vilken målsättning har projektet? 

2 

– Genom att sprida våra forskningsresultat 

vill vi att både allmänhet, myndigheter och beslutsfattare 

ska fördjupa sitt engagemang i biologisk 

mångfald och naturvård. Vi kommer bland annat 

anordna Silltrutens dag i Stockholm i augusti och 

medverka på Falsterbo Bird Show. Vi kommer också 

rikta en hel del information till barn, bland annat 

genom att släppa två barnböcker och utveckla pedagogiskt 

material. 

Vad har du för bakgrund som gjort att du har 

3 

fått jobbet som projektledare? 

– I min bakgrund som biolog och forskare inom etologi 

(djurs beteende) är jag van att driva projekt och 

jag har goda kunskaper om naturvård, fåglar och 

biologiämnet i stort. Jag har också läst pedagogik 

och undervisat på olika nivå – allt från yngre skolåldern 

till universitetsstudenter och även arbetat med 

undervisning på Kolmårdens djurpark. 

Vilka är utmaningarna med Afrika tur & retur 

4 

tror du? 

– Jag tror att en stor utmaning blir att lyfta allmänhetens 

intresse runt främst östersjösilltruten. Min 

känsla är att många som inte har så god kunskap om 

fåglar tycker att måsfåglar är irriterande, speciellt 

MIA ERICSSON 

Ålder: 36 år. 

Bor: Kalmar. 

Arbete: Biolog, doktor i 

etologi med stress och 

välfärd hos höns som 

forskningsområde. Kommer 

senast från arbete som 

universitetslektor i etologi 

på Linnéuniversitetet. 

Aktuell: Arbetar som 

projektledare på BirdLife 

Sverige sedan 1 april. 

FOTO: STINA RIGBÄCK 

inne i städerna. Jag hoppas dock att vi kan få gemene 

man att förstå att dessa fåglar är unika, både 

i sitt beteende och som underart, och att de är en 

viktig del i Östersjöns ekosystem. För mig personligen 

blir det en utmaning att byta bana efter 13 år 

inom akademin! 

Varför är det ett viktigt och angeläget 

5 

projekt? 

– Projektet är i grunden ett naturvårdsprojekt som 

övergripande gynnar Östersjön. Både skräntärna 

och silltrut är rödlistade arter som kraftigt minskat 

i antal sedan 1970-talet. Vi hoppas att projektet kan 

bidra till att dessa arter återhämtar sig och att rödlistningen 

kan lyftas. Lyckas vi kommer även andra 

arter gynnas och då är naturskyddsarbetet kring 

Östersjön på väg i en positiv riktning. 


FACEBOOK Fåglar Inpå Knuten Över 63 000 medlemmar 

FOTO: BRITT-MARIE SEIBOLD 

Fyller skogen med sång 

Svartvit flugsnappare finns över större delen av landet. Arten flyttar efter häckningen åt sydväst och vidare till Afrika där den övervintrar, 

troligen i mellersta delen av den väldiga kontinenten. Bland annat finns ett ett ringåterfynd från Uganda, 

Sommargäster 

Från Facebookgruppen Fåglar Inpå 

Knuten hämtar vi den här gången bilder 

på fåglar som förgyller vår tillvaro med 

sin närvaro några korta sommarmånader 

innan de flyger söderut, undan kyla och 

snö för att övervintra på en varmare plats 

– långt från kalla Norden. 

Många övervintrar i sydvästra Europa 

eller i Afrika, medan några få arter flyger 

åt sydost för att övervintra i Indien. 

Niklas Aronsson 

Sentida invandrare 

Pungmes är en relativt sen häckfågel i Sverige. De första fynden 

gjordes på 1960-talet. Återfynd av ringmärkta fåglar har gjorts så 

långt bort som på iberiska halvön och i södra Frankrike. 

FOTO: KENNETH TENS 


FOTO: KRISTINA DUVANDER 

FOTO: LARS ANMARK 

Irrgäster och tillfälliga häckfåglar 

Varje försommar gästas Sverige av en eller flera biätare. Det är en nomadisk art som 

vissa år har häckat i landet – senast sommaren 2015 på Öland. 

Indien tur & retur 

Rosenfink hör till det fåtal svenska häckfåglar som 

övervintrar sydost om Sverige, ända borta i Indien. På 

vägen till och från sina övervintringsplatser flyger de 

snabbt, och kan tillryggalägga 20–30 mil per dag. 

FOTO: HELENE LARSEN 

FOTO: MICHAEL PELZ 

Snabbflygande afrikaresenär 

Ladusvalan hör till de arter som har det allra längsta avståndet mellan häckningsplatsen 

och övervintringsområdet. Återfynd har visat att ladusvalan kan övervintra i Sydafrika. 

FOTO: MARIA PEHRSON 

Sävligt sjungande 

En av vassarnas vanligaste röster är rörsångarens. 

En minnesramsa går: Rörsångaren 

sjunger sävligt, medan sävsångaren sjunger 

rörligt. Övervintrar i västra Afrika. 

Vattenberoende året runt 

Den vackra storlommen, vars rop låter både ödsligt 

och melankoliskt, klarar inte att vara kvar i landet när 

isarna lägger sig. De flesta storlommar tycks övervintra 

i Svarta havet eller i Medelhavet. Dit kommer de 

genom att flyga över land under hösten. 


PORTRÄTT 

Markus Tallroth 


Skarpsynt 

Markus Tallroth är fågelexperten som basar 

över Naturbokhandeln. 

text Eva Stenvång Lindqvist | foto Roine Magnusson 

Utanför Naturbokhandeln i Stenåsa på 

Öland går Markus Tallroth och spankulerar, 

som vanligt försedd med en 

kamera. Det är en fin majdag, det är 

mitt på dan och stiltje på fågelfronten. 

– Jag känner mig inte hel utan 

kamera. Det finns alltid något att leta rätt på och jag 

gillar att krypa runt och fotografera, säger han och 

tar sikte på ett buskage där något i småfågelformat 

rör på sig. 

I en annan ände av landet, närmare bestämt 

Värmland, har en gråhuvad vipa för första gången 

landat på svensk mark. Nyheten fick skådare från 

alla håll att kasta sig i bilarna för att dra dit, för en 

sådan art är ett tungt vägande kryss på 

Sverigelistan. 

Markus hörde inte till dem. 

– Nej, jag lämnar inte gärna Öland, 

säger han. Jag är trött på att dra iväg 

sådär, det ger mig inte mycket förutom 

det sociala, att man träffar folk. I alla 

fall inte att dra så långt. Jag gjorde det en gång i tiden, 

men nu tycker jag att det tar för mycket tid. Jag 

jobbar väldigt mycket och vill prioritera mitt eget 

skådande och familjelivet. Fritiden är så värdefull. 

Markus satsar hellre på Ölandslistan, med hittills 

348 arter. Norra udden-listan omfattar 256. 

Jag 

känner 

mig inte hel 

utan kamera. 

MEDAN SKÅDARNA BILDAR stora flockar på Ölands 

södra udde vår och höst håller Markus helst till i 

närheten av den mindre kända fyren Långe Erik. 

Han lockades till udden i norr av en tallsparvshanne 

som vännen Tobias Berger upptäckte våren 2008. 

– Då gjorde jag mitt första riktiga skådarbesök 

där. Vi är ett gäng som gjort norra udden till ”vår” 

plats och vi skådar dessutom där tillsammans en 

vecka varje vår. 

– Det är en väldigt vacker och naturskön plats. 

Udden är sista utposten mot norr och jag gillar att 

det är lite ödsligt. Jag kan gå och traska själv och 

kanske ha turen att vara först på bollen. 

Det har hänt några gånger, senast den 16 februari 

då Markus upptäckte en stäppörn. 

– Det är kul att känna att det finns en stor potential 

när det gäller att hitta sällsyntheter. Men jag 

väntar fortfarande på den riktigt stora rariteten. Jag 

drömmer om att hitta en blåtrast. Eller en stentrast. 

Det vore något! 

ATT SJÄLV UPPTÄCKA fåglar är viktigt 

för Markus. Han tycker att det behövs 

mer av den sortens fågelskådning än att 

det flängs runt mellan felflugna rariteter 

som andra fått ögonen på. 

Men då krävs det ofta att man är en 

mycket skicklig skådare, med blick för små särskiljande 

detaljer i fjäderdräkterna. Och Markus är just 

precis en sådan, prisbelönt därtill. Två år i rad har 

han vunnit Club300:s identifieringstävling under 

Falsterbo Bird Show. 2017 gällde det rovfåglar – då 

han för övrigt vann över rovfågelsgurun Dick Forsman 

– och 2018 vadare. 

– Jag har alltid hängt med duktiga skådare, och 

med mitt arbete är det naturligt att prata fågel med 

likasinnade. Att jag får fågelfrågor hela tiden hjälper 

mig också att upprätthålla kunskaperna, säger han. 

I höstas blev Markus verksamhetschef på Naturbokhandeln. 

Fram till september är han pappaledig 

MARKUS TALLROTH 

Ålder: 34. 

Bor: I Isgärde norr om 

Färjestaden. 

Familj: Sambon Madelene 

och sonen Oskar, 15 

månader. 

Gör: Verksamhetschef på 

Naturbokhandeln. 

Det visste du inte: Är 

mycket filmintresserad. 

”Jag har sett över 2 000 

filmer och betygsatt dem 

alla.” Överst på listan? The 

Shawshank Redemption 

(Nyckeln till frihet) från 

1994. 


PORTRÄTT 

Markus Tallroth 

– Och byta namn till mötesplatsen.se, tillägger 

han med ett skratt. 

Markus började på Naturbokhandeln 2009. Vid 

den tidpunkten var det inte alls meningen att han 

skulle gå vidare till att bli säljare på heltid, så småningom 

butikschef och nu alltså verksamhetschef 

på BirdLife Sveriges naturbutik. 

Markus skulle bli sjuksköterska. 

– Min pappa är läkare och jag hade tänkt mig en 

bana inom sjukvården jag också. Så jag började läsa 

till sjuksköterska, i Kalmar. Men under sommaruppehållet 

var jag timanställd på Naturbokhandeln 

och blev kvar. Nu är jag en av dem som har jobbat 

längst hos BirdLife Sverige. 

MINA FAVORITER 

◗ Fåglar: ”Det låter kanske lite trist, men jag gillar rödhaken. Det är en så mysig och tuff 

liten fågel. Och vanlig. På höstarna när rödhakarna sitter och knäpper … de förmedlar en 

härlig känsla.” 

◗ Fågellokal: Ölands norra udde, förstås. Men även Stenboudd i Runstens socken. ”Där är 

fint, med jättestora, betade strandängar och två isolerade dungar som drar till sin mycket 

fågel.” 

◗ Bästa skådning: ”Jag tycker om att gå med min handkikare och kamera och leta efter 

småfåglar i dungarna.” 

SÅ KAN DET alltså gå om man som Markus växer 

upp i en mycket naturintresserad familj med en 

pappa som är duktig skådare. Mamma har blick 

även för blommorna. 

– Jag har varit ute i naturen hela livet, sammanfattar 

Markus sina första 34 år och nämner att han 

också är utbildad vildmarksguide efter en gymnasieutbildning 

i Osby. 

– Utbildningen hade inriktning på ledarskap, 

vilket kommer väl till pass nu. 

Markus kommer från Skurup i Skåne, men 

familjen hade – och har – även en stuga på Öland, 

i Åkerby i Runstens socken. År 2017 köpte han och 

sambon en vacker gård från 1905 längs bygatan i 

Isgärde norr om Färjestaden, i Glömminge socken. 

– Läget är bra om man är fågelskådare, konstaterar 

han och nämner några arter han sett från tomten 

som ”sticker ut lite extra”: praktejder, stäpphök, 

ägretthäger, gulhämpling, ringtrast … 

Jag vill 

att 

Naturbokhandeln 

ska 

fungera som 

är ännu större 

mötesplats än 

den redan är. 

med sonen Oskar, men jobbar två dagar i veckan. 

Han är mycket aktiv på sociala medier också och 

skriver inte minst i Facebook-gruppen Fåglar Inpå 

Knuten. Han vill vara tillgänglig och synlig, en del 

av Naturbokhandelns varumärke som har tonvikt på 

kunskap och kvalitet. 

– Är man ansvarig för ett litet företag är det ju 

inte alltid så lätt att vara borta, säger han. Det skulle 

inte gå utan den duktiga personalen. Kollegorna ska 

verkligen ha en eloge! 

MARKUS SAKNAR INTE framtidsvisioner vad butiken 

beträffar. 

– Att komma dit ska vara som att gå in i ett vardagsrum. 

Jag vill att Naturbokhandeln ska fungera 

som en ännu större mötesplats än den redan är, bli 

Sveriges största mötesplats för naturintresserade. 

Man skulle kunna bygga ut eller renovera den och 

kanske bygga ett fågeltorn i ”tubkikarrummet” med 

360 graders utsikt ... 

INNE I BOKHANDELN är det som alltid folk och ingen 

går ut tomhänt. Där finns för många frestelser. 

Många kunder fikar först. Från och med i år heter 

fågelskådarmatningen Stenhusa frukost & lunch 

och drivs i sommar av de fågelintresserade bröderna 

Halldén. 

Ordningen är återställd efter en besvärlig tid 

med sinande brunn – något kommunalt vatten finns 

inte. Den förra entreprenören gav upp. Nu blir det 

en vattensnål meny med fågelskådarmackor och 

isterband. Även fågelhaket ligger under Markus 

domäner, som har det formella namnet Stenhusa 

Gård AB. 

– Det är en ynnest att få jobba här, säger han och 

skådar ut över välfyllda bokhyllor, frestande nya 

kikarmodeller och presenter med naturprofil för 

alla åldrar och smaker. 

– Jag vill jobba med det här … alltid. 

En fågel ska få följa med hem, till lille Oskar. En 

mjukisfågel som piper. 

– Det blir såklart en rödhake. 


Facebook “f” Logo CMYK / .eps Facebook “f” Logo CMYK / .eps 

PERFEKT PÅ RESAN 

Nu med Velbon 

Ultrastick Super 8 

utan kostnad! 

Värde 749:- 

CELESTRON Hummingbird 56 Micro ED tubkikare är en kompakt 

tubkikare som passar lika bra på resan som på söndagspromenaden. 

Vikten och formatet gör att den alltid kan vara 

med i fickan eller handbagaget. Hummingbirds förstoringsgrad 

gör att den också förtjänstfullt ersätter en handkikare. 

Tub och handkikare i ett alltså, med en vikt så låg 

som enbart en handkikare. 

CELESTRON NexYZ 

är marknadens mest 

allsidiga digiscopingadapter! 

Den passar till 

tubkikare, handkikare, 

stjärnkikare, mikroskop 

samt i stort sett till alla 

mobiltelefoner. 

Ca. pris: 799:- 

Ca. pris: 5.499:- 

Komplettera gärna med CELESTRON NEXYZ så 

kan du fotografera eller filma dina upplevelser! 

www.focusnordic.se 

FocusNordic

FOKUS 

Myggburna fågelvirus 

SMITTAD AV 

MYGGOR 

Sjukdomar. När man pratar 

om fåglar och virussjukdomar 

tänker de flesta kanske i 

första hand på olika typer av 

fågelinfluensa, som ju har 

uppmärksammats i media 

sedan det första fyndet av en 

högpatogen stam av viruset 

i två viggar i Oskarshamn 

vårvintern 2006. Men det 

finns också ett antal fågelvirus 

som sprids med stickmyggor. 

text & foto Anders Lindström | illustration Disa Eklöf 

Stickmyggor är välkända för 

att kunna sprida sjukdomar 

till människor och globalt 

sett skördar myggburna 

sjukdomar som malaria, gula 

febern, dengue och West 

Nile-feber hundratusentals liv 

varje år. I Sverige har vi varit 

relativt förskonade från myggburna smittor, men 

Ockelbosjukan, som orsakas av Sindbisvirus, är ett 

exempel på ett fågelvirus som sprids med myggor i 

landet. Under 1700- och 1800-talen var malaria en 

folksjukdom i Sverige och de sista inhemska fallen 

av malaria inträffade så sent som på 1930-talet. 

Tularemi, eller harpest, är en bakterie som bland 

annat kan spridas med stickmyggor och som orsakar 

ett hundratal sjukdomsfall per år i Sverige, men 

bortsett från det så har vi som sagt sluppit den här 

typen av smittämnen. Under senare år har läget 

förändrats, mycket beroende på klimatförändring 

och globaliserad handel. De ökande temperaturerna 

gör att virus som tidigare inte kunnat etablera sig 

i Europa har fått fotfäste, och nu sprider sig bland 

fåglar via myggor. De sjukdomar som har spridit sig 

mest är West Nile-feber och usutu. 

SYDLIG OCH NORDLIG husmygga Culex pipiens och 

Culex torrentium är två ornitofila myggor som 

sprider virus mellan fåglar. Den sydliga husmyggan 

är utbredd över stora delar av världen och är inte 

sällan den vanligaste myggarten. Den lägger sina 

ägg i alla typer av stillastående vatten och man 

hittar den ofta i till exempel regnvattenstunnor 

och liknande i trädgårdar. Husmyggorna förökar 


Flera myggarter är helt specialiserade 

på att suga blod från fåglar, till exempel 

sydlig husmygga Culex pipiens och 

nordlig husmygga Culex torrentium. 

Båda är dessutom mycket kompetenta 

brovektorer för de virus som nämns i 

texten. 

vår fågelvärld | 1.2016 23

FOKUS 


sig under hela sommaren och populationerna 

växer till sig – i slutet av sommaren och början av 

hösten är de som störst. Det innebär också att det 

finns många myggor som potentiellt kan sprida 

viruset vidare och antalet infekterade fåglar ökar 

drastiskt. Det är typiskt att man ser utbrott av de 

här virussjukdomarna i augusti–september. På 

sensommaren och tidiga hösten kläcks den sista 

generationen av husmyggor. De parar sig, men 

honorna tar inga blodmål utan äter bara nektar för 

att bygga upp sitt fettlager och kunna övervintra. De 

övervintrar i källare, på vindar, i stall och i grottor. 

På våren när de flyger ut tar de ett blodmål för att 

äggen ska utvecklas innan hon lägger dem. Virusen 

i den här artikeln använder de här övervintrande 

myggorna som ett sätt att klara vintern genom 

att viruset överförs från en infekterad mygghona 

till hennes ägg och sedan följer med genom alla 

livsstadier. Det innebär att även de mygghonor som 

har övervintrat och aldrig sugit blod kan sprida 

viruset till fåglar när de kommer ut på vårkanten 

och letar efter ett blodmål. 

EFTERSOM HUSMYGGORNA helst biter fåglar så behövs 

det ofta myggor av andra arter som biter både 

fåglar och däggdjur för att viruset ska spridas till 

människor och hästar. Det finns flera sådana arter 

i Sverige. Nilfebersmyggan Culex modestus som 

upptäcktes i Simrishamn i Skåne under sommaren 

2017, och visat sig vara vanlig i Falsterbo, är en art 

som har utmärkt sig som en kompetent brovektor. 

Även vanliga arter som till exempel sumpmygga Coquillettidia 

richiardii och sommarsvämmygga Aedes 

vexans kan fungera som brovektorer för West Nilevirus. 

För Sindbisvirus verkar rödbrun höstmygga 

Aedes cinereus fungera som brovektor. Den är en av 

våra vanligaste och mest spridda myggarter, som 

också är aktiv sent på säsongen när risken att träffa 

på smittade fåglar är som störst. 

När en mygga suger blod från en infekterad fågel 

får den in viruspartiklar i magen. Viruset måste 

först infektera cellerna i magsäcken och vidare ut 

i hemocoelet, för att slutligen infektera myggans 

salivkörtlar. Nästa gång myggan sticker ett djur så 

följer viruspartiklar med saliven in i värddjuret 

och infekterar det. Hela processen påverkas av 

temperaturen, och ju varmare det är desto fortare 

kommer viruset att hamna i myggans salivkörtlar, 

och myggan kommer att överföra viruset nästa gång 

den suger blod. 

SINDBIS ÄR DET enda myggburna fågelvirus som 

man kan hitta regelbundet i Sverige idag. Namnet 

Sindbis kommer från distriktet där viruset först 

beskrevs, ett område som ligger strax norr om 

Kairo i Egypten. Viruset är utbrett över stora delar 

Rödbrun höstmygga. 

av världen men man har bara sett sjukdomsutbrott 

hos människor i Skandinavien, Afrika, Australien 

och Kina. Virusstammar från Afrika, Europa och 

Ryssland liknar varandra, medan virusstammar 

från södra Indien bildar en egen grupp beroende 

på att det inte finns några stora flyttfågelvägar 

som binder samman Indien och Afrika eller 

Mellanöstern. Det finns inga dokumenterade 

fall av Sindbis i Skandinavien innan 1960-talet, 

så man tror att det här viruset har etablerat sig i 

Skandinavien med flyttfåglar från Afrika. När man 

har undersökt svenska fåglar så har man hittat 

fler antikroppspositiva individer än genomsnittet 

i björktrast, rödvingetrast och taltrast där antalet 

positiva individer ligger mellan 22 och 44 procent. 

Genomsnittet för samtliga arter är åtta procent. 

Även skogshönsen – tjäder, orre och järpe – 

drabbas, och man har spekulerat i om utbrottens 

sjuårscykler kan kopplas till gruppimmunitet mot 

viruset i skogshönspopulationerna. Det vill säga, vid 

ett utbrott så blir många av de överlevande fåglarna 

immuna mot viruset. På samma sätt som när man 

vaccinerar mot sjukdomar bland människor så ger 


A. Viruset förs med flyttfåglar söderifrån på våren. B. Husmyggor sprider viruset från 

smittade flyttfåglar till andra fåglar, och viruset sprids i fågelpopulationen. C. Infekterade 

myggor kan lägga infekterade ägg, som leder till infekterade larver och sedan infekterade 

myggor, och eftersom husmyggorna övervintrar som adulta ges även viruset en möjlighet att 

övervintra. D. När en tillräckligt stor del av fågelpopulationen är infekterad brukar man se 

att infektionen spiller över på till exempel hästar och människor via så kallade brovektorer, 

som till exempel sommarsvämmyggan Aedes vexans. 

kan de här symptomen kvarstå i upp till ett år. 

Vanligen är det bara ett fåtal människor per år som 

drabbas, men 1995 var det ett stort utbrott med 

nästan 1 300 drabbade i Finland. 

det ett skydd mot nya utbrott. Efterhand som de 

immuna fåglarna dör så blir andelen fåglar med 

antikroppar färre och efter sju år så är andelen så 

låg att ett nytt utbrott kan inträffa. Man har också 

sett att populationerna av skogshöns varierar i 

samma cykler som utbrotten av Sindbisvirus. 

I Sverige är sjukdomen vanligast från Dalarna 

och norrut och orsakar utbrott bland människor 

med jämna mellanrum, senast 2013 i Västerbotten. 

Svenska myggarter som man har visat kan sprida 

Sindbisvirus är sydlig och nordlig husmygga Culex 

pipiens och Cx. torrentium, skogsfågelmygga, 

Culiseta morsitans, sumpmygga Coquillettidia 

richiardii, skogstömygga Aedes communis, 

vinkelklomygga Aedes excrucians, och rödbrun 

höstmygga Aedes cinereus. Eftersom det är några 

av våra vanligaste och mest spridda myggarter är 

det kanske lite förvånande att utbredningen av 

Sindbisvirus i Sverige är såpass begränsad till norra 

delarna av landet. 

Människor som smittas får ofta utslag och feber. 

Ledsmärtor i handleder, anklar, knän och höfter är 

typiska och hos ungefär hälften av de som insjuknar 

WEST NILE-VIRUS har fått sitt namn av området där 

viruset först beskrevs, ett distrikt i norra Uganda. 

Den viktigaste faktorn för spridning av West Nilevirus 

över längre avstånd är flyttande fåglar. Viruset 

är påträffat i en mängd olika flyttfåglar, till exempel 

rödstjärt, svartvit flugsnappare, trädgårdssångare, 

törnskata, gulärla, sädesärla, backsvala, sothöna, 

skrattmås, fiskgjuse, brunand och stjärtand. När 

man tittar på kartor över utbrott av West Nile i 

Europa så ser man att de ofta ligger längs med flyttvägarna 

för fåglar som kommer söderifrån. Under 

de senaste tio åren har vi sett hur viruset sakta har 

rört sig norrut i Europa. Från Polen finns det rapporter 

om bland annat årsungar av vit stork med 

antikroppar mot West Nile-virus, vilket betyder 

att de måste ha utsatts för viruset under sin första 

sommar innan de har flyttat någonstans. Viruset 

kan också spridas transovariellt, det vill säga från 

en infekterad honmygga till äggen och sedan vidare 

till nästa generations myggor. Detta gör att viruset 

kan övervintra i de honmyggor som övervintrar. 

På det viset kan smittan etablera sig i ett område 

och blir inte beroende av att det kommer nytt virus 

med flyttfåglar söderifrån. Fåglar som man hittat 

mycket virus i, och som förmodligen hjälper viruset 

att etablera sig på nya platser, är till exempel, kråka, 

gråhäger och gråsparv. De här arterna sprider sedan 

viruset lokalt. West Nile var länge ett relativt okänt 

Sydlig husmygga. 


FOKUS 


Nilfebersmygga. 

Även 

om det 

låter dramatiskt 

så får de 

flesta människor 

(cirka 

80 procent) 

som blir smittade 

inga 

symptom 

överhuvudtaget. 

virus trots några mindre utbrott i Europa under 

slutet av 1900-talet. Men 1999 dök viruset upp i 

New York i USA. Patienter med svår hjärninflammation 

från ett begränsat område i Queens utreddes 

av hälsovårdsmyndigheterna. Samtidigt hittade man 

ovanligt många döda fåglar i olika delar av New 

York. Det här var en väldigt varm sommar, många 

människor sov ute på grund av värmen eller med 

öppna fönster. Man samlade vatten i tunnor för att 

kunna vattna växter och trädgårdar och det varma 

vattnet fungerade som kläckplatser för husmyggor. 

På det viset var det många som blev utsatta 

för myggbett. På Bronx Zoo på andra sidan East 

River dog chileflamingos och en fjälluggla, och från 

många ställen runt om i New York kom rapporter 

om döda och sjuka amerikanska kråkor. Totalt konstaterade 

man 62 humanfall. Men redan nästa år tog 

spridningen fart och på några år svepte viruset över 

större delen av den nordamerikanska kontinenten. 

Mellan 1999 och 2011 rapporterades 31 392 fall av 

West Nile-feber och 1 263 dödsfall i USA. 

Även om det låter dramatiskt så får de flesta 

människor (cirka 80 procent) som blir smittade inga 

symptom överhuvudtaget. De 20 procent som får 

symptom får ofta feber, huvudvärk, värk i leder och 

muskler, kräkningar, diarré och utslag i varierande 

grad och omfattning. Av de som insjuknar drabbas 

ungefär en av 30 av hjärninflammation och av dem 

dör 3 till 15 procent. Under 2018 rapporterades 

1 503 fall av West Nile-feber från elva länder i EU 

och av dem avled 181 till följd av sjukdomen. De 

länder som drabbades hårdast var Italien, Grekland, 

Rumänien och Ungern. Under 2018 hittades också 

fåglar som avlidit av West Nile i Tyskland och två 

hästar insjuknade strax söder om Berlin. Ända uppe 

vid Östersjökusten påträffades infekterade fåglar. 

Om viruset har etablerat sig i Tyskland är steget inte 

långt till södra Sverige. 

DET HÄR VIRUSET har fått sitt namn efter Usutufloden 

i Swaziland i södra Afrika. Endast ett fåtal fall 

på människa är kända. Symptomen varierar från 

feber till inflammation av ryggmärg och hjärna. Fåglar 

drabbas hårdare och ofta upptäcks usutuvirus i 

nya områden genom massdöd av koltrastar. I en tysk 

studie räknar man med att koltrastpopulationen går 

ned med 15,7 procent vid ett utbrott av usutuvirus, i 

andra studier räknar man med att mellan 50 och 90 

procent av koltrastarna dör. 

Även ugglor och rovfåglar verkar drabbas hårt av 

usutuviruset. Usutu har spridit sig snabbare norrut 

i Europa än West Nile och de senaste åren har det 

varit utbrott i Tyskland, Belgien, Nederländerna och 

norra Frankrike. Om man hittar onormalt många 

döda koltrastar i något område i Sydsverige så kan 

det vara anledning att skicka in några fåglar till SVA 

för att avgöra om de är drabbade av till exempel 

usutu. 


Raja Ampat − unik 

naturkryssning 

EN BEKVÄM OCH STORSLAGEN NATURKRYSSNING 

genom öriket Raja Ampat med världens vackraste 

och mest artrika korallrevsområden. Vi upplever 

fantastisk snorkling och har goda chanser att simma 

med valhaj. Vi vandrar i tropisk 

regnskog och spanar efter paradisfåglar, 

bland andra Wilson Bird of Paradise. När du reser med oss... 

Dessutom kommer vi till byar med en n ✔Äventyr 

spännande kultur. Följ med biologen n ✔Nära djur och natur 

Isak Isaksson på en pionjärresa i Sten n ✔Noga utvalt boende 

Bergmans och Eric Lundqvists fotspår. n ✔Alltid i små grupper 

n ✔Kunniga färdledare 

RESEDATUM: 20 nov – 4 dec 2019 n ✔Grönt engagemang 

MER OM RESAN: 

www.aventyrsresor.se och 

hör av dig på 08-5560 69 00 

eller resor@aventyrsresor.se 

VI KLIMATKOMPENSERAR 

STORA UPPLEVELSER I SMÅ GRUPPER SEDAN 1984 

www.aventyrsresor.se 

-bring our amazing world 

into clear view 

Solo 

Från 8x25 till 10x36 

Pris från 799:- 

Diamondback 


Pris från 1 990:- 

Viper HD 


Pris från 5 990:- 

Vortex Optics distribueras i Sverige av Nordik Distribution AB - Umevägen 3B, 921 45 Lycksele - 0950-120 00 - www.nordik.se

BIRDLIFE SVERIGE Riksstämman 2019 

Riksstämman hölls 13–14 april i Holmsund, strax utanför Umeå. 

Västerbottens Ornitologiska Förening höll i arrangemanget 

tillsammans med BirdLife Sverige. Helgen inleddes på fredagen 

med ett seminarium kring fågelskyddsjuridik. 

Intensiv och spännande riksstämma 

Regionalföreningarna har sedan 

flera år haft en önskan om att 

bygga på sin kunskap kring 

den juridik som omgärdar 

fåglar och fågelskydd. Att 

besitta juridisk spetskompetens har blivit 

allt viktigare. Vid riksstämman 2018 

valdes Frida Johnsson in i styrelsen för 

BirdLife Sverige. Frida är sedan nyligen 

färdigutbildad jurist, och kunnig inom 

miljörätt, varför det föll sig naturligt att 

hon planerade och genomförde seminariet 

om fågelskyddsjuridik. Hon inledde dagen 

med att berätta om Århuskonventionen. 

Den ger allmänheten rätt att ta del av miljöinformation 

som finns hos myndigheter, 

delta i beslutsprocesser om miljön, samt få 

tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. 

Sverige ratificerade Århuskonventionen 

2005. Även EU har ratificerat denna FNkonvention 

som är en grundpelare inom 

miljöjuridiken. 

FOTO: PETER BERGLIN 

EFTER FRIDA VAR det Josia Horts tur att ta 

över. Josia, som berättade om Artskyddsförordningen, 

är en av tre miljöjurister 

som arbetar på Naturskyddsföreningen. 

Tjänsterna bekostas av Naturvårdsverket, 

vars budgettilldelning kraftigt har skurits 

ned, så det finns en viss osäkerhet kring 

framtiden för dessa jurister. Josia informerade 

om att BirdLife Sverige och regionalföreningarna 

har möjlighet att i olika 

frågor ta hjälp av Naturskyddsföreningens 

miljöjurister, och förklarade därefter 

pedagogiskt hur den svenska miljölagstiftningen 

är uppbyggd. Tyvärr tycks den 

vara ett lapptäcke av olika lagar som delvis 

motsäger varandra. 

– Det räcker inte med att läsa lagen för 

att veta vad vi får överklaga eller kan göra, 

sa han. 

I flera fall handlar det om EU-lagstiftning 

som inte har implementerats i svensk 

lagstiftning, vilket både FN och EU har 

klagat på. I dessa fall behöver man titta 

på domstolsbeslut för att få vägledning. 

Artskyddsförordningen är den grundläggande 

svenska lagstiftningen i vilken Artoch 

habitatdirektivet samt Fågeldirektivet 

ska ha implementerats. Ett problem är att 

skogsvårdslagen, liksom minerallagen, 

ligger utanför miljöbalken där Artskyddsförordningen 

ingår. Det innebär att 

oklarheterna blir stora. För avverkningar 

krävs bara en anmälan, såvida det inte rör 

fjällnära skog där tillstånd krävs. I övrigt 

gäller frihet under ansvar så länge man 

uppfyller produktions- och miljömålen. 

– Miljöbalken och skogsvårdslagen tilllämpas 

parallellt. Här går skogsvårdslagen 

före, men den får inte tillämpas i strid med 

Sångsvanar och kanadagäss under 

en av helgens morgonexkursioner. 

artskyddsförordningen, förklarade Josia. 

Det är krångligt och det pågår utredningar 

för att skapa större tydlighet. 

EFTER JOSIA HORTS genomgång var det 

dags för Jonas Grahn från länsstyrelsen i 

Västerbotten – han beskrev tillståndsprövningens 

gång av ett ärende. När lunchen 

var avklarad låg fågeljakt på agendan. 

Robert Franzén, med förflutet som tjänsteman 

på Naturvårdsverket och ordförande i 

Svenska Rovdjursföreningen, gick igenom 

de förordningar som styr jakt på fågel: 

Jaktlagen, som beslutas av riksdagen, jaktförordningen, 

som beslutas av regeringen, 

samt olika föreskrifter som utfärdas av 

myndigheter. Lite överraskande förklarade 

han att förbudet mot blyhagel i våtmark 

inte är reglerat någonstans i jaktlagstift- 


FOTON: PETER BERGLIN 

Stina Rigbäck, tillförordnad föreningschef, såg till att hålla koll 

på presentationer och program. 

Under stämmoförhandlingarna var det uppsluppen stämning och en ovanligt blandad skara 

deltagare med både fler yngre ombud och fler kvinnor än det brukar vara. 

Under söndagens exkursion fanns en möjlighet att få se orrspel på nära håll. Ett dussintal 

orrtuppar bröstade upp sig och gjorde sig märkvärdiga för den enda synliga hönan. 

Sara Elg från Bohusläns Ornitologiska Förening bildar tillsammans 

med Peter Berglin och Bert-Ove Lindström valberedning. 

ningen, vare sig i föreskrifter, förordningar 

eller i lagstiftning. Robert redogjorde 

vidare för de former av jakt som finns: allmän 

jakt och licens- och skyddsjakt, samt 

vilka skillnader som finns dem emellan. 

SJÄLVA ÅRSMÖTESFÖRHANDLINGARNA, 

som genomfördes under lördagen och söndagen, 

13–14 april, blev på det hela taget en 

lugn tillställning. Ombud för motsvarande 

40 mandat var närvarande. Det saknades 

helt ombud från Halland, Blekinge och 

Östra Småland. Verksamhetsberättelse 

och årsredovisning godkändes. Styrelsen 

beviljades ansvarsfrihet för det gångna 

året. Stämman diskuterade hållbarhetsfrågor, 

inte minst utifrån att föreningen 

har ett eget resebolag – AviFauna. Hur 

ställer vi krav på leverantörer? Hur kan 

vi klimatkompensera? Kan man ha en 

miljögradering? 

I EN MOTION från Gotlands OF, Ångermanlands 

OF, Föreningen Sörmlands 

Ornitologer och Stockholms OF angående 

skyddsjakt beslöt stämman att bifalla 

motionärernas första yrkande, nämligen 

att BirdLife Sverige, i samråd med 

regionalföreningarna, tar fram riktlinjer 

för hur våra projekt ska bedrivas, 

med särskilt fokus på eventuella inslag 

av jakt, och att dessa riktlinjer förs in i 

föreningens Program för fågelskydd och 

naturvård. Motionärernas andra yrkande 

bifölls även det, vilket innebär att inget 

aktuellt tillstånd för skyddsjakt utnyttjas 

av föreningen under 2019. Bakgrunden är 

att BirdLife Sverige inom Projekt skräntärna 

ansökt om selektiv jakt på gråtrut 

för att skydda tärnkolonier mot predation. 

Övriga motioner avslogs, dels en om att 

föreningen ska sluta med lärkrutor, dels 

en om att införa krav på att föreningen ska 

presentera en budget för det kommande 

året på riksstämman. 

TVÅ NYA PERSONER valdes in i styrelsen. 

Magnus Lundström från Kungälv som ny 

ledamot efter Åke Pettersson, som avböjt 

omval. Dessutom avgick Frida Johnsson 

och här beslöt stämman om fyllnadsval av 

Kent-Ove Hvass från Skövde. 

Stämman fattade också beslut om 

övergripande verksamhetsriktlinjer för 

åren 2020–2025. Dessa utgår från tre 

huvudpunkter: Ett starkt fågelskydd och 

förbättrad naturvård, ett ökat intresse för 


FOTON: PETER BERGLIN 

Åke Pettersson, som under lång tid varit aktiv 

inom fågelskydd i föreningen avtackades. 

Lotta Berg, ordförande i Birdlife Sverige och Bert-Ove Lindström läser upp motiveringen för Inger 

Brännström som var en av fyra att tilldelas föreningens förtjänstplakett. 

Frida Johnsson tillsammans med Pontus 

Wennesjö. 

och kunskap om fåglar och natur samt en 

stark och engagerad organisation. 

Efter många år med oförändrad 

medlemsavgift beslöt stämman att höja 

densamma från 295 kronor till 330 kronor, 

med start 2020. 

Antalet medlemmar i föreningen var 

vid årsskiftet 16 787 stycken, en minskning 

med 239 medlemmar. I verksamhetsberättelsen 

förklaras minskningen med ett 

byte av medlemssystem som medgivit en 

effektivare dubblettkontroll. 

Under både lördags- och söndagsmorgonen 

kunde deltagarna välja att vara med 

på exkursioner till fina fågelmarker runt 

Kjell Carlsson, vice ordförande i Birdlife Sverige, 

på lördagens bankett. 

om Holmsund och Umeå. Dessa var välbesökta 

och det bjöds fina observationer 

på snösparvsflockar, orrpel, trumpetande 

tranor och sångsvanar. 

PÅ KVÄLLARNA ARRANGERADE Västerbottens 

Ornitologiska Förening flera intressanta 

föredrag. På fredagen redogjorde 

Ume-deltats fältstation för sin verksamhet 

och därefter berättade Christer Olsson 

om den vitryggiga hackspettens status i 

Västerbotten. 

Under lördagen hölls föredraget Videsparven 

– globalt hotad art med rötter i 

öst av Lars Edenius, professor på Svenska 

Urban Toresson har varit ordförande för föreningens 

bolag, men avgår nu under våren. 

Lantbruksuniversitetet. Han berättade 

om var man tror att de videsparvar som 

häckar i Sverige övervintrar någonstans. 

Något helt säker svar finns inte, men 

sannolikt någonstans i Kina, alternativt 

Koreahalvön. 

NÄSTA ÅRS RIKSSTÄMMA arrangeras av 

Stockholms Ornitologiska Förening och 

hålls på Färingsö 24–26 april. 

Under middagen på kvällen fick 

följande personer ta emot föreningens 

förtjänstplakett: Inger Brännström, Christer 

Olsson, Urban Toresson och Per-Olof 

Nilsson. 



PINEWOOD HIKING 

JACKA 

TELLUZ 

Art.nr: Herr 5213, Dam 3213 

JACKA PINEWOOD ® TELLUZ 

En lätt, vind- och vattentät jacka med elastiskt yttertyg 

ger skön följsamhet och komfort, perfekt för 

de ruggiga dagarna på fågelskådaräventyret. Finns 

både för herr och dam. 

1499:- 

Pinewood® är en ledande tillverkare av kläder och tillbehör för 

ett aktivt friluftsliv. Vi levererar kvalitativa, funktionella och 

miljömässigt hållbara fritidskläder för vuxna så väl som till barn. 

www.pinewood.eu 


FÅGELSKYDD 

Projekt Lom 25 år 

Lommar med 

skilda krav 

Huvuddelen av de europeiska bestånden av 

storlom och smålom häckar i de nordiska 

länderna. Efter 25 år med Projekt Lom bedömer 

vi att det går ganska bra för storlommen, men 

att läget är bekymmersamt för smålommen. 

Men hur har vår syn på förvaltningen av två 

arter, som vi har ett internationellt ansvar för, 

förändrats över åren? Och vad har vi lärt oss 

inför framtiden? 

text Mats O. G. Eriksson 

De flesta med engagemang för 

natur och fåglar blir fascinerade 

av ett möte med någon av våra 

lomarter, och av de syn- och 

hörselintryck man får. Fascinationen 

delar vi med många, både i tid och rum. 

Få andra fågelarter har spelat lika stor roll 

i myter och folktro – och det gäller i hela 

det område i norra Europa, Sibirien och 

Nordamerika där vi träffar på en eller flera 

av världens fem lomarter. Lommarnas 

fortlevnad är inte enbart en fråga om 

naturvård och fågelskydd – lommarna är 

också del av vårt kulturarv. 

I Sverige häckar 5 500–7 000 par 

av storlom, och ungefär 1 600 par av 

FOTO: MATS O. G. ERIKSSON 

Smålommen tillsammans med älgar med mera 

på hällristning vid Nämforsen i Ångermanälven 

berättar om att lommarna har spelat stor roll i 

vår föreställningsvärld. Ristningarna vid Nämforsen 

är från yngre stenålder och upp till 6 000 år 

gamla. 

smålom. Tillsammans med Finland 

och Norge ansvarar vi för 98 procent 

av det europeiska beståndet av storlom 

(utanför Ryssland) och ungefär två 

tredjedelar av smålomsbeståndet. Hur vi 

förvaltar lommarna och deras miljöer är 

av avgörande betydelse även i ett större 

geografiskt perspektiv. 

Mot den bakgrunden och i 

kombination med farhågor för en låg 

ungproduktion och komplex hotbild, 

tog Sveriges Ornitologiska Förening 

och Naturskyddsföreningen 1994 

ett gemensamt initiativ till årliga 

uppföljningar av de två lomarternas 

häckning, Projekt Lom. Över åren har över 

560 personer medverkat under minst ett 

år, och de senaste åren har ungefär 160 

personer ingått i nätverket. Därutöver 

görs årliga avstämningar mot Artportalen, 

så indirekt har betydligt fler medverkat 

med underlag för bedömningarna av 

häckningsutfallet. Sedan 2015 är Projekt 

Lom en arbetsgrupp inom BirdLife 

Sverige. 

Det har gått ganska bra för storlommen 

under de senaste 25 åren, med en 

ungproduktion i nivå med vad som 

behövs för att kompensera för den årliga 

En lärdom efter 25 år med Projekt 

Lom är att grupperna med storlommar 

samlade från närliggande sjöar har stor 

betydelse för de sociala relationerna 

mellan individer och par. 

dödligheten. Läget är mer bekymmersamt 

för smålommen, med en långsiktigt 

negativ trend i ungproduktionen i stora 

delar av landet. 

Den här artikeln sammanfattar hur 

synen kring förvaltning och fågelskydd 

av de två lomarterna har förändrats över 

åren, snarare än ger en analys av tender 

och nivåer i häckningsframgången. En 

sådan avser vi att publicera i Fågelåret 

2018, med siffror, tabeller och figurer. 

En rapport finns även på Projekt Loms 

hemsida: projektlom.birdlife.se/wpcontent/uploads/sites/30/2019/03/ 

Projekt-LOM-1994-2018.pdf 

DEN KANSKE VIKTIGASTE lärdomen 

är vikten av att tillämpa ett 

landskapsperspektiv i förvaltningen. 

För smålommen har det länge varit 

ett etablerat synsätt att beakta både 

häckningsplatserna, vid små och ofta 

fisktomma småsjöar och tjärnar, och 

fiskevattnen på kanske tio kilometers 


FOTO: KRISTINA ERIKSSON 

Smålom i ett dimmigt tjärn. 

avstånd eller längre, liksom flygvägarna 

däremellan. 

Däremot är det en ny insikt att 

även storlommen måste förvaltas i 

ett perspektiv som inte begränsas 

till den enskilda häckningssjön. I 

häckningsområdena pågår en omfattande 

kontakt mellan storlommar i olika sjöar, 

inom ett intrikat socialt system där de 

ofta uppmärksammade ansamlingarna av 

storlomsgrupper under sommaren ingår. 

Varför lommarna samlas i dessa 

grupper är inte helt klarlagt, men 

uppenbart är att fåglarna i en trakt har god 

kännedom om sina grannar i kringliggande 

sjöar, och att de aktivt uppsöker speciella 

sjöar för att träffas. Inom grupperna sker 

de rituella beteenden som vi gärna låter 

oss fascineras av. Undersökningar av 

svartnäbbad islom tyder på att grupperna 

har en viktig social funktion, kopplad 

till bland annat fåglarnas inbördes 

rangordning och bedömningar av 

häckningsreviren i kringliggande sjöar. 

FOTO: NIKLAS ARONSSON 

Både hannar och honor deltar, och 

grupperna kan antas fungera också som 

en ”äktenskapsmarknad” för adulta men 

icke häckande fåglar. Storlommen bedöms 

häcka för första gången först som sex- eller 

sjuåringar (7K eller 8K). För yngre men 

könsmogna fåglar ger lomsamlingarna 

möjligheter att finna en partner och att 

stämma av sin sociala rang i relation till 

andra fåglar. 

I förvaltningen av lommarna kan vi 

inte begränsa oss till de enskilda häckningsplatserna 

utan måste även beakta 

de sjöar som lommarna uppsöker för att 

möta andra lommar eller för födosök, samt 

flygvägarna mellan dessa. Tyvärr förbiser 

man alltför ofta detta. 

VAD GÄLLER LOMMARNA fokuseras 

fågelskyddsarbetet ofta på störningar från 

friluftslivet. Frågan är lika aktuell idag 

som för 25 år sedan. Men det finns dåligt 

med data som stöder uppfattningen att 

störningar generellt är en huvudorsak till 

misslyckade häckningar. För storlommen 

är översvämmade bon efter ihållande 

regnigt väder och/eller olämplig reglering 

av vattennivån i häckningssjön den enskilt 

viktigaste orsaken. För båda lomarterna 

gäller att bopredation är en annan 

huvudorsak. 

Men påverkan av störningar är svåra 

att utvärdera. Lommarnas reaktioner 

när människor närmar sig eller vistas i 

närheten av ett bo är påtagligt individuella 

– vissa individer är mer toleranta än andra. 

Vidare ökar risken för predation om den 

ruvande fågelns skräms så att den lämnar 

boet. En viktig erfarenhet är att lommarna 

i första hand reagerar på nya företeelser, 

även om de kan synas vara bagatellartade 

ur ett mänskligt perspektiv, medan en 

mer regelbunden, men som vi bedömer 

störande verksamhet ibland accepteras. 

Många medarbetare inom Projekt Lom har 

upplevt episoder som belyser detta – för 

båda lomarterna. 

Men att enstaka lompar kan acceptera 

störningar och ganska bullrande 

aktiviteter betyder inte att andra gör 

det, och det är inget argument för att 

generellt bortse från att de kan vara 

störningskänsliga. Snarare bör man räkna 

med att ett par i en sjö som nästan ingen 

besöker under arbetsveckorna, men 

som invaderas av badande och båtfolk 


FÅGELSKYDD 


Lika viktigt är en 

lokal acceptans 

bland kringboende och en 

fungerande tillsyn, om 

restriktionerna ska 

efterlevas och få effekt. 

första vackra helgen med sommarvärme 

i maj, kan reagera negativt. Självfallet 

ska tävlingsaktiviteter, såsom swimruns 

eller arrangemang med snabba båtar 

av skilda slag, undvikas under hela 

häckningsperioden. 

Inom Projekt Lom får vi ganska ofta 

frågor om att inrätta till exempel ett 

fågelskyddsområde med restriktioner 

i tillträdet till en häckningsö och 

vattenområdet omkring. Men frågan 

om störningar handlar kanske främst 

om information och gott omdöme, och 

hur vi uppträder vid storlomssjöar och 

smålomstjärnar, snarare än något som 

annat än undantagsvis kan hanteras med 

regler och bestämmelser: 

◗ I regel gäller att kontroll av 

vattennivån under ruvningsperioden 

är den enskilt viktigaste åtgärden om 

man vill förbättra förutsättningarna 

för storlommens häckning. 

Fågelskyddsområden kan vara en bra 

kompletterande åtgärd för sjöar med 

omfattande friluftsliv och om vattennivån 

under ruvningsperioden kan hållas på en 

någorlunda konstant nivå. Lika viktigt är 

en lokal acceptans bland kringboende och 

en fungerande tillsyn, om restriktionerna 

ska efterlevas och få effekt. 

◗ Hanteringen av störningar handlar 

alltså främst om information och hur vi 

alla beter oss vid storlomssjöarna och 

smålomstjärnarna: Att vara vaksam på 

lommarnas uppträdande, särskilt vid 

aktiviteter som avviker från de normala 

vid sjön, eller när man vistas på platser i 

och kring sjön eller tjärnen där människor 

sällan uppehåller sig. 

DET FINNS EN dynamik i smålommens 

val av häckningstjärnar som vi inte var 

medvetna om för 25 år sedan. Ungefär 

en fjärdedel av lokalerna bedöms ha en 

mycket lång häckningstradition som kan 

sträcka sig över flera årtionden och som 

nyttjas nästan årligen, men huvuddelen 

ingår i en dynamik med övergivna 

häckningsplatser och nyetableringar, 

och att lommen ibland återvänder till 

övergivna häckningstjärnar efter att antal 

år. 

De lokaler som nyttjas i stort sett 

årligen är även de som över tid producerar 

flest ungar, så det är viktigt att identifiera 

och prioritera dem i fågelskyddsarbetet. 

Men dynamiken innebär att även regelbundet 

nyttjade tjärnar kan stå tomma 

enstaka år, utan att därmed ha övergivits. 

FOTO: JAN SCHÜTZER 

Storlommens framtid ser 

relativt ljus ut. 

Det finns alltså en risk för att man missar 

viktiga häckningsplatser om en inventering 

bara omfattar något eller några 

enstaka år, och att slutsatser i till exempel 

en miljökonsekvensbeskrivning baseras 

på ett ofullständigt underlag. Projekt Lom 

anser att: 

◗ Inventeringar, till exempel inför 

exploateringar av skilda slag, ska upprepas 

under ett antal år, och personer med lokal 

kännedom av fågellivet bör kontaktas 

för kompletterande information. Även 

Projekt Lom kan kontaktas, under 

förutsättning att den skyddsklassning som 

gäller för smålommens häckningsplatser 

respekteras. 

◗ Lokaler med en lång 

häckningstradition bör lokaliseras och 

prioriteras i fågelskyddsarbetet. 

En smålom går in för landning. 

FÅGLARS PÅVERKAN AV vindkraftverk 

hade inte uppmärksammats nämnvärt 

när Projekt Lom startades upp 1994. 

Men under åren därefter, i takt med att 

klimatfrågorna fick ökad aktualitet och 

utbyggd vindkraft blev en viktig del i 


FOTO: BENGT LUNDELL 

Tyvärr är trenden att smålommens ungfågelproduktion 

går tillbaka. 

FOTO: KRISTINA ERIKSSON 

FOTO: BOSSE HAGLUND 

klimatpolitiken, fick riskerna för bland 

annat fåglar och fladdermöss ett ökat 

och tidvis dominerande utrymme inom 

naturvården. Projekt Lom har över åren 

fått flera förfrågningar om lommar och 

vindkraft. 

För smålommen finns goda belägg 

för att övervintrande fåglar långsiktigt 

undviker närområdet, upptill några 

kilometers avstånd från havsbaserade 

vindkraftverk. Däremot är underlaget för 

bedömningar om hur de båda lomarterna 

påverkas i sina häckningsmiljöer i det 

svenska skogs-, sjö- och myrlandskapet 

knapphändigt. Pågående kontrollprogram, 

liksom våra ansträngningar inom Projekt 

Lom att samla in uppgifter om häckningar 

vid sjöar och tjärnar med vindkraftverk 

i närområdet, har hittills inte gett några 

entydiga resultat. 

Både för storlommen och smålommen 

finns enstaka exempel på lyckade 

häckningar, men även indikationer på 

att häckningsutfallet kan ha försämrats 

för par häckande i närområdet kring 

vindkraftverk, eller att häckande fåglar 

mer varaktigt undviker närområdet kring 

vindkraftverken. 

Mot bakgrund av ett motsägelsefullt 

och oklart kunskapsläge, i kombination 

med att väsentliga delar av de europeiska 

bestånden av både storlom och smålom 

häckar i de nordiska länderna, rekommenderar 

Projekt Lom även fortsättningsvis 

att vindkraftverk ska undvikas på avstånd 

upptill en kilometer från häckningssjöar 

och -tjärnar. 

Inga vindkraftverk ska tillåtas där det 

finns risk för barriäreffekter som hindrar 

flygvägarna mellan häckningsplatser och 

fiskevatten, eller mellan storlommens 

häckningssjöar och kringliggande sjöar 

där lommarna samlas för bland annat sociala 

aktiviteter under häckningsperioden. 

Ställningstagandet är helt i linje med 

ett försiktighetstänkande, när det finns 

oklarheter om skadliga effekter eller 

negativ påverkan. 

LOMMARNA ÄR FISKÄTANDE fåglar och 

toppredatorer. Man kan alltså på generella 

grunder anta att de är känsliga för 

Smålom putsar sig. 

Spelande smålommar. 



FÅGELSKYDD 


FOTO: BOSSE HAGLUND 

Storlommens ungproduktion 

har i större delen av landet 

varit långsiktigt tillräcklig för 

att kompensera för den årliga 

dödligheten. 

Vi har en fortsatt 

men åtminstone för 

svensk del förbisedd 

problematik vad gäller 

kvicksilver i sötvattensmiljöer. 


exponering av ämnen som ackumuleras 

i näringskedjorna. För lommarna har 

främst kvicksilver uppmärksammats, i 

första hand vad gäller svartnäbbad islom i 

Nordamerika. 

Vi har en fortsatt men åtminstone för 

svensk del förbisedd problematik vad 

gäller kvicksilver i sötvattensmiljöer. 

Genom användningen av fossila bränslen 

har kvicksilver tillförts atmosfären under 

mycket lång tid och ofta transporterats 

över långa avstånd innan det tvättats 

ut genom nederbörd eller deponeras 

som torrdeposition. Från den ”pool” av 

kvicksilver som över årtionden har byggts 

upp och bundits till skogs- och torvmark 

frigörs kvicksilver till yt- och grundvatten 

Smålom. 


där det blir tillgängligt för fisk och andra 

vattenlevande organismer – i huvudsak 

som fettlösligt och därmed biotillgängligt 

metylkvicksilver. Sårbarheten för 

kvicksilver är störst i näringsfattiga sjöar 

med pH

PROJEKT HOTADE KUSTFÅGLAR 

Silltrut 

FOTO: ULRIK LÖTBERG 

Silltruten Cilla med en GPS-logg på ryggen. 

Cillas sällsamma 

förflyttningar 

Som en del av projektet Hotade kustfåglar, där BirdLife Sverige deltar, har 

silltruten Cillas resa till övervintringsplatsen i Afrika kunnat följas i detalj. 

text Ulrik Lötberg & Susanne Åkesson 

DEN 8 JUNI 2014 fångades silltrutshonan 

Cilla på ön Tågstumparna i Björns skärgård 

vid Fågelsundet i Norduppland. Cilla 

försågs med en GPS-logg och en röd färgring 

med vit text, MF19. Hon är en del i de 

studier av silltrutens födosök och flyttning 

som till en början genomfördes främst vid 

Fågelsundet och på Stora Karlsö. 

Då Cilla försågs med GPS-loggen, som 

fästes med hjälp av en mjuk sele på ryggen 

som en liten ”Kånken”-ryggsäck, kunde 

vi snabbt konstatera att hon betedde sig 

som de övriga silltrutar i området som 

försetts med GPS-loggar. Hon höll sig ofta 

runt sitt bo och när hon födosökte skedde 

detta framför allt i nordlig riktning från 

kolonin mot grundområdena Västra Banken 

och Finngrunden, som ligger några 

mil nordväst respektive nordost om Björns 

skärgård. Det har visat sig att samtliga 

silltrutar i Björns skärgård som försetts 

med GPS-loggar fiskar i dessa områden 

och detta verkar även gälla för de silltrutar 

som häckar i Gävlebukten och i norra 

Gräsö skärgård. 

OMKRING 13–15 JUNI var det dags för 

Cillas ägg att kläckas. Men 15 juni visade 

det sig att häckningen misslyckats. Att 

häckningar misslyckas vid tidpunkten för 

kläckningen och strax därefter är tyvärr 

mycket vanligt hos silltrutar, och tycks bli 

allt vanligare. Vi har noterat en hög andel 

av misslyckanden speciellt i Björns skärgård, 

men häckningsframgången är något 

vi tycker bör följas upp i flera områden. 

Numera misslyckas de flesta häckningarna 

i Björns skärgård, närmare bestämt 80–95 

procent. Om detta är orsaken till den drastiska 

minskningen av silltrutar i området 

är osäkert. Det kan i alla fall tänkas vara en 

bidragande orsak till att trutarna söker sig 

till andra platser för att häcka när resultatet 

år efter år blir dåligt i ett visst område. 

I Björns skärgård häckade cirka 140 par 

silltrutar under åren 2013–2014. Silltruten 

har emellertid minskat kraftigt i Björns 

skärgård de senaste tio åren från 250 par 

till dagens population på cirka 100 par. 

NÄR CILLAS HÄCKNING misslyckats, lämnar 

hon häckningsön ganska omgående och 

ger sig ut på en tur runt Östersjön. Hon 

tillbringar ett antal månader med att flyga 

runt i Östersjön framför allt i de östligare 

och sydligare delarna ner mot Baltikum 

och Polen. Den här typen av beteende och 

rörelsemönster har visat sig vara ganska 

vanliga hos silltrutar som misslyckas 

med häckningen, även om Cillas färder 

över Östersjön är bland de mer extrema 

avseende längden på förflyttningen. Långa 

rörelser efter misslyckade häckningar är 

något vi även observerat hos skräntärnor, 

men det finns också klara skillnader mellan 

arternas förflyttningar. Skräntärnornas 


FOTO: ULRIK LÖTBERG 

Silltrut i Björns skärgård. 

”resor” efter misslyckade häckningar är 

ofta kortare, endast några dagar (2–4), 

medan silltrutarnas är mycket längre och 

ofta varar i någon eller några veckor. En 

annan skillnad är att skräntärnor verkar 

mer fokuserade på att besöka andra 

häckplatser för arten, medan silltrutarna 

uppsöker viloplatser och marina födosöksområden. 

För skräntärnorna kan det röra 

sig om både bebodda kolonier och före 

detta kolonier, men även solitära pars 

häckningsöar. Gissningsvis utgör besöken 

ett sätt att kolla upp hur häckningsframgången 

är på andra häckningsplatser. Även 

silltrutarna besöker andra häckningskolonier, 

men mesta tiden tillbringar de i områden 

där det inte häckar några silltrutar 

av rasen fuscus, det vill säga i södra och 

sydöstra Östersjön. Detta gäller även för 

Cilla. Hon besöker ett antal andra kolonier, 

bland annat Danmarks enda koloni med 

silltrut av rasen fuscus på Christansö nära 

Silltruten Cillas förflyttningar i Östersjön 16 juni till 26 augusti. Cilla återvänder under denna period ett 

antal gånger till kolonin under kortare perioder för att sedan ge sig iväg igen. Hon besöker större delen 

av egentliga Östersjön under dessa två månader. 


PROJEKT HOTADE KUSTFÅGLAR 

Silltrut 

Bornholm, men även Hundbådan och 

Tärnbådan vid Gräsö, Skvimpaskär vid 

Svenska Högarna i Stockholms skärgård 

samt Östergarnsholm på Gotland. Cilla 

besöker även Gotska Sandön där det finns 

en stor koloni med silltrut. Hon tycks 

dock inte landa i kolonin, utan håller sig 

i strandkanten, gissningsvis tillsammans 

med andra måsfåglar. De gånger hon rastar 

längs stränder eller på öar och isolerade 

skär i allra yttersta havsbandet, verkar det 

vara platser där det ofta samlas trutar. 

CILLAS PASSAGER GENOM Östersjön ger 

upphov till en viss osäkerhet när det gäller 

att räkna sträckande trutar längs våra kuster. 

Hur många gånger hade man räknat 

Cilla? Intressant är att Cilla har flugit förbi 

samma platser många gånger, men i stort 

sett aldrig samma dag. Passage av en viss 

plats sker nästan alltid med någon eller 

några dagars mellanrum och ibland med 

veckors mellanrum. 

En annan tankeväckande förflyttning 

som Cilla gör är när hon eftermiddagen 29 

juli flyger över Näsuddens vindkraftspark, 

som är belägen på sydvästra Gotland. Passagen 

sker i fullt dagsljus och trots att hon 

ser vindkraftsparken väljer hon att flyga 

rakt genom den. Omvägen hade inte varit 

så lång. Hon passerar på 75 meters höjd 

med en hastighet på 45 km/tim. Flyghöjden 

gör att hon passerar i samma höjd som 

vindkraftverkens rotorblad. 

När väl höstflyttningen söderut inleds, 

startar Cilla mitt i natten 27 augusti någon 

mil utanför Lettlands nordvästra udde. 

Cilla håller sig hela tiden någon mil ut 

över havet på cirka 150 meters höjd, och i 

Silltruten Cilla passerar Näsuddens vindkraftspark 

på Sydvästra Gotland. Passagen sker under 

sen eftermiddag och hon flyger på 75 meters 

höjd, i höjd med kraftverkens rotorer. Denna gång 

hade Cilla tur och klarade passagen. Detta är en 

av de tätaste vindkraftsparkerna i Sverige och 

det är känt att många fåglar, även örnar, har fått 

sätta livet till här. 

snitt flyger hon med en hastighet omkring 

45 kilometer per timme. Tillfälligtvis 

tycks dock hastigheten öka till nästan 80 

kilometer per timme. Klockan 08:30 passeras 

Kaliningrad och Cilla flyger nu in 

över land på sin väg vidare söderut. Här 

ökas flyghöjden snabbt till 400–500 meter. 

Vid passage av bergskedjor och höglänta 

områden på sin väg mot Svarta havet ökar 

Cilla flyghöjden till drygt 1 200 meter för 

att sedan åter minska till cirka 150 meter 

när hon når Svarta havet. Cilla väljer den 

östliga flyttvägen som går över Östeuropa, 

likt många andra silltrutar av rasen fuscus. 

Under sin färd söderut passerar hon 

över Kaliningrad, nordöstra Polen, västra 

Vitryssland, västra Ukraina och Moldavien 

innan hon anländer till Svarta havet. 

Flygningen från norra Lettland till första 

längre pausen i Istanbul tar två dygn (49 

timmar). Dessförinnan har Cilla haft en 

tre timmars vila mitt ute på Svarta havet, 

endast några få timmars flygning från 

Istanbul. 

EFTER NÅGRA DAGAR i Istanbul drar sig 

Cilla söderut via Turkiet, Cypern, Libanon 

och Israels Medelhavskust ned mot norra 

Sinai. I detta område rastar Cilla i drygt 

två veckor fram till 19 september, då hon 

fortsätter söderut mot vinterkvarteren 

i Afrika. Hon flyger rakt över Sinai och 

korsar Röda havet med sydlig kurs. Det 

bergiga Sinai passeras på 1 000–1 500 

meters höjd. Vid Sudans norra gräns når 

hon den afrikanska kontinenten. Cilla 

följer Sudans kust söderut och viker sedan 

av in över Afrikas inland strax norr om den 

eritreanska gränsen. Hon följer därefter 

Höstflyttningen för Cilla inleds längs kusten av 

Baltikum. Avståndet till kusten är som närmast 

åtta kilometer, men oftast det dubbla. Hon torde 

alltså vara svår att se även för den inbitne sträckskådaren. 

Cilla är endast nära kusten när hon 

flyger in över land norr om Kaliningrad. Passagen 

in över land sker på 350 meters höjd och i 70 

kilometer i timmen, alltså förmodligen i medvind. 

Flyttningen från Östersjön till södra Svarta havet 

tar två dygn och genomförs i stort sett nonstop. 

De flesta silltrutarna från Östersjön följer ungefär 

samma rutt under flyttningen mot Medelhavet. 

Cillas flyttning från Medelhavet ned till vinterkvarteren 

i norra Viktoriasjön. Passagen över den 

afrikanska kontinenten sker på upp till 3 500 

meters höjd och i cirka 80 kilometer i timmen. 

Cilla genomför en nonstopflygning under tre 

dygn från Medelhavet till Albertsjön på gränsen 

mellan Uganda och Kongo. 

gränsen mot söder och flyger sedan längs 

den sudanska/eritreanska gränsen. Cilla 

fortsätter flyttningen över södra Sydsudan 

och därefter in i Uganda för att landa 

i Albertsjön på gränsen mellan Uganda 

och Kongo. Där rastar hon i ett dygn 

innan resan fortsätter den sista biten ned 

till Victoriasjön som är hennes slutmål. 

Slutmålet når hon efter sju timmars flygning. 

Flygningen från norra Sinai ned till 

Albertsjön görs i en enda flygetapp och tar 

tre dygn. Hastigheten ligger ofta runt 80 

kilometer per timme och flyghöjden ligger 

på 2 500–3 500 meter. 

CILLA TILLBRINGAR VINTERN i Victoriasjön. 

Hon håller till i de nordostliga delarna 

av sjön större delen av tiden. Silltrutar av 

rasen fuscus uppehåller sig sex månader i 

vinterkvarteren, och använder en månad 

på höst- respektive vårflyttning. De är 

alltså endast fyra månader i häckningsområdet. 

Vårflyttningen startar 27 mars, då Cilla 

flyger norrut genom Afrika längs en rutt 

som är snarlik den som användes under 

höstflyttningen. Flyghöjder och flyg- 


hastigheter överensstämmer också med 

höstflyttningen. Men när Cilla kommer 

till Röda havets strand strax efter midnatt, 

stiger hon upp till 4 500 meters höjd. Hastigheten 

ökar till imponerande 125 kilometer 

per timme, och Röda havet passeras 

på två timmar. Därefter fortsätter Cilla i 

nordostlig riktning över arabiska halvön. 

Hon stiger ytterligare till 5 500 meters 

höjd och hastigheten ökar till maximalt 

155 kilometer per timme. Arabiska halvön 

passerar hon på åtta timmar och hon landar 

vid floden Tigris sydsydost om Bagdad 

vid elvatiden 30 mars. Flygningen mellan 

vinterkvarteret och Bagdad sker utan 

stopp. Helt uppenbart utnyttjar Cilla kraftiga 

luftströmmar i de högre luftlagren för 

att öka flyghastigheten, och spara energi 

vid flyttningen. Efter passagen av Bagdad 

rör sig Cilla vidare mot västnordväst för 

att rasta och vila upp sig vid Topprakkale i 

Medelhavets nordöstra hörn. Cilla stannar 

i kustområdet på gränsen mellan Turkiet 

och Syrien i cirka tio dagar. 

DEN SISTA ETAPPEN av vårflyttningen tillbaka 

till Östersjön inleds 14 april. Flygrutten 

är mycket lik höstens. Dock tar flyttningen 

nu elva dygn, i stället för tre. Cilla 

rastar på många platser längs floder och 

vid sjöar under sin flyttning norrut. Väl 

tillbaka i Östersjön tar Cilla god tid på sig 

och flyger via Baltikums kust och Gotland 

till sin häckningsö i Björns skärgård. Hit 

anländer hon 29 april. Hon tillbringar fyra 

dagar i Östersjön innan hon beger sig till 

sin boplats. Det verkar mycket viktigt för 

Cilla och övriga silltrutar att anlända i god 

form till häckningsplatserna, så gissningsvis 

födosöker hon en del under den sista 

delen av etappen. 

Vårflyttningen inleds 27 mars och 30 mars landar Cilla vid Tigris sydsydost om Bagdad. Genom att 

utnyttja starka luftströmmar mer än fördubblar hon sin flyghastighet till maximalt 155 kilometer i 

timmen, och förflyttar sig på så hög höjd som 5 500 meter över havet. Efter den snabba förflyttningen 

till Bagdad vilar Cilla knappt ett dygn innan hon ger sig av i västnordvästlig riktning mot Topprakkale i 

nordöstra hörnet av Medelhavet. 

Under vårflyttningen genom Europa tar Cilla en i det närmaste identisk flygrutt som den hon använde 

under höstflyttningen, men den tar fyra gånger så lång tid på våren, elva dagar mot tre. För silltrutar 

verkar det var extra viktigt att anlända i god form till häckningsplatsen. Väl där kan inte tid läggas på 

att återhämta sig från en krävande migration, varför en hel del födosök sker under senare delen av 

flyttningen. 

Samarbete ska stärka skyddet för hotade havsfåglar 

Projektet Hotade Kustfåglar är ett samarbete 

mellan BirdLife Sverige och forskare vid CAn- 

Move vid Lunds universitet samt Novia Yrkeshögskola 

i Helsingfors. Projektet startade 2012 och 

fokuserade under flera år på två områden, Björns 

skärgård i Norduppland och Stora Karlsö. Under 

senare år har projektet breddats geografiskt till 

att omfatta Oskarshamns skärgård, Bråviken, 

Nynäshamns skärgård, Gräsö skärgård, södra 

Gästriklands skärgård samt Lule skärgård. 

Under de inledande åren fanns det tekniska 

utmaningar med de loggar som användes 

samt med den teknik som använts för att fästa 

sändare på fåglarna. Metoden att fästa loggar på 

fåglarna har under åren förfinats samtidigt som 

utvecklingen har gått framåt vad gäller tekniken 

och framförallt GPS-loggarnas vikt. 

Projektets inriktning har varit att genom 

följningar kartlägga de viktigaste födosöksområdena 

för kolonihäckande fågelarter i våra 

skärgårdsmiljöer, arter som söker föda under 

häckningstiden i akvatiska miljöer långt från 

häckningsplatserna. Studierna har främst varit 

inriktade på tärnor och trutar, men under de 

senaste två åren har även alkor inkluderats. 

Slutmålet är att stärka skyddet av dessa arter. 

Idag finns ett visst skydd av häckningsplatserna 

som i vissa fall ligger i naturreservat och/eller 

Natura 2000-områden. Vidare är flera kolonier 

skyddade mot mänsklig störning då de finns 

i fågelskyddsområden. I många fall, främst i 

fågelskyddsområdena, är skyddet begränsat till 

att gälla häckningsöarna med en omkrets om 

100–200 meter. Ett sådant skydd kan fungera 

för till exempel häckande vadare och änder, då 

dessa oftast inte födosöker särskilt långt från 

boplatsen. Skyddet inkluderar således även 

deras födosöksområden. Men för de flesta 

tärnor, måsfåglar och alkor omfattar ett sådant 

skydd endast närområdet kring själva boplatsen, 

och inte mer avlägsna födosöksområden som 

fåglarna utnyttjar under häckningen. 

vår fågelvärld | 1.2016 47 


RESEREPORTAGET 

Tanguar Haor, Bangladesh 

ANDFROSSA 

I BANGLADESH 

36 vår fågelvärld | 1.2016

De bägge svenska 

forskarna Jonas 

Waldenström och 

Ulf Ottosson berättar 

om arbetet med 

att kartlägga ändernas 

flyttvägar 

förbi Himalaya till 

övervintringsplatsen 

Tanguar Haor i 

Bangladesh. 

text Jonas Waldenström 

Vi vaknar av böneutropet en timme 

innan gryning. Just den här 

morgonen låter utroparen lite 

kraxig och mindre inspirerad än 

tidigare morgnar. Men vaknar gör vi 

och så även de andra i byn här vid 

våtmarken Tanguar Haor i nordöstra Bangladesh. 

Om en stund kommer de första morgonfiskarna att 

dra nät i kanalen, och om ytterligare en stund ska 

korna fösas ut på bete. Herdarna är yngre än mina 

barn där hemma och så här års blir det inte mycket 

till skola för dem. Fattigdomens hjälplöshet tar sig 

som alltid starkast uttryck i barnens arbete. 

För det här är fattigt område i ett utvecklingsland. 

De få möjligheter till inkomster som erbjuds 

måste nyttjas, varje resurs brukas, men ändå ligger 

man på marginalen. Här är det torrperioden som är 

nyckeln till allt – det är då allt ska hända. Området 

kring Tanguar Haor är nämligen helt översvämmat 

under stora delar av året. Regnen i Himalayas 

bergstrakter forsar ner genom Indiens allt lägre 

kullar innan det möter Bangladesh platta slätter. 

Här sprider sig vattnet och stiger, ofta flera meter 

högt. Det ser man om inte annat på husen, som alla 

är placerade på byggda kullar av lera. Under ett par 

månader får man använda kanoten för att ta sig till 

grannen. Och hoppas att maten räcker. 

Men när vattnet sjunker kan man plantera ris 

och andra grönsaker i den bördiga jorden. Boskap 

och ankor flyttas hit för att födas upp på det 

FOTO: SAYAM CHOWDHURY 




De rödhuvade 

dykändernas 

knallröda näbbar 

formligen 

lyser, och det 

gröna i krickornas 

ansikten 

skiner. 

FOTO: JONAS WALDENSTRÖM 

naturliga betet i och utanför våtmarken, och inte 

minst ökar möjligheten till att fiska när vattnet 

drar sig tillbaka. De 88 byarna och över 60 000 

människorna runt våtmarken är helt eller delvis 

beroende av Tanguar Haor för sin utkomst. Detta 

skapar också en konflikt mellan naturvård och 

landutnyttjande. En konflikt som inte är helt lätt att 

lösa. 

IDAG SKA VI ut i träsket igen. Tanguar Haor är en 

grund, klar våtmark med hög produktion av växter 

och fisk. Vattnet flödar genom en slingrande fåra 

till olika större översvämningsområden där det 

blir mer stillastående. Processen skapar ett paradis 

för vattenlevande fåglar. Antalen är svindlande: 

vårvintern 2019 fanns här 150 000 änder. Och det 

är för ändernas skull som vi är här. I ett projekt 

bekostat av SIDA ska vi tillsammans med IUCN 

Bangladesh (International Union for Conservation 

of Nature) de närmsta åren förse flyttande årtor, 

krickor, bläsänder och stjärtänder med GPS-sändare 

för att följa deras rörelser. Vi är intresserade av de 

långa flyttrörelserna, eftersom väldigt lite är känt 

om varifrån dessa änder härstammar. Precis norrut 

ligger Himalaya och frågan är om änderna flyger 

åt nordost mot Kina, eller rundar bergskedjan 

och siktar mot Kazakstan i nordväst, eller rent 

av bränner på rakt över bergen som sina vänner 

stripgässen och roständerna. Men sändarna ger 

också detaljerad kunskap om rörelser i det mindre 

formatet, som var änderna är dagtid och nattetid. 

Och inte minst hur de vilda änderna överlappar med 

tama änder och därmed skapar en risk för att sprida 

fågelinfluensa. 

Sarowar Alam från 

IUCN Bangladesh 

håller ett anförande för 

kommissionären av Sylhet 

om livet i våtmarken och 

vad som behövs för att 

skydda den. 

Sändaren väger endast 

tio gram och sätts som en 

ryggsäck på fågeln. 


Den här bläsandshonan 

har fått namnet Jo och 

har spenderat hela 

vintern i våtmarken. 

Sändaren skickar data via 

mobiltelefonnätet en gång 

per dag. 

40 vår fågelvärld | 3.2019 

DEN ENKLA TÄNDKULEMOTORN är högljudd och 

avgaserna starkt dieseldoftande. Med jämna 

mellanrum häller vår båtsman Shamin i lite vatten 

som kylning, med en cigarett dinglande i mungipan. 

Desto tystare blir det när motorn stängs av och den 

ranka båten stannar. Vi är omgivna av änder – fler 

änder än vi någonsin sett i hela vårt liv. Närmast oss 

ligger flera hundra snatteränder blandat med lika 

många vitögda dykänder och rödhuvade dykänder. 

Ytterligare 50 meter bort ligger en flock med 

hundra smådoppingar, följt av ett hav av sothöns 

och jaçanor. Längre bort fortsätter andflocken, i 

tusen och åter tusen individer. Bara denna flock är 

på sammanlagt runt 50 000 änder, mestadels årtor 

och krickor, men även minst 10 000 stjärtänder och 

5 000 bläsänder. Insprängt i flocken finns lokalt 

mer ovanliga arter, som någon enstaka vigg, några 

gräsänder och indiska fläcknäbbsänder, men spanar 

man ordentligt kan man även hitta praktand och 

gulkindad kricka, och tidigare under vintern sågs 

även en amurdykand – en av världens mest hotade 

änder. 

Det är antalen och det faktum att alla fåglar 

är så nära som gör upplevelsen magisk. Under 

tidig morgon är ljuset milt, men under dagen 

stiger temperaturen och det är först framåt 

kvällen i släpljuset som änderna kommer till sina 

fulla rätt. De rödhuvade dykändernas knallröda 

näbbar formligen lyser, och det gröna i krickornas 

ansikten skiner. Förutom änder ser man tusentals 

purpurhönor i stora flockar i kanterna till 

vassområdena. Dvärgskarvar simmar lite varstans, 

eller står och solar sina vingar. En flock om tusen 

rödspovar lyfter då och då när en östlig brun 

kärrhök kommer för nära. Bronsibisarna står och 

hänger i ett hörn så där coola som bara ibisar kan 

vara. Det här är helt enkelt fantastiskt. 

MEN KUNGEN AV träsket är bandhavsörnen, en 

majestätisk och mytomspunnen örn, släkt med 

vår havsörn. Det häckar flera par runt Tanguar 

Haor, nästan alltid inne i byarna, i ett träd eller 

rent av i ett mobilmasttorn. När örnarna kommer

För bandhavsörnen 

är det dukat bord, 

med änder som 

huvudrätt och fisk 

som dessert. 

exploderar allt, ett fladder av vingar stiger 

till himlen, de mindre änderna påminner om 

böljande vadarflockar i hastigt pilande flykt. För 

bandhavsörnen är det dukat bord, med änder som 

huvudrätt och fisk som dessert. Det är en ovanlig 

fågel som är globalt minskande, men här i norra 

Bangladesh finns ett starkt fäste. Under vår resa 

ser vi fyra bon med ungar och IUCN håller på med 

en större inventering, så förhoppningsvis vet vi 

mer om något år. Bandhavsörnen är relativt dåligt 

känd. Till skillnad från många andra arter häckar 

den under torrperioden, då övervintrande änder är 

tillgängliga. När monsunen kommer försvinner den 

norrut, men något oklart vart. 

FOTO: SAROWAR ALAM 

Bandhavsörn med 

dagens fångst. 

I TROPIKERNA ÄR skymningen kort och kvällen 

och natten mörk. Ljudbilden ändras då miljontals 

grodor vaknar till och bildar kvällskören. Det är ett 

uråldrigt ljud, starkt och surrande och fullständigt 

bedövande. Natten är också den tid då änderna 




... för var 

natt 

ökar vårt antal 

och i slutet av 

resan har vi 

försett 25 

änder med 

sändare. 

födosöker och då vi försöker fånga dem. Vi har 

spänt upp slöjnät på strategiska ställen i våtmarken 

och under natten sker nätrundorna medelst båt 

och ficklampa. Men trots att det är så många änder 

i området är det inte lätt att fånga dem. Ofta ligger 

födosöksområdena en bra bit från våtmarken och 

man kan se flockar av stjärtänder dra iväg på hög 

höjd – högt, högt över våra fjuttiga nät. Men för 

var natt ökar vårt antal och i slutet av resan har vi 

försett 25 änder med sändare. Efter vi har kommit 

hem åker ett nytt gäng ner och förhoppningen är 

att under projektets gång ha utrustat uppåt hundra 

änder med sändare. 

NÄR DESSA RADER skrivs är jag tillbaka i Sverige, 

ett av världens mest välordnade länder. Kontrasten 

till myllret i Bangladesh är stor, men likheterna 

är också stora. Humor och värme är generella 

mänskliga egenskaper och det har varit en ynnest 

att arbeta med IUCN Bangladesh i Tanguar Haors 

fantastiska våtmark. Sarowar Alam, eller Dipu 

som han kallas, har under många år arbetat för 

att skydda Tanguar, ett arbete som också krönts 

av framgångar. Området är idag ett RAMSARområde, 

där Bangladesh åtagit sig att skydda det. 

Med hjälp av medel från Schweiz har Dipu och 

hans team kartlagt områdets flora och fauna samt 

varit med och arbetat fram åtgärdsprogram för att 

få naturvärden och mänskliga behov att samverka. 

Ett visst skydd finns, men nu har programmet 

avslutats och trycket från befolkningen ökat. Vi 

ser otaliga tecken på det under vår resa. Varje 

morgon släpps 20 000 tamänder ut i området, 

och flera tusen fiskare beger sig ut på fisketurer i 

träsket. Det skapar stora störningar på fågellivet 

och kontaktytan mellan vilda och tama fåglar är ur 

smittspridningssynpunkt alldeles för hög. Lägg där 

till trampet av boskap i vassbältet och nedhuggning 

av buskar till ved så blir tyvärr bilden av ett område 

som är hotat stark. En ljusglimt i det hela var att 

regionens högste ledare, kommissionären för Sylhet 

Division, kom på besök till vårt läger. Dipu och 

hans team tog sedan med honom ut för att på plats 

uppleva våtmarken och dess hot. Kanske kan detta 

leda till mer uppmärksamhet. Vi får hoppas. 

NÄR DENNA TIDNING går till tryck har flyttningen 

precis startat. En del av årtorna har börjat sträcka 

åt väster in i Indien, medan andra gått österut mot 

Burma, men än återstår det mesta av sträcket. Det 

är en riktig nagelbitare att sitta och vänta i Sverige, 

men jag hoppas återkomma i ämnet i ett senare 

nummer av Vår Fågelvärld. Om du inte har tålamod 

att vänta kan du själv ladda ner appen Animal 

Tracker där våra fåglar – och många andra – visas i 

realtid. 


En av många blandflockar av kricka och 

årta som på snabba vingar ilar kors och 

tvärs över våtmarken. Närmsta häckningsplats 

ligger långt norrut, på andra sidan Himalaya 

och öknarna i Centralasien. Var just 

de här fåglarna häckar är en av frågorna vi 

hoppas besvara. 


30 aug-1 sep 

FALSTERBO 

BirdLife Sverige 

Natur- och miljömässa 

med fåglar i fokus 

Fredag: 12-18 

Lördag: 10-18 

Söndag: 10-16 

JUBILEUM 

Nånting för alla att göra 

på Falsterbo Strandbad! 

Fågelskådning & ringmärkning 

naturvandring, barnaktiviteter 

utställare, mat och fika 

Kikare & Tubkikare 

Made in Japan 

Super 

Bright 

ED 

Made in Japan 

Natura BGA ED 

Natura BGA ED har ett brett synfält och mikrogängad 

kropp som kombinerat ger utmärkt känsla och hög 

kvalitet vid användning. Priser från 4095:- 

MM4 77 Fieldscopes 

En ny era i kompakta, lätta och högpresterande tubkikare. 

Finns i rak och 45 ° vinklad modell. 

Priser från 8795:- 

NY 

MODELL 

Unit 21, Titan Court, Laporte Way, Luton LU4 8EF, UK. Tel: +44 1582 726522. Vi har svensktalande personal. Web: www.opticron.se 

För service frågor var snäll och kontakta oss direct på service@opticron.co.uk 


BOK 

Norrlands bästa fågellokaler 

Muddus 

Muddus – en härlig mix av åldrad 

barrskog och stora myrar. 

Ett av landets största urskogsområden med lavbehängda 

jättetallar, torrakor och lågor som skänker 

sinnesro åt den stressade nutidsmänniskan. Här lever 

tajgans karaktärsarter: järpe, tjäder, pärluggla, tretåig 

hackspett, lappmes, lavskrika, tallbit och videsparv. 

En heldagsvandring längs någon av lederna ger en 

god chans att komma i kontakt med flera av dessa 

storskogsfåglar. 

Upplev Norrland 

text, foto & grafik Magnus Ullman 

Vi tittar närmare på några norrländska 

sommarlokaler, områden 

som är som bäst i juni eller juli 

– en fin blandning av gamla välkända 

klassiker och några mindre 

kända platser. 

Abisko 

Muddus 

Boden 

Lamburträsk 

Stekenjokk 

Storlien 

Storsjö 

Mittåkläppen 

Lavskrika, symbolen för den nordliga tajgan. 

Dessa och många andra fågellokaler 

för alla årstider behandlas 

utförligt i Norrlands 

bästa fågellokaler (Avium 

förlag) som nyligen gavs ut. 

Abisko 

Abisko. Nysnö över Lapporten, 

mitten av juni. 

Den eleganta fjällpiparen, 

en dröm för varje 

fjällvandrare. 

Sedan årtionden den klassiska fjällokalen för fågelskådare. Den som inte haft möjlighet 

att besöka Abisko bör snarast planera in några dagar där. Dal- och fjällripa, 

fjällpipare och många andra vadare, blåhake, ringtrast, gråsiska och snösparv hör 

till häckfågelfaunan. De flesta år förekommer fjällabb och vissa år hökuggla. Missa 

inte linbanan upp på Njullá. Guidade vandringar arrangeras regelbundet och för 

den som vill skåda på egen hand finns ett antal leder att välja mellan. 

Lamburträsk 

Vid utsikt över Lamburträsk 

från det norra tornet. 

Fin representant för våtmarkerna i det centrala skogslandet i 

Norrland. Här är det, liksom i andra tajgaområden, inte särskilt 

fågelrikt. Det uppvägs dock av att området sällan besöks, så 

här har man goda möjligheter till ostörd skogsvandring. Från 

två fågeltorn spanar man ut över det stora träsket med sångsvan, 

dvärgmås, salskrake, storlom och trana. Chans på spelande 

brushane, dvärgbeckasin, svartsnäppa och gluttsnäppa. 


Boden 

Förstklassig skådning både i staden och i tajgan runt omkring. Nedre Avan är sedan 

många år känd som prima lokal för dvärgmås med härliga närobservationer. Från 

fågeltornen vid Storavan och Sundet kan man dessutom få kontakt med andra våtmarksarter. 

Skogar och myrar runt Boden håller goda stammar av slaguggla, lappuggla och 

pärluggla. Dessutom häckar järpe, tjäder, tretåig hackspett och ortolansparv. 

Storlien 

Myrar och ganska låga fjäll, och 

de intressanta skådarlokalerna 

kan man enkelt nå till fots från 

det lilla samhället. I Storliens 

fågelskyddsområde har man härlig 

utsikt över tjärnar och myrar med 

smålom, svarthakedopping och 

änder. Vadarfaunan domineras av 

Tringa-arter men även brushane 

och smalnäbbad simsnäppa 

förekommer. Blåhake, gulärla och 

Storliens fågelskyddsområde. 

Vadare spelar, gulärla är vanlig. 

Inte mycket går upp mot att 

möta lappugglans blick. 

gråsiska är vanliga. Den som vandrar upp på Skurdalshöjden vid midnatt har möjlighet 

att bevittna spelande dubbelbeckasin. 

Stekenjokks flacka fjäll en 

stilla midsommarkväll. 

Stekenjokk 

En av landets populäraste fjällokaler tack vare ett ovanligt 

rikt utbud av fjällfåglar i ett område man enkelt når 

med bil. Dessutom ganska flacka och lättgångna fjäll. 

Fjällpipare, mosnäppa, spelande brushane, smalnäbbad 

simsnäppa, fjällabb, blåhake, ringtrast och lappsparv – 

här finns det mesta. 

Storsjö, Åviken. Rastplats och trevligt 

ställe för en fika med fågelspan. 

Storsjö 

Områdets finaste dragplåster är kanske Kyrktjärn där 

svarthakedopping och dvärgmås är ovanligt oskygga. Här 

kan man följa doppingarnas familjeliv från första parkett. 

Storsjödeltat är däremot ett vidsträckt delta med mäktig 

vildmarkskänsla där dvärgmås, sjöorre, svärta, vadare 

och mycket annat förekommer. Kan spanas av från några 

fågeltorn – tubkikare rekommenderas! 

Stor-Mittåkläppens 

karakteristiska siluett. 

Mittåkläppen 

Lättillgängligt lågfjäll med flera av 

fjällkedjans mest eftersökta arter. 

Under en dagsvandring upp mot 

Stor-Mittåkläppens platå kan man 

i tur och ordning stöta på blåhake, 

ringtrast, lappsparv, ljungpipare 

och fjällpipare. Även dubbelbeckasin 

förekommer i området. Väl 

nere igen bör man inte försmå 

våfflor med grädde och myrbär i 

Djupdalsvallens fäbod vid parkeringsplatsen. 

Dubbelbeckasinens märkliga spel skapar en 

magisk stämning i den ljusa sommarnatten. 


EKOSKÅDNING 

Per Gustafsson 

text & foto Niklas Aronsson 

Kryssa lugnt 

på cykel 

I takt med en allt hetare klimatdebatt har också 

diskussioner om sätten vi skådar på blivit mer 

aktuella. Hur mycket påverkar vi utsläppen när 

vi använder fossilbränsledrivna fordon? Vilket 

ansvar har vi som förebilder i den ideella naturvården? 

I en serie om ekoskådning ska Vår Fågelvärld 

undersöka fenomenet: när startade det, 

vem började och vilken betydelse har rörelsen? 

Först ut i intervjuserien är Per Gustafsson – en 

av de tidigaste i landet att bedriva ekoskådning. 

Ekoskådning är faktiskt inte något 

purfärskt fenomen. Det har funnits 

i periferin under många år, men är 

idag hetare än någonsin. 

Norr om Karlstad ligger södra Hyn. 

Det här är Per Gustafssons hemmamarker. 

Han har precis kommit fram med sin cykel 

som han har ställt undan bakom en enebuske 

för att minska risken för att någon 

Det är viktigt med en bra packväska på cykeln. 

stjäl den. Det är klarblå himmel, men kallt 

i den tidiga morgonsolen. Gräset är blött, 

och över vattnet – strax bortom fågeltornet 

– ryttlar en fiskgjuse. 

– Det här är en plats för framför allt 

änder och vadare, men även för arter som 

ägretthäger, citronärla och stäpphök säger 

han. 

Intresset för ekoskådande började 

tidigt. Grunden lades i Karlstad när han 

upptäckte fåglarna tillsammans med sin 

pappa. 

– Vi cyklade ofta, och det gjorde att det 

blev ett naturligt sätt att ta sig fram på, 

säger han. 

I slutet av 1990-talet restaurerade Karlstads 

kommun en våtmark i Mariebergsskogen, 

just utanför centrala Karlstad. 

– Jag cyklade en hel del dit för att 

fågelskåda. Där föddes tanken om en 

cykelkrysslista. På den tiden åkte jag en 

del inlines (rullskridskor reds anm.) och 

började kryssa även när jag åkte på dem. 

Då var steget inte så långt till att börja med 

en ekokrysslista, säger han. 

PER ÄR INTE en radikal miljöaktivist. Han 

tillåter sig att flyga ibland, även om det ger 

Per Gustafsson på rull. 

honom dåligt samvete, och han kör bil till 

jobbet i Karlstad från Forshaga där han 

bor i en villa nyss försedd med solceller. 

– Det är viktigt att förstå att all konsumtion 

påverkar miljön, men flyget får all 

uppmärksamhet. Det finns mycket annat 

man kan göra för att leva miljövänligare, 

även om att sluta flyga är det enklaste. 

Han har sett uppsvinget för ekoskådning 

de senaste åren. 

– Personer som jag tidigare inte associerat 

med ekoskådning håller på nu. Det 

finns också två Facebook-grupper. I början 

var det något dussin som var med, men nu 

är det en bit över 200 i den största gruppen 

som heter EKO-skådare, säger han. 

I gruppen diskuteras mycket praktiska 

saker, som hur man ska räkna, vilka regler 

som ska gälla och hur man får med sig all 

utrustning på cykeln. För även om ekoskådning 

självfallet inte behöver utövas på 

cykel, så underlättar det, och möjligheten 

att hitta fler arter ökar enormt. 

– Det viktigaste är förstås att uppmunt- 


a ett ekotänk i skådningen. Men ska man 

jämföra listor så måste man ha samma 

regler. Jag tycker det ska vara så enkelt 

som möjligt. Det blir lätt att man fastnar i 

diskussioner om gränsdragningar annars. 

En fråga som har kommit upp många 

gånger är om man ska tillåta att man åker 

kollektivtrafik. Då kommer följdfrågan, 

är flyg kollektivtrafik? I så fall skulle jag 

kunna säga att jag har ekokryssat eremitibis 

i Marocko. Jag åkte buss från flygplatsen 

för att se den, säger han. 

Hans slutsats är att det blir en orimlighet. 

I stället driver han linjen att för att 

få räkna en fågel som ett ekokryss ska två 

saker vara uppfyllda. 

1. Man ska ha utgått från den adress där 

man är skriven. 

2. Man har inte använt någon form av 

motor för att ta sig till fågeln. 

Det här innebär alltså att elcykel går 

bort. Liksom alla rimliga möjligheter att ta 

sig till öar som Öland och Gotland för att 

ekokryssa. Är man skriven på Öland eller 

PER TIPSAR Planera dit ekoskådande 

◗ Information 

Numera har Facebook ersatt 

de mejlinglistor som fanns 

för ett tiotal år sedan. Största 

gruppen kring ekoskådning på 

Facebook heter EKO-skådare. 

◗ Regler 

Många tycker det är roligt att 

räkna hur många arter man 

kan se. Det som också kallas 

att kryssa. Man kan givetvis 

sätta upp vilka regler som 

helst för ekoskådning, men 

om avsikten är att jämföra 

med andras listor är det en 

förutsättning att man har 

samma regler. Det räcker med 

två regler: Man ska utgå från 

den adress man är skriven 

på. Man får inte använda 

färdmedel som drivs av någon 

slags motor. 

◗ Utrustning 

Grunden är samma typ av 

utrustning som vid vanlig 

skådning: handkikare, tubkikare 

och kamera (som väldigt 

många i dag har). Till detta 

behöver man komplettera med 

en ordentlig cykel som förses 

med packväskor där man 

kan förvara tubkikaren, och 

för att slippa ha en ryggsäck. 

Det finns de som använder 

tubryggsäck, men vad händer 

om man kör omkull? Det finns 

en risk att tubkikaren kan 

skadas. Ha med ordentligt 

med kläder för både kallt och 

varmt väder. Klä dig så att 

luftmotståndet blir så litet 

som möjligt, undvik alltså att 

bära en stor fladdrig jacka eller 

bylsiga byxor. 


EKOSKÅDNING 

Per Gustafsson 

Jag tror det är viktigt 

att inte fastna 

för mycket i reglerna 

eftersom det lätt blir 

kontraproduktivt ... 

Gotland går det så klart att ekokryssa för 

dem. Han poängterar att det finns andra 

definitioner, till exempel att man ska ha 

tagit sig dit med sin egen muskelkraft. Pers 

invändning mot den regeln är att nedförsbackar 

inte skulle räknas. Och vad ska 

man då säga om segelbåt, skulle det inte få 

räknas som ekoskådning? Nåväl, en titt i 

Facebook-gruppen EKO-skådare visar att 

det inte behöver vara så komplicerat. Nästan 

alla där verkar använda en cykel som 

hjälpmedel. Gruppens omslagsbild visar 

för tydlighets skull också en cykel med en 

tubkikare på pakethållaren. 

– Jag tror det är viktigt att inte fastna 

för mycket i reglerna eftersom det lätt 

blir kontraproduktivt, i meningen att folk 

tröttnar. Och har man en elcykel, så använd 

den. Alla former av ekoskådande är 

givetvis bra i grunden, säger han. 

PER HAR EKOKRYSSAT cirka 232 arter, men 

är inte helt säker på antalet. 

– Jag försökte räkna ihop hur många 

jag har eftersom jag tänkte att du skulle 

fråga just det, men jag kan ha missat några. 

Särskilt många rariteter är det inte bland 

dem, svarthalsad trast är väl tyngst, men 

jag har kryssat amerikansk kricka, rödhuvad 

dykand och aftonfalk också. Jag bor 

kanske inte på det bästa stället på jorden 

för att ekokryssa, om det är många arter 

man vill ha. 

I princip allt på ekokrysslistan är egna 

upptäckter. Drag blir det bara i undantagsfall. 

– Förr kunde det bli tio mil på en dag. 

Sedan han bildade familj och fick barn 

har han dragit en del på ekoskådandet. 

När det är kort om tid är det lätt att det 

blir bilen, för att maximera skådandet. 

– Visserligen skådar man längs vägen 

och idag fick jag till exempel trädgårdssångare 

som nytt årskryss, men det händer 

att jag tar bilen för att kunna skåda lite 

mer. 

Han har en dröm om att någon gång 

kunna göra ett Big year på cykel. Alltså se 

Hynsjöarna i Värmland, strax utanför Forshaga, är Per Gustafssons hemmalokaler. 

så många arter som möjligt i Sverige under 

ett år – på cykel. 

– Jag tror man kan snitta 20 mil per 

dag under rätt lång tid. Avgörande blir vad 

man gör i maj och juni månad, när det är 

som mest fågel i landet. Troligen får man 

hålla sig i Skåne, eftersom man inte kommer 

ut på Öland, och sedan cykla uppåt 

landet senare under sommaren. 

VAD SKA MAN tänka på när man cyklar? 

Vilken cykel bör man välja till exempel? 

– Man kan förstås ta vilken ordentlig 

cykel som helst. Jag tycker det är viktigt 

med en bra packväska för att slippa 

ryggsäck. 

I packväskan har Per tubkikare och 

kamera, och annat som kan vara bra att ha. 

Han har oftast inte handkikaren runt halsen 

när han cyklar, utan i en mindre väska 

som sitter på styret för snabb åtkomst. 

Hjälmen är självklar på huvudet. 

– Det kan vara bra att tänka på luftmotståndet 

är din stora motståndare och 

därför inte ha stora fladdriga kläder. 

Samtidigt är det en utmaning att klä sig 

rätt. Fartvinden gör att man blir kall, men 

man blir varm av att cykla. När man kommer 

fram till platsen där man vill fågelskåda 

på blir man lätt kall av att stå still. 

– Återigen så är packväskan viktig, där 

man kan ha reservkläder. 

Att ekokryssa på cykel blir ofta en 

spännande upplevelse där man tar sig 

fram på småvägar för att undvika de stora 

landsvägarna. Man får räkna med en hel 

del sicksackande och att det tar längre tid 

än man kanske först hade tänkt. Bra att ha 

med sig vatten och kanske något att äta. 

– Det pratas rätt lite om konflikter med 

bilister, men jag upplever nästan alltid 

något när jag cyklar. Allt från bilister som 

svänger utan att blinka, till bilister som 

inte ser mig. Det är ett problem och ett 

skäl till att jag undviker stora vägar. 

Hans förhoppning är att fler börjar tänka 

på vilket miljöavtryck de gör och att varje 

val påverkar miljön på ett eller annat sätt. 

Dessutom får man motion på köpet, alldeles 

gratis … 


Höstfåglar 

Österlen & Falsterbo 

3–8 september 2019 

Liten, exklusiv grupp 

5–7 deltagare•Lugnt tempo 

Spännande sträck•Pris från: 11 800 kr 

Guide: 

Magnus Ullman 

Boka på: 

www.svenskaturistforeningen.se/hostfaglar 


TRÄDGÅRD 

Så gör du den vildare! 

Öka den biologiska 

mångfalden i trädgården 

Allt fler talar om klimatfrågan och Greta-effekten. 

En ny bok har nu chansen att skapa ytterligare ett 

fenomen, för ett grönare och vildare vardagsliv. 

Det är dags för – Justine-effekten. 

– Vi borde tänka mer på att vi inte är den enda 

arten som har jorden som vårt hem, säger författaren 

Justine Lagache. 

text Maja Aase 

Hennes nyutkomna bok Naturligtvis: 

biologisk mångfald i din trädgård 

ger läsaren en tankeställare 

direkt: uppfattningen om vad 

som är snygga gräsmattor och välskötta 

ytor i en villaträdgård borde egentligen 

vara rejält 

annorlunda. 

Människan 

tycks på något 

sätt missuppfatta 

vad 

som utgör en 

vacker trädgård. 

– Det handlar 

om normer, 

säger Justine Justin Lagache. 

Lagache. Vi är 

så inrutade i våra tankesätt med perfekta, 

gröna gräsmattor och sten och betong. Vi 

har fått för oss att det ska se lika välstädat 

ute i trädgården som inne i köket. Men 

det här behovet av kontroll, det biter oss i 

svansen. 

BUDSKAPET I BOKEN är att låta trädgården 

vara mycket mer sig själv och att vi i stället 

ska ägna tid åt att locka fram det vilda. 

De underfundiga och initierade förslagen 

på naturlig förvandling presenteras både 

roligt och kunnigt och dessutom är boken 

riktigt läcker. 

– Den som satsar på fåglar, djur och natur 

får en mycket härligare trädgård, säger 

Justine Lagache och drar sig till minnes 

att hon i sin trädgård har haft besök av 24 

steglitser på en och samma gång, och så 

många som 1, 2, 3 … 50 koltrastar! 

NÄR JUSTINE LAGACHE växte upp i Sollentuna, 

norr om Stockholm, hade familjen en 

trädgård med en stel men ”representativ” 

framsida. Där var det tråkigt och händelselöst. 

Baksidan var annorlunda. 

– Det var på baksidan alla ville vara. 

Där fanns grodorna och fåglarna och det 

prasslade i lövhögarna. 

Nu för tiden har Justine Lagache en 

trädgård, nära Drottningsholms slott på 

Ekerö vid Mälaren, med 15 fågelholkar, 

fruktträd, andra gamla träd, här och där 

multnande stammar och en massa örter – 

den fleråriga isopen, med blå, vita och rosa 

blommor, är en favorit. Andra insektsälsklingar 

är kungsmynta, lavendel, timjan, 

gurkört och vädd, med sina ”nåldyneliknande 

korgar”. 

– Vädd blommar länge och är lätt för 

fjärilar att landa på. Jag låter också alla 

tistlar stå kvar, för tistelfrö – det gillar 

steglitserna. 

Ett grundtips för den som vill ha en 

mer livsbejakande trädgård, med massor 

av vilda besök, är att utgå från att fåglar 

och andra djur gillar bär, nötter, frukter 

och fröer. Satsa därför på nyponbuskar, 

rönnbärsträd, solrosor och annat som funkar 

likt en naturlig drive in-restaurang. 

ETT ANNAT TIPS är att sluta klippa gräsmattan. 

Att klippa mer sällan är utmärkt, 

den vågade satsar på att o-klippa större 

och mindre partier. 

– Det ger verkligen effekt. Det sparar 

också tid och det är ganska häftigt att se 

vad som händer. Den som vill kan skapa 

en äng, men det är en konst och kräver en 

del pyssel. 

Ett annat enkelt sätt att öka antalet 

fågelbesök är att köpa ett stort blomfat 

och fylla det med vatten. Det enda som det 

här fågelbadet egentligen kräver är daglig 

rengöring och så klart rent vatten. 

Naturvännen kan också sluta med det 

intensiva städandet, räfsandet och krattandet, 

som vi har fått för oss är nödvändigt. 

Många smådjur gillar skrymslen och 

högar av grenar, som inte alls behöver se 

skräpiga ut utan kan vara mer konstnärligt 

organiserade, som ett slags vindlande staket, 

spetsiga torn eller varför inte en tipi? 

– Efter hand multnar grenarna, riset 


FOTON: NIKLAS ARONSSON 

I en vildare trädgård ökar chanserna att insekter, växter och andra livsformer trivs. Justin Lagache, aktuell med en ny trädgårdsbok menar att det är vår arts 

problem att vi vill kontrollera, äga och fånga det vackra, men att vi i vår egen trädgård gör bäst i att släppa fram det naturliga. 

och löven och blir till jord och mat för en 

massa kryp och daggmaskar, som vi inte 

får glömma bort. De är ju själva kärnan i 

kretsloppet. 

DEN NATURLIGA INSTÄLLNINGEN betyder 

också att Justine Lagache inte använder 

några bekämpningsmedel i trädgården 

(”Roundup? Aldrig!”) och att hon gödslar 

med häst- och kogödsel, samt utspätt kiss 

(kissa i en hink och spä ut en del kiss med 

nio delar vatten). 

Det här med naturlig gödsling är 

Justine Lagache förstås riktigt bra på, som 

en av författarna bakom boken Gödsel: om 

trädgårdens näringsliv. Bokashi, en allt 

vanligare form av kompostering där avfallet 

får fermentera, är också en favorit. 

– Jättehärligt resultat och det är ett så 

bra sätt att ta hand om matresterna. 

Målet med boken Naturligtvis: biologisk 

mångfald i din trädgård är att inspirera till 

att se på sina gröna ytor, och även balkong, 

på ett annat, roligare sätt. 

– En vildare trädgård behöver inte 

vara ett tecken på slapphet eller brist på 

engagemang – tvärtom! Vi människor har 

det här draget att vi vill fånga, äga och 

kontrollera det vackra. Men det bästa är ju 

när det är så naturligt som möjligt. 


KLASSIKERN 

ERNST MAYR 

REVOLUTIONERADE 

ORNITOLOGIN 

Tysk-amerikanen Ernst Meyr hittade en sällsynt and och blev seklets 

ledande ornitolog och evolutionsbiolog. Bättre än kanske någon annan 

kännetecknar Meyr nittonhundratalets ornitologiska utveckling. 

text & foto Torgny Nordin 


Ernst Mayr (1904–2005) var en tysk-amerikansk 

evolutionsbiolog, från början verksam i Berlin, 

och senare bland annat vid Harvard i USA. Han 

har betytt mer för ornitologin än någon annan 

under 1900-talet. 

Världens mesta värdefulla fossil av 

urfågeln Archaeopteryx upptäcktes 1877 

i ett skifferbrott i Solnhofen, Bayern. 

Det hamnade snart i Museum für 

Naturkunde i Berlin och är än idag en av 

museets högst prisade troféer. 

Ornitologins 

utveckling under 

nittonhundratalet 

är lika mångformig 

som överraskande 

rik. Vetenskapshistoriskt 

kännetecknas 

seklet 

av en påtaglig professionalisering som 

bland annat utmynnade i Nobelpris och 

att fåglar alltmer kom att användas som 

nyckelorganismer i evolutions- och molekylärbiologisk 

forskning. Samtidigt ryckte 

ornitologin med rasande fart fram hos en 

intresserad allmänhet för att småningom 

bli den häpnadsväckande massrörelse av 

hängivna fågelskådare den idag blivit. Fast 

det var nu ingalunda självklart att utvecklingen 

skulle gå åt just det hållet; under 

exempelvis artonhundratalet hade botaniken 

och entomologin dominerat starkt. En 

konsekvens av professionaliseringen blev 

att vetenskaplig ornitologi och fågelskådning 

alltmer kom att skiljas åt. Samtidigt 

har det växande arbetet för fågelskydd 

och naturvårdsbiologi förenat många. Och 

trots att den akademiska specialiseringen 

drivits långt torde intresserade amatörers 

bidrag till ornitologin vara långt större än 

inom någon annan motsvarande naturvetenskaplig 

disciplin. 

Flera framstående ornitologer, kvinnor 

och män, bidrog till ornitologins 

framträdande position. Många av dem, 

de allra flesta, är idag bortglömda. Men 

några legendariska gestalter är välkända 

och förmodligen gäller det inte minst den 

tyske ornitologen Ernst Mayr (1904–2005) 

vilken inledde sin karriär i Berlin för att 

sedan fortsätta till USA. 

På sätt och vis personifierar Ernst Mayr 

bättre än förmodligen någon annan ett par 

av ornitologins centrala stråk under förra 

seklet. Ständigt arbetande, ständigt på 

hugget skrev han som hundraåring boken 

What Makes Biology Unique? och en festtalares 

beskrivning av honom som kommit 

att etsa sig fast i medvetandet är att Ernst 

Mayr var nittonhundratalets Darwin. Med 

en lycklig kombination av skarpögdhet 

och snille, en rejäl portion tur samt solid 

vetenskaplig bildning kom Ernst Mayr att 

dominera stora delar av såväl ornitologin 

som evolutionsbiologiskt tänkande under 

sin livstid. 

Som empiriskt arbetande museiforskare 

såg och namngav han fler fågelarter 

än förmodligen någon annan, inte minst 

gäller det Stilla havets och den Australasiatiska 

regionens fågelfauna. Det arbetet 

låg bakom att han vidareutvecklade och 

radikalt omdefinierade synen på vad 

en art egentligen är för något samt, inte 

minst, hur artbildning går till. Idag är det 

kanhända många som föreställer sig att 

Charles Darwin redan klarlagt definitionen 

av arter och mekanismerna bakom 

artbildningsprocessen. Men så är det inte 

riktigt. De genetiska processerna var inte 

kända för Darwin och långt fram på nittonhundratalet 

rådde diametralt motsatta 

uppfattningar om hur evolutionen 

fungerar mellan å ena sidan botanister och 

zoologer och å andra sida genetiker. 

Förenklat kan man säga att de senare 

drev tesen att artbildning sker genom 

kraftfulla mutationer och därigenom var 

rent slumpmässig. Åsikten stred mot vad 


KLASSIKERN 

En rödhuvad 

dykand i Sachsen 

1923 resulterade 

i att Ernst Meyer 

träffade Erwin 

Stresemann 

i Berlin och 

blev ornitolog. 

Fågeln på bilden 

var ett annat 

överraskande 

fynd, i Göteborg 

februari 2017. 

många fälterfarna botanister och ornitologer 

menade vara den riktiga tolkningen. 

Ernst Mayr hörde till de senare och skulle 

bli en av dem som, främst tack vare sitt 

arbete med ö-faunorna i Stilla havet, var 

med om driva igenom den så kallade Nya 

syntesen som gick ut på att biologernas 

och genetikernas syn på evolution och 

artbildning slutligen baxades samman. Det 

var en utdragen process, men resultatet 

kan räknas till ett av naturvetenskapens 

riktigt stora landvinningar under förra 

seklet. Flera skickliga matematiker och 

paleontologer, genetiker och botaniker 

deltog, men i spetsen gick ornitologer och 

främst av dem Ernst Mayer. 

Kännetecknande för Mayers hållning 

var att artkunskapen, vilken sannerligen 

prisades mycket högt av honom, främst var 

att betrakta som ett medel för mer djupsinniga 

analyser av ekologisk anpassning 

och evolutionsbiologiska mönster. Centralt 

för honom var begreppslig klarhet vilket 

med tiden kom att leda in i analyser och 

utredningar av biologins filosofi. En 

återkommande metodologisk hållning i 

det sammanhanget var att lösningen på 

biologiska problem ofta inte bestod i nya 

artfakta och ständigt nya mätserier, utan 

i bruket av andra begrepp och skarpare 

filosofisk analys. 

Det börjar med en and, en rödhuvad 

dito. Unge Ernst Mayr 

hade just gått ut gymnasiet 

och i studentpresent fått en 

kikare av sin mor. Fadern var 

död sedan flera år. Året är 1923. 

Med sin nya kikare runt halsen cyklar 

Ernst runt i trakterna kring Dresden, 

särskilt sjöarna vid Moritzburg väcker hans 

intresse. De gamla saxiska kungarna hade 

haft ett jaktslott i området och det är där 

han upptäcker en för honom obekant and, 

eller rättare sagt två för det är ett par. Tack 

vare fågelboken kan änderna bestämmas till 

rödhuvad dykand, en art som inte observerats 

i Sachsen sedan 1845. 

Medlemmarna i Dresdens ornitologiska 

sällskap ställer sig ytterst tveksamma till 

observationen, men eftersom tonåringen 

Mayr strax därefter ska bege sig norrut, till 

Greifswald för att där inleda sina medicinstudier, 

uppmanas han att stanna till i 

Berlin och uppsöka Erwin Stresemann vid 

det ärevördiga Museum für Naturkunde för 

att avhöra dennes syn på de rara änderna. 

Ernst Mayer står snart nog utanför den 

beryktade ornitologens dörr, fattar mod, 

knackar på, stiger in – och utsätts för ett 

veritabelt korsförhör. Stresemann låter 

sig slutligen övertygas om observationens 

äkthet och en tid därefter publiceras en 

notis ”Die Kolbenente (Nyroca rufina) auf 

dem Durchzuge in Sachsen” i Ornitologische 

Monatsberichte. Det är Ernst Mayers 

allra första publikation och skulle med 

tiden följas av hundratals fler. Stresemann 

blir imponerad av unge Mayrs hängivna 

entusiasm och erbjuder honom extraarbete 

på museet under studieuppehållen. I sina 

memoarer vittnar Ernst Mayer om att han 

kände det som om han erbjudits nycklarna 

till himmelriket. 

I ornitologisk mening var tanken kanske 

inte så långt ifrån sanningen. För ornitologins 

heliga Graal, Archaeopteryx – det i 

Tyskland funna fossilet efter världens äldsta 

urfågel – var ett av Berlinmuseets största 

skatter. Och Erwin Stresemann (1889 – 

1972) var en av Europas ledande ornitologer; 

visserligen hör han idag hemma i de 

mer okändas skara eftersom han väsentligen 

skrev på tyska, vilket efter andra världs- 


kriget dramatiskt förlorade i anseende, men 

Stresemanns betydelse var utomordentligt 

stor. Värt att notera är kanske att han både 

talade och skrev utmärkt engelska, språk 

och filosofi hörde för övrigt till hans övriga 

intressen, men i sitt vetenskapliga skrivande 

var han tyskan trogen. 

Redan som sextonåring hade Erwin 

Stresemann publicerat en artikel om en 

hybrid mellan gråsiska och steglits och som 

nittonåring tog han i England, i Tring, tjänst 

hos Walter Rothschild för att gå igenom 

hans gigantiska fågelsamling – världens då 

största. Tjugoett år gammal är han ensam 

ute på en omfattande insamlingsexpedition 

i den indonesiska övärlden och hans 

bok Aves från 1914 står för ett nytt sätt att 

nalkas ornitologin som både är bredare 

och djupare. Ett resultat av boken blev 

att han erbjöds en tjänst på Museum für 

Naturkunde i Berlin och i samma veva 

övertar han ledarskapets för tidens ledande 

ornitologiska tidskrift Journal für Ornithologie. 

Genom Ernest Stresemann insatser 

likställs, åtminstone på sikt, värdet av 

systematisk fältornitologi och taxonomisk 

ornitologi. Och i Journal für Ornithologie 

vinnlägger sig Stresemann om att publicera 

udda artiklar rörande exempelvis sexuell 

selektion och etologi skrivna av framstående 

ornitologer utanför akademierna och 

museivärlden, Margaret Morse Nice och 

Edmund Selous är bara två exempel. Dessutom 

arbetade han fram ett nytt biologiskt 

artbegrepp och publicerade år 1951 det 

tongivande verket om ornitologins historia, 

Entwicklung der Ornithologie von Aristoteles 

bis zur Gegenwart. 

Som avtalat återvänder Ernst 

Mayr till naturhistoriska 

museet i Berlin vid sin första 

ledighet. För att testa hans 

förmåga tar Erwin Stresemann 

fram ett par välblandade bingar med 

skinnlagda trädkrypare, vanliga trädkrypare 

och trädgårdsträdkrypare i en salig röra, 

och ger Mayr i uppgift att separera dem. 

Idag kan uppgiften kanske tyckas görbar, 

men vid tiden för Mayrs gesällprov ansåg 

många att det rörde sig om samma art 

och att de, om det trots allt rörde sig om 

två goda arter, endast gick att separera på 

sången. Mayr lyckades emellertid snabbt 

dechiffrera de artskiljande karaktärerna 

och löste uppgiften överraskande kvickt. 

Stresemann kommenterade muntert att 

Mayr var en given systematiker. 

Erwin Stresemann insåg Ernst Mayrs 

kapacitet och inledde en övertalningskampanj 

som gick ut på att Mayr skulle hoppa 

av medicinstudierna och istället börja 

med zoologi – syftande till en tjänst på 

naturhistoriska museet. Den karismatiske 

Stresemann hade redan hunnit bli något 

av en fadersgestalt för Mayr och när han 

agnade betet med löfte om deltagande i en 

insamlingsexpedition till tropikerna satt 

Mayr fast. Han övergick till zoologi och 

skrev på rekordfart, sexton månader, med 

Stresemann som handledare en doktorsavhandling 

om gulhämplingens utbredningshistoria 

i Europa. Han blev klar som 

tjugoettåring och fick därefter som väntat 

anställning på Museum für Naturkunde. 

Hans första uppgifter bestod i en monografi 

om snöfinkssläktet grundat på främst 

tyskt material insamlat i Centralasien och 

Sikkim. 

Varken till Kamerun eller Peru lyckades 

Stresemann få iväg Mayr, men när Walter 

Rothschild finansierade en ornitologisk 

insamlingsexpedition till Nya Guinea, 

med främsta syftet att samla sällsynta 

paradisfåglar, såg Stresemann till att Ernst 

Mayr fick sin chans. Det skulle bli Mayrs 

livsavgörande erfarenhet, och precis som 

Leopold von Buchs besök på Kanarieöarna, 

Darwins på Galapagos, Wallace 

i den malajiska arkipelagen och Stresemanns 

arbeten på indonesiska öar, kom 

Mayrs biologiska insikter och intellektuella 

drivkraft att få livslång näring från 

strapatserna på Nya Guinea. 

Tveklöst handlade det om svåra och 

utmanande strapatser med språkförbistring 

och grasserande sjukdomar, men 

det var ytterst lärorikt för Mayr och det 

var också i Nya Guineas djungler han på 

allvar började spekulera över evolutionens 

flerdimensionella karaktär: å ena sidan en 

vertikal evolution över tid, å andra sidan 

en horisontell evolution och artbildning 

som, menade han, går att åskådliggöra 

genom att jämföra variationen hos vissa 

australasiatiska arter och släkten. Särskilt 

intresserade sig Mayr för visslare, i synnerhet 

guldvisslare, samt solfjädersstjärtar, 

taggnäbbar och sydhakar. 

Långa serier av insamlade fåglar 

påvisade gradvisa skillnader beroende på 

geografisk proveniens. Genom jämförande 

studier menade sig Mayr kunna visa dels 

hur spridning och artbildningsprocessen 

gått till, dels vederlade han det klassiska 

morfologiska artbegreppet genom att visa 

hur ekologiska faktorer var centrala för 

förståelsen av arter. Och, det var en av 

hans poänger, arten måste alltid förstås på 

populationsnivå där viss variation mycket 

väl kan förekomma men där reproduktiv 

isolering är det avgörande kriteriet. Detta 

nya, biologiska artbegrepp möjliggjorde 

en helt ny förståelse för evolutionens 

dynamik, men även om Mayr ofta räknas 

som begreppets upphovsman hade andra 

tidigare sagt ungefär samma sak, Erwin 

Stresemann till exempel. 

Den filosofiska diskussionen om 

arter går tillbaka till antiken 

och de positioner som intogs 

mellan vad som senare, under 

medeltiden, kom att kallas essentialism 

och nominalism. Frågan handlar 

förenklat om huruvida arter har en verklig 

existens eller om det endast är godtyckliga, 

konventionella etiketter. Mayr vände sig 

mot essentialism i meningen att en art 

skulle vara något evigt och entydigt; en art 

bildas i tiden, förändras och försvinner med 

tiden, men är samtidigt en realitet. En art är 

alltså, menade han vidare, något mer än ett 

pragmatisk hjälpverktyg i systematikernas 

låda. 

En i sammanhanget intressant iakttagelse, 

snarare än ett argument, berättar Mayr 

själv om från Nya Guinea. I en avlägsen 

bergsby hade han bett ett antal jägare att 

skjuta alla fåglar de kunde. När de en efter 

en återvände med sina byten noterade 

Mayr i anteckningsboken först det vetenskapliga 

namnet i en kolumn och skrev därefter 

bredvid ner det av jägarna uppgivna 

lokala namnet på fågeln. När han efter en 

tid jämförde kolumnerna visade det sig att 

de stämde överens rakt över. Arttillhörigheten 

låg sålunda, det var Mayrs poäng, 

rimligen inte i betraktarnas ögon utan var 

en naturgiven egenskap hos fåglarna. 

Efter ett knappt år var det dags att 

återvända hem till Berlin. Men så blev det 

inte. Från det amerikanska naturhistoriska 

museet i New York kom ett erbjudande om 

deltagande i deras omfattande insamlingsexpedition 

i Söderhavet, den så kallade 

Whitney South Seas Expedition. Åtminstone 

amerikanerna själva brukar beskriva 


KLASSIKERN 

Australisk solfjäderstjärt tillhörande underarten 

Rhipidura albiscapa albiscapa från Victoria, Australien. 

Guldvisslare uppträder i många olika underarter och geografiska 

varianter som studerades av Ernst Meyer. Fågeln på bilden är en 

Pachycephala pectoralis contempta, endemisk på Lord Howe-ön. 

den som världens mest påkostade och 

omfattande – och den pågick i närmare två 

decennier. Enorma mängder med fåglar, etnografika 

et cetera skeppades hem efter att 

bortåt tusen öar i Söderhavet genomtröskats; 

i princip var det endast Hawaii och 

Nya Zeeland som lämnades ifred eftersom 

deras floror och faunor redan var tämligen 

välkända. Samlingarna visade sig vara så 

omfattande att naturhistoriska museet i 

New York behövde genomföra en dyrbar 

tillbyggnad för att allt skulle få plats. 

Först två år senare är Ernst Mayr tillbaka 

från sina livsavgörande resor på Nya 

Guinea och Melanesien. Men knappt har 

han återtagit arbetet i Berlinmuseet förrän 

museet i New York ber honom komma över 

och katalogisera de insamlade fåglarna 

från Whitney South Seas Expedition. Väl 

där, i New York alltså, når det amerikanska 

naturhistoriska museets grandiosa planer 

nya höjder; på grund av utpressning har 

Walter Rothschild nämligen tvingats sälja 

sin jättesamling med över tvåhundratusen 

fåglar – och köpare är naturhistoriska museet 

i New York. 

Det började alltså med en and, men det 

var Rothschilds tvåhundratusen fåglar som 

beseglade Ernst Mayrs öde. Möjligheten att 

arbeta med de två jättesamlingarna gjorde 

att Mayr av strategiska valde att stanna i 

USA. Materialet var för stort och frestande 

för att han skulle återvända till Berlin – och 

hade han gjort det skulle han tveklöst dragits 

med i andra världskriget. Småningom 

blev han också amerikansk medborgare. 

Mayr fick alltså huvudansvaret för bland 

annat de ornitologiska samlingarna från 

södra Stilla havet och han kom att arbeta 

med det materialet i ett par decennier. 

Mängder med artiklar om områdets fåglar 

publicerades och en fullödig bok, klassikern 

The Birds of Northern Melanesia, 

som utkom 2001. Den skrevs tillsammans 

med Jared Diamond och byggde på över ett 

halvsekels arbete. 

Ernst Mayrs arbete som evolutionsbiolog 

fortsatte över 

hans hundraårsdag. En strid 

ström med artiklar och böcker 

publicerades och gjorde Mayr 

till ett slags riktkarl för flera generationer 

av professionella biologer. Analyserna och 

synteserna rörande evolution och artbildning 

stod i centrum för hans första bok 

Systematics and the Origin of Species från 

1942 och en annan bok som bör nämnas 

i sammanhanget är Animal Species and 

Evolution från 1963. För de som inte är 

bekanta med Mayrs filosofi och analyser 

av Darwin och evolutionsbiologin framstår 

Towards a New Philosophy of Biology från 

1988 som en utmärkt ingång. 

Ernst Mayrs insatser för kännedomen 

om Australasiens, i synnerhet Melanesiens 

fågelvärld, är betydande. Den fortsatta 

karriären på Harvarduniversitetet, dit 

han tog med sig alla data om Stilla havets 

fåglar, är dock ett eget kapitel. Mycket av 

hans idoga arbete hör emellertid numera 

till historien. 

De forna rebellerna och nytänkarna 

banar väg med oväntade och spännande 

perspektiv, men blir omsprungna av den 

framrusande tiden. Idag har det fylogenetiska 

artbegreppet ersatt Mayrs biologiska 

artbegrepp. Och flera av hans slutsatser 

har måst revideras efter att ny kunskap, 

om exempelvis kontinentaldriften, kullkastat 

gamla och invanda uppfattningar. 

Det faktum att han bokstavligen inledde 

sin ornitologiska karriär intill Archaeopteryx 

och den bildade centraleuropén Erwin 

Stresemann gjorde att Mayr tog för givet 

att fåglarna uppkommit på norra halvklotet, 

kanske rent av i forntidens Tyskland, 

för att sedan vandra söderut. Att åtminstone 

sångfåglarna, tättingarna, i själva verket 

utvecklades i Australien och därifrån 

långsamt lät sin sång ljuda över jorden var 

en tanke Mayr aldrig accepterade. Ändå 

byggde stora delar av hans ornitologiska 

kunskap och snille just på fåglar därifrån. 

Föga överraskande har även vetenskapshistorien 

sina ironiska inslag. 


KOMPLETTA 

TUBKIKARPAKET 

FÖR ALLA NIVÅER 

SWAROVSKI ATX 

30-70x95 

+ Swarovski ATX okularmodul 

+ Swarovski ATX/STX objektivmodul 

+ ATX TLS APO fotoadapter 

+ Fågelguide 

+ Nest NT-767 stativ med 

vätskedämpat huvud 

ZEISS VICTORY HARPIA 

22-65x85 



DELTA TITANIUM 65 II 

15-45x65 

+ Vortex Pro GT stativ 

+ Digital fotoadapter 

info@astrosweden.se 

0511 - 79 81 00 

www.astrosweden.se 

ZEISS VICTORY HARPIA 

23-70x95 



KOWA PROMINAR 883 

25-60x88 

+ Kowa extravidvinkel zoomokular 

+ Allvädersväska 



MEADE WILDERNESS 

20-60x100mm 

+ Astro Pro 187 stativ 

+ Fågelguide 

LEICA APO TELEVID 

25-50x82 

ZEISS QONQUEST GAVIA HD 

30-60x85 

+ Zeiss Terra ED 8x42 kikare 

+ Vortex Pro-GT stativ 

+ Smartphoneadapter 

+ Fågelguide 

ACUTER ST 

20-60x80mm 



+ Fågelguide 

+ Leica vidvinkel zoomokular 

+ Leica 1.8x Extender 

+ Gitzo Exact Mountaineer kolfiberstativ 

+ Gitzo videohuvud 

7.729:- 

42.990:- 

31.995:- 

4.995:- 

39.995:- 

35.995:- 

5.950:- 

54.370:- 

43.995:- 

47.835:- 

38.890:- 

9.290:- 

6.950:- 

7.995:- 

26.995:- 

42.595:- 

31.995:- 

40.995:-

BREV 

Skriv till Vår Fågelvärld! 

niklas.aronsson@birdlife.se 

MER VINGBANDSKRÅKOR 

”Jag är inte lika säker som Bengtsson på att kråkorna 

i Fauna och Flora verkligen är vingbandskråkor.” 

Kul att Kenneth Bengtsson uppmärksammar 

frågan om vingbandskråkor (Vår 

Fågelvärld 2/2019) – och med den metod 

som blivit något av hans signum: att gräva 

i gammal, intressant litteratur som ingen 

människa har koll på. 

Bengtsson läser Fauna och Flora från 

1938 och hittar uppgifter om kråkor med 

färgfel från 1925 som han tolkar som 

vingbandskråkor – och som i så fall skulle 

tidigarelägga den kända förekomsten av 

vingbandkråkor med 25 år jämfört med 

vad som finns belagt i muséer (Vår Fågelvärld 

6/2018). 

Jag är inte lika säker som Bengtsson på 

att kråkorna i Fauna och Flora verkligen är 

vingbandskråkor. 

Uppgiften om att ”År 1929 sköts en 

unge ur en kull på 3 st., vilka alla tre voro 

spräckliga liksom även föräldrarna” låter 

snarast som ett genetiskt fel som ungarna 

ärvt av föräldrarna. ”Vingband” på grund 

av dålig föda är dessutom sällsynt hos 

adulta fåglar och ger inte samma karaktär 

av regelbundna vingband eftersom de 

drabbade fjädrarna inte växer ut samtidigt 

som hos ungfåglar. 

Dessutom konstaterar von Essen i 

Fauna och Flora om de missfärgade fåglarna 

att ”de äro mycket svåra att särskilja 

FOTO: MAGNUS ULLMAN 

Vingbandskråkor är inte svåra att skilja från 

normalfärgade kråkor, inte ens när fågeln ses i en 

knepig vinkel. Skåne, januari 2019. 

från vanliga kråkor” och ”i flykten i vissa 

vändningar kan man se det, dock naturligtvis 

bäst mot någon mörk bakgrund”. 

ATT DESSA FÅGLAR varit missfärgade 

endast på vingarna stämmer onekligen 

bra med vingbandskråkor, men två gånger 

nämns termen ”gråvingad” men aldrig 

att missfärgningen skulle ha formen av 

ett vingband (vare sig med denna term 

eller någon annan). Att det i flykten krävs 

”vissa vändningar” för att man ska skilja 

den missfärgade kråkan från en normal 

stämmer dåligt med vingbandskråkor – i 

de flesta fall är deras vingband mycket 

uppenbara. 

Intressant är ju också att von Essen 

själv inte gör någon skillnad mellan kråkorna 

1914 (”annan form av pigmentfel” 

enligt Bengtsson) och de fåglar Bengtsson 

misstänker är vingbandskråkor – som ju 

utmärks av ett regelbundet mönster som 

”nästan” skulle kunna vara fågelns korrekta 

mönster. 

JAG KAN INTE ta gift på att kråkorna från 

1920-talet inte var vingbandskråkor men 

anser bevisläget för svagt för att vi ska 

kunna fastslå det. För så tidiga fynd torde 

beläggexemplar i museum krävas. 

Om kråkor redan på den tiden kunde 

ha vingband borde sådana fåglar finnas i 

samlingarna med tanke på att museisamlare 

alltid intresserat sig för det som är 

avvikande. 

MAGNUS ULLMAN 

EKOLOGI 

Buller inte orsak till talgoxens ändrade sång 

I ÄLDRE FÅGELBÖCKER anges talgoxens 

sång som ett upprepat trestravigt ”si-sisu’” 

med komihågramsan ”lite hö”. Men 

någon gång under 1990-talet var det 

många som hade observerat att talgoxhannar 

istället sjöng tvåstavigt ”si-su”, och 

det började diskuteras om detta var en 

reaktion på det ökande bullret i samhället. 

Denna åsikt framförs fortfarande som ett 

faktum i flera sammanhang. 

I de djupare diskussionerna bland 

fågelforskare, i den mån talgoxarnas 

tvåstavighet alls berörs, har det påpekats 

att det aldrig har bevisats något samband 

mellan ökande buller och minskande komplexitet 

i talgoxesången. Om man reser 

runt Östersjön står det klart att trestaviga 

talgoxar bebor bullriga industriområden, 

och tvåstaviga djupa, tysta storskogar. Att 

den tvåstaviga sången skulle förklaras av 

buller tror jag kan avskrivas helt. Talgoxarna 

vid Strömsborg invid Fysingen, rätt 

under inflygningen till Arlanda och med 

ständigt brus från motorvägen Stockholm- 

Uppsala ett par hundra meter bort, sjunger 

den klassiska trestaviga sången ”si-si-su” 

eller ”su-su-si”. 

De senaste åren har jag arbetat i Linköping 

och där påträffat ett antal talgoxar 

som sjunger med fantasifullt flerstavig 

sång, en del med röster raspiga som gamla 

sönderrökta rocksångare. Ramsorna kan 

vara fyra- eller femstaviga, till exempel 

”trru-trri-trri-trri-trru” eller ”si-si-si-si-sisu”, 

den senare strofen i ett tonfall lite liknande 

en bofinks sång kapad i början och 

slutet. En sjöng ”schri-schri-schru-schruschri-schriuiuiuiii”, 

med en märklig polissirenvissling 

på slutet. Jag var tvungen att 

kolla flera gånger innan jag trodde mina 

ögons och örons samlade vittnesbörd: den 

fascinerande visslingen kom faktiskt från 


RARITETER 

Har kunskapen 

varit tillräcklig? 

FÖR OSS SOM skådade azurmesen i Grönhögen 

där den hoppade på strandstenarna 

gällde nog inget annat än ren artbestämning, 

åtminstone inte just då. Vit och babyblå, 

lurvig fjäderdräkt, fluffig vit kalott, 

nolltolerans mot gult. Men nu faller den på 

för lite vitt här och var. Presentationen och 

argumenten i Vår Fågelvärld verkar först 

begripliga. Fast bevisgången känns ändå 

något överdriven. Man nämner för jämförelse 

till exempel: ”det vitas vinkel mot 

mellersta tertialen” och synligt vitt på den 

ihoplagda stjärten – där den visade adulta 

Moskvafågeln ju har stjärten halvt utbredd 

(A Golubevas bild). 

Och, det viktigaste, har man verkligen 

tillräcklig kännedom om dräktvariationen 

hos vuxna azurmesar? Det är tydligen välkänt 

att mängden vitt och blått i dräkten 

varierar från öster till väster i artens väldiga 

utbredningsområde. Finska Raritetskommittén 

har haft tillgång till en större 

samling skinn, och gör tydligen en annan 

bedömning än svenska Rk. 

En rimlig slutsats efter Rk:s beslut måste 

väl då bli att alla tidigare bestämningar 

av arter med ”hybridvana” återkallas. 

Retroaktiv granskning kanske kan göras i 

några fall, eljest bör de ompubliceras med 

tillägget ”hybrid med närstående art eller 

hybridinslag har inte kunnat uteslutas”. 

JAN BERTILSSON 

Azurmesen vid Grönhögen på Öland underkändes av Raritetskommittén. 

FOTO: NIKLAS ARONSSON 

talgoxen som satt i busken ett par meter 

bort! 

Det går väl inte att avskriva tanken att 

omgivningsljud påverkar hur fågelsång 

går fram, men på det stora hela tycks det 

för mig som att talgoxdamer, precis som 

damer av andra sjungande och poserande 

arter – alltifrån fåglar till valar och människor 

– dras till variation. Den som sjunger 

annorlunda drar uppmärksamheten till 

sig. Kanske kan även en avskalad tvåstavighet 

verka nydanande och väcka damernas 

intresse om alla andra i området sjunger 

trestavigt. 

Vad denna historia verkligen visar är att 

det är mycket omständligt att vetenskapligt 

bekräfta förändring i en djurarts (eller 

människors) beteende. Det som ser ut som 

en logisk slutsats när de första observationerna 

görs kan omkullkastas av många 

observationer i långa tidsserier som är en 

av många ingredienser som är nödvändiga 

för verkligen bekräfta ett samband vetenskapligt, 

till exempel ett samband mellan 

bullernivå och hur en fågelart sjunger. 

Sambandet mellan buller och talgoxens 

tvåstaviga sång var en i sammanhanget 

testbar hypotes som jag anser vederlagts 

av senare observationer. Och jag är fullt 

villig att erkänna att även denna lilla 

drapa på inget sätt gör anspråk på att vara 

ett vetenskapligt arbete, utan är bara en 

sammanställning av mina egna tillfälliga 

observationer. 

HENRIK KYLIN 

Talgoxe. 

FOTO: ULRIK BRUUN 


BÖCKER 

Titel: Minns du tjädern? Bilder: Stephen 

Gill. Text: Matsåke Bergström. 

Förlag: Eget. Pris: 300 kronor från 

författaren (telefon 0911–20 20 53). 

MONOGRAFI 

Mäktigt om skogens tjädrar 

”VI BORDE alla någon gång i livet sitta ner 

vid en eld i tjäderskogen en vårnatt och söka 

sambanden, hitta mönstren i den stora väven.” 

De raderna skrev Matsåke Bergström 

en vårnatt för länge sen. Citatet är hämtat 

ur hans senaste bok Minns du tjädern?. 

Boken är en hyllning till de gamla 

tjäderskogarna, varav många är borta, avverkade, 

men också en hyllning till framlidne 

tjäderexperten Ingemar Hjorth som 

författaren delade erfarenheter med under 

20 år. Det är en nostalgisk uppgörelse – ett 

bokslut över en värld och en natur som 

är på väg att försvinna efter decennier av 

intensivt skogsbruk. 

MEN BOKEN ÄR mer än bara en betraktelse 

över svunna tider. Matsåke Bergström 

delar med sig av sina stora kunskaper om 

tjädern och här får läsaren en möjlighet att 

komma riktigt nära den ståtliga fågeln. 

Under cirka 400 vårnätter har Matsåke 

Bergström legat gömd i skogen för att kunna 

ta del av tjäderspel. Där har han samlat 

stoff till alla de teckningar och bilder av 

tjädrar som han framställt under alla år. 

Boken är fylld av dessa bilder, ibland i 

skissform, ibland som helt färdiga bilder, 

och de skänker en sällan skådad närvaro. 

MATSÅKE ÄR PESSIMISTISK om framtiden 

för gammelskogen, och orolig för tjäderns 

förekomst i landet. Populationen är på väg 

utför. Han nämner att BirdLife Sverige 

har en annan bild, som egentligen är 

Svensk Fågeltaxerings uppfattning. Enligt 

standardrutterna är situationen inte fullt 

så dålig som man upplever den i Minns 

du tjädern?. Men när det gäller de stora 

tjäderspelplatserna, och de riktigt gamla 

skogarna, så finns det knappast några 

skilda uppfattningar. Dessa är till stor del 

borta. 


BARNBOK 

Vackert illustrerad barnbok 

om 19 vanliga fåglar 

Titel: Mina första fåglar. Författare: Emma Jansson. 

Förlag: Triumf förlag. Pris: Finns inom kort 

på Naturbokhandeln. 

Bra fågelböcker för barn 

har länge varit en bristvara. 

Det beror inte minst på att 

det ges ut få sådana böcker. 

Nu finns det i varje fall en 

riktigt trevlig bok för åldrarna 

3–6 år, och som ärligt talat 

fungerar finfint även för en 

åttaåring. Emma Jansson har tidigare gett ut 

böckerna Vems spår? Och Vems bajs? Hon är 

en driven illustratör och bra på att skriva enkelt. 

I Mina första fåglar presenterar hon 19 vanliga 

fåglar. Det är en bred blandning av folkkära fåglar 

i vitt skilda miljöer, allt från skogen via stranden 

till trädgården. Texterna berättar kortfattat 

om hur fåglarna ser ut, vad som är speciellt 

med dem och hur de låter. Många gånger är 

beskrivningarna träffsäkra och målgruppsanpassade. 

Men det är bilderna som är den stora 

tillgången. Vackra, personliga och med många 

roliga detaljer. 


FJÄRILAR 

Ny fjärilsbok som kommer bli 

det nya standardverket 

Titel: Nordens fjärilar. Författare: Bo Söderström. 

Förlag: Bonnier Fakta. Pris: 259 kronor 

(Naturbokhandeln). 

Tretton år efter Bo Söderström 

gav ut Svenska fjärilar kommer 

hans uppföljare Nordens fjärilar. 

Detta är mer än bara en ny 

upplaga, det här är en helt ny 

bok – med extra allt jämfört 

med föregångaren. Längre 

texter, uppdaterade flygtider, 

tydliga kartor, fler arter och ett 

bildfrossande utan dess like – totalt innehåller 

Nordens fjärilar 600 bilder, de flesta nytagna 

för boken. Här finns också massor med tips 

på klassiska artbestämningsproblem på 

fjärilsområdet, som hur man skiljer ljung- från 

hedblåvinge eller skogs- från ängsvitvinge. Den 

här fältguiden är Fågelguidens motsvarighet 

inom fjärilsskådandet med samma konsekventa 

pedagogiska upplägg. Det här är en bok man 

får svårt att klara sig utan, om man vill skåda 

dagfjärilar. 


FÅGELSKYDD 

Dråpligt och allvarligt från 

Fågelskydd Spillepeng 

Titel: Storlom i kök och fasan i grill. Författare: 

Kenneth Bengtsson. Förlag: Skånes Ornitologiska 

Förening. Pris: 90 kronor + porto (skof.se). 

För 22 år sedan bildades 

Fågelskydd Spillepeng som 

drivs av Skånes Ornitologiska 

Förening tillsammans med 

Sysav (Sydskånes avfallsaktiebolag). 

Syftet har varit att 

rehabilitera skadade och sjuka 

vilda fåglar. Genom åren har 

många märkliga episoder inträffat, med både 

trista och lyckliga slut. Kenneth Bengtsson har 

grävt fram 44 av dessa minnen som han berättar 

om i lika många kapitel. I många fall finns 

det bilder som ger liv åt de personliga texterna. 

Som i fallet med storskarven som räddades undan 

en gödselbrunn full med svinpiss, eller om 

den fulla havstruten som fick nyktra till innan 

den släpptes. Det finns mycket att le åt i boken, 

och inte minst känna beundran över det ideella 

arbete som Kenneth och hans kollegor sedan 

1997 har lagt ned på att rädda fåglar. 



KNIVIGT 

av Anders Eriksson 

Rödstjärthonor 

RÖDSTJÄRT 


SVART RÖDSTJÄRT 

FOTO: LARS ANMARK 

2 

2 

1 

1 

3 

3 

1 Saknar vit vingpanel. 

2 Något kortare näbb än vad den svarta rödstjärthonan har. 

3 Varmare färgad. 

1 Har en antydan till vit vingpanel. 

2 Upplevs ha en något längre näbb än rödstjärthonan. 

3 Helhetsintrycket är en grå fågel, relativt kallt färgad. 

Rödstjärthannen är i mina ögon 

en av våra allra vackraste fåglar. 

Samtidigt är den något av en 

doldis för den breda allmänheten. 

När man från en ”icke-skådare” får 

frågan vad det kan vara för en exotisk 

fågel som slagit sig ner i deras trädgård är 

rödstjärten ett hett grundtips. Även om 

den i grund och botten är en skogsfågel 

som trivs i hällmarkstallskogar, så är den 

inte en ovanlig trädgårdsfågel som gärna 

tar emot hjälp i form av uppsatta holkar. 

Men på något sätt lyckas den passera under 

radarn. En möjlig teori är att det beror 

på att man tidigare endast sett honan. 

Rödstjärthonan är nämligen betydligt mer 

anonym till utseendet jämfört med hannen. 

Ovansidan är brunaktigt grå och undersidan 

är varmt beigetonad vilket ger ett 

jämförelsevis ljust intryck. I kroppsform 

och storlek är rödstjärten ungefär som en 

slank version av rödhaken. 

I världen finns ett antal olika arter 

rödstjärt men i Sverige förekommer bara 

rödstjärt och svart rödstjärt. Den senare är 

från början en bergsfågel. 

I Sverige återfinner man framförallt 

den svarta rödstjärten i urbana miljöer. 

Den har en förkärlek för industriområden 

av lite ”ruffigare” karaktär där den 

kan ses sjunga från kranar, taknockar och 

containrar. Den utfärgade hannen utgör 

inget bestämningsproblem gentemot rödstjärten. 

De yngre hannarna och inte minst 

honorna är lite knepigare att skilja ut. 

NÄR RÖDSTJÄRTHONAN GER ett varmt 

intryck färgmässigt är den svarta rödstjärten 

snarast blyertsgrå. Hela fågeln är 

praktiskt taget enfärgad på såväl över- som 

undersidan medan rödstjärthonan som 

tidigare nämnts har en tydlig kontrast mellan 

en lite mörkare ovansida och en ljusare 

undersida. Den svarta rödstjärtens hona 

har en svag vingpanel likt hannens och 

det är den enda karaktären som egentligen 

sticker ut från intrycket av den helgrå 

fågeln. Den svarta rödstjärten är en smula 

större och mer långsmal än rödstjärten. 

Näbben känns dessutom något längre. 

Sammantaget ger den ett lite sportigare 

intryck än rödstjärten. 

DET ÄR INTE så ofta, jämfört med andra 

arter, som man hör rastande rödstjärtar 

locka. Men om man gör det så är lätet en 

bra karaktär. Rödstjärten lockar med ett 

ljudligt ”huitt”, inte olikt gransångare eller 

bofink, ibland flikar den in ett knäppande 

läte mellan visslingarna. Den svarta rödstjärten 

har ett rakt läte som närmast kan 

bokstaveras som ”iipp”. 

En ledtråd till bestämningen är den 

miljö fågeln befinner sig i. Rödstjärten är 

framförallt en skogs- och trädgårdsfågel 

och ses oftast i eller i närheten av träd eller 

buskar. Den svarta rödstjärten föredrar 

mer öppna miljöer och man ser den bara 

undantagsvis i en skogsmiljö. 

Vidare kan datumet för observationen 

vara en bra ledtråd. Rödstjärten övervintrar 

i Afrika. Den återkommer till Sverige 

i mitten/slutet av april och de allra flesta 

har lämnat oss i början/mitten av oktober. 

Den svarta rödstjärten är lite härdigare. De 

första individerna dyker upp redan i början 

av mars och ännu i början av november 

kan man se enstaka fåglar. Arten övervintrar 

dessutom regelbundet i södra Sverige. 


FRÅGA EXPERTEN 

Har du en fråga till våra experter? 

Mejla till niklas.aronsson@birdlife.se 

UTBREDNING 

Är tranan en svensk eller 

kanske en spansk fågel? 

Jag ser böcker som har titeln Svenska 

fåglar, Naturbokhandeln har en plansch 

Svenska fåglar. Så finns det svenska 

fåglar? Eller finns det fåglar som ofta uppehåller 

sig i Sverige? Tranan som häckar 

i Sverige är en svensk fågel, men som på 

grund av kyla tvingas flyga ner till Spanien 

halva året för att sedan återvända 

hem. Eller är den en spansk fågel som av 

födoskäl tvingas flyga till Sverige för att 

häcka och sedan hem igen? Talgoxen, är 

den en svensk fågel, den kan ju lika gärna 

vara norsk? Ja lite filosofiskt funderande. 

BÖRJE WALLGREN 

FOTO: MAGNUS ULLMAN 

MAGNUS ULLMAN: ”Blott Sverige svenska 

krusbär har”, konstaterade redan Carl Jonas 

Love Almquist i mitten av 1800-talet, 

och därmed borde frågan vara utagerad. 

Men riktigt så enkelt är det kanske inte. 

Carl von Linné, en annan gammal 

hedersman, gav blåhaken det latinska 

namnet Luscinia svecica, i ungefärlig översättning 

”den svenska näktergalen”. Vän av 

ordning skulle kunna invända att namnet 

är lite egendomligt för en art som häckar 

tvärs igenom hela Sibirien och ända in 

i Alaska och dessutom i kontinentala 

Europa, i Centralasien och i Kina. Inte nog 

med det; de fåglar som häckar genom hela 

Sibirien och till Alaska bär till och med 

rasnamnet svecica. 

Frågan inställer sig onekligen: vad är en 

svensk fågel? 

Är blåhaken svensk, norsk eller rysk? Svar: både och. Och dessutom iransk. Khuzestan, Iran, 

februari 2017. 

Man kan också vända på frågeställningen: 

vad är inte en svensk fågel? Det har 

exempelvis hävdats att ”mellanskarven”, 

en ras av storskarv, inte är en svensk fågel 

eftersom den bär rasnamnet sinensis vilket 

skulle betyda att den är introducerad från 

Kina. De flesta inser nog att man inte kan 

resonera så. 

En sak kan vi åtminstone slå fast: den 

nordafrikanska fågel, Sylvia deserticola, 

som i boken Europas fåglar ännu 1985, och 

i Fåglarna i Europa, Nordafrika och Mellersta 

Östern ännu 1987, gavs namnet mindre 

provencesångare kan knappast anses vara 

en fransk fågel, eftersom det första fyndet 

i Frankrike inte gjordes förrän 2016 (dessutom 

nära Montpellier som inte ens ligger 

i Provence). 

ÄR STRÖMSTAREN NORSK? – Ja, den är 

hur som helst sedan länge norrmännens 

nationalfågel. Det är väl okej så länge de 

SJUKDOMAR & ETOLOGI 

LOTTA BERG 

Professor i husdjurens 

miljö och hälsa på Sveriges 

lantbruksuniversitet 

(SLU) i Skara. Ordförande 

i BirdLife Sverige. Svarar 

på sjukdomar och etologi, 

läran om djurs beteenden. 

VÅRA EXPERTER 

ALLMÄNEXPERT 

ANDERS WIRDHEIM 

Erfaren fältornitolog som 

kan det mesta som är värt 

att veta om fåglar. Krönikör 

på Natursidan.se samt driver 

podcasten ”Pippipodden”. 

Tidigare informationsansvarig 

för BirdLife Sverige. 

FÄLTBESTÄMNING M.M. 

MAGNUS ULLMAN 

Redaktionens allmänexpert 

på fåglar. Svarar på alla 

typer av frågor som rör 

fältbestämning, flyttning, beteende 

med mera. Har skrivit 

flera böcker om fältbestämning 

och om fåglarnas liv. 


inte anser sig ha ensamrätt på arten, som 

häckar över en stor del av Västpalearktis 

med åtta olika raser och dessutom med ytterligare 

raser vidare långt bort i Asien. 

De slutsatser vi kan dra är åtminstone 

tvenne. 1) Vilken nation en fågel tillhör 

kan inte enkelt avgöras ens vare sig med 

hjälp av namnet eller av nationalfågelstatus, 

och 2) fåglar är snarare internationella 

än nationella. 

Men finns det inte några enklare fall? 

Korsikansk nötväcka till exempel, som 

aldrig anträffats utanför ön Korsika? Det 

är väl ändå en fransk fågel? – ”Fransk!?”, 

skulle en korsikan utbrista. ”Glöm det! 

Korsikansk nötväcka är korsikansk, ingenting 

annat.” 

VAD BETRÄFFAR TRANAN torde det vara 

rimligt att kalla den både svensk och 

spansk. Ingen skulle väl gå i taket varken 

om arten ingick i boken Sveriges fåglar eller 

boken Spaniens fåglar. Eller ens i boken 

Tysklands fåglar, eftersom den nordtyska 

ön Rügen är en viktig rastplats för tranor 

på väg till svenska häckplatser. Så tranan 

är både svensk, spansk och tysk på en gång 

– och av en mängd andra nationaliteter 

också. Nu går det ju bra för tranan, men 

det finns många andra arter som istället 

hotas av minskande populationer. För sådana 

fåglar är det extra viktigt att inte bara 

inkludera länder där fågeln häckar eller 

övervintrar i en sådan här lista, utan även 

länder där arten rastar under flyttningen. 

Också de länderna har ett miljöansvar för 

artens välgång. 

Men du kanske inte undrar ”Vilken 

nationalitet har talgoxen?” utan istället 

”Vilken nationalitet har talgoxen egentligen?” 

och ”Är talgoxen egentligen svensk?” 

På det skulle man kunna svara att både 

blåhaken och rosenfinken egentligen är 

asiatiska fåglar som ursprungligen har 

häckat i Sibirien och om vintern flyttat till 

Indiska halvön och andra delar av södra 

Asien. Och att de har utvidgat sina häckningsområden 

västerut till Skandinavien, 

men att även skandinaviska fåglar har 

behållit de ursprungliga övervintringsområdena 

och flyttar till Indiska halvön om 

vintern. 

På motsvarande sätt kan man hävda 

att lövsångaren egentligen är en europeisk 

fågel som ursprungligen har häckat i 

Europa och om vintern flyttat till Afrika 

Kricka med näbbmärkning. 

söder om Sahara. Och att den har utvidgat 

sitt häckningsområde österut till Berings 

sund, men att även sibiriska fåglar har 

behållit de ursprungliga övervintringsområdena 

och flyttar till Afrika om vintern. 

Ett sådant mer storskaligt resonemang 

blir både meningsfullt och förklarar lite av 

arternas utbredning. 

Men på nationsnivå får vi nog nöja oss 

med att konstatera: det är OK både att 

talgoxen finns med på planschen Svenska 

fåglar och att kjøttmeisa är med på planschen 

Norske fugler. 

BESTÄMNING 

Kricka med 

grön näbb 

Den 18 april 2019 besökte jag Hjälstaviken 

– närmare bestämt de mindre 

välbesökta nordöstra maderna. Där 

rastade ett hundratals krickor utspridda 

i glesa flockar. I tubkikaren såg jag att en 

av dessa krickor, en hona, hade en näbb 

vars inre del lyste pastellgrön medan 

den främre delens färg inte avvek från 

den för arten normala. Finns det någon 

känd förklaring till denna eller liknande 

avvikelser vad gäller näbbfärg på änder 

annat än nyansskillnader? 

JÖRGEN SJÖSTRÖM 

ANDERS WIRDHEIM SVARAR: Jag tror inte 

att den gröna innerdelen av krickans näbb 

orsakades av en genetisk avvikelse. En 

betydligt rimligare förklaring är att fågeln 

var märkt med så kallad näbbsadel-märke. 

Denna typ av märkning har tillämpats 

FOTO: CELINE ARZEL 

av forskare i bland annat Frankrike och 

Portugal, när man velat kartlägga vad övervintrande 

krickor har för sig under dygnet. 

Eftersom krickor och andra änder 

sällan visar benen, har man utvecklat ett 

litet plastmärke som sätts fast på näbbens 

ovansida. Denna typ av märkning kan 

säkert ha bidragit till ökad kunskap om 

krickornas dygnsrytm, men den har även 

mötts av mycket kritik eftersom den är så 

påtaglig. 

VÅR SVENSKE ANDFORSKARE Johan 

Elmberg skrev om forskningen på krickor 

i Vår Fågelvärld för drygt tio år sedan. 

Det handlade då bland annat om studier i 

Camargue i Sydfrankrike. 

Forskarna kunde visa att krickorna i 

huvudsak var aktiva nattetid i vinterkvarteren. 

På dagarna låg de mest och vilade 

på lite djupare vatten, men så snart det 

mörknade gav de sig iväg till mindre vattensamlingar, 

risfält och andra miljöer för 

att äta frön av olika slag. 

ENLIGT JOHAN ELMBERG förekommer inte 

denna typ av märkning längre i Frankrike, 

men möjligen i Portugal. Även om 

jakttrycket är stort på krickor i Europa, 

och arten därmed i regel inte blir särskilt 

långlivad, bör det nog ha varit en krickhona 

med näbbsadelmärke som du såg vid 

Hjälstaviken. 

Den äldsta kända, ringmärkta krickan 

i Europa var märkt i Frankrike och blev 

drygt 20 år, så det är fullt möjligt att några 

av de krickor som märktes på detta vis i 

början av 2000-talet fortfarande flyger 

omkring med sina lysande näbbsadlar. 


KRÖNIKA 

”Allting byter om till 

skugga. Och tystnad.” 

Minns ni Torsten Green-Petersens finstämda krönika om 

berguvsparet i årets första nummer? Nu är han tillbaka för 

att lyssna in tallskogens bastuba. 

Solen är på väg ned då en svartmes sjunger 

i kapp med kvällens och tallskogens enda 

koltrast. Inlandsklinten är fårad som en 

fiskargubbe men här är en bit till havet. 

Ja. Vågorna hörs inte hit till trollskogen. 

Där John Bauers älvor dansar, vissa lika disiga som 

sällsynta sommarnätter. En nyanländ järnsparvs 

högfrekventa lockläte sticker emellan. Från åkrarna 

inåt land en traktor vars pumpande diesel kommer 

och går. Närmar sig. Avlägsnar sig. 

Det kunde vara nästan var som helst 

på ön denna fridfulla vårkväll. 

Gick igår här dagtid. Utmed 

bergets kant. Flera byten efterhand. 

Rapphöna. Gräsand. Kanske en 

morkulla. Och en kanin. Liksom en 

handfull dammgrå spybollar fyllda av små tänder och 

fjädrar. 

En trollpacka 

rör långsamt 

runt i sin ångande 

gryta. 

ÅTERSTÅR NU ATT lyssna. Området verkar ju vara 

bebott. Visst. En trollpacka rör långsamt runt i sin 

ångande gryta. En mager räv slinker över stigen som 

om den vore ett vattendrag men alldeles tyst. Klockan 

snart sex. Återstår inte mycket till rödaktigt ljus mot 

den gråa klippan. Svartmesen har tystnat. Koltrasten 

kacklar godnatt. Bonden har lämnat sitt fordon stilla 

ute på den blivande morotsåkern. Allting byter om till 

skugga. Och tystnad. Som drogs dragkedjan i klintens 

kofta upp för gott. Eller i alla fall för denna blivande 

natt. 

Det blir kallt med ens. Ja. Inte är vårvärmen något 

som består för ens ett ögonblick då solen gått ned. 

Väntar gör jag. Kanske förgäves. Men vad skulle jag 

annars göra? En måndagkväll i slutet av mars. 

Något borde hända snart. Jag tänker på Jon Fosses 

drama Någon kommer att komma. Långsökt. Lite fånigt 

kanske. Och, för att fortsätta i dramatikens värld, 

varför inte Beckett. I väntan på Godot. 

Minns så väl figuren som bär med sig en koffert 

fylld av sand. 

– Vad har du i väskan? 

– Sand. 

Men hans namn har jag glömt. Eller gömt i minnets 

öken tillsammans med koffertens innehåll. 

Fann också, förutom bytena, några 

stora alldeles alldeles mjuka dun. Som 

fastnat i en stickig hagtornsbuske där 

berguven styckat och ätit sin rapphöna. 

DE KALLA VÅRKVÄLLARNAS allra första 

silverklirrande rödhake. Men bara 

kort. Som behöver den sjunga upp sig några gånger för 

att erövra sin stämma inför den nya säsongen. 

Det hinner bli mörkt. Innan. Skuggorna har försvunnit. 

Tallarna och berget går inte längre att urskilja 

för min blick. 

Innan tallskogens bastuba ekar mot klippan; 

– Oh-hå! Oh-hå! 

Och nattens andhämtning därmed tagit över 

dagens. 

Torsten Green-Petersen är 

allmänläkare och psykiater. 

Trebarnsfar. Fågelfotograf och 

författare med ett livslångt fågelintresse. 

Valde en gång i tiden att 

bosätta mig på Gotland för fåglarnas 

skull. Välkommen till min 

hemsida www.fagelnsblick.com. 


med vit 

näbbrot 

och svarta 

streck på 

magen 

KORSORD 

BEVINGADE ORD 

spräcklig 

i 

nordlig 

salixbuske 

hörs 

knipas 

vingslag 

gör sits 

bekväm 

före 

färd 

med avifauna 

mullvad 

kan vara 

genetiskt 

bör sårglipa 

bär upp 

ior 

stora slarviga 

rovfåglar? 

meteoritmetall 

asiatisk uggla 

som gärna väter 

fötterna 

magisk flygare 

gåslik 

och 

rödgul 

new agekrafter 

åtgärd 

vid datorstrul 

lappugglans 

diet 

sturarna 

lättvikt 

kraxig 

ljungväxt? 

kan bli 

pimpsten 

teorin 

drabbade 

tyko 

jonsson 

vill 

terroristen 

skräck 

måste 

ibland 

skyddas 

längdmått 

kraftord 

svart 

& skär 

i flock 

muntergöken? 

fågelrik 

sjöväderö 

störtdyra 

fiskägg 

sägs 

säga 

sanningen 

ägarpronomen 

havsgudinna 

kryssas 

gammalt 

skåda 

tandarbeta 

fastbinder 

hyvlas 

peppade 

betar 

är blåmärke 

tidsenhet 

känner 

avog 

i göteborgshistorier 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2019-05-01 

BEVINGADE ORD 

slås 

i sky 

på 

våren 

hade 

falkhuvud 

havsfågel 

med 

efternamn 

sammanhängande 

deras 

sorti ur 

redet är 

snabb 

är fältmässiga 

stövlar 

nordens 

flora 

fartyg 

görs det med 1k och 2k 

för 

spådomar 

prinsessplåga 

otäck typ i 

midgård 

mycket 

liten 

blev 

paul m 

grå fisk 

sällsynt 

-seglare 

i sverige 

långt 

mellan 

husen 

b l ä s g å s 

p 

l 

v 

å 

d 

e 

r 

s 

b 

e 

s 

t 

ä 

r 

t 

a 

o 

r 

k 

x 

i 

r 

o 

r 

i 

e 

n 

t 

skriker 

i mars 

merlot 

äter med 

bestick 

i strandkanten? 

så ska 

sommarkvällen 

vara 

svajar 

fågelbendel 

m 

opus 

s i s 

l 

e 

s 

b 

v 

h 

l 

l 

e 

r 

l 

j 

u 

y m m 

g 

d 

a 

s 

k 

e 

n 

t 

a 

r 

berört 

t 

a 

r 

o 

t 

k 

o 

b 

e 

r 

ö 

r 

t 

flottig 

mårten 

r 

HÄR ÄR FÖRRA NUMRETS VINNARE: 

1:a pris 500 kr: Gunnel Edenström Söderhamn. 

2:a pris 300 kr: Ing-Britt Widén, Gränna. 

3:e–5:e pris 100 kr: Christer Jansson, Varberg, 

Christian Sandolf, Forsheda, Åke Edström, Trosa. 

Grattis! 

angått 

okänd 

n 

n 

kan 

vara rå 

k 

o 

s 

t 

kan trä 

vara 

kan skapa 

drag 

a 

l 

a 

r 

m 

å 

s 

a 

r 

kyckling 

drag 

s 

luftpirater 

naturlek 

d 

b 

har att 

som märke 

isch 

u 

m ö r 

k 

a 

r 

t 

b 

i 

n 

g 

o 

när det 

var livat 

i holken 

a 

flockas 

i plogfåran 

får 

syndabock 

klä 

vinstrop 

a 

n 

g 

å 

t 

s 

t 

a 

r 

f 

e 

s 

t 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2019-03-01 

Bevingade ord – ett fullfjädrat kryss 

VINNARE 

1:a pris 500 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

2:a pris 300 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

3:e pris 100 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

Skriv ned orden som du får fram i de färgade rutorna 

på ett vykort och skicka detta till Vår Fågelvärld, 

Niklas Aronsson, Flygfältsgatan 16A, 423 37 

Torslanda, eller skriv den rätta lösningen i ett mejl 

och skicka till niklas.aronsson@birdlife.se. Senast den 

31 juli vill vi ha ditt svar för att du ska kunna delta i 

utlottningen av de fina priserna. Naturbokhandeln är 

BirdLife Sveriges egen bokhandel där överskottet går 

till fågelskydd. 

Populära kaffemuggar för 70 

kronor styck. Finns med flera olika 

fågelmotiv på Naturbokhandeln. 


RETROSPEKTIV 

av Niklas Aronsson 

När gladan började 

övervintra i Skåne 

1963 

UR VÅR FÅGELVÄRLD ÅRG. 22 1963 

VARJE VINTER ÖVERVINTRAR många hundra 

röda glador i Skåne. Vintern 2016/2017 

räknades till exempel nästan 700 röda 

glador mellan december och januari. Så 

har det verkligen inte alltid varit. Förr 

övervintrade röd glada i Medelhavsområdet. 

I början av 1960-talet började detta 

att förändras. Staffan Ulfstrand skrev om 

det nya beteendet i Vår Fågelvärld årgång 

22 1963 under rubriken Gladan (Milvus 

milvus) som övervintrare i Skåne: ”I svensk 

fågellitteratur betecknas gladan (Milvus 

milvus) som en obligat flytfågel ... Under 

de senaste åren har emellertid en anmärkningsvärd 

förändring börjat inträda, i det 

att ett antal glador vintertid vistats i Skåne. 

Förändringar i en populations flyttningsvanor 

är under alla omständigheter värda 

uppmärksamhet, men gladans övervintring 

synes uppvisa speciellt intressanta drag. 

Förändringen har nämligen insatt med 

egendomlig plötslighet och slagit igenom 

hos en relativt stor del av den svenska gladstammen, 

som ju i och för sig inte är särskilt 

individrik (Österlöf 1945). Dessutom är 

uppgifter om övervintrande glador från 

tidigare år sparsamma trots den mycket 

betydande fältornitologiska aktivitet, som 

utvecklats i Skåne under de senaste decennierna 

... Vintern 1958–1959 skedde veterligt 

den första övervintringen i Sydskåne ... Vintern 

1959–1960 övervintrade minst ett ex. i 

Häckeberga-området ... Påföljande vinter, 

1960–1961, uppträdde för första gången ett 

flertal övervintrande glador i Skåne. I ett 

område norr om Ystad höll ca 12 ex. till ... 

Övervintring av glada synes också ha ägt 

rum under förra hälften av 1800-talet ( jfr 

p. 190).” 

Året därpå övervintrade inte mindre 

än 34 röda glador i Skåne. Hans förklaring 

till det förändrade flyttningsmönstret är 

att det åtminstone delvis handlar om ett 

mildare klimat: ”Sant är, att vinterklimatet 

under en rad decennier blivit allt mildare, 

något som utan tvekan betingat åtskilliga 

genomgripande förändringar i svenska 

fåglars flyttningsvanor.”. Den andra delen 

av förklaringen menar Ulfstrand handlar 

om att gladorna i större utsträckning än 

tidigare födosöker i gödselstackar och i 

avskrädeshögar (soptippar). 

Referensen till sidan 190 om övervintrande 

glador på 1800-talet, handlar om 

Sven Nilsson som skriver: ”... om vintern 

ser man högst sällan någon ensling här i 

Skåne.”.

Digital VF 2019 - 3

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?