Vår Fågelvärld nr 6 -2018

INNEHÅLL Nummer 6. 2018 

14 

42 

6 Aktuellt. Tjuvskjuten 

skräntärna var sändarförsedd. 

7 Aktuellt. Vinterfåglar Inpå 

Knuten närmar sig. 

12 Fåglar inpå Knuten. 

14 Porträtt. David Attenborough. 

20 Artbegreppet, del 2. Per 

Alström reder ut begreppen. 

28 Ormvråkar. Ungfåglars 

dräktvariation. 

30 Fiskgjuseprojekt. Konstgjorda 

bon. 

34 Vingbandskråkor. 

38 Riksstämma 2019. Kallelse. 

39 5 frågor. Roine Magnusson. 

30 

57 

40 Upplevelser. Mattias Backlund 

minns sitt Falsterbo. 

42 Resereportaget. Torgny Nordin 

i Nya Kaledonien. 

50 Jaktfalkssymposium. 

52 Brev. Två brevskrivare 

ifrågasätter AviFauna. 

54 Recensioner. 

57 Knivigt. Gråsiska och snösiska, 

hur skiljer man dem åt? 

58 Fråga Experten. Har fåglar 

tänder? 

60 Krönikan. Maja Aase. 

61 Korsord. 

62 Retro. Svarthakedopping. 

REDAKTÖREN: 

Bokslut 

DET BÖRJAR BLI dags att summera 

2018. Än återstår några veckor av, men 

dessa brukar vara lugna ur ett fågelperspektiv. 

Det här har varit året när 

klimatfrågan verkligen har krupit oss 

alla in på skinnet. Minns bränderna i 

vårt eget land i somras och bränderna 

i Kalifornien nu under senhösten, och 

hur dessa har kopplats till klimatförändringar. 

Det här har varit året då 

flygresandet hamnat under luppen på 

allvar. Plötsligt är den obligatoriska 

Thailandsresan ifrågasatt. För fågelskådare 

är detta jobbiga frågor. Kanske 

inte just Thailandsresan, den kan vi 

snarare raljera kring, men borde vi 

inte se oss själva i spegeln? Hur ska vi 

hantera vårt resande? Det är ju ingen 

tvekan om att många skådare åker 

långt både med bil och med flyg för att 

se på fåglar. Måste vi göra det? Spelar 

syftet med resan någon roll? Kan man 

motivera flygresor med att det driver 

ekoturism på fjärran platser och därigenom 

hjälper till att skydda biologisk 

mångfald som annars skulle kunna 

påverkas negativt? Eller är det bara 

en dålig bortförklaring? Under nästa 

år kommer Vår Fågelvärld att visa på 

sätt att fågelskåda på ett miljömässigt 

bättre sätt. Klimatförändring i all ära, 

men vi får inte glömma bort att de 

största omedelbara hoten mot jordens 

fågelarter kommer från habitatförstörelse. 

I Brasilien vill myndigheterna 

tillåta avverkning av regnskog på en 

yta större än Frankrike, ivrigt påhejade 

av Jair Messias (ironin!) Bolsonaro, 

president från 1 januari 2019. 

NIKLAS ARONSSON 

REDAKTÖR FÖR VÅR FÅGELVÄRLD 

vår fågelvärld | 6.2018 3

LEDARE 

Lotta Berg 

Är alla fåglar lika 

mycket värda? 

Fågelskydd är ett av BirdLife Sveriges viktigaste intresseområden. 

Men värnar vi lika mycket om alla fåglar och fågelarter? Frågan kan 

tyckas enkel att besvara med ”ja”, men i praktiken finns fågelintresset 

hos många slags människor. Vi tycker att det är självklart att man 

inte får fånga in och hålla våra svenska fåglar i bur för skojs skull, men 

samtidigt är det många av våra medlemmar som har exotiska fåglar i 

bur. Dessa är förvisso vanligen avlade och uppfödda i fångenskap, men 

naturligtvis är anfäderna viltfångade. Vissa saker tenderar vi att acceptera, 

andra inte. I Sverige är falkenering ( jakt med hjälp av tränade 

falkar som hålls i fångenskap) inte tillåtet, men det förekommer i 

många andra europeiska länder och än mer globalt. 

BLAND VÅRA medlemmar finns väldigt många människor med stort 

naturintresse, vilket i vissa fall också inkluderar jakt, och då ibland 

även fågeljakt. Föreningen och dess regionalföreningar samarbetar 

ibland med jägareförbundet, till exempel vad gäller projekt fjällgås, 

mot ett gemensamt mål, medan vi i andra fall 

I en så stor 

organisation 

som BirdLife 

Sverige måste det 

finnas utrymme 

för skilda uppfattningar 

... 

hamnar på kollisionskurs. I jaktfrågan är vi 

medlemmar väldigt splittrade. Medan vissa är 

totalt fördömande mot alla typer av fågeljakt, 

oavsett art, antal, jaktmetod eller syfte, så är 

andra utan tvekan positiva till jakt på ätbar 

fågel som exempelvis grågås och gräsand. Ytterligare 

andra kan acceptera jakt på fåglar man 

upplever störande på ett eller annat sätt, till 

exempel skarvar och kajor. I vissa jägarkretsar 

anser man det vara ”viltvård” att bedriva jakt 

på sådant som man benämner som ”små rovdjur”, till vilka man räknar 

kråkor, skator, måsfåglar och nötskrikor. Här finns ett stort motstånd i 

fågelskådarkretsar. 

OAVSETT SÅDANA SKILLNADER är det självklart att vi i alla lägen ska 

fortsätta arbeta mot illegalt dödande eller fångande av fåglar, både 

i Sverige och internationellt. Den mycket tråkiga nyheten om den 

skjutna GPS-försedda svenska 

skräntärnan i Finland visar att 

mycket ännu återstår att göra. 

Ett dåd som förutom att leda till 

lidande och död för en fridlyst 

fågelart drabbar viktig forskning 

om Östersjöns fåglar, eftersom 

denna GPS-sändare nu har tystnat. 

I en så stor organisation som 

BirdLife Sverige måste det finnas 

utrymme för skilda uppfattningar, 

men vi bygger alltid våra 

ställningstaganden i fågelskyddsfrågor 

på tillgänglig kunskap. 

Lotta Berg, 

ordförande 

Vår 

Fågelvärld 

ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening – 

BirdLife Sverige. 

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Vår Fågelvärld, Flygfältsgatan 16 A, 423 37 Torslanda. 

Tel: 0739-15 60 99 

ANNONSER 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Tel: 0739-15 60 99 

TRYCK 

Exakta, Malmö, 2018 

ISSN 

2002-8717 

OMSLAG 

Kagu (Torgny Nordin) 

Nästa nummer av Vår Fågelvärld 

kommer 10 december. 

BirdLife Sverige 

Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige är en 

obunden och riksomfattande förening för främjande av 

fågelintresse, fågelskydd och fågelforskning. Föreningen 

är den svenska grenen av BirdLife International som 

arbetar med fågelskydd i hela världen. Vår webbadress är 

www.birdlife.se. Vi administrerar grupperna Fåglar inpå 

Knuten och Vår Skådarvärld på Facebook och har en egen 

sida. På Twitter heter vi @BirdLifeSverige. 

MEDLEMSAVGIFTER 

Årligt betalande 295 kronor (inklusive Vår Fågelvärld). 

Ungdomar (upp till 25) 145 kronor. 

Familjemedlemmar 50 kronor extra gör alla i familjen till 

medlemmar. 

PLUSGIRO 19 94 99-5 BANKGIRO 311-1994 

FÖRENINGSKANSLI 

Stenhusa gård, Lilla Brunneby 106, 

386 62 Mörbylånga. Tel: 0485-444 40 

medlem@birdlife.se, www.birdlife.se 

FÖRENINGSFRÅGOR 

info@birdlife.se 

FÅGELSKYDDSFRÅGOR 

Daniel Bengtsson, daniel.bengtsson@birdlife.se 

NATURBOKHANDELN 

Stenhusa gård (adress: se ovan) 

Tel: 0485-444 40 

info@naturbokhandeln.se, www.naturbokhandeln.se 

AVIFAUNA 

Stenhusa gård (adress: se ovan) 

Tel: 0485-444 40, admin@avifauna.se, www.avifauna.se 

OTTENBY FÅGELSTATION 

Ottenby 401, 386 64 Degerhamn. 

Tel: 0485-66 10 93 ottenby@ottenby.se, www.birdlife.se 

4 vår fågelvärld | 6.2018

SPANIEN, GIBRALTAR & MAROCKO 

15 – 23 FEB 

Här kan vi skåda fågel i spännande miljö på 

två kontinenter, vid två hav och i tre länder. 

Spektakulär resa med minnen för livet! 

FÅGELKURS FÖR NYBÖRJARE I SKÅNE 

16 – 17 MAR 

Weekend på bekvämt boende och med korta exkursioner 

för dig som är ny i fågelskådning eller vill börja fågelskåda 

under lugna former. Liten grupp. 

ÖSTRA HIMALAYA & ASSAM 

20 MAR – 4 APR 

Vandring i spännande vildmark med unik 

flora och fauna. Möjlighet att se över 400 

fågelarter och besök i två nationalparker. 

NATURUPPLEVELSE! 

BOKA DIN RESA NU FÖR 2019 

RUMÄNIEN 

22 APR – 3 MAJ 

Bergsskåda i Karpaterna, sov på hotellbåt 

i Donaudeltat och upplev massor med fina 

flyttande och bofasta fåglar på nära håll. 

KAZAKSTAN 

12 – 25 MAJ 

Oförglömlig skådning i stäppmiljö och alpina 

marker med många fågelarter som är vagranter 

i Sverige. Några nätter i bekväma tält. 

0485 - 444 40 | ADMIN@AVIFAUNA.SE | WWW.AVIFAUNA.SE 


AKTUELLT 

redaktör Niklas Aronsson 

FÅGELJAKT 

Upptäckte tjuvskjuten skräntärna 

UNGEFÄR KLOCKAN 20:30 den 20 augusti 

i år slutar en GPS-sändare att sända signaler 

från en plats i den inre skärgården 

av finska Nykarleby. Sändaren sitter på en 

årsunge av skräntärna som märkts av Ulrik 

Lötberg på Rödkallen i Bottenviken 20 

juli. Han är ansvarig för BirdLife Sveriges 

projekt om skräntärnor. Han kontaktar en 

finsk skräntärneforskare, Patrik Byholm, 

som i sin tur ber Robert Back, som bor 

i området, att kolla upp vad som kan ha 

hänt. Det har nu gått cirka tio dygn sedan 

sändaren slutade sända. Med koordinaterna 

hittar han snabbt platsen och skräntärnan 

som är död. 

MEDVETEN OM ATT andjakten hade premiär 

samma dag som skräntärnans sändare 

slutade sända fick Robert att fundera på 

ett samband. Han skriver på sin blogg: 

”Vittnesuppgifter gav vid handen att det 

under andjaktspremiären 20.8 skjutits vilt 

på denna plats en god bit in på natten.” 

Robert tog med sig tärnan hem för 

att undersöka den. Efter att ha avlägsnat 

fjädrar och dun på bröstsidan hittade han 

två hål med jämna kanter, vilket stärkte 

misstankarna om att den hade blivit skjuten. 

Därefter accelererade förruttnelsen 

snabbt genom mängder av fluglarver och 

två bracksteklar i underfamiljen Alysiinae. 

Han lät fluglarverna äta rent skelettet 

och skickade sedan in det till Evira 

(Livsmedels säkerhetsverket) för vidare 

analys. 

ETT PAR VECKOR senare kom svaret 

från Evira. Robert skriver på bloggen: 

”Ett hagel på 3 mm diameter hittades i 

kvarlevorna. Därmed var det kostaterat att 

skräntärna verkligen blev skjuten. Undersökningen 

visade också att korpbenet (coracoid) 

tryckts bort från fästet i bröstbenet 

Oroväckande med illegal fågeljakt 

Det är illavarslande att sådant här 

fortfarande kan ske. För vårt projekt 

är det en stor förlust, även om 

vi kan återanvända sändaren. Som 

jägare måste man veta vad det är man 

skjuter på, det är skyttens ansvar. Så 

säger Ulrik Lötberg som ansvarar för 

BirdLife Sveriges projekt om skräntärnor. 

Han har i flera år satt GPS-sändare på 

unga skräntärnor och har kunnat följa 

dem. 

Tjuvskjuten och sändarförsedd skräntärna. 

– Som väl är, så är det inte så vanligt 

att skräntärnorna blir skjutna. Om 

signalen slutar så är det betydligt vanligare 

att det är en predator av något slag 

som har tagit fågeln, säger Ulrik. 

Han har fått tillbaka den värdefulla 

sändare som satt på den i Finland skjutna 

skräntärnan. 

– Till sommaren kommer vi att sätta 

den på en skräntärneunge någonstans 

i den svenska skärgården, och då får 

vi hoppas att det går bättre, säger han. 

Niklas Aronsson 

FOTO: ROBERT BACK 

(Sternum) där också en ca centimeter lång 

spricka var belägen.” 

Varför skjuter man en skräntärna? 

Solen gick ned 21:26 den aktuella dagen, 

en timme efter att tärnan blev skjuten. 

Det bör ha funnits tillräckligt med ljus. En 

ung skräntärna kan knappast blandas ihop 

med något annat. Det finns helt enkelt 

inga ursäkter för en sådan här händelse, 

konstaterar Robert. 


FOTO: STINA RIGBÄCK 

Ulrik Lötberg, ledamot i BirdLife Sveriges styrelse 

och ansvarig för föreningens arbete med 

att rädda skräntärnan kvar i landet. 


Räkna fåglarna under 

sista helgen i januari! 

Fågelmatning är en folkrörelse. Det 

har visats med eftertryck under de 

13 år vi har genomfört Vinterfåglar 

Inpå Knuten. Matandet engagerar, 

och vi matar fåglar minst lika mycket 

för vår egen skull som för fåglarnas. 

Fågelskådare har länge vetat att vi 

mår bättre när vi har lite liv utanför 

fönstret, men nu finns det även 

forskning som visar detta. Dessutom 

ökar denna årliga fågelräkning vår 

kunskap om vinterfåglarnas vanor. 

ETT EXEMPEL ÄR att några arter utvidgat 

sitt vinterområde norrut under de år som 

räkningen pågått. Det gäller bland andra 

koltrasten och nötväckan och sannolikt 

spelar klimatförändringar in. Vid de första 

räkningarna fanns det vintertid regelbundet 

koltrastar upp till trakten av Sundsvall, 

men därefter har de blivit allt talrikare 

längs kusten ända upp till Norrbotten. När 

det gäller nötväckan fanns det 2018 tio 

gånger så många individer i både Västerbotten 

och Norrbotten som det fanns 

2006. Nötväckan är fortfarande ganska 

ovanlig i norr, men ökningen är mycket 

tydlig. 

TVÅ ANDRA EXEMPEL, där utvecklingen 

gått åt motsatt håll, är grönfink och gulsparv. 

Båda dessa har minskat markant under 

de år räkningen har pågått, från i snitt 

Grönfinkar vid en fågelmatning. 

sex individer per rapport de första åren till 

knappt två de senaste åren. I grönfinkens 

fall är orsaken en sjukdom (gulknopp), 

medan bakgrunden till gulsparvens 

tillbakagång är svårare att finna även om 

förändringar inom jordbruket spelar in. 

RÄKNINGEN GER ÄVEN en bra bild av omfattningen 

av så kallade invasioner, det vill 

säga oregelbundna uppdykanden av arter 

som är beroende av speciell vinterföda. 

Vintern 2016/17 var det gott om sidensvansar 

i nästan hela landet, medan den 

följande vintern var det gråsiskornas tur 

FOTO: NIKLAS ARONSSON 

att dyka upp snart sagt överallt. Sidensvansens 

basföda vintertid är rönnbär, medan 

gråsiskans är björkfrö. När frösättningen 

är dålig måste fåglarna utvandra mot nya 

trakter och dyker då upp vid våra matningar. 

VI KAN ALLTSÅ förena nytta med nöje 

genom att räkna fåglarna vid matningarna 

sista helgen i januari varje år. Med många 

deltagare över hela landet kan vi fortsätta 

att följa utvecklingen för våra vinterfåglar 

samtidigt som vi gläds åt myllret utanför 

fönstret. 

Anders Wirdheim 

Rapportera dina vinterfåglar smidigt via 

www.vinterfaglar.se eller appen Vinterfåglar Inpå Knuten 

Rapporterar du digitalt kan du följa din statistik år från år. Vill du hellre skicka in en rapport 

så använder du blanketten på nästa sida. Skicka in den till oss senast den 3 februari. 

Stort tack för att du är med och rapporterar! 

Resultatet publiceras i tidningen Vår Fågelvärld och på hemsidan www.birdlife.se 

25-28 jan 2019 


TEJP 

Vinterfåglar 

Inpå Knuten 

Plats för 

frimärke 

BirdLife Sverige 

Stenhusa Gård 

Lilla Brunneby 106 

386 62 Mörbylånga 

Klipp längs den streckade linjen 

Vik ihop längs den streckade linjen, sätt en tejpbit över kanten och skicka in. 

AVSÄNDARE 

Vinterfåglar 

Inpå Knuten 

Namn: 

Adress: 

Postnr, ort: 

Var matar du? Hemma: Annan plats: 

Blanketten makuleras efter rapporten är registrerad 

Postnr, ort 

25-28 jan 

2019 

Bergfink 

Björktrast 

Blåmes 

Bofink 

Domherre 

Entita 

Fasan 

Gärdsmyg 

Gråsiska 

Gråsparv 

Gråspett 

Högsta antal Högsta antal Högsta antal Högsta antal 

Grönfink 

Ringduva 

Grönsiska 

Rödhake 

Gulsparv 

Rödvingetrast 

Kaja 

Sidensvans 

Koltrast 

Skata 

Kråka 

Snösiska 

Mindre hackspett 

Sparvhök 

Nötskrika 

Stare 

Nötväcka 

Steglits 

Pilfink 

Stenknäck 

Råka 

Stjärtmes 

Större hackspett 

Svartmes 

Talgoxe 

Talltita 

Tamduva 

Tofsmes 

Trädkrypare 

Turkduva 

övrig art 

övrig art 

övrig art 

För fullständiga instruktioner, besök www.vinterfaglar.se 

TEJP

INFORMATION OM VÅRA PRODUKTER FINNS 

HOS EXKLUSIVA SWAROVSKIÅTERFÖRSÄLJARE 

OCH PÅ SWAROVSKIOPTIK.COM 

CL COMPANION 

FRIHET ATT 

UPPLEVA MER 

Så fort du lyfter upp den är det här och nu som gäller. Med sin 

imponerande optiska prestanda utlovar den nya CL Companion 

unika ögonblick som du alltid kommer att minnas. Den här 

kompakta, intuitiva och eleganta kikaren blir en ständig 

följeslagare på alla dina upptäcktsfärder. Välj mellan tre 

tillbehörspaket och uttryck din personliga stil. 

SEE THE UNSEEN

AKTUELLT 

NOTISER 

FOTO: WIKIMEDIA COMMONS 

FÅGELFOTOGRAFERING 

2 x Johan fågelfotovinnare 

Två svenska naturfotografer har vunnit 

var sitt prestigefullt pris i internationell 

konkurrens. De är Johan Carlberg och 

Johan Siggesson. 

FOTO: JOHAN CARLBERG 

Mårdhund. 

Mårdhund är ett större hot 

mot fåglar än man trott 

Mårdhunden är skicklig på att hitta fågelbon 

och äta upp äggen i dessa. Det visar ny forskning 

från Grimsö forskningsstation, knuten till 

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). I den vetenskapliga 

artikeln visar forskarna att det var 

signifikant mer predation på öar i Bottenviken 

där mårdhund fanns, jämfört med öar som bara 

hade den naturliga faunan representerad. Det 

var ingen skillnad på predation från naturligt 

förekommande arter på öar med och öar utan 

mårdhund, vilket visar att mårdhundens predation 

adderas till den naturliga predationen. 

Mårdhund är en invasiv art med naturlig hemvist 

i Östasien. Den togs till gamla Sovjetunionen 

under 1900-talets första hälft, varifrån 

förrymda djur bildade populationer som spridit 

sig västerut och norrut. Sedan decennier finns 

den relativt talrikt i svenska Bottenvikens 

kustlandskap. 

Rallmysterium löst 

Atlantrallen är endemisk och finns bara på 

Inaccessible Island. Den har inga naturliga 

fiender på ön och springer omkring som en 

liten gnagare i vegetationen. Martin Stervander, 

verksam vid University of Oregon, ledde under 

sin tid vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund 

en studie tillsammans med forskare från Sydafrika 

och Portugal. 

Med hjälp av DNA bevisade de att atlantrallens 

förfäder har flugit till Inaccessible Island 

från Sydamerika för cirka 1,5 miljoner år sedan, 

säger Martin Stervander och fortsätter: ”Fågeln 

har inte haft några naturliga fiender på ön 

och den har inte behövt kunna flyga för att 

undkomma rovdjur. På så vis har det naturliga 

urvalet och evolutionen genom årtusendena 

minskat atlantrallens flygförmåga tills den helt 

gått förlorad. Att inte kunna flyga är en vinst 

i den miljö där den lever eftersom den inte 

ödslar energi på något som är onödigt för att 

överleva och fortplanta sig.” Därmed kunde 

de bevisa att Percy Lowe hade fel när han för 

snart 100 år sedan placerade in fågeln i ett eget 

släkte och drog slutsatsen att den koloniserat 

Inaccessible Island till fots genom att gå på 

landtungor och över kontinenter som senare 

försvunnit i havsdjupen. 

FOTO: TOMAS CARLBERG 

Johan Carlberg, 

16 år, vann 

ungdomsklassen 

i den prestigefyllda 

internationella 

fototävlingen 

Bird Photographer 

of the 

Year. Johan Carlberg 

fick ta emot 

priset i augusti av 

Johan Carlberg. 

Chris Packham, 

ordförande i fågelföreningen British Trust 

for Ornithology (BTO), på den välbesökta 

fågelmässan British Birdfair norr 

om London. Den vinnande bilden, på en 

skäggdopping som putsar sig, är tagen i 

närheten av hemmet i Stockholm. 

– Jag chansade och gick upp 03:00 på 

morgonen den här vårdagen och tog mig 

ned till en närbelägen sjö. Där upptäckte 

att jag att det var väldigt dramatiskt ljus 

på andra sidan sjön. Jag gick dit och la 

mig ned och fotade tills det fina ljuset och 

dimman försvann, säger han. 

Johan har fotograferat fåglar i snart 

tre år. Han började med att ta bilder av 

landskap med mobiltelefonen, men fick 

snart låna sin pappas kamera. Det blev och 

mer fåglar. 

– Det var naturligt, pappa är skådare, 

och fåglar finns överallt. 

BILDEN AV EN sekreterarfågel 

i Kalahariöknen 

är en av vinnarna 

i årets utgåva 

av European Wildlife 

Photographer of the 

Year. Johan Siggesson, 

boende på Malta 

Johan Siggesson. men ursprungligen 

från Älvängen utanför Göteborg har vunnit 

en av kategorierna i den prestigefyllda 

tävlingen med sin bild The Egg. 

– För att skapa en vinnarbild krävs 

en visuellt ovanlig bild. Den här typen av 

Skäggdopping. 

FOTO: JOHAN SIGGESSON 

The Egg. 

bilder delar ofta betraktare i två läger. Antingen 

älskar du dessa mer grafiska eller 

måleristiska bilder, eller så förstår du inte 

alls deras charm. Även om de ofta uppfattas 

som datormanipulerade så kan denna 

typ av bild tas direkt i kameran med hjälp 

av olika tekniker, säger Johan. 



Skalfria solroskärnor – vår bästsäljare! 

• Inget skräp på backen 

• Populär och räcker länge 

• Utan skal – dubbelt så mycket mat 

Istället för att frakta skal i onödan (halva vikten) 

ser vi till att skalet blir biobränsle! 

Grönfnk (Chloris chloris) · Foto Magnus Bergvall 

Handla med hjärtat 

Ge fåglarna mat som är eko 

I vår webbshop får du tillgång till Sveriges största utbud av ekologisk fågelmat. Att 

beställa är enkelt och du har dina varor inom 2–3 dagar. 

Omtanken för fåglarna uppmuntrar oss att välja produkter som gör gott för jordbruk 

och djurliv. Genom att handla hos oss bidrar du till den biologiska mångfalden som 

fåglarna behöver för att leva och må bra. 

Snabb 

leverans 

Beställ enkelt på 

slattergubben.se 

3 Sveriges största utbud 

3 Leverans 2–3 dagar 

3 Fri frakt från 65 kg 

Slåttergubben stödjer 

Birdlife Sverige. 

Slåttergubbens ekologiska fågelmat: 0738-32 25 59 

slattergubben.se

FACEBOOK Fåglar Inpå Knuten Över 54 000 medlemmar 

FOTO: EVA WALL 

Nunnestenskvätta 

Nunnestenskvätta häckar i Centralasien, och är en sällsynt besökare i Sverige. Det händer dock att 

vi får se den, och då vanligen på hösten. Tofta, Värmland 181024. 

Ovanligt 

inpå knuten 

Antalet medlemmar i Facebookgruppen 

Fåglar Inpå Knuten fortsätter 

att öka och har nu passerat 

54 000. I varje nummer av Vår 

Fågelvärld hämtar vi bilder från 

gruppen till det här uppslaget. Den 

här gången har vi valt rariteter, 

alltså ovanliga fåglar. Flertalet av 

dem är vanligast under hösten då 

gäster från öster når vårt land. 


Brandkronad kungsfågel 

En av våra färskaste häckfåglar – brandkronad kungsfågel. Fortfarande en raritet, 

och efterlängtad besökare under vår och höst. Stenåsabadet, Öland 181013. 

FOTO: LARS-ERIK ANDRÉASSON 


FOTO: LENNART JOHANZON 

FOTO: CARINA SKOGLÖF 

Bergtajgasångare 

Bergtajgasångare, lik tajgasångaren men gråare och mer kontrastlös, 

och med ett annorlunda läte. Den är också mycket ovanligare 

än tajgasångare. Abbekås, Skåne 180225. 

Tajgablåstjärt 

”Taigans fågel blå” som Erik Rosenberg skrev är en eftertraktad 

raritet som fåtaligt, men i princip årligen, ses i landet. 

Häckar vissa år i norra Sverige. Friseboda, Skåne 151031. 

FOTO: LENA JOHANSSON 

FOTO: ULF GOTTHARDSSON 

Azurmes eller surmes? 

I väntan på definitivt besked om den ska godkännas som azurmes eller som hybrid mellan 

azurmes och blåmes, betraktar vi den som en riktig azurmes. Godkänns den av Raritetskommittén 

skulle den bli landets fjärde fynd. Grönhögen, Öland 161014. 

FOTO: SUSANNE THOMSSON 

Tajgasångare 

Tajgasångaren har blivit allt vanligare. Den 

ses numera på många platser under hösten. 

Stenåsabadet, Öland 180929. 

FOTO: MARINA KARLSSON 

Mellanspett 

Det här är en riktigt sällsynt hackspett – en mellanspett. 

Den häckade i landet fram till 1982. Bilden är 

också en av Susannes första fågelbilder! Lummelunda, 

Gotland 150305. 

Kungsfågelsångare 

Kungsfågelsångare är en liten sångare. Ganska lik 

tajgasångaren, men med ett tydligt streck mitt på 

huvudet, kraftigare ögonbryn, och med ljus övergump 

som brukar vara lättsedd. Sebybadet, Öland 

171011. 


PORTRÄTT 

David Attenborough 

16 vår fågelvärld | 1.2016

Superhjälte 

Vår Fågelvärlds Torgny Nordin har träffat den 

störste av dem alla – Sir David Attenborough. 

text och foto Torgny Nordin 

Det känns som om David Attenborough 

alltid har funnits. Och i någon mening 

är det väl så, för hans första tv-serier 

för BBC sändes i Storbritannien redan 

långt före televisionens ankomst till 

vårt land. I den självbiografiska boken 

Adventures of a young naturalist berättar David Attenborough 

hur han som ung programledare, efter 

naturvetenskapliga studier i Cambridge, fick i uppgift 

att för BBC:s räkning dokumentera insamling av 

vilda djur. 

Serien, för övrigt en av televisionens alla första 

utanför studiomiljö, fick namnet Zoo Quest och 

skildrade hur djur och fåglar runt om i världen 

infångades och skeppades hem 

Med smittsam 

entusiasm, 

upptäckarglädje och 

solid kunskap lyckas 

han kombinera underhållning 

med 

undervisning ... 

för allmän beskådan i Londons 

zoologiska trädgård. Egentligen 

var tanken att David Attenborough 

endast skulle intervjua de 

engelska zoologerna medan de 

riggade sina fällor et cetera, men 

på grund av sjukdom tvingades 

han hoppa in och vid sidan om 

programledarskapet fungera som 

både djurfångare och djurskötare. 

Namnet på programserien 

visade sig även det bli en svår nöt att knäcka eftersom 

ursprungstanken var att uppkalla serien efter 

det djur man allra helst ville på tag på. Djuret, en 

fågel, var den sällsynta och föga kända gulskalliga 

kråktrasten som förekommer i Sierra Leone, samt 

på några andra platser i Västafrika. Det vetenskapliga 

namnet Picathartes gymnocephalus misstänkte 

David Attenborough att BBC:s tittare inte skulle 

falla för. Och knappast mer publikknipande var det 

engelska namnet: White-necked Rockfowl. Så det 

fick bli Zoo Quest till slut. 

Idag framstår programseriens frejdiga insamlande 

av spännande djur i exotiska länder som 

otänkbart; en tidstypisk häxbrygd av förlegad 

natursyn och kolonialtänkande. För David Attenborough 

blev emellertid Zoo Quest inkörsporten till ett 

arbete – om än i helt annan form – med naturfilm 

och djuplodande naturdokumentärer som idag, mer 

än sextio år senare, fortsätter i oförminskad takt och 

med ständigt högre ambitionsnivåer. Hans nästa 

stora tv-serie visas för övrigt nu i vinter. 

I Sverige och internationellt slog David Attenborough 

igenom 1979 med den snudd på revolutionerande 

serien Life on Earth vilken han själv skrev och 

agerade i. Med smittsam entusiasm, upptäckarglädje 

och solid kunskap lyckas han kombinera underhållning 

med undervisning på ett 

sätt som blivit hans kännemärke. 

Med växande intresse blev såväl 

David Attenborough som BBC:s 

naturvetenskapliga avdelning i 

Bristol allt djärvare och skickligare. 

Och med stigande inkomster 

och ökad medfinansiering, 

inte minst från USA, följde den 

ena serien med naturdokumentärer 

efter den andra. The Living 

Planet, The First Eden, Trials of 

Life, Life in the Freezer, The Private Life of Plants, 

The Life of Birds och Life in the Undergrowth är bara 

några exempel på serier som David Attenborough 

skrivit och där han själv agerar som ett slags naturpedagogikens 

actionhjälte: i luftballong eller ubåt, 

djupt inne i grottor, uppe i regnskogens trädkronor, 

bland brunstiga sjöelefanter, vadande i gyttja upp 

till midjan i träsk med kreatur vi helst inte vill tänka 

på – och så vidare. 

I SAMBAND MED att David Attenborough i höstas 

besökte Göteborg för att motta ett pris från 


PORTRÄTT 


Vi 

upptäckter 

ständigt nya 

fenomen i 

naturen ... 

The Perfect world foundation, samtalade jag med 

honom om fåglar, naturfilm och naturskyddsarbetets 

etiska aspekter. 

Inledningsvis en fundering kring tanken på att 

någonsin bli färdig: från Life on Earth till Planet 

Earth II har du ingående visat oss världens flora och 

fauna ur snart sagt alla upptänkliga vinklar – har vi 

sett allt nu? 

”Nej, så är det inte. Självfallet inte. Vi upptäckter 

ständigt nya fenomen i naturen och centralt i 

sammanhanget är förstås kamerateknikens snabba 

utveckling som tillåter oss att se och utforska saker 

vilka var helt otänkbara för, säg, tio år sedan. Nej, 

färdiga kommer vi aldrig bli.” 

Att fotograferna bakom Attenboroughs produktioner 

spelar en central roll är uppenbart och tekniken 

har också blivit mer avancerad för varje serie. I 

själva verket är Attenborough synnerligen intresserad 

av hur sofistikerad film- och kamerateknik kan 

bidraga till att fördjupa kunskapen om världen runt 

omkring oss. Tydligt blev det i hans senaste serier 

om fossiler samt skildringarna av djuren i Naturhistoriska 

museet i London. 

Under årens lopp har många scener i Attenboroughs 

naturdokumentärer blivit klassiska. En som 

tveklöst hör dit är från serien om kräldjuren, Life in 

Cold Blood, där Attenborough satt sig ner bredvid 

Lonesome George, en urgammal Pintasköldpadda 

på Galapagosöarna. Lonesome George var sannerligen 

ensam – ensammast i världen – eftersom han 

var den siste av sin art, alla andra hade dukat under 

på grund av jakt och skogsskövling. 

Attenborough som alltid föredrar sakligt berättande 

framför trosviss förkunnelse var uppenbart 

tagen inför Lonesome Georges tragiska öde. Men 

David Attenborough har annars tassat försiktigt 

när det gällt att vara alltför högröstad i frågan om 

människans framfart och ödesdigra påverkan på 

naturen. Under det senaste dryga decenniet har han 

dock blivit mer frispråkig och i många avseende har 

han också kommit att personifiera kampen för att 

rädda hotade arter och miljöer. 

När började du på allvar förstå vidden av människans 

framfart? 

”Den insikten fick jag redan i början av femtiotalet 

när nénén [Branta sandvicensis, en endemisk gås 

på Hawaii] stod vid randen till utrotning på grund 

av oss människor. Då insåg jag att en art faktiskt 

kan komma att utrotas under mitt eget liv. Det var 

skrämmande. Men nénén räddades tack vare kraftfulla 

insatser så historien har två sidor, den visar 

också att vi kan göra bra, positiva saker.” 

Det var ornitologen sir Peter Scott som låg bakom 

arbetet med att föda upp hawaiigåsen – nénén 

– och sedan återplantera den. David Attenborough 

blev tidigt influerad av hur Peter Scott lyckades entusiasmera 

allmänheten, inte minst barn, i sina naturprogram 

på radio och därefter utnyttja intresset 

för sitt fågelskyddsarbete. Till skillnad från många 

av de tidiga natur- och fågelskyddsauktoriteterna 

var emellertid inte David Attenborough lika besatt 

av ornitologi. 

En historia som understryker det senare har 

David Attenborough själv berättat om i intervjuer 

för BBC. Den handlar om hur Peter Scott bad om att 

få hem några madagaskardykänder Aythya innonata 

när David Attenborough ändå befann sig på 

Madagaskar för att spela in Zoo Quest. Väl hemma 


frågade Peter Scott hur det gått med änderna. 

David Attenborough hade uppenbarligen glömt det 

hela och svarade undvikande att han inte lyckats 

upptäcka en enda madagaskardykand, varvid Scott 

påpekade att hela Alaotrasjön var full av dem, något 

Scott sett på Zoo Quest när Attenborough stod nere 

vid sjön och pratade om något helt annat. 

Vad som hänt utifall han lyckats få tag på några 

madagaskardykänder och sedan fått dem att föröka 

sig kan man bara spekulera i. År 1991 sågs den sista 

madagaskardykanden i Alaotrasjön och på Madagaskar 

varför den misstänktes vara utrotad. Så för 

tolv år sedan upptäcktes en lite grupp madagaskardykänder 

på ett helt annat ställe. Men hur det går 

för dem är ytterst osäkert. 

GENERATIONER HAR INSPIRERATS av David Attenboroughs 

naturdokumentärer och bortsett från insatta 

biologer var det nog få som före dem förstod hur en 

regnskog eller ett korallrev egentligen fungerade. 

Eller för den delen hur växter strider om livsutrymme, 

varför många av världens groddjur försvinner 

och hur paradisfåglarnas spel ser ut. Emellanåt har 

dock kritik framförts som går ut på att alla fantastiska 

och folktomma vyer – ofta filmade i slow 

motion – förmedlar en bild av naturen som känns 

främmande och inte tydligt visar hoten. 

Det senare förändrades högst märkbart med serien 

State of Planet från år 2000 när David Attenborough 

verkligen tog bladet från munnen och diskuterade 

globala förändringar i klimatet, försvinnande 

livsmiljöer och skenande artutrotning på grund av 

vår dominans över allt annat liv på jorden. 

Klimatförändringarna är idag en påtaglig realitet 

och den utrotningsvåg vi nu står inför har inte haft 

någon motsvarighet på sextiofem miljoner år, då 

dinosaurierna försvann. Den centrala frågan i State 

of the Planet handlade om vilken värld kommande 

generationer får ta över. Blir det en värld som består 

av något mer än motorvägar, megastäder och oändliga 

produktionsytor? Och kommer djurlivet att 

innehålla annat än gråsparvar, katter och råttor? 

Slutsatsen i serien, vilken väsentligen byggde på 

samtal med en lång forskarparad, var en uppmaning 

om att en genomgripande förändring inom politiken 

och ekonomin liksom vårt sätt att leva är nödvändig. 

Tydligare kunde väl budskapet knappast bli. 

I State of the Planet anslöt du dig till Edward 

O. Wilsons tanke om att vi har ett etiskt ansvar för 

naturen, hur menar du? 

”Till att börja med måste vi komma ihåg att vi 

inte är de enda levande varelserna på jorden. Många 

var här långt före oss! Med vilken rätt utrotar vi 

dem? Tanken är filosofisk och handlar inte om något 

som går att mäta eller vars nytta kan kalkyleras. 

Det finns helt enkelt något grundläggande i vår relation 

till naturen som inte ger oss rätten att utrota 

andra arter bara för att vi kan. Vi är inte ensamma 

här på jorden!” 

Det handlar alltså om värde snarare än nytta? 

”Ja, men efter att ha sagt det måste jag tillägga 

att om vi nu utrotar andra arter så är det högst 

troligt att vi också skadar oss själva. För varje steg i 

ödeläggelsen drabbar säkerligen också oss människor. 

Det är enkelt: vi är beroende av naturen för allt vi 

gör. Vi kan inte äta mineraler.” 

FÅGLAR ÄR ETT ämne som David Attenborough 

ofta återkommer till, utan att han för den skull ser 

ornitologi som sitt huvudintresse. Ändå har han 

gjort åtskilliga program med inriktning på fåglar, i 

synnerhet gäller det paradisfåglar och lövsalsfåglar. 

Och 1989 kom serien The Life of Birds som många 

anser vara en av hans starkaste. 

”Jo, men det var faktiskt BBC som låg på och 

prompt ville att jag skulle skriva en serie som 

specifikt handlade om fåglar. Jag är ingen expert på 

området, så det fick bli en serie som främst fokuserade 

på ekologi.” 

Oavsett David Attenboroughs uppfattning som 

sig själv som ornitolog är The Life of Birds en milstolpe 

när det gäller fågelfilmning och hans journalistiska 

grepp resulterade i flera klassiska sekvenser. 

Som exempelvis när han förklarar signaler och 

sociala hierarkier hos gråsparvar genom att följa 

deras interagerande vid en uteservering. Hannar 

med minst svart på hakan benämns som meniga och 

ju större haklapp desto högre militär rang. Effektivt 

visas hur de meniga drivs iväg av korpraler som i sin 

tur flyr för kaptener vilka väjer för överstar. Och så 

vidare. 

ETISKA ASPEKTER ANTYDS emellanåt i David Attenboroughs 

program, men de står sällan eller aldrig i 

centrum. Kunskapsförmedling och tankeväckande 

historier är det väsentliga. Dessa historier, exempelvis 

om schimpansers kollektiva jakt på mindre 

apor som visades i serien Life of the Mammals, kan 

dock vara nog så problematiska och chockerande 

för somliga. 

Inte minst från kreationistiskt håll har Attenborough 

fått utstå kritik för att han visar djurens förmenta 

grymhet samt, inte minst, att han konsekvent 

undviker att, enligt kritikerna, ge tillbörligt erkännande 

åt den allsmäktiges godhet. Den kritiken 

har förargat David Attenborough som numera ger 

samma svar varje gång ämnet kommer på tal: 

”Jag svarar att de någon gång borde tänka lite 

mindre på solrosor, vackra orkidéer och granna 

kolibrier och istället betänka en liten pojke i Västafrika 

som håller på att bli blind på grund av att en 

mask äter sig genom hans ögon. Om en god gud 

Hannar 

med 

minst svart på 

hakan 

benämns som 

meniga och ju 

större haklapp 

desto högre 

militär rang. 

Effektivt visas 

hur de meniga 

drivs iväg av 

korpraler som 

i sin tur flyr för 

kaptener vilka 

väjer för 

överstar. 


PORTRÄTT 


I likhet 

med 

filosofen Arne 

Næss har 

David 

Attenborough 

därför ofta 

återkommit till 

befolkningsfrågan 

som 

den avgjort 

viktigaste 

utmaningen. 

eller intelligent designer skapat orkidéerna och allt 

annat vackert torde han ha skapat den där masken 

också. Vilket tål att tänka på.” 

Exemplet med parasitsjukdomen flodblindhet 

har främst diskuterats i religiösa sammanhang i vilka 

Attenborough inte deltar. Däremot är överbefolkning 

ett återkommande ämne. Sedan Attenborough 

inledde sin verksamhet har jordens befolkning 

tredubblats vilket, föga överraskande, resulterat i att 

åtskilliga av världens mer betydelsefulla naturområden 

förvandlats till megastäder och kalhyggen, 

oändliga oljepalmsodlingar och fisktomma hav. I 

likhet med filosofen Arne Næss har David Attenborough 

därför ofta återkommit till befolkningsfrågan 

som den avgjort viktigaste utmaningen. 

Att överbefolkningen har förödande konsekvenser 

råder det inget tvivel om, men handlar inte problemet 

inte också om rättvisa och en jämnare fördelning av 

jordens resurser? 

”Det är utan tvekan en oerhört komplicerad 

fråga. Att ha barn är en av de viktigaste mänskliga 

rättigheterna och vem kan säga till mig att jag inte 

får skaffa några? Givetvis är det problematiskt om 

någon som har väldigt mycket säger åt de som har 

ytterst lite att de inte får skaffa så många barn. Om 

vi hade sagt det skulle ingen fästa någon mening vid 

det.” 

Så vad bör ske? 

”Den enda hopp jag idag kan se är om kvinnorna 

får bestämma mer över sina egna kroppar. I de områden 

där kvinnor har de politiska och medicinska 

möjligheterna att göra det går befolkningsökningen 

ner och det gäller över hela världen. Det är således 

ett mycket gott skäl till varför vi på en universell 

nivå bör stödja idén om kvinnors politiska och ekonomiska 

rättigheter.” 

LIVET DRAMA OCH skönhet liksom allt vilket ger en 

förnimmelse av det vilda är de fält där David Attenborough 

trivs bäst. I decennier har han underhållit 

tittarna med sina berättelser och i skrivande stund, 

nittiotvå år fyllda, arbetar han samtidigt med tjugofem 

nya entimmesprogram. 

Och du arbetar även med flera långa serier? 

”Ja, fyra omfattande serier är på gång varav 

en, Dynasties, i princip är färdig. Det är en riktigt 

intressant serie där filmare i arton månader kontinuerligt 

följt några olika djur, bland annat kejsarpingviner, 

på familjenivå. Sällan har vi arbetat så 

långsiktigt.” 

Fast långsiktighet är förstås ett tema David Attenborough 

är väl införstådd med. När jag frågar om 

han tagit del av dagens stora nyhet, att Japan kräver 

återupptagande av kommersiell valjakt, skakar han 

uppgivet på huvudet. Ja, han känner förstås till 

det. Att valjakten kan vara på väg att tillåtas har 

David Attenborough i Botaniska trädgården i Göteborg. 

resulterat i stora protester världen över, inte minst 

i Australien och på Nya Zeeland. Och jag frågar 

David Attenborough vad han tycker om saken: 

”Jag är förstås väldigt ledsen att höra det! Men 

priset för naturskyddsarbete är ständig beredskap. 

Man kan inte vinna en strid och belåtet säga att det 

var det. Det handlar om en ständigt pågående kamp, 

ett långsiktigt projekt.” 

Är du förvånad? 

”Jag är nedslagen! Nedslagen över att det finns 

någon som alls överväger att återuppta valjakt. 

Vad mer kan jag säga? Kanske är det ändå bara en 

tillfällig motgång, om förslaget nu mot förmodan 

skulle gå igenom. Och det hindrar inte att de stora 

valarnas återkomst i världshaven är en av de allra 

största framgångarna för naturskyddet och för 

mänskligheten.” 

David Attenboroughs insatser som författare, 

programledare och presentatör fortsätter, mer än 

sextio år efter starten i Zoo Quest, att engagera och 

inspirera. I samband med besöket i Göteborg passade 

han även på att i Botaniska trädgården plantera 

en rar magnolia, en variant av Magnolia sprengeri 

vars blommor är purpurröda rakt igenom. Huruvida 

den hinner växa upp och blomma till Botaniskas 

hundraårsjubileum om fem år är osäkert. Också det 

är ett långsiktigt projekt. 


Facebook “f” Logo CMYK / .eps Facebook “f” Logo CMYK / .eps 

Celestron NexYZ 

smartphone-adapter 

Passar allt 

och alla! 

Ny universell smartphone-adapter 

NexYZ är marknadens mest allsidiga 

digiscoping adapter! Den passar till tubkikare, 

handkikare, stjärnkikare, mikroskop och i stort 

sett alla mobiltelefoner. 

Unik konstruktion som gör att NexYZ snabbt 

justeras i tre olika riktningar (X, Y och Z), så 

smartphonens objektiv kommer i rätt läge 

höger/vänster och även rätt avstånd från 

okularet. (Toppunkts avstånd) 

NexYZ är robust byggd i metall och polymer, 

och tål riktigt tuffa tag. 

Ca.pris: 799:- 

www.focusnordic.se 

FocusNordic

FORSKNING Fåglarnas släktskap, del 2 

Taxonomi 

& systematik 

Det här är Per Alströms andra artikel om 

artbegreppet och fåglarnas systematik. Den 

första delen publicerades i Vår Fågelvärld 

nummer 4 2018. Ha gärna den i bakhuvudet när 

du börjar läsa denna. En tredje och avslutande 

del kommer i nästa nummer. 

Kanadatrut. 

text Per Alström 

Alla artavgränsningsproblem 

bottnar i det faktum att artbildning 

är en gradvis process. Men 

mycket av oenigheten mellan 

förespråkare för olika artbegrepp grundar 

sig i principerna för hur man avgränsar 

de namngivna enheter som inte omfattar 

några namngivna undergrupper, det vill 

säga arter enligt vissa, respektive monotypiska 

arter och underarter av polytypiska 

arter enligt andra. Alla taxonomer, 

oberoende av vilket artbegrepp de 

Tidigare publicerat i Fauna och Flora 

Längre versioner med faktarutor, ordförklaringar 

och referenser av Per Alströms 

bägge artiklar i Vår Fågelvärld har 

publicerats i tidskriften Fauna och Flora 

4/2014 och 1/2015, och en sammanslagen 

version av artiklarna finns på webben 

på följande adress: goo.gl/zD7CQn 

föredrar, avgränsar sådana taxa med hjälp 

av olika egenskaper, oftast i huvudsak 

baserade på utseende. Cracrafts fylogenetiska 

artbegrepp är unikt bland de här 

diskuterade artbegreppen genom att det 

anger hur de minsta taxonomiska enheterna 

ska avgränsas, nämligen den minsta 

grupp som uppvisar unika karaktärer. 

Förespråkare för det biologiska artbegreppet 

följer sällan strikta regler men har ofta 

som rättesnöre att minst 75 procent av 

alla individer (åtminstone av ett av könen) 

ska vara urskiljbara. Om de istället endast 

erkände taxa med unika egenskaper skulle 

alla taxonomer, oavsett vilket artbegrepp 

de föredrar, i teorin erkänna samma 

minsta namngivna grupper. I realiteten 

är emellertid avgränsningen av allopatriska 

taxa (taxa som förekommer i olika 

geografiska områden) ofta högst subjektiv, 

vilket framgår av att olika taxonomer 

ofta har skilda uppfattningar beträffande 

giltigheten hos olika taxa. Exempelvis särskiljer 

Mayr & Greenway (1961) 41 taxa av 

ärlor i Palearktis, medan Alström & Mild 

(2003) endast accepterar 30 av dessa. 

SOM REDAN NÄMNTS, är alla ”diagnosticerbara” 

taxa olika arter enligt Cracrafts 

artdefinition, medan tillämpningen av det 

biologiska artbegreppet kräver tolkning 

av graden av reproduktiv isolering mellan 

olika taxa för att avgöra om ett visst taxon 

är en egen art eller en underart av en 

polytypisk art. Detta är subjektivt när det 

gäller taxa vars utbredningar är parapatriska, 

alltså ligger ”vägg i vägg”, eller 

sådana som möts i hybridzoner av olika 

bredd, tidsmässiga placeringar (hybridzoner 

förskjuts ofta) och med olika grad av 

hybridisering. Det är ännu mer spekulativt 

att försöka förutse vad som skulle hända 

om allopatriska taxa, det vill säga sådana 

med geografiskt åtskilda utbredningar (till 


FOTO: NIKLAS ARONSSON 

Trutkomplexet här representerat av två medelhavstrutar 

i bakgrunden och en rödnäbbad trut 

närmast. Spanien, juni 2017. 

exempel öar kontra fastland eller olika 

kontinenter) skulle mötas. 

Med avsikt att förbättra taxonomiska 

bedömningar enligt det biologiska artbegreppet 

utarbetade nyligen en grupp forskare 

en metod som går ut på att kvantifiera 

och ”poängsätta” skillnader i fjäderdräkt, 

form (biometri), sång, biotopval, beteende 

och utbredningsmönster mellan ett brett 

urval av sympatriska arter (det vill säga 

tveklöst olika arter som häckar i samma 

geografiska område), och därefter jämföra 

de sammanlagda ”poängen” hos dessa med 

allopatriska taxa (alltså sådana som förekommer 

i olika geografiska områden). På 

så sätt menade författarna att man skulle 

få ett mer objektivt mått på artskillnader, 

som skulle kunna användas för att avgränsa 

arter på ett konsekvent sätt. Författarna 

uteslöt avsiktligt genetiska data, med 

motiveringen att kunskapen om genetiska 

data är bristfällig, och att det råder så 

FOTO: JOHN LARSEN 

många olika uppfattningar om hur dessa 

kan appliceras på artavgränsningar. 

TRUTAR 

Grå- och silltrutskomplexen utgör ett 

klassiskt exempel på en så kallad ”ringart”. 

Denna term syftar på en art som spridit sig 

från ett ursprungsområde åt olika håll runt 

ett geografiskt område, i det här fallet runt 

jordklotet, med kontinuerligt genflöde 

mellan angränsande populationer i kedjan. 

Där cirkeln sluts och de expanderande 

ändpopulationerna möts visar det sig 

emellertid, enligt denna modell, att de ”på 

vägen” divergerat så mycket att de är reproduktivt 

isolerade från varandra. Detta 

har emellertid – i flera artiklar baserade på 

genetiska analyser – visat sig vara fel när 

det gäller dessa trutar. Istället finns belägg 

för att de olika arterna utvecklats inom 

flera geografiskt separerade områden och 

sedan spridits i olika riktningar för att ge 

upphov till dagens utbredningsmönster, 

med varierande grad av reproduktiv isolering 

mellan olika par av taxa. 

Resultat från studier av mitokondriellt 

DNA uppvisar ett extremt komplext 

mönster för de olika så kallade ”vithuvade 

trutarna”. Två huvudgrenar har identifierats. 

Den första grenen omfattar gråtrut, 

vittrut (från Island; oskiljbar från gråtrut), 

havstrut (med delvis samma genvarianter 

som gråtrut, dock ej samma som delas 

med vittrut), medelhavstrut och armenisk 

trut. Den andra grenen omfattar kaspisk 

trut (uppdelad i två grupper), gråtrut (en 

annan genvariant än på den förstnämnda 

huvudgrenen; delvis uppblandad med 

genvarianter från silltrut av underarten L. 

f. heuglini), silltrut (huvudsakligen underarterna 

fuscus, intermedius och graellsii, 

senare ”brittisk silltrut”, men även en del 

genvarianter från heuglini och taimyrensis/barabensis), 

kelp-trut och en ”svärm” 



Flera av arterna 

hybridiserar regelbundet 

med varandra, 

exempelvis gråtrut och 

vittrut samt gråtrut och 

kaspisk trut, och rimligen 

har hybridiseringar förekommit 

under en stor del 

av deras historia. 

med blandade genvarianter från kanadatrut, 

skiffertrut, gråvingad trut, vegatrut, 

mongoltrut, vittrut (från Nordamerika) 

och vitvingad trut. Dessutom uppvisade 

båda de studerade nordamerikanska havstrutarna 

i en av dessa analyser identiska 

genvarianter med kanadatrut. De analyser 

av nukleärt DNA som har utförts hittills 

har inte kunnat reda ut frågetecknen men 

har i grova drag varit överensstämmande 

med de mitokondriella studierna. 

Det kan finnas flera anledningar 

till att genträdet för dessa trutar är så 

ostrukturerat (se Figur 1). Med största 

sannolikhet har de olika arterna utvecklats 

förhållandevis nyligen, uppskattningsvis 

under de senaste 100 000–500 000 åren, 

vilket skulle kunna förklara att väldigt få 

skillnader mellan olika arter har hunnit 

utvecklas, liksom att genvarianter från 

Medelhavstrut. 

gemensamma förfäder kan finnas kvar hos 

två eller flera av de nu levande arterna. 

Dessutom har hybridisering sannolikt 

bidragit till det förvirrande mönstret. Flera 

av arterna hybridiserar regelbundet med 

varandra, exempelvis gråtrut och vittrut 

samt gråtrut och kaspisk trut, och rimligen 

har hybridiseringar förekommit under en 

stor del av deras historia. 

Bland de arter som tidigare klassificerades 

som underarter av gråtrut är 

hybridisering sällsynt mellan gråtrut och 

medelhavstrut och mellan medelhavstrut 

och kaspisk trut, och dessa är även väl 

separerade enligt mitokondriellt DNA. Eftersom 

de även skiljer sig i andra avseenden, 

till exempel fjäderdräkt, struktur och 

läten, bör åtminstone medelhavstruten 

klassificeras som artskild från de övriga, 

oavsett artbegrepp. När det gäller gråtrut 

kontra kaspisk trut, som hybridiserar 

flitigt i delar av Östeuropa, representerar 

de tveklöst olika utvecklingslinjer, men de 

skulle möjligen teoretiskt kunna komma 

att sammansmälta, varför den taxonomiska 

statusen under det biologiska artbegreppet 

är en aning svårtolkad. 

Armenisk trut är enligt mitokondriellt 

DNA närmast släkt med medelhavstrut 

men verkar endast samhäcka väldigt sporadiskt 

med denna, trots närliggande utbredningsområden. 

Dessa båda skiljer sig 

även i fråga om utseende och läten, varför 

det är rimligt att betrakta dem som olika 

FOTO: JOHN LARSEN 

Vegatrut, nordöstra Sibirien, juni-juli 2013. 

arter. Kanadatrut och gråtrut, som tidigare 

betraktades som samma art, tillhör olika 

huvudgrenar inom trutarnas släktträd, och 

det finns inga tecken på genutbyte mellan 

dem. Däremot är kanadatruten genetiskt 

betydligt mer närstående vegatrut och 

mongoltrut, varför Collinson med flera 

(2008) förordade att dessa tre preliminärt 

betraktas som samma art. 

Silltruten är tveklöst en egen art, även 

om avgränsningen österut är luddig. Det 

finns vissa indikationer på att heuglini/ 

barabensis/taimyrensis är reproduktivt 

isolerade från intermedius, bland annat 

genom att de har olika häckningsbiotoper, 

och det finns ett visst stöd från analyser av 

mitokondriellt DNA för att de utgör olika 

utvecklingslinjer. Det har även föreslagits 

att Östersjöns silltrutar L. fuscus fuscus 

borde betraktas som artskilda från de 

västliga intermedius och graellsii på grund 

av skillnader i utseende, ruggningsmönster 

och flyttningsvägar, men de genetiska 

markörer som studerats hittills ger inget 

stöd för detta. Som påpekats ovan är emellertid 

avsaknad av genetisk differentiering 

inget vattentätt bevis för att två taxa bör 

betraktas som samma art. 

Sammanfattningsvis kan sägas att de 

”vithuvade trutarna” utgör ett mycket 

spännande exempel på ett ungt, dynamiskt 


FOTO: ANDERS BLOMDAHL 

Silltrut av underarten heuglini, Oman, november 2014. 

ILLUSTRATION: JAN-ÅKE WINQVIST 



Skiffertrut. 

Figur 1. Släktträd för tre nu levande arter, A’, B’ och C’. Vid basen av trädet 

fanns en art, som senare delade upp sig i två vid den nedersta streckade 

linjen, varav den ena delade upp sig i ytterligare två vid den övre 

streckade linjen. Det färgade trädet ”inuti” artträdet visar en viss gens 

historia, där olika genvarianter uppstått genom mutationer (grenar med 

olika färger). Dessa genvarianter har av olika anledningar (slumpmässiga 

eller selektiva) levt vidare under olika lång tid inom de olika utvecklingslinjerna. 

Om man analyserat denna gen vid tiden som markerats med en 

heldragen linje, skulle art B haft både genvarianter som var närmare släkt 

med art C:s (markerade med y) och sådana som var närmare släkt med 

art A:s (markerade med x). Om samtliga individer som studerades då 

hade genvariant x, så skulle detta genträd överensstämma med artträdet. 

Eftersom genvariant x dog ut under tiden fram till idag (art B’) och endast 

genvariant y överlevt, skulle en analys idag resultera i brist på överensstämmelse 

mellan genträdet och artträdet. Om däremot x överlevt och 

y dött ut på vägen fram till B’ så skulle denna gen ge en korrekt bild av 

arternas utvecklingshistoria. 



Turkestantörnskata. 


Isabellinatörnskata, Ulan Ude, 

Ryssland juni 2013. 

FOTO: MAGNUS HELLSTRÖM 

artkomplex med – som förväntat inom ett 

sådant komplex – extremt intrikata taxonomiska 

avgränsningsproblem. Mycket 

mer forskning krävs för att vi ska förstå 

artbildningen inom denna grupp. 

GULÄRLOR 

I Sverige finns två underarter av gulärlor; 

sydlig gulärla Motacilla flava flava i söder 

och nordlig gulärla M. f. thunbergi i norr. 

De möts i norra Svealand/södra Norrland 

där en viss samhäckning förekommer, 

även om den verkar vara ganska begränsad, 

delvis som följd av att de föredrar 

olika häckningsbiotoper (flava häckar 

huvudsakligen på fuktiga ängsmarker, ofta 

i jordbrukslandskap, thunbergi företrädesvis 

på mossar och myrar i skogsmark). 

Graden av samhäckning har inte studerats 

i detalj. Hannarna är lätta att skilja åt på 

huvudteckningen, och även honorna kan 

oftast skiljas med hjälp av huvudteckningen. 

I andra delar av Europa, Nordafrika 

och Asien samt Alaska finns ytterligare ett 

antal underarter; Alström & Mild (2003) 

erkänner sammanlagt 13 underarter, men 

tidigare författare har redovisat ännu fler. 

Studier av mitokondriellt DNA har 

uppvisat ett mycket komplext mönster. 

För det första finns en djup divergens 

mellan de tre östasiatiska tschutschensis, 

taivana och macronyx och övriga, mer 

västliga taxa. För det andra finns i stort 

sett ingen differentiering inom dessa båda 

huvudgrupper, trots påtagliga skillnader i 

utseende mellan olika taxa. För det tredje 

sitter citronärlan M. citreola på tre olika 

grenar inom det mitokondriella gulärleträdet 

(västliga respektive östliga M. c. 

citreola inom den östliga gulärlehuvudkladen 

och den sydliga M. c. calcarata i den 

västliga gulärlehuvudkladen). 

Studier av nukleärt DNA bekräftar den 

djupa genetiska klyftan mellan östliga och 

västliga gulärlor, vilket tyder på att de bör 

klassificeras som olika arter. Dessa studier 

stöder emellertid inte det mitokondriella 

genträdets uppdelning av citronärlan 

i tre arter, eftersom de placerade alla 

citronärlor i en monofyletisk grupp. Flera 

genetiska studier har argumenterat för 

att detta resultat överensstämmer bättre 

med artträdet än vad det mitokondriella 

genträdet gör, och att det mitokondriella 


FOTON: MAGNUS HELLSTRÖM 

De bägge östliga gulärleraserna taivana och tschutschensis, Nizhneangarsk, Ryssland, juni 2005. 

trädet har påverkats av hybridisering och 

genöverföring, liksom eventuellt även av 

andra processer ( jämför Figur 1). 

FÖRVIRRANDE NAMNBYTEN 

Många skådare har irriterat sig på senare 

års ”splittar” och brist på konsekvens i 

artavgränsningar. Antalet fågelarter i världen 

har pendlat upp och ned över tiden. 

För drygt hundra år sedan erkändes över 

18 900 arter (Sharpe 1909) baserat på ett 

morfologiskt artbegrepp, som klassificerade 

i princip alla populationer som gick att 

urskilja i museisamlingar som olika arter 

– en princip som fortfarande tillämpas för 

merparten av alla världens organismer. 

En revision baserad på det biologiska 

artbegreppet slog samman många av dessa 

arter till polytypiska arter, vilket resulterade 

i totalt 8 590 arter (Mayr & Amadon 

1951). Därefter har antalet gradvis ökat, 

cirka 9 000 år 1980 (Bock & Farrand), 

cirka 9 700 år 1990 (Sibley & Monroe), och 

för närvarande drygt 10 700 (Gill & Donsker 

2018) alternativt nära 11 000 (del Hoyo 

& Collar 2014, 2016), och det finns inga 

tecken på att ökningstakten avstannat. 

Till en viss del beror ökningen under 

senare år på nya tolkningar av artdefinitioner. 

Exempelvis erkänner del Hoyo & 

Collar (2016) i en lista över alla världens 

icke-tättingar, som delvis bygger på de 

kriterier som föreslagits av Tobias med 

flera (2010), 4 372 nu levande icke-tättingarter, 

vilket innefattar 462 ”splittar” och 

22 ”lumpningar” jämfört med Handbook 

of the Birds of the World (del Hoyo med 

flera). Enligt en noggrann genomgång av 

Sangster (2009) är däremot den viktigaste 

anledningen till ökningen av antalet 

erkända arter inte en opinionssvängning 

till förmån för ett fylogenetiskt artbegrepp, 

utan att kunskapen om olika taxa har 

ökat dramatiskt under senare år. Denna 

kunskapsförbättring kan i första hand 

tillskrivas ökat resande, tillgång till mer 

lätthanterlig inspelningsutrustning och utvecklingen 

av DNA-analyser. Men kanske 

kan vi förvänta oss en framtida explosion 

av ”splittar”. 

Enligt en nyligen publicerad analys av 

ett antal publikationer baserade på genetiska 

data, drar författarna slutsatsen att 

det skulle kunna vara rimligt att erkänna 

åtminstone dubbelt så många arter som 

görs idag (Barrowclough et al. 2016)! Detta 

skulle i så fall innebära ett artantal som är 

ganska nära det som Sharpe (1909) publicerade 

för drygt 100 år sedan! 

DET ÄR OTVIVELAKTIGT förvirrande när 

arter byter vetenskapligt (och svenskt!) 

namn. Detta kan bero på att arter ”splittas”, 

det vill säga att underarter ”uppgraderas” 

till arter, vilket gäller exempelvis 

isabellatörnskatan Lanius isabellinus, som 

idag betraktas som två arter; isabellatörnskata 

Lanius isabellinus (sensu stricto; 

s.s., betyder i strikt bemärkelse; motsats 

sensu lato, s.l., i vid, oftast ursprunglig, 

bemärkelse) respektive turkestantörnskata 

L. phoenicuroides (Fromholtz med flera 

2014). 

Ännu mer förvirrande blir det när en 

uppdelning sker i flera steg, som för den 

rödstrupiga sångaren, som först delades 

upp i två arter, rödstrupig sångare S. 

cantillans (s.s.) och moltonisångare S. sub- 



Namnbyten kan 

också förorsakas 

av att en art byter släkte. 

Detta grundar sig oftast 

på att nya fylogenetiska 

studier, alltså analyser av 

släktskapsförhållanden, 

föranleder en taxonomisk 

revision. 

alpina, varefter den förra i sin tur delades 

upp i en ny rödstrupig sångare S. cantillans 

(s.s.) och rostsångare S. inornata (Fromholtz 

med flera 2014). 

Namnbyten kan också förorsakas av att 

en art byter släkte. Detta grundar sig oftast 

på att nya fylogenetiska studier, alltså analyser 

av släktskapsförhållanden, föranleder 

en taxonomisk revision. Exempelvis kan 

sådana undersökningar visa att en viss art 

hör hemma i en annan del av släktträdet 

än vad man tidigare ansett, eller att en art 

i ett monotypiskt släkte (alltså ett släkte 

med bara en art) är ”inbäddad” i ett annat 

släkte. Alternativt handlar det om att man 

av olika skäl vill dela upp ett släkte i flera 

eller slå samman släkten. Se exempel och 

vidare diskussion i nästa nummer av Vår 

Fågelvärld där författaren ser närmare 

på klassificering på högre nivåer: släkten, 

familjer et cetera och godtyckliga indelningar 

i släkten, familjer och andra högre 

kategorier. 

MÅNGA FÅGELSKÅDARE GLÄDS när arter 

”splittas”, eftersom det resulterar i längre 

krysslistor, ibland innefattande så kallade 

”soffkryss” (det vill säga redan observerade 

underarter som upphöjs till arter). Andra 

uttrycker däremot en frustration över 

att många av dessa nya arter har så subtila 

kännetecken att de är svåra att identifiera, 

ibland omöjliga att säkert bestämma om de 

inte sjunger eller kan DNA-sekvenseras. 

Dessutom finns risken att en art i den 

egna listan efter uppdelning i två eller 

flera arter visar sig vara obestämbar, 

vilket medför strykningar av kryss. En 

lärdom av detta bör vara att man alltid ska 

studera och dokumentera alla rariteter 

som dyker upp i Sverige så noggrant att 

de kan bestämmas i efterhand, ifall de så 

småningom skulle ”splittas”. Dessutom är 

Moltonisångare i sin häckbiotop på Mallorca: låga tallar på torr mark. 

det betydligt roligare och mer lärorikt att 

studera en vilseflugen fågel i detalj än att 

bara snabbt kryssa av den! 

Eftersom det inte har funnits (eller 

finns) något allmänt accepterat artbegrepp, 

och det dessutom görs olika 

tolkningar av ett och samma artbegrepp, 

har taxonomiska revisioner ofta genomförts 

inkonsekvent, vilket lett till förvirring 

beträffande artavgränsningskriterier. 

Exempelvis har en viss grad av hybridisering 

ibland tagits som ett stöd för att 

FOTO: TOMMY HOLMGREN 

två taxa är samma art, medan andra taxa 

med likartad hybridiseringsfrekvens har 

klassificerats som olika arter med samma 

motivering. Utan tvekan är bevisbördan 

för att ”splitta” en polytypisk art betydligt 

högre än för att fortsätta att betrakta de 

olika underarterna som tillhörande denna 

polytypiska art. Detta är tvärtemot hur det 

borde vara, enligt Gill (2014), som anser 

att två taxa som ser olika ut bör behandlas 

som olika arter såvida det inte finns starka 

skäl att inte göra det. 


Fågel- och primatresa 

till Uganda med 

expertguide 

FÖLJ MED OSS TILL UGANDA som är en av de mest omväxlande art- och 

endemrika fågeldestinationerna i Afrika. Här finns karismatiska fåglar 

som träskonäbb, juveltrast, turkaoer, näshornsfåglar och trogoner, samt 

högintressanta »Albertine Rift endemer«. Res med den mycket erfarne 

fågel- och djurexperten Paul Tamwenya, som känner till alla läten, platser 

och var man hittar de svårfunna arterna som inte ses på vanliga turer. 

En unik resa för dig som vill få se många fågelarter och få goda 

tillfällen till att fotografera både djur 

och fåglar. Det blir självklart även nära 

möten med bergsgorillorna i Bwindis När du reser med oss... 

dimhöljda berg, schimpanserna i n ✔Äventyr 

Kibales låglandsskog och många andra n ✔Nära djur och natur 

primater förutom safaris med elefant, n ✔Noga utvalt boende 

lejon och storvilt. 

n ✔Alltid i små grupper 

En oförglömlig resa! 

n ✔Kunniga färdledare 

n ✔Grönt engagemang 

AVRESA: Valfritt resedatum året om 

RESLÄNGD: 12–13 dagar 

FÖR MER INFORMATION: 

Tel 08-5560 69 00 eller 

resor@aventyrsresor.se 

www.aventyrsresor.se 

STORA UPPLEVELSER I SMÅ GRUPPER SEDAN 1984 

www.aventyrsresor.se 

Nyhet! 

Frontier ED X 

8x42 

Pris 4 990:- 

Engelska Hawke representeras på 

den svenska marknaden av Nordik 

Distribution. Hawke är i och med 

det etablerade i över sextio länder, 

vi är mycket stolta att presentera 

deras mycket prisvärda produkter. 

Nyhet! 

Endurance ED Compact 

10x25 

Pris 1 990:- 

www.nordik.se 

Nyhet!Endurance ED Compact 

12-36x50 

Pris 5 490:- 

Hawke distribueras av Nordik Distribution AB - Umevägen 3B 921 45 Lycksele - 0950-120 00 - info@nordik.se 


GALLERIET 

Unga ormvråkar 

text & foto Hans Jansson 

Ormvråkar 

STRÄCKANDE UNGFÅGLAR OKTOBER 2017 

J1 

J2 

Vi var många som upplevde det 

fantastiska ormvråksträcket över 

Falsterbohalvön i början på oktober 

2017 (notera att texten rör 

sträckande ormvråkar ifjol 2017, 

och inte i år 2018, reds anm.), cirka 6 000 den 

6 oktober, och rekordantalet 16 655 två dagar 

senare (se Artportalen). 

För en fågelfotograf innebar detta en unik 

möjlighet att studera ett omfattande rovfågelsträck 

genom kameran, och framförallt ett 

tillfälle att fotografera ett stort antal sträckande 

ormvråkar och lära sig mer om olika dräktkaraktärer. 

Flertalet av dem finns beskrivna i 

litteraturen, framförallt i Rovfåglar i Europa av 

Gensböl (2006) i form av sex juvenila och sex 

adulta dräkttyper. Men så vitt jag vet, har det 

inte gjorts något systematiskt försök att fånga 

dem på bild. Under dessa två dagar lyckades jag 

ta ett stort antal bilder av ormvråkar, varav 49 

närbilder där det varit möjligt att i efterhand 

detaljstudera undersidorna. 

Över hälften av dem (28 stycken) visade 

sig vara ungfåglar. Denna stora andel juvenila 

fåglar skulle kunna vara en indikation på ett 

lyckat häckningsår, och därmed vara en orsak 

till rekordmängden sträckare den 8 oktober. 

Men framförallt skapar det stora antalet 

fotograferade juvenila fåglar en utmärkt möjlighet 

att analysera foton för att få en samlad bild 

av olika dräktkaraktärer. 

Inte minst för att se hur de som finns beskrivna 

i litteraturen ser ut i verkligheten, och 

då speciellt de mycket detaljerat beskrivna i 

Gensböl (2006). Det kanske även går att finna 

nya dräktvarianter samt lära sig mer om de 

postjuvenila dräkterna. 

Samtliga fotograferade ungfåglar skiljer 

sig från de likaså fotograferade gamla fåglarna 

genom sin längsstreckade kroppsundersida, 

speciellt bröstet, samt att de saknar 

ett bredare ändband på stjärten. De adulta 

dräkterna finns rapporterade på min hemsida: 

globalwingsphoto.com. 

Jag börjar med att presenterade de mest 

mörka, och avslutar med de mest ljusa, juvenila 

dräktvarianterna. 

De två mörka typerna överensstämmer väl med ’normal’ hos Gensböl (2006). 

Av dessa har juvenil 1 (J1) följande karaktärer: Kropp och huvud mörka med otydligt 

bröstband; ljust band omfattande de mellersta armtäckarna (MAT); och i huvudsak 

mörka handtäckare (HT). J2 har vitfläckig kropp med tydligt bröstband och streckad 

strupe; tydligt vingband, som även omfattar de större armtäckarna (SAT) samt ett smalt 

svart band längs MAT; fläckiga HT. 

J3 

Två dräktvarianter är varken mörka eller ljusa och utgör därmed mellandräkter mellan 

mörkt och ljust, vilket gör dem svåra att placera in i Gensböls system. J3: Bröstband 

och resten av kroppen, MAT & SAT samt HT är fläckiga, vilket ger fågeln ett flammigt, 

närmast mörkt utseende. J4: Kraftigt streckat bröst med svagt antytt bröstband, ljus 

buk och strupe; inget ljust band längs MAT och SAT, utan mörkfläckiga på ljus bakgrund; 

mörka och ljusa band längs HT. Det ger J4 ett något ljusare utseende jämfört med J3. 

J5 

Övriga dräkter är ljusa. Två (J5 och J6) överensstämmer väl med kategorin ’ganska ljus’. 

Tre (J7–J9) är varierat ’ljusa’, medan två (J10 och J11) är ’mycket ljusa’. J5 är ’ganska ljus’, 

men har fler mörka inslag: Mörkt huvud (inklusive hals), inget bröstband då hela bröstet 

fläckigt på ljus botten och ljus buk; MAT och SAT formar ett ljust brett band med mörka 

fläckar, medan mindre armtäckare är svarta med ljusa prickar; HT mörkstreckade med en 

svart fläck ytterst. J6 är en mer typisk ’ganska ljus’: Mörkt bröst med tydligt bröstband; 

ljus strupe och bröst; brett ljust band längs MAT och SAT; HT ljusa med mörka fläckar 

innerst och en stor mörk fläck ytterst. 

J4 

J6 


J7 

J8 

J7 är något mörkare än ’ljus’: Ljus 

hals och övre bröst utan band samt 

längsstreckat nedre bröst och buk; 

helt ljust band omfattande MAT och 

SAT samt längsstreckad övre del 

av armen; ljusa HT med mörk fläck 

centralt och kommatecken ytterst. J8 

är mer typisk ’ljus’: ljust huvud, ljus 

kropp med kraftigt streckade flanker 

med bröstband; ljusa MAT och SAT 

med svart prickrad i mitten; HT ljusa 

med kommatecken ytterst. 

J9 J10 J11 

J9 med sin ljusa kropp och mycket ljusa vingar befinner sig mellan ’ljus’ och ’mycket ljus’: Kraftigt streckat bröst utan band med ljust huvud och buk; 

helt ljusa AT och framkant; oregelbundet randiga HT inklusive kommatecken. J10 är typiskt ’mycket ljus’: Ljust huvud och kropp med streckade flanker, 

även med en smal vindlande prickrad tvärsöver mitten av bröstet; helt ljusa AT med ljusa HT med mörk fläck och kommatecken. J11 är ljusare än 

’mycket ljus’: Helt ljus undersida förutom något streckade främre flanker och litet kommatecken. 

Postjuvenila ormvråkar. Mina sträckfoton avslöjade ingen ’mellanljus’ 

juvenil dräkt enligt Gensböls beskrivning. Däremot fotograferade 

jag två postjuvenila fåglar som stämmer med denna kategori. En av 

dessa (PJ1) visas här och också för att illustrera skillnaden mot den 

mellanljusa, en ’ganska ljus’ postjuvenil fågel (PJ2). PJ1 visar upp den 

typiska postjuvenila karaktären av längsstreckat ovan och tvärstreckat 

bröst nedan samt ett bröstband, streckat huvud; ljust band 

MAT och tvärrandigt SAT; ljusa HT med någon rad av prickar. Stjärten 

saknar antydan till mörkt ändband, vilket kan tyda på 2K. PJ2 kan 

också vara en 2K och klassificeras närmast som ’ganska ljus’: Längsstreckad 

strupe och bröst med svagt antytt bröstband, tvärstreckat 

nedre bröst och buk; MAT och SAT samt HT tvärstreckade. 

Sammanfattningsvis står samtliga juvenila dräktvarianter beskrivna i Gensböl att finna på dessa bilder, plus två andra typer 

(J3 och J4), vilket bland annat visar att samtliga dessa ingår i ormvråksstrecket över Falsterbohalvön. Det framgår också 

att flera saknar det bröstband, som ofta framhålls som en artskiljande karaktär i fågelhandböckerna. Dessutom är karaktären 

av ett smalt band bestående av de ljusa mellersta armtäckarna inte så typiskt, då det kan vara bredare eller saknas helt. 

Det senare gäller naturligt för ljusa varianter, där det också framgår att det endast är den mycket ljusa varianten som har 

enbart ett kommatecken vid vingknogen. Den påvisade stora variationen i ljusa ormvråkars dräktkaraktärer gör det också föga meningsfullt 

att bestämma dem som börringevråk, då det innebär att det endast finns en ljus variant. Vad gäller postjuvenila ormvråkar, saknas 

helt den vuxna fågelns mörka ändband på stjärten. Fördelningen mellan bröstets längstreckade del och dess tvärstreckade del tycks 

också variera. 


FISKGJUSEPROJEKT 

Konstgjorda bon 

50 år med 

fiskgjusar och 

konstgjorda 

bon 

Falkenbergs Ornitologiska Förening har märkt 

fiskgjusar sedan 1968. Göran Johansson har 

filmat och fotat i projektet sedan 2013, och är 

numera med och hjälper till att föra projektet 

framåt genom att bygga boplattformar och ringmärka 

samt övervaka utvecklingen i området. 

Här berättar han om de hot som fiskgjusen står 

inför och om det arbete som läggs ner. 

En fiskgjuses intesiva blick just 

innan fångstögonblicket. 

text & foto Göran Johansson 

SEDAN 1968 HAR det pågått ett fiskgjuseprojekt 

med ringmärkning och byggande 

av konstgjorda bon i områden runt 

Fegensjön, Hylte, och Falkenberg. Således 

är det i år 50-årsjubileum för projektet och 

det har uppmärksammats i lokal-tv, Radio 

Halland samt de lokala tidningarna med 

intervjuer ute på plats vid ringmärkningen, 

och nu även i Vår Fågelvärld. 

Radio Hallands reporter direktsände 

uppifrån ett bo, i ett träd som var lättklättrat, 

och det var just i detta bo som det hela 

startade 1968. Detta naturliga bo, beläget i 

Fegen, var det första bo där man ringmärkte 

fiskgjusar. 

Erling Karlsson, Folke Svensson och 

Dan Johansson var de som tog tag i saken 

då ett fiskgjusebo i Svansjön hade rasat 

ner. Trädet i vilket fiskgjuseboet var byggt 

var i alldeles för dåligt skick för att man 

skulle kunna bygga upp boet på nytt. 

Därför bestämde man sig för att bygga ett 

konstgjort bo på ön bredvid, och det blev 

bingo redan första året. 

Nu föddes idén att man kanske skulle 

kunna bygga bon där det inte tidigare 

häckat någon gjuse, och så var det hela 

igång. 

De konstgjorda bona byggdes av enekäppar 

och det visade sig fungera väldigt 

bra. Att vi överhuvudtaget bygger bon här 

nere i södra Sverige beror på avsaknad av 

lämpliga tallar till skillnad från området 

runt Mälaren och längre upp i Sverige. 

PÅ 1970-TALET KOM Thomas Andersson in 

i projektet och i början av 1980-talet kom 

även Thomas Dahlgren med. Just Dahlgren 

utvecklade en bokorg i armeringsjärn 

som gjorde att byggandet tog rejäl fart. 

Som mest hade man runt 85 bon att inventera 

och något år hade man i runda tal 

cirka 50 häckningar. 

1983 bildades Falkenbergs Ornitologiska 

Förening (FOF) och projektet drevs 

nu vidare med stöd av föreningen. Inom 

projektet har man fram till dagens datum 

ringmärkt ungefär 1 400 ungar. Numera är 

det Thomas Andersson (ordförande FOF) 

som ringmärker och bygger bo med hjälp 

av Göran Johansson och Jörgen Fagerblom. 

Dan Johansson, 89 år och delaktig 


Fiskgjuseunge tigger mat. 

Fiskgjuseunge i balansövning. 

i projektet sedan 1968, brukar vara med 

minst en dag vid den årliga ringmärkningen 

och det brukar bli intressant då väldigt 

många minnen från förr dyker upp. 

VARFÖR ÄR DET då så viktigt att hjälpa fiskgjusarna? 

Jo, Sverige har cirka 40 procent 

av det europeiska beståndet vilket gör att 

det inte bara finns ett nationellt intresse 

utan även ett europeiskt. I exempelvis 

Danmark är ”fiskörnen” exklusiv och omhuldas 

rejält av regler och förordningar. 

På senare år har vi noterat att antalet av 

gjusar minskat kraftigt i vårt område och 

man kan bara spekulera i varför. En möjlig 

orsak är vindkraftverken som ibland 

tenderar att stå väldigt nära boplatsen 

men ändå utom stipulerat avstånd. Som 

exempel kan nämnas Yxsjön i Falkenberg 

där det varit oavbruten häckning i cirka 80 

år men där boet var tomt redan året efter 

vindkraftsverkens uppförande. Samma 

sak med Mossjön som också omgärdas av 

vindkraftverk. 

Sedan kan även det ökande friluftslivet 

störa och respekten för beträdandeförbud 

följs inte då det i många fall inte finns 

någon tillsyn. Här har vi en stor utmaning 

i form av information och att vara pådrivande 

för att få upp fler skyltar – både för 

information och förbud. 

Just i maj–juni är det av största vikt att 

gjusen inte störs då äggen fort kallnar om 

fåglarna stup i kvarten måste gå upp till 

De konstgjorda 

bona byggdes av 

ene käppar och det visade 

sig fungera väldigt bra. Att 

vi överhuvudtaget bygger 

bon här nere i södra Sverige 

beror på avsaknad av 

lämpliga tallar till skillnad 

från området runt Mälaren 

och längre upp i Sverige. 


FISKGJUSEPROJEKT 

Konstgjorda bon 

följd av störning. Det kan vara grillning, 

bad och fiske som sker för nära boplatsen. 

En annan faktor kan vara att havsörnarna 

ökat. Naturligtvis är även flyttvägarna till 

övervintringsplatserna i Afrika en stor risk 

då jakttrycket utmed dem är stort. 

VI ÅTERGÅR TILL själva bobyggandet. Numera 

så försöker vi bygga boplattformarna 

inne i vikar och på öar så långt som möjligt 

ifrån såväl det rörliga friluftslivet som 

vindkraftverken. Ett lämpligt träd letas 

upp – det ska vara högst i omgivningen så 

att gjusen känner sig trygg och får en bra 

översikt. 

De markägare vi har kontakt med är 

positiva till fiskgjusen så där är det aldrig 

några problem, tvärtom så är de nyfikna 

och glada över att få en möjlig fiskgjusehäckning. 

Rätt så ofta får vi till och med en 

förfrågan om vi vill bygga ett bo på deras 

mark vilket visar det intresse som finns 

runt fiskgjusarna. Bra kontakt med markägarna 

ger oss även den fördelen att det 

är många som håller koll på gjusarna och 

rapporterar in om där är någon häckning 

eller störning. 

För att nå många av bona krävs långa 

paddlingar och stundtals är kanadensaren 

fullastad med material, till exempel när 

vi bygger eller reparerar något bo. För att 

komma upp i en tall så använder vi oss 

av en ”jätteslangbella” som trycks ner i 

marken, en påse med en liten tyngd i och 

med en löplina, skjuts upp runt en gren. 

Det är inga som helst problem att få upp 

en lina runt en gren tolv meter upp vilket 

har skett ett flertal gånger. 

Därefter dras ett persiennsnöre upp 

som sedan kommer att hänga kvar där till 

kommande år. När man sedan ska klättra 

upp i trädet så tar man hjälp av persiennsnöret 

och då drar vi upp ett kraftigare 

rep som i sin tur drar upp en repstege 

och en extra säkerhetslina. Allt förankras 

omsorgsfullt och väl uppe i trädet så kapas 

toppen på ett lämpligt sätt. Bokorgen hissas 

upp och förankras i trädets grenar med 

en stålwire. Den sätts fast på ett sådant 

sätt att det ska bli lättare att komma runt 

bokanten vid ringmärkningen. 

Till slut hissas det upp ett antal enekäppar 

som flätas in i bokorgen och fästes 

med buntband. Nu är det bara att klättra 

ner och invänta vårens ankomst för att se 

om det blir ett bebott bo. 

FISKGJUSEN OMGES AV en viss mystik som 

fascinerar många och nedanstående tankar 

av Christopher Gullander belyser mycket 

av de känslor som gjusarna frambringar: 

”Om vintern ser jag snöflingorna falla 

och tänker på hur varmt och skönt fiskgjusarna 

har det nere i Afrika. Min längtan 

efter deras återkomst får mig att åka ut 

till den isbelagda sjön där det snötäckta 

boträdet från den gångna säsongen står ute 

på ön. Det är alldeles tyst, förutom några 

korpar som flyger över skogen. En vintervärld 

i svart och vitt. Jag saknar fågelsången, 

dofterna och färgerna. Jag saknar 

fiskgjusarna. 

Jag bidar min tid och helt plötsligt är det 

bara som att allt händer samtidigt. Våren 

kommer och jag tar mig ner till sjön och 

hoppas. Tiden stannar just där och då, när 

två storlommar småpratar och ropar samtidigt 

som de simmar förbi på några meters 

håll, livligt ackompanjerade av ropen från 

årets första fiskgjusar. 

Jag får gåshud och släpper in knott 

i munnen utan att tänka på det. De har 

klarat ännu en resa från Afrika tillbaka till 

boplatsen. 

Så här års kan jag inte vara hemma. Det 

finns något som drar mig ut. Ett skådespel 

som få upplever under ett liv. Fiskgjusarna 

letar mat åt sina ungar som tigger från 

boet under varma sommardagar. Jag ser 

de skickliga jägarna slå gädda, abborre och 

braxen med en precision som vässats fram 

till perfektion genom tusentals år av evolution. 

Det här är på djupet. Naturen regisserar 

en gratis föreställning. En onumrerad 

stubbe är min plats. Allt detta hade fått en 

femma av vilken recensent som helst. 

Fiskgjusen är något unikt. Den är både 

örn, vråk, falk och hök i samma fågel. Vi 

talar inte samma språk, men jag tror att vi 

någonstans förstår varandra. 

Hösten kommer och de flyger söderut 

igen. Jag går bland fallna höstlöv och vet att 

fiskgjusarna kommer tillbaka nästa år igen. 

För de är en av orsakerna till att livet är 

värt att leva.” 

Thomas Andersson visar hur korgen är uppbyggd. 

Gerhard Andersson, Thomas Dahlgren och Tomas Andersson 


Fiskgjuseungar i ett av bona. 

Repstegen dras på plats och förankras i ett träd. 

Dan Johansson är med och paddlar i en ålder av 89 år. 

Thomas Andersson flätar in enepinnar och binder fast med stripes. 

Thomas Andersson med en ringmärkt unge. 

vår fågelvärld | 1.2016 47 


DJUPDYKNING 

VARFÖR HAR 

VINGBANDSKRÅKOR 

VINGBAND? 

De flesta har sett dem. Kråkorna med vita vingband. Ofta i städernas 

närhet, men vad är det som orsakar att kråkorna får vita 

inslag på vingarna? Magnus Ullman som nyligen i fyra delar 

avhandlat det mesta som rör fågelfjädrars färger försöker bena 

ut vad man vet om dessa avvikande individer. 

”V 

ingbandskråkor” är vanliga 

kråkor med vita eller vitaktiga 

vingband, oftast längs basen av 

handpennorna, ibland också 

armpennorna. Banden kan vara 

smala och ganska distinkta eller 

breda och mer eller mindre diffusa. Ibland täcker de 

nästan hela pennan och lämnar bara en smal mörk 

bård längs bakkanten. Variationen är stor, men det 

är alltid pigmentet melanin som spökar genom att 

inte ha deponerats i fjädern på adekvat sätt. 

Den här typen av vingband ses då och då hos 

kråkor och förekommer både hos grå kråka Corvus 

corone cornix och hos svart kråka Corvus corone 

corone men betydligt mer sällan hos exempelvis de 

nära släktingarna kaja och råka. 

Varför har vingbandskråkor vingband? Ofta har 

de dessutom mer slitna vingpennor än vanliga kråkor 

– en fingervisning om att vad orsaken än är så är 

det något som inte står riktigt rätt till. 

OFTA HAR DET talats om ”junk food” som orsak till 

text och foto Magnus Ullman 

Magnus Ullman är 

mångårig medarbetare i 

Vår Fågelvärld och en av 

våra experter som svarar 

på läsarnas frågor under 

vinjetten Fråga experten. 

Han har genom åren gett 

ut ett stort antal böcker 

om fåglar. 

denna företeelse. Kan det stämma? Det beror på vad 

man menar med ”junk food”. Begreppet syftar ju i 

allmänhet på den föda man kan köpa i gatukök, det 

vill säga hamburgare, varm korv, potatismos, pommes 

frites, bostongurka et cetera. Men en ”allsidig” 

junk food-kost torde knappast vara något problem 

för kråkor, tvärt om. 

Däremot är det högst troligt att orsaken verkligen 

är dålig kost, exempelvis en alltför ensidig kost 

av vitt bröd som ju närmast är att betrakta som en 

näringsmässig härdsmälta. 

Medan snabbmaten från gatuköket förutom 

kalorier i form av kolhydrater och fett också innehåller 

både proteiner, vitaminer, mineraler och 

spårämnen innehåller det vita brödet i stort sett 

bara kolhydrater – inte mycket för en ungfågel att 

växa på. 

Hur det skulle gå till att unga, växande kråkor av 

sina föräldrar till stor eller åtminstone viss del matas 

med vitt bröd är inte självklart. Men man kanske 

kan tänka sig att människor i parker och trädgårdar 

slänger gammalt bröd (i svenska hushåll oftast vitt) 

till fåglarna – som kråkparet tacksamt tar emot för 


att mata sina ungar. (Tamduvor skulle inte drabbas 

eftersom de matar sina ungar med duvmjölk som de 

själva producerar.) 

Vad som än är orsaken är det rimligt att den har 

att göra med föda med brist på vitaminer, mineraler, 

spårämnen och kanske framför allt proteiner – möjligen 

vitt bröd, möjligen någon annan näringsmässigt 

värdelös kost. 

TYROSIN OCH LYSIN är två aminosyror som är 

nödvändiga både för en fågels generella tillväxt och 

för utvecklingen av melanin. Båda dessa aminosyror 

måste tillföras kroppen via födan. Brist på vitala 

näringsämnen under en längre period när fjädrarna 

växer leder inte bara till underskott av melanin utan 

också till att de drabbade fåglarna blir något mindre 

än vanliga kråkor. 

Det är nämligen så att vingbandskråkor för det 

mesta är ungfåglar, vilket bland annat framgår av 

att vingbanden är mer eller mindre snygga och 

symmetriska och att de löper jämnt och fint över 

alla handpennorna, ibland också armpennorna. 

Vingbanden är alltså en effekt av att alla pennorna 

vuxit samtidigt som de ju gör hos en ungfågel som 

anlägger sin första uppsättning pennor. Hos en 

adult kråka anläggs nya pennor succesivt under en 

längre period, och eventuell näringsbrist resulterar 

i att de olika pennorna blir fläckvis missfärgade på 

olika partier i takt med att de växer ut – inga vingband 

utan snarare fläckighet. 

Normalt är handpennorna hos vingbandskråkor 

av sämre kvalitet än armpennorna. Det är också 

vanligare att även handtäckarna är missfärgade än 

att armtäckarna är det. Hos en juvenil kråka växer 

handens och armens fjädrar samtidigt så det är lite 

oklart varför handens har sämre kvalitet. De flesta 

handpennorna är större (längre) än armpennorna 

och kräver mer tid och energi – kan det vara en 

bidragande orsak? Eller kan det spela in att de sitter 

längre ut på den extremitet som vingen utgör? 

Hos vissa vingbandskråkor ser man också att 

postjuvenila, nyanlagda och svarta pennor bryter 

vingbandsmönstret (se foto från oktober 2012) – vil- 

1k ”vingbandskråka” Corvus corone, Mälarhusen, Skåne juli 2012. Ofta är handpennorna mer 

avvikande än armpennorna och det är inte ovanligt att större delen av fjädern är missfärgad 

så att bara själva bakkanten är någorlunda svart; kanske inte självklart vad man skulle kalla 

ett ”vingband”. Hos fåglar med så stor vit blaffa på handen är det inte ovanligt att också 

handtäckarna är missfärgade på samma sätt, och ibland till och med armtäckarna. 

1k ”vingbandskråka” Corvus corone, Simrishamn, Skåne augusti 2017. De ljusa banden är 

oftast tämligen symmetriska på båda vingarna och ibland så snygga att de inte självklart 

upplevs som resultatet av en missfärgning. Denna fågel är dessutom ännu så ung att den 

knappast uppvisar något onormalt slitage alls. 

Vad som än är orsaken är 

det rimligt att den har att 

göra med föda med brist på 

vitaminer, mineraler, spårämnen 

och kanske framför allt 

proteiner – möjligen vitt bröd, 

möjligen någon annan näringsmässigt 

värdelös kost. 

1k ”vingbandskråka” Corvus corone, Falsterbo, Skåne oktober 2012. Vingpennorna hos 

vingbandskråkor är ofta så slitna att det är uppenbart att de redan från början var av ytterst 

dålig kvalitet. Här syns den låga kvaliteten tydligast i höger vinges hand – ändå ska fågeln 

klara sig med dessa vingpennor i ytterligare sju månader tills handpenneruggningen startar 

någon gång runt månadsskiftet maj/juni (men observera att dödligheten är större hos vingbandskråkor 

än hos vanliga kråkor). Här är handpenna nr 4 (räknat utifrån) i fågelns vänstra 

vinge ersatt av en ny, något som regelbundet sker hos fåglar om hela pennan förloras. Den 

nya pennan verkar normalt svartfärgad och bryter påtagligt vingbandsmönstret; fågelns diet 

när denna fjäder växte ut var uppenbarligen bättre än när fågeln låg i boet. 


DJUPDYKNING 

Hur kommer det sig att 

främst kråkor, grå och 

svarta, är drabbade men mycket 

sällan kajor och råkor? ... 

Även om råkan och kajan också 

äter både avfall och kadaver är 

de mycket mindre av opportunister 

med en kost huvudsakligen 

baserad på vegetabilier och 

ryggradslösa djur. 

ket understryker att fenomenet framför allt uppstår 

hos juvenila fåglar som matas av föräldrarna. 

INTRESSANT I SAMMANHANGET är också att vingbandskråkor 

tycks vara en ny företeelse. Enligt Hein 

van Grouw (i e-post) gjordes de tidigaste observationerna 

av vingbandskråkor i Storbritannien 

på 1950-talet, och själv har han inte hittat några 

skinn i europeiska muséer från tiden före 1950 trots 

omfattande eftersök. Kanske det finns ett samband 

med att kråkan delvis blivit en urban fågel och att 

människor intresserat sig för att mata fåglar med 

(näringsfattigt) bröd. 

Hur kommer det sig att främst kråkor, grå och 

svarta, är drabbade men mycket sällan kajor och 

råkor? Orsaken är troligen att kråkan är en födoopportunist 

som tar vad helst den kommer över i 

matväg. Även om råkan och kajan också äter både 

avfall och kadaver är de mycket mindre av opportunister 

med en kost huvudsakligen baserad på 

vegetabilier och ryggradslösa djur. 

Denna defekt hos kråkor har ibland kallats faultbars 

(den direkta översättningen vore ”bristribbor” 

som inte låter särskilt bra – varför inte ”bristränder”?). 

Men fault-bars orsakas av tillfälliga avbrott i 

fjäderns tillväxt beroende på näringsbrist och innebär 

att fjäderns struktur blir ofullständigt utvecklad 

i det aktuella området så att smala, genomskinliga 

band tvärs över fjädern uppstår. Genomskinligheten 

beror inte i första hand på brist på melanin utan på 

att den enskilda strålen är böjd och smalare än normalt 

så att ljus släpps igenom. En fault-bar innebär 

alltså en försvagning av fjädern som ofta bryts längs 

denna rand. 

Vingbanden hos vingbandskråkor är bredare än 

fault-bars och beror i högre grad på pigmentbrist. 

2k ”vingbandskråka” Corvus corone, Norrekås, Skåne januari 2009. De flesta vingbandskråkor 

har inte bara tydligare vitaktig missfärgning på hand- än på armpennor. Handpennorna 

uppvisar dessutom generellt sämre kvalitet än armpennorna, här demonstrerat av blekare, 

brunare färg samtidigt som armpennorna verkar fräscha och närmast normalsvarta (förutom 

den antytt ljusa basen). 

Thanks to Hein van Grouw, Senior Curator, The 

Natural History Museum, Tring, UK for sharing his 

views on white wing-baring in crows with me. 

2k ”Vingbandskråka” Corvus corone, Irland mars 2017. Hos denna snart ett år gamla kråka 

framträder kvalitetsskillnaden mellan hand och arm tydligt. Nästan alla armens fjädrar är 

trots fågelns ålder fräscha och svarta ungefär som hos en normal kråka. Däremot är både 

pennor och täckare på handen påtagligt bruna och blekta och dessutom något slitna; tydligt 

vingband på handen men inte på armen. 


C OUNTRYSIDE B & B | O RGANIC R ESTAURANT 

The Natural Spirit of Öland since 1926 

- H å l l b a r t & N a t u r l i g t - 

- E k o L o g i s k t - 

för en hållbar framtid 

B e d & B r e a k f a s t 

- öppet året runt - 

nära Fågelparadiset Beijershamn 

Flexibel in & Utcheckning 

Ekologiska Frukost- & Picknickpaket 

Ett stenkast från havet & strandtallarna bjuder vi på idylliska omgivningar i 

utkanten av pittoreska ölandsbyn Stora Frö. 

Ekocertifierat bed & breakfast, konferens & möteslokal i avslappnad 

trädgårdsmiljö med vackra promenadstigar längs de sluttande Sandbergen 

intill Kalmarsund & Beijershamn. 

förbokning på www.strandnara.com 

10 % rabatt på boende för medlemmar i BirdLife 

(gäller perioden 1/9-31/5 2018/2019) 

“Njut framför den värmande, 

sprakande brasan efter en dag med 

vackra naturupplevelser ” 

ECO BY STRANDNÄRA 

www.strandnara.com 

0485-366 00 

Anno 1926 

Kikare & Tubkikare 

LÄS 

RECESIONER 

opticron.co.uk 

/reviews 

Traveller BGA ED 

“Mindre, lättare, ljusare, skarpare”, Traveller BGA ED bryter 

ny grund för 32mm fält kikare riktad mot entusiasten och den 

seriösa användaren. Priser från 4195:- 

MM4 GA ED Travelscopes 

Den nya MM4 GA ED levererar en förbättrad prestanda i 

samma lätta kompakta format som du kan ta med varsomhelst. 

Kan användas med HDF/SDLv2 okular. Priser från 4495:- 

Unit 21, Titan Court, Laporte Way, Luton LU4 8EF, UK. Tel: +44 1582 726522. Vi har svensktalande personal. Web: www.opticron.se 

För service frågor var snäll och kontakta oss direct på service@opticron.co.uk 


BIRDLIFE SVERIGE Kallelse till riksstämma 2019 

Plats: Västerbackens Hotell & Konferens i 

Holmsund. 

När: 13–14 april. Den 12 april anordnas ett 

seminarium om fågelskyddsjuridik. 

Västerbottens Ornitologiska Förening 

(VOF) anordnar exkursioner såväl på 

lördagsmorgonen som på söndagsmorgonen 

till fina fågellokaler i området 

runt Umeå och Holmsund. 

Välkommen till riksstämma 2019! 

Riksstämman 2019 hålls på Västerbackens Hotell 

& Konferens i Holmsund. 

Regionalföreningar och medlemmar 

kallas respektive 

inbjuds till riksstämma 2019. 

Riksstämman arrangeras tillsammans 

med Västerbottens 

Ornitologiska Förening (VOF). Regionalföreningarna 

utser ombud som representanter 

för respektive förening. Enskilda 

medlemmar är välkomna att delta på riksstämman, 

men utan rösträtt. Anmälan görs 

via webben; se nedan. OBS! Sista anmälningsdag 

är den 28 februari 2019! 

När: Riksstämman hålls 13–14 april. 

Fredag 12 april anordnas ett seminarium; 

se nedan. 

Var: Riksstämman genomförs på Västerbackens 

Hotell & Konferens i Holmsund, 

där det blir inkvartering främst i tvåbäddsrum 

men även i enstaka enkelrum. 

Resa: Vi rekommenderar tåg eller 

buss till Umeå C; därefter buss nr 124 till 

Holmsund C. Om du kommer med flyg tar 

du flygbussen in till Umeå C; därefter ovan 

nämnda buss till Holmsund C. Sträckan 

mellan Holmsund C och vår konferenslokal 

är inte lång. Om du inte vill promenera 

så ordnar VOF med transport. I anmälan 

anger du hur, när och var du ankommer 

liksom avreser – detta för att underlätta 

logistiken för arrangören. 

Motioner: Motioner ska vara inlämnande 

senast den 14 februari 2019 och 

skickas till: lotta.berg@birdlife.se. Motion 

till ordinarie riksstämma får lämnas av 

regionalförening eller av minst fem medlemmar 

gemensamt. Styrelsen ska yttra sig 

över motionen till stämman. Det är viktigt 

att hålla tiden för att styrelsen ska hinna 

behandla motionen. 

Seminariet: Fredag 12 april mellan 

kl. 10.00 och 16.30 har vi ett seminarium. 

2019 handlar det om fågelskyddsjuridik. 

Ett översiktligt program kommer att finnas 

på hemsidan www.birdlife.se. 

Riksstämman: Riksstämman inleds 

lördag 13 april kl. 09.00 och avslutas till 

lunch på söndag 14 april. Sedvanliga 

stämmoförhandlingar inklusive val till 

styrelsen, årsredovisning, budget och 

verksamhetsplan behandlas, liksom motioner. 

Särskilda uppdrag från förra riksstämman 

kommer också att rapporteras. Det 

finns möjlighet att föreslå ärenden och 

frågor som kan tas upp på stämman. Dessa 

skickas till lotta.berg@birdlife.se i god tid 

före mötet. 

Kvällsprogram: Under fredag kväll 

och lördag kväll arrangerar VOF flera 

intressanta föredrag och andra evenemang. 

På fredagen redogör Umedeltats 

fältstation för sin verksamhet och därefter 

berättar Christer Olsson om den vitryggiga 

hackspettens status i Västerbotten. 

På lördagen hålls föredraget ”Videsparven 

– globalt hotad art med rötter i öst” 

av Lars Edenius, professor på SLU. Vi 

avslutar lördagskvällen med ett bildquiz 

FOTO: SUNE GRABBE 

samt eventuellt – om deltagarna orkar – en 

kortare bildvisning från fågelåret i Västerbotten 

2017. 

Anmälan: Du går in på www.birdlife. 

se/anmalan/ och anmäler dig. Där anger 

du också hur och när du kommer. Senast 

den 28 februari vill vi ha din anmälan. För 

praktiska frågor, kontakta Niklas Andersson 

på idunarama@gmail.com. 

Exkursioner: VOF erbjuder morgonexkursioner 

under lördag och söndag. Vi 

fokuserar på Umeälvens delta och slätter, 

som vid tidpunkten för riksstämman 

vanligtvis har som mest fågel. Vi kommer 

under både lördag och söndag att besöka 

Storavan, samt ”skådarlimpan” vid Degernäsbäcken. 

Det kommer även finnas möjlighet 

att delta i ringmärkning av snösparvar 

(förhoppningsvis) och andra vårfåglar. 

Det går naturligtvis bra att ta sovmorgon 

för dem som vill detta – närområdet är 

fantastiskt fint och sista åren har en stor 

och välkänd fågelmatning funnits, bara 

hundra meter från vår konferenslokal. 


5 FRÅGOR Roine Magnusson 

text Niklas Aronsson 

”Boken kommer att 

leva vidare ...” 

Roine Magnusson är ny förlagschef för BirdLife Sveriges förlag som 

också har fått ett nytt namn – Avium förlag. Nu hoppas Roine få rejäl 

vind i seglen och ge ut böcker med naturen som gemensam nämnare. 

SOF Förlag har bytt namn och du är ny vd. 

1 

En av dina första åtgärder var att byta namn 

till Avium förlag. Varför det? 

Min tanke med det är att öppna upp för naturböcker 

utanför fågelsfären. Att skapa ett svenskt naturboksförlag 

med gott rykte, som fler vill jobba med. 

Birdlife är fortfarande ägare men kommer alltså inte 

att sammankopplas lika tydligt med förlaget som 

tidigare. Avium förlag känns fint som förlagsnamn – 

det har en klang som andas förlagsverksamhet. 

Vad ska medlemmarna vänta sig av Avium 

2 

förlag framöver? Kommer förlaget att byta 

strategi 

– Både ja och nej. Vi ska ge ut böcker med naturen 

som ingång – vackra böcker, men också bruksböcker 

med guider för artbestämningar och till naturen. 

Jag vill också närma mig en form av litterär naturbok, 

som har välskrivna texter och sparsamt med 

illustrationer, eller rent av helt utan. 

En del känner säkert igen ditt namn från 

3 

böcker som Nära Fåglar, där du har fotat. 

Vad är det som har lockat dig att ta detta uppdrag 

– det är ju ändå en bit från att vara fotograf? 

– Jag har jobbat som frilansfotograf de senaste 25 

åren, så när jag fick frågan var det både lockande 

och inspirerade. Jag fick chansen att prova en annan 

stol, helt enkelt att sitta på andra sidan skrivbordet. 

Under alla mina år som fotograf har jag jobbat mig 

till kunskap om branschen – Nära fåglar var min 

tionde bok i verkslistan – så beslutet att tacka ja var 

ganska enkelt. Jag kommer att fortsätta arbeta med 

egna fotoprojekt vid sidan av förlagschefsposten. 

I en digital värld, vilken roll tror du att boken 

4 

kommer ha i framtiden? 

– Mycket är förvisso digitalt, men boken känns 

ändå bestående. Jag tror att en viss typ av böcker 

kommer att närma sig digital utgivning, men vem 

ROINE MAGNUSSON 

Ålder: 48 år. 

Bor: Örebro. 

Arbete: Frilansfotograf 

sedan 25 år. Gett ut flera 

böcker, bland annat Nära 

Fåglar och Kor – en kärlekshistoria 

tillsammans med 

författarna Mats och åsa 

Ottosson. 

Aktuell: Är nybliven vd för 

BirdLife Sveriges förlag som 

numera heter Avium förlag. 

vill inte ha en fin bok i sin hand? Jag tror inte att de 

båda medierna kommer att slå ut varandra. Boken 

kommer att leva vidare, om än i symbios med den 

digitala världen. Jag tänker också att den digitala 

bokutgivningen tar över där det finns en vits med 

sådan publicering – det känns vettigt och bra. 

Vilka är de kommande utgivningarna från 

5 

förlaget? Finns det något du kan berätta 

redan nu? 

– Norrlands bästa fågellokaler av Magnus Ullman 

tillsammans med Nordens Trollsländor är under arbete 

och utkommer under våren 2019. Sedan jobbas 

det med flera kommande titlar, men det får vi vänta 

med att offentliggöra ett tag till. När nya hemsidan 

för förlaget är uppe och rullar, om någon månad 

eller så, kommer det att synas där. 


UPPLEVELSER 

Falsterbo 

Hymn für 

Falsterbo 

Journalisten och fågelskådaren Mattias Backlund har ett speciellt förhållande 

till Falsterbo och Nabben. Här berättar han om när han tidigare i år 

kom tillbaka till platsen där han tillbringade mycket tid för 17 år sedan då 

han var ringmärkare på fågelstationen. Den här gången också i sällskap 

med den sjuåriga dottern. 

text Mattias Backlund | illustration Gabriella Redebo 

Det är något speciellt med Falsterbo. 

Kanske är det känslan i att 

se fåglarna lämna landet för att 

sträva mot varmare breddgrader. 

Kanske är det känslan av att behöva ducka 

mitt under skådningen när någon ropar 

”Fore!” från någon av Nabbens golfbanor. 

För min del skedde första besöket i 

Falsterbo under sensommaren 2001. En 

90 mil lång tågresa krävdes innan jag 

var framme i Malmö för vidare färd mot 

Falsterbo. Jag minns första mötet med 

Skåne, där jag förvirrat skulle försöka 

beställa snabbmat från en servitris med 

bred Skånedialekt. Vad sa du att du sa sa 

du? Samma grötiga svar igen från expediten 

som uppenbarligen frågade mig om 

något – oklart vad. Vid tredje försöket gav 

jag upp, svarade ”ja” och beställde tydligen 

även en ... plusmeny. Det kunde ju ha varit 

värre. 

OCH VÄRRE SKULLE det faktiskt också bli, 

om än det inte var invånarna i vårt sydligaste 

landskaps fel. När jag skulle handla 

i den lokala ICA-butiken vid ett tillfälle 

hör jag hur de i radion (som står på inne 

i mejerikylen av alla ställen, vem lyssnar 

i den kylan egentligen?) pratade om ett 

flygplan som flugit in i World Trade Center. 

Och sedan ett till. Det kom, så klart, 

att prägla en del av den kommande tiden 

på Falsterbo fågelstation. Men jag minns 

också den långstannande orientvadarsvalan 

– landets första och länge enda fynd – 

och språkförbistringarna som uppstod när 

en hel busslast vällde in på fågelstationen 

när jag vid ett tillfälle var där helt ensam. 

Mina sex år av tyskalektioner i skolan var 

som bortblåsta, och ingen av dem kunde 

heller engelska. 

Även den gången löste det sig. Men 

för en speciell liten krabat skulle det inte 

komma att lösa sig. Jag hjälpte nämligen 

till med ringmärkningen vid fyren och fick 

vid något tillfälle guida skolklasser. Glad i 

hågen plockade jag en rödhake ur ett nät, 

visade proceduren med ringmärkningen 

och svarade på frågor från skolklassen 

som nog var i mellanstadieåldern, kanske 

yngre. Jag fick frågan om fåglarna skadar 

sig vid ringmärkningen. Nejdå, försäkrade 

jag, de klarar sig bra! Det speglar ju även 

återfynden, fåglarna påträffas ibland igen 

långt senare, eller fångas ånyo i samma nät 

de följande dagarna. 

När det var dags att släppa den lilla 

krabaten höll jag den upp i luften, skolbarnen 

sa hejdå till den och jag gav rödhaken 

åter friheten genom att kasta upp den i 

luften. Fint och rakt upp flög rödhaken, 

energisk över att vara fri igen. Men sen ... 

smack. Från ingenstans kom en sparvhök 

och knep den lilla stackaren i sina klor. 

Rödhaken skrek för sitt liv, och skolbarnen 

... tja, de skrek väl inte men kollade ganska 

förfärat, omväxlande på mig och på sparvhöken 

i luften. 

ATT DET ÄR något speciellt med Falsterbo 

fick jag uppleva på nytt i höstas, när jag 

för första gången på 17 år besökte Nabben. 

Denna gång med en exalterad (nåja ...) 

7-åring i sällskap. Bara några sekunder tog 

det från att vi parkerade till att jag blev 

påmind om golfbanan intill. Pang, sa det, 

när en golfboll på konstigaste sätt lyckats 

träffa just vår bil. Det är ju onekligen en 

speciell känsla att försöka halvspringa 

på den lilla grusvägen som löper mellan 

golfbanans tees och hål och ner mot fyren. 

Plötsligt räcker det inte att bara blicka 

uppåt efter fåglar, det gäller också att se 

upp för golfbollar och ducka när någon ro- 


En rödhake lyfter från 

ringmärkarens hand. 

par ”Fore!”. På något sätt tror jag – utan att 

veta – att klimatet nog är lika frostigt mellan 

fågelskådare och golfare som omvänt. 

De uppskattar nog inte alltid att det går 

grupper med skådare i sakta mak på vägen 

och därmed stör deras egna golfrundor. 

JUST DE DAGARNA jag var där var det inte 

någon större fart på flyttfåglarna, även 

om en hel del duvor, kajor och bo- samt 

bergfinkar sträckte ut. Men det är ändå 

något speciellt med att lägga sig ner på 

en sandbrink med blicken uppåt och se 

flockarna flyga ut över havet. Vem är jag av 

de där fåglarna? Är jag den där ringduvan 

som bryter sig ut från sin 300 fåglar stora 

flock och tillsynes skräckslaget vänder tillbaka 

– helt allena – när resten av flocken 

styr mot sydligare breddgrader? Eller är 

jag en av de där tre skatorna som – kanske 

peppade av varandra – försöker blunda 

för faktumet att de inte är skapta för långa 

flygningar men ändå ger sig ut på ett försök 

att lämna landet (men snart avbryter 

och vänder hemåt igen). Eller är jag den 

där perfektionistiska ormvråken som velar, 

vänder tillbaka, och försöker några gånger 

innan den bestämmer sig för att lämna 

Sverige? 

Min 7-åriga dotter då? Jodå, hon fick 

en del kryss, vilket jag var betydligt mer 

exalterad över än hon själv var. Hennes 

egna kikare gick dessutom sönder och 

hon tyckte att den varma chokladen i 

väskan var mer värt en promenad för, än 

fåglarna i luften. Och att en insekt var 

mer spännande att titta på i en burk med 

förstoringsglas, än blåmesarna som oblygt 

satte sig strax intill. Med allt detta sagt; åtminstone 

jag älskar fortfarande Falsterbo 

lika mycket som för 17 år sedan. Och det 

kommer definitivt inte ta 17 år innan jag 

hamnar där igen. 

NÄR MIN DOTTER – avskräckt av både kyliga 

vindar och vinande golfbollar – återvänder 

till Nabben, det låter jag däremot 

vara osagt. 


RESEREPORTAGET 

Nya Kaledonien 

text & foto Torgny Nordin 

I KAGUNS 

FOTSPÅR 


Australien 


Nya Zeeland 

Sirliga småseglare skär kors och tvärs 

över himlen samtidigt som skräniga 

papegojor drar mellan träden och 

snattrande honungsätare slåss bland 

blommande hibiskusar allt medan 

de sedvanliga snyltgästerna – gråsparvar, 

helenaastrilder och majnastarar – snaskar i 

sig rester från uterestaurangerna. 

Det skulle, förslagsvis, kunna vara en situationsbild 

från Australien, men så är det inte. För jag 

befinner mig drygt tolvhundra kilometer öster om 

Australien och femtonhundra kilometer nordväst 

om Nya Zeeland. När brittiske upptäcktsresenären 

James Cook som förste europé nådde fram hit med 

fartyget HMS Resolution på hösten 1774 påminde 

det märkliga landet med sina höga berg och ännu 

märkligare barrträd honom om de skotska högländerna. 

Han kallade därför platsen New Caledonia, 

Nya Skottland. Numera säger vi Nya Kaledonien på 

svenska och efter den franska annekteringen år 1853 

är det officiella namnet Nouvelle-Calédonie. 

I flera avseenden är det ett synnerligen säreget 

ställe. Till skillnad från andra öar i området mellan 

Polynesien och Melanesien, som exempelvis Fiji, 

Solomonöarna och Vanuatu, har Nya Kaledonien 

inte något vulkaniskt ursprung. Istället är Nya 

Kaledonien – tillsammans Nya Zeeland samt de 

isolerade öarna Lord Howe och Norfolk – en del 

av den sjunkna kontinenten Zeelandia. Kontinentplattan 

Zeelandia, även kallad Tasmantis, var den 

östliga del av Gondwana som bröts loss för sisådär 

åttio miljoner år sedan för att därefter långsamt 

segla iväg österut, bort från Antarktis och Australien. 

Som för alla episka resor handlade det om att 

bära eller brista och i Zeelandias fall brast det; kontinentplattan 

förtunnades och sjönk småningom ner 

i djupet. Idag når endast fragment ovanför havsytan. 

Störst av dem är Nya Zeeland, därefter kommer Nya 

Kaledonien. 

Från rymden påminner Nya Kaledonien om ett 

kantrat utropstecken. Huvudön, Grande Terre, är 

trettiofem mil lång och runt fem mil bred. Pricken 

underst är ön Ile des Pins eller Kunyié. Till Nya 

Kaledonien hör även världens näst längsta korallrev, 

vilket sträcker ut sig väster om huvudön. Och på 

östra sidan ligger slutligen Lojalitetsöarna bestående 

av tre korallatoller vilka i geologiskt avseende 

är yngre än Grande Terre eftersom de bildades långt 

efter Zeelandias storhetstid. 


JAG SITTER NERE vid stranden i huvudstaden Nouméa 

och läser i James Cooks expeditionsrapport. 

Mötet med urbefolkningen gick fredligt till, men 

så stannade Cook och hans besättning heller inte 

särskilt länge. Annorlunda när fransmännen beslutade 

sig för att ockupera ön. Protester och blodiga 

revolter följde i kolonisationens spår och ett mörkt 

märkesår är 1864. Då anlände nämligen de första 

fångarna till vad som skulle bli Frankrikes nya 

fångkoloni och samtidigt upptäcktes rika nickelförekomster 

i bergen. Bägge händelserna kom att få 

dramatisk och genomgripande betydelse för landets 

natur och kultur. Tiden har gått, men spänningen 

mellan ursprungsbefolkningen, kanakerna, och ättlingarna 

till de franska kolonisterna, kaldocherna, 

är långt ifrån oproblematisk. 

I sanden mellan palmerna springer några silvermåsar 

och med viss regelbundenhet passerar även 

australiska fiskgjusar förbi. Den senare, vilken av 

svenska taxonomer endast erkänns som underart, 

häckar på öarna strax utanför Nouméa. Ja, fågellivet 

på Nya Kaledonien är högintressant. Här finns 

en unik fågelfamilj och den taxonomiska komplexiteten 

och diversiteten är hög såväl på art- som 

underartsnivå. Särskilt fascinerande är spåren från 

Zeelandia. Bortåt tjugofem arter är endemiska för 

Nya Kaledonien vilket sammanfaller på ett ungefär 

med antalet språk som talas. Franska är det enda 

internationella språk de flesta förstår, engelska 

fungerar inte utanför Nouméas turisthotell – och 

förresten knappt ens där. 

Diversiteten bland människor och fåglar är hög 

på Nya Kaledonien, även om den långtifrån går att 

jämföra med landets botaniska rikedomar vilka hör 

till de allra högsta. Endemismen i Nya Kaledoniens 

växtvärld saknar motstycke och det anmärknings- 

Kagun är Nya Kaledoniens nationalfågel. 

När kagun visar vingarnas teckning blir det 

påtalade släktskapet med solrallen tydligt. 

Kaguns populationen har återhämtat sig 

och den är relativt lätt att se numera. 


värda är framför allt endemismen på högre taxonomiska 

nivåer. Det är denna botaniska rikedom – 

grundad på områdets speciella geologiska bakgrund 

i Zeelandia – som till stor del också förklarar 

landets mångfacetterade ornitologiska värden. 

NYA KALEDONIENS MEST eftersökta och åtminstone 

bland ornitologer också mest kända fågel är 

kagun. Den är även Nya Kaledoniens nationalfågel 

som bland annat återfinns på landets sedlar och 

mynt. För några decennier sedan fanns den faktiskt 

nästan bara där, på sedlarna och mynten, eftersom 

den med stormsteg närmade sig utrotningens rand. 

För besökande ornitologer krävdes åtskilliga mils 

vandring genom otillgänglig terräng för att få en 

glimt av den sägenomspunna skogsfågeln. Tack vare 

uppfödning och kraftfulla åtgärder mot hund- och 

kattplågan har dock populationen av kagu återhämtat 

sig. Därför finns idag goda möjligheter att på 

flera platser se arten utan att behöva organisera en 

regelrätt expedition. 

En av de mer välbeskrivna av dessa lokaler, 

Rivière Bleue, ligger strategiskt placerad några 

mil söder om Nouméa. Och nu är jag där. Skogen 

omfamnar mig och för första gången på flera dagar 

ser jag inte längre havet, utan bara höga regnskogsträd. 

Det tar en liten stund innan jag lyckas ställa 

in hörseln på alla nya läten från glasögonfåglar och 

honungsätare, papegojor och visslare. Jag står still 

och lyssnar. Fast jag är redan upptäckt: strimmiga 

solfjäderstjärtar och inte minst gulbukiga flugskvättor 

flyger fram för att nyfiket ta sig en titt på mig. 

Inte fullt lika orädda, men ändå angelägna att ta 

reda på vad som sker, är ett par melanesiska monarker. 

Honan påminner om mindre flugsnappare med 

sitt roströda bröst, hannen ser däremot ut som om 

han doppat huvudet i ett bläckhorn. 

Så prasslar det till mellan trädet. Tystnad. Prassel 

igen. Och så kommer en kagu gående, rakt emot 

mig. Den tar ett raskt steg, men blir stående mitt i 

klivet med ena foten lyft, likt utgångspositionen för 

en ballerina. Plötsligt snappar den åt sig en liten 

mask. Långsamt går, nej, skrider kagun förbi mig, 

upprepande sin karaktäristiska koreografi. En ny 

mask, och så reser den sin imponerande hjässplym 

och ropar till. Och bakom mig – jag hade inte 

sett den – uppenbarar sig ytterligare en kagu som 

besvarar ropen så att det skapas en duett, inte helt 

olikt ljuden från gläfsande knähundar. De dras mot 

varandra likt tornerspelare, hejdar sig alldeles inpå 

och betraktar varandra intensivt för att sedan fortsätta 

i parallella spår bort genom skogen. Glimtvis 

kan jag följa dem mellan trädstammarna och ännu 

en lång stund efter att de försvunnit ur sikte hör jag 

duetterna. Det känns magisk. Som om jag fått en 

skymt av skogens ande. 

Kagun är den enda arten i familjen Rhynochetidae. 

Den är alltså unik och samtidigt något av en 

evolutionär gåta. Under senare tid har släktskapet 

med den sydamerikanska solrallen påtalats. Det 

kan tyckas överraskande, men det finns slående 

morfologiska likheter, något jag själv blir varse när 

en annan kagu vid ett annat ställe slår ut sina vingar 

och avslöjar en fjäderteckning och ett beteende som 

påminner om solrallens. Fast hur skulle de kunna 

vara släkt, när de befinner sig på sådant enormt 

avstånd från varandra? 

Ett troligt eller åtminstone möjligt svar har 

att göra med Zeelandiakopplingen och familjen 

yxnäbbar, Aptornitidae, som levde på Nya Zeeland. 

I likhet med många andra fåglar på Nya Zeeland 

utrotades de bägge yxnäbbsarterna av polynesierna. 

Regnskogen, liksom Nya 

Kaledoniens karaktäristiska 

buskmark, maquisen, är full 

av endemiska växter. 

Skogen 

omfamnar 

mig och 

för första 

gången på 

flera dagar ser 

jag inte längre 

havet, utan 

bara höga 

regnskogsträd. 


Barrträdssläktet araucaria 

har flera representanter i Nya 

Kaledonien. 

Det är 

alltså 

områdets 

geologiska 

historia som 

förklarar den 

botaniska 

diversiteten 

och framväxten 

av nektarrika 

buskar 

och träd ... 

Poängen är emellertid att yxnäbbarna skulle kunna 

betraktas som anfäder för senare familjer och arter 

av tämligen storvuxna och marklevande fåglar. 

Kagun och solrallen skulle kanske därför kunna ses 

som avlägsna kusiner med en gemensam urfader i 

södra delen av Zeelandia. 

Utrotning av karismatiska arter var dessvärre 

inte unikt för Nya Zeeland. Även Nya Kaledonien 

har en lång och mörk historia därvidlag, vilket jag 

strax återkommer till. I sammanhanget bör dock 

noteras att en annan och större art av kagu, kustkagu, 

tidigare förekom på Nya Kaledonien. Förmodligen 

dukade också den dock under på grund av jakt. 

NÅGRA DAGAR SENARE är jag på väg upp i bergen på 

centrala Grand Terre. Frodiga dalar och bergskrön 

med ståtliga araucarier – barrträdssläktet från 

Gondwana vilket har sin ståndort med ett stort 

artantal här på Nya Kaledonien – lämnar med 

jämna mellanrum över till jordbruksmark med getter, 

kor och hästar. Jag är på väg till ett av de sista 

orörda områdena med sammanhängande skogar 

av trädormbunkar, men fort går det inte eftersom 

intressanta fåglar och växter möter bakom snart 

sagt varje krök. 

Somliga är rent häpnadsväckande, som exempelvis 

den endemiska tofsbenta fruktduvan. Det är en 

sammetsgrön uppenbarelse med silverfärgade revär 

på vingarna och lysande gul mage, påminnande om 

det gula älgskinnskyllret hos drabanterna i karolinska 

kavalleriet. Endemisk är även nyakaledonienhöken, 

fast hos den är endast ögonen gula, genomborrande 

gula, medan den adulta fågelns fjäderdräkt är 

en elegant variation i blått och grått. 

Väl inne i skogen är det full fart på olika slags 

endemiska honungsätare. Särskilt aktiva och stridslystna 

är nyakaledonienmunkskator, hökhonungsfåglar, 

samt den scharlakansröda nyakaledonienmyzomelan. 

Med den senares röda färg på näthinnan 

fortsätter jag färden genom den för Nya Kaledonien 

typiska maquisen, ett slags buskmark av enormt 

floristiskt värde. Orsaken till att maquisen är så 

speciell är den ultrabasiska jordmånen vilket drivit 

fram en flora som saknar motstycke. 

Det är alltså områdets geologiska historia som 

förklarar den botaniska diversiteten och framväxten 

av nektarrika buskar och träd, vilka gynnar 

såväl honungsätare och papegojor som en lång rad 

endemiska fladdermöss och nattfjärilar. Men arvet 

från Zeelandia är dubbelt eftersom det även lämnat 

några av världens största nickeltillgångar i marken. 

Och det är på grund av nicklet som gigantiska 

arealer sargats av nickelgruvor, vilka likt blodröda 

sår karaktäriserar stora delar av landskapet på Nya 

Kaledonien. 

Få om några platser i världen är i själva verket 




så hårt drabbade av gruvdrift och efterföljande 

erosion som Nya Kaledonien. De politiska konflikterna 

mellan kanaker och kaldocher gäller dock 

inte så mycket nickelbrytningens vara eller inte 

vara. Istället handlar det om makten över gruvorna. 

Kanakerna motsätter sig att franska och multinationella 

företag äger företagen; de vill istället ta över 

makten och sedan öka gruvdriften ytterligare för att 

utveckla Nya Kaledonien som självständig nation. 

Hur det än blir lär naturen få betala priset. 

SENT OM NATTEN glider en fågel över vägen. Den 

glimmar till i strålkastarskenet och sekunden 

senare är den borta. Jag både såg och inte såg den. 

Men det var en östlig tornuggla, och jag hajar till 

eftersom den nykaledoniska natten är ett gäckande 

och trolskt rike. Vem vet vad som fortfarande ruvar 

i mörkret i landets avlägsna delar? Det internationella 

ornitologisamfundet är genuint tvehågset när 

det gäller några av Nya Kaledoniens minst kända 

fågelarter; kanske är det, trots allt, för tidigt att 

kasta in handduken och förklara dem som officiellt 

utgångna. 

Nyakaledoniennattskärran är en av dessa arter 

om vilket ytterst lite är känt. En annan enigmatisk 

fågel är sotuggleskärran också den endemisk för 

Nya Kaledonien. Den första sotuggleskärran insamlades 

år 1880 utanför byn Païta – just där tornugglan 

nyss flög över vägen – och ytterligare en sköts vid 

ungefär samma ställe 1960. Möjliga observationer 

gjordes så sent som för tjugo år sedan, men efter det 

saknas trovärdiga rapporter. 

En annan art som hänger med i några faunistiska 

listor, om än inte längre i verkligheten, är nykaledonienlorikiten, 

som inte säkert observerats sedan 

1916. Gissningsvis utmärks den av könsdimorfism, 

men hur hannarna är tecknade är de ingen som vet 

eftersom de enda nykaledonienlorikiter man känner 

till är två honor vilka insamlades 1859. En av dem 

är för övrigt försvunnen, men den andra är i tryggt 

förvar och njuter den eviga vilan i ett skåp på naturhistoriska 

museet i Paris. 

Minst elva fågelarter har utrotats på Nya Kaledonien 

efter Cooks besök, men de flesta torde ha strukit 

med långt tidigare. Som vanligt är det kvartetten 

med katter och råttor, hundar och grisar som är direkt 

ansvariga. Fast skogshuggning, återkommande 

bränder och, inte minst, alla nickelgruvor bidrar på 

sitt sätt till att underminera faunan och floran. 

Gulbukig flugskvätta (Yellow-bellied flyrobin) tillhör familjen sydhakar och är endemisk i Nya 

Kaledoniens skogar. 

Exploateringen av landskapet i jakten på nickel syns tydligt. Som stora röda sår. 

EN AV VÄGARNA som korsar Grand Terre, meandrar 

sig över bergen från Farino via Sarraméa till Houaïlou. 

Flera intressanta skogar finns där och det är 

dessutom ett bra område för kagu. Fast det är inte 

den jag söker nu, utan den andra av Nya Kaledoniens 

superkändisar i fågelvärlden. 

Nyakaledonienhöken är endemisk med starkt gula ögon och en fjäderdräkt i vitt, grått och 

blått. 




Jättekejsarduvan är världens största skoglevande duva. 

Den verktygstillverkande Nyakaledonienkråkan är en av de 

världens smartaste fåglar.. 

En hornparakit med sina gracila spröt. 

Jag vandrar in i ett område med skyhöga 

trädormbunkar och stöter snart på en liten grupp 

endemiska nyakaledonienamadiner. De är förbluffande 

små och försvinner kvick in i undervegetationen 

när jag närmar mig. Raka motsatsen i storlekshänseende 

är den praktfulla jättekejsarduvan, även 

den en endem och tillika världens största skogslevande 

duva. På norra delarna av Grande Terre har 

kanakernas jakt på jättekejsarduvan ¬ eller notou 

som de kallar den – lett till att populationen kraftigt 

reducerats samt att den där är skygg och ytterst svår 

att komma inpå. Här är det lite bättre. 

Efter att ha studerat jättekejsarduvorna en god 

Skickligt 

tillverkas 

därför 

verktyg av 

bladskaft som 

noggrant 

trimmas ... 

stund upptäcker jag en annan av Nya Kaledoniens 

märkliga och högintressanta endemer: hornparakiten. 

Det är en papegoja som när den skymtar 

förbi inne i regnskogen lätt tas för vilken annan 

grön papegoja som helst. Men så är det inte. För 

på huvudet bär den gracila spröt eller stänglar vars 

ändar är lysande röda – i den täta skuggan liknar de 

små lyktor. 

Uppe på en höjd tronar åldriga lövträd med 

murkna grenar. Det är där jag först möter dem: 

nyakaledonienkråkorna. Fast de har förstås redan 

upptäckt mig och synar mig nu intresserat och lagom 

nyfiket; de lägger huvudet på sned, ropar något 

till varandra och tar sig sedan en titt till med sina 

pigga ögon. 

Därefter återgår kråkorna till trädens murkna 

grenar och de godsaker som döljs under barken. 

Varken näbbar eller klor duger här, nej, för den 

här uppgiften krävs smartare lösningar. Skickligt 

tillverkas därför verktyg av bladskaft som noggrant 

trimmas så att de kan användas för att komma åt 

de feta fjärilslarver som håller till inne i veden. En 

enkel pinne duger inte här, helst ska den ha en skarp 

böj i ena änden så att larven inte glider undan, utan 

verkligen fastnar på kroken. 

Koncentrerat pågår arbetet med verktygstillverkning, 

utprovning och födosök. Då och då tittar 

de upp för att se om jag är kvar, men fortsätter 

snart som om jag inte existerade. I djurvärlden är 

nya kaledoniska kråkan den enda som kan tillverka 

såpass specialiserade verktyg; inga andra fåglar eller 

för den delen primater går i land med uppgiften. Ja, 

det här är tveklöst en unik fågel. Lekfull och listig 

och inte minst häpnadsväckande smart är nyaka- 


ledonienkråkan – och gissningsvis helt ointresserad 

av striden mellan de forskare som lyfter deras 

empatiska och kognitiva förmågor till skyarna och 

andra som reflexmässigt avfärdar deras intelligens 

utifrån en syn på fåglar som avancerade maskiner. 

Rosentärnor och vitnackade 

tärnor drar över atollen 

på Ouvéa, den nordligaste 

av Lojalitetsöarna. 

JAG LÄMNAR GRAND TERRE och fortsätter ut till Ouvéa, 

den nordligaste av Lojalitetsöarna. Skillnaden 

ornitologiskt är stor, fast det är samma högljudda 

mörkbruna honungsfåglar här som där. Den mest 

kända fågeln här är utan tvekan Ouvéaparakiten, 

vilken är nära släkt med hornparakiten. Den är dock 

mer återhållet tecknad och stänglarna liknar mer en 

rufsig borste. Ouvéaparakiten var tidigare illa ute, 

men tack vare naturskyddsinsatser och medverkan 

från lokalbefolkningen torde den nu vara räddad. 

Minst två tusen individer finns idag på ön, men de 

är inte särskilt lätta att finna och det tar mig en halv 

dag att få en skymt. 

Ouvéa är en halvmåneformad korallatoll som är 

fem mil lång och en dryg halvmil bred. Kokospalmer 

dominerar och fågellivet är sparsmakat. Men 

platsen äger en sublim skönhet. Inne i palmlundarna 

syns heliga kungsfiskare, och här lever även 

kokostjuvar, den väldiga landkrabban som här på 

Ouvéa – av goda skäl – är ytterst vaksam, rädd att 

hamna i befolkningens grytor. 

Rosentärnor och vitnackade tärnor drar elegant 

förbi inne i atollen och då och då hörs lockrop från 

sibiriska tundrapipare. I solnedgången anländer de 

första kilstjärtslirorna. De avvaktar dock mörkret 

Helig kungsfiskare spanar efter bytesdjur. 

innan de landar i sanden och uppsöker sina bohål. 

En korallhäger promenerar en bit bort längs stranden 

vilket den gjort hela eftermiddagen. Så lyfter 

den plötsligt och flyger rakt ut. I kvällsljuset ser den 

koboltblå korallhägern nästan svart ut och snart 

är den inte mer än en skugga över havsytan. Jag funderar 

på varför den fick så bråttom. Och det slår mig 

att det nog var en kokostjuv som kom för nära. Att 

dela stranden med en kokostjuv på fri fot kan vara 

ödesdigert. 

Den 

mest 

kända fågeln 

här är utan 

tvekan Ouvéaparakiten, 

vilken är nära 

släkt med 

hornparakiten. 

Den är dock 

mer återhållet 

tecknad och 

stänglarna 

liknar mer en 

rufsig borste. 


JAKTFALKSSYMPOSIUM 

Årrenjarka 5–7 oktober 

Symposium 

kring jaktfalk 

Helgen 5–7 oktober samlades 29 personer från 

Sverige, Norge och Finland i Årrenjarka, tio mil 

väster om Jokkmokk, för att delta i ett 

nordiskt jaktfalkssymposium. Det var fjärde 

gången efter Ånn i Jämtland 1997, Island 2014 och 

Alta i Nordnorge 2016. Programmet för symposiet 

fokuserade på jaktfalk men delar ägnades åt andra 

rovfåglar och ugglor. 

text och bild Berth-Ove Lindström, Projekt Jaktfalk Norrbotten 

På fredagskvällen berättade Alisa 

Brandt, jakthandläggare på Länsstyrelsen 

Norrbotten, om småviltsjakten 

på statens mark ovan 

odlingsgränsen. I år var första gången 

sedan småviltsjakten släpptes fri 1993 som 

utländska jägare fick börja jaga småvilt 

senare än svenska jägare. För svenska 

medborgare startar jakten på både dal- och 

fjällripa den 25 augusti, och för utländska 

jägare den 15 september. Det blev diskussioner 

om tidpunkten för start av ripjakten 

– i Norge startar ripjakten den 10 september 

och i Finland den 20 september. 

Även tiden för ripjaktens slut i Sverige i 

mitten av mars diskuterades och det framfördes 

argument för att ripjakten borde avslutas 

tidigare, förslagsvis den 15 februari. 

Jaktfalk vid boet. 

Tiden för ripjakt är viktig då 90 procent 

av jaktfalkarnas byten är just dal- och 

fjällripa. I kommande jakttidsbeslut från 

regeringen hoppas vi på förändrade jaktider 

för ripjakten och också att utländska 

jägare inte längre får rätt att lösa jaktkort 

för småviltsjakt ovan odlingsgränsen. 

Deltagarna på jaktfalkssymposiet. 

LÖRDAGENS FÖREDRAG STARTADE med 

redovisning av inventeringsresultat från 

de olika länderna. För Västerbottens del 

var det första gången på 15 år som jaktfalk 

inventerades. Förhoppningsvis kommer 

vi att få inventeringsresultat från hela det 

svenska fjällområdet kommande år. I Finland 

hade endast tre par jaktfalkar lyckats 

med häckningen. Från Norge redovisades 

resultat från tre olika inventeringsområden 

i tre olika fylken/län. Sammanfattningsvis 

var det ett lägre antal lyckade 

häckningar i år jämfört med 2015–2017. 

I Sverige har det inte hittats några lyckade 

jaktfalkshäckningar i lågfjällsområdet 

de senaste åren, och orsaken har troligen 

varit dålig tillgång på dalripa. Dessutom 

var det sena vårar och nederbördsrika 

somrar i fjällen 2015–2017 med dålig häckningsframgång 

för ett antal fjällarter. 

Efter lunch höll Jan-Erik Hägerroth 

och Thomas Birkö ett föredrag med titeln 

Jaktfalk eller …? Det handlade om problematiken 

med falkenering, hybridisering 

och handel med falkar. Föredragshållarna 

uppmanade till större vaksamhet när det 

gäller häckningslokaler för jaktfalk då 

arten är eftertraktad både för falkenering 

och för äggsamling. Intresset för falkenering 

ökar och bland annat tillåter Danmark 

falkenering på ett tiotal arter från och med 

den 1 september i år. 

VI LÄMNADE FALKARNA och fick redovisningar 

om kungsörn i Norrbotten av 

Alexander Winiger från Länsstyrelsen 

Norrbotten, och havsörnar i Lappland av 

Peter Hellström från Naturhistoriska riksmuseet. 

Alexander pratade också om den 

nya inventeringsmetodiken för kungsörn 

som har prövats i år. Fyra intensivområden 

med sammanlagt 15 kungsörnsrevir 

ska kontrolleras efter vissa kriterier. Två 

av dessa områden ligger i Norrbotten; ett 

i skogslandet söder om Gällivare och ett 

i fjällen som omfattar nationalparkerna 

Sarek, Stora Sjöfallet och Padjelanta. 

Peter pratade om Lapplands havsörnar 

som är inventerade ända sedan 1976, och 

är en referenspopulation för jämförelse 


En fokuserad jaktfalk inleder ett dyk. 

med havsörnarna vid Östersjökusten. Den 

lappländska havsörnspopulationen har varit 

betydligt mindre påverkad av miljögifter 

än Östersjöpopulationen och är bland 

annat därför intressant att följa. 

Efter kaffe blev det två föredrag om 

fjällvråkar, det första hölls av Håkan Thyrén 

och Peter Hellström. De har de senaste 

fyra åren inventerat häckningslokaler i 

Suorvaområdet i Stora Sjöfallets nationalpark. 

För att få ytterligare information om 

smågnagarspecialister har Håkan satt upp 

150 egentillverkade holkar för pärlugglor 

och hökugglor längs vägen till Ritsem. Alla 

tre arterna är beroende av smågnagare 

och det är nästan bara under toppår för 

gnagare som det är bra med lyckade häckningar 

för de här arterna. 

Arve Oestlyngen redovisade därefter 

resultat från sitt hemområde i Alta i 

Nordnorge. Arve startar inventeringarna 

från sitt hus, följer dalgången upp mot 

kalfjäll och kontrollerar lämpliga branter 

för fjällvråkshäckningar. Resultatet har 

bland annat visat att det är högre täthet 

av fjällvråkar i dalgången än vad som var 

känt sedan tidigare – i augusti månad kan 

det vara över 100 fjällvråkar i luften över 

inventeringsområdet. 

Sedan hölls ett föredrag om fjällugglor 

av Karl-Otto Jacobssen från NINA – Norsk 

institutt for naturforskning. Han redovisade 

resultat från inventeringar inom 

det Skandinaviska fjälluggleprojektet. 

Projektet har även jobbat med satellitsändare 

på fjälluggla under åren 2011 och 

2015, när det var en hel del fjällugglehäckningar 

i Skandinavien. Sändarna har gett 

information över vilka stora avstånd som 

fjällugglor färdas för att söka områden 

med tillräckligt gott om fjällämmel för att 

kunna gå till häckning. Studierna indikerar 

att den globala populationen av fjälluggla 

har överskattas kraftigt. 

Gemensamt för arterna jaktfalk, 

fjällvråk och fjälluggla är oron för hur 

populationsutvecklingen kommer att bli 

i framtiden, dels med anledning av den 

pågående klimatpåverkan som medför 

ett varmare klimat, dels gällande frågan 

huruvida smågnagarecykler och ripcykler 

kommer att fortsätta fluktuera med årsvariationer. 

Knud Falk fortsatte med redovisningar 

om pilgrimsfalk från sitt inventeringsområde 

på södra Grönland. Knud är med i en 

arbetsgrupp som jobbar med inventeringar 

av jaktfalk och pilgrimsfalk i arktiska 

områden. Han påtalade vikten av att få 

information om populationsförändringar 

och häckningsframgång för falkarna från 

så många aktörer som möjligt och från 

hela utbredningsområdet i Arktis. Det 

ger en samlad bild och större tyngd när 

resultaten ska presenteras för allmänhet 

och politiker. 

EN AVSLUTANDE DISKUSSION om jaktfalkarna 

är att det behövs fortsatta inventeringar 

för att öka kunskap om arten 

i Skandinavien. Sedan starten av jaktfalksinventeringarna 

har det skett en hel 

del förändringar i fjällandskapet – ökad 

jaktupplåtelse av ripjakt, pågående klimatförändringar 

och förändringar i sättet 

att färdas och uppleva naturen. Tidigare 

skedde det till fots eller med skidor i 

framför allt dalgångar, nu har det motoriserats 

med snöskotrar och fyrhjulingar, 

ökad äventyrsturism med toppturer och i 

vissa områden användning av helikopter 

för skidåkning. 

Det är också en klart ökad mängd turister 

i fjällvärlden, både när det gäller fiske, 

jakt och heliski. Samtidigt har våra ansvariga 

myndigheter (Länsstyrelserna och 

polisen) tyvärr ingen tillsyn värd namnet i 

våra skyddade områden, och illegal jakt på 

stora rovdjur pågår mer inne i nationalparkerna 

än utanför. 

Jaktfalkssymposiet anordnades av 

Norrbottens Ornitologiska Förening med 

ekonomiskt bidrag från Birdlife Sverige 

och Alvins fond. Varmt tack från oss som 

inventerar jaktfalkar i Skandinavien. 


BREV 

Skriv till Vår Fågelvärld! 

niklas.aronsson@birdlife.se 

AVIFAUNA 

” Här ställs i viss mån klimatfrågorna mot 

miljöfrågorna, vilket är ett dilemma.” 

JAG HAR ALLTID trott att fågelskådare 

var miljöintresserade, att deras intresse 

inte var strikt begränsat till att veta allt 

om olika fågelarter. Fåglar är ju en del av 

den natur som är en förutsättning för allt 

liv. När jag läser Vår Fågelvärld börjar 

jag tvivla på detta miljöintresse. I Vår 

Fågelvärld överflödar reklamen för att vi 

ska flyga kors och tvärs över planeten. Nu 

senast medföljde en särskild bilaga, Avi- 

Fauna Naturresor, med reklam för dessa 

långflygningar. Jag har aldrig sett eller 

hört någon som knystat om att detta kan 

vara ett problem. Är det verkligen BirdLife 

Sveriges uppgift att på detta sätt aktivt 

medverka till att förstöra klimat och miljö? 

PER SUNDGREN, STOCKHOLM 

MED VÅR FÅGELVÄRLD 4/2018 följde 

AviFaunas program för 2019. Som vanligt 

satte jag mig ner och gick igenom alla 

dessa resor. Det slog mig att 17 resor av 

47 var nyheter. Det skulle kunna bero på 

att många av årets resor inte återkommer. 

För att se om så var fallet gick jag till årets 

resterande program. I år var det 10 resor 

som återstod och för samma tid 2019 planerades 

15 resor. Nu har det gått en tid, jag 

har inte kunnat släppa ämnet utan också 

beräknat fågelvägen för resorna under månaderna 

oktober, november och december. 

Medelvärdet blev för båda åren 750 mil. 

Den resa som ligger närmast dessa 

750 mil är den till Sri Lanka. Det som 

jag särskilt fastnade för i programmet 

var följande i beskrivningen av resan till 

Klassiska Indien: Indien är en av dessa 

destinationer som du inte får missa i din 

skådarkarriär. Hur är det möjligt att SOF 

(BirdLife Sverige reds. anm.), en ideell 

förening med naturen som bas, inte har en 

aning om konsekvenserna av allt detta flygande? 

Hur är det möjligt att öka utbudet 

med 50 procent från ett år till ett annat? 

NEJ, TAG FASTA på verkligheten, sälj Avi- 

Fauna och använd pengarna långsiktigt. 

Det vidlyftiga programmet visar också 

att det finns gott om pengar. Föreningen 

skulle kunna sikta på denna potential och 

utveckla ”Stöd oss” både med engagerande 

projektbeskrivningar och mer praktisk 

inbetalningsfunktion. 

GÖSTA TÖRNKVIST, LINKÖPING 

LOTTA BERG SVARAR: 

FRÅGAN OM RESOR och klimatpåverkan 

är inte ny, och har vid flera tillfällen 

diskuterats i föreningen. Att resor, och 

då i synnerhet flygresor, är negativa för 

klimatet är alla medvetna om. Likväl har 

vi valt att i vår tidskrift Vår Fågelvärld inte 

förbjuda annonser för resor till närbelägna 

och avlägsna länder, för vandrarhem och 

pensionat till vilka man kör bil, eller för 

exotiska fågelböcker eller annan utrustning 

som främst är avsedd att användas 

utanför Sverige. Föreningen äger sedan 

länge den relativt lilla resebyrån AviFauna, 

och i dagsläget ser vi flera fördelar med 

detta, trots flygfrågan. Vi tror att många av 

föreningens medlemmar är intresserade av 

fåglar på andra platser än hemmamarkerna, 

och sådana resor kommer att genomföras 

oavsett om de sker i AviFaunas regi 

eller ej. Risken är då att dessa resenärer 

väljer att resa med företag som tar mindre 

hänsyn till miljön och andra hållbarhetsaspekter. 

En utveckling som skett på senare år 

inom AviFauna är att företaget erbjuder 

fler resor med alternativa färdsätt, det vill 

säga resor där man redan i katalogen lyfter 

möjligheten att istället för att flyga ta tåget. 

Sådana möjligheter kommer att lyftas 

ännu tydligare för kommande resor. Detta 

blir dock i praktiken begränsat till resor 

inom Europa, varför flyg kvarstår för de 

längre resorna. Möjligheten att färdas med 

elfordon på resmål där detta är lämpligt 

undersöks också. 

Bör BirdLife 

Sverige äga ett 

reseföretag? 

Vidare ser vi att AviFaunas upplägg 

med lokala operatörer och besök i naturskyddade 

områden är viktigt för fågelskyddet. 

Det är välkänt att just naturturism 

är en av de viktigaste drivkrafterna när 

det gäller att bevara hotade områden 

och arter. Det finns undersökningar som 

visar att en stor del av finansieringen av 

nationalparker världen över kommer från 

ekoturism. Denna typ av turism, både i 

skyddade områden och i områden som 

saknar formellt skydd, ger lokalbefolkningen 

en möjlighet att få inkomst av 

naturvärdena, vilket leder till minskad risk 

för skogsskövling, storskalig exploatering, 

tjuvjakt med mera. Turismen är i många 

fall avgörande för att den biologiska mångfalden 

ska kunna behållas. Här ställs i viss 

mån klimatfrågorna mot miljöfrågorna, 

vilket är ett dilemma. 

Vad gäller olika sätt att stötta fågelskyddet, 

både nationellt och internationellt, så 

har vi jobbat mer aktivt med just insamlingsmöjligheterna 

sedan några år tillbaka. 

BirdLife Sverige har numera ett 90-konto 

och det finns en tydlig ”stöd oss”-knapp 

redan på startsidan på vår webbplats. Därtill 

finns en direktlänk till stödmöjligheter 

på flera av de specifika fågelskyddsprojektens 

hemsidor, till exempel skräntärneprojektet. 

AviFauna har dessutom en egen fågelskyddsfond 

där varje resenär bidrar med 

en summa per dag. Redovisningen av de 

projekt som stöds finns i AviFaunas kataloger 

och nyhetsbrev. Kika gärna på dessa 

och kom med fler förslag, för här finns mer 

att göra! 

LOTTA BERG, 

ORDFÖRANDE I BIRDLIFE SVERIGE 


Örjan Andrea E linor 

Magdalena Kristina 

Olof Algot Elin 

Helena 

3: efter 

trefaldighet 

4: efter 

trefaldighet 

Kronprinse sans 

födelsedag 

Apostladagen 

Sjusovaredagen 6: efter 

StefanG_kalender2019.indd 9 2018-02-20 14:22:13 

trefaldighet 

ALMANACKA 2019 

Juli 2019 

V Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag 

Lördag Söndag 

27 

Skäggdopping 

Alsen, Askersund 

1 2 3 4 5 

6 7 

Aron Rosa Aurora Ulla la Laila Esaias Klas 

Mirjam Rosita Ulrika 

Ritva Je sika 

Almanacka 

Stefan Gustafsson 

FÅGLAR 

2019 

28 

29 

30 

31 

8 9 10 11 12 13 14 

Kjell Jörgen André Eleonora 

Herman Joel Folke 

Örjan Andrea E linor Hermine Judit 

15 16 17 18 19 20 21 

Ragnhild Reine Bruno Fredrik 

Sara Greta Johanna 

Ragnvald Reinhold Fritz 

Margareta 

22 23 24 25 26 27 28 

Madeleine Emma Kerstin Jakob 

Jesper Marta Botvid 

Magdalena Kristina Seved 

29 30 31 1 2 3 4 

StefanG_kalender2019.indd 1 2018-02-20 14:22:10 

med fågelbilder från akvareller, 

en ny varje månad. 

Pris 150 kr inkl moms 

Porto tillkommer + 36 kr. 

Format 200 x 318 mm. 

Beställes/mail: stef.gustafsson@telia.com 

eller besök min utställning i Stockholm på Galleri Svea 7-11 dec. 

En helg med fåglar i Siljansbygden 

3-5/5 10-12/5 17-19/5 24-26/5 

Hackspettar, hönsfåglar och ugglor samt god mat och trevlig 

samvaro, står främst på menyn! 

Insjöns Hotell är en pittoresk anläggning som erbjuder 

helpension i mysig miljö. 

Ciceron under helgerna är Staffan Müller från Leksands 

Fågelklubb som tar oss med till bl.a. lapp- och slagugglans 

marker, gråspettens och den tretåiga hackspettens revir 

samt besök vid de restaurerade våtmarkerna Limsjön och 

Dragsängarna samt ”lövskogsdjungeln” Hundhagen, mm …. 

Pris: 3995: - (helpension, guidning och transporter) 

Välkomna! 

Insjöns Hotell tel. 0247 – 410 50 

info@insjonshotell.se 


BÖCKER 

MONOGRAFI 

Fågelkunskap när den är som bäst 

Det här är inte en all-inkluderande 

monografi över kråkor, utan en 

litterär, intressant och personlig 

beskrivning av kråkfåglar 

från tyske biologen Cord Riechelmanns 

utgångspunkt. Från Berlin tas vi på en resa 

ut i världen med hjälp av några väl valda 

kråkfåglar och genom litteratur, biologisk 

forskning och film får vi lära känna 

dessa våra högintelligenta följeslagare lite 

bättre. Boken är publicerad i ett behändigt 

format (den är bara 12x18 centimeter stor). 

Utgivare är det svenska kvalitetsförlaget 

Ersatz som med denna bok startar serien 

Naturläror, som ges ut av den kända författaren 

och formidabla formgivaren Judith 

Schalansky. 

CORD RICHELMANN ÄR biolog och filosof 

och har sina personliga observationer som 

utgångspunkt för boken. Han har undervisat 

i primaters sociala beteenden på universitet 

och verkar idag som författare och 

publicist. Uppenbarligen är han ordentligt 

påläst på kråkors roll i olika kulturers folktro 

och populärkultur, liksom på moderna 

vetenskapliga rön om deras intelligens och 

sociala leverne. 

De första två tredjedelarna består av 

kapitel med namn som Kråkorna i Kreutzberg, 

Färgen svart, Hitchcock och de onda 

kråkorna och Verktyg och speglar. Sista 

tredjedelen utgörs av fina porträtt av några 

olika arter som till exempel grönskrika, 

ockrabukig trädskata, nötskrika och tjocknäbbad 

korp. Samtliga vackert illustrerade 

av Falk Nordmann och med en utbredningskarta 

à la fälthandbok. 

FÖR MIG SOM har råkan som absolut favoritfågel 

och njuter av att studera kråkorna 

och skatorna i min stadsomgivning är den 

här boken en fantastisk läsupplevelse. 

Riechelmann citerar både för mig 

kända såväl som mindre kända studier av 

kråkfåglar. Vi får börja med att lära oss 

kråkornas historiska uppträdande kring 

människor, vi har ju följts åt i många 

Titel: Kråkor. Ett porträtt av Cord Riechelmann. Författare: Cord Riechelmann. Översättning: 

Nina Katarina Karlsson. Förlag: Ersatz Förlag. Pris: 189 kronor (Naturbokhandeln). 

årtusenden. Etymologin kring det latinska 

namnet Corvus behandlas därefter och sen 

får vi lära oss mer om kråkorna i författarens 

omgivningar, i Berlin-stadsdelen 

Kreutzberg, innan vi antar det globala 

perspektivet. 

Den svarta färgens betydelse för våra 

associationer inom både litteratur och 

konst, inte minst till döden, behandlas 

liksom de från Youtube välkända japanska 

kråkorna som hoppar ut i vägbanan när 

ljusen visar rött för bilarna och hämtar 

sina krossade nötter. 

Det röriga förhållandet mellan kråkor 

inbördes, samtidigt som de uppvisar en 

starkt enad front mot en yttre fiende som 

en räv eller duvhök, var också mycket 

intressant att läsa om. 

DET HÄR ÄR fågelkunskap när den är som 

allra bäst: både relevant, snyggt paketerad 

och med högt läsvärde. En annan styrka 

är att den här boken suddar ut gränserna 

mellan natur och kultur vilket alltför få fågelböcker 

gör. Det filosofiska och litterära 

anslaget höjer boken ytterligare. 

Sist, men absolut inte minst, måste den 

fantastiska formgivningen, goda trycket, 

välgjorda översättningen och snygga designen 

nämnas. Jag blir väldigt nyfiken på 

de efterföljande titlarna i den här serien. 

Erik Hirschfeld 


Passionerat om hotade humlor 

Titel: Den stora humleresan. 

Författare: Dave Goulson. 

Förlag: Volante. Pris: 185 kronor 

(Naturbokhandeln). 

DAVE GOULSON ÄR insektsforskare från 

Storbritannien. Humlor är hans viktigaste 

arbetsfält och även stora passion, 

och böckerna Galen i humlor och Galen i 

insekter har nått långt utanför de inbitna 

biologernas kretsar. 

I Den stora humleresan tar Dave Goulson 

oss med ut i världen, men också till 

övergivna industritomter i Londons utkanter. 

Hela tiden finns humlorna i centrum. 

I Europa är flera arter hårt pressade av det 

moderna jordbruket. Samtidigt har några 

arter funnit reträttplatser på områden som 

tidigare exploaterats men sedan lämnats. 

Det är i det sammanhanget som exkursioner 

till gamla industritomter kan vara 

givande. 

MEN DEN FRÅGA som mer än någon annan 

dröjer sig kvar är användningen av 

industriodlade humlor som pollinatörer. 

Det är framför allt den anpassningsbara 

arten mörk jordhumla som används, och 

humleodling har blivit big business utan 

att verksamheten egentligen har prövats. 

PROBLEMET ÄR ATT även humlor har 

sjukdomar och parasiter. Humleföretagen 

hävdar att man enbart använder friska 

humlor, men man lyckas inte nå hela 

vägen. Det kanske värsta exemplet är 

historien om ”den gigantiska gyllene humlan”. 

Denna lever på lite högre höjder i 

Patagonien och angränsande delar av Sydamerika. 

Eller ska vi säga levde? Användning 

av europeiska mörka jordhumlor som 

pollinatörer i Chile har lett till en snabb 

och okontrollerad spridning, genom ett 

bergspass i Anderna och vidare till stora 

delar av det tempererade Sydamerika. Som 

en följd har den gyllene humlan försvunnit, 

inte på grund av konkurrens utan 

troligen på grund av en ännu okänd smitta. 


EKOLOGI 

Om bin och landskap 

Titel: Meningen med bin. Författare: Göran 

Bergengren. Förlag: Carlssons. Pris: 210 kronor 


Göran Bergengren är författare 

och deltidsbonde, men han har 

också ett långt förflutet som 

fågelskådare, bland annat vid 

Tåkern. Han bor på en gård i 

skogen utanför Mjölby och där 

har bin varit följeslagare sedan 

drygt 40 år. 

Vi får följa med ut i dagens landskap, ett 

landskap som blir allt fattigare för bina. Men 

det görs också tillbakablickar till en inte särskilt 

avlägsen tid då DDT och andra insektsgifter 

dödade mängder av bin och andra organismer. 

En av gifternas tillskyndare satt för övrigt 

många år senare som mysgubbe i SVT:s Mitt i 

naturen. 

Denna förankring i den nära historien, parad 

med Göran Bergengrens starka förankring i 

den östgötska myllan, gör Meningen med bin 

till en både levande och nyttig läsupplevelse för 

snart sagt alla med naturintresse. 


DAGBOK 

Fågeldagbok med ny ciceron 

Titel: Fågeldagbok 2019. Författare: Niklas 

Aronsson. Ill: Bill & Dan Zetterström Förlag: Bonnier 

Fakta. Pris: 159 kronor (Naturbokhandeln). 

Sedan Fågeldagboken introducerades 

har Mats Ottosson 

förtjänstfullt svarat för 

guidandet genom sex årgångar. 

Likväl tycker jag att boken fått 

ytterligare ett lyft med Niklas 

Aronsson som ciceron. På något sätt märks det 

att Niklas är en aktiv fågelskådare och att han 

finns mitt i dagens intensiva flöde av fågelinformation. 

Illustrationerna, i olja och akvarell, är som tidigare 

av mycket hög klass. Bilderna i lite större 

format som inleder varje månad är veritabla 

konstverk. 

Naturligtvis finns det några småfel, men 

det ser jag som skönhetsfläckar. Bland annat 

är rubinnäktergalen visst närmare släkt med 

näktergal än med flugsnappare. Och på tal om 

denna rubin, var det en ödets ironi att landets 

första dök upp nu i höst. På Fågeldagbokens 

oktobersidor står nämligen att arten aldrig är 

påträffad i Sverige. 


FÅGELRESA 

Poetiskt och inbjudande 

Titel: Fågelns blick. Författare: Torsten Green- 

Petersen. Förlag: Eddy.se. Pris: Kommer inom 

kort på Naturbokhandeln.se. 

Torsten Green-Petersens texter 

uppehåller sig i gränslandet 

mellan dikt och prosa, och mellan 

fåglars liv och människors. 

Det är vackert och tänkvärt, och 

ackompanjerad av Torstens högklassiska 

bilder, blir resultatet en 

fröjd för kropp och själ. Genom 

bokens korta kapitel får vi följa med honom på 

en resa på hemmaplan, som är Gotland, men 

också ut i världen, till platser som grekiska Lesbos, 

spanska Katalonien och svenska Jämtland. 

Bäst är han när han tillåter sig att gå loss i en 

språklig bergochdalbana, trots att han av våra 

nordiska språk tycker minst om svenskan: ”... 

kantigt som en alltför stor stad. Känslolöst på 

ett sätt som jag inte kan beskriva.” Då undrar 

man hur fantastiskt det hade kunnat bli om 

han skrev på norska istället. För i Fågelns blick 

gnistrar det om språket. Orden faller rätt och 

rytmiskt, och ger upphov till många egna tankar. 

Precis som en bra bok ska. Niklas Aronsson 


Titel: Under Afrikas himlar 

Text och bild: Brutus Östling. 

Förlag: Bonnier Fakta. Pris: Kommer 

inom kort på Naturbokhandeln.se. 

ÅRETS PANDABOK 2019 

Ståtligt och en smula sorgligt 

Brutus Östlings senaste bok Under Afrikas 

himlar med undertiteln Möten med vildhundar 

och andra djur på savannen har fått 

WWF:s utmärkelse Årets Pandabok 2019. 

Det är fjärde gången som någon av Brutus 

böcker får den åtråvärda utmärkelsen, och 

den första där fåglarna inte står i förgrunden. 

UNDER TRE ÅR har Brutus arbetat med boken 

där Afrikas vildhundar får spela en för 

dem något ovanlig huvudroll. I efterordet 

till boken berättar författaren att han länge 

hoppades att Vår Fågelvärlds medarbetare 

Staffan Ulfstrand skulle skriva texten. Av 

olika anledningar blev det inte så, konstaterar 

han. Men Staffans ande vilar ändå 

över texten genom knivskarpa citat från 

böcker som Savannliv. Och med Brutus 

egen text så blir resultatet konsekvent, 

initierat och med stark närvaro. 

Som alla hans tidigare böcker lever den 

högt på fotografierna. I gulbruna ockratoner 

skildras livet på savannen. Kampen 

för överlevnad. Djuren är magnifika, stolta 

och imposanta. De är vackra, men inte 

smutsiga eller blodiga. Många av bilderna 

är tagna i motljus vilket får djurens päls 

att glöda. Vi läsare ligger där, lågt i gräset, 

tittar upp mellan stråna och rakt in i en 

leopards lugna ögon. 

En annan bildserie skildrar livet på 

natten vid ett vattenhål dit ståtliga, men 

hornlösa, noshörningar och vattenbufflar 

kommer för dricka sig otörstiga. 

VI LEVER I det sjätte massutdöendets tid. 

När man ser bilderna fasar man för att det 

i själva verket är en nekrolog man håller i 

handen. Brutus berättar om vildhundarna 

som minskar i antal. De jagas helt legalt i 

vissa afrikanska länder och jämfört med 

antalen kring andra världskriget återstår 

bara en procent av djuren. Brutus ger 

ändå vissa positiva glimtar om framtiden. 

Med rätt politiska beslut kanske det inte 

behöver vara över för djuren under Afrikas 

himmel. 


EKOLOGI 

Mer om naturens dolda 

samband i skog och mark 

Titel: Naturens dolda nätverk. Författare: Peter 

Wohlleben. Förlag: Norstedts. Pris: 215 kronor 

(Bokus). 

Peter Wohlleben är jägmästaren 

som för tre år sedan 

blev bestseller-författare med 

Trädens hemliga liv. Året därpå 

kom Djurens gåtfulla liv, och nu 

kommer nästa bok – Naturens 

nätverk. Författaren har samma 

fascination som i sin debut för 

samspelet i naturen mellan organismer, ofta i 

det fördolda för oss människor. Han berättar 

om den sköra balansen mellan jägare och jagade. 

Han blottlägger samband och kopplingar 

mellan organismer framför våra ögon, likt 

en trollkarl som drar undan draperiet för att 

visa sitt trolleri. Emellertid blir man en smula 

fundersam när författaren påstår uppenbara 

felaktigheter om till exempel fåglars behov av 

vatten på vintern, som inte är så avgörande 

som Wollheben vill påstå. Förhoppningsvis behandlar 

han områden han är expert på – träden 

– på ett kunnigare sätt. Niklas Aronsson 

FJÄRILAR 

Kärleksförklaring till 

fjärilar av alla de slag 

Titel: Fjärilsmöten. Författare: Mikael Skalstad. 

Förlag: Karthuset i Forshaga. Pris: 298 kronor 


Åmålsbon Mikael Skalstad har 

varit fäst vid fjärilar sedan han 

var liten. Det började som ett 

samlarintresse, som övergick i 

ett sätt att leva. Numera avlivar 

han inga djur, utan fångar dem 

på bild istället. Hans debutbok 

är en berättelse om uppväxten i Åmål, sommarstugan 

i Ånimskog, den första fjärilsboken och 

pojkdrömmen om att en gång hitta en förflugen 

dårgräsfjäril från Östergötlands skogar. Boken 

är en charmig och lättsam betraktelse, delvis 

kronologiskt berättad, fylld med referenser till 

kända författare och forskare. Mikaels egna 

bilder är på sätt och vis centrala, men i en 

tid när vi blir överösta av fantastiska bilder i 

sociala medier värdesätter i alla fall jag texten 

högre. Men det ska sägas att det finns många 

riktigt fina foton i boken. Texten är innerlig och 

kärleksfull och är lätt att känna sympati för. 

 


FÄLTHANDBOK 

Ny guide sammanfattar 

Centralamerikas fåglar 

Titel: Birds of Central America. Författare: 

Andrew C. Vallely och Dale Dyer. Förlag: Princeton 

Field Guides. Pris: 479 kr (Naturbokhandeln). 

Det här är den första fälthandboken 

över Centralamerika 

som har publicerats. Den täcker 

knappt 1 200 häckande och 

övervintrande arter, samt en 

handfull rariteter. Boken kan 

utgöra ett alternativ till Birds of 

Costa Rica även om det bara är 

dit du är på väg, men användningsområdet är 

definitivt större om du har avsikten att prova 

andra länder i regionen som Panama eller 

Guatemala. Genom att samtliga länder täcks 

in av guiden får man en bättre översikt över 

fågelfaunan än vad en landsguide kan ge. 

Jag tycker att Dale Dyers illustrationer inte är 

lika distinkta och detaljrika som Robert Deans 

är i redan nämnda Birds of Costa Rica, men är 

ändå omsorgsfullt gjorda och känns som ett 

bra hantverk. Formatet på boken är på gränsen 

till vad man kan bära med sig i fält. 



KNIVIGT 

Gråsiska och snösiska 

2 

GRÅSISKA 

1 

FOTO: OTTENBY FÅGELSTATION 

2 

SNÖSISKA 

1 

FOTON: OTTENBY FÅGELSTATION 

3 

3 

1 Övergump med svartaktiga streck och prickar. 

2 Mörkt ansikte och längre näbb än snösiskan. 

3 Tydligt streckade flanker. 

1 Rent vit övergump. 

2 Öga som sticker ut i övrigt ljust ansikte, och kort näbb. 

3 Svagt streckade flanker. 

ISverige, framförallt i de mellersta och 

norra delarna, är siskor typiska vinterfåglar. 

Då de allra flesta fågelarter 

lämnar landet stannar många siskor 

istället kvar och livnär sig på frön av olika 

slag. Grönsiskan är den av våra siskarter 

som i högst utsträckning är flyttfågel och 

vissa vintrar kan de saknas helt. Gråsiskan 

och snösiskan (ibland behandlade som 

två arter, ibland som två raser) däremot 

kan man se hela vintern. Bra ställen att 

leta efter siskor på är områden med stora 

mängder vinterståndare, tistlar och så 

vidare. Siskorna gillar även alkottar och 

björkfrön så det kan vara en bra idé att leta 

i områden med gott om dessa lövträd. 

SISKORNA ÄR UTPRÄGLADE flockfåglar 

och inte sällan ser man flockar om flera 

hundra individer. Under vintern smyger 

det sig in enstaka snösiskor i flockarna, 

och att säkert bestämma dessa är verkligen 

inte det lättaste. Fåglarna är ofta väldigt 

rörliga och det kan vara svårt att komma 

riktigt nära. Skillnaderna är dessutom små 

och subtila så tubkikare är att rekommendera 

för att få ut mesta möjliga av sin 

siskskådning. 

Gråsiskan är rätt variabel till utseendet 

och förekommer i flera olika raser. Dessa 

varierar i utseende från varmt bruntonade 

individer (rasen cabaret) till mer gråa 

(rasen flammea) individer. Dessutom förekommer 

mellanformer som uppvisar lite 

blandade karaktärer. Typiskt för alla gråsiskor 

är att flankerna är tydligt streckade 

med två eller flera streck. De undre stjärttäckarna 

har mörka centra med vitaktiga 

kanter. Övergumpen är ljusaktig med 

svartaktiga streck och prickar, hannarna 

har dessutom ofta en rödaktig nyans här. 

Näbben är en spetsig liten gul finknäbb. 

SNÖSISKAN ÄR ÖVERLAG ljusare än gråsiskan, 

vissa individer ser nästan helvita ut på 

håll. Det man ska koncentrera sig på för att 

skilja dem från gråsiskan är framförallt tre 

saker: övergumpen, de undre stjärttäckarna 

och flankerna. Snösiskan har en rent 

vit övergump. Vissa unga honor har små 

prickar men den centrala delen är ändå 

rent vit. Flankerna är svagare streckade än 

gråsiskans, man kan jämföra med piplärkorna 

där gråsiskan är ängspiplärka och 

snösiskan trädpiplärka. Snösiskan har vita 

undre stjärttäckare. De längsta fjädrarna 

kan ha ett svagt mörkt spolstreck (inte mer 

än någon enstaka millimeter brett) men 

mer än så ska det inte vara. Snösiskan har 

en något kortare näbb jämfört med gråsiskan. 

Det ljusare ansiktet gör att det mörka 

ögat sticker ut lite mer och i kombination 

med den kortare näbben ger det sammantaget 

ett lite speciellt ansiktsuttryck. Personligen 

tycker jag det är en svåranvänd 

karaktär eftersom enstaka gråsiskor kan 

ge ett liknande intryck men det kan ge ett 

visst stöd om övriga karaktärer stämmer. 

DET ÄR VIKTIGT att komma ihåg att fågelns 

sittställning kan påverka en hel del hur 

den upplevs. En gråsiska som burrar upp 

fjädrarna kan se väldigt vit ut eftersom 

fjäderbaserna då exponeras mer och även 

en mer normaltecknad gråsiska kan då se 

snösiskelik ut. Ett tips är att kolla igenom 

fåglarna då de flyger. Siskorna är ganska 

nervösa och gör ofta små flygturer för att 

sedan komma tillbaka till samma sittplats. 

I flykten sticker snösiskornas vita övergumpar 

ut tydligt och när sedan fåglarna 

landat kan man detaljstudera dem. 

Det förekommer att enstaka gråsiskor 

kan uppvisa en snösiskekaraktär även om 

de i övrigt är typiskt tecknade, ta därför för 

vana att kolla att alla karaktärer innan du 

spikar bestämningen. Anders Eriksson 


FRÅGA EXPERTEN 

Har du en fråga till våra experter? 

Mejla till niklas.aronsson@birdlife.se 

ANATOMI 

Saknar alla fåglar tänder eller 

finns det fåglar som har? 

Många djur har tänder, men fåglar verkar 

sakna tänder, stämmer det? 

ULLA SVENSSON, PARTILLE 

MAGNUS ULLMAN: Miljontals däggdjur, fiskar 

och krokodiler kan inte ha fel – tänder 

är grejen! 

Tänder har två primära funktioner. De 

allra flesta djur tar sin föda eller fångar sitt 

byte med hjälp av tänderna. Rovdjur som 

tar svårfångade byten – exempelvis krokodiler, 

hajar och katter – har sylvassa tänder 

för att säkra att bytet inte slipper undan. 

Tändernas andra funktion är att förbereda 

födan – animalisk såväl som vegetabilisk 

– för matsmältningsapparaten genom 

att finfördela den så att den blir lättare att 

bryta ned. Även hos växtätare är tänderna 

specialanpassade, och hos exempelvis kor 

är de i stället platta som kvarnstenar för 

att effektivt mala ner de kolhydrater djuret 

stoppar i sig. 

Tänder är med andra ord en uppsättning 

verktyg som finns i de mest skiftande 

former, men gemensamt är att de är solida 

och hårda; emalj är faktiskt det hårdaste 

material som finns hos ett djur. 

Men fåglar saknar tänder – trots att de 

är så effektiva att till och med fåglarnas 

förfäder, dinosaurierna, hade sådana. 

I stället tar fåglarna sin föda med näbben, 

och det gäller såväl betande gäss, 

insektsätande sångare och fiskätande 

skrakar som de flesta andra fåglar. Här 

Hur är det egentligen: finns det fåglar som har tänder? – Nej, det är fake news. Skata, Skåne, mars 

2007. 

liknar näbbens funktion i väsentliga delar 

tändernas funktion. Men framför allt rovfåglar 

och ugglor använder i stället fötter 

och klor för att fånga sitt byte – vilket möjligen 

kan jämföras med apor som plockar 

frukter med händerna eller till och med 

ekorrar som plockar nötter. 

Om födan består av mindre partiklar 

kan den sväljas hel. I andra fall delar tänderna 

upp den i portioner som är lämpliga 

att svälja. Hos fåglarna sker det ofta i ett 

samarbete mellan tänder och fötter: med 

starka ben och kraftiga klor håller fågeln 

sitt byte samtidigt som den med hjälp av 

näbbens skarpa kanter sliter loss bitar av 

lämplig storlek. 

Återstår tändernas andra huvuduppgift: 

att finfördela maten så att tarmsystemet 

kan ta hand om den effektivt. Det 

klarar inte näbben – utan det organ som 

hos fåglarna utför det arbetet är muskelmagen. 

Den sitter nedanför krävan och 

FOTO: MAGNUS ULLMAN 

VÅRA EXPERTER 

SJUKDOMAR & ETOLOGI 

LOTTA BERG 

Professor i husdjurens 

miljö och hälsa på Sveriges 

lantbruksuniversitet 

(SLU) i Skara. Ordförande 

i BirdLife Sverige. Svarar 

på sjukdomar och etologi, 

läran om djurs beteenden. 

ALLMÄNEXPERT 

ANDERS WIRDHEIM 

Erfaren fältornitolog som 

kan det mesta som är värt 

att veta om fåglar. Krönikör 

på Natursidan.se samt driver 

podcasten ”Pippipodden”. 

Tidigare informationsansvarig 

för BirdLife Sverige. 

FÄLTBESTÄMNING M.M. 

MAGNUS ULLMAN 

Redaktionens allmänexpert 

på fåglar. Svarar på alla 

typer av frågor som rör 

fältbestämning, flyttning, beteende 

med mera. Har skrivit 

flera böcker om fältbestämning 

och om fåglarnas liv. 


mynnar i tunntarmen. Muskelmagen 

består av kraftiga muskler som mal sönder 

födan ungefär som när vi däggdjur tuggar 

den. Speciellt fröätare sväljer dessutom 

småsten för att förstärka kvarnstenseffekten 

och kan på så sätt krossa de hårdaste 

fröer. 

Muskelmagen sitter ganska långt nere i 

buken, och här har vi förmodligen hemligheten 

bakom det faktum att fåglar övergett 

idén om tänder – och då handlar det om 

balansen. 

Tänder är nämligen tunga. Även ögon 

är tunga, och fåglar har proportionellt 

betydligt större ögon än exempelvis däggdjur. 

Samtidigt måste den flygande fågeln 

vara väl balanserad och med både tänder 

och ögon i huvudet skulle fågeln bli för 

framtung. 

Också muskelmagen är med sina 

kraftiga muskler förhållandevis tung men 

genom sin placering långt nere i buken 

bidrar den snarare till stabilitet och till att 

öka den flygande fågelns balans. Det är 

troligen orsaken till att fåglarna i stället för 

tänder har en näbb som ofta är så lätt som 

vore den av papper. 

BIOLOGI 

Sover fåglar på 

samma gren? 

Jag är en gammal uv på 76 år som har 

skådat fåglar i över 65 år. Plötsligt fick 

jag frågor från min kära hustru om hur 

fåglar upplever sin natt (exklusive ugglor) 

som jag inte kunde svara på. Sitter fåglarna 

och sover på en och samma plats? 

Blundar de med ett öga eller två? Kan 

fåglar drömma? Hur viktig är en fågels 

sömn jämfört med människans? 

LENNART SWAHN, ALVESTA 

ANDERS WIRDHEIM SVARAR: Fåglars sömn 

är ett ännu till vissa delar outforskat område. 

Men visst sover fåglar, om än på olika 

sätt och ofta väsentligt annorlunda än vad 

vi gör. Bara det faktum att vissa vadarfåglar 

kan flyga åtta till nio dygn i sträck, visar 

att deras sömn skiljer sig från vår. 

Men om vi börjar med fåglar som 

lever nära oss, exempelvis talgoxar och 

blåmesar, kan man med en kameraförsedd 

holk följa deras nattliga förehavanden – 

även vintertid. Det visar sig att fågeln som 

Ett experiment med 

zebrafinkar visade 

på samma aktivitet i hjärnan 

under REM-sömnen 

som när fågeln sjöng. Det 

tolkades som att fåglarna 

under REM-sömnen övade 

sina sångfärdigheter. 

utnyttjar holken normalt anländer till den 

i skymningen. Ganska snart börjar den 

burra upp fjäderdräkten, så att denna ska 

isolera maximalt, varpå den faller i sömn. 

Därefter kan fågeln sova i princip utan 

avbrott natten igenom. Ofta återvänder 

den till samma holk natt efter natt. 

På motsvarande vis sover koltrastar, 

rödhakar och många andra arter, men de 

söker istället upp ett tätvuxet träd eller en 

buske där de kan undgå upptäckt. Vissa 

sociala fåglar, exempelvis stjärtmesar och 

rapphöns, sitter tillsammans och byter då 

ofta position med varandra under nattens 

lopp. I sådana sammanhang har det också 

visat sig att fåglarna i utkanten sover med 

ett öga öppet, medan de i mitten blundar 

med båda ögonen. 

Även fåglar som är aktiva längre perioder, 

till exempel myrspovar på väg att 

korsa hela Stilla havet eller fregattfåglar 

som är på vingarna flera dygn i sträck, 

anses sova med ett öga och en hjärnhalva 

i taget. Men i dessa sammanhang återstår 

en del forskning. 

Det gäller i hög grad även frågan om 

fåglars sömn. Men det finns rön som pekar 

på att åtminstone tättingar har så kallad 

REM-sömn, en sömn som hos däggdjur 

förknippas med drömmar. Ett experiment 

med zebrafinkar visade på samma aktivitet 

i hjärnan under REM-sömnen som när 

fågeln sjöng. Det tolkades som att fåglarna 

under REM-sömnen övade sina sångfärdigheter. 

Även om fåglarnas sömn till vissa delar 

alltså skiljer sig från vår, är sömn och vila 

uppenbarligen viktigt även för dem. Det 

har jag själv upplevt många gånger när jag 

sett flockar med vadare anlända till min 

favoritlokal Påarp under vårflyttningen. 

Så snart lugnet lägrat sig i flocken, stoppar 

fåglarna näbben bland ryggfjädrarna och 

sluter ögonen. Det tolkar i alla fall jag som 

att de somnar. 

BIOLOGI 

Hur vet de när 

de ska lämna? 

Vi har många olika fåglar som bor i träd 

och holkar vid vår stuga. Jag har en fråga: 

hur vet fåglarna när ungarna är redo för 

att flyga ut? 

INGRID GUSTAFSSON, SANDVIKEN 

ANDERS WIRDHEIM SVARAR: Svaret på din 

fråga beror på vilken holkfågel det gäller. 

Hos olika tättingar, det vill säga allt från 

mesar via starar till kajor, påbörjas inte 

ruvningen förrän alla äggen är lagda. Det 

innebär att äggen kläcks inom loppet av 

ett dygn samt i regel att ungarna också blir 

flygfärdiga samtidigt. I det läget är boet 

mycket trångt, och ungarna lämnar det 

instinktivt. De är emellertid fortfarande 

beroende av föräldrarna en kortare tid. 

Handlar det däremot om kattugglor, 

som också häckar i holkar, lämnar ungarna 

ofta boet när de är ungefär halvvuxna. Då 

är de ännu inte flygfärdiga utan klättrar 

ut ur holken och rör sig sedan klättrande 

i omgivningarna tills de kan flyga. Hela 

tiden övervakas de och matas av föräldrarna. 

Det är svårt att veta om föräldrafåglarna 

i dessa båda fall påverkar ungarna 

att lämna boet. Man hör i alla fall inget 

påtagligt lockande från föräldrarna. Det 

görs emellertid från en knipa eller storskrake 

som kläckt sina ägg. Redan inom ett 

dygn är ungarna kapabla att hoppa upp till 

bohålet och därifrån ner på marken, hela 

tiden ”påhejade” av honan som med ett 

skrockande och pockande läte lockar med 

sig ungarna. 

Ytterligare en variant förekommer hos 

tornseglare. Hos dessa är det inte ovanligt 

att ungen eller ungarna lämnas av föräldrarna 

flera dagar innan ungarna själva är 

mogna att ta steget ut i vida världen. När 

ungarna lämnas, är de välgödda och de 

lever på denna upplagrade näring den sista 

tiden i boet. 

Till skillnad från samtliga ovan nämnda 

arter, har inte tornseglarna någon kontakt 

med sina föräldrar när de väl har lämnat 

boet. 


KRÖNIKA 

”Fågelskådare har valt ett 

fritidsintresse som 

stimulerar karaktären” 

Vår Fågelvärlds krönikör Maja Aase analyserar varför 

fågelskådning är en så njutbar sysselsättning, och hur en 

papperskasse kan skapa gemenskap. 

Senast jag träffade en grupp fågelskådare 

ute i fält var alla trevliga, artiga och 

lyssnade på vad andra hade att säga. 

Kanske bidrog jag till stämningen 

genom innehållet i min papperskasse. 

Men i stort är mitt intryck av fågelskådare att de är 

just trevliga och artiga. 

Därför brukar jag också rekommendera ensamstående, 

främst kvinnor, att kasta sig ut i verkligheten och 

söka sig till en ornitologisk förening: chansen att där 

träffa en trivsam, aktiv partner är enligt min egensnickrade 

efterforskning betydligt större än i andra 

ragg-relaterade sammanhang, 

typ nattliga besök på dansrestauranger 

(om det fortfarande finns 

sådana). 

FÅGELSKÅDARE HAR VALT ett 

fritidsintresse som stimulerar 

karaktären och som enkelt kan 

anpassas efter den egna personligheten. 

För det går att skåda 

tillsammans med andra och det går att skåda ensam. 

Det går att skåda på exotiska platser och det går att 

skåda i väntan på bussen. Det mesta är möjligt. 

Vad fågelskådare däremot inte brukar ägna sig åt är 

att under sommarkvällar bryta sig in med våld på återvinningsfirmor. 

I somras upptäcktes tre herrar på just 

en sådan i Nässjö och när polis med hundpatrull fick 

tag på trion (och en hög insamlade bildelar) förklarade 

herrarna att de inte var tjuvar: ”Nej, vi är här för att 

titta på fåglar.” 

Hur bildelarna hängde ihop rent tekniskt med skådandet 

framkommer inte av lokalpressens bevakning. 

Men att lura småländsk polis verkar svårt: ”Männen 

greps under lugna omständigheter och har förts till 

polisstation för förhör.” 

ÄVEN OM JUST Nässjöpolisen verkar ha klart för sig 

Därför brukar 

jag också rekommendera 

ensamstående, 

främst kvinnor, 

att kasta sig ut i 

verkligheten ... 

vad fågelskådande oftast innebär är omvärlden ibland 

oförstående och tjatar om varför just fåglar är så vansinnigt 

kul? Då kan en papperslapp i bakfickan med 

hållbara argument vara ett bra stöd. 

För mer än tio år sedan skrev en amerikan vid 

namn Chris Cooper ner det han gillar med fågelskådandet 

och ”The Seven Pleasures of Birding” lyder så 

här, i mycket fri översättning: 

1. Fåglar är vackra 

2. Naturens skönhet 

3. Glädjen i att jaga, utan att spilla blod 

4. Samlandets lycka (i form av att göra listor, påminner 

om filateli) 

5. Roligt att lösa gåtor (som kluriga 

bestämningar) 

6. Tillfredsställelsen i vetenskapliga 

upptäckter 

7. ”Enhörnings-effekten”, att en dag 

få se något du fantiserat om och som 

dyker upp likt en mytisk figur i en sagobok. 

Inget kan mäta sig med detta 

COOPERS LISTA ÄR rätt så heltäckande, men jag vill 

ändå lägga till en punkt: 

8. Fågelskådare är kul 

För de förstår charmen med att stöta ihop med 

någon som likt mig bär på en papperskasse som både 

prasslar och rör sig. Och blir glada över att få hjälpa 

till när det handlar om en upphittad och förvirrad 

hornuggla. 

Maja Aase är frilansjournalist, 

spanare i P1 och kommunikationschef 

för organisationen 

Union to Union. Stolt över att 

vara en ”dålig fågelskådare”. 


kan 

ofta 

badankor 

fläckfria, 

härmande 

sydeuropéer 

i flock 

blå i nyllet 

med stora 

fötter 

down under 

KORSORD 

BEVINGADE ORD 

har fin 

entrecôte 

tålamodskrävande 

syssla 

spel 

som 

lockar 

hönor 

kan 

kapas 

den 

jäktade 

måsfågeln 

sägs 

stackarna 

vara 

omega 3- 

rik i stim 

osalig 

aktivitet 

blir inte 

bonddraja 

i näbbar 

och klor 

kan 

staren 

små rosa 

orkidéer 

svart-beige-azurblå 

iberisk flygare 

symbolen himmelsbäraren 

för utdöende 

gjorde 

sprätthöns 

skinnlägga 

fågelsläktingar 

är nötkråknäbb 

i 

sibirien 

bör dragarten 

vara 

gigantisk 

buskreptil? 

den är vätskefylld 

ingår i 

personnummer 

strul 

har väl 

spelare 

silas 

fiktiv 

fågelstad 

reklam 

till dig 

personligen 

stannar 

i 

boet 

löfte i 

dalsland 

kräver 

stativ 

gåvoverb 

deras 

kjolar 

svängde i 

dikten 

väderstreck 

finns både 

med vit & 

svart näbb 

"gamla 

världens 

kolibrier" 

piplärksmiljö 

gör 

lamm till 

benknäckare 

går utmattad 

på 

tranan 

tar långa 

gör tyr 

spännande 

budbärarmolekyl 

göra identisk 

kopia 

förr vid 

tal till 

två i 

dativ 

diagnos 

utan 

hyperaktivitet 

gör 

grågås 

som 

tycker 

till 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2018-11-01 

BEVINGADE ORD 

kan allt 

om predatorer 

säcken 

med 

fågelnäring 

greystoketransporten 

fet 

tupp 

k 

låter 

en 

förkyld 

g 

u 

l 

a 

n 

p 

i 

p 

a 

skrivfjäder 

skrivning 

and-rum 

p 

a 

u 

s 

p 

e 

n 

n 

a 

s 

flyter 

på 

vattnet 

den 

häckar 

kolonivis 

i jordhålor 

ger stavningsnormer 

med ol 

b 

vigglik 

men 

tofslös 

r 

e 

nästlar 

sig in i 

alla 

kryss 

l 

är ofta 

rariteter 

som ses 

i sverige 

s 

k 

o 

k 

kravla 

elände 

v 

i brasses 

madrass? 

hade 

falkhuvud 

när och 

hur gör 

djur och 

varför? 

rosa i 

fågeldans 

startpunkt 

mål för 

kryssare 

gör 

kryssare 

vid 

larm 

minsta art i sitt 

rovfågelsläkte 

HÄR ÄR FÖRRA NUMRETS VINNARE: 

1:a pris 500 kr: Cecilia Wåhlin Öster, Fors. 

2:a pris 300 kr: Kent Henriksson, Vargön. 

3:e-5:e pris 100 kr: Bert Ström, Märsta, Lena 

Svensson, Alingsås, Ulla Nilsson, Båstad. 

Grattis! 

k 

frysa 

latinsk 

fred 

haffa 

tar 

köttätare 

vandrande 

m d träd t 

a 

a 

s 

sprida 

info om 

tung 

art 

v a r t s t 

i 

l 

e 

n 

s 

u 

a 

r 

e 

r 

n 

g 

å 

r 

a 

r 

e 

n 

f 

a 

l 

e 

n 

t 

t 

e 

l 

n 

a 

a 

l 

o 

n 

a 

d 

marodörgoja 

oflygga 

i boet 

p 

u 

l 

l 

i 

vill vara 

blöt om 

rötterna 

a 

l 

tychos 

ö 

m 

ina scot 

udde 

k 

a 

p 

kan bilda 

hav 

okväde 

a 

s 

r 

o 

v 

i 

s 

e 

x 

p 

e 

r 

t 

m 

a 

g 

e 

n 

t 

a 

röd och 

kramig i 

sesam 

e 

l 

m 

o 

tryckfärg 

skötte 

beatet 

r 

i 

n 

g 

o 

med färgnyans 

flaskinnevånare 

a 

n 

d 

a 

r 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2018-09-01 

Bevingade ord – ett fullfjädrat kryss 

VINNARE 

1:a pris 500 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

2:a pris 300 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

3:e pris 100 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

Skriv ned orden som du får fram i de färgade rutorna 

på ett vykort och skicka detta till, Vår Fågelvärld, c/o 

Niklas Aronsson, Flygfältsgatan 16, 423 37 Torslanda, 

eller skriv den rätta lösningen i ett mejl och skicka till 

niklas.aronsson@birdlife.se. Senast den 10 januari vill 

vi ha ditt svar för att du ska kunna delta i utlottningen 

av de fina bokpriserna. Naturbokhandeln är BirdLife 

Sveriges egen bokhandel där överskottet går till 

fågelskydd. 

Fågeldagbok 2019 finns att köpa 

på Naturbokhandeln. 


RETROSPEKTIV 

av Niklas Aronsson 

Svarthakedopping 

stabil under 20 år 

1998 

I VÅR FÅGELVÄRLDS nummer 1 1998, alltså 

för drygt 20 år sedan skrev Bill Douhan 

om svarthakedoppingens förekomst och 

beståndsutveckling i Sverige utifrån den 

riksinventering som pågick under 1996. 

Han konstaterar i ingressen: ”Svarthakedoppingen 

har under senare år minskat 

kraftigt i stora delar av landet men också 

ökat lokalt i främst Norrland. Från övriga 

landskap finns det inventeringar som klart 

visar den negativa beståndsutvecklingen, 

men i övrigt bygger antagandet om en 

minskning mest på rapporteringen till de 

regionala rapportkommitteerna samt subjektiva 

tyckanden. Att det har varit en rejäl 

nedgång i Sverige som helhet är uppenbart, 

men vi har haft dålig kunskap om minskningens 

storlek och eventuella skillnader i 

landet.” 

Även om svarthakedoppingen är känd 

från landet sedan 1600-talet råder det 

ingen tvekan om att arten ökade kraftigt 

under 1900-talet, och expanderade 

norrut. Särskilt tydligt var fallet under 

1940-, 50-, och 60-talen. Under 2000-talet 

har minskningen inte fortsatt. Idag 

är beståndet av svarthakedopping enligt 

ArtDatabanken på precis samma nivå som 

1998, nämligen cirka 1 200 häckande par. 

Det som har hänt är att populationen ytterligare 

har förskjutits norrut. Den har i 

princip försvunnit som häckfågel från våra 

sydligaste landskap, men är å andra sidan 

starkare representerad i norra Sverige än 

tidigare. Fördelningen av populationen är 

nu 271–300 par i Götaland, 195-220 par i 

Svealand samt 690–715 i Norrland. 

Faksimil från Vår Fågelvärld nummer 1 1998. Svarthakedoppingen minskade under 1990-talet, 

men det svenska beståndet har de senaste 20 åren legat tämligen stilla på samma nivå, cirka 

1 200 häckande par.

Vår Fågelvärld nr 6 -2018

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?