Vår Fågelvärld nr 4 - 2018

INNEHÅLL Nummer 4. 2018 

14 

42 

6 Aktuellt. Gruvan i Kaunisvaara 

har öppnat på nytt. 

7 Aktuellt. Rödspoven på Öland 

rycker fram. 

12 Fåglar Inpå Knuten. Ungt. 

14 Porträtt. Lars Svensson. 

20 Fokus. Artbegreppet – Per 

Alström reder ut. 

28 Fågeltävling. Costa Rica Bird 

Challenge. 

34 Färg och fåglar, del III. Magnus 

Ullman fortsätter om pigment. 

42 Resereportaget. Följ med till 

Farne på Brittiska öarna. 

28 

48 

48 Klassiker. Eliot Howard – ornitologen 

som avslöjade reviret. 

54 Tranor. Om tranors flyttvägar 

hösten 2017. 

58 Recensioner. 

60 Brev. Könskvotering till Rk? 

62 Fråga Experten. Varför var det 

tre vuxna som matade ungen? 

63 Fråga Experten. Ska man sätta 

ut vatten till fåglarna? 

64 Krönika. Torsten Green-Petersen. 

65 Korsordet. Anne Thorsells 

populära kryss med fågeltema. 

REDAKTÖREN: 

Torka 

DET HAR KNAPPAST undgått någon att 

vi har haft det rekordvarmt och rekordtorrt 

under sommaren på många 

håll i Sverige. På Västkusten föll löven 

av många björkar redan i juli. I grupper 

på Facebook var det många som 

delade uppmaningar att bry sig extra 

om djuren under perioden och sätta 

ut vatten och mat till dem. Det gällde 

inte sällan fåglar. Mer om den frågan 

på sidan 63 under vinjetten Fråga 

Experten. 

HUR HAR DÅ häckningsutfallet blivit 

den här sommaren? Det är lite tidigt 

att säga något säkert redan nu, men 

mycket tyder på att det har varit 

riktigt bra för många arter. Ett tydligt 

exempel är tornseglarna som drog 

bort redan i början av augusti, då de 

var klara med häckningen. De har 

inte behövts några omläggningar eller 

ungar i dvala för att överleva den vanliga 

kalla regniga väderleken. I stället 

vittnar ringmärkare av tornseglare om 

välmående feta ungar. 

Också glädjande att en annan 

rödlistad art verkar haft ett fint år, 

nämligen staren. Det har rapporterats 

om ovanligt stora flockar med starar, 

bland annat från Halmstad, som har 

bjudit på sällsamma skådespel innan 

de har tagit nattkvist i vassarna. 

I det här numret berättar vi också 

om rödspoven som gått från klarhet 

till klarhet på Öland. Beståndet har 

ökat kraftigt de senaste tio åren. Så det 

finns definitivt glädjeämnen bland alla 

larmrapporter vi möts av dagligen. 

NIKLAS ARONSSON 

REDAKTÖR FÖR VÅR FÅGELVÄRLD 

vår fågelvärld | 4.2018 3

LEDARE 

Lotta Berg 

Med skogen i 

fokus för fågelskydd 

SKOGSFRÅGORNA LIGGER HÖGT på dagordningen i samhällsdebatten 

för närvarande. Debaclet kring Skogsstyrelsen och 

nyckelbiotopsinventeringarna har väl inte undgått någon med 

naturskyddsintresse. Diskussionens vågor fortsätter att gå höga 

kring den svenska artskyddsförordningen och EU:s naturvårdsdirektiv 

och vilka effekter denna lagstiftning får. Det är bra att 

frågor kring vad staten ska ersätta och vad markägarna själva 

ska ta ekonomiskt ansvar för nu blir utredda. Skogsstyrelsens 

målbilder för god miljöhänsyn är något som kräver fortsatt 

arbete, liksom de pågående revideringarna av FSC:s standard. 

FSC – Forest Stewardship Council – är en ideell organisation för 

miljömässigt hållbara skogsbruksmetoder, där BirdLife Sverige 

är medlemmar och trycker på för tydligare krav på miljöhänsyn, 

skydd för områden med särskilt höga naturvärden, förbättrad 

kontroll och för sanktioner i de fall då 

Vi anser 

att det 

statliga skogsföretaget 

Sveaskog 

... bör kunna gå 

före ... 

regelverket inte följs. 

I dessa viktiga samverkansprocesser och 

i sektorsråden för skog är BirdLife Sverige 

mycket välrepresenterade jämfört med 

andra miljöorganisationer, vilket vi är stolta 

över. 

Under senare tid har vi på olika sätt intensifierat 

arbetet med skogsfågelfrågorna, 

genom allt från en gedigen rapport om tjädern 

i Sverige till medförfattandet av debattartiklar i dagspressen 

om behovet av en skärpning av den svenska skogspolitiken. 

Vi anser att det statliga skogsföretaget Sveaskog och de stora 

skogsbolagen bör kunna gå före och i kraft av sin storlek visa 

styrka även beträffande ett förbättrat naturvårdsarbete, bland 

annat för fåglarnas skull. 

FÅGELSKYDDET ÄR EN central del 

i verksamheten inom BirdLife 

Sverige och här arbetar både 

styrelsen, våra anställda och 

framför allt engagerade regionala 

ideella krafter i hela landet för 

att bevara fåglarnas biotoper 

och livsmöjligheter. Vi arbetar 

under året med att ta fram ett 

helt nytt program för fågelskydd 

och naturvård för föreningen, där 

det ska framgå vilka ställningstaganden 

föreningen gör i olika 

fågelskyddsfrågor. 

Lotta Berg, 

ordförande 

Vår 

Fågelvärld 

ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening – 

BirdLife Sverige. 

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Vår Fågelvärld, Flygfältsgatan 16 A, 423 37 Torslanda. 

Tel: 0739-15 60 99 

ANNONSER 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Tel: 0739-15 60 99 

TRYCK 

Exakta, Malmö, 2018 

ISSN 

2002-8717 

OMSLAG 

Kopparhuvad smaragd (Niklas Aronsson) 

Nästa nummer kommer av Vår Fågelvärld 

kommer 15 oktober. 

BirdLife Sverige 

Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige är en 

obunden och riksomfattande förening för främjande av 

fågelintresse, fågelskydd och fågelforskning. Föreningen 

är den svenska grenen av BirdLife International som 

arbetar med fågelskydd i hela världen. Vår webbadress är 

www.birdlife.se. Vi administrerar grupperna Fåglar inpå 

Knuten och Vår Skådarvärld på Facebook och har en egen 

sida. På Twitter heter vi @BirdLifeSverige. 

MEDLEMSAVGIFTER 

Årligt betalande 295 kronor (inklusive Vår Fågelvärld). 

Ungdomar (upp till 25) 145 kronor. 

Familjemedlemmar 50 kronor extra gör alla i familjen till 

medlemmar. 

PLUSGIRO 19 94 99-5 BANKGIRO 311-1994 

FÖRENINGSKANSLI 

Stenhusa gård, Lilla Brunneby 106, 

386 62 Mörbylånga. Tel: 0485-444 40 

medlem@birdlife.se, www.birdlife.se 

FÖRENINGSFRÅGOR 

info@birdlife.se 

FÅGELSKYDDSFRÅGOR 

Daniel Bengtsson, daniel.bengtsson@birdlife.se 

NATURBOKHANDELN 

Stenhusa gård (adress: se ovan) 

Tel: 0485-444 40 

info@naturbokhandeln.se, www.naturbokhandeln.se 

AVIFAUNA 

Stenhusa gård (adress: se ovan) 

Tel: 0485-444 40, admin@avifauna.se, www.avifauna.se 

OTTENBY FÅGELSTATION 

Ottenby 401, 386 64 Degerhamn. 

Tel: 0485-66 10 93 ottenby@ottenby.se, www.birdlife.se 

4 vår fågelvärld | 4.2018

KANARIEÖARNA 

13 – 21 NOV 

2018 

l lugnt tempo med fågelskådning, 

naturupplevelser och imponerande 

lavalandskap. 

NATURUPPLEVELSE 

Boka din resa nu! 

OKAVANGO & VICTORIAFALLEN 

3 – 13 JAN 

2019 

Exklusiv resa till Afrikas hjärta mitt bland 

elefanter, exotiska fåglar och andra djur. 

SRI LANKA 

5 – 18 JAN 

2019 

Lockande sandstränder, regnskog 

och safari med chans på leopard och 

färggranna fåglar. 

SPANIEN, GIBRALTAR & MAROCKO 

15 – 23 FEB 

2019 

Här kan vi skåda fågel i spännande miljö 

på två kontinenter, vid två hav och i tre 

länder. Spektakulärt! 

NEPAL 

24 FEB – 8 MAR 

2019 

Ett rikt utbud av Nepals härliga 

fågelfauna och chans att se både 

noshörningar och tigrar! 

WWW.AVIFAUNA.SE 

0485 - 444 40 

ADMIN@AVIFAUNA.SE 

795:-*

EXPLOATERING 

AKTUELLT 

Omstridd gruva i Norrland åter i drift 

Trots att det saknas miljöprövning har gruvan i Kaunisvaara norr om Pajala 

startas på nytt. Det väcker frågor om vad miljölagstiftningen är värd. 

Med Norrlands politiker i ryggen har 

gruvföretaget Kaunis Iron AB startat 

driften i gruvan norr om Pajala. 

Trots att det inte har gjorts någon 

egentlig miljöprövning, och trots 

att Naturvårdsverket vill återkalla 

miljötillståndet. I området finns landets 

starkaste stam av den hotade 

skogssädgåsen. 

FOTO: DANIEL BENGTSSON 

ONSDAGEN 18 JULI genomfördes den 

första sprängningen på flera år i det stora 

dagbrottet i Kaunisvaara norr om Pajala. 

Knappt två veckor senare rullade den 

första lastbilstransporten med malm de 

närmare 20 milen mot Svappavaara. Gruvdriften 

har åter startats trots att det saknas 

en egentlig miljöprövning. 

För tolv år sedan, 2006, lockades 

det kanadensiska företaget Northland 

Resources till Kaunisvaara norr om Pajala. 

Satsningen sågs som mycket välkommen i 

denna avfolkningsbygd och fick stor uppbackning 

från nationella politiker. Trots 

detta blev det tidigt problem, och efter 

bara två års drift gick gruvan i konkurs 

2014. Då uppgick skulderna till 14 miljarder 

kronor! 

Men problemen slutade inte där. Under 

hela processen hade miljöfrågorna satts 

på undantag. Att det kunde ske berodde 

på att man kringgick regelverket. Det var 

inte Mark- och miljödomstolen som gav 

tillstånd utan svensk-finska gränsälvskommissionen! 

Med detta tillstånd kunde ett stort dagbrott 

öppnas. I nära anslutning till gruvan 

exploaterades två högklassiga myrar, den 

ena för upplag av gråberg, den andra för 

ett invallat slamupplag. Dessutom byggde 

tillståndet på att malmen skulle fraktas 

med tåg via norra Finland till Kemi hamn, 

men istället har transporterna skett på 

jättelika lastbilar till malmbanan i Svappavaara. 

STRAX FÖRE KONKURSEN 2014 brast en 

Området där en fördämning brast och tungmetallhaltigt slam rann ut över ett stort område. 

En miljöskandal i sig. 

fördämning vid slamupplaget varvid tungmetallhaltigt 

slam rann ut över ett mycket 

stort område. Driften i gruvan har även 

medfört en grundvattensänkning med 16 

meter på myren Kokkovuoma. Myren är 

klassad som riksintresse, och det tillstånd 

bolaget fick medgav endast en sänkning 

med en halvmeter! 

Men nu har gruvdriften åter kommit 

igång, med det nystartade företaget Kaunis 

Iron AB som ägare. Än en gång är uppbackningen 

stor från politiskt håll. Det var 

exempelvis LO-ordföranden Karl-Petter 

Thorwaldsson som tryckte på knappen vid 

första sprängningen i juli. 

NYSTARTEN AV GRUVAN väcker frågan 

om vad svensk miljölagstiftning är värd. 

Naturvårdsverket har vid miljödomstolen 

ansökt om återkallande av gruvans mil- 

jötillstånd och länsstyrelsen i Norrbotten 

har lämnat flera förelägganden gällande 

miljötillståndet. Men platschefen Åsa 

Allan på Kaunis Iron är inte orolig och ser 

inga problem med driften. Till Radio Norrbotten 

sa hon i somras att man är förvånad 

över att Naturvårdsverket agerar. Samtidigt 

sa styrelseordföranden Anders Sundström 

till Norrbottenskuriren att ”Ingen 

kommer att stoppa det här projektet”. 

I DENNA DEL av Norrbotten finns landets 

starkaste stam av den hotade skogssädgåsen. 

Vidare är myrsnäppa en förhållandevis 

talrik häckfågel, och på flera av myrarna 

finns markhäckande pilgrimsfalkar. 

Dessutom är trakten något av ett kärnområde 

för dvärgsparv i Sverige, och ganska 

ofta har sjungande blåstjärtar påträffats. 

Anders Wirdheim 


FOTO: MIKAEL ARINDER/SKANSKABILDER.SE 

TOPP 5 

Vilka fåglar är vanligast när australiensarna 

gör sin Aussie Backyard Bird Count? Tre 

papegojor hamnade på fem-i-topp-listan 2017. 

FOTO: NIKLAS ARONSSON 

Regnbågslorikit, 205 144 ex. 

Regnbågslorikiten har förvisso sin naturliga 

1 

utbredning i delar av Australien, men på andra 

håll är den införd, och där tränger den tyvärr ut 

andra fåglar. 

Populationen av rödspov på Öland har glädjande nog vuxit kraftigt på senare år. 

HOTADE ARTER 

Det går bättre för den hotade 

rödspoven på Öland 

Antalet rödspovar på Öland har 

fördubblats på tio år. Det positiva 

resultatet är frukten av ett lyckat naturvårdsarbete 

som förhoppningsvis 

kan fortsätta att skapa bra förutsättningar 

för rödspoven. 

RÖDSPOVEN ÄR EN av våra mest fåtaliga 

häckfåglar och klassas som Akut hotad 

(CR) på den svenska rödlistan. En orsak 

till det är att rödspoven häckar på blöta 

och betade strandängar, en biotop det 

råder stor brist på i vårt land. 

Under flera decennier har den svenska 

populationen minskat till att bara omfatta 

ungefär 75 par, men nu verkar trenden 

glädjande nog vara uppåtgående, i alla 

fall på Öland där den absoluta majoriteten 

av häckningarna sker. Under vårens 

inventering registrerades 90 par, vilket är 

åtminstone dubbelt så många som för tio 

år sedan. 

Detta uppmärksammas nu också internationellt 

och lyfts fram hos vår moderorganisation 

BirdLife International som 

ett bra exempel på ett lyckat naturvårdsprojekt 

med EU-stöd. Programmet LIFE 

EuroSAP har BirdLife som huvudkoordinator 

och syftar till att förbättra situationen 

för ett flertal hotade vadararter inom 

unionen. 

PREDATORKONTROLL OCH SKAPANDET 

av betade strandängar är de två mest 

betydelsefulla åtgärderna. Samtidigt har 

rävskabb inneburit ett lägre rovdjurstryck 

mot rödspoven. 

Daniel Bengtsson 

Larmhonungsstare, 109 879 ex. 

Trots att den bara 

2 

finns på Australiens 

ostkust och sydöstra kust 

tar den sig in på andra plats. 

Den ökar i de områden där 

det bor många människor, 

vilket satts i samband med 

att andra arter försvunnit. 

Flöjtkråka, 87 725 ex. 

Det finns otaliga klipp 

3 

på nätet som visar 

fiffiga flöjtkråkor ute på 

upptåg. Trots sitt namn är 

den inte en kråkfågel, utan 

hör till tättingfamiljen 

svalstarar som består av 

elva arter i Australasien. 

Gultofskakadua, 69 378 ex. 

Denna praktfulla 

4 

kakadua är vanlig som 

burfågel. Den har anpassat 

sig väl till den europeiska 

koloniseringen av Australien 

och trivs i städer – så till 

den milda grad att den 

anses utgöra ett problem. 

Rosenkakadua, 56 661 ex. 

Är kanske den mest 

5 

spridda av kakaduorna 

och återfinns i princip hela 

Australien. Den är de öppna 

markernas kakadua och ses 

ofta söka föda i grupper på 

marken. Avskogningen har 

därför varit till fördel för den. 

FOTO: NIKLAS ARONSSON FOTO: NIKLAS ARONSSON 

FOTO: NIKLAS ARONSSON FOTO: WIKIMEDIA COMMONS 


AKTUELLT 

NOTISER 

Spetsad skräntärna 

På en vadarexkursion på Gotland, ledd av 

Lars Jonsson, upptäckte man att en skräntärna 

hade ett föremål som gick rakt igenom 

kroppen. Det konstaterades ganska snabbt 

på plats att det bör ha varit en afrikansk pil, 

något som har påträffats tidigare i Sverige på 

lite olika fågelarter. I Facebookgruppen Fåglar 

Inpå Knuten rådde det dock delade meningar, 

en del misstänkte att det var rörvass som den 

kraschat in i, medan andra höll med om pil. 

Fågeln hittades inte igen efter den dagen, vilket 

inte är så konstigt då skräntärnorna är rörliga 

av sig. Den verkade klara sig bra trots föremålet, 

åtminstone vid observationstillfälle. 

FOTO: FREDRIK ANMARK 


Ovanligt färgat 

hönsägg. 

Skräntärna spetsad av pil eller ett vassrör? 

Meningarna går isär. 

Fler utmärkelser vid årets 

riksstämma i Bohuslän 

Efter årets riksstämma på Bohus-Malmön 

missade vi att berätta att Bengt Allberg fick en 

förtjänstplakett för sitt arbete inom SOF, bland 

annat för mångårigt arbete som valberedningens 

ordförande. Dennis Kraft, som avgick som 

ordförande, ärades med titeln hedersordförande. 

Plastinpackad tidskrift 

Sedan många år kommer Vår Fågelvärld till 

sina mottagare försluten i plast, och det av 

två skäl. Dels blev många tidningar förstörda i 

postens hantering, dels blir det såväl enklare 

som billigare att ha med bilagor, som till exempel 

insamlingsbrev och dekaler. I genomsnitt 

fyra av årets sex utgåvor sänds med bilagor. 

I årets nummer 3 hade vi ingen bilaga, och 

samtidigt aktualiserades problematiken med 

plast i världshaven. Till redaktionen kom flera 

mejl som påtalade detta och ifrågasatte varför 

tidningen måste ha plastomslag. Som en följd 

av läsarnas reaktioner kommer vi framöver 

att skippa plasten på de nummer som saknar 

bilagor. Vår förhoppning är att antalet returer 

på grund av skadade tidningar blir lågt, så att 

inte kostnaden för dem överstiger såväl det 

ekonomiska som miljömässiga värdet av att 

slopa plastomslagen. Plasten är återvinningsbar 

och ska sopsorteras på vanligt sätt. 

LANDET RUNT 

Kan ett fågelägg se ut 

precis hur som helst? 

Ingela Eriksson i Horndal blev överraskad 

av ägget en av hennes hönor värpt. Det 

såg inte ut som hönsäggen brukade. 

HÖNOR KAN VÄRPA ägg med alla möjliga 

färger, men i vår del av världen är vita ägg 

vanligast. Färgen på äggen ärvs, så att en 

höna som själv kommit ur ett vitt ägg med 

stor sannolikhet också kommer att värpa 

vita ägg. Det finns många hönsraser som 

värper ägg som är spräckliga, gröna eller 

bruna, men som ägget på bilden ser ut brukar 

det vanligen inte bli. Pigmenteringen 

är i regel jämnt fördelat över ytan. Så vad 

har hänt här? 

Tim Birkhead har skrivit boken The 

Most Perfect Thing som enbart handlar 

om ägg. Pigmenteringen av ägget sker just 

innan äggläggning. När ägget lossnar från 

äggstocken är det bara en gula. Denna 

fångas upp i äggledaren där vitan och två 

skalhinnor bildas utanpå. Cirka 20 timmar 

efter ägglossningen pigmenteras ägget, 

och strax därefter läggs det. Eftersom den 

aktuella hönan la flera liknande ägg kan 

man spekulera i om en del av de celler som 

sprutar på pigmenten inte fungerade som 

de skulle just när ägget passerade. Att äggget 

är brunt vid änden (nose cap) är också 

en störning, som skulle kunna bero på att 

det inte har vänt sig i äggledaren som det 

normalt gör just före läggning. Men någon 

säker förklaring är sannolikt inte möjlig att 

ge och mycket kring hur pigmenteringen 

bildas på fågelägg är fortfarande ett mysterium. 

Niklas Aronsson 

LINNÉ VAR INTE FÖRST MED BINOMIALA NAMN 

Alla fåglar har ett vetenskapligt namn som består av ett släktnamn 

följt av ett artepitet. Sädesärla heter till exempel Motacilla 

alba, där motacilla betyder rörlig stjärt och alba vit. Vår egen 

superstjärna Carl von Linné brukar få all cred för denna binomiala 

nomenklatur, men det var faktiskt en schweizare som hette Gaspard 

Bauhin (1560–1624) som var först. Linné plockade upp idén 

på 1700-talet och förädlade den, men redan på 1600-talet hette 

till exempel gråhäger Ardea cinerea, precis som idag. 


INFORMATION OM VÅRA PRODUKTER FINNS 

HOS EXKLUSIVA SWAROVSKIÅTERFÖRSÄLJARE 

OCH PÅ WWW.SWAROVSKIOPTIK.COM 

EL-FAMILJEN 

GRÄNSLÖS 

PERFEKTION 

Den bästa EL-kikaren någonsin, som med FieldPro-paketet 

tar komfort och funktionalitet till en helt ny nivå. 

Den perfekta optiska prestandan och precisionen, den 

utomordentliga ergonomin och den omarbetade utformningen 

ger en fantastisk fi nish till denna förstklassiga långdistansutrustning. 

Njut av ögonblicken ännu mer – med SWAROVSKI OPTIK. 

SEE THE UNSEEN 

WWW.SWAROVSKIOPTIK.COM

AKTUELLT 

NOTISER 

Åkerholmar får inte tas 

bort utan vidare 

I förra numret av Vår Fågelvärld hade vi en 

artikel om hur det går för jordbruksfåglarna i 

Sverige. Där beskrivs hur en åkerholme tagits 

bort. Vi fick mejl av Magnus Lundström, biolog 

på Jakobi Sustainability. Han skriver att 

åkerholmar är biotopskyddade enligt kapitel 

7 §11 i Miljöbalken. Vidare att: ”Dispens måste 

sökas hos Länsstyrelsen för att ta bort ett 

biotopskydd. Detta gäller även om man ändrar 

utformning, eller kommer att påverka ett 

biotopskydd. Bara när det finns synnerliga skäl 

brukar man ge dispens och då ofta med förbehållet 

att ett nytt liknande element skall byggas 

upp i närheten. Jag har svårt att se att det finns 

skäl i detta fallet. Jag rekommenderar Lena 

Kempe eller Birdlife att anmäla detta till Länsstyrelsen 

då jag är tveksam till att dispens har 

sökts i ärendet. Markägaren kan då bli skyldig 

att göra ett nytt element eller erlägga vite. Om 

inte annat så upplysas om vad som gäller och 

förhindra att andra biotopskyddade värdeelement 

förstörs på dennes marker. Av erfarenhet 

vet jag att man ibland chansar och tänker att 

det är väl ingen som märker eller det gör väl 

inget om bara jag gör det här. Ibland sker det 

också naturligtvis av ren omedvetenhet. Men 

tveksamt i ärenden med stora markägare som 

runt Östen. De borde känna till detta.” 

Inga vadare häckade på 

Grönland under sommaren 

Mycket tyder på att årets häckningssäsong i 

Sverige har varit bra för många arter till följd av 

det torra och varma vädret. På nordöstra Grönland 

verkar situationen ha varit den motsatta. 

Holländska forskare, som studerar hur sandlöpare 

och roskarlar påverkas av klimatuppvärmningen, 

har slagit larm om att häckningarna 

för vadare helt uteblivit i år. Orsaken är att det 

har varit ovanligt mycket snö kvar på nordöstra 

Grönland – så mycket snö har det varit att fåglarna 

inte hann dra igång någon häckning alls. 

Det kan verka förvånande att snömängderna 

varit så stora, men en konsekvens av uppvärmningen 

är att nederbörden under vintern, i form 

av snö, kan komma att öka. Efter sådana vintrar 

tar det längre tid för snön att smälta bort under 

sommaren. Tidsfönstret för fåglarna är kort, 

och det behövs inte mycket förskjutningar 

för att det ska bli omöjligt att hinna med en 

häckningscykel. De sandlöpare, kustsnäppor 

och roskarlar som fångades för att ringmärkas, 

var i flera fall mycket magra, och några hittades 

också döda av svält, vilket visar att det har varit 

ett tufft år för vadarna på nordöstra Grönland. 

Forskarna avslutar med att konstatera att 

situationen kan ha varit bättre längre söderut 

och uppmanar att notera andelen juvenila 

sandlöpare i flockarna under hösten. 

FÅGELFORSKNING 

Ottenby fågelstation kan 

bli nytt zoonos-center 

Regionförbundet i Kalmar län vill, tillsammans 

med BirdLife Sverige, undersöka 

möjligheten att skapa ett center för 

forskning kring fågelburna sjukdomar 

vid Ottenby fågelsstation. 

– Det är väldigt roligt att inte bara vi som 

är engagerade i BirdLife Sverige och Ottenby 

fågelstation ser värdet och potentialen 

i denna unika verksamhet, utan 

att även regionen och olika forskare ser 

att här finns en möjlighet till ytterligare 

synergieffekter, säger BirdLife Sveriges 

ordförande Lotta Berg och fortsätter: 

– Forskning kring zoonoser, som har 

betydelse för djurs och människors hälsa, 

är ett område där stationen redan är aktiv 

och där möjligheterna att expandera 

framöver är mycket goda, säger hon. 

Vid Ottenby bedrivs sedan länge en 

omfattande och bred fågelforskning, bland 

annat gällande fåglarnas betydelse som 

bärare av sjukdomar som kan överföras 

mellan djur och människor – så kallade 

FOTO: OTTENBY FÅGELSTATION 

Det har bedrivits forskning på fågelburna sjukdomar, så kallade zoonoser, under många år vid Ottenby 

fågelstation. Nu vill regionförbundet i Kalmar utveckla verksamheten ännu mer. 

zoonoser. Detta vill Regionförbundet i 

Kalmar län stärka och utveckla. 

TANKEN ÄR ATT starta ett utvecklingsprojekt 

där man undersöker möjligheterna 

för hur zoonosforskningen vid Ottenby 

fågelstation kan utvecklas. 

– Målsättningen är att göra Ottenby 

fågelstation till ett europeiskt forskningscenter, 

säger Ulf Nilsson, ordförande i 

Regionförbundet i Kalmar län. 

– Vi vill på sikt skapa en miljö med ett 

tätt forskningssamarbete mellan sjukhus 

och lärosäten som även attraherar internationell 

forskning, säger han. 

UNDER HÖSTEN PÅGÅR ett arbete med 

att hitta bred finansiering för projektet. 

Därefter är målsättningen att projektet ska 

kunna starta under 2019. Ett antal forskare 

och fågelexperter med anknytning till 

Ottenby fågelstation kommer att ingå i 

projektets expertgrupp. 



vår fågelvärld | 1.2016 11

FACEBOOK Fåglar Inpå Knuten Över 48 000 medlemmar 

FOTO: LARS ANMARK 

Gravanden med sin unge 

Det är inte lätt med balansen när man är liten. 

Ovanligt gulliga 

fåglar inpå knuten 

Från Facebookgruppen Fåglar Inpå Knuten 

hämtar vi den här gången bilder på unga fåglar. 

Årets häckningssäsong ser ut att ha varit 

lyckad på de flesta håll, även om vi inte vet hur 

bra den har varit ännu. Men stora flockar med 

ungstarar, och ringmärkare som berättar om 

välnärda tornseglarungar ger en god känsla 

att det varma torra vädret i huvudsak har varit 

positivt för fåglarna. Med sådana förutsättningar 

är det ofta lättare att hitta larver och 

andra insekter till ungarna, vars aptit alltid är 

måttlös. 


Familjen svarthakedopping 

En snabb tupplur mellan matningarna. 

FOTO: PIA ÖSTERLUND 


FOTO: LARS PETTERSSON 

FOTO: JONNY SAMUELSSON 

Huliganerna 

Tidig skolgång 

”Se och lär!” tycks större hackspetten säga till 

sin unge. 

FOTO: EVA MALMPORT 

Det unga blåmesgänget tar över, medan den juvenila talgoxen 

snällt får vänta. 

FOTO: KERSTIN SVENSSON 

FOTO: HANS GUSTAFSSON 

Ingen nattuggla 

Nyfiken ung hornuggla ser sig omkring i Eva 

Malmports trädgård. 

Välbehövlig 

nedkylning 

Ett svalkande bad bland 

näckrosbladen för den unga 

sädesärlan. 

FOTO: ANN GOMÉR 

Matning pågår 

Det går åt många skalbaggar och andra insekter 

för att få en ung törnskata på vingarna. 

FOTO: MATS ANDERSSON 

Gulliga små änder 

Det är svårt att inte charmas av små gräsandsungar. 

Krävande beting 

Mot slutet av häckningen ser många fågelföräldrar slitna ut. Ungar 

som ständigt kräver mer mat sätter sina spår. 


PORTRÄTT 

Lars Svensson 

16 vår fågelvärld | 1.2016

Målgång 

Det har tagit 15 år av hårt arbete och otaliga 

museibesök. Men nu är Lars Svensson färdig 

med mastodontverket Handbook of Western 

Palearctic Birds. Ett femkilos hemmamuseum 

som borde vara oumbärligt för alla med någon 

form av intresse för tättingar i vår del av världen. 

text och foto Niklas Aronsson 

Lars Svensson tillbringar sin tid i Torekov 

i nordvästra Skåne så ofta han kan. På 

första parkett, med utsikt över Hallands 

Väderö, kan han njuta av havsfåglar, 

hämplingar och husets egna tornseglare 

– de senare häckar i holkar som han själv 

har gjort och satt upp. Huset har varit i familjens 

ägo sedan 1930-talet. Lars morföräldrar hyrde i Torekov 

från 1926, och de blev så förtjusta i byn att de 

köpte eget hus elva år senare. Inget dumt drag, då 

det numera är en av de dyraste adresserna 

i landet. ”Men hellre utsikten 

än pengarna”, säger Lars, när jag för 

det på tal. 

Lars är på ett strålande humör och 

det är kanske inte så konstigt. Dagen 

före hade ett bud kommit och överlämnat 

hans och israelen Hadoram 

Shirihais verk Handbook of Western 

Palearctic Birds (Passerines) – två band som omfattar 

fotografier och beskrivningar av samtliga taxa i 

Västpalearktis. Inte sedan Birds of the Western Palearctic 

(BWP i folkmun) kom ut i sin första upplaga 

1977, har ett så betydelsefullt verk släppts. Efter 15 

års hårt slit, är det till sist färdigt. 

– Det var en underbar känsla när den kom i går 

med kurirpost. Jag har skrivit till Hadoram. Han 

svarade från Japan där han är i fält, att det skulle 

Det var en 

underbar 

känsla när den 

kom igår med 

kurirpost. 

dröja veckor innan får se den, men att han hört att 

den hade blivit fantastisk, säger Lars. 

DE TVÅ BANDEN väger drygt två kilo var. Och då 

är det alltså ”bara” tättingarna som behandlas. Vi 

pratar om 4 500 bilder, tagna av 750 fotografer, 

som visar närmare 500 arter tättingar, och med alla 

underarter totalt drygt 1 000 taxa. Det innebär cirka 

elva bilder per art av de som häckar i området, där 

föresatsen är att visa samtliga dräkter och åldrar. 

Det har varit en lång resa, och 

många andra skulle säkert ha tvivlat 

på att det någonsin skulle bli klart, 

men inte Lars. 

– Jag borde nog ha tänkt så, men 

det har jag inte. Både jag och Hadoram 

är envisa. Det har varit en övervägande 

positiv resa, annars skulle jag 

inte ha gjort den. Sedan har det varit 

rätt kämpigt för jag sätter upp höga krav för mig 

själv, säger han. 

Från början kom idén att publicera en fotobok 

över alla taxa från Hadoram Shirihai. Han bjöd in 

Lars till projektet redan 2000. Sedan tog det några 

år innan arbetet kom igång på allvar. 

– Jag föreslog en lite mer avancerad approach. 

Vi skulle ta upp varenda ras, vi skulle inte skriva av 

andra handböcker. Det skulle bli en självständig ny 

Omslaget visar en basaltstenskvätta, 

en form som 

ges artstatus av Svensson. 

Verkets andra volym. 


PORTRÄTT 

Lars Svensson 

satsen de hade från början om att skriva hälften var 

med tiden ändrades. 

– Jag fick Hadorams tillstånd att redigera hans 

halva så att det blev enhetligt, och följde samma 

standard. Då kunde han, som framstående fågelfotograf, 

koncentrera sig på bilderna. Han blev mer bildförfattare 

och jag textförfattare. Jag hade förmånen 

att få sista ordet om vi var oeniga. Det var vi inte så 

ofta, väldigt sällan faktiskt. Om vi var det så gällde 

det åldersbestämningar, aldrig art, säger Lars. 

Jag trivs 

på 

museer, och 

Hadoram är 

en dynamo 

som driver på. 

Han har ingen 

broms. Vi kör 

på bara. 

röst. Men det där gör att man binder ris åt sin egen 

rygg. Därefter följde en lång rad år av museibesök. 

Det är bara på museer man kan jämföra raser, i fält 

kan du bara se en ras i taget. 

– Jag trivs på museer, och Hadoram är en dynamo 

som driver på. Han har ingen broms. Vi kör 

på bara. Vi har suttit i månader, och om man lägger 

ihop allt blir det säkert ett par år. Jag har åkt två 

gånger om året till Tring utanför London och nästan 

lika ofta till museet i New York. Jag har också varit 

mycket på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm 

och i Paris, Berlin, Köpenhamn och Moskva. 

FÖR ATT GÖRA arbetet mer överskådligt och rimligt 

föreslog Lars tidigt att de skulle starta med tätttingarna. 

– Det är mitt specialområde, även om också 

rovfåglar och ugglor roar mig. 

Lars styrka som textförfattare gjorde att före- 

TAXONOMISKT INNEBÄR BOKEN stora förändringar 

framför allt när det gäller underarter (raser). 

– Vi har skrotat 15 procent av alla raser i västra 

Palearktis efter att noggrant mätt och tittat på dem i 

alla ljus och vinklar. Variationen har i de fallen varit 

för liten. 

Som utgångspunkt har de använt sig av principen 

att tre av fyra exemplar som man lägger upp 

på ett bord ska skilja sig på någon detalj och gå att 

plocka ut. 

– När man inte kan det, blir det ett enda sammelsurium. 

Jag tänker på arter som lavskrika, nötskrika 

och tofslärka där det har beskrivits en enorm massa 

raser från små områden och det håller inte. Det var 

dags att göra en liten städning där tyckte vi, säger 

han. 

En stor del av arbetet har handlat om att mäta på 

längden och tvären. 

– Vi har mätt varje ras med tolv hannar och tolv 

honor som minimum, så att medelvärdena har blivit 

någorlunda underbyggda. För en halv procent av 

alla taxa kunde vi inte hitta tolv av varje kön i museerna, 

men för andra taxa har vi mätt över hundra 

individer. 

Han påpekar att raser per definition är beskrivna 

morfologiskt. De kan inte avfärdas genom att peka 

på DNA. 

– Det är en felaktig slutsats. I så fall måste man 

göra nya beskrivningar av alla jordens 25 000 

taxa. Nu är raserna beskrivna morfologiskt, ibland 

med stöd av lätesskillnader, men det är heller inte 

primärt, utan det som gäller är dräkt, storlek och 

proportioner och det håller vi på. 

BÖCKERNA FÖLJER INTE någon av de stora taxonomierna 

(BirdLife Internationals, Clements eller 

IOC), utan håller sig med en egen uppdelning. 

– Vi har inte följt IOC (International Ornithological 

Congress), eller någon annan auktoritet. Vi 

har tagit en pragmatisk egen ståndpunkt där vi har 

satt upp några kriterier. DNA är ett viktigt, men 

bara stödjande kriterium. Det är en indikation på 

hur länge de har varit genetiskt åtskilda. Vi tycker 

grupperna ska vara reproduktivt åtskilda om man 

ska prata om art eller ras. I grunden har vi ett bio- 


logiskt artbegrepp, med vissa nyanseringar. När det 

gäller stenskvättorna har vi valt att dela upp i arter 

hellre än att behålla morfer eller raser. Det har vi 

gjort med bland annat orientstenskvätta (Oenanthe 

picata), vilket vi tycker är konsekvent i relation till 

det vi skriver i inledningen av boken. 

Lars och Hadoram har valt att betrakta snösiska 

som en egen art, medan brunsiska (cabaret) är en 

underart till gråsiska. Så som det alltså var innan 

BirdLifes taxonomikommitté slog ihop de bägge. 

– Snösiska är en art, och det skriver jag mycket 

noga, och framhöll i Taxonomikommittén, men så 

fort jag slutade där var det någon annan som fick sin 

vilja igenom. Den lumpningen (sammanslagningen) 

bygger inte på erfarenheter, utan på en övertygelse 

baserad på DNA. Jag har varit i fält mycket, och det 

är alltid två vitgumpade när man ser dem. Jag har 

aldrig sett en mix mellan streckad övergump och vit 

övergump, och det har ingen annan heller. Vi har 

några sådana resonemang i boken. 

– Jag är mer säker på snösiska som art, än jag är 

på brunsiska som ras. Vi har också slagit ihop skotsk 

korsnäbb med mindre korsnäbb. Det gör vi för att 

det på Cypern häckar en ras av mindre korsnäbb 

som är minst lika avvikande. För att inte mindre 

korsnäbb ska rämna i fyra–fem arter har vi gått åt 

andra hållet och tagit bort skotsk korsnäbb som 

egen art. 

Vilken art var då jobbigast att skriva om? 

– Nötskrikans variation. Då hade Hadoram, som 

hade kråkfåglarna, redan lagt ned 2–3 dagar i Tring 

(museum i Storbritannien) på att försöka lägga upp 

alla raser för att se vilka som var godtagbara. När jag 

skulle slutredigera fick jag lägga tre dagar i Tring 

jag med. Jag ville också förstå. Det är så många raser 

att man blir snurrig i huvudet. Sedan skriver man 

och ändrar, väger ord på guldvåg, tills man är nöjd. 

Det slutade med att vi plockade bort fem raser. 

BLAND DE RASER som inte har försvunnit finns fennorum, 

alltså Sveriges nordliga skata. 

– Jag var tveksam först, men jag har jätteserier 

med mått. De blir språngvis mer långvingade i 

södra Norrland, och så minskar det vita i vingen lite 

grand. Stegvisa förändringar av utseendet är det jag 

hela tiden söker, för då är det en indikation på att 

det är praktiskt att ha uppdelningar i raser. 

Såväl lövsångare som gransångare har två underarter 

i Sverige. 

– De är båda ursvåra, och på gränsen till att man 

inte vill upprätthålla dem, men det har vi gjort. 

Stora delar av populationen visar skillnader, men 

man kan konstatera att de varierar mer än önskvärt. 

Lägger man upp 25 av varje ras så ser man kanske 

en liten tendens åt ett visst håll. Men det finns 

fortfarande stora oklarheter om vissa underarter 

till gransångare, som till exempel caucasicus, som 

är beskriven från östra Turkiet. De jag har sett där 

skiljer sig inte från abietinus. Men det kan möjligen 

finnas en population av caucasicus som inte går så 

långt söderut. 

Rödstrupig sångare har samma uppdelning i tre 

arter som vi vant oss vid i Sverige: den östliga som 

har namnet rödstrupig sångare (Sylvia cantillans), 

den centrala som heter moltonisångare (S. subalpina) 

och den västliga som fått heta rostsångare (S. 

inornata). 

– I det fallet var det DNA som fick mig att dela 

upp de rödstrupiga i tre istället för två. Det är 

nästan lika stor genetisk skillnad mellan västlig och 

östlig, som mellan subalpina och de andra två. Så 

varför bara två arter? Jag förde fram det i brittiska 

taxonomikommittén när jag satt där, men fick inget 

gehör. 

DE SENASTE ÅREN har det diskuterats om det bör 

finnas en enhetlig taxonomi eller inte. Frågan fick 

ökad betydelse när brittiska taxonomikommittén 

lades ned. 

– Även om det är viktigt att få en enhetlig 

europeisk taxonomi, så tappar man lite forskningsintresse 

och fokus om allt är enhetligt. Det vore 

sympatiskt om man kunde enas, men oenigheten 

genererar ofta mer argumenterande. En rimligt 

likartad syn är bra och praktisk, särskilt för museer 

och bokförfattare. Det är svårt att säga vad som är 

bäst, och tidigare pläderade jag för att vi skulle enas. 

I IOC sitter många duktiga taxonomer, och de måste 

ha intressanta motsättningar som vi inte får reda på 

när de fattar sina beslut. 

Lars svarar ja på frågan om han tycker det finns 

fog för en svensk taxonomikommitté. I många år 

satt han där själv men lämnade delvis på grund av 

de senaste årens ökade vilja att dela upp arter. 

– En av anledningarna till att jag lämnade taxonomikommittén 

var att jag inte ville följa med på 

tåget som delar upp havsfåglarnas alla delpopulationer. 

Varje ö har ju sin egen genetik, eftersom de 

är så ortstrogna, men låter likadant och ser likadana 

ut. Där tycker jag att genetiken har fått för stor vikt. 

Jag är väldigt tveksam till det där. Petrellerna är ett 

bra exempel på det. 

LARS SVENSSON ÄR utan tvekan den nu levande ornitolog 

som har haft störst inflytande på sin samtid, 

inte bara i Sverige, utan kanske i hela Europa. På 

meritlistan finns Fågelguiden som lästs av miljoner, 

och Ringmärkningsguiden som fortfarande är standardverket 

för ringmärkningsstationer över hela 

Europa vad gäller tättingar. Till dessa kan han nu 

lägga det nya praktverket. 

Vilken är hans styrka, enligt honom själv? 

Jag är 

mer 

säker på 

snösiska som 

art, än jag är 

på brunsiska 

som ras. 


PORTRÄTT 

Lars Svensson 

Jag 

ligger 

inte i sovsäck 

på marken i 

veckor och 

tvättar mig en 

gång i veckan, 

det är inte 

roligt längre. 

– Jag ser mig inte som någon stjärna när det gäller 

kunskaper men har ett bra hum om hur man gör 

böcker, och hur man skriver en text så att det blir 

begripligt. Den kombinationen är min nisch. Man 

måste sätta stopp någonstans och inte berätta för 

mycket i varje text. En drivkraft är att lösa problem. 

Det ska vara ordning och reda, och man ska förstå 

det själv innan man skriver om det. 

NÄR LARS SVENSSON inte är i Torekov, så är han i 

sin bostad Stockholm, men det blir numera inte mer 

än cirka fyra månader på vintern. Han är en vinkännare 

av framför allt franska viner, och där ser han 

likheter med fåglarna. 

– Det finns en estetisk sida i båda som jag gillar. 

Jag är en blandning av livsnjutare och ordnande 

nörd. 

Även om han vid 77 års ålder välförtjänt skulle 

kunna dra sig tillbaka har han andra planer. 

– När nästa band kommer med icke-tättingarna, 

kommer jag bara att vara rådgivare. Då släpper vi 

in en massa experter på andra områden, trutdårar 

och andra. Efter det tror jag att jag drar mig tillbaka, 

även om jag skulle vilja hinna göra en ny upplaga av 

Ringmärkningsguiden. Jag har sedan några år tillbaka 

varit en vecka på Ottenby hos Magnus Hellström. 

Det kallar jag för Komvux, en repetitionskurs. Det 

gör jag för att komma i position för att kunna göra 

en sista och femte upplaga av Ringmärkningsguiden 

som ju har haft en oerhört framgångsrik resa 

eftersom den var ensam på marknaden ända tills 

häromåret. I över 40 år var det den enda som fanns. 

Jag kan inte klaga på att inte ha fått genomslag. 

Hemma i Torekov med det efterlängtade bokverket. 

KANSKE LIGGER DE mest arbetsamma och tunga 

åren bakom honom. 

– Jag gjorde min sista stora expedition 2016, 

och då till Altajbergen. Det var jag och tre ryssar 

som hjälpte mig. Jag ville bland annat se och spela 

in bergbeckasin, och fick en underbar inspelning. 

Bekvämlighet blir allt viktigare. Jag ligger inte i 

sovsäck på marken i veckor och tvättar mig en gång 

i veckan, det är inte roligt längre. Nu när handboken 

är klar så kan man väl ta det lite lugnt? 

Kanske blir drömmen om att få se en levande 

långnäbbad sångare just bara en dröm. 

– Jag var med och upptäckte att den häckade i 

östra Afghanistan. Det var museiforskning som gav 

något. Skulle gärna se och höra den. Den är väldigt 

lik busksångare, men sången skiljer lite. 

Han tror att det häckar flera tusen par i östra 

Afghanistan och Tadjikistan. Några lokala veterinärer 

fångade minst 15 stycken när man gick ut och 

efterlyste den, efter att den varit känd genom ett 

enda exemplar i 120 år. 

– Man kanske skulle kunna komma till Tadjikistan 

genom ryska kontakter. Men öster om Kabul är 

farliga områden. 

ÄR ALLA ORNITOLOGISKA problem lösta nu i och 

med handboken? 

– Det finns alla möjliga utmaningar kvar. I boken 

finns kommentarer som berättar om att det finns 

en hel del kvar. Nya generationer kommer inte att 

sakna arbetsuppgifter, det kan jag lova. Det har jag 

inte förstört, säger han och ler. 

Vi tar en promenad ned till hamnen för att äta 

lunch. På vägen dit ringer det i Lars telefon. Det är 

Hadoram som ringer från Japan. Han vill veta hur 

boken har blivit. Lars skiner ikapp med solen som 

står högt på himlen. Han är nöjd. Glad och tillfreds. 

Efter lunchen tar vi en promenad. Lars vill visa 

mig en stenskvätta som är rostfärgad långt upp på 

övergumpen. 

Och han frågar mig: Har du någonsin sett en så 

konstigt tecknad stenskvätta förut? 


Höstmässa på Fågelvägen 

sydöstra Öland 6–21 oktober 

En fantastisk höstupplevelse för hela familjen! 

Äta, Bo, Sova, Leva ... 

◗ Gårdsmarknad. 

◗ Närproducerad mat. 

◗ Kaffe och hembakat. 

◗ Naturbokhandel. 

◗ Natur och kulturguidningar. 

◗ Massor av pedagogiska aktiviteter för barn och ungdomar. 

◗ Glesbygdsbiograf. 

◗ Bildvisning och föreläsningar. 

◗ Glashytta. 

◗ Konst. 

◗ Pubkvällar. 

◗ Yoga. 

Ett brett utbud av övernattningsmöjligheter 

erbjuds: camping, stuga, B&B, 

Bo på lantgård eller hotellstandard. 

Boka din höstresa redan nu: 

www.fagelvagen.com 

F Å G E LV Ä G E N 

S Y D Ö S T R A Ö 

L A N D F Ö R R I K A R E U P P L E V E L S E R 


FORSKNING 

Fåglarnas släktskap 

Taxonomi 

& systematik 

Ska det verkligen vara så svårt att säga vad 

som är en art? Per Alström, professor i ornitologi 

vid Uppsala universitet, förklarar begrepp 

och hur forskarna resonerar. Till vardags 

forskar han om taxonomi, systematik och evolution 

hos fåglar, i synnerhet asiatiska tättingar. 

text Per Alström 

Frågor som berör släktskap mellan 

organismer studeras av taxonomer 

och systematiker. Taxonomi 

är den gren av biologin som ägnar 

sig åt att identifiera, beskriva, namnge 

och klassificera organismer i ett hierarkiskt 

system baserat på deras fylogeni, 

det vill säga historiska släktskap. Termen 

systematik används ofta synonymt med 

taxonomi men har i allmänhet mer fokus 

på släktskap mellan grupper med högre 

taxonomisk rang, exempelvis släkten, 

familjer och ordningar. 

FOTO: P-G BENTZ/STURNUS.SE 

Blåmesarna i Europa ser annorlunda ut än de blåmesar 

som finns i Nordafrika. Så frågan infinner 

sig: Hur ska de klassificeras? 

OM MAN BETRAKTAR de olika fågelarter 

som häckar i ett begränsat geografiskt 

område är det uppenbart att de skiljer sig 

åt genom utseende, sång och andra läten, 

beteende och ekologi, och att de som regel 

inte parar sig med varandra. Under sådana 

omständigheter är det ingen tvekan om att 

knölsvanar, grågäss, sparv- och duvhökar, 

kråkor, råkor, talgoxar och blåmesar är 

olika arter. Men om man vidgar sina 

vyer inser man att det inte alltid är så lätt 

att avgränsa olika arter. I de västra och 

sydvästra delarna av Europa, liksom från 

Centralasien och österut, ersätts våra 

gråkråkor av olika ”sorter” av svartkråkor, 

med viss hybridisering där de möts i smala 

övergångszoner. Blåmesarna i Europa är 

påtagligt olika dem i Nordafrika, vilka i sin 

tur skiljer sig i utseende från blåmesarna 

på Kanarieöarna, och även mellan olika 

Kanarieöar finns markanta skillnader. 

Även talgoxen förekommer över stora 

delar av Europa och Asien, men med tydlig 

variation i utseende mellan olika områden. 

Så hur ska man klassificera dem? 

Som framgår av ovanstående är det 

som regel inga problem att särskilja olika 

Stjärtanden har i fångenskap hybridiserat 

med 28 andra arter och fått fertila ungar 

med gräsand, snatterand och kricka. Men då 

detta i regel inte sker i naturen, är det ingen 

som betraktar dessa hybridiserande taxa 

som samma art. 

arter på en viss geografisk plats, medan 

närbesläktade taxa som förekommer i 

olika geografiska områden ofta orsakar 

svårlösta dispyter mellan taxonomer beträffande 

huruvida de ska klassificeras 

som olika arter eller som underarter (raser) 

av en och samma art. Grunden till denna 

problematik är att arter utvecklas genom 

en gradvis evolutionsprocess, initialt 

i skilda geografiska områden, och att det 

därför är omöjligt att objektivt definiera 

när en ny art har bildats. Det kan liknas 

vid att försöka dra gränsen mellan en befruktad 

äggcell och ett foster, mellan ett 

barn och en vuxen, mellan en medelålders 

person och en åldring, mellan en kort och 

en lång eller en smal och en tjock person, 

och så vidare. Naturligtvis kan man sätta 

gränser, men de är subjektiva och inte 

biologiskt meningsfulla. 

EN STOR MÄNGD olika artbegrepp har formulerats. 

Det mest kända – och samtidigt 

mest misstolkade – är det så kallade ”bio 


FOTO: GÖRAN JOHANSSON 

Hybrid mellan kanadagås och grågås. Dessa 

båda taxa hybridiserar ofta trots att de inte är 

varandras närmaste släktingar. 

logiska” artbegreppet (Biological Species 

Concept – BSC), som formulerats av den 

tysk-amerikanske ornitologen och evolutionsbiologen 

Ernst Mayr. Enligt detta 

artbegrepp utgörs arter av grupper av individer 

som förökar sig med varandra i naturen, 

men som i regel inte förökar sig med 

individer av andra arter. Med andra ord 

parar sig olika arter som häckar i samma 

område normalt inte med varandra. Den 

viktigaste anledningen till detta är att de 

inte svarar på varandras parningssignaler, 

alltså att de är reproduktivt isolerade 

genom yttre reproduktionsbarriärer. (Observera 

att geografisk isolering inte brukar 

betraktas som en ”äkta” reproduktionsbarriär, 

trots att geografisk separation de facto 

leder till reproduktiv isolering.) Av och 

till händer det emellertid att olika (oftast 

närstående) arter parar sig med varandra 

och producerar avkomma (hybrider), som 

vanligen är fullt funktionsdugliga och 

fertila. Hybridisering är särskilt vanligt i 

samband med att en art expanderar sitt 

FOTO: ANDERS WIRDHEIM 

utbredningsområde, eller när en enstaka 

individ av misstag hamnar utanför sitt 

ordinarie häckningsområde, så att den har 

svårt att hitta en partner av samma art. 

Hybrider mellan olika arter av änder och 

gäss är särskilt frekvent förekommande. 

Exempelvis har stjärtanden i fångenskap 

konstaterats hybridisera med inte mindre 

än 28 andra andarter, och det finns belägg 

för att stjärtänder har fått fertila ungar 

med både gräsand, snatterand och kricka! 

Men eftersom dessa arter som regel inte 

parar sig med varandra i naturen, är det 

ingen som skulle komma på tanken att 

betrakta dem som samma art, trots enstaka 

felsteg och trots att de kan få fertil avkomma. 

Ett visst mått av hybridisering är 

alltså fullt godtagbart enligt det biologiska 

artbegreppet, och fertilitet hos hybrider är 

inget hinder för att betrakta två taxa som 

olika arter. Om däremot två taxa skulle 

hybridisera i sådan omfattning att man 

kan förvänta sig att de med tiden kommer 

att sammansmälta till en art, eller att den 

ena arten kommer att dö ut som resultat 

av denna hybridisering, betraktas de som 

samma art enligt det biologiska artbegreppet. 

Två taxa betraktas alltid som olika 

arter om hybriderna är sterila, eller om det 

över huvud taget inte bildas någon avkomma. 

Arterna sägs då vara isolerade genom 

inre reproduktionsbarriärer. 

Det biologiska artbegreppet har kritiserats 

bland annat på grund av att det inte 

är möjligt att objektivt avgöra hur olika 

taxa som förekommer i geografiskt skilda 

områden skulle interagera om de möttes, 

och på grund av svårigheten att avgöra 

graden av hybridisering som krävs för att 

två taxa ska sammansmälta. Det har även 

framhållits att det biologiska artbegreppet 

ofrånkomligen ger en felaktig bild av 

evolutions historien när taxa som inte är 

varandras närmaste släktingar klassificeras 

som samma art på grund av att de regelmässigt 

parar sig med varandra. 

Enligt en noggrann genomgång av taxonomiska 

fågelstudier under de senaste 60 


FORSKNING 


Till skillnad från det 

biologiska artbegreppet 

syftar de båda 

fylogenetiska artbegreppen 

till att spegla evolutionshistorien. 

åren var unika egenskaper i utseende det 

mest använda artavgränsningskriteriet, 

tvärt emot den allmänna uppfattningen 

att det biologiska artbegreppet är det som 

använts oftast för fåglar. 

DET FINNS TVÅ huvudgrupper av så kallade 

”fylogenetiska” artbegrepp: ”monofyletiska” 

artbegrepp, som kräver att arter ska utgöra 

monofyletiska grupper, och ”diagnostiska” 

artbegrepp, som kräver att arter ska uppvisa 

unika egenskaper i fråga om exempelvis 

utseende. Till skillnad från det biologiska 

artbegreppet syftar båda dessa till att 

spegla evolutionshistorien, utan hänsyn 

till vad eventuella interaktioner mellan 

olika populationer, såsom hybridisering, 

skulle kunna leda till i framtiden. Två taxa 

med olika utvecklingshistorier skulle alltså 

kunna klassificeras som olika arter, även 

om man bedömer att de genom framtida 

hybridisering kanske skulle upphöra att 

existera som egna enheter – de är arter 

idag, oavsett vad som skulle kunna hända 

i framtiden. Det fylogenetiska artbegrepp 

som fått mest uppmärksamhet och spridning 

inom ornitologin är formulerat av 

Joel Cracraft och syftar till att avgränsa 

de minsta urskiljbara enheter som har en 

gemensam historia. Alla taxa med konstanta, 

”diagnostiska”, skillnader i någon 

ärftlig egenskap (till exempel fjäderdräkt) 

hos åtminstone ett av könen eller en viss 

åldersgrupp är per definition olika arter. 

Skillnader i enstaka gener duger dock inte 

för att definiera arter, eftersom olika gener 

kan ha olika historia, som kan skilja sig 

från artens. 

Kritiker av denna artdefinition menar 

att den inte är något verkligt artbegrepp, 

eftersom det inte säger något om vad en 

art verkligen är (det vill säga exempelvis 

ett segment av en utvecklingslinje eller en 

reproduktiv enhet), utan bara anger vilka 

kriterier som krävs för att identifiera enheter 

som skulle kunna klassificeras som 

arter eller underarter (se nedan). 

Vidare framhålls ofta att med förfinade 

redskap, till exempel mer avancerade 

DNA-analyser, kan allt mindre enheter 

detekteras. Andra varianter av fylogenetiska 

artbegrepp betonar att arter ska utgöra 

monofyletiska grupper av populationer, 

alltså grupper som omfattar alla populationer 

som har ett gemensamt evolutionärt 


Gråsiskan är en polytypisk art, det vill säga en art där man definierat flera olika underarter. En art utan 

urskilda underarter benämns monotypisk. 

ursprung (Figur 1), utan att definiera hur 

dessa grupper ska avgränsas, det vill säga 

utan att ange några artkriterier. 

BEGREPPET UNDERART, eller ras, är inte 

lika väldefinierat som begreppet art. 

Anhängare av det biologiska artbegreppet 

betraktar alla närbesläktade taxa som inte 

uppnår artstatus som underarter. Underarter 

är följaktligen geografiskt skilda 

populationer som inte anses vara isolerade 

genom yttre eller inre reproduktionsbarriärer 

och därför klassificeras som samma 

art. 

Generellt är skillnaderna mellan olika 

underarter av samma art mindre än skillnaderna 

mellan olika arter. Olika underarter 

av en och samma art skiljer sig ofta 

bara till utseendet, och skillnaderna kan 

variera från subtila färgnyansskillnader 

som varierar klinalt, det vill säga gradvis 

över ett geografiskt område, till väldefinierade 

och påtagliga olikheter. En art med 

underarter sägs vara polytypisk, medan 

en art utan urskilda underarter benämns 

monotypisk. 

Många anhängare av fylogenetiska artbegrepp 

erkänner inte underarter alls utan 

endast arter, det vill säga endast monotypiska 

arter. Detta innebär att åtskilliga taxa 

som klassificeras som underarter enligt 


FOTO: HANS CRONERT/SKÅNSKA BILDER 


Gulärla Motacilla flava har två distinkta underarter 

i Sverige, sydlig gulärla M. f. flava (t.v.) och 

nordlig gulärla M. flava thunbergi (ovan). De 

klassi ficeras oftast som olika underarter, eftersom 

de häckar i olika geografiska områden, och 

endast skiljer sig åt i få avseenden och dessutom 

hybridiserar regelbundet. 

Fig. 1. Fylogenetiskt träd för fem taxa (t.ex. 

arter), A–E. Förgreningspunkterna (”noderna”), 

markerade med pilar representerar okända förfäder. 

Observera att alla grenar kan roteras runt 

noderna, som i en mobilskulptur, så att t.ex. A 

och E skulle kunna hamna intill varandra i trädet. 

Släktskap avgörs emellertid av placeringen i förhållande 

till gemensamma förfäder. Exempelvis 

är A och B närmare släkt med varandra (”systertaxa”) 

än med några andra taxa, eftersom de 

har en närmaste gemensam förfader som ingen 

annan art delar (vid pil 3), medan A och E har en 

senaste gemensam förfader vid pil 1. Systergrupper 

är lika gamla, och man kan inte säga att den 

ena är mer primitiv eller mer avancerad än den 

andra, eller att den ena är förfader till den andra. 

Monofyletiska grupper av taxa (”klader”), dvs. 

grupper vars medlemmar delar en mer sentida 

gemensam förfader med varandra än med 

medlemmar av andra grupper, är markerade 

med olika bakgrundsfärg. Monofyletiska grupper 

identifieras som regel genom att de delar unika 

(”synapomorfa” eller ”härledda”) egenskaper, 

som nedärvts från en närmaste gemensam 

förfader (t.ex. har A–C fyra sådana egenskaper, 

indikerade med ljusgröna streck på grenen som 

leder upp till deras gemensamme förfader). 

Den egenskap som är markerad med lila streck 

hos alla taxa utom B fanns sannolikt redan hos 

den gemensamme förfadern till alla fem taxa 

men har förlorats hos B och indikerar alltså inte 

att A+C+D+E är närmaste släktingar. Om A är 

krokodiler, B fåglar, C sköldpaddor, D ödlor och 

E ormar kan den lila egenskapen representera 

huvudsakligen fjällig hud, som kännetecknar alla 

dessa utom fåglar (som ju bara har kvar fjäll på 

tarserna och tårna). Enligt modern klassificering 

ska alla grupper ovanför artnivån vara monofyletiska. 

Följaktligen kan C och D inte placeras tillsammans 

i ett annat släkte eller en annan familj 

än A, B och E. Illustration: Jan-Åke Winqvist 


FORSKNING 


FOTO: TOMAS LUNDQUIST/N 

Iberisk gransångare, till utseendet lik en gransångare 

och tidigare betraktad som en underart 

av denna. Men på grund av genetiska skillnader 

och annorlunda sång har den numera artstatus. 

det biologiska artbegreppet är arter enligt 

dessa personer, medan andra taxa inte alls 

erkänns. 

ENLIGT KEVIN DE QUEIROZ är alla moderna 

artdefinitioner varianter av ett allmänt artbegrepp 

och ska ses som kompletterande 

snarare än oförenliga. Hans slutsats är att 

de väsentliga skillnaderna mellan olika 

artbegrepp har sin grund i att de fokuserar 

på olika stadier i utvecklingshistorien, 

liksom på olika egenskaper som anses 

definiera arter: konstanta skillnader i 

utseende, som är kärnan i fylogenetiska 

artbegrepp, utvecklas före reproduktiv 

isolering, som är det viktigaste kriteriet 

enligt det biologiska artbegreppet. Enligt 

hans General Lineage Concept of Species 

eller Unified Concept of Species är arter 

”segment av utvecklingslinjer på populationsnivå”, 

och han betraktar andra artdefinitioner 

som redskap för att avgöra om 

en viss population representerar en unik 

utvecklingslinje, det vill säga en art, eller 

inte. Alternativt anser han att de kan ses 

som underkategorier av hans mer allmängiltiga 

artbegrepp (”reproduktivt isolerade 

arter”, ”monofyletiska arter”, ”diagnosticerbara 

arter”). 

SAMMANFATTNINGSVIS KAN MAN konkludera 

att det för en fågelskådare inte bör spela 

någon roll om ett visst taxon behandlas 

som en art eller en underart. De olika gulärlorna 

är till exempel lika intressanta 

oavsett om de betraktas som arter eller 

underarter – eller kanske till och med 

ännu mer spännande just därför att de 

utgör gränsfall! 

I många sammanhang är det däremot 

av yttersta vikt att man försöker identifiera 

de minsta enheterna som har en unik gemensam 

utvecklingshistoria. Alla studier 

av ekologi, fysiologi, genetik, artskydd 

med mera utgår från kunskapen om arter. 

Grundförutsättningen är hela tiden att 

man känner till vilka arter som finns och 

deras namn. Linné hävdade att: ”Om du 

inte känner till namnen försvinner också din 

kunskap om tingen.” Kunskapen om släktskap 

är nödvändig för att kunna följa hur 

Fig. 2. Enligt de Queiroz (1998, 2005, 2007) 

”allmänna artbegrepp” (”Unified Concept of 

Species”) är arter segment av utvecklingslinjer 

på ”populationsnivå” (inte på ”släktes-/familjenivå”), 

medan traditionella artbegrepp fokuserar 

på olika stadier i evolutionsprocessen. Artbildningsprocessen 

hos fåglar inleds med att en 

ursprungsart vid tidpunkten markerad T1 delas 

upp i två geografiskt separerade utvecklingslinjer 

(se Faktaruta 2) (detta sker säkerligen oftast 

mer etappvis än vad bilden antyder). Därefter 

utvecklar dessa gradvis mer och mer påtagliga 

skillnader i utseende, läten, beteenden och 

ekologi, monofyletiska genträd samt reproduktiv 

isolering (T2–T8). Alla artbegrepp identifierar en 

art före T1 och två arter efter T8. För utvecklingsstadierna 

däremellan skiljer sig uppfattningarna 

mellan anhängare av olika artbegrepp på grund 

av deras olika uppfattningar om vilka egenskaper 

som definierar arter. Sydliga och nordliga 

gulärlor (bild på föregående uppslag) befinner sig 

någonstans mellan T1 och T8, medan sädesärlor 

och gulärlor passerat T8. Illustration: Jan-Åke 

Winqvist (efter de Queiroz 1998, 2005, 2007). 

olika egenskaper utvecklats, och för att 

förstå arters historiska utbrednings- och 

spridningsmönster. Om man analyserar 

arter som omfattar olika utvecklingslinjer 

som inte är närbesläktade, riskerar man att 

dra felaktiga slutsatser om de evolutionära 

processer som man studerar. 

NÄR DET GÄLLER artavgränsningar finns 

bara ett svar på frågan om DNA-analyser, 

likt oraklet i Delfi, kan besvara alla frågor: 

Nej! DNA-analyser är vida överlägsna 

studier av yttre (som fjäderdräkt och 

form) och inre (anatomiska) egenskaper 

när det gäller att rekonstruera släktträd, 

men inte för att avgränsa arter. När det 

gäller artgränser bör emellertid DNA-data 

betraktas som en av flera olika, mer eller 

mindre likvärdiga, bedömningsgrunder för 

artavgränsningar. 

Det är viktigt att komma ihåg att det 

finns många felkällor när det gäller analyser 

av DNA-data. I fall där DNA-analyser 

pekar på att en eller flera underarter av en 

viss polytypisk art är närmare släkt med 

en eller flera andra arter än med den art de 

anses tillhöra, kan detta vara en god indikation 

på att denna polytypiska art i själva 

verket utgörs av två eller flera arter. 

För att vara fullt övertygande krävs 

emellertid att sådana resultat kan styrkas 

av oberoende data, till exempel olika gener 

som inte är nära kopplade till varandra, 

eller en kombination av genetiska och 

andra data. Exempelvis uppmärksammades 

atlasflugsnapparen, som tidigare betraktades 

som en nordafrikansk underart 

av svartvit flugsnappare, genom att den 

enligt mitokondriellt DNA var syster till 

både svartvit flugsnappare och halsbandsflugsnappare, 

det vill säga inte närmre 

släkt med den förra. Likaså föranledde 

upptäckten att azurmes och europeiska 

blåmesar var närmre släkt med varandra 

enligt mitokondriellt DNA och nukleärt 

DNA än med nordafrikanska och kanariska 

blåmesar till att blåmesen delades upp 

i två arter. 

OFTA ANVÄNDS PROCENTUELLA genetiska 

avstånd mellan olika populationer som ett 

hjälpmedel för att avgränsa olika arter. 

Det sägs ofta att ”population A skiljer sig 

x procent från population B, vilket ger 

stöd för att de är olika arter”. Förvisso är 

genetiska distanser användbara taxo 


FOTON: TOMAS LUNDQUIST/N 

Tornseglare och blek tornseglare (t.h.) betraktas som olika arter men är nästan identiska när det gäller de mitokondriella gener som analyserats. 

nomiska redskap, men återigen bör de 

inte ensamma ligga till grund för artav 

gränsningar, och de bör inte heller 

till mätas överdrivet stort värde. Först 

och främst, eftersom gener förändras 

gradvis kan man inte fastställa några 

objektiva gränsvärden mellan arter och 

underarter. Vidare kan olika gener ha 

olika evolutionshistorier, som inte nödvändigtvis 

överensstämmer med artens. 

Dessutom har olika gener och faktiskt 

till och med olika delar av en och samma 

gen ofta väldigt olika evolutionstakt, och 

inte ens undersök ningar av samma gen 

från olika studier är direkt jämförbara. 

Påståendet att ”art A och B skiljer sig 

i x procent” är med andra ord ganska 

intetsägande. 

SOM EXEMPEL PÅ fåglar som allmänt betraktas 

som olika arter, men som är nästan 

identiska i fråga om de mitokondriella 

gener som analyserats kan nämnas spetsbergsgås/sädgås/fjällgås, 

ejder/prakt ejder, 

vitnäbbad islom/svartnäbbad islom, storlabb/bredstjärtad 

labb, ormvråk/örnvråk, 

tornseglare/blek tornseglare, tallsparv/ 

gulsparv, gråsiska/snösiska, samt större 

korsnäbb/mindre korsnäbb. Hos åtminstone 

några av dessa förekommer en viss 

grad av hybridisering, och för i alla fall 

tallsparv/gulsparv (liksom för ortolansparv/rostsparv, 

som skiljer sig aningen 

mer) har det föreslagits att mitokondriellt 

DNA från den ena arten har överförts 

till och ”fixerats” hos den andra arten. 

Detsamma antas ha inträffat hos gul- och 

citronärlor, där vissa populationer/underarter 

av båda arterna enligt det mitokondriella 

släktträdet är närmare släkt med 

den andra arten än med den egna. Detta 

motsägs av studier av kärn-DNA. När det 

gäller tornseglare/blek tornseglare har det 

istället föreslagits att bristen på differentiering 

beror på att de har åtskilts så nyligen 

att mitokondriella skillnader ännu inte 

hunnit ”fixeras”. 

Omvänt finns flera exempel på extremt 

stora genetiska divergenser inom en och 

samma population. Hos rödstjärt finns 

skillnader i mitokondriellt DNA från en 

och samma lokal, även inom en och samma 

familjegrupp, som är minst lika stora 

som skillnaderna mellan vissa andra rödstjärtsarter. 

Även hos den marockanska 

underarten av sädesärla och hos korp i 

västra USA har man upptäckt liknande 

mönster. I dessa tre fall drog författarna 

slutsatsen att det troligen funnits populationer 

som utvecklats isolerade från varandra 

under en längre tid men som sedan 

sammansmält på grund av avsaknad av 

(eller åtminstone ofullständiga) reproduktionsbarriärer. 

På senare år har flera artavgränsningsmetoder 

baserade enbart på DNA föreslagits. 

Dessa syftar till att med hjälp av analyser 

av flera oberoende gener identifiera 

unika utvecklingslinjer som kan betraktas 

som arter. 

OAVSETT VILKET ARTBEGREPP man sympatiserar 

med bör taxonomer alltid basera 

artavgränsningar på en kombination av 

olika kategorier av oberoende data, såsom 

fjäderdräkt, form (”morfometri”), läten, 

DNA (helst flera oberoende gener), beteenden, 

ekologi, geografiska utbredningar 

och eventuella interaktioner mellan 

populationer som kommer i kontakt med 

var andra. Detta tillvägagångssätt kallas 

numera med ett modeord ”integrative 

taxonomy”. Studier av morfologi (fjäderdräkt 

och form) var länge den i särklass 


FORSKNING 


Detta kan naturligtvis 

vara frustrerande 

om man jobbar 

hårt på sin artlista och 

bara räknar arter, men 

det är bara att gilla läget 

och fortsätta njuta av 

naturens mångfald! 

viktigaste metoden för artavgränsning, och 

detta är fortfarande ett synnerligen viktigt 

redskap. Strukturella skillnader kvantifieras 

som regel och analyseras ofta även 

statistiskt, medan skillnader i fjäderdräkt 

oftast endast beskrivs i subjektiva termer 

som ”gråare på ryggen” eller ”kraftigare 

streckad på bröstet”. På senare tid har 

det emellertid blivit vanligare att försöka 

kvantifiera och statistiskt analysera 

även skillnader i fjäderdräkt, exempelvis 

med hjälp av en kamera. Eftersom många 

fåglar, till skillnad från människor, kan 

se färger inom det ultravioletta spektrumet, 

och ofta uppvisar färgteckningar 

som inte är synliga för det mänskliga ögat 

kan fotografier tagna i UV-ljus också vara 

användbara. Det är viktigt att ha i åtanke 

att förändrings hastigheten hos yttre 

egenskaper varierar kraftigt. Många arter 

som varit separerade under lång tid skiljer 

sig ytterst litet i utseende (till exempel 

rör-, kärr- och busksångare), medan en 

del unga taxa är markant olika (som olika 

underarter av gulärlor). 

UNDER DE SENASTE decennierna har 

studier av sång och andra läten kommit 

att spela en allt mer framträdande roll i 

taxonomiska studier. Detta grundar sig på 

insikten att särskilt sången (åtminstone 

ofta) är en viktig reproduktionsisolerande 

barriär mellan sympatriska arter, det vill 

säga arter som förekommer tillsammans 

inom ett geografiskt område. Dessutom 

har det ökande resandet och tillgången till 

små bandspelare och mikrofoner dramatiskt 

ökat kunskapen om läten hos olika 

populationer. Det är lätt att kvantifiera 

ljudskillnader mellan olika taxa (och individer) 

med hjälp av ljudanalysprogram, 

som även kan illustrera ljud grafiskt i form 

av sonogram. 

Studier av beteenden, i synnerhet 

parningsspel (till exempel sångflykter 

hos lärkor) och ekologi (som biotop) kan 

också vara betydelsefulla pusselbitar för 

taxonomiska ställningstaganden. Det är 

även viktigt att beakta de geografiska 

utbredningarna liksom eventuella interaktioner 

mellan olika taxa med överlappande 

häckningsområden. Om två eller flera taxa 

har angränsande men ej överlappande 

utbredningar, utan att hybridisera, brukar 

detta tolkas som att någon form av 

reproduktionsisolerande barriärer och/ 

eller konkurrens om resurser håller dem 

åtskilda. Om de möts i hybridzoner är det 

av intresse om dessa är konstanta i tid 

och rum eller förändras i utbredning (förskjuts, 

breddas eller krymper). Även graden 

av hybridisering och om denna ökar 

eller minskar med tiden, samt naturligtvis 

hybridernas fortplantningsframgång, är 

värdefulla fakta. 

NÄR DET GÄLLER tolkningar av data är det 

av största vikt att man har ett tillräckligt 

stort material från stora delar av de olika 

FOTO: ANDERS WIRDHEIM 

Gulnäbbad lira ansågs tidigare vara en art med tre (geografiskt åtskilda) underarter. Sedan en tid har 

Atlantens och Medelhavets gulnäbbade liror fått artstatus (som gulnäbbad lira resp. scopolilira). Men 

då dessa är mycket lika och sällan möjliga att artbestämma i fält, anses numera inget av de cirka 120 

fynden i Sverige säkert kunna bestämmas till art – något som vållat frustration i skådarleden. 

populationernas utbredningsområden, 

för att säkerställa att de observerade skillnaderna 

inte endast utgör individuell eller 

diffust avgränsad variation. Man bör med 

andra ord inte grunda taxonomiska slutsatser 

på studier av ett fåtal exemplar eller 

material från en begränsad del av ett större 

utbredningsområde. 

AVSLUTNINGSVIS vill jag understryka att 

enligt min mening är inget artbegrepp vida 

överlägset något annat. På grund av att 

artbildning är en gradvis process, som till 

och med kan ”reverseras” genom att två 

separerade populationer sammansmälter, 

så är alla försök att definiera artgränser 

mellan populationer som varit separerade 

förhållandevis kort tid (alltså sådana som 

vi taxonomer ofta träter om huruvida de 

ska betraktas som arter eller underarter) 

till viss del subjektiva. Detta kan naturligtvis 

vara frustrerande om man jobbar hårt 

på sin artlista och bara räknar arter, men 

det är bara att gilla läget och fortsätta 

njuta av naturens mångfald! 


Sri Lanka – endemer & blåvalar 

Res med oss i 15 dagar till Sri Lanka, 

den gröna juvelen i Indiska oceanen. 

Möt landets fågelvärd med 33 endemer och flera nyligen 

splittade arter som är unika för Sri Lanka och södra Indien. 

Vår lokala guide har 20 års erfarenhet av fågelguidning och 

behärskar även landets fauna- och fjärilsvärld. 

Vi färdas genom regnskog, 

högland och slättområden och 

besöker de klassiska fågellokalerna. 

I Yala nationalpark har vi även chans 

att se leopard och andra spännande 

däggdjur. I mitten av resan stannar 

vi ett par dagar vid sydkusten och 

åker på valsafari för att se blåval. 

Max åtta personer. 

Datum: 

23 jan–6 feb 2019, 

platser kvar 

Pris: 24 900:- 

exkl. flygresa 

9-23 jan 2020, 

Pris: ej fastställt 

Mer information? 

Kontakta Spoonbill travel: Erik F. Nordberg 0705-29 23 11 • Karin Andersson 070-223 70 71 

Försommarfåglar 

på Österlen 

14–19 maj 2019 

Liten, exklusiv grupp 

5–7 deltagare 

Lugnt tempo 

Unika fåglar 

Pris från: 

11 800 kr 

Guide: 

Magnus Ullman 

Boka på: 

www.svenskaturistforeningen.se/forsommarfaglar 

MELLBY ÖR INN 

Bekvämt boende på gammal Ölandsgård. Åtta trivsamt 

inredda rum, alla med eget badrum. Denna idyll ligger 

mitt i världsarvet cirka tre mil från Ölands södra udde. 

Självhushåll, grillplatser och trädgårdar. 

Vi erbjuder Yoga. 

Varmt välkomna! 

Agneta och Chris, 0735285646, mellbyinn.com. 

S Y D Ö S T R A Ö 

F Å G E LV Ä G E N 

L A N D F Ö R R I K A R E U P P L E V E L S E R 


RESEREPORTAGET 

Costa Rica 

”A KETTLE OF 

HAWKS” 

En skruv med över tusen bredvingade 

vråkar (merparten av 

fåglarna på bilden), kalkongamar 

och prärievråkar. 

36 vår fågelvärld | 1.2016

För den som vill uppleva 

mesta möjliga vildmark 

på minsta möjliga 

yta är Costa Rica ett 

perfekt val. Korta transporter, 

myllrande regnskogar 

och en mångfald 

som slår det mesta. 

Vilken tid på året man 

är där spelar mindre roll 

än man kan tro. 

text och foto Niklas Aronsson 

Ioktober i fjol hade jag förmånen att bli inbjuden 

till den första Costa Rica Bird Challenge 

någonsin. En tävling med deltagare från hela 

världen. Totalt tävlade tre lag mot varandra 

under åtta dagar i fält. Det blev en stenhård 

kamp där lagen tillsammans såg en bra bit 

över 500 arter. Mitt lag slutade visserligen på sista 

plats med sanslösa 476 arter, men det var jämnt. 

Upp till tvåan saknades bara två arter, medan laget 

som vann nådde 482 arter. 

COSTA RICA HAR varit ett populärt resmål för 

svenskar under lång tid. Däremot är det ytterst få 

som åker dit under andra årstider än under vintern. 

Fördelen med att åka på hösten är att man då får 

ta del av det magnifika sträcket genom Centralamerika. 

Det finns inget annat ställe i världen där 

så många fåglar passerar varje år. Kekoldi Hawk 

Watch i Costa Ricas sydöstra hörn var vid vårt 

besök en kokande gryta av bredvingade vråkar, prärievråkar, 

kalkongamar, mississippiglador, svalstjärtade 

glador, rödstjärtade vråkar, pilgrimsfalkar och 

stenfalkar i galet stora antal. 

Visst är det större risk att det regnar under 

hösten, men mindre risk än man kanske föreställer 

sig. Vi hade knappt en droppe regn under vår resa. 

Dessutom är det stor skillnad på Costa Ricas västoch 

östkust. På Atlantsidan är klimatet betydligt 

torrare än på Stilla Havssidan. Och några större 

mängder är det sällan frågan om. 



Costa Rica 

Munkfågel, en art i familjen 

trögfåglar i ett träd vid Tuis 

valley. 

Tvåtåig sengångare är den 

ena av två arter sengångare. 

Den andra heter tretåig. 

Hanne av praktquetzal. 

Den har en färgprakt som 

nästan känns overklig. 

Vulkanjunco. 

FÅGELSKÅDNING I COSTA RICA är å ena sidan enkelt. 

Det finns fåglar överallt, många är lätta att se i 

kikare och att fotografera och fälthandboken Birds 

of Costa Rica har nyligen kommit i en ny uppdaterad 

utgåva med fina bilder. Å andra sidan kan skådningen 

vara oerhört frustrerande. Inte minst när man 

vandrar i regnskogen. Man tänker sig kanske att 

med den mångfald som finns i djungeln så är det lätt 

att hitta liv, men så är det sällan. I stället slås man 

av tystnaden, ibland ett läte, något som prasslar, 

en agouti kanske, men så passerar stigen över en 

armé myror. Då är det dags att hålla ögon och öron 

öppna. Finns det myror, så finns det fåglar. Arter 

som är specialiserade på att hålla sig nära armémyrors 

och bladskärarmyrors motorvägar. Dessa arter 

finns inom många fågelfamiljer, som till exempel 

den rödstrupiga myrtangaran eller den pärlvingade 

myrtörnskatan. 

Samtidigt som det är viktigt att hålla koll på myror, 

är det lika viktigt att regelbundet rikta ögonen 

uppåt, mot trädkronorna. Rätt vad det är så passerar 

ett följe fåglar, ett Costaricanskt meståg med arter 

som blådaknis och gulbent nektarkrypare. Självklart 

med representanter från den oerhört artrika 

familjen tangaror som nektartangara, silverstrupig 

tangara och rödkragad tangara. Sedda från rätt vinkel 

är de vidunderligt tecknade, men underifrån, där 

de hoppar i kronorna, ser alla lika grönaktiga ut. 

COSTA RICA ÄR artrikt. Vad beträffar fåglar har drygt 

900 arter setts, och fler än 600 häckar här. Orsaken 

är den varierade topografin i kombination med olika 

typer av regnskog. Artrikedomen är störst i regnskogarna 

vid foten av bergen och ett stycke upp. Bergen 

är ofta vulkaniska, och på hög höjd finns arter 

som anpassats till dessa biotoper som till exempel 

vulkankolibri och vulkanjunco. Mängden 

ekologiska nischer är enorm. Förflyttar man 

sig till en angränsande dal kan faunan se 

helt annorlunda ut, vilket är fascinerande. 

COSTA RICA BIRD CHALLENGE startade i 

huvudstaden San José, varifrån vi åkte 

mot Poás vulkan. Redan vid kaféet Freddo 

Fresas i Poasito kan man relativt enkelt bocka 

av några av bergsspecialiteterna, som mindre 

öronkolibri (Lesser violetear, som tidigare hette 

Green men som har splittats) och purpurstrupig 

bergsjuvel. Här kan man också, med lite tur, springa 

på tvåtåig sengångare. Det är omöjligt att inte tjusas 

av allt annat djur- och växtliv när man är i Costa 

Rica. 

Gallo Pinto är ett annat matställe med kolibrimatning, 

där man kan en av blott sex endemer 

(Costa Rica är ett litet land till ytan), kopparstrupig 

emerald, sann ögonfägnad. 

Guldgroda (Green 

and black poison 

dart frog). 

Regnskog i de 

Costaricanska bergen. 

Från bergsområdet åkte vi vidare mot Selva 

Verde i landets nordöstra del. Nattexkursionen gav 

flera pilgiftsgrodor som guldgroda och rödögd bladgroda 

– den mest fotograferade grodan av 

dem alla, den rödögda bladgrodan. 

NÄSTFÖLJANDE MORGON stod Selva Biological 

Station på programmet, samt Braulio 

Carilla National Park. En vidsträckt låglandsregnskog 

möter besökaren runt Selva 

Verde, vars fågelrikedom är häpnadsväckande. 

Här dväljs svartvita trögfåglar och 

magnifika större soldataror patrullerar över 

krontaket. Djupt inne bland träden sitter rödstjärtade 

jakamarer och krontyranner. Plötsligt hör vi 

en hög vissling och efter en stund har vi lyckats 

lokalisera var den gråvita vråken sitter. På vägen 

därifrån ser vi inte mindre än ett dussin snökotingor 

samtidigt, en lättigenkännlig art som kan vara 

klurig att upptäcka. 

Vid Braulio ser vi helt kort en kungsgam, en 

fågel som inte heller är alldeles lätt att få korn på, 

medan vi glider fram i trädtoppshöjd på en linbana. 


Djupt 

inne 

bland träden 

sitter rödstjärtade 

jakamarer 

och krontyranner. 

Costaricasparvuggla. Kustskrikuv. Tornuggla. Barbent skrikuv. 

Chólibaskrikuv. 

Tofsuggla.v. 

FAKTA Resa till Costa Rica 

◗ Flyg 

Tills nyligen gjordes inga 

transatlantiska flygningar 

till flygplatsen i San José. 

Då flög man antingen via 

USA eller Panama. Sedan i 

slutet av förra året kan man 

flyga direkt till huvudstaden 

i Costa Rica från några 

destinationer i Europa, dock 

inte från Sverige. Kostnaden 

tur och retur ligger på cirka 

8 000 kronor. 

◗ Boende 

Det finns mängder med 

bra boenden i Costa Rica. 

Priserna inkluderar ofta 

helpension, guider och 

tillgång till vandringsleder 

runt lodgen. Därav blir 

priset relativt högt. Men 

en guide rekommenderas 

verkligen om man vill få ut 

mesta möjliga av resan. Det 

är billigare att åka dit under 

lågsäsong. 

◗ Säkerhet 

Som överallt finns inbrottstjuvar 

och snattare, så det 

är bra att hålla koll på sina 

grejer, men Costa Rica är ett 

tryggt land att färdas i, med 

glada och trevliga människor. 

Visste du att Costa 

Rica är ett av få länder som 

inte har någon armé? 

◗ Övrig fauna 

Fyra arter apor där vrålapan 

är lättast att se (och höra). 

Men även kapucinapa, spindelapa 

och död skalleapa 

förekommer. Tvåtåig och 

tretåig sengångare är närmast 

omöjliga att inte se under 

ett besök i Costa Rica. 



Costa Rica 

Bara 

några 

timmars skådning 

runt 

ranchen ger 

cirka 120 arter 

av vilka brunbröstad 

tyrann, 

den lilla 

sagofén snöhätta 

... är 

några. 

Trevligt, men det är svårt att skåda från något som 

hela tiden rör sig. 

FRÅN BRAULIO GÅR resan söderut, mot Kekoldi och 

Selva Bananito lodge, en ekolodge i utkanten av 

La Amistad National Park, en av de plaster där det 

fortfarande finns jaguarer. Innehavaren berättar att 

man med nattkameror har kunnat identifera i alla 

fall tio olika individer i området. Jag och min lagkompis, 

Sam Woods, till vardags guide på Tropical 

Birding, kör en nattexkursion där vi hittar större 

poto och pauraquenattskärra, förutom en gigantisk 

groda som bär namnet Savage’s Thin-toed Frog. 

Efter Kekoldi, där vi kollar sträcket nästföljande 

dag, går resan, och tävlingen vidare mot Rancho Naturalista. 

Ett välskött ställe som drivs av amerikanskan 

Lisa Erb. Skickliga lokala guider, som Harry 

Barnard, gör att man får ut mesta möjliga av resan. 

Bara några timmars skådning runt ranchen ger oss 

cirka 120 arter av vilka brunbröstad tyrann, den 

lilla sagofén snöhätta, en läcker liten kolibri, och 

halsbandsjakobin är några. 

Vid Tuis valley ser vi senare på dagen en solrall 

breda ut sina ädelstensskimrande vingar. 

FÖR ATT MAXIMERA antalet arter behöver man besöka 

många platser, och eftersom det är vårt syfte så 

går resan vidare över vulkanbergen i Talamanca och 

Irazu National Park med en vulkan som är över 3 

400 meter hög. På vägen upp får chauffören syn på 

en praktquetzal, som är Guatemalas nationalfågel. 

Här ser vi både glitterkolibri, ett par långstjärtade 

silkesflugsnappare och faktiskt också en costaricasparvuggla. 

Väl över på den låglänta Stillahavssidan anländer 

vi till ytterligare en ekolodge, helt självförsörjande 

på el, Macaw Lodge. Som namnet antyder finns den 

röda aran Ara macao här. Det tar inte lång tid innan 

vi ser ett par flyga förbi, men de visar sig svåra att 

komma riktigt nära dessa skygga fåglarna. 

I Carara National Park har vi just tittat på en av 

alla häftiga trogoner, en bairdtrogon, när jag plötsligt 

noterar ett kraftigt rep på vägen. Det tar några 

sekunder att inse att repet är en stor lansorm, en av 

de farligaste ormarna i Mellanamerika. 

Efter ett besök vid La Ensenada åker vi upp i 

bergen till Monteverde för en sista kraftsamling. 

Vid hotellet sitter både en barbent skrikuv och en 

brunstrimmig uggla. På vägen tillbaka till San José 

lyckas vi få syn på några vadare, som blir de sista 

arterna innan tävlingen är över. Vårt lag har spurtat 

bra, men inte tillräckligt. Det spelar mindre roll – i 

slutändan var det den förtrollande naturen i Costa 

Rica som vann. 

Kopparhuvad smaragd. 

Rödstjärtad jakamar. 

Rödstrupig myrtangara. 

Trastgök. 

Krontyrann. 


Stillheten en tidig morgon vid Macaw Lodge i västra Costa Rica. Macaw Lodge är en ekolodge och självförsörjande 

på el och mat. 

En eldnäbbsaraçari pryder omslaget till den nya utgåvan av 

Birds of Costa Rica. 

Söndag 23 september | Föreläsningar | Guidningar | Familjeaktiviteter 

Fri entré 

på alla 

aktiviteter. 

Välkommen! 

naturum Getterön | Getterövägen 2 A, Varberg | tel 0340-87510 | www.folkochfåglar.se 

Kom och upplev höstens rika fågelliv i Getteröns naturreservat • Sveriges 

främsta naturfotografer ställer ut • Ringmärkningsvisningar • Föreläsningar med 

Eva Kronvall, Annette Seldén/N, Josefin Nilsson/N och Thord Fransson • 

Pippipodden spelas in framför publik • Skattjakt och Science Safari för barn 

I samarbete med Studiefrämjandet, Varbergs ornitologiska förening och SOF Birdlife. Med stöd från Varbergs Sparbanksstiftelse. 


DJUPDYKNING 

FÅGLAR 

OCH FÄRG, 

DEL 3 

I fyra delar förklarar Magnus Ullman hur fåglarnas färger 

uppstår. Vad färgerna består av, och hur de har mejslats 

fram av evolutionen under årtusenden. 

I den tredje delen behandlas strukturfärger. 

text och foto Magnus Ullman 

De färger som tidigare behandlats 

(Vår Fågelvärld 2/2018 och 3/2018) 

är pigmentfärger – melanin som 

ger svarta, rödbruna och grå färger, 

samt karotenoider som ger färger 

längs skalan blekgult till scharlakansrött: 

vissa pigment täcker exempelvis bröstfjädrarna 

– pigment som reflekterar ljus av en viss 

våglängd och vårt öga uppfattar fågelns bröst som 

grått, gult, knallrött et cetera beroende på vilket 

pigment som deponerats i fjädern. Principen är 

densamma som när man målar en vit stol med röd 

färg – stolen tillförs pigment som reflekterar ljus av 

en viss våglängd och vårt öga uppfattar stolen som 

röd. 

På samma sätt som man kan skrapa bort den 

röda färgen från stolen kan man avlägsna den från 

en röd fjäder även om tillvägagångssättet är annorlunda 

– om man lägger fjädern i en basisk lösning 

några minuter blir lösningen röd och fjädern kraftigt 

blekt. 

Magnus Ullman är 

mångårig medarbetare i 

Vår Fågelvärld och en av 

våra experter som svarar 

på läsarnas frågor under 

vinjetten Fråga experten. 

Han har genom åren gett 

ut ett stort antal böcker 

om fåglar. 

TILL SKILLNAD FRÅN svart, rödbrunt, gult, knallrött 

och andra pigmentfärger bildas blå färger inte av 

några pigment. 

Blått skapas snarast som färgerna i ett prisma 

– ett helt färglöst glas som bryter det infallande 

ljuset så att olika kulörer framträder. I ett vanligt 

trekantsprisma delas det infallande vita ljuset upp i 

regnbågens färger. 

Hos fåglar är det fjäderns intrikata mikrostrukturer 

som bryter ljuset på liknande sätt som i ett 

prisma så att endast blå färger reflekteras. 

EN KONTURFJÄDER BESTÅR AV ett skaft från vilket det 

sticker ut långa strålar. Från strålarna sticker korta 

bistrålar ut. Bistrålarna har mycket små hakar som 

fäster i andra bistrålar så att fjädern får en slät yta. 

Med en ytterst grov förenkling kan man säga att 

skaft, stråle och bistråle motsvaras av stam, gren 

och barr hos en gran. 

Strålarnas yta består av ett lager keratin, ett 

protein som är starkt, hårt och ljusgenomsläppligt. 

Keratin finns också hos däggdjur (även människor) i 


hår, klor, naglar, hovar, horn samt i kräldjurens fjäll 

och skal. Detta yttre lager hos strålen kallas cortex. 

Under cortex finns ett poröst, tvättsvampsliknande 

lager med keratin och luftfickor. Om fjädern 

är färgad finns allra underst dessutom ett lager 

svarta melaninpartiklar. Om fjädern är vit saknas 

lagret med melaninpartiklar. Vi talar som sagt om 

mikrostrukturer; tjockleken hos dessa olika lager 

mäts i nanometer, det vill säga miljondelar av en 

millimeter. 

DEN BLÅ FÄRGEN hos en hanne av blåtrast bildas när 

fjäderdräkten är belyst av solljus eller annat vitt 

ljus – en blandning av regnbågens alla färger. Komponenterna 

i strålens svampiga lager gör att ljus av 

korta våglängder (blått och lila) reflekteras, men de 

är för små för att reflektera ljus av långa våglängder 

(rött, orange, gult och grönt) som passerar igenom 

utan att hindras. När detta ljus når strålens understa 

lager absorberas det av det svarta melaninet. Resultatet 

blir att ögat uppfattar en blå fågel. Eftersom 

den blå färgen bildas av ljuset skiftar färgtonen och 

intensiteten med hur solljuset faller. Många har 

blivit besvikna när deras första blåtrasthanne satt i 

skugga eller i motljus: ”Är de inte blåare än så!?” 

Den blå färgen skapas alltså av ljusets brytning 

och är inte en egenskap hos fjädern i sig. Om man 

lägger fjädern i en basisk lösning blir vätskan inte 

blå, och tar man upp fjädern och torkar den är den 

lika blå som tidigare. Enda sättet att eliminera den 

blå färgen är att förstöra fjäderns intrikata mikrostruktur 

exempelvis genom att banka på den med 

en hammare. 

Blå färger i hudpartier produceras med hjälp 

av samma mekanismer som blått hos fjädrar men 

istället för keratin är det ett annat vanligt protein, 

kollagen, i huden som gör att endast ljusets blå våglängder 

reflekteras. 

Blått pigment har aldrig konstaterats hos fåglar. Den blå färgen alstras av fjädrarnas mikrostruktur 

som gör att korta våglängder (blått) reflekteras medan alla längre våglängder 

(grönt till och med rött) absorberas. Hanne av blåtrast, Spanien, april 2014. 

BLÅTT FÖREKOMMER OFTA i skimrande varianter – 

kungsfiskare och blåkråkor är goda exempel. Skimrande 

blått skapas inte av ljusets brytning i strålarna 

utan istället i bistrålarna som har en annorlunda, 

enklare konstruktion. 

Även bistrålarna har en hård yttre, genomskinlig 

cortex men den omger en inre kärna av keratin 

Vi talar som sagt om 

mikrostrukturer; tjockleken 

hos dessa olika lager 

mäts i nanometer. 

Blå färger är mer beroende av hur ljuset faller än de flesta andra färger. Ghatsvisseltrast, 

Indien, januari 2014. 


DJUPDYKNING 

Beroende på hur tjock 

cortex är kan den skimrande 

färgen variera från brons 

via lila till blått och grönt 

(utan strålens svampiga lager). I den inre keratinkärnan 

kan det också finnas svarta melaninpartiklar. 

Den skimrande effekten uppstår enligt samma mekanismer 

som hos en tunn oljefilm på en vatten yta. 

Det hela är rätt komplicerat och här nöjer vi oss 

med en förenklad version. När ljuset träffar cortex 

reflekteras en del av det direkt i cortex ytterhölje, 

medan en del passerar in. En del av det ljus som 

tränger in reflekteras i cortex botten (om keratinkärnan 

innehåller ett lager av svart melanin) och 

passerar åter ytterhöljet där det når det ljus som 

reflekterats där. Eftersom en del av ljuset gått en 

längre sträcka och dessutom med lägre hastighet 

(en effekt av att det passerar in i cortex) hamnar de 

två typerna av reflekterat ljus ur fas med varandra – 

och den skimrande effekten uppstår. 

Många av världens alla kungsfiskararter är skimrande blå på ryggen. Smyrnakungsfiskare, 

Indien, januari 2004. 

DE FLESTA MATTA STRUKTURFÄRGER ligger i ljusets 

kortvågiga spektrum, ultraviolett–lila–blått. 

Många fåglar med skimrande färger har bara 

ett lager, cortex, där ljuset bryts i ytterhöljet och 

i botten. Beroende på hur tjock cortex är kan den 

skimrande färgen variera från brons via lila till blått 

och grönt – och färgen skiftar dessutom beroende 

på vinkeln till observatören. Välbekanta exempel 

i vår svenska fauna är stare liksom huvudena hos 

bergand och vigg men också bronsibis. 

Hos många fåglar bryts ljuset inte bara i cortex 

utan i flera identiska keratin-/melaninlager med 

resultatet att färgerna blir extremt skimrande; ju 

fler supertunna lager desto mer skimrande briljans. 

Dessa skimrande färger förekommer i regnbågens 

alla varianter. Det mest talande exemplet är kolibrierna 

som inte har några karotenoidbaserade färger 

men ändå uppträder i de mest skiftande skepnader, 

inklusive röda, orange och gula kulörer. 

VITT SKAPAS PÅ SAMMA SÄTT som blått, det vill säga 

med hjälp av fjäderns mikrostrukturer. Hos vita 

fjädrar saknas det underliggande svarta melaninlagret 

som absorberar ljus av långa och medellånga 

våglängder. Istället reflekteras ljus av alla våglängder 

på samma sätt – och fjädern blir vit. 

Gräsandens skimrande huvud är oftast grönt men kan också skifta från lila till blått beroende 

på vinkeln. Halland, april 2010. 


Kurilerna, Kamtjatka & 

Berings ö 

– en kryssning i Eldringens värld 

EN OKÄND VÄRLD ÖPPNAR SIG. Med ett bekvämt kryssningsfartyg besöker 

vi dramatiska och vackra vildmarker – Kamtjatka, Berings ö och kedjan av 

öar i Kurilerna bjuder på björnar, späckhuggare, bardvalar, tumlare, sjölejon, 

havsuttrar och otroliga mängder med havsfåglar – en artrikedom som är unik. 

Vi får studera allt från jättehavsörnar, Laysanalbatrosser, olika slags liror 

och stormsvalor till strömänder, tofs- och hornlunnefåglar, glasögontejstar, 

smalnäbbade-, krag-, marmor-, tofs- och plymalkor, för att bara nämna några. 

Färden går längs majestätiska vulkaner med storslagna vildmarker som 

få har fått se. Här möter de kalla näringsrika strömmarna i Stilla havet land 

och stiger upp mot ytan, vilket ger upphov till ett imponerande marint liv vars 

motsvarighet är svårt att finna på 

andra platser på jorden. Färdledare 

är vår naturkunnige reseproducent 

Peter Hunger. 

RESEDATUM: 27 maj – 9 juni 2019 

LÄS MER OM RESAN: www. 

aventyrsresor.se/naturkryssningar 

RING 08-5560 69 00 eller 

MEJLA resor@aventyrsresor.se 

Hör gärna av dig till vår 

reseproducent Peter Hunger, 

på 08-5560 69 02 eller 

peter@aventyrsresor.se 

STORA UPPLEVELSER I SMÅ GRUPPER SEDAN 1984 

www.aventyrsresor.se Tel 08-5560 69 00 

aventyrsresor 

aventyrsresor 


DJUPDYKNING 

GRÖNA FÄRGER ÄR OFTA en kombination av strukturfärg 

och pigment. Hos gröna fåglar reflekteras ljuset 

på samma sätt som hos blå, det vill säga endast ljusets 

korta våglängder (blått–lila) reflekteras medan 

de längre våglängderna absorberas. Men dessutom 

är gula karotenoider deponerade i fjädern precis på 

samma sätt som hos fåglar med gula partier. Blandningen 

av blått och gult ger grönt – och beroende på 

de blå respektive gula kulörernas ton, mättnad och 

styrka skapas en oändlighet av olika gröna nyanser. 

Blandningen av blått och 

gult ger grönt – och kan 

skapa en oändlighet av olika 

gröna nyanser. 

Helvita fåglar är inte överdrivet 

vanliga men förekommer 

ändå i alla världsdelar. 

En grupp med flera 

representanter är hägrarna. 

Den vita färgen bildas av 

fjädrarnas mikrostrukturer 

som reflekterar ljus av alla 

våglängder så att resultatet 

blir vitt. Silkeshäger omgiven 

av tre revhägrar. Iran, 

januari 2018. 

I trädens kronor finns gott 

om lövgröna fåglar. Det 

gröna är en blandning av 

strukturfärgen blått och 

pigmentfärgen gult. Grönsångarens 

gula ögonbrynsstreck 

består av enbart gult 

pigment utan inblandning 

av strukturblått. Öland, 

augusti 2011. 


Hos ”lövhoppande” småfåglar fungerar den gröna ovansidan 

som kamouflage. Grön ovansida förekommer regelbundet 

även hos de båda praktfågelgrupperna kungsfiskare 

och biätare. De sitter ofta i grönskan och spanar och kan 

ha nytta av att smälta in i bakgrunden. Grön biätare, Kazakstan, 

maj 2011. 

Ejderns gröna nackfläck består av något i fågelsammanhang 

så ovanligt som grönt pigment. Skåne, oktober 2009. 

De allra flesta gröna färger – och alltid hos tätttingar 

– skapas av denna kombination av blå strukturfärg 

och gula karotenoider. Men det finns också 

exempel på grönt som enbart är en effekt av fjädrarnas 

mikrostruktur utan att gult pigment är inblandat, 

som gräsandens huvud liksom hos kolibrier, 

biätare, blåkråkor och fruktduvor. 

MEDAN BLÅTT PIGMENT över huvud taget inte konstaterats 

hos fåglar förekommer grönt pigment 

sällsynt. Turakor är en grupp om drygt 20 smakfullt 

vackra arter i tropiska Afrika med en unik pigmentuppsättning. 

Dels har de ett rött pigment som inte 

är en karotenoid utan kopparbaserat, kallat turacin, 

dels har de ett grönt pigment, turacoverdin, som 

också det är kopparbaserat. 

På betydligt närmare håll finns ejdern, vars gröna 

fält i nacken också är ett grönt pigment, möjligen 

besläktat med turacoverdin. Gröna färger har sällan 

undersökts hos fåglar och det är möjligt att man 

kommer att upptäcka fler gröna pigment. 

Gröna metallicfärger förekommer 

hos åtskilliga 

kolibrier. Till skillnad från 

många gröna färger är gula 

karotenoider inte inblandade 

alls hos kolibrier utan 

färgerna skapas helt av 

fjädrarnas mikrostrukturer. 

Rubinkolibri, Florida, januari 

2011. 

BLÅTT OCH ULTRAVIOLETT – attraktions- eller statusmarkör? 

Ljus av våglängderna från rött till lila är 

alla synliga för det mänskliga ögat. Men ultraviolett 

är mer kortvågigt än det synliga ljuset, och osynligt 

för oss människor och andra däggdjur. 

Men för fåglar kan ultravioletta färger vara en 

viktig del av en fågels dräkt. Så är exempelvis fallet 

med den ”svarta” strupfläcken hos hannar av 

blåryggig skogssångare – en fläck som i själva verket 

reflekterar ultraviolett ljus vars intensitet honorna 

värderar för att bedöma hannarnas kvalitet. 

STUDIER AV BLÅHAKE, blåmes och stare visar att 

honor attraheras främst av hannar med mättad blå 

färg med rejält inslag av ultraviolett, och det gäller 

troligen blå hannar av alla arter. Kanske är det så 

att ljus av kortast våglängd – ultraviolett – kräver 

fjäderdräkt med extra precisa mikrostukturer för 

att framträda väl och på så sätt signalera hannens 

höga kvalitet. 

Blå färg kan också signalera status hannar 


Intensiv blå färg är en 

statussignal mellan hannar 

i samband med häckningen. 

emel lan. I ett experiment med östsialior (Eastern 

Bluebird) sattes ett begränsat antal holkar upp i ett 

område, och de ockuperades omedelbart av hannar 

med intensivt blå färg. Efter en tid sattes fler holkar 

upp i samma område och när man jämförde de sena 

hannarna visade de sig ha mer dämpade blå färger 

än elithannarna. Experimentet understryker att 

intensiv blå färg är en statussignal mellan hannar i 

samband med häckningen. 

Genom att manipulera färgen hos blåmes har 

man demonstrerat att den blå–ultravioletta färgen 

inte markerar status mellan hannar (även om den 

ökar attraktionen visavi honor) medan blåhakens 

blå–ultravioletta intensitet är en statussignal, som 

hos östsialia. 

FÖR ATT LJUSET ska brytas så att blått eller andra 

strukturfärger framträder korrekt krävs att fjäderns 

finaste mikrostrukturer hålls i perfekt skick. Det 

fordrar att fågeln är vid god vigör så att den på daglig 

basis kan putsa sig. Dessutom behöver fågeln 

hålla sig fri från fjäderlöss och andra parasiter som 

skadar fjädrarna. En fågel i dålig kondition saknar 

med andra ord ofta dräktens normala lyster. 

Gröna färger hos tättingar och många andra är 

beroende av gult karotenoid och saknas det eller har 

fel färgton blir också den gröna färgen fel. 

Men det vanligaste färgfelet orsakas av brister i 

det underliggande lagret av melanin som krävs för 

att allt ljus utom det blå ska absorberas. Saknas det 

melanin så reflekteras vitt ljus istället för blått. 

Den mörka strupen hos blåryggig skogssångare uppfattas av oss människor i allmänhet som 

svart (infälld) men beroende på vinkeln kan den också verka blåtonad (stora bilden; fotona 

visar samma individ vid samma tillfälle men i olika ljus). Den mörka strupen reflekterar 

dessutom ultraviolett ljus – osynligt för oss människor men viktigt när en blåryggig hona 

bedömer hannens kvalitet. New Jersey, USA, september 2015. 

Blåmes med färgfel. Fågeln tycks ha deponerat korrekt 

mängd gula karotenoider på undersida och rygg. Vad den 

till stor del saknar är det underliggande lagret av melanin 

som krävs för att allt ljus utom det blå ska absorberas så att 

vingar och hjässa blir blå och ryggen blir grön (i blandning 

med de gula pigmenten). Skåne, februari 2006. 

Blåhakens emaljblå bröst är både en attraktions- och statusmarkör, det vill säga både visavi 

honor och andra hannar. Stjärnlös blåhake av rasen cyanecula, Spanien, april 2015. 

40 vår fågelvärld |4.2018

Facebook “f” Logo CMYK / .eps Facebook “f” Logo CMYK / .eps 

VcSmart 

10x30 / 14x30 

NYHET! 

Skakfri upplevelse med Kenko VcSmart 

MED VC 

Kenko VcSmart 10x30 / 14x30 

- kompakt kikare med bildstabilisering 

och avancerad optik 

När man tittar igenom en högförstorande 

kikare upplever man det ofta svårt att hålla 

den tillräckligt stilla. Bilden hoppar och 

skakar vilket gör det svårt att urskilja detaljer. 

Men tack vare inbyggd bildstabilisering ger 

Kenko VcSmart en behagligt lugn och skarp 

bild som gör det enkelt att studera de olika 

delarna i exempelvis ett landskap, en fågel 

eller andra slags djur. Den gör det också 

möjligt att skåda en längre tid innan ögonen 

tröttnar. 

www.focusnordic.se 

FocusNordic 


RESEREPORTAGET Farne Islands text och foto Torgny Nordin 

Tordmule. 

FÄRDER 

OCH FÅGLAR 

PÅ FARNE 


I brittisk fågellitteratur möter 

man ofta namnet Farne Islands 

– inte minst när det gäller tärnor, 

alkor och andra havsfåglar. 

Koltrastsången flödar. Hannarna sitter 

i slänten längs vägen upp mot den 

höga borgen med ett tiotal meters 

mellanrum och sjunger för full hals, 

likt tornerspelens härolder. Enstaka 

hämplingar inspireras att hänga 

med i musicerandet, men tystnar snart. De har inte 

mycket att komma med nu när koltrastarna är på 

sitt allra bästa sånghumör. 

Himlen genomkorsas av tornseglare vilka viner 

över tinnar och torn och skottgluggar. En rödhake, 

några råkor och ett par svarthakade buskskvättor 

gör att det nästan känns som hemma, men bakom 

krönet öppnar sig havet och långt ut över vågorna 

drar stormfåglar och plogar med havssulor förbi. 

Den tusenåriga borgen här i Bamburgh ligger på 

den strategiska plats som var kungadömet Bernicias 

huvudstad. Området kom under femhundratalet 

att domineras av anglosaxare, slogs samman med 

sydligare kungariken och bildade Northumbria eller 

Northumberland som det heter idag. Mot slutet av 

sjuhundratalet härjade och styrdes Northumbria 

av vikingar; i den Anglosaxiska krönikan berättas 

bland annat om år 876 då vikingahövdingen Halvdan 

”delade ut northumbrernas land och man började 

plöja och försörja sig”. 

Borgen som idag spejar ut över Nordsjön byggdes 

av normanderna, vikingaättlingarna, men har 

förstås spelat ut sin politiska roll sedan länge. Som 

inspelningsplats för allehanda Shakespearedramer 

och äventyrsfilmer är den dock betydande. Walter 

Scotts Ivanhoe som i decennier visats på nyårsdag en 

i svensk television är exempelvis inspelad här. 

Northumberland som i norr gränsar till Skottland 

är en högintressant region i ornitologiskt hänseende, 

i synnerhet gäller det nordöstra kusten runt 

Bamburgh med sina strategiska sträck- och övervintringslokaler 

samt häckområden för sjöfåglar 

och fågelbergsarter som normalt hör hemma i nordligare 

och mer svårtillgängliga trakter. Få ställen i 

vår del av världen erbjuder dessutom fågelskådning 

i en lika historiskt rik miljö – det brukar inte dröja 

förrän man står med kikaren bland klosterruiner, 

hängivna pilgrimer, romerska befästningsverk, helgongravar, 

vikingaminnen och dystra borgar. 

Med ryggen mot borgen spanar jag ut över havet och 

fångar i ett svep de intressantaste fågellokalerna. 

I norr tidvattensön Lindisfarne vilken stundom är 

förenad med northumbriska kusten, stundom ligger 

helt isolerad med sina minnen från år 793 då 

klostret anfölls av vikingar, något som för övrigt 

kom att bli inledningen på de månghundraåriga 

vikinga tågen i västerled. Efter att kloster och kyrkor 

återuppbyggts på Lindisfarne används främst namnet 

Holy Island, vilket signalerar platsens centrala 



Farne Islands 

Nära men ändå fjärran ligger 

Inner Farne. Det är svårt 

att landa vid ön och vattnen 

mellan ön och fastlandet 

kan vara förrädiska. Få 

platser i vår del av världen 

erbjuder fågelskådning i 

en lika historiskt rik miljö 

som området innanför Farneöarna. 

S:t Cuthberts kista bärs 

bort av munkarna för att 

undkomma vikingarna. 

Sentida skulptur i klosterkyrkan 

på Holy Island. 

betydelse för kristendomen i England snarare än 

vikingarnas hemsökelse. 

Hitom Lindisfarne breder våtmarkerna Fenham 

Flats och Budle Bay ut sig. Under höst och vinter 

sträcker och övervintrar tiotusentals gäss, änder 

och vadare i området. Trots att stränderna och fuktängarna 

ligger på ungefär samma breddgrad som 

Malmö uppträder här stora mängder av flera arter, 

inte minst vadare, vilka inte övervintrar hos. Främst 

gäller det kustpipare och kustsnäppor, myrspovar 

och roskarlar. 

Rakt i öster breder en arkipelag av småöar ut sig: 

Farne Islands. Man brukar skilja på Inre och Yttre 

Farneöarna, fast i själva verket rör det sig om cirka 

femton till trettio öar, beroende på om det är ebb 

eller flod. Viktigast såväl ornitologiskt som historiskt 

är Inner Farne samt Staple Island. Man når ut 

till dem med båt – om vädret tillåter – från den lilla 

staden Seahouses som ligger ett par kilometer söder 

om Bamburg. 

I kikaren urskiljer jag de olika Farneöarna, eller 

åtminstone några av dem eftersom det är högvatten 

och samtidigt blåsigt vilket får vågorna att gå höga. 

Närmast Inner Farne, Knoxes Reef och West Wideopens, 

bakom dem Staple Island, Brownsman, 

Wamses och Longstone. En ö, eller snarare ett rev, 

som ligger lite närmare Lindisfarne heter Swedman 

och jag kan inte låta bli att fundera på betydelsen. 

Att tolka ortsnamnen här i området är emellertid 

en grannlaga uppgift eftersom anglosaxiska, fornnordiska, 

keltiska och andra språk sammanblandats 

och eroderats ner till oigenkännlighet under historiens 

gång. Farne Islands kommer dock från anglosaxiskans 

Fárena éalande, alltså De farandes öar 

eller Vandringsöarna. 

Varför de fått det namnet vet ingen, men när jag 

fokuserar på Swedman drar flera långa band med 

havssulor förbi. Några glider orörligt fram – som om 

de mirakulöst lyckats upphäva tyngdlagen – medan 

andra stannar till, tar höjd, och prövar fiskelyckan. 

Harpunlikt blixtrar det till. Men avståndet är för 

långt för att jag ska kunna se om de är framgångsrika. 

Havssulorna häckar inte här, utan är förmodligen 

på väg till eller från den närmaste bosättningen 

som ligger strax norrut, i Skottland på ön Bass Rock 

i mynningen av Firth of Forth. Att så skulle vara 

fallet framgår ju för övrigt tydligt av havssulans 

latinska namn Morus bassanus, vilket ungefär betyder 

den dumdristige från Bass-ön. Under lång tid 

var S:t Kilda utanför Yttre Hebriderna känd som 

världens största häckplats för havssula, men för ett 

par år sedan gjorde några skotska ornitologer en 

noggrann räkning och kunde då konstatera att Bass 

Rock gått om S:t Kilda och nu huserar där över etthundrafemtiotusen 

sulor. Inte undra på att till och 

med oansenliga Swedman får besök av dumdristiga 

Bassöbor. 

Det råder surmulen stämning i Seahouses för tredje 

dagen i sträck. Krimskramsaffärerna längs huvudgatan 

erbjuder visserligen nedsatt pris på sina lunnefågelmuggar 

och dito kylskåpsmagneter, fast det 

hjälper föga när vinden friskar i och båtarna ut till 

Farneöarna tvingas ligga kvar i hamn. Den växande 

gruppen med förväntansfulla turister och fågelskådare 

från storstäder i södra England kan inte göra 

annat än vänta. Och vänta. 

Möjligheten att på närhåll uppleva häckande 

lunnefåglar och tordmular, sillgrisslor och tretåiga 

måsar, toppskarvar och tärnor är visserligen bättre 

ute på Farneöarna än någon annanstans i England, 

men öarna kan vara besvärliga att lägga till vid och 

färden ut bör inte underskattas. Även som fartygsoch 

sjömanskyrkogård är farvattnen runt Farneöarna 

vida berömda, eller rättare ökända. 

Jag bestämmer mig för att återvända till Seahouses 

senare, men tar först en sväng nere i hamnen 

för att se om det blåst in något intressant. Skepparen 

till en av turistbåtarna säger uppmuntrande, 

utan att riktigt tro på det själv, att det kanske lättar 

fram mot eftermiddagen. Jag frågar honom om 

Swedman, varför ön heter som den gör. Han skakar 

på huvudet, har uppenbarligen ingen aning. ”Fast”, 

tillägger han – och pekar på en grupp ejdrar som 


ekvämt lagt sig tillrätta på båtrampen – ”varför de 

där kallas för Cuddy Duck det vet jag, men det vet 

väl alla”. 

Farneöarna är inte endast en vallfärdsort för 

brittiska fågelskådare, utan även för kristna pilgrimer. 

Den senare kategorin har dock minskat i antal 

och är nog lite mindre hängiven nu än under medeltiden. 

I över tolvhundra år har öarna haft religiös 

betydelse och skälet är den anglosaxiske biskopen 

och sedermera helgonet S:t Cuthbert som i tolv år, 

fram till sin hädanfärd 687, levde som ensam eremit 

ute på Inner Farne. Ensam? Nej, i hans enkla koja 

huserade även ejdrar och den efterföljande historien 

är överlastad av berättelser om hur helige Cuthbert 

välsignade ejdrarna och förbjöd all jakt på dem, 

med resultatet att ejdrarna sedan dess är ovanligt 

tillgivna. Inte sällan omnämns Cuthbert på grund av 

detta som Storbritanniens allra förste fågelskyddare. 

Sanningshalten i påståendet kan diskuteras, men 

det är en uppfattning som traderats under lång tid 

och förmodligen varit positiv för ejderpopulationen. 

Och som skepparen i Seahouses hamn påstod så vet 

alla – åtminstone alla äldre personer längs kusten 

innanför Lindisfarne och Farneöarna – att ejderns 

riktiga namn är Cuthbert’s Duck eller, kort och gott, 

Cuddy Duck. 

Ejdrarna på Farneöarna och Lindisfarne är ovanligt tillgivna, kanske en följd av att den helige 

Cuthbert förbjöd all jakt på dem. Än idag kallas de Cuthbert´s Duck eller Cuddy Duck. 

Lindisfarne kan endast nås vid lågvatten – endera när vägen öppnar, eller längs en led med 

höga käppar. 

Vägen ut till Lindisfarne är stängd och tidvattentabellen 

meddelar att jag måste vänta till gryningen. Sent 

på kvällen tar jag därför in på ett värdshus längs 

vägen och noterar i anteckningsboken sjungande 

taltrast och sydnäktergal, den senare en god bit norr 

om sitt utbredningsområde i Sydengland. Ut till 

Lindisfarne, eller Holy Island som de flesta säger, 

går det att under ebb vandra längs en led med höga 

käppar som på håll liknar raden av pinnar i en tätt 

satt slalombana. Det finns också en bilväg som även 

den öppnas när vattnet drar sig undan. 

Landskapet ut mot Holy Island är absolut storslaget. 

Triften lyser kilometervis och storspovar och 

strandskator fyller lufthavet med drillar och rop. 

Enstaka myrspovar undersöker de vida maderna i 



Farne Islands 

Insikten 

om 

luftbruna 

besökare är 

gammal här i 

Lindisfarne. 

sällskap med strandpipare och eftersläntrande kärrsnäppor 

och sandlöpare. I själva verket står jag mitt 

i en nordeuropeisk huvudled för fåglar på väg till 

eller från Skandinavien och Ryssland, Spetsbergen 

och Grönland. 

Stora mängder gäss, i synnerhet spetsbergsgäss 

och prutgäss, samt änder och vadare uppehåller sig 

för kortare eller längre tid här och intressantast ur 

svenskt perspektiv torde gässen vara. En stor del av 

spetsbergsgässen som häckar på Island övervintrar 

här, vilket även gäller prutgässen. De senare 

tillhör den på Spetsbergen häckande ljusbukiga 

populationen av underarten Branta bernicla hrota. 

De ljusbukiga prutgässen övervintrar även längs 

Jyllands västkust, men uppenbarligen pendlar de 

mellan Northumberland och Västjylland. Skälet till 

dessa rörelser är tillgången på ålgräs, Zostera, som 

är prutgässens favoritmat. Några vintrar under det 

senaste decenniet har i princip hela spetsbergspopulationen 

av ljusbukiga prutgäss övervintrat runt 

Lindisfarne vilket understryker områdets internationella 

betydelse. De hrota-prutgäss som häckar 

längre västerut, på Grönland och nordöstra Kanada, 

övervintrar huvudsakligen längs amerikanska östkusten, 

från New England ner till Georgia. 

Ibland översomrar prutgäss i området, men 

den flera hundra meter långa mörka bården längst 

ut i vattenbrynet visar sig inte bestå av gäss, utan 

hundratals om inte tusentals gråsälar. De har en av 

sina viktigaste föryngringsplatser i England här, och 

många besökare far ut till Farneöarna bara för deras 

skull. 

Insikten om luftburna besökare är gammal här 

i Lindisfarne. I den nyss refererade Anglosaxiska 

krönikan berättas sålunda om hur, strax före vikingarnas 

attack 793, vilda drakar sågs flyga över nejden. 

Under första halvan av nittonhundratalet inleddes 

mer noggranna studier av tättingar och artsammansättningen 

i de återkommande nedfall av sträckande 

småfåglar som karaktäriserar Lindisfarne under 

höstarna. Genom att hålla uppsikt i de små trädgårdarna 

runt klosterruinen och ute på fälten steg 

artlistan år från år med nordliga och östliga arter, 

busksångare och nordsångare är bara två exempel. 

Under viktorianska eran med sina hängivna samlare, 

byskolärare och naturhistoriskt hågade präster 

hade intresset främst riktats mot översvämningsmadernas 

mer lättbestämda and- och vadarfåglar. 

En av dem var bryggarsonen och nöjesjägaren Abel 

Chapman (1851–1929) som hängivet började skjuta 

fågel runt Lindisfarne 1870 och fortsatte fram till 

sin död. Onekligen var Chapman en färgstark person. 

Han var en manisk fågelskytt, men lade samtidigt 

ner betydande kraft på att hindra förföljelsen av 

pilgrimsfalk. Abel Chapman hör till de tidiga utforskarna 

av Lindisfarne och många av hans fältobservationer 

är av stort värde. Under en marsstorm 

1889 ska han exempelvis ha sett en flock med tjugo 

tusen prutgäss. Stämmer det är det den största som 

någonsin noterats på Brittiska öarna. För övrigt kan 

tilläggas att Chapman genomförde ett tjugotal expeditioner 

till Skandinavien och dessutom etablerade 

ett eget reservat i floden Guadalquivirs delta – dagens 

Coto Doñana – där han upptäckte flamingons 

viktigaste häckplats i Europa. 

Lunnefågeln häckar på Farne Islands och används ofta som symbol – även för lokalbryggt öl. 

Idag minskar bestånden av lunne dramatiskt på Farneöarna och andra fågelberg i Nordsjön. 

Holy Island är bäst på morgnar och kvällar, före pilgrimernas 

anstormning. Även om sträcket nu är 


på upphällningen är det gott om småfåglar i sykomorerna, 

tysklönnarna, och i de muromgärdade 

trädgårdarna med sina färgsprakande odlingar av 

pipört, rosor och clematis. Taltrastar och rödhakar, 

steglitser och engelska sädesärlor, svarthättor och 

gärdsmygar – alla är de igång. Av de många andra 

som tillhör den fasta fågelfaunan bör åtminstone 

tornuggla nämnas; den häckar framgångsrikt på ön 

och rekordåret 2014 lyckades de få ut fjorton ungar. 

Intressantast är förstås Lindisfarne under 

sträcktiden och i själva verket är lokalen med sin 

strategiska position och skyddande vegetation en av 

de viktigaste platserna längs engelska Nordsjökusten. 

Tajgasångare uppträder numera i tvåsiffriga antal 

i september och med dem följer naturligtvis en 

mängd andra ovanligare arter. Somliga – höksångare, 

härmsångare och törnskata till exempel – gör att 

brittiska fågelskådare får spring i benen, men artlistan 

ligger på drygt trehundratrettio arter så här kan 

det mesta dyka upp med lite tur. 

Från höjden ovanför klosterruinen på Holy Island 

spanar jag österut och kan inte låta bli att fundera 

över när vikingarnas drakskepp uppenbarade 

sig vid horisonten. Vad fyllde människornas hjärtan 

då? 

I kikaren följer jag några kentska tärnor och 

havssulor som försvinner över Swedman och gattet 

mellan Inre och Yttre Farne. Det är dit jag också är 

på väg. För sommaren är bästa tiden att åka ut till 

Farneöarna, för att kika på grisslor och lunnar och 

de traditionella fågelbergsarterna. Fast intressantast 

och mest lockande är nog ändå tärnkolonierna där 

ute. Silvertärnor förekommer i stora och sedvanligt 

aggressiva kolonier, medan fisktärnorna är betydligt 

färre. Kentska tärnor är också talrika och även småtärnor 

förekommer. Rosentärnan hör historiskt till 

Farneöarnas paradarter, men kolonin har minskat 

under ett halvsekel från runt hundra par till dagens 

noll. Enstaka rosentärnor brukar glimtvis gästa 

öarna under häcktid, men arten hör dessvärre inte 

längre till den fasta häckfågelfaunan. 

Det finns all anledning att noga gå igenom de 

högljudda tärnkolonierna eftersom många andra 

tärnarter under årens lopp uppenbarat sig. Sottärna, 

Onychoprion fuscata, sågs 1966 och såväl sommaren 

2013 som 2014 var en tygeltärna, Onychoprion anaethetus, 

på plats. Synnerligen välkänd för brittiska 

ornitologer var den iltärna, Sterna bengalensis, som 

under tretton somrar från 1984 och framåt uppehöll 

sig ute på Farne. Det var en hona – Elsie kallades 

hon – som gjorde tappra försök att locka hannar 

bland de kentska tärnorna. Resultatet blev till slut 

fyra hybridungar. Det allra mest överraskande fyndet 

gällde en beringtärna, Onychoprion aleuticus 

som gjorde ett kortbesök under senvåren 1979. Det 

är det hittills enda fyndet i Europa. 

Man kan spekulera över hur helige Cuthbert 

upplevde tärnorna under sina tolv år som eremit 

på Inner Farne. Kanske blev de lika förtrogna som 

ejdrarna. Eller så drog de sig undan, som lunnefåglarna 

säkert gjorde. Under den katolska tiden 

jagades de nämligen eftersom kyrkan definierade 

lunnen som fisk och därför lovlig att äta under fastan. 

Helt säkert hade den heliga Cuthbert oroat sig 

över den apokalyptiska nedgång av fåglar, inte minst 

lunnar och tretåiga måsar, som just nu hemsöker 

Farneöarna och övriga fågelberg i Nordsjön och 

östra Atlanten. 

Några drakar eller andra järtecken har såvitt 

bekant ännu inte observerats, men varningstecken i 

form av dramatisk minskande och kollapsande sjöfågelpopulationer 

antyder att något riktigt farligt är 

i antågande. 

Silvertärnor häckar i stora 

kolonier på Farneöarna, 

men öarna hyser även 

toppskarvar och andra traditionella 

fågelbergsarter. 

Fast 

intressantast 

och 

mest lockande 

är nog 

ändå tärnkolonierna 

där ute. 


KLASSIKERN 

ELIOT HOWARD 

ORNITOLOGEN SOM 

AVSLÖJADE REVIRETS GÅTA 

Frågan om revir eller territorium 

har en spännande historia, och kopplingen mellan 

fågelsång och revir och häckningsframgång har långtifrån 

alltid varit lika given som idag. Det var en ivrig amatör 

som kom revirets avgörande betydelse på spåren, men 

det skulle dröja innan upptäckten fick genomslag. 

text & foto Torgny Nordin 


M 

innet av de 

första fågelexkursionerna 

är 

ofta intensivt 

och sällsamt 

levande. Att se 

– för allra första 

gången – en 

grann art fylla tubkikarens synfält är hisnande. 

Och inte sällan är hågkomsten lika 

stark av den trygge exkursionsledarens dechiffrering 

av sången från osynliga näbbar, 

dolda inne i lövverket. En efter en ropades 

arterna ut och likt en dirigent styrande sin 

orkester gavs tecken om när och var nästa 

drill eller sångstrof kunde förväntas. Därefter 

den självklara förklaringen: hannarna 

sjunger för att försvara sitt revir. 

Ja, vi har hört det sedan barnsben eller 

åtminstone sedan de första stegen in 

i fågelvärlden. Vi tar det för givet, något 

självklart. Men så har det inte alltid varit. 

Frågan om revir eller territorium har en 

spännande historia och kopplingen mellan 

fågelsång och revir och häckningsframgång 

har långtifrån alltid varit lika given 

som idag. 

Redan Aristoteles har några vändningar 

i sina zoologiska föreläsningar där han 

noterar fåglars ortstrohet och tillgivenhet 

till särskilda platser. Det torde dock främst 

ha handlat om enkla iakttagelser snarare 

än någon slags reflekterad analys. Genomslaget 

för analytiskt grundad ornitologi 

följde på allvar först med fältornitologins 

födelse i början av nittonhundratalet. 

Först ut var den skarpsinnige men länge 

nedtystade och därefter bortglömde engelsmannen 

Edmund Selous vilken år 1901 

utkom med boken Bird Watching vilken på 

samma gång propagerade för ett helt nytt 

sätt att bedriva fågelstudier och samtidigt 

gav verksamheten ett namn: birdwatching 

– fågelskådning. 

Selous bok var en krigsförklaring. Den 

allt annat än behagsjuke Selous gick till 

frontalangrepp mot det ornitologiska etablissemanget, 

vilka vid tidpunkten främst 

huserade vid naturhistoriska museer, och 

gjorde sig till ovän med de flesta som han 

misstänkte bar på bössa, samlade ägg eller 

på annat sätt släckte fågelliv. Han kallade 

dem dödsforskare. Samlingar och samlande 

avfärdade han sturskt som pysslande 

med enkla fakta utan kunskapsvärde. Det 

var, menade han, en syssla för barn. Först 

Idag är det självklart för oss att rödhakehannen sjunger för att försvara sitt revir, men det var först med 

Eliot Howard 1920 som reviret och dess centrala betydelse i fåglarnas liv började få allmän acceptans. 

när man ställer sig frågor om hur och varför 

fåglarna agerar som de gör, vilka skälen 

och orsakerna är till deras beteende, 

kan ornitologin bli en verksamhet värdig 

vuxna. 

Det var Edmund Selous som lade 

grunden till den fältornitologi som skulle 

skörda så många framgångar under nittonhundratalet. 

Men det var en annan och 

något yngre person, Eliot Howard, som 

skulle göra fältornitologin vetenskapligt 

respektabel. Den senare var inte alls lika 

stridslysten som den förre, men Howard 

delade i allt väsentligt Selous syn på 

orni tologins mening och metod och refererade 

återkommande till honom i sina 

publika tioner. Han, alltså Howard, var helt 

uppen bart en mer pragmatisk person och 

rådfrågade ofta ledande psykologer och 

zoologer, något aldrig Selous gjorde. 

Bägge var de amatörer på gott och ont. 

Fördelen var förstås att de kunde gå sina 

egna vägar, vilket de sannerligen också 

gjorde. Nackdelen var frånvaron av erkännande 

från hemlandets ornitologiska 

etablissemang kombinerat med den avvaktande 

misstro som tillkommer amatörer 

vilkas resultat svartsjukt avspisas, särskilt 

när deras idéer visar sig vara fruktbara. Att 

Selous avfärdades är möjligen begripligt 

mot bakgrund av hans egen uppstudsiga 

hållning. Behandlingen av Howard var 

mer skiftande. Positiva omdömen blandades 

med sedvanlig professorspennalism i 

form av det milda, mästrande överseende 

som leder tanken till behandlingen av 

personer ur lägre samhällsklasser i Jane 

Austens romaner. 

Eliot Howard (1873–1940) föddes 

i staden Kidderminster 

strax utanför Birmingham. 

Han tillhörde en välbärgad 

familj vars tillgångar kom från 

stålindustrin, vilken för övrigt dominerade 

engelska Midlands. Efter studierna tog 

han plats i faderns firma där han längre 

fram också övertog driften. Intresset för 

natur, i synnerhet fåglar, hade han med sig 

från pojkåren. Senare kom han att röra sig 

västerut och spenderade åtskillig tid runt 

irländska Donegal – där han träffade sin 

blivande fru – samt den fågelrika atlantkusten 

norr om staden, vid Horn Head. 


KLASSIKERN 

Stridande stjärtmesar. 

Eliot Howard kom 

att intressera sig för 

psykologin hos fåglar och 

frågor om varför de agerar 

som de gör. 

Det berättas om Eliot Howard att han 

steg upp i gryningen varje morgon för att 

studera fåglar före arbetet. Förmodligen 

ligger detta inte långt ifrån sanningen 

eftersom hans artiklar och böcker bygger 

på omfattande fältstudier. Stil- och metodmässigt 

var Howard en fältornitolog i 

Selous mening, men jämfört med mycket 

av dagens fältornitologi var den betydligt 

mer tidskrävande och mer inriktad på 

studier av enskilda individers beteende än 

identifikation och räkning av arter. 

Influerad av Edmund Selous kom Eliot 

Howard att intressera sig för psykologin 

hos fåglar och frågor om varför de agerar 

som de gör. Redan Charles Darwin hade, 

inte minst i boken The Descent of Man, and 

Selection in Relation to Sex (”Människans 

härkomst och könsurvalet”) från 1871 diskuterat 

innebörden av vårt släktskap med 

de övriga djuren. Tanken var att egenskaper 

och handlingsmönster som finns hos 

oss även borde finnas hos andra arter och 

att de val som ligger bakom våra beteenden 

också borde återfinnas, i någon form, 

hos djuren. Av särskilt vikt var frågan om 

hur parbildning, fortplantning och sexuell 

selektion fungerar. Inte minst det senare 

var viktigt och Darwin framkastade tanken 

att den sexuella selektionen styrs av honornas 

partnerval, en åsikt som skulle slå 

igenom först långt senare. Den som första 

gången lyckades visa att Darwins teori 

verkligen stämde var Selous i sina studier 

av brushanar, men hans resultat togs inte 

på allvar och blev skyndsamt förbigångna 

– förutom av ledande ornitologer i Tyskland, 

enstaka amerikaner samt av Eliot 

Howard. 

I en av sina första uppsatser som publicerades 

1903 i den anrika tidskriften 

The Zoologist – vilken några år senare 

slogs ihop med British Birds – undersökte 

Howard spörsmål som direkt anslöt till 

Darwin och Selous. Uppsatsen ”On Sexual 

Selection and the Aesthetic Sense in Birds” 

var ett tydligt exempel på hans intresse för 

psykologiska och beteendevetenskapliga 

aspekter av fågelstudier. Howard ville 

diskutera bakomliggande skäl till de olika 

typer av agerande och handlingsmönster 

som han upptäckt bland fåglarna under 

sina gryningsturer. Snart nog drog han 

slutsatsen att syften och motiv inte kan 

vara fritt kringströvande storheter, utan 

måste vara syften och motiv hos någon 

eller något. Därmed kom han att öppna för 

tankar om medvetande, vilket fick hans 

rådgivare att omgående mana till största 

möjliga försiktighet. 

Frågan om medvetande och medvetandets 

plats i naturen är en av filosofins verkligt 

stora frågor, och Howard blev alltså 

tidigt road av medvetande hos fåglar. Hans 

tänkande följde knappast några framkomliga 

vägar och åtskilligt torde idag kunna 

avfärdas som spekulation, det var i varje 

fall inte möjligt att empiriskt bevisa eller 

övertygande argumentera för riktighetens 

i hans tankar. Att postulera medvetande är 

en sak, men att förstå och förklara medvetandet 

hos andra arter och djurgrupper 

visade sig vara något helt annat. 


Ovan: En pilgrimsfalk jagar bort en korp som kommit för nära reviret. Till 

vänster: Gröngölingar i revirbråk med en störe hackspett. Illustrationerna i Territory 

in bird life liknade inget som tidigare publicerats. De detaljrika bilderna 

var utförda av G. E. Lodge och den danske konstnären Henrik Grönvold och 

hade tagits fram i direkt samarbete med Howard. De förstärkte högst väsentligt 

budskapet i boken, 

Eliot Howard lämnade snart 

nog sitt filosofiskt motiverade 

angreppssätt på ornitologin 

och koncentrerade istället sitt 

arbete mot beteendestudier 

av sångare. Medan Selous fokuserade på 

järnsparvar i engelska häckar, brushanar 

ute på nederländska poldrar och kuttrande 

orrspel i Sverige, specialstuderade Howard 

under flera år engelska sångares liv under 

i synnerhet inledningen av häckningen, 

från de första hannarnas återkomst från 

vinterkvarteren till äggläggning och ruvning. 

Resultatet blev en ovanligt gedigen 

monografi i två band som utkom 1907–1914 

med titeln: The British Warblers: A History 

with problems of their lives. 

Trots idoga försök lyckades Howard 

inte upptäcka några tecken på sexuell selektion 

i form av att honorna valde hannar; 

han var väl införstådd med Darwins idéer 

och Selous resultat därvidlag, men kunde 

inte bekräfta deras ståndpunkter. Vi kan 

spekulera över skälet till detta och gissningsvis 

handlar det om att Howard aldrig 

upptäckte hur honorna faktiskt agerade, 

vilket kan vara nog så svårt när inga av de 

Howard visade 

övertygande något 

de allra flesta förbigått, 

nämligen att revir för det 

första är högst påtagliga 

realiteter och för det 

andra är allestädes närvarande. 

fåglar han studerade var märkta. Istället 

försökte Howard teoretiskt rekonstruera 

hur sångarnas utveckling av olika instinkter 

såg ut. Och så inledde han det ämne 

som skulle bli hans paradgren: revir eller 

territorier. 

I sångarboken skildras upptäckten 

att hannarna håller revir, men det skulle 

bli i Eliot Howards nästa bok som frågan 

om revir intog huvudrollen. Territory in 

bird life publicerades 1920. Det var en 

välskriven genomgång av revirets centrala 

betydelse i fåglarnas liv, inte endast i sångarnas 

utan i alla fåglars liv. I boken visade 

Howard övertygande något de allra flesta 

förbigått, nämligen att revir för det första 

är högst påtagliga realiteter och för det 

andra är allestädes närvarande. Insiktsfullt 

kunde Howard berätta att hannar inte 

alls slåss inbördes på det sätt som tidigare 

tagits för givet, utan att deras kamper så 

gott som alltid handlade om tillgång till 

och makt över revir, eller territorium som 

han sade. 

Illustrationerna i Territory in bird 

life var utförda av G. E. Lodge samt den 

danske konstnären Henrik Grönvold. Den 

senare hade även illustrerat Howards 

sångarbok och var en samtidens ledande 

fågelmålare. Illustrationerna i Territory in 

bird life liknade inget som tidigare publicerats 

och de detaljrika bilderna, vilka framtagits 

i direkt samarbete med Howard, förstärkte 

högst väsentligt budskapet i boken. 

Henrik Grönvold, som för övrigt var gift 

med svenska Josefine Grönvold, var som 

antytts en mycket framgångsrik och eftertraktad 

fågelillustratör som medverkade i 

många och omfattande ornitologiska publikationer, 

inte minst om Australiens, Nya 

Zeelands och Afrikas fågelfauna. 

Mot bakgrund av flera års noggranna 


KLASSIKERN 

Om brittisk ornitologi 

först underskattat 

Territory in bird life 

hördes andra tongångar 

när boken, efter Howards 

död, utgavs på nytt. 

fältstudier argumenterade Howard för 

revirets absoluta centralposition i fågelvärlden. 

Tanken var ny – och inte så lite 

revolutionerande – och mot bakgrund av 

hans redovisade empiri verkade argumenten 

logiska och intuitivt rimliga. Den viktigaste 

poängen med Territory in bird life var 

att hans sakliga användande av revir och 

territorium kom att fungera som nyckelbegrepp; 

många dörrar öppnades som genererade 

mängder med centrala biologiska 

frågeställningar vilka skulle driva ornitologin 

framåt under lång tid. 

Ju mer Howard utgick från revirets 

position i fåglarnas liv, desto mer föll på 

plats. Att inga känslor är lika starka i naturen 

som de sexuella – för fåglar såväl som 

människor – var en given utgångspunkt 

för Howard i Territory in bird life. Av det 

följde tankar om att sexuell selektion 

måste vara grundläggande och att partnervalen 

centrala. Frågan om hur valen 

går till var emellertid öppen. Klart var 

att inga val skedde i blindo; valen måste, 

menade Howard, vara medvetna. Vad var 

då avgörande? I Territory in bird life argumenterade 

Howard för att tillgång till 

revir är det grundläggande även i fråga 

om parbildning. En aldrig så vacker och 

skönsjungande hanne förblir ungkarl om 

han inte kan uppvisa ett eget revir. Tanken 

låter enkel, men drar man ut konsekvenserna 

av den, vilket Howard gjorde, blir 

det tydligt hur mycket i fåglarnas liv som i 

praktiken kretsar kring sökande efter revir 

och upprätthållande av desamma. Den där 

exkursionsledaren hade rätt i påpekandet 

om att hannarna sjunger för att försvara 

sitt revir. Men reviret förklarar mer än 

bara sång. 

En styrka hos Territory in bird 

life var Howards förmåga att 

analysera sina fältobservationer 

och få dem att framstå som 

meningsfulla och korrekta. Att 

Även i en tät koloni av sillgrisslor försvarar fåglarna ett revir i form av den begränsade plats där ägget 

läggs. Sillgrisslorna, som lever länge, återvänder till exakt samma boplats år efter år. 

exempelvis sävsparvarnas och sillgrisslornas 

revir ser helt olika ut beror på resurstillgången, 

i övrigt är de uttryck för samma 

grundläggande drag. Vidare påpekade 

Howard bland annat att hetsen under vårsträcket 

handlade om hannarnas iver att så 

fort som möjligt kunna ta revir i anspråk 

före honornas ankomst – en senarelagd 

ankomst som således kunde förklaras av 

reviret. Och så vidare. En överraskande 

stor del av fåglarnas beteenden blev med 

ens begripliga efter att revirets centrala 

roll uppenbarats. 

Territory in bird life var en synnerligen 

betydelsefull fortsättning och på sätt och 

vis konsekvens av det arbete som inletts av 

Edmund Selous. Inledningsvis och under 

sin levnad fick Howard emellertid nöja 

sig med försynta klappar på huvudet av 

de ornitologiska auktoriteterna i England. 

Småningom gick det dock upp för alltfler 

att den där ivrige amatören faktiskt hade 

kommit något substantiellt och viktigt på 

spåren. 

Om brittisk ornitologi först underskattat 

Territory in bird life hördes andra 

tongångar när boken, efter Howards död, 

utgavs på nytt. Nu hette det att Howard 

minsann var upptäckaren av begreppet 

revir (territory på engelska) och att ingen 

tidigare ens kunnat ana komplexiteten i 

ämnet. Förhållningssättet är talande för 

mycket av brittisk ornitologi där okunskap 

om andra länders ornitologer stundom 

varit tämligen grandios. 

En som redan från början insåg värdet 

hos Selous och Howard var en av nittonhundratalets 

allra viktigaste ornitologer, 

tysken Erwin Stresemann. Försynt 

påpekade Stresemann att flera tidiga 

ornitologer under sexton- och sjuttonhundratalen 

noterat fåglars revir. Särskilt 

den tysk-österrikiske ornitologen Johann 

Ferdinand Adam von Pernau (1660–1731) 

var tidigt ute med iakttagelser om revir, 

även om de var långt ifrån lika djupgående 

som Eliot Howards. von Pernau var i 

många avseende en märklig personlighet 

och ornitologisk pionjär, inte minst när 

det gällde hans kloka insikter om vad som 

initierar fågelflyttning. Fast det är en annan 

historia. 


-bring our amazing world 

into clear view 

Diamondback 

Från 8x28 till 12x50 

Pris från 2 490:- 

Viper HD 

8x42 till 15x50 


Razor HD 

22-48x65 och 27-60x85 


Ny design och ännu bättre optik! 

Vortex Optics distribueras i Sverige av Nordik Distribution AB 

Umevägen 3B, 921 45 Lycksele - 0950-120 00 - 

www.nordik.se 

Kikare & Tubkikare 

NY 

MODELL 

DBA VHD+ 

“Mindre, lättare, ljusare, skarpare”, DBA VHD+ har tagit vår 

designfilosofi till en ny nivå. Priser från 7850:- 

MM3 60 GA 

En ny prestationsnivå för mindre än du kanske tror. Den nya MM3 60 GA 

erbjuder enastående prestanda och är det perfekta valet för alla som vill 

ha en hög kvalitet resetubkikare. 30 års garanti. Pris från 2695:- 

NY 

MODELL 

Unit 21, Titan Court, Laporte Way, Luton LU4 8EF, UK. Tel: +44 1582 726522. Vi har svensktalande personal. Web: www.opticron.se 

För service frågor var snäll och kontakta oss direct på service@opticron.co.uk 


FÅGELFAUNAN I SVERIGE 

Tranornas flyttning 

Spektakulär 

tranflyttning 

– avläst från marken och rymden 

Under höstarna ansamlas tranor i stort antal 

på några platser i mellersta Sverige. Där laddar 

de upp med energi inför flyttningen mot söder. 

Uppbrottet sker sedan ofta inom loppet av ett 

par dagar. 

text Åke Andersson, Johan Månsson och Lovisa Nilsson 

Kvismaren i Närke har årligen, från och 

med år 2004, lockat fler än 10 000 tranor 

att tillbringa några veckor där inför 

sträcket söderut. Hösten 2017 steg antalet 

till rekordhöga nivåer med en kulmination 

den 29 september när 24 181 tranor kunde 

räknas in då de återvände till nattplatserna 

från dagens proviantering på åkrarna. 

Kvismaren har vanligtvis fler höstrastande 

tranor än Hornborgasjön (18 550 exemplar 

hösten 2017), medan det omvända gäller 

på våren. Tåkern i Östergötland, Dettern 

i Västergötland samt Hjälstaviken och 

Tämnaren i Uppland är ytterligare lokaler 

i Mellansverige med många tranor. 

Uppbrottet från dessa lokaler sker ofta 

under några få dagar i början av oktober 

och då finns det goda förutsättningar att 

skåda stora mängder flyttande tranor. 

Dessa dagar sammanfaller oftast med klara 

dagar med nordlig vind. 

I DEN HÄR ARTIKELN fokuserar vi på Kvismarentranornas 

passage genom södra 

delen av Sverige. Vi följer dem genom 

rapporter i Artportalen och via några GPSmärkta 

tranors positioner, men vi beskriver 

även flyttvägarna lite mer översiktligt 

för de andra rastplatserna. 

DEN 5 OKTOBER 2017 var det dags för ett 

massivt uppbrott från Kvismaren. Det 

var den första soliga dagen med vind från 

sydväst efter flera dagar med djupt lågtryck 

och nederbörd. Dagen därpå vände 

vindarna till nordligt och då lyfte en andra 

omgång av tranor och styrde mot söder. 

Det skulle visa sig att 2017 års höstflyttning 

utvecklade sig till ett formidabelt 

skådespel inte bara utefter Kvismarentranornas 

flyttväg, utan överhuvudtaget i 

södra Sverige. 

Vi har använt oss av flera källor för att 

beskriva flytten. Sydsträcket hösten 2017 

kan följas genom rapporter inlagda på 

databasen Artportalen (till och med 2018- 

03-10). För Hornborgasjön har vi hämtat 

uppgifter från länsstyrelsens hemsida. Vi 

har dessutom använt information från tio 

GPS-märkta ungtranor (åtta 1K, en 2K och 

en 3K) från Bergslagen som rastat i Kvismaren 

(nio individer) och i Tysslingen (en 

individ). Sändarna på sex av dessa tranor – 

samtliga från Kvismaren – gav oss positioner 

varje kvart, en sändare positionerade 

en gång i timmen och tre sändare med 

batteriproblem positionerade under dessa 

dagar endast sporadiskt. 

Observationer gjorda från landbacken 

den 5 oktober och rapporterade in till Artportalen 

visar att många tranor sträckte 

i en relativt smal korridor nästan rakt 

söder ut från Kvismaren (figur 1), vilket gör 

det rimligt att anta att det rörde sig om just 

de tranor som rastat i Kvismaren. Nedan 

redovisas rapporter från Artportalen gällande 

stora antal tranor från just dessa 

lokaler ordnade från norr till söder. 

Den enda observationen i Närke med 

många sydsträckande tranor denna dag 

är Hjortkvarn cirka 30 kilometer söder 

om Kvismaren med 4 625 exemplar (Mats 

Weiland). 

I Östergötland rapporterades 10 000 

flyga mot söder vid Motala: ”Skattning 

som nog får betraktas som en miniminivå. 

Sträcket kom igång ganska snabbt 

vid 10-tiden och var ymnigt. Klockan 

12.50 – 14.00, då sträcket mattats betydligt, 


De första flockarna i Skåne rapporterades 

klockan 16.50 då 1 400 exemplar 

sågs passera söderut över Bäckaskogs 

slott, nordost om Kristianstad, följda av 

ytterligare flockar fram till klockan 17.35, 

då sammanlagt 2 300 tranor hade räknats 

(Niklas Jeppson). En av artikelförfattarna 

(ÅA) tomtskådade klockan 17.15–18.15 och 

noterade 5 000 tranor som på mycket låg 

höjd flög söderut över Ravlunda by, söder 

om Kristianstad. I Ravlunda upphörde 

sträcket tvärt i skymningen – en sista flock 

återvände då mot norr och därmed var 

sträcket till ända för dagen. 

FOTO: MIKAEL ARINDER/SKÅNSKA BILDER 

FRÅN DEN 6 OKTOBER finns bara en observation 

med över tusen tranor i Östergötland 

utefter den antagna rutten för 

Kvismarentranorna, nämligen 2 300 passerande 

vid Östra Ryds kyrka, sydsydost 

Tranås (AnnCharlotte Pettersson) och fyra 

rapporter från Småland med som mest 

3 680 exemplar vid Hyllingeområdet sydväst 

om Tranås (Mats Thorin och Gunnel 

Thorin). 

Även om den 5 oktober var en storslagen 

sträckdag i östra Skåne följdes den av 

ett än intensivare sträck den 6 oktober. 

Vid Landön, sydost om Kristianstad, rapporteras 

5 000 rastande och lyftande tranor: 

”Uppskattat antal. Jag parkerade vid 

Landöns camping klockan 08.15. Tranorna 

hördes hela tiden från Vannebergaholmshållet, 

och det var ett rejält liv, men dimma 

gjorde det omöjligt att se. När dimman 

räknades 2 360. Tranorna kom från NNE”. 

Ytterligare tre lokaler i den,na del av Östergötland 

hade fler än 1 000 sydsträckande 

tranor. Alla dessa, kanske med ett 

litet frågetecken för Vreta Kloster, ligger 

utefter en linje nästan rakt söderut från 

Kvismaren. Den här aktuella rutten går 

förbi Tåkern, så det är möjligt att de 6 600 

rastande tranor som hade räknats in där 

den 30 september, också kan ha gett sig av 

söderut denna dag och då sannolikt följt 

samma rutt som Kvismarentranorna. 

I Småland överskreds siffran 1 000 

passerande tranor i inte mindre än 25 

rapporter i Artportalen, varav 20 lokaler 

ligger i linje utefter Kvismarentranornas 

antagna flyttstråk. En särskilt hög notering 

är 14 100 vid sjön Sommen ”intensivast 

12–15” (Samuel Hansson) och sedan vid 

Ralången, söder om Tranås, först 3 320 

tranor och senare inte mindre än 15 830 

förbi sjöns norra del klockan 13–15, vilket 

sammanlagt ger 19 150 exemplar för denna 

lokal (Mats Thorin). Förmodligen är detta 

dagsrekord för en enskild lokal i Sverige. 

Nifsarpen söder om Eksjö passerades av 

8 000 tranor klockan 13–15 (Björn Malmgren) 

och 10 328 tranor flög över strax söder 

om Växjö 15.30–17.10, vilket fick Tomas 

Lundkvist) att jubla: ”Makalöst sträck!! 

Allra intensivast mellan 15.30 och 16.15. 

Kändes som att vara förflyttad till Bosporen 

eller Eilat”. Åsnen, söder om Växjö, 

bidrog med 6 000 passerande tranor mellan 

16.30 och 17.00 (Anita Hagehed). Prästnabben, 

vid Bolmen med 6 120 exemplar 

(Bernt Danielsson) ligger däremot så långt 

väster om Kvismarentranornas rutt att 

dessa tranor sannolikt kan ha kommit från 

någon rastlokal i Västsverige. 

Figur 1. Till Artportalen rapporterade tranflockar 

den 5 oktober 2017. 


FÅGELFAUNAN I SVERIGE 

Tranornas flyttning 

lättade var jag på väg ut mot Käringören 

och då lyfte tranorna och drog. Jag är 

övertygad om att samtliga övernattat/ 

rastat norr om Landön” (Jan Linder). Och 

vid Fårabäck, sydväst om Landön, räknas 

minst 5 000 sydsträckande tranor klockan 

09.30–11.00: ”Mäktigt! Sannolikt övernattade 

flertalet i grundområdena mellan 

Landön och strax norr om Tosteberga” 

(Hans Cronert). Från Rinkaby skjutfält 

(strax sydväst föregående) heter det: ”Ett 

mäktigt och pulserande sträck som kulminerade 

cirka 10.40!!”, vilket handlade om 

9 065 tranor (Linda Niklasson med flera). 

På Ravlunda skjutfält, några mil söderut, 

rapporteras: ”Massivt sträck hela förmiddagen. 

Fåglarna kom från NO över Hanöbukten 

och sträckte i början in i en smal 

korridor strax norr om Stenshuvud för att 

lite senare sträcka in lite längre norrut och 

på lite mer bredd över Ravlunda övningsfält. 

Antalet är till hälften räknat och till 

hälften uppskattat” (Sven Johansson). 

En av artikelförfattarna (ÅA) befann sig 

i bostaden i Ravlunda by i östra Skåne och 

noterade att stora flockar, säkert de som 

setts från skjutfältet, drog söderut, men så 

långt bort mot kusten att de var omöjliga 

att räkna, men under 25 minuters tid på 

kvällen behagade 1 900 högljutt trumpetande 

tranor komma lågt förbiflygande 

praktiskt taget rakt över hustaket. 

DEN 5 OCH 6 OKTOBER – från rymden. Så 

Figur 2. Flyttstråket för sex tranor med GPSsändare 

den 5 oktober 2017. 

såg det alltså ut från marken, och nu var 

det så lyckosamt att bland alla sträckande 

tranorna mellan Kvismaren och 

östra Skåne befann sig också tio tranor 

försedda med GPS-sändare. De ingår i 

ett forskningsprojekt som syftar till att ta 

fram kunskap om tranornas ekologi för att 

bättre kunna hantera skador på grödor. 

Av tranorna med GPS-sändare flyttade 

en redan 4 oktober, sex den 5 oktober och 

tre den 6 oktober. För de sex tranorna, som 

gav positioner varje kvart kunde vi se att 

alla lämnade Kvismaren mellan 09.00 och 

11:00 efter att ha födosökt flera timmar under 

morgonen på fälten. Alla tranorna passerade 

Hjortkvarn mellan 10.00 och 11.30, 

Tranås mellan 12.00 och 13.30 och Växjö 

mellan 14.30 och 16.00. En av tranorna 

som flyttade den 5 oktober rastade sedan 

i södra Kronoberg medan övriga fem fortsatte 

söderut och passerade Kristianstad 

mellan 16:00 och 17:30. Flyttstråket för de 

sex tranorna var påtagligt smalt, 30 kilometer 

på det bredaste stället (det vill säga 

avståndet mellan de två yttersta sträckningarna) 

och endast 5 kilometer på det 

smalaste (figur 2). Även de tre tranorna 

med enbart sporadiska positioner stämde 

väl in i mönstret gällande tid och flyttstråk 

(figur 3). Ett sådant smalt stråk borgar för 

att en stor del av tranorna kan räknas in 

från ett fåtal strategiska platser. 

Vi kan även se att tranornas ”mellantider” 

passar väl in med när sträcket var 

Figur 3. Flyttstråket för tre tranor där GPS-sändarna 

endast gav sporadiska signaler. 

som intensivast för respektive lokal enligt 

rapporterna på Artportalen. Två av tranorna 

bekräftar dessutom observationerna 

av rastande tranor i det grunda havsområdet 

mellan Tosteberga och Landön natten 

mellan 5 och 6 oktober. Däremot så 

avviker en av de tio tranorna (blå punkter, 

figur 3). Tranan, den enda 3K fågeln, var 

den som gav sig iväg söderut redan den 

4 oktober, och valde därmed både en avvikande 

dag och flyttväg. Den sneddade 

sydost över södra Östergötland och norra 

Småland och följde sedan kusten söderut. 

Den rastade norr om Kalmar och fortsatte 

söderut dagen därpå till norra Tyskland. 

Här har vi alltså exempel på en trana som 

använt sig av två av sträckvägarna. 

EN AVVIKELSE från tidigare års erfarenhet 

är att det bara var en av de GPS-märkta 

tranorna som flög hela vägen från Kvismaren 

till norra Tyskland under en och 

samma dag. Tidigare år har denna sträcka 

varit en dagsetapp för majoriteten av 

tranorna. Detta kan sannolikt förklaras 

med att de tranor som flög 5 oktober 2017 

hade sned motvind. Vanligtvis brukar de 

stora uppbrottsdagarna sammanfalla med 

nordliga vindar. Den 6 oktober vred vinden 

vid Kvismaren till nordlig och det var 

även den dagen som en GPS-trana valde 

att flyga hela vägen. Den tranan landade i 

norra Tyskland 19.37. De tranor som rastade 

i Sverige innan vidare färd mot Tyskland 

valde alla att landa någon gång mellan 

16:30 och 18:00, det vill säga före mörkrets 

inbrott. Ett mönster som stämmer med 

tidigare års observationer av GPS-märkta 

tranor, då vi bara vid ett tillfälle sett en 

längre förflyttning efter mörkrets inbrott 

– vi har dock noterat korta och lokala förflyttningar 

nattetid. En annan intressant 

notering är att de olika vindförhållandena 

mellan de två dagarna visade sig påverka 

tranornas hastighet. Av de tranor som positionerade 

en gång i kvarten, flyttade tre 

stycken den 5 oktober, och höll en medelhastighet 

av 47 kilometer per timme och 

en, av GPS:en noterad, topphastighet på 82 

kilometer per timme, medan de tre tranor 

som flyttade dagen efter hade en medelhastighet 

på 54 kilometer per timme och 

maxfart på 104 kilometer per timme. 

STRÄCKET EFTER 6 OKTOBER. Längs Kvismarenfåglarnas 

rutt var det nu nästan 


Hösten 2017 karaktäriseras 

alltså 

sträcket av ett samlat 

uppbrott under få dagar. 

FOTO: MIKAEL ARINDER/SKÅNSKA BILDER 

tomt på tranor, 400 passerade en lokal 

norr om Växjö den 8 oktober och i en annan 

rapport från närbelägen lokal anges 

298 samma dag. Dagarna som följde närmast 

efter det stora utflödet blev magra i 

östra Skåne med bara några mindre flockar 

på sträck mot söder. Vid Pulken söder om 

Kristianstad, det vill säga den lokal där 

många tranor rastar på våren, uppehöll sig 

en av GPS-fåglarna under två dagar innan 

den sträckte vidare den 8 oktober. Sammanlagt 

902 exemplar flög västerut över 

Simrishamn den 18 oktober och 800 exemplar 

rastade i Åhus kärr den 26:e samma 

månad. 

Två andra sträckvägar framtonar vid 

granskning av kartan över observationer 

där mer än 1 000 tranor setts under en dag 

hösten 2017 (figur 1). Den ena går genom 

östra Svealand och längs Götalands kust 

ner till Öland och vidare förbi sydostligaste 

Blekinge. Här toppar Ölands södra 

udde med 7 075 ex. den 19 oktober och 7 

000 observerade vid Utlängan den 6 oktober 

– i båda fallen mot sydväst. I förlängningen 

av detta flyttstråk i riktning mot 

Rügen ligger Bornholm. Där sattes danskt 

sträckrekord för trana den 10 oktober 2017 

när 16 630 passerade Gudhjem under 2 

timmar och 20 minuter (Fugle og natur nr 

2 2018). I Danmarks motsvarighet till vår 

Artportalen (DOF-basen), har 9 252 tranor 

rapporterats från Bornholm den 6 oktober, 

men inte en enda finns inrapporterad för 

den 10:e oktober! Totalt har drygt 26 000 

tranor setts passera ön 2017 under perioden 

5–10 oktober enligt dessa två källor. 

Ett tredje flyttstråk framträder i rapporterna 

på Artportalen och berör Västergötland, 

Halland, västligaste Småland 

samt västra Skåne (figur 1), Från Falköping 

rapporterades 5 500 exemplar och från 

Blidberg i Västergötland 4 695 exemplar, i 

båda fallen den 5 oktober. I östra Danmark 

(Nordsjälland och Köpenhamn) räknades 

det in 1 592 exemplar den 5 oktober och 

2 463 den 6 oktober. 

TIDIGARE ÅR. Granskar man Artportalen 

från tioårsperioden 2007 till 2016 framgår 

det att mycket höga sträcksiffror (> 

5 000 exemplar per dag) inrapporterats 

från flera håll: Värmland en gång, Södermanland 

fyra, Östergötland två, Småland 

17, Västergötland åtta, Öland tio, Halland 

sex, Blekinge fyra och Skåne fyra gånger. 

Sammanlagt har 56 rapporter med > 5 000 

sträckande tranor således inrapporterats 

under den perioden, det vill säga i snitt 5,6 

rapporter per år jämfört med 22 enbart 

under 2017. Högsta notering någonsin 

för en dag är 18 600 exemplar på Öland 

8 oktober 2012, men om man betraktar 

observationerna under förmiddag och 

eftermiddag vid Ralången i Småland den 5 

oktober 2017 som en rapport, så når man 

upp till 19 150 individer. 

Hösten 2017 karaktäriseras alltså 

sträcket av ett samlat uppbrott under några 

få dagar. Det tycks även som att vindförhållandena 

och vädret under 2017 inte 

bara borgade för ett koncentrerat sträck 

i tid utan även för ett smalt flyttstråk där 

många av tranorna sågs. Kanske kan det 

ha att göra med att tranorna fick flyga 

aktivt långa sträckor vilket kan påverka 

både spridning i sidled men även höjden 

de flyger på. Att sammanlagt nio av de 

tio GPS-tranorna tranorna valde att rasta 

och övernatta är förmodligen en effekt av 

att väderförhållandena inte var optimala. 

Valet av lokaler för övernattning var också 

intressant och tydde kanske på en viss 

faiblesse för lokaler som var välbekanta 

från vårsträcket. Kan vi förvänta oss något 

liknande nu i höst? Mellan 1 och 12 oktober 

gäller det att vara på tå om man vill 

uppleva liknande spektakulära sträck. 

vår fågelvärld | 4.2018 1.2016 47 57

BÖCKER 

FÄLTBESTÄMNING 

Nytt standardverk äntligen i hamn 

Det har tagit 18 år att färdigställa 

Handbook of Western Palearctic 

Birds: passerines (HWPB). Det 

är ett mastodontverk som nu 

lämnat tryckpressarna. ”Ett litet hemmamuseum!”, 

som Lars Svensson kommenterade 

när jag intervjuade honom tidigare i 

somras. Det stora projektet sköt fart, efter 

några svåra år, när brittiska Bloomsbury 

tog över som förlag. Men den ekonomiska 

risken i detta högriskprojekt har förlaget 

låtit författarna ta. 

De två tegelstenstunga volymerna (det 

här är inget man släpar ut i fält) rymmer 

över 4 500 bilder av 450 arter tättingar 

och något fler underarter, totalt över 1 000 

behandlade taxa. Arterna presenteras med 

fler än tio bilder per art. Varfågel har flest 

bilder av alla med hela 52! 

Volymerna är på engelska, och det 

finns inga planer på att översätta dem till 

svenska. Jag skulle tro att en del kommer 

att kämpa med vissa ganska avancerade 

resonemang kring taxonomi och annat, 

men texterna är ändå relativt enkla att 

läsa jämförelsevis med Birds of Western 

Palearctics (BWP) många gånger närmast 

ogenomträngliga textmassa. 

ETT SÅ OMFATTANDE verk kräver mångas 

insats, och det är glädjande många 

svenskar som är involverade. Förutom att 

Lars Svensson är en av två huvudförfattare 

(den andre är israelen Hadoram Shirihai), 

har Magnus Ullman gjort samtliga utbredningskartor. 

Dessa är elegant utformade 

och lättöverskådliga. 

Till författarnas hjälp har två expertteam 

anlitats, ett i Spanien och ett i 

Sverige med Magnus Hellström, Simon 

S. Christiansen och Aron Edman. Dessa 

har framför allt använts för att säkerställa 

att de många bildtexterna är korrekta. 

Teamen verkar ha gjort ett utmärkt arbete 

och jag har inte hitta några allvarligare felaktigheter 

i det digra bildmaterialet (även 

om gråsiskan på sidan 415 längst upp till 

höger borde fått heta snösiska). 

Bilderna är tagna av så många som 750 

Titel: Handbook of Western Palearctic Birds: Passerines. 

Författare: Lars Svensson och Hadoram 

Shirihai. Förlag: Bloomsbury. Pris: 1 650 kr 

(Naturbokhandeln). 

personer från hela Europa. En hel del av 

dem är svenskar. Hadoram Shirihai har varit 

bildredaktör, och han har tagit en stor 

del av bilderna. Som kuriosa kan nämnas 

att en av de svåraste bilderna att få tag på, 

var på adult hona svartvit flugsnappare 

efter häckningen. 

I DET OMFATTANDE inledningskapitlet 

redogör författarna för vilka grunder 

deras taxonomi vilar. De har valt att inte 

följa någon av de stora auktoriteterna, till 

exempel IOC, utan har skapat en egen. 

Det har till exempel inneburit att de har 

tagit bort 15 procent av alla underarter, 

som de anser inte når upp till en nivå att 

de är urskiljbara som egna taxa. Bland de 

arter som förlorat flest underarter finns 

nötskrikan. Det tog författarna tre dagars 

arbete var att redas ut bara vilka taxa som 

skulle behållas. Arbetet mynnade ut i att 

man strök fem underarter. 

Till skillnad från BirdLife Sveriges 

Exempel på uppslag med ladusvala i det här 

fallet. 

taxonomikommitté betraktar HWPB snösiskan 

som egen art. DNA är bara stödjande, 

och enligt författarna är morfologiska 

skillnader tillräckliga för att betrakta den 

som egen art. 

I motsats till BWP innehåller HWPB 

ingen information om fåglarnas ekologi, 

utan är helt fokuserad på hur arterna kan 

identifieras. Alla taxa beskrivs utförligt 

med läten, dräkter och mått. De senare har 

inte hämtats från någon annan källa utan 

är frukten av egna omfattande mätserier, 

där målet har varit att mäta minst tio hannar 

och lika många honor. 

DE MÅNGA BILDERNA är tänkta att illustrera 

alla dräkter som ett visst taxon kan 

ha. I de fall där författarna tvekar om det 

går att avgöra ålder utifrån en bild skriver 

de ”presumed”, för att ändå kunna göra 

ett antagande. Hadoram Shirihai är vad 

gäller åldersbestämningar mer offensiv än 

Ottenbys expertgrupp, som i sin tur är mer 

offensiv än Lars Svensson. Det har varit 

mycket diskussioner kring just detta under 

arbetets gång. Hur långt kan man sticka ut 

hakan? Det är därför högst rimligt att använda 

ord som ”förmodad” och ”troligen” 

där det är relevant. 

NATURLIGTVIS FINNS DET ett och annat 

småfel i boken, och typografin känns kanske 

inte helt 2018, men det är randanmärkningar. 

Detta är den definitiva guiden till 

Västpalearktis tättingar. Nu får vi hoppas 

att det inte ska dröja ytterligare 18 år innan 

icke-tättingarna har fått samma omsorgsfulla 

uppmärksamhet. Niklas Aronsson 


Titel: The Wonderful Mr Willughby: 

The First True Ornithologist. 

Författare: Tim Birkhead. 

Förlag: Bloomsbury. Pris: 192 

kronor (Amazon.com). 

ORNITOLOGI 

Den allra förste ornitologen 

DEN BRITTISKE FÅGELFORSKAREN och författaren 

Tim Birkhead älskar att skriva om 

fåglar och historia. I boken The Wonderful 

Mr Willughby, som inte är översatt, får 

han göra båda. Boken är en varm skildring 

av vetenskapsmannen Francis Willughby 

som dog 1672, 36 år gammal, sannolikt i 

sviterna av malaria. Trots sin korta levnad 

hann han uträtta så mycket för att bredda 

kunskapen om fåglar att Tim Birkheads 

bok bär undertiteln The First True Ornithologist. 

Boken grundar sig till stor del på 

dagböcker skrivna av personer som John 

Ray, också han vetenskapsman och Francis 

förtrogne. Tillsammans reser de till 

kontinenten fast beslutna att beskriva alla 

organismer de ser. 

Efter Francis död publiceras den banbrytande 

boken Ornithology där Ray och 

Willughby beskriver 90 procent av den 

engelska fågelfaunan, i en tid då det inte 

fanns kikare att tillgå. 

MITTEN AV 1600-TALET är en spännande 

brytningstid där nya tankar är på väg att få 

fäste och tränger ut antikens föreställningar, 

som sällan var grundade i empiri. 

Francis och John är först med att beskriva 

mindre lira, men också bivråk. 

I det avslutande kapitlet föreslår 

Birkhead att det engelska namnet på 

bivråk, Honey Buzzard (vilket är ännu mer 

missvisande än det svenska – bivråkar äter 

ju inte honung), borde ändras till Willughbys 

Buzzard. Chansen är nog liten att den 

namnändringen lyckas, men med boken 

har han redan lyckats att sätta strålkastarljuset 

på en ornitolog som var långt före 

sin tid, och som till exempel föreslog att 

beteende och läten skulle ligga till grund 

för artbestämning. Idéer som inte slog rot 

förrän ett par hundra år senare. Spännande 

från första till sista sidan – med Tim 

Birkhead blir det aldrig tråkigt och man 

får många andra kunskaper på köpet. 


OMDANING 

Fyra försvunna fåglar om 

landskapets förändring 

Titel: Vart tog du vägen, drottning Kerstis kråka? 

Författare: Claes Siöstedt. Förlag: Atremi. Pris: 

229 kronor (Naturbokhandeln). 

Blåkråkan, mellanspetten och 

den svarta storken är alla utgångna 

som häckfåglar i Sverige, 

även om den sistnämnda då och 

då företar häckningsförsök. Av 

dubbelbeckasinen återstår en 

spillra undanträngd till Norrlands 

inre delar. Dessa fyra arter spelar en huvudroll i 

Claes Siöstedts bok om jordbrukslandskapets 

omdaning. Boken består av två delar. I den 

första beskrivs hur landskapet har förändrats 

under de senaste två hundra åren. Även om 

Claes Siöstedt också konstaterar att det har 

tillkommit många arter, är bokens fokus på de 

värden som har gått förlorade. I bokens andra 

del beskrivs utvecklingen för de fyra arter som 

nämns ovan och det är en rätt dyster läsning. 

Trots allt är Siöstedt optimist. Han tror att det 

är möjligt att vända trenden. De goda exemplen 

finns där, men finns viljan? 


FÄLTGUIDER 

Imponerande stort antal illustrationer i två volymer som 

tillsammans täcker in Nordamerikas rovfåglar 

Titel: Birds Of Prey Of The West. Författare: 

Brian K. Wheeler. Förlag: Princeton. Pris: 245 

kronor (Amazon.com). 

När den rådande trenden går 

mot fältguider med foton istället 

för illustrationer gör Brian K. 

Wheeler precis tvärtom. Fotoguider 

är billigare att producera 

jämfört med illustrerade böcker. 

Det tar lång tid att måla en fågel, 

och det kräver talang. Foton i 

dagens digitala värld finns i oändliga mängder, 

mer eller mindre gratis. Och det är inte få bilder 

som dessa bägge böcker som avhandlar alla 

rovfåglar i Nordamerika innehåller. Rödstjärtad 

vråk har till exempel fått 16 uppslag (!) med 

minst tio målningar på varje för att visa vråkens 

stora dräktvariation. Varje art har oerhört 

detaljerade kartor där författaren, till skillnad 

från vad som är fallet med kartorna i Handbook 

of Wesrern Palearctic Birds, har prickat in vissa 

städer för orienteringens skull, men inte så 

många att det på något sätt blir grötigt. 

(fortsättning i spalten intill) 

Titel: Birds Of Prey Of The East. Författare: Brian 

K. Wheeler. Förlag: Princeton. Pris: 245 kronor 

(Amazon.com). 

I texten till arten står också 

kortfattat om habitat, vanligen 

med en eller två foton som visar 

biotopen där arten trivs, samt 

hotstatus och lite om när den 

häckar. Möjligen kan man tycka 

att texten är väl liten, men å andra 

sidan gör det boken oerhört 

kompakt. Tanken är att den ska vara en fältguide 

och kan då inte vara allt för skrymmande. Illustrationerna 

håller hög klass, men inte så hög 

som vi i Europa har vant oss vid tack vare Dan 

Zetterström och Killian Mullarney. Mer mättade 

färger och inte lika distinkt tecknat. Detta är 

ändå ett enormt imponerande verk, där Brian 

K. Wheeler lagt ned ett enormt arbete. Men jag 

är en smula skeptisk till hur pedagogisk den är. 

Den är inte lätt att hitta i, och jag kan tänka mig 

att man riskerar att slita sitt hår innan man har 

hunnit igenom alla alternativ som står till buds. 



BREV 

Skriv till Vår Fågelvärld! 

niklas.aronsson@birdlife.se 

RARITETSKOMMITTEN 

”Men däremot går det inte att förklara varför 

svenska rk aldrig haft en kvinnlig medlem.” 

DE FLESTA PERSONER som känner mig vet 

att jag tittar på fåglar. Väl så ofta pratar 

jag om fågelskådandet som företeelse, och 

om själva fågelskådarna. Om det sociala 

samspelet och hierarkin när en grupp 

fågelskådare ska enas om bestämningen av 

en avlägsen fågel. Hur det kan motivera att 

gå upp klockan tre en lördagsmorgon, eller 

sitta flera timmar i en bil, bara för chansen 

att se något bokstavligt talat flyktigt. 

Bland historierna som skapar förvåning 

är att det finns en raritetskommitté (rk): 

Om du hävdar att du sett en ovanlig fågel, 

så ska du fylla i en blankett och bland annat 

ange vilken kikare du använt, hur högt 

fågeln flög, om du var ensam och hur länge 

du varit aktiv fågelskådare. 

Blanketten ska sedan behandlas av en 

regional rapportkommitté (rrk), för att 

sedan, om fågeln var mycket ovanlig, även 

behandlas av den rikstäckande raritetskommittén. 

Tillspetsat avgör sedan rk eller 

rrk om du har sett fågeln eller inte. Formellt 

heter det, att de avgör om dokumentationen 

är tillräcklig för att godkänna att 

observationen publiceras och kan räknas i 

officiell statistik. Men innebörden är ändå 

att kommittén bestämmer om du sett pippin 

ifråga eller inte. 

Nu förstår de flesta att även om det 

andas sovjetisk byråkrati att ha en rapportkommitté, 

så behövs en metod för att 

skapa enhetlighet och någorlunda kvalitet 

kring statistik över fåglar som setts i 

Sverige. 

Men däremot går det inte att förklara 

varför svenska rk aldrig haft en kvinnlig 

medlem. 

Inte en enda. 

Andelen kvinnor är lägre än i Svenska 

Akademien. Lägre än i riksdag, regering 

och även i de mest mansdominerade storbolagsstyrelserna. 

Till skillnad från dessa 

är andelen kvinnor i rk noll. Samtliga 35 

personer som varit ledamöter i rk är män. 

Och så kommer ytterligare ett faktum 

som får de flesta icke-skådare att tappa hakan: 

I tider med diskussioner som #metoo 

och om jämställdhet och mångfald, då det 

för de flesta är självklart att öka andelen 

kvinnor i ledande befattningar – så förs 

Azurmesen på Öland som bordlagts 

av raritetskommittén då den misstänks 

ha blåmesgener i sig. 

ingen diskussion om varför det aldrig 

suttit en kvinna i rk. Det förekommer 

diskussioner om hur fågelskådningen ska 

populariseras annat än bland medelålders 

män, men undertecknad har åtminstone 

aldrig hört någon diskutera varför ingen 

kvinna varit medlem i rk. 

KANSKE FINNS EN till synes enkel förklaring 

som samtidigt är pinsam: Att kvinnor 

är mindre skickliga fågelskådare. 

Fågelböcker skrivs nästan uteslutande 

av män. Artiklar om svårbestämda arter 

likaså. De som märks på Facebooks diskussionsgrupper 

om fåglar som vållat bekymmer 

kring bestämning, är så gott som bara 

män. Ovanliga arter hittas oftare av män 

än kvinnor. Och så vidare … 

Så om män är skickligare fågelskådare 

än kvinnor faller det sig naturligt att där 

landets skickligaste fågelskådare behövs 

– i den nationella rapportkommittén – så 

är det bara män och kommer så att förbli. 

Men vi talar inte högt om det, för även om 

det nu måste vara på det viset så är det ju 

faktiskt märkligt. 

Är det hela förklaringen? Reflektera 

samtidigt över några problem som förknippas 

med fågelskådning idag: 

Hur ska vi kunna bestämma dem? På 

senare tid har flera taxa splittats upp i arter, 

som nästan inte är möjliga att skilja åt 

vid fältobservationer, som rödsångare och 

gulnäbbad lira. Detta ses av många som ett 

problem: Det är en ovanlig fågel, men den 


går inte att kryssa, eftersom vi inte säkert 

kan veta vilken den är. 

Ett annat exempel är den upprördhet 

som spreds i breda skådarled när en azurmes 

hösten 2016 på Öland ansågs ha för 

mycket blåmes i sig, för att kunna räknas 

på krysslistorna – några fjädrar på den lilla 

mesen var för blå. 

Bägge ovanstående är kopplade till 

det mänskliga behovet att kategorisera, 

klassificera och etikettera. Fågel A är en 

azurmes. Fågel B är en blåmes. Enkelt. 

Binärt. Manligt? Samtidigt är fåglar varken 

enkla eller binära. ”Art” är ett begrepp 

uppfunnet av människan som ganska ofta 

och ganska pricksäkert kan sätta en etikett 

på många fågelindivider. 

ETT ANNAT PROBLEM är prestige: Det 

finns bland många en oro att få stämpeln 

”stringare”, vilket är någon som omedvetet 

eller medvetet gör felaktiga artbestämningar. 

Det hackas på felaktiga bestämningar 

– både i fält och på forum. Skådare 

vågar inte ifrågasätta auktoriteter. Och 

skådare vill inte larma eller ropa ut ovanliga 

fåglar – för att undvika att framstå 

som okunniga. 

NUVARANDE RK kanske har landets skarpaste 

hjärnor vad gäller att avgöra om 

dokumentationen av en rostsångare är 

tillräcklig för officiell publicering. Sett till 

det arbetet, har nog rekryteringen till rk 

varit korrekt – i ett kort perspektiv. 

Men rk har betydligt större makt än så. 

I alla fall indirekt. Rk påverkar och berör 

fågelskådare långt mer än att bara avgöra 

vad som får räknas på listor eller stå med i 

Fågelåret. 

Och om vi accepterar att rk har denna 

makt och dolda ansvar – då menar jag att 

rekryteringen av ledamöter behöver ses 

över. Fler kompetenser än ”kunna mest 

om rödsångarkomplexet” behövs. Jag 

vågar inte säga exakt vilka kompetenserna 

bör vara, men jag kan garantera att ett mer 

heterogent sammansatt rk bättre kan lösa 

problem som dagens homogena rk inte 

förmår tackla. 

DAVID ARMINI, GÖTEBORG 


SPORT 

OPTICS 

NATURE 

nikon.se 

DRIVEN FOR 

THE MOMENT 

THE NEW MONARCH HG 30MM. 

PERFORMANCE. IN A NEW LIGHT. 

Following in the footsteps of its award-winning 42mm siblings, our 

featherweight MONARCH HG 30mm series delivers the same class-ruling 

optical performance and unrivalled ruggedness - in a compact body. 

Experience the difference MONARCH HG will make in your next adventure. 

8 x 30 / 10 x 30

FRÅGA EXPERTEN 

Har du en fråga till våra experter? 

Mejla till niklas.aronsson@birdlife.se 

HÄCKNING 

Är det vanligt att det är tre 

vuxna fåglar som matar? 

Tre starar har matat fågelungarna i vår 

holk. Tyvärr hittade vi en död på altanen. 

Häromdagen kom alla tre stararna för att 

söka sina små som troligtvis har hoppat 

ur boet. Är det vanligt att det är tre som 

matar? 

BIRGITTA ENGELIN, GRUNDSUND 

FOTO: MAGNUS ULLMAN 

MAGNUS ULLMAN SVARAR: Vi är ju så vana 

vid att fåglar häckar parvis, så visst kan 

det verka helt snurrigt att tre fåglar matar 

i en holk. Men det kan finnas flera skäl till 

det – och fullt förnuftiga skäl dessutom! 

Direkt vanligt är det inte, men förekommer 

då och då. 

Vanligen beror det på att var och en av 

de tre är (biologisk) förälder till åtminstone 

en av ungarna i boet. Normalt sett 

innehas boet av ett socialt par och troligen 

är både honan och hannen föräldrar till de 

flesta av boets ungar. 

Efter att paret formerats och boat in 

sig i holken är det fullt tänkbart att också 

en främmande hona lägger ett ägg där – 

speciellt om hannen i paret är far till också 

den ungen. För honom är det självklart en 

fördel att (utan sin egen honas vetskap) 

para sig också med en främmande hona, 

för det ger ju honom chansen att bli far till 

ytterligare en unge. 

Men varför vill en hona bli befruktad av 

en hanne som redan lever i par med en annan 

hona och dessutom lägga sitt ägg i en 

främmande honas bo? Den vanligaste or- 

Att fåglar häckar två och två är välbekant. Men tre och tre!? Hos svartvit flugsnappare förekommer 

detta emellanåt. Jämtland, juni 2008. 

SJUKDOMAR & ETOLOGI 

LOTTA BERG 

Professor i husdjurens 

miljö och hälsa på Sveriges 

lantbruksuniversitet 

(SLU) i Skara. Ordförande 

i BirdLife Sverige. Svarar 

på sjukdomar och etologi, 

läran om djurs beteenden. 

VÅRA EXPERTER 

ALLMÄNEXPERT 

ANDERS WIRDHEIM 

Erfaren fältornitolog som 

kan det mesta som är värt 

att veta om fåglar. Krönikör 

på Natursidan.se samt driver 

podcasten ”Pippipodden”. 

Tidigare informationsansvarig 

för BirdLife Sverige. 

FÄLTBESTÄMNING M.M. 

MAGNUS ULLMAN 

Redaktionens allmänexpert 

på fåglar. Svarar på alla 

typer av frågor som rör 

fältbestämning, flyttning, beteende 

med mera. Har skrivit 

flera böcker om fältbestämning 

och om fåglarnas liv. 


saken torde vara att hon själv inte lyckats 

bilda par med någon hanne och därför inte 

heller blir rättmätig innehavare av något 

bo. Då ställs hon inför två val: 1) att hoppa 

över häckningen det året, eller 2) att satsa 

på att åtminstone bli mor till en unge, om 

än i en främmande honas bo. Alternativ 2 

är det evolutionärt mest fördelaktiga. 

På motsvarande sätt kan man tänka sig 

att en främmande hanne lyckats tjuvpara 

sig med boets hona (vilket hon kan vara 

villig till om hon gör bedömningen att 

den främmande hannen förser hennes 

unge med bättre gener än hennes sociala 

partner). 

Om den främmande fågeln (hona eller 

hanne) inte har något eget bo med en egen 

partner är det en fördel att hjälpa paret att 

mata för det ökar ju chansen att den egna 

ungen ska klara sig bra. 

MEN VARFÖR ACCEPTERAR paret i boet 

att en främmande fågel också matar? Ja, 

varför inte? Om bohonan själv lagt fem ägg 

och det tillkommit ett eller två kan hon 

givetvis bli misstänksam. Men hon kan 

inte veta vilka ägg som inte är hennes egna 

och det vore därför dumdristigt att börja 

kasta ut ägg. Då är det betydligt klokare 

att acceptera de nya äggen inklusive hjälp 

med matningen från en tredje fågel. 

Ingen av de tre adulta fåglarna vet 

vilken unge som är dess egen och vilken 

som inte är det, så det är bara att ge järnet 

och mata alla efter bästa förmåga ”… för 

då kommer min unge att klara sig bra, skit 

samma om någon annan unge också gör 

det.”. 

Detta fenomen kan ha grundats i olika 

orsaker, och när det gäller stare kan man 

tänka sig att brist på lämpligt bohål spelat 

in. 

FENOMENET ÄR DESSUTOM relativt välkänt 

hos kärrhökar, och ibland publiceras 

foton på bon där två adulta honor sitter 

sida vid sida. När det gäller kärrhökar kan 

den grundläggande orsaken vara ojämn 

könsfördelning – antalet hannar räcker 

helt enkelt inte till alla honor. Hellre än att 

avstå från att häcka kan hon alltså lägga ett 

ägg eller två i ett främmande bo och så har 

man plötsligt två honor som kan hjälpas åt 

med ruvningen och tre fåglar som bidrar 

till skydd av ungarna och så småningom 

att leverera föda. 

Hur viktigt är det att sätta ut 

vatten åt fåglarna när det är 

torrt och varmt? 

(Dessutom händer det att ungfåglar 

hjälper till att mata sina syskon i en andrakull, 

eftersom det bidrar till överlevnad 

för de egna generna, det vill säga de gener 

fågeln delar med sina syskon. Men här var 

uppenbarligen den hjälpande fågeln adult 

(det vill säga minst ett år gammal), så det 

var knappast aktuellt här.) 

EKOLOGI 

Behövs extra 

vatten och salt? 

Sommaren har varit extrem med torka 

och höga temperaturer. På sina håll har 

röster höjts för att sätta ut, inte bara vatten, 

utan även salt åt fåglarna. Men hur 

är det – bör man göra det? 

ANNA AXELSON, TORSLANDA 

LOTTA BERG SVARAR: Att fåglar, liksom 

andra djur, behöver få i sig vätska är självklart. 

Hur detta går till varierar dock mellan 

olika fågelarter; medan vissa skummar 

sjöytan och skopar in vatten i farten finns 

det andra som sätter sig vid någon liten 

pöl och dricker, och ytterligare andra som 

knappast alls dricker vatten rakt av. 

I många fall får fåglarna nämligen i sig 

den vätska de behöver genom födan; detta 

gäller inte minst rovfåglar och insektsätare. 

Fröätare däremot kan ha ett lite större 

behov av att ta sig en slurk vatten emellanåt, 

eftersom deras föda är rätt torr. En 

varm sommar som denna kan fåglarnas 

vätskebehov vara lite större, men kanske 

inte så dramatiskt som man kan tro. 

Visst är det torrt på åkrar, i skogen och i 

småbäckarna, men det svenska landskapet 

innehåller likväl mängder av sjöar, dammar, 

våtmarker och åar där vatten finns 

tillgängligt för de fåglar som behöver. 

Eftersom fåglarna inte har vattnigt 

rinnande urin så förlorar de inte heller 

särskilt mycket vätska den vägen, jämfört 

med däggdjur. Att ställa ut fågelbad är 

således inget som är nödvändigt för fåglarnas 

direkta överlevnad – de hittar vatten 

ändå. Med detta sagt så är det naturligtvis 

ingen nackdel att ställa ut ett fågelbad i 

trädgården; tvärtom kan det underlätta 

för småfåglarna och göra att de slipper 

slösa energi på att flyga till vatten längre 

bort, och dessutom bereda oss människor 

mycket nöje när vi ser fåglarna komma och 

dricka eller ta sig ett svalkande bad! 

VAD GÄLLER SALTBEHOV så kan fåglar inte 

svettas, de förlorar alltså inte salt med 

svetten som människor och många andra 

däggdjur gör. För att kyla sig när det är riktigt 

varmt är det många fåglar som istället 

”strupfladdrar”, något som påminner om 

flämtning genom att vatten avdunstar från 

slemhinnorna i munhåla och övre luftvägar. 

Där förloras inte heller något salt. 

Därför behöver fåglar inte någon extra 

tillsats av salt i varmt väder. 

När denna text skrivs är det fortfarande 

gott om insekter ute i naturen och fåglarna 

verkar generellt ha haft en bra sommar; 

kyla är ofta ett större problem än värme 

för häckfåglarna här i landet. 

FOTO: PG BENTZ/STURNUS.SE 


”Det här är nattskärrornas 

hemvist och domäner.” 

Vad kan vara ljuvligare än att vandra i juninatten och lyssna 

till fåglarnas lockrop? Följ med Torsten Green-Petersen till 

spinnrockens landskap på norra Gotland. 

Inatt vandrar jag över hällmarken. Den lågt 

bevuxna, på råa kalkplattor här på norra Gotland. 

Enar, ja. Men mest låga vindlande tallar. De 

kunde vara åldringar på vift långt hemifrån. På 

marken bara någon centimeter av botanisk omsorg 

– renlavars mjuka kullar, brunare Cladonia, och 

däremellan getrams i små hängande rader. Men annars 

inte mycket som fond och underlag. 

Det blir aldrig ljusare än såhär på dessa breddgrader. 

Men däremot så mycket mörkare. Midsommardygnet 

byter skift. Blodröd går solen ned i väster 

över havet. Brandgul reser sig månen med sitt tomma 

anlete långsamt från öster. Bror och syster. Eller syster 

och bror. 

Det här är nattskärrornas hemvist och domäner. De 

flygande barkflagorna som till synes lealösa och långt 

utanför tyngdlagen glider runt mellan 

stammarna. Hannarna klatschar då 

och då distinkt med vingarna, och jag 

tänker att jag inte ens vet om de gör 

det under buken eller över ryggen. 

Eller bådadera. 

Klatsch! Visp! 

Så skulle jag kunna försöka beskriva 

ljuden som ofta kommer flera 

efter varandra i snabb följd. 

Rullandet förstås. Spinnrocken. Men vilken onomatopoetisk 

liknelse kan fungera nuförtiden då dessa 

numera endast finns på hembygdsmuseum? Och nattskärrans 

sång – den som låter som en träpinne som en 

pojke en vårdag drar mot ett trästaket. Och samtidigt 

både stiger och sjunker i tonläge genom natten. 

HEMVIST ÄR DETTA också för trädlärkorna. De utan 

stjärt. Eller nästan utan. De som nu fått ut sina första 

kullar för året. Här vagabonderar nämligen små 

flockar av ungar. Tre fåglar. Fyra eller fem. ”Dydloi”, 

”dydloi”. 

Samtidigt har de vuxna hannarna just börjat 

sjunga för en andra kull. Och gör det gärna mer eller 

mindre natten igenom. Närmast kanske en altflöjt. Ja. 

Gärna såhär i skymningen. Men kanske allra mest i 

dygnets motsats – gryningen. 

KRÖNIKA 

Och dagtid 

är det lärkfalkar 

som skär himlavalvet 

med sina 

mörka siluetter. 

Sången som enligt Fågelguiden ”... hör till fågelvärldens 

vackraste”. 

Själv skulle jag mer precist vilja säga att den hör till 

mina vänners mest romantiska. Och Erik Rosenberg 

skriver såhär i Nordens Fåglar; ”Visserligen har den ett 

visst svårmod i sin ton – men det är ett svårmod av en 

oskuldsfull ljuvhet, som på det högsta tilltalar och ger en 

lyckokänsla i vandrarens ensamhet ute på hedmarkens 

stigar. ” 

Så jag tror att vi är överens, Erik och jag. Mästaren 

och en av hans många lärjungar. 

HÄR ÄR INTE särskilt fågelrikt. I alla fall inte om vi 

kommer till antalet bofasta arter. 

En lat korp raspar sin strupe. En trädpiplärka seglar 

sjungande ned mot en för länge sedan död krumbuktande 

fura. Silvervit och ådrad. 

Och dagtid är det lärkfalkar som 

skär himlavalvet med sina mörka siluetter. 

Som behärskar tallheden. Endera 

dagen kommer ungarna kläckas. 

För att senare under högsommaren 

pröva sina bumerangformade vingar, 

innan den långa premiärturen söderut 

till Afrika. 

Men när mörkret lägrar sig – om 

än bara det lilla nu i juni – då vecklar nattskärrorna 

ut alla sina bruna och grå fjädrar. Sin ”dunkeldräkt” 

som Gustaf Kolthoff så träffande skrev. Då förvandlas 

de i takt med skymningen minut för minut från 

orörliga och osynliga barkbitar. De sträcker ut varje 

fjäder innan de ger sig ut i mörkret, där de ska ryttla 

som stora nattfjärilar över enarna. Och som gastar och 

trollpackor snurra på sina spinnrockar. 

Torsten Green-Petersen är 

allmänläkare och psykiater. 

Trebarnsfar. Fågelfotograf och 

författare med ett livslångt fågelintresse. 

Valde en gång i tiden att 

bosätta mig på Gotland för fåglarnas 

skull. Välkommen till min 

hemsida www.fagelnsblick.com. 


KORSORD 

BEVINGADE ORD 

bildad 

i kalkgrotta 

med kar 

för sjöräddning 

gräsgröna 

stenar 

kan locka 

örn 

skäggig 

slaskiga 

gumman 

trafikplats 

skriker 

kusligt 

vitfågel 

med 

lågt iq? 

lära om årstidsmönster 

i naturen 

bakom 

flötet 

gör höna 

av olin 

kan 

stjälpa 

ostadig 

trädtyp 

för 

korsnäbbar 

stannar 

till på 

väg mot 

häckplats 

i dammsugare 

dum 

fisk? 

rör 

munnen 

i kängus 

ficka 

är doppingungar 

avdrag 

sär 

gudinna 

med uggla 

kan man 

få för 

illdåd 

är spillkråkan? 

latmansgöra 

överfyllnad 

jagades 

med 

cockerspaniel 

damer 

i lima 

ort med 

vita vråkar 

har egna 

duvor? 

gör 

virknål 

kolibrimat 

upptrappad 

danbobo 

vissa 

alstrar 

el 

sitter 

nervös 

på 

lärd 

fågelskådare 

fångstredskap 

by 

utbildade 

reklammakare 

gjorde 

smilfinken 

skrämmande 

grekiskt 

torg 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2018-07-01 

BEVINGADE ORD 

n 

liknar 

strutsar 

veka 

stjälkar 

s 

förr fröförråd 

för stans 

gråsparvar 

kan 

fjärilsvinge 

skapa 

finns i 

nakurusjön 

i 

kenya 

i stockholmstrafiken 

flög 

bara 

en 

gång 

i 

k 

a 

r 

o 

s 

inträffar 

ofta 

skådarstund 

s 

v 

a 

n 

ö 

d 

l 

a 

nessie? 

ses tomat 

som 

mognar 

r 

o 

idisslar 

s 

i 

s 

kan gå på 

sjön 

lycka ihop 

med ve 

l 

kalops 

g 

skrämmer 

kämpaglöd 

jättenäbbad 

betydelselösa 

g 

a 

d u e r 

n 

a v a 

r 

ä 

l 

a 

m 

t 

ä 

t 

t 

låtit 

ligga i 

lag 

vill fågelfotograf 

b 

u 

gillar gäss 

att göra 

s 

t 

a 

m 

HÄR ÄR FÖRRA NUMRETS VINNARE: 

1:a pris 500 kr: Birgitta Björk, Frösön. 

2:a pris 300 kr: Kjell Rydh, Värnamo. 

3:e-5:e pris 100 kr: Jan och Anita Thunberg, 

Sandared, Nils Rosén, Alingsås, Kerstin Thelin, 

Göteborg. Stort grattis! 

f 

o 

k 

u 

s 

e 

r 

a 

v 

social 

relation 

moderna 

flygaren 

b. potterdjur 

spettplats 

begränsning 

r 

a 

m 

n 

r 

h 

ä 

s 

t 

d 

y 

n 

g 

a 

i livbåt 

med tiger 

p 

i 

blir vinterbadare 

med ordet 

under 

n 

mexmat 

tuppvapnet 

tjockskallig 

örns 

favoritmat 

o 

r 

m 

kan bestämma 

falk och 

uggla 

växt med 

stjärnformig 

blomma 

liten 

papegoja 

orsakades 

av 

mjölnerägaren 

å 

s 

k 

a 

n 

söker 

av med 

tuben 

s 

t 

r 

ö 

m 

h. potterkompis 

härmar 

vid holk 

s 

t 

a 

r 

e 

s 

k 

a 

n 

n 

a 

r 

e 

n 

a 

r 

coolar 

ner 

a 

c 

är väl 

fina 

röda 

viner 

a 

r 

o 

m 

r 

i 

k 

a 

s 

p 

o 

r 

r 

e 

n 

buskar 

som inte 

söndrar 

är de 

burgna 

ingen 

rolig 

lott 

n 

i 

t 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2018-04-01 

Bevingade ord – ett fullfjädrat kryss 

VINNARE 

1:a pris 500 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

2:a pris 300 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

3:e pris 100 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

Skriv ned orden som ni får fram i de färgade rutorna 

på ett vykort och skicka detta till, Vår Fågelvärld, c/o 

Niklas Aronsson, Flygfältsgatan 16, 423 37 Torslanda, 

eller skriv ned den rätta lösningen i ett mejl och skicka 

detta till niklas.aronsson@birdlife.se. Senast den 20 

september vill vi ha ditt svar för att du ska kunna delta 

i utlottningen av de fina bokpriserna. Naturbokhandeln 

är BirdLife Sveriges egen bokhandel där överskottet går 

till fågelskydd. 

Handbook 

of Western 

Palearctic 

Birds. Alla 

områdets 

tättingar i 

två volymer. 


Magnifying the 

passion for nature. 

ZEISS Victory Harpia 

// INNOVATION 

MADE BY ZEISS 

NEW! 

ZEISS Victory Harpia 85 & 95 

Den mest kraftfulla tubkikaren från ZEISS. 

Observation av natur och fågelskådning når en ny nivå med nya ZEISS Victory Harpia. 

Denna tubkikare kombinerar ett nytt revolutionerande optiskt system med en 3x vidvinkelzoom som ger en 

konstant synvinkel genom hela förstoringsområdet. Särskilt påtagligt är det enorma synfältet vid lägre förstoring. 

Att ta bilder med mobiltelefonen blir betydligt enklare och med högre bildkvalitet eftersom detta optiska system ger 

en hel bild utan ”vinjettering”. 

ZEISS DualSpeed Focus underlättar snabb, exakt fokusering, även vid hög förstoring. 

Modeller: 22–65x85 och 23–70x95 

zeiss.com/victoryharpia

Vår Fågelvärld nr 4 - 2018

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?