Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
INNEHÅLL Nummer 1. <strong>2018</strong><br />
14<br />
44<br />
6 Aktuellt. Övervintrande alfåglar<br />
hotas i Natura 2000-område.<br />
13 Aktuellt. Fältarbetet med ny<br />
atlas över Europa är nu klart.<br />
14 Fåglar inpå Knuten.<br />
16 Porträtt. Sussie Carlström.<br />
20 Fokus. Varför flyttar fåglarna<br />
som de gör?<br />
26 Populärvetenskap. Om populationer<br />
i förändring.<br />
30 Fågellokal. Sträckskåda vid<br />
Hults hamn.<br />
33 Vinterfåglar Inpå Knuten.<br />
Gråsiskan är årets raket.<br />
36 Resereportage. Madeira: Atlantiska<br />
havsfåglar.<br />
42 Fågelskydd. Projekt Skräntärna<br />
och Östersjöns fåglar.<br />
36<br />
57<br />
44 Galleriet. Vackra vita storkar<br />
från Extremadura.<br />
46 Taxonomikommittén. Nyheter<br />
kring fågelsystematik.<br />
50 Bestämning. Engelsk sädesärla.<br />
54 Recensioner. Bok om ugglefjädrar.<br />
56 Brev. Kidnappade ormvråkar.<br />
57 Knivigt. Skogssädgås och tajgasädgås.<br />
58 Fråga Experten. Inplantering av<br />
nya arter?<br />
60 Kåseri. Torsten Green-Petersen<br />
är ny kåsör.<br />
61 Korsord.<br />
62 Retro. Därför tar sparvhöken<br />
oftare bofinkshonan än den<br />
pråligare hannen.<br />
REDAKTÖREN:<br />
Vinterfåglar<br />
DEN TRETTONDE UPPLAGAN av Vinterfåglar<br />
Inpå Knuten är precis avklarad.<br />
Vi nådde inte riktigt ända fram vad<br />
gäller antalet rapportörer. Jag var<br />
övertygad om att vi skulle hamna en<br />
bit över 20 000, och därmed slå rekord<br />
i deltagande. Bara det faktum att vi är<br />
minst 20 000 fler i Facebook-gruppen<br />
Fåglar Inpå Knuten (där vi gjort<br />
mycket reklam för räkningen) än förra<br />
året, trodde jag skulle räcka. Men icke<br />
sa Nicke, istället landade vi på cirka<br />
17 000 deltagare, vilket trots allt får<br />
betraktas som ett utmärkt resultat.<br />
Kanske var det vädret som var emot<br />
oss. Många upplevde att fåglarna<br />
”försvann” dagarna innan räkningshelgen.<br />
En relativt kall period avlöstes<br />
av varmare väder i hela landet dagarna<br />
innan.<br />
EN ANNAN FAKTOR som gav oss en del<br />
huvudbry var de problem som uppstod<br />
kring inloggningen. ”För krångligt”,<br />
var en vanlig invändning. Tyvärr är det<br />
nödvändigt med inloggning på grund<br />
av den nya dataskyddsförordningen,<br />
som ska skydda personuppgifter på ett<br />
bättre sätt.<br />
Vi kommer självfallet att se över<br />
det system vi haft i år och fundera på<br />
hur vi kan göra det enklare till nästa<br />
år.<br />
I det här numret kan ni läsa om hur<br />
det gick i vinterfågelräkningen, men<br />
också en hel del om det fågelskyddsarbete<br />
som föreningen bedriver i olika<br />
projekt och former där ett exempel är<br />
Projekt Skräntärna.<br />
NIKLAS ARONSSON<br />
REDAKTÖR FÖR VÅR FÅGELVÄRLD<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 3
LEDARE<br />
Dennis Kraft<br />
Riktlinjer viktigt!<br />
Mänskliga aktiviteter har alltid inneburit risker för vår natur<br />
och våra fåglar. En sådan aktivitet är när vi bygger anläggningar<br />
ute i naturen. Det kan gälla vindkraftverk och master av olika<br />
slag eller ledningar för främst elektricitet. Här finns risker att<br />
fåglar kolliderar med dem och det gäller därför att de utformas<br />
och placeras på bästa sätt.<br />
För att<br />
undvika<br />
elskador ska<br />
transformatorstationer<br />
byggas<br />
in ...<br />
VI HAR I BirdLife Sverige riktlinjer för såväl vindkraft som<br />
master och elledningar. Riktlinjerna för vindkraft var de första<br />
som togs fram och de har efterhand fått stor betydelse, såväl<br />
för vårt agerande som för industrins planering. I dessa beskrivs<br />
vilka miljöer som är olämpliga för vindkraftsetableringar, samt<br />
ges anvisningar för skyddsavstånd till häckningsplatser för<br />
känsliga arter. Även i riktlinjerna för master tas placeringen<br />
upp, där olämpliga områden lyfts fram på samma sätt som för<br />
vindkraft. Utöver det tas också utformningen<br />
av master upp, och där pekar vi på<br />
att belysning ska minimeras, att stagade<br />
master ska undvikas och att stag ska förses<br />
med fågelavvisare.<br />
Kraftledningar utgör dubbla faror<br />
– dels kollisionsrisker, dels risker att<br />
fåglarna får elström genom kroppen. För<br />
att undvika kollisionsrisker pekar våra<br />
riktlinjer på att markledningar bör användas i större utsträckning,<br />
att luftledningar helst ska vara isolerade, att stolpar ska<br />
utformas för horisontell ledningsplacering och att fågelavvisare<br />
ska användas i områden med stora fågelsamlingar eller<br />
särskilt känsliga arter. För att undvika elskador ska transformatorstationer<br />
byggas in, stolptransformatorer isoleras och<br />
stolpar utformas så att risken för spänningskontakt minskar.<br />
PÅ LEDNINGSOMRÅDET FINNS det<br />
mycket kvar att göra. Vi driver<br />
för närvarande ett par frågor mot<br />
Energimarknadsinspektionen där<br />
vi vill att tillstånd ska villkoras<br />
med såväl användning av fågelavvisare<br />
vid våtmarker och älvar,<br />
som att icke akuta röjningar av<br />
ledningsgator ska genomföras<br />
utanför fåglarnas häckningstid.<br />
För fåglarnas skull hoppas vi på<br />
framgång i dessa processer.<br />
<strong>Vår</strong><br />
<strong>Fågelvärld</strong><br />
ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening –<br />
BirdLife Sverige.<br />
CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE<br />
Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se<br />
<strong>Vår</strong> <strong>Fågelvärld</strong>, Flygfältsgatan 16 A, 423 37 Torslanda.<br />
Tel: 0739-15 60 99<br />
ANNONSER<br />
Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se<br />
Tel: 0739-15 60 99<br />
TRYCK<br />
Exakta, Malmö, <strong>2018</strong><br />
ISSN<br />
2002-8717<br />
OMSLAG<br />
Johannes Rydström/N (vit stork)<br />
Nästa nummer kommer av <strong>Vår</strong> <strong>Fågelvärld</strong><br />
kommer 15 april.<br />
Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige är en<br />
obunden och riksomfattande förening för främjande av<br />
fågelintresse, fågelskydd och fågelforskning. Föreningen<br />
är den svenska grenen av BirdLife International som<br />
arbetar med fågelskydd i hela världen. <strong>Vår</strong> webbadress är<br />
www.birdlife.se. Vi administrerar grupperna Fåglar inpå<br />
Knuten och <strong>Vår</strong> Skådarvärld på Facebook och har en egen<br />
sida. På Twitter heter vi @BirdLifeSverige.<br />
MEDLEMSAVGIFTER<br />
Årligt betalande 295 kronor (inklusive <strong>Vår</strong> <strong>Fågelvärld</strong>).<br />
Ungdomar (upp till 25) 145 kronor.<br />
Familjemedlemmar 50 kronor extra gör alla i familjen till<br />
medlemmar.<br />
PLUSGIRO 19 94 99-5 BANKGIRO 311-1994<br />
FÖRENINGSKANSLI<br />
Stenhusa gård, Lilla Brunneby 106,<br />
386 62 Mörbylånga. Tel: 0485-444 40<br />
medlem@birdlife.se, www.birdlife.se<br />
FÖRENINGSFRÅGOR<br />
info@birdlife.se<br />
FÅGELSKYDDSFRÅGOR<br />
Daniel Bengtsson, daniel.bengtsson@birdlife.se<br />
NATURBOKHANDELN<br />
Stenhusa gård (adress: se ovan)<br />
Tel: 0485-444 40<br />
info@naturbokhandeln.se, www.naturbokhandeln.se<br />
AVIFAUNA<br />
Stenhusa gård (adress: se ovan)<br />
Tel: 0485-444 40, admin@avifauna.se, www.avifauna.se<br />
OTTENBY FÅGELSTATION<br />
Ottenby 401, 386 64 Degerhamn.<br />
Tel: 0485-66 10 93 ottenby@ottenby.se, www.birdlife.se<br />
Dennis Kraft,<br />
ordförande<br />
4 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
Villa Bas 10 kg<br />
229:-<br />
Finns i tre olika<br />
storlekar<br />
Onyx 0,9 liter<br />
329:-<br />
Finns i tre olika<br />
storlekar
FÅGELSKYDD<br />
AKTUELLT<br />
Övervintrande alfåglar hotas av<br />
vindkraftpark i Natura 2000-område<br />
BirdLife Sverige protesterar mot regeringens planer på att minska ett<br />
Natura 2000-område till havs, och E.ON:s planer på en vindkraftpark.<br />
Regeringen ägnar sig åt "green washing"<br />
när den slår sig på bröstet för<br />
ett planerat Natura 2000-område till<br />
havs, samtidigt som man mer eller<br />
mindre i smyg undantar alfågelns<br />
viktigaste område.<br />
Den 14 december 2016 berättade regeringen<br />
att de beslutat föreslå EU-kommissionen<br />
att utse fyra nya marina områden för<br />
bevarande av hotade arter – i första hand<br />
tumlare, men även sjöfåglar som alfågel.<br />
Det kan förefalla som en nobel handling av<br />
en miljömedveten regering, men det blev<br />
snart uppenbart att verkligheten inte var<br />
fullt så positiv.<br />
FÖRSLAGET INNEBAR TILL att börja med<br />
att Sverige, på pappret, kom att uppfylla<br />
EU-målet om 10 procent skyddade<br />
havsområden. Detta till stor del tack vare<br />
det gigantiska området Hoburgs bank och<br />
Midsjöbankarna, en över 10 000 kvadratkilometer<br />
stor areal söder om Gotland och<br />
sydost om Öland.<br />
Det föreslagna Natura 2000-området Hoburgs bank och Midsjöbankarna (grönt), den enligt förslaget<br />
skyddade delen av Södra Midsjöbanken (rosa) samt den oskyddade delen (lila).<br />
REGERINGEN HAR SEDAN, tämligen diskret,<br />
ändrat i det ursprungliga förslaget som<br />
berörda länsstyrelser presenterade via Naturvårdsverket.<br />
Detta genom att exkludera<br />
större delen av Södra Midsjöbanken från<br />
det skyddade området.<br />
<strong>Vår</strong> tolkning var att regeringen gjorde<br />
detta för att kunna lämna öppet för vindkraftsexploatering.<br />
Beslutet indikerade<br />
att regeringen satte exploateringsintresset<br />
högre än naturvårdsintresset.<br />
Beslutet innebar också att regeringen<br />
bröt mot EU-direktiven om hur Natura<br />
2000-områden ska utses. Direktiven<br />
föreskriver nämligen mycket tydligt att de<br />
områden som är mest betydelsefulla för de<br />
utpekade arterna måste inkluderas.<br />
Här gjorde nu regeringen precis tvärtom.<br />
De exkluderade Södra Midsjöbanken<br />
som tillsammans med Hoburgs bank och<br />
Norra Midsjöbanken utgör kärnområdet<br />
för en fågelpopulation under starkt hot.<br />
BirdLife Sverige anser att detta är<br />
mycket allvarligt och har därför lämnat<br />
in ett officiellt klagomål till EU-kommissionen.<br />
Sveriges utpekande av Natura<br />
2000-områden är nu under granskning.<br />
SOM EN BEKRÄFTELSE på våra farhågor<br />
inkom nyligen E.ON med en förnyad<br />
ansökan om att få anlägga en vindkraftpark<br />
på halva Södra Midsjöbanken. E.ON<br />
hävdar att det justerade projektområdet<br />
till ytan motsvarar cirka 1,5 procent av det<br />
föreslagna Natura 2000-området.<br />
Den största delen nyttjas emellertid<br />
inte i någon betydande utsträckning av<br />
de övervintrande alfåglarna och övriga<br />
sjöfåglar. De är istället knutna till just<br />
nämnda utsjöbankar, vilka bara omfattar<br />
en mindre del av det föreslagna Natura<br />
2000-området.<br />
Det finns tydliga belägg för att alfåglar<br />
undviker vindkraftparker till havs. Arten<br />
förefaller tillhöra de allra mest känsliga<br />
och undviker vindkraftsparkerna, även<br />
flera år efter etablering.<br />
En vindkraftpark på Södra Midsjöbanken<br />
innebär således en habitatförlust som<br />
är betydligt större än själva anläggningens<br />
yta. Exkluderas alfåglarna från halva Södra<br />
Midsjöbanken så innebär det i princip<br />
att nära en sjättedel av deras övervintringsområde<br />
försvinner. Detta är enligt<br />
fågeldirektivet och artskyddsförordningen<br />
helt oacceptabelt!<br />
Daniel Bengtsson, fågelskyddsansvarig<br />
6 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
FOTO: ULRIK BRUUN<br />
TOPP 5<br />
I en studie gjord på Stockholms universitet<br />
har forskare räknat fram vem det är som tar<br />
upp fisken från Östersjön.<br />
FOTO: WIKIMEDIA COMMONS<br />
Gräsand är en av de arter som oftast jagas i våtmarker.<br />
FÅGELSKYDD<br />
Sätter press på Skog i<br />
frågan om blyammunition<br />
Under förra året uppvaktade BirdLife<br />
Sverige miljöminister Karolina Skog<br />
med krav på förbud mot blyammunition.<br />
Regeringen vill avvakta EU, men<br />
föreningen är inte nöjd med det.<br />
BirdLife Sverige och Naturskyddsföreningen<br />
anser att regeringen borde påbörja<br />
processen för att införa förbud mot<br />
användning av bly i jaktammunition. En<br />
sådan process behöver inte omgående<br />
innebära ett totalt förbud mot all blybaserad<br />
jaktammunition.<br />
– Genom förtydligade direktiv och små<br />
resursförstärkningar till myndigheter kan<br />
man ta viktiga steg mot minskade blyskador<br />
på fåglar och andra organismer, säger<br />
Daniel Bengtsson, fågelskyddsansvarig i<br />
BirdLife Sverige.<br />
Det är redan idag förbjudet att använda<br />
blyammunition vid grunda (kust-)vatten,<br />
men det saknas en definition av vad som<br />
är ”grunt vatten”. Naturvårdsverket har<br />
angett rekommendationen sex meter,<br />
vilket är den definition som antagits i<br />
Ramsarkonventionen, men fortfarande<br />
saknas tydliga svenska föreskrifter eller<br />
prejudicerande domar kring detta.<br />
Här är kraven i korthet:<br />
◗ Implementera Ramsarkonventionens<br />
definition av (kust-)vatten grundare än sex<br />
meter som ”grunt vatten”.<br />
◗ Inkludera alla våtmarker i våtmarksbegreppet.<br />
◗ Inför blyammunitionsfria buffertzoner<br />
om 300 meter runt våtmarker och i<br />
anslutning till grunda vatten.<br />
◗ Inom buffertzonerna ska även innehav<br />
av blyammunition vara förbjudet.<br />
◗ Inför förbud mot blyammunition vid<br />
skyddsjakt längs våra kuster.<br />
◗ Länsstyrelser, Kustbevakningen och/<br />
eller Polismyndigheten måste tilldelas<br />
resurser för att utöva vederhäftig tillsyn av<br />
gällande regelverk. Niklas Aronsson<br />
Östersjöfiskare.<br />
Människa (700 000 ton/år)<br />
Det är föga förvånande människan som<br />
1<br />
hamnar i topp på listan, men kanske ändå<br />
en smula överraskande att hon fiskar upp så<br />
mycket mer än listans tvåa – nästan tio gånger.<br />
Gråsäl (75 000 ton/år)<br />
2<br />
Gråsälen – den<br />
största av landets tre<br />
sälarter – har ökat i antal<br />
sedan bottennivån på<br />
1980-talet. Man tror att det<br />
finns totalt 40 000 gråsälar<br />
i Östersjön, varav upp emot<br />
1 000 stycken skjuts varje år.<br />
Storskarv (40 000 ton/år)<br />
3<br />
I Östersjön häckar<br />
storskarven med<br />
underarten sinensis, den<br />
som också kallas för<br />
mellanskarv. I landet som<br />
helhet häckar 40 000 par<br />
storskarv, varav 30 000<br />
finns i Östersjön.<br />
Vikare (20 000 ton/år)<br />
4<br />
Vikaren är den minsta<br />
av våra sälarter. Det är<br />
en arktisk art som tros ha<br />
blivit instängd i Östersjön<br />
efter den senaste istiden.<br />
Det finns cirka 20 000<br />
vikare i Östersjön, de flesta i<br />
norra delen och i Rigabukten.<br />
Sillgrissla (10 000 ton/år)<br />
5<br />
Enligt rapporten är det<br />
inte bara sillgrisslan<br />
som äter denna mängd –<br />
tordmule, småskrake och<br />
storskrake ligger på samma<br />
nivå. Det innebär att<br />
fåglarna sammantaget<br />
landar på cirka 70 000 ton.<br />
Gråsäl.<br />
Storskarv.<br />
Vikare.<br />
Sillgrissla.<br />
FOTO: JOHN LARSEN FOTO: WIKIMEDIA COMMONS<br />
FOTO:JOHN LARSEN FOTO: WIKIMEDIA COMMONS<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 7
AKTUELLT<br />
NOTISER<br />
FOTON: THOMAS ALERSTAM<br />
Två svartsnäppor fotograferade under höstflyttningen 17 augusti 2010 på norra Öland i ett montage.<br />
Individen till vänster flyger med benen utsträckta bakåt, som vadare normalt gör. Individen till höger<br />
har vikt benen under kroppen, likt tättingar. Notera att benen är helt gömda under bukfjädrarna.<br />
Vingspegeln är namnet på Östergötlands Ornitologiska<br />
Förenings utmärkta tidskrift.<br />
ÖgOF har ökat, inte minskat<br />
I förra numret av <strong>Vår</strong> <strong>Fågelvärld</strong> hade vi en<br />
artikel om medlemsutvecklingen i landets<br />
regionalföreningar. På grund av brister i<br />
föreningens medlemssystem redovisade vi en<br />
felaktig siffra för Östergötlands Ornitologiska<br />
Förening (ÖgOF). I stället för att ha minskat<br />
med knappt nio procent under föregående år<br />
har föreningen ökat med nästan tre procent<br />
– från 858 till 883 medlemmar vid mitten av<br />
december 2017. ÖgOF är också en av få regionalföreningar<br />
som har anslutit sig till det som<br />
kallas ”kedjan”, ett sätt att bygga starkare band<br />
mellan riksföreningen och regionalföreningarna.<br />
Kedjan innebär att regionalföreningarna får<br />
tillgodoräkna sig medlemmar som tidigare bara<br />
varit medlemmar i riksföreningen. Samtidigt får<br />
riksföreningen räkna in medlemmar som bara<br />
är medlemmar i regionalföreningen.<br />
Medlemssiffrorna för 2017 visar att ÖgOF<br />
har lyckats värva medlemmar från gruppen<br />
som tidigare bara varit medlemmar i riksföreningen.<br />
Här har man vuxit ännu mer än föreningen<br />
i stort – nästan tolv procent. Medlemmar<br />
som nu alltså får läsa Vingspegeln, jämte <strong>Vår</strong><br />
<strong>Fågelvärld</strong>.<br />
Miljöpris till Tåkern<br />
Sveriges Lions miljöpris på 30 000 kronor har<br />
2017 tilldelats Tåkerns fältstation. I motiveringen<br />
heter det att: ”Tåkerns fältstation har varit<br />
verksam vid Sveriges främsta fågelsjö sedan<br />
1963. Tåkerns Fältstation har en central roll när<br />
det gäller att rapportera de förändringar som<br />
sker i miljön kring och i sjön Tåkern. Detta arbete<br />
utgör ett viktigt underlag för praktiskt taget<br />
alla nödvändiga skötselinsatser som utförs vid<br />
sjön Tåkern, naturreservat sedan 1975.”<br />
UPPROP<br />
Har du sett vadare flyga med<br />
benen uppdragna under kroppen?<br />
I vårt pågående arbete med att<br />
studera dubbelbeckasinens flyttning<br />
dök en gammal diskussion upp som<br />
vi haft flera gånger förut: hur ofta<br />
flyger vadare med benen uppvikta<br />
under kroppen?<br />
DET ABSOLUT VANLIGASTE sättet för vadare<br />
att hålla benen i flykten är att hålla dem<br />
utsträckta rakt bakåt. För mer långbenta<br />
arter betyder detta att tårna och ibland<br />
delar av benen sticker ut bakom stjärten<br />
(se montage ovan).<br />
Thomas Alerstam och jag var dock<br />
båda övertygade om att vi vid något tillfälle<br />
sett vadare flyga med benen uppvikta<br />
under kroppen, såsom tättingar gör. Eller<br />
uttryckt på ett annat sätt, så som vadarna<br />
viker benen när de ruvar.<br />
NÄR THOMAS LETADE igenom sina bilder<br />
hittade han en svartsnäppa som flyger med<br />
benen uppvikta på detta sätt (se ovan). Vid<br />
en genomgång av svartsnäppebilder uppladdade<br />
på Artportalen hittades ytterligare<br />
två fåglar som flög med uppvikta ben. I det<br />
ena fallet hade fotografen kommenterat<br />
benens position. Vi har också hittat bilder<br />
av just svartsnäppa flygande med uppvikta<br />
ben i Lars Gejls bok Europas vadefugle,<br />
där författaren också kort kommenterat<br />
beteendet.<br />
MEN HUR VANLIGT är egentligen detta beteende<br />
och vid vilka tillfällen används det?<br />
Är det kanske bara svartsnäppan som<br />
gör så? Vi har vid en första sökning på<br />
internet inte hittat några vetenskapliga<br />
publikationer som berör frågan, men självklart<br />
kan mycket återstå att finna i handböcker<br />
och uppsatser. Samt i ornitologers<br />
fältanteckningar eller fotoarkiv.<br />
Vi ställer nu frågan till <strong>Vår</strong> <strong>Fågelvärld</strong>s<br />
läsare: har du någonsin sett vadare flyga på<br />
detta sätt och kanske till och med fångat<br />
det på bild? Har du möjligen sett något<br />
publicerat om detta fenomen eller kanske<br />
sett bilder på internet?<br />
All information i ämnet tas tacksamt<br />
emot. Skicka informationen till adressen<br />
nedan. Rapportera då så mycket relevant<br />
som möjligt, såsom vilken art det gäller,<br />
ålder, kön, plats och datum, under vilka<br />
omständigheter observationen gjordes,<br />
och så vidare.<br />
Om tillräckligt med information kommer<br />
in återkommer vi med en sammanställning<br />
i ett kommande nummer av <strong>Vår</strong><br />
<strong>Fågelvärld</strong>.<br />
Åke Lindström,<br />
Ake.lindstrom@biol.lu.se<br />
8 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
INFORMATION OM VÅRA PRODUKTER FINNS<br />
HOS EXKLUSIVA SWAROVSKIÅTERFÖRSÄLJARE<br />
OCH PÅ SWAROVSKIOPTIK.COM<br />
CL COMPANION<br />
FRIHET ATT<br />
UPPLEVA MER<br />
Så fort du lyfter upp den är det här och nu som gäller. Med sin<br />
imponerande optiska prestanda utlovar den nya CL Companion<br />
unika ögonblick som du alltid kommer att minnas. Den här<br />
kompakta, intuitiva och eleganta kikaren blir en ständig<br />
följeslagare på alla dina upptäcktsfärder. Välj mellan tre<br />
tillbehörspaket och uttryck din personliga stil.<br />
SEE THE UNSEEN
AKTUELLT<br />
NOTISER<br />
Rekordmånga lyckade<br />
häckningar av vitrygg<br />
Att vårt östra grannland fyllde hundra år 2017<br />
har knappast undgått någon. Sätten att fira<br />
detta har varit många, men vi fågelvänner har<br />
anledning att sända ett särskilt grattis österut<br />
så här i efterhand.<br />
Det visade sig nämligen att 2017 blev det<br />
bästa häckningsåret i den dokumenterade<br />
ornitologiska historien för den vitryggiga hackspetten.<br />
De idoga finska ornitologerna hittade<br />
inte mindre än 240 revir med minst 151 lyckade<br />
häckningar.<br />
För ett par årtionden sedan fanns bara cirka<br />
30 par i landet, och den sentida ökningen ses<br />
som ett direkt resultat av det stora inflödet av<br />
vitryggar från öster under 2015.<br />
Om vi får se positiva effekter också i Sverige<br />
är dock mera osäkert. Trots enstaka häckningar<br />
i sydvästra Finland och längs Bottniska vikens<br />
kust 2017 är den finska stammen fortsatt<br />
starkt koncentrerad till Karelen.<br />
Johan Elmberg<br />
FOTO: EMIL LUNDAHL<br />
Spana spetsbergsgäss vid Hornborgasjön i påsk?<br />
Ungdomsläger till<br />
Hornborgasjön i påsk<br />
Den 30 mars till 2 april anordnar BirdLife<br />
Sveriges ungdomskommitté ett läger till den<br />
fågelrika Hornborgasjön i Västergötland.<br />
Vi bor på ett vandrarhem i närheten av sjön<br />
och kommer att ha en minibuss och en personbil<br />
till vårt förfogande. Det finns förhoppningar<br />
om att få se stora mängder tranor, svarthalsad<br />
dopping och rördrom, samt mängder av änder,<br />
gäss och svanar. Vi spenderar även en dag i<br />
skogen för att se lite skogsfåglar.<br />
Så, är du mellan 12 och 25 år, och vill skåda<br />
fågel tillsammans med andra ungdomar är du<br />
varmt välkommen att skicka en anmälan till<br />
emillundahl97@gmail.com. Deltagaravgiften<br />
ligger på 400 kronor – avgiften betalas på<br />
plats. Lägret har plats för 14 deltagare. Samlingsplats<br />
för lägret är Skövde.<br />
Emil Lundahl<br />
Rättelse om fotograf<br />
Det var Per Hedley Nilsen, Tjust fågelklubb, och<br />
ingen annan, som tagit bilden på sidan 6 i förra<br />
numret av <strong>Vår</strong> <strong>Fågelvärld</strong>.<br />
Fågelguider och besökare vid Tysslingen njuter av rastande sångsvanar.<br />
FENOLOGI<br />
I Tysslingen samlas sångsvanar<br />
för vidare färd mot häckplatser<br />
FRÅN SLUTET AV februari till början av<br />
april varje år samlas tusentals ivriga besökare<br />
vid sjön Tysslingen för att beskåda<br />
den storslagna sva<strong>nr</strong>asten.<br />
Det är en av Europas största rastplatser<br />
för sångsvanar, och belägen vid norra<br />
delen av sjön Tysslingen, cirka 15 kilometer<br />
nordväst om Örebro. Här mellanlandar<br />
årligen över 8 000 sångsvanar på sin väg<br />
mot norra Finland och norra Ryssland.<br />
Högsta dagsnoteringen under 2017 var<br />
5 403 stycken.<br />
Sva<strong>nr</strong>asten lockar cirka 15 000 besökare<br />
varje år. Både naturintresserade och<br />
fotografer från Sverige och stora delar av<br />
Europa kommer för att se på svanarna.<br />
UTÖVER SÅNGSVANARNA FÖREKOMMER<br />
många andra fågelarter, till exempel gäss,<br />
andfåglar och vadare. Senare under året<br />
fylls det på med olika arter av småfågel.<br />
Även ett par havsörnar, som häckar i<br />
området, gör dagliga besök vid rastplatsen<br />
– till besökarnas stora förtjusning.<br />
– Har man tur kan man till och med få<br />
se kungsörn, säger Helny Olsson, som är<br />
en av sva<strong>nr</strong>äknarna.<br />
Sva<strong>nr</strong>äknarna dyker upp klockan kvart<br />
i sex varje morgon, och ser till att besökarna<br />
får färsk information om antalet fåglar.<br />
Niklas Aronsson<br />
Sjungande sångsvanar i Tysslingen.<br />
FOTO: LASSE BORGSTRÖM<br />
FOTO: LASSE BORGSTRÖM<br />
FOTO: LASSE BORGSTRÖM<br />
En trio som tar igen sig i väntan på rätt väder att<br />
flyga vidare i.<br />
10 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
“För första gången på 20 år<br />
hittade stjärtmesarna fram<br />
till vårt fågelbord.<br />
De kommer i omgångar,<br />
10–15 stycken per tillfälle och<br />
flera gånger om dagen!”<br />
— Rony Bäckström<br />
Foto: Rony Bäckström<br />
TALGKORV<br />
ENERGI MED<br />
75%<br />
FETT<br />
TALGKORV<br />
JORDNÖT MED<br />
60%<br />
FETT<br />
TALGKORV FÖR VILDFÅGLAR<br />
MED HÖG FETTHALT OCH MYCKET<br />
ENERGI FÖR ATT KLARA EN KALL VINTER<br />
Talgkorv utan nät,<br />
så fåglarna inte fastnar!<br />
Anpassad för vilda fåglar i den<br />
nordiska regionen<br />
Fri från palmolja, smak - och<br />
färgämnen<br />
Finns att köpa i<br />
granngårdens butiker<br />
www.leoandwolf.se
AKTUELLT<br />
RARITETER<br />
Större gulbena tog kryssare<br />
med storm under julhelgen<br />
FOTO: STEFAN HAGE<br />
I julhelgen dök en amerikansk vadare<br />
upp på Västkusten, vilket fick skådarna<br />
att gå man ur huse. Det var en<br />
större gulbena, en art som bara setts<br />
tre gånger i Sverige förut.<br />
STÖRRE GULBENA HÄCKAR i Kanada och<br />
Alaska, och övervintrar i Sydamerika, även<br />
allra längst ned i söder. Den är en ovanligare<br />
besökare än kusinen mindre gulbena<br />
som är sedd ett tjugotal gånger i Sverige.<br />
Större gulbena tillhör släktet Tringa<br />
där vi i Sverige har häckande arter som<br />
skogssnäppa, grönbena, svartsnäppa och<br />
gluttsnäppa.<br />
Färska studier av det genetiska<br />
materialet har visat att större gulbenan,<br />
något överraskande, är närmare släkt<br />
med svartsnäppa och gluttsnäppa än med<br />
mindre gulbena som har ungefär samma<br />
utbredning och övervintringsområden<br />
som den större gulbenan.<br />
Det var också gluttsnäppa som den<br />
först rapporterades som när den dök upp<br />
vid våtmarken Tofta Kile i Bohuslän. Det<br />
var först ett par dagar senare som den säkert<br />
kunde artbestämmas då den återuppträcktes<br />
vid Amundön söder om Göteborg<br />
av skådaren Göran Gustafsson.<br />
Fågeln fortsatte sedan söderut längs<br />
kusten och var vid detta nummers pressläggning<br />
fortfarande kvar – över en månad<br />
efter att den upptäcktes.<br />
Troligen har fågeln kommit ur kurs och<br />
fastnat i ett kraftigt vädersystem av orkantyp<br />
på väg mot Europa. Niklas Aronsson<br />
Den större gulbenan har hela tiden varit orädd<br />
och låtit sig fotograferas på nära håll.<br />
12 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
FÅGELATLAS<br />
Fältarbetet med ny atlas<br />
över Europa avslutat<br />
För drygt 20 år sedan kom den första<br />
fågelatlasen ut för Europa. Den visade<br />
vilka arter som häckar och hur vanliga de<br />
är i olika delar av världsdelen. Nu är det<br />
dags för en ny fågelatlas.<br />
Under 2017 avslutades fältarbetet med att<br />
samla in data från över 5 000 atlasrutor i<br />
50 länder!<br />
Nu återstår det stora arbetet med att<br />
göra analyser och skriva texterna. Från<br />
svensk sida kommer bland andra Åke<br />
Lindström och Martin Green från Svensk<br />
Fågeltaxering, tillsammans med personal<br />
på ArtDatabanken, att ta fram svenska<br />
kartunderlag.<br />
PROJEKT AV DET här slaget är resurskrävande<br />
och det behövs mer pengar för att<br />
analysera data, göra kartor, koordinera arbetet<br />
och till sist för att kunna presentera<br />
det i form av en bok och på webben.<br />
Strax före jul beslöt styrelsen i BirdLife<br />
Sverige att stötta projektet, som heter<br />
Ebba2, med 5 000 Euro (knappt 50 000<br />
kronor) som så kallad "supersponsor".<br />
Sedan tidigare har författarna bakom<br />
boken Fåglarna i Sverige (2012) skänkt<br />
Den förra Europaatlasen kom 1997.<br />
hela sin royalty, sammanlagt 100 000<br />
kronor, till projektet. Dessa pengar har<br />
framför allt gått till att göra det möjligt<br />
att inventera atlasrutorna i vidsträckta<br />
Ryssland.<br />
DET FINNS FORTSATTA möjligheter för<br />
privatpersoner och föreningar att sponsra<br />
projektet framöver. Man kan till exempel<br />
sponsra enskilda arter genom att skänka<br />
minst 50 Euro. Arter som grågås, gräsand,<br />
brandkronad kungsfågel, nordsångare,<br />
backsvala, kungsörn, fjällgås, sädgås,<br />
snösparv, skärsnäppa har hittills inte fått<br />
någon egen artsponsor. Listan över arter<br />
finns på den här sidan: www.ebba2.info/<br />
support-ebba2/ebba2-species-sponsorship/<br />
Man kan även sponsra hela projektet:<br />
www.ebba2.info/support-ebba2/<br />
Exempel på hur det kan komma att se ut i den<br />
nya atlasen. De gula partierna visar utbredningen<br />
för berguv i den förra atlasen, medan blå områden<br />
är utbredningen nu. Berguven ser ut att ha<br />
gått tillbaka i öster, men ökat i väster.<br />
Nya häckningsplatser har hittats i Kaukasus och<br />
på Balkan.<br />
NOTISER<br />
Workshops om havsplaner<br />
Vill du vara med och arbeta för att Sveriges<br />
nya havsplaner kommer att ta stor hänsyn till<br />
havets unika naturvärden och på allvar bidra till<br />
att vi uppnår våra nationella och internationella<br />
miljömål? Då har du chansen nu!<br />
För att försäkra oss om att så mycket som<br />
möjligt av den lokalt förankrade kunskap<br />
som finns bland våra medlemmar fångas upp<br />
i havsplanerna arrangerar Birdlife Sverige<br />
tillsammans med Naturskyddsföreningen ett<br />
antal workshops om havsmiljön, och de framtida<br />
havsplanerna längs den svenska kusten<br />
under våren. Vi hoppas att du och din regionala<br />
förening vill vara med och diskutera havsmiljö<br />
och påverka havsplanernas utformning!<br />
Det kommer att bjudas på information, lättare<br />
förtäring och intressanta diskussioner.<br />
Hittills bokade workshops är Gävle 8/3,<br />
Stockholm 20/3, Stenungsund 10/4, Halmstad<br />
25/4 och Gotland (Lilla Karlsö) 20/5 – info om<br />
ytterligare några orter kommer!<br />
Mer info: Mia.Svedang@naturskyddsforeningen.se<br />
eller Ulrik.Lotberg@birdlife.se<br />
Anmäl dig här: miasvedang.wufoo.com/<br />
forms/z1k9nixs08qcpob/<br />
GOF stoppade fångst av<br />
duvhök på Västkusten<br />
Strax före jul upphävde Förvaltningsdomstolen<br />
ett beslut av länsstyrelsen i Hallands län<br />
som gett en person tillstånd att i Kungsbacka<br />
kommun fånga in maximalt fem duvhökar<br />
från september 2017 till siste januari <strong>2018</strong>.<br />
Duvhökarna skulle sedan de fångats in flyttas<br />
och släppas ut på annan plats. Beslutet överklagades<br />
av Göteborgs Ornitologiska Förening<br />
med utgångspunkt i att fångst och flytt av<br />
duvhök inte är nödvändigt för viltförvaltningen.<br />
Föreningen skrev i sitt överklagande: "Anledningen<br />
till att duvhöksfångsten beviljats är för<br />
att gynna uppfödning och utsläpp av fälthöns,<br />
vilket är ett föråldrat sätt att bedriva naturvård.<br />
Fasanuppfödning för utsläpp inför nöjesjakt bör<br />
inte heller anses utgöra viltförvaltning. Det är<br />
vidare tveksamt om fasan utgör en del av den<br />
naturliga svenska faunan. Duvhökar bör vidare<br />
inte ha någon avgörande betydelse för utsläppta<br />
rapphöns möjlighet att överleva." Man hänvisade<br />
även till att duvhöken är rödlistad.<br />
Även Naturvårdsverket yttrade sig i ärendet<br />
och tillstyrkte där länsstyrelsens beslut att<br />
medge fångst av duvhök.<br />
Förvaltningsrätten går på GOF:s linje och<br />
skriver i domen: "Förvaltningsrätten anser dock<br />
med hänsyn till att det saknas konkreta uppgifter<br />
om behovet av jakten att det inte är visat att<br />
fångst av duvhök behövs för att tillgodose viltförvaltningen."<br />
Man ansåg även att länsstyrelsen<br />
inte har kunnat visa att fem duvhökar är ett<br />
litet antal, vilket EU-kommissionen anger som<br />
krav för att medge den här typen av fångst.<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 13
FACEBOOK Fåglar inpå Knuten Över 39 000 medlemmar<br />
FOTO: IA BORÉN<br />
Fåglar inpå<br />
knuten<br />
Facebookgruppen Fåglar inpå<br />
Knuten har idag över 39 000<br />
medlemmar. Varje dag lägger<br />
gruppens medlemmar upp<br />
hundratals bilder på fåglar från<br />
vårt land. Här förs samtal om<br />
art, beteenden, fågelmat och<br />
mycket annat. Allt i en trevlig<br />
ton. Skaffa ett Facebook-konto,<br />
sök upp gruppen Fåglar inpå<br />
Knuten och lägg till dig. Vi är<br />
inne i den mest intensiva fågelmatningstiden.<br />
Fågelräkningen<br />
Vinterfåglar Inpå Knuten är<br />
precis avslutad. I det här numret<br />
blir det därför fågelmatningsbilder<br />
för hela slanten.<br />
Niklas Aronsson<br />
FOTO: MARIA CORNELIUSSON<br />
Stjärtmesar är förtjusta i talgbollar. Ses sällan äta annan fågelmat.<br />
Rar hackspett<br />
Gråspett är alltid en uppskattad<br />
syn vid matningen,<br />
där den äter talg och jordnötter.<br />
En av våra minst<br />
talrika hackspettar.<br />
FOTO: YVONNE KRISTOFFERSSON<br />
FOTO: MARGARETHA ÖSTRÖM<br />
Teskedstitan<br />
En tita, närmare bestämd en entita<br />
i en kopp med fågelmat. Entitan är<br />
förtjust i solrosfrön bland annat.<br />
Talgaspirant<br />
Trädkrypare ansågs länge inte besöka fågelmatningar,<br />
men nu finns tilräckligt många bilder för att<br />
man kan säkert säga att det gör de, men sällan. När<br />
det sker är det talg och fett i olika former som den<br />
söker sig till.<br />
Den nordligaste mesen<br />
För den som bor riktigt långt norrut i vårt<br />
land kan lappmesen vara en av fågelmatningens<br />
gäster.<br />
FOTO: KENNETH SANDLÖV<br />
14 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
FOTO: BERNDT SÖDERLUND<br />
FOTO: KURT ISAKSSON<br />
Vatten som pulshöjare<br />
Även om fåglar inte är beroende av tillgång på vatten så som<br />
däggdjur är, så uppskattar många av dem ett vattenbad.<br />
Solrosfröälskare<br />
Nötväcka, blåmes, talgoxe och svartmes är<br />
alla förtjusta i solrosfrön.<br />
FOTO: STEFAN LINDBERG<br />
FOTO: ALLAN WALLBERG<br />
Talg som favoritföda<br />
Det är inte alla arter som heter vad de äter, men för talgoxen är det en<br />
sanning. Talg går att få tag på i de flesta matvaruaffärer, bara man frågar<br />
om det. Det är dessutom oerhört billigt.<br />
FOTO: OSCAR ISOZ<br />
Hamstrare<br />
Nötväckan hör till de arter som<br />
hamstrar mat, tillsammans med<br />
våra mesar utom blåmes och<br />
talgoxe.<br />
Med toppluvan på plats<br />
Tofsmesen är en av de allra charmigaste gästerna. För<br />
att ha chans på den pigga mesen bör man ha äldre<br />
barrskog alldeles i närheten.<br />
FOTO: LISELOTT STÅLBERG<br />
Kusinträff<br />
Svartmesen och talgoxen är båda frekventa<br />
besökare. Den förra vanligen där<br />
det finns mer av riktig skog.<br />
FOTO: ALLAN LARSSON<br />
Övervintrare<br />
Det händer att svarthättor (hona på bilden)<br />
övervintrar i Sverige. Kanske från den<br />
kontinentala population som övervintrar på<br />
Brittiska öarna.<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 15
PORTRÄTT<br />
Sussie Carlström<br />
16 vår fågelvärld | 1.2016
Silvertärna<br />
Sussie Carlström är en engagerad cirkelledare<br />
utifrån en egenutvecklad pedagogik.<br />
text och foto Niklas Aronsson<br />
Hon tilldelades utmärkelsen Årets<br />
Silvertärna 2017 för sitt engagemang<br />
för såväl fåglar, som för att öka fågelintresset.<br />
Motiveringen löd bland<br />
annat: ”Hon lägger ner mycket tid på<br />
att dela med sig av sin kunskap genom<br />
att ordna kurser, exkursioner och andra aktiviteter<br />
för nybörjare, ungdomar, nyanlända och andra för att<br />
sprida intresse för fåglarna. Hon är även ringmärkare<br />
vid Grosshamns fågelstation på Ramsvikslandet vid<br />
Bohuskusten. Denna utmärkelse tillfaller således en<br />
eldsjäl, vilket är mycket välförtjänt!”<br />
DET HAR GÅTT lite mer än ett halvår<br />
sedan hon fick ta emot utmärkelsen,<br />
men har inga problem att minnas hur<br />
överraskad hon blev.<br />
– Det var helt galet, jag hade inte<br />
minsta misstanke. Min pojkvän, Per<br />
Wohlin, visste om det och hans uppgift<br />
var att få mig till naturum Falsterbo där<br />
utmärkelsen delas ut under Falsterbo Bird Show.<br />
Vanligtvis brukar vi inte vara vid evenemanget, utan<br />
brukar stå vid Ljungen och se på sträcket därifrån.<br />
Efter några timmar vid Ljungen med bland annat<br />
några mindre skrikörnar, började det bli ont om tid<br />
för Per att hinna få mig till prisutdelningen i tid.<br />
– Då sa Per att vi kunde åka ned till naturumet<br />
och gå upp i tornet där eftersom Christian Cederroth<br />
hade fått bra bilder på skrikörnarna därifrån.<br />
Visst, tänkte jag utan att misstänka något.<br />
Vid entrén mötte Anders Lundquist upp och sa<br />
Jag<br />
hade<br />
inte sett minsta<br />
indikation<br />
på vad som<br />
skulle hända ...<br />
med ett leende: ”Den där kikaren du har om halsen,<br />
den tar jag, du ska få en annan …”<br />
Då var det bara några minuter kvar innan Sussie<br />
skulle få ta emot priset.<br />
– Jag hade inte sett minsta indikation på vad som<br />
skulle hända innan. Men det var verkligen jätteroligt<br />
att få den uppmärksamheten, säger Sussie.<br />
SUSSIE HAR BOKSTAVLIGEN fågelskådat sig igenom<br />
2000-talet. Men dessförinnan var det längre mellan<br />
fåglarna.<br />
– Jag var inte ett dugg intresserad<br />
av fåglar. Det var när min bror gick<br />
bort 1998 som mina sinnen öppnades.<br />
På något sätt tror jag att jag letade<br />
efter sådant som jag kunde koppla till<br />
min bror eller min pappa, som också<br />
gått bort. Även om de inte var fågelskådare,<br />
så var de naturmänniskor,<br />
säger hon.<br />
I början var hennes fågelintresse<br />
mer på nivån där hon gick på gångvägar och tittade<br />
på de fåglar som råkade flyga förbi. Någon kikare<br />
hade hon inte, inte ens en handkikare.<br />
– Men jag lyckades ändå på något sätt få bra<br />
bilder på en sparvuggla, säger hon och ler.<br />
Intresset fick en liten vitamininjektion när hon<br />
kunde följa med kompisen Jörgen Olsson ut för att<br />
skåda och då fick möjlighet att titta i en tubkikare<br />
för första gången, och uppleva den sociala samvaron.<br />
Tidigt i sin skådarbana var hon också ute på Vä-<br />
SUSSIE CARLSTRÖM<br />
Ålder: 50 år<br />
Bor: Uddevalla<br />
Familj: Sambon Per Wohlin<br />
Det visste du inte: Samlar<br />
på örhängen. Har mer än<br />
1 400 par. Hon lägger ut ett<br />
par varje dag på Instagramkontot<br />
sussiecarlstrom.<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 17
PORTRÄTT<br />
Sussie Carlström<br />
MINA FAVORITER<br />
◗ Fåglar: ”Ugglor, samt när fågelungarna kommer till matningen tidigt på sommaren.”<br />
◗ Fågellokal: ”Ölands södra udde.”<br />
◗ Bästa skådning: ”De tidigare mornarna på Udden för att upptäcka vad som ska flyga<br />
förbi just denna morgon. Att se hur alla härliga skådare vaknar till liv och kommer till vindskyddet<br />
och undrar vad de har missat.”<br />
Vi har<br />
alltid<br />
väldigt roligt<br />
på våra kurser.<br />
deröarna utanför Fjällbacka i Bohuslän. Jörgen var<br />
vänlig och visade fåglarna i sin höga tubkikare, som<br />
hon kunde titta i om hon stod på tå. Det blev inte så<br />
mycket egen artbestämning. På kvällen fick hon ytterligare<br />
bevis på att skådare inte alls är så tråkiga.<br />
TIDIGT, REDAN EFTER något år, startade Sussie, tillsammans<br />
med Anna Johansson, den första studiecirkeln<br />
för kvinnor.<br />
– Vi var inte duktiga. Men kvinnor godtar att<br />
man inte kan allt, utan är tacksamma för det man lär<br />
ut. Vi har alltid väldigt roligt på våra kurser, säger<br />
hon.<br />
Sedan den första studiecirkeln har det strävsamma<br />
paret haft åtskilliga cirklar för fågelintresserade<br />
kvinnor, vanligen minst en cirkel per år sedan<br />
början av 2000-talet. Deltagarantalet brukar vara<br />
kring dussinet. Flera har blivit aktiva skådare, två<br />
från första kursen åker nu i vår för tredje gången till<br />
Mallorca och de åker 2 gånger om året till Öland för<br />
att skåda.<br />
Det är Sussies och Annas pedagogiska tanke som<br />
genomsyrar kurserna. En tanke som är inspirerad<br />
från Sussies första erfarenheter som nybörjare, när<br />
hon fick fåglarna utpekade: ”Där en knipa”, ”Där<br />
är en storskarv”. På Sussies och Annas kurser får<br />
deltagarna själva komma fram till vad de ser. Genom<br />
att arbeta två och två ska de med hjälp av en fågelbok<br />
komma fram till rätt familj och så småningom<br />
art.<br />
– Vi försöker lära dem typiska kännetecken för<br />
familjerna och utgår från dem, säger hon. Vi börjar<br />
ofta med att titta på fåglarna vid fågelbordet, till<br />
exempel på hur näbbarna ser ut, eller jämför vingoch<br />
stjärtlängd.<br />
Det är viktigt att inte högt berätta vilken art man<br />
kommer fram till, utan att alla ges chansen att hitta<br />
rätt, något som visade sig extra svårt att få gehör för<br />
i fjol när Sussie och Anna ledde en studiecirkel för<br />
kvinnor och män.<br />
– Några av männen hade väldigt svårt att inte<br />
ropa ut högt vad det var för fåglar trots att vi hade<br />
pratat om att inte göra just det, säger Sussie.<br />
– Jag gillar verkligen mitt tillvägagångssätt och<br />
tycker det fungerar väldigt bra. Jag känner att jag<br />
växer när de växer, när jag ser att ser att deras självförtroende<br />
ökar och att de vågar ge sig ut i fält.<br />
SUSSIE HAR SETT antalet skådande kvinnor öka<br />
markant under de år hon har hållit på. Kvinnor som<br />
plötsligt har tid över. Även om det finns de som är<br />
yngre, så är merparten av de som är med på studiecirklarna<br />
över 60 år.<br />
– Förutom det ökande intresset från kvinnor har<br />
jag också sett hur öppenheten i fält har ökat. Folk<br />
delar med sig idag på ett sätt som man inte gjorde<br />
när jag började.<br />
Den här utvecklingen och det arbete som Sussie<br />
lagt ned på Bohusläns Ornitologiska förening har<br />
lett till att antalet medlemmar har ökat, under förra<br />
året mer än någon annan regionalförening, vilket<br />
vi berättade om i en artikel i förra numret av <strong>Vår</strong><br />
<strong>Fågelvärld</strong>. I föreningen är hon programansvarig.<br />
– Vi försöker ha ett brett program med exkursioner,<br />
bildvisningar och föredrag. Vi anordnar<br />
bland annat en populär havsfågelexkursion med en<br />
fiskebåt, ut till vatten en bra bit utanför kusten. Vi<br />
har flera deltagare som är med i föreningen bara för<br />
att kunna vara med på exkursionen, säger hon.<br />
I MITTEN AV 1990-talet flyttade Sussie från Åkersberga,<br />
där hon är uppvuxen, ned till Fjällbacka för<br />
att börja arbeta på ett dataföretag. Hon arbetar kvar<br />
på samma företag än idag, och stortrivs. Nu har<br />
företaget nyligen öppnat ett kontor i Strömstad.<br />
– Där ser jag stora möjligheter att kunna hitta<br />
nya medlemmar till föreningen. Nu kommer jag<br />
ibland att vara på plats i Strömstad och ska testa att<br />
ha en del aktiviteter där för att se om vi kan värva<br />
några nya medlemmar, säger hon.<br />
18 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
Kikare & Tubkikare<br />
LÄS<br />
RECESIONER<br />
opticron.co.uk<br />
/reviews<br />
Traveller BGA ED<br />
“Mindre, lättare, ljusare, skarpare”, Traveller BGA ED bryter<br />
ny grund för 32mm fält kikare riktad mot entusiasten och<br />
den seriösa användaren. Priser från 4195:-<br />
ES GA ED v4<br />
Den nya ES V4 tubkikaren as designad och tillverkad<br />
i Japan, och levererar ”bäst i klassen” prestanda<br />
med även större noggranhet från det nya tvådelade<br />
hastighetfokuseringen. 30 års garanti. Tub pris från 8595:-<br />
NY<br />
MODELL<br />
Unit 21, Titan Court, Laporte Way, Luton LU4 8EF, UK. Tel: +44 1582 726522. Vi har svensktalande personal. Web: www.opticron.se<br />
För service frågor var snäll och kontakta oss direct på service@opticron.co.uk<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 19
FOKUS<br />
Fågelmigration<br />
VARFÖR FLYTTAR<br />
DE SOM DE GÖR?<br />
Förändring. Hur har fåglarnas<br />
flyttningsmönster utvecklats?<br />
Och kan kunskaper om<br />
dessa mönster öka vår förståelse<br />
för hur klimatförändringar<br />
kan komma att påverka<br />
världens fågelpopulationer?<br />
Dessa frågor försöker Fredrik<br />
Klingberg besvara.<br />
text Fredrik Klingberg, tidigare maringeolog vid<br />
Sveriges geologiska undersökning (SGU),<br />
numera fågelintresserad pensionär<br />
foto Fredrik Anmark<br />
Varför flyttar vissa fågelarter?<br />
Det allra vanligaste svaret<br />
man får är att många arter<br />
flyttar söderut på vintern<br />
för att det är för kallt här i<br />
Norden. Det är svårt att få tillräckligt<br />
med föda för att klara<br />
kalla vinternätter med kyla,<br />
snö och is. Lite förenklat betraktar vi ”hemma” som<br />
den plats där man föder upp sina barn – i fåglarnas<br />
fall på häckningsplatserna. Som en följd av det tycks<br />
vi anse att fåglarna flyttar till sina vinterkvarter<br />
för att invänta en ny häckningssäsong. Genom att<br />
studera den senaste geologiska perioden (kvartär)<br />
kan vi se att det verkar vara tvärtom, nämligen att<br />
flyttfåglarna bor i sitt vinterkvarter och flyttar till<br />
lämplig plats enbart för att häcka. Men vad spelar<br />
det ena eller andra egentligen för roll?<br />
UNDER LÅNGA TIDER, cirka 2,5 miljoner år (kvartärtiden),<br />
har klimatet växlat mellan värme- och<br />
istider med i medeltal drygt 100 000 års cykler,<br />
uppemot 20 gånger. Istider (glacialer) och värmetider<br />
(interglacialer) är ytterligheterna då kyla och<br />
värme når de lägsta respektive de högsta temperaturerna.<br />
Mesta tiden var klimatet någonstans där<br />
emellan, men betydligt kallare än idag. Under dessa<br />
mycket långa tider var tundra och stäpp förhärskande<br />
i Europa, även under perioder med en liten<br />
inlandsis. Det var egentligen bara i områden nära<br />
Medelhavet och Atlanten som det kunde finnas skogar.<br />
Under dessa kalla perioder fanns hela tiden de<br />
fyra årstiderna, men vintern var lång och sommaren<br />
mycket kort. Värmetid, som det är idag, var ovanligt.<br />
Under kvartärtiden var endast cirka 10 procent av<br />
tiden lika varm som idag. Följaktligen har det under<br />
cirka 90 procent av tiden varit kallare än idag, under<br />
is- och kalltider. Under dessa kalla perioder levde<br />
20 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
Starar på väg.<br />
vår fågelvärld | 1.2016 23
FOKUS<br />
Fågelmigration<br />
Figur 1. Temperaturkurva för de senaste 800 000 åren.<br />
Ovanför den röda linjen visas perioder med värmetider<br />
(interglacialer). Under den blå linjen visas istider (glacialer).<br />
Mellan den röda och den blå linjen visas kalla perioder.<br />
Figur 3. Schematisk bild över<br />
flyttningsmönster för vissa fåglar<br />
– desamma som i nutid flyttar från<br />
centrala Afrika till Norden – under<br />
istid (blå pil), kallare perioder (gul pil)<br />
och värmetid (orange pil). Vinterkvarteren<br />
(oval i Afrika) är densamma eller<br />
nästan densamma oberoende av de<br />
tre varianterna av klimat.<br />
Det finns fem underarter av strömstare<br />
i Europa. Men hur såg det ut<br />
under istiden? Var det kanske bara tre<br />
underarter under kalla tider?<br />
fåglarna längre söderut och hade sin huvudsakliga<br />
vistelse i Afrika och i sydligaste Europa, som då<br />
hade andra biotoper än idag. Nuvarande värmetid<br />
innebär därför att många av fåglarna har en av sina<br />
nordligaste utbredningar någonsin.<br />
Av cirka 1 500 arter i Afrika under vintern är det<br />
ungefär 215 som flyttar till Europa, det vill säga lite<br />
drygt 14 procent.<br />
Fåglarnas flyttningsbeteende utvecklades långt<br />
före kvartärtiden. Däremot kan flyttningsbeteendet<br />
ha modifierats under kvartärtiden, eftersom arterna<br />
kontinuerligt har anpassats till förändrat klimat.<br />
Eftersom de kalla perioderna kraftigt dominerade<br />
så borde de ha varit viktigare för beteendeförändringarna<br />
än under de, ur geologisk synvinkel, korta<br />
värmetiderna. Påverkan på beteenden skedde under<br />
långa tidsrymder, men en population ladusvalor i<br />
Amerika kan illustrera vad som kan hända på en så<br />
kort tidsrymd som 40 år. Populationen har där kastat<br />
om flyttningen 6 månader och har börjat häcka<br />
i sitt forna vinterkvarter i Argentina, och flyttar<br />
numera norrut till vinterkvarter i norra Sydamerika.<br />
Ändrade beteenden kan ske relativt snabbt, men<br />
flyttningsbeteendet finns vanligen kvar. Exemplet<br />
visar också att ändrade beteenden kan utgå från<br />
vinterkvarteret.<br />
DEN NUTIDA ÅRLIGA fågelflyttningen är mycket<br />
komplicerad och visar upp ett otal olika flyttningsmönster,<br />
men trots det vet vi dag en hel del om<br />
hur den fungerar. Men hur har det sett ut tidigare,<br />
till exempel under istiden, och har det haft någon<br />
betydelse för hur flyttningen ser ut idag? Eftersom<br />
fossil från fåglar är sällsynt kan man bara spekulera<br />
i hur flyttningen såg ut under de kalla geologiska<br />
perioderna och hur det har påverkat dagens flyttningsmönster.<br />
Fåglarnas flyttningsmönster under glaciala/<br />
interglaciala cykler i Nord- och Sydamerika har<br />
nyligen undersökts av amerikanska forskare. En stor<br />
inlandsis täckte norra Nordamerika och liknande<br />
flyttningsbeteenden som de i Europa verkar ha<br />
skett, även om osäkerheten kring hur det sett ut är<br />
stor. De återkommande glacialtiderna har varit en<br />
viktig faktor som gjort att fåglarna har utvecklat<br />
Figur 2. Inlandsisens maximala utbredning och vegetationstyper<br />
för cirka 20 000 år sedan. Under kalla<br />
perioder, när isen inte var lika utbredd, låg vegetationszonerna<br />
längre norrut.<br />
förmågan att anpassa sina flyttningsmönster.<br />
Under istiden täckte inlandsisen Skandinavien<br />
och Brittiska öarna. Tundra- och stäppförhållanden<br />
rådde i stora delar av mellersta och västra Europa<br />
närmast inlandsisen. I södra Europa fanns en stäpp<br />
med sporadiska förekomster av träd, och där fanns<br />
också mer sammanhängande lövskogar. Längre bort<br />
från isen bredde tajgan ut sig med barrskogar.<br />
Under istiden hade flyttfåglarna det enklare på<br />
så sätt att de inte behövde flytta så långt. Hur dessa<br />
flyttningar såg ut vet vi inte, men genom att anta att<br />
de sökte upp liknande miljöer som de häckar i idag<br />
kan man få en uppfattning om flyttningsmönstren<br />
som rådde. De sångare som i nutid flyttar mellan<br />
centrala Afrika och Norden bör i så fall under<br />
kalltider ha flyttat mellan centrala och norra Afrika,<br />
eller möjligen sydligaste Europa vid Medelhavskusten.<br />
Vadarna kanske flyttade till Atlantkusten i<br />
Frankrike eller på Iberiska halvön, eller någonstans<br />
i Medelhavet, Svarta havet eller Kaspiska havet.<br />
Dessa områden var betydligt kallare än idag, men<br />
hade de förutsättningar som krävdes för framgångsrik<br />
häckning. De flyttade troligen inte till ishavet i<br />
Sibirien där klimatet var otroligt bistert. Sannolikt<br />
fanns inget öppet vatten där på sommaren.<br />
22 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
En population ladusvalor i Sydamerika har<br />
bytt flyttväg och häckar numera där de<br />
tidigare övervintrade.<br />
UNDER PERIODEN EFTER istidens slut har en del<br />
arter som flyttar norrut av någon anledning inte<br />
återvänt till sina vinterkvarter i Afrika, utan funnit<br />
nya längre norrut (se figur 4). Under istiden hade<br />
tranan antagligen sina vinterkvarter någonstans i<br />
Afrika och flyttade till Medelhavet för att häcka.<br />
Idag flyttar de längre norrut och vissa till Sverige,<br />
men har även flyttat sitt vinterkvarter längre norrut<br />
till Spanien. Intressant är här de tranor som har sina<br />
vinterkvarter i Etiopien och Somalia. Kan det vara<br />
så att de behållit sina vinterkvarter från istider och<br />
kalla perioder?<br />
Det är många arter som utvecklat detta förkortade<br />
flyttningsmönster, till exempel de vadare som<br />
flyttar till Ishavskusten och övervintrar utefter<br />
europeiska kusten. Under istider och kalla perioder<br />
flyttade de troligen till Atlantkusten och hade sina<br />
vinterområden i Afrika.<br />
Vissa arter har spridit sig norrut och hittat lämpliga<br />
biotoper efter istiden, och därför inte återvänt<br />
söderut under vintrarna. I norra Europa bör dessa<br />
arter under istiden ha hållit till i samma biotoper<br />
som återfanns i södra Europa eller norra Afrika under<br />
istiden. De har inga eller försvagade flyttningsbeteende<br />
i sina gener. Bilden blir mer komplicerad<br />
eftersom det inom vissa arter finns både stann- och<br />
flyttfåglar.<br />
Under vissa kalla perioder, när klimatet var lite<br />
bättre än under istider, häckade flyttfåglarna lite<br />
längre norrut i till exempel Spanien, Italien och<br />
Balkanområdet där förhållandena var som de är i<br />
Skandinavien idag.<br />
Figur 4. Schematisk bild<br />
över avkortad flyttning<br />
under istider och idag. Blå<br />
pil visar flyttningsmönster<br />
under istiden. Gula pilar<br />
visar flyttning under kalla<br />
perioder, varav den högra<br />
under ett lite varmare<br />
klimat. Den röda visar flyttning<br />
under en värmeperiod<br />
eller som det ser ut idag.<br />
Figuren skulle kunna i grova<br />
drag visa tranans ändrade<br />
flyttningsmönster över en<br />
värme- och istidscykel.<br />
I EUROPA FINNS fem underarter av strömstare. Dessa<br />
är kortflyttare. Det finns en underart i Skandinavien,<br />
en i Storbritannien, en på Irland, en i Pyrenéerna,<br />
en i Alperna och dessutom en i Atlasbergen<br />
i Nordafrika. Antalet underarter tyder på ringa<br />
utbyte mellan de olika regionerna. Samtidigt måste<br />
en viss blandning ha skett eftersom de inte har utvecklats<br />
till fem arter. Kan denna blandning ha skett<br />
under kallare perioder, eller har de varit separerade<br />
även då? En titt på kartan på figur 2 antyder att populationen<br />
i Atlasbergen, Pyrenéerna och Alperna<br />
kunnat fortsätta finnas, möjligen på lägre nivåer på<br />
grund av kylan. Men var har de brittiska, irländska<br />
och skandinaviska populationerna hållit hus? Troligen<br />
har klimatet varit för bistert på Brittiska öarna,<br />
och Skandinavien var ju täckt av is. Om de nordliga<br />
populationerna har blandats med de sydligare har<br />
det kanske funnits tre populationer under istider.<br />
Kan detta kanske avgöras genom DNA-analys?<br />
DE TVÅ UNDERARTERNA av lövsångare, trochilus och<br />
acredula, har häcknings- och övervintringsområden<br />
i någon mening skilda från varandra. Underarten<br />
trochilus flyttar mellan Västeuropa och Västafrika,<br />
medan acredula flyttar mellan norra samt östra Europa<br />
och östra samt södra Afrika. I Sverige går gränsen<br />
mellan de två underarterna i höjd med norra<br />
Dalarna och norra Hälsingland. Söder om gränsen<br />
häckar trochilus och i norr acredula. Hur har dessa<br />
olika beteenden uppkommit? En möjlig förklaring<br />
kan vara att de under de långa och kalla perioderna<br />
häckade åtskilda av Medelhavet. De biotoper som<br />
under dessa kalla perioder var lämpliga låg huvudsakligen<br />
på Iberiska halvön respektive Balkan.<br />
Medelhavet kan ha varit den barriär som delat upp<br />
de bägge underarterna så att de utvecklat två olika<br />
flyttningsmönster, som de vi ser idag. De bägge<br />
flyttningsmönstren finns även i generna. Under interglacialerna,<br />
när det blev varmare, har flyttningen<br />
förlängts norrut till de häckningsbiotoper vi ser<br />
idag. Vinterkvarteren är dock i huvudsak desamma.<br />
En viss blandning mellan underarterna sker troligen<br />
under häckning så att endast en art bibehålls.<br />
DE VADARE SOM är beroende av födosöksområden<br />
liknande de i Vadehavet under sina flyttningars rastningspauser<br />
använde säkert samma typ av områden<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 23
FOKUS<br />
Fågelmigration<br />
att häcka så långt norrut. Hur har det påverkat<br />
fåglarnas beteenden och häckningsframgång? Har<br />
det varit svårare för flyttfåglarna att få fram ungar<br />
under de kalla tiderna på grund av avsaknaden av<br />
långa dagar? Har värmetider varit flyttfåglarnas gyllene<br />
tider? Kanske har inte de ljusa långa dagarna<br />
en sådan stor betydelse för fåglarna som vi trott,<br />
utan i stället visar på deras förmåga att häcka långt<br />
norrut när tillfälle ges under värmetider.<br />
MILJONER ÅR AV klimatförändringar har visat att<br />
fåglarna står väl rustade mot sådana svängningar,<br />
och att de har haft en god förmåga att leva vidare.<br />
Att skylla på klimatförändringarna när fågelbestånden<br />
går ner är därför ologiskt. Det är istället<br />
utarmningen av den biologiska mångfalden, att fåglarnas<br />
biotoper försvinner, föroreningar i naturen<br />
och kanske andra faktorer som har mycket större<br />
betydelse för fåglarnas överlevnad.<br />
Fåglarnas flyttningsbeteenden är mycket gamla<br />
och finns nedärvda i generna. Modifiering av flyttningsbeteenden,<br />
eventuellt i generna, bör ha skett<br />
under de långa kalla perioderna under kvartärtid<br />
snarare än under de ur geologisk synvinkel korta<br />
värmeperioderna. Det är troligt att de långa kalla<br />
perioderna varit en viktigare faktor för förändring<br />
av flyttningsmönstren. Det beror på att de flesta<br />
arterna häckade i lämpliga biotoper som funnits<br />
i södra Europa och i norra Afrika under de dominerande<br />
kalla perioderna, utan eller med en liten<br />
inlandsis.<br />
Lövsångaren, Sveriges<br />
vanligaste häckfågel är<br />
egentligen två underarter,<br />
acredula och trochilus, med<br />
skilda övervintringsområden.<br />
Kanske<br />
har inte<br />
de ljusa långa<br />
dagarna en<br />
sådan stor<br />
betydelse för<br />
fåglarna som<br />
vi trott ...<br />
under de kalla perioderna. Var dessa områden,<br />
med rätt klimat, kan ha funnits är osäkert. De stora<br />
flodmynningarna i Medelhavet bör ha haft samma<br />
sedimenttyp. Deltat utanför floden Tajo i Portugal,<br />
kan också ha varit ett sådant födosöksområde.<br />
Vinterkvarteren låg i Afrika. Det är svårare att gissa<br />
var vadarnas häckningsområden låg någonstans.<br />
Inlandsisen täckte stora områden och klimatet var<br />
uselt. Sannolikt var det för kallt vid ishavskusten<br />
och Sibirien. En gissning är att Svarta havets och<br />
Kaspiska havets stränder, eller Biscayabukten, hyste<br />
lämpliga häckningsbiotoper. Eller sökte sig vadarna<br />
längre österut till Asien eller till amerikanska kontinenten?<br />
UNDER ISTIDER OCH kalla perioder var fåglarna<br />
tvungna att utnyttja dygnets alla ljusa timmar.<br />
Under 90 procent av kvartärtiden hade fåglarna<br />
inte tillgång till de långa ljusa dagarna på häckningsplatserna,<br />
eftersom det helt enkelt inte gick<br />
TACK. Jag vill främst tacka Thomas Alerstam för intressanta<br />
synpunkter och förslag på förbättringar i<br />
texten. Jag vill också tacka Reino Andersson, Jimmy<br />
Stigh och Tore Påsse som läst manuskriptet och<br />
lämnat värdefulla kommentarer.<br />
Referenser<br />
IPCC hemsida: http://ipcc.ch/.<br />
Klingberg, F. & Stigh, J. 2012: Alkornas tid – Ett sjudande<br />
ishav. <strong>Vår</strong> <strong>Fågelvärld</strong> 2012:1.<br />
Klingberg, F. & Stigh, J. 2012: Från myllrande fågelliv till utarmat<br />
kulturlandskap. <strong>Vår</strong> <strong>Fågelvärld</strong> 2012:2.<br />
Lundberg, M., m. fl., 2017: Genetic differences between willow<br />
warbler migratory phenotypes are few and cluster in<br />
large haplotype blocks. Evolution letter, vol.1. Issue 3.<br />
Saleweski, B. & Bruderer, B. 2007: The evolution of bird migration<br />
– a synthesis. Naturwissenschaften 94:268-279.<br />
SGU hemsida: www.sgu.se/<br />
Winkler, D.W., m. fl., 2017: Long-Distance Range Expansion<br />
and Rapid Adjustment of Migration in a Newly Established<br />
Population of Barn Swallows Breeding in Argentina. Current<br />
Biology 27, 1080–1084<br />
Zink, R.M., & Gardner, A.S. 2017: Glaciation as a migratory<br />
switch. Sciences advances 3.<br />
Zink, R.M. 2013: The evolution of avian migration. Biological<br />
Journal of the Linnean Society, 2011, 104, 237-250<br />
24 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
Facebook “f” Logo CMYK / .eps Facebook “f” Logo CMYK / .eps<br />
VcSmart<br />
10x30 / 14x30<br />
NYHET!<br />
Skakfri upplevelse med Kenko VcSmart<br />
MED VC<br />
Kenko VcSmart 10x30 / 14x30<br />
- kompakt kikare med bildstabilisering<br />
och avancerad optik<br />
När man tittar igenom en högförstorande<br />
kikare upplever man det ofta svårt att hålla<br />
den tillräckligt stilla. Bilden hoppar och<br />
skakar vilket gör det svårt att urskilja detaljer.<br />
Men tack vare inbyggd bildstabilisering ger<br />
Kenko VcSmart en behagligt lugn och skarp<br />
bild som gör det enkelt att studera de olika<br />
delarna i exempelvis ett landskap, en fågel<br />
eller andra slags djur. Den gör det också<br />
möjligt att skåda en längre tid innan ögonen<br />
tröttnar.<br />
www.focusnordic.se<br />
FocusNordic
POPULÄRVETENSKAP<br />
Dynamik i faunan<br />
Populationer i förändring<br />
Aldrig tidigare har fågelfaunans sammansättning och antal förändrats<br />
så snabbt som den gör just nu. Detta beror förstås på<br />
mänsklig aktivitet i olika former. Bilden är komplex och det finns<br />
både vinnare och förlorare bland våra fågelarter.<br />
text Staffan Ulfstrand | illustrationer N. Jonas Englund<br />
Vitkindad gås hör till de arter<br />
som har ökat kraftigt i antal.<br />
26 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
De av oss som varit fågelskådare<br />
i långliga tider, det vill säga ett<br />
halvsekel eller mer, har sannerligen<br />
fått uppleva ett stort antal<br />
dramatiska förändringar i den<br />
svenska fågelfaunan. Varje gång<br />
jag ser en flock av hundra- eller<br />
tusentals vitkindade gäss ta till<br />
vingarna, exempelvis vid Hjälstaviken, påminns<br />
jag om en upplevelse en vårdag cirka år 1948. Då<br />
kom fem (5) exemplar av denna art flygande över<br />
Öresund och in över Skånes västkust, något som<br />
utlöste rena rama extasen hos exkursionsledaren,<br />
Gustaf Rudebeck, och hans entusiasm smittade<br />
givetvis av sig på oss alla. Troligtvis har Sveriges<br />
fågelfauna aldrig någonsin tidigare undergått så<br />
snabba förändringar i sin artsammansättning som i<br />
nutid, vilket naturligtvis beror på att vi människor i<br />
allt snabbare takt och på hela planeten orsakar alltmer<br />
drastiska förändringar i hela vår miljö inklusive<br />
klimatet. Faunor är i och för sig aldrig oföränderliga,<br />
men vår arts inverkan på snart sagt vartenda<br />
ekosystem har utan ringaste tvivel orsakat en högst<br />
betydande tempoökning i djurvärldens dynamik<br />
och artomsättning.<br />
INGENSTANS HAR FÅGELFAUNANS förändringar<br />
mätts och bokförts med större noggrannhet och<br />
under längre tid än i Storbritannien. Dessa data har<br />
nu kommit till användning i en intressant analys av<br />
händelseförloppet inom en del av nationen, nämligen<br />
England.<br />
Beståndsförändringar kan givetvis orsakas av<br />
ändrade betingelser inte bara i häckningsområdet<br />
utan också under flyttningsresorna och i vintertillhållen,<br />
och det är ofta svårt att avgöra vilka faktorer<br />
som ligger bakom en viss arts eller populations<br />
antalsförändringar. Av störst betydelse torde förändringarna<br />
i landskapet – ”markanvändningen” –<br />
ha varit. Större befolkning och mer bebyggelse, nya<br />
jordbruksmetoder och omfattande trädplanteringar<br />
har positivt eller negativt påverkat många fågelarter,<br />
och växande bestånd av vissa predatorer har lett<br />
till beståndsminskning hos en del av deras bytesarter.<br />
De pågående klimatförändringarna har medfört<br />
fördelar för vissa men nackdelar för andra (dock<br />
troligen färre) arter. Öppenmarksfåglar, framför allt<br />
arter som häckar i odlade områden, har tenderat<br />
att minska i antal, även om hastigheten i nergången<br />
saktat in på senare år. Det går sämre för markhäckande<br />
än för träd- och grotthäckande arter, och för<br />
arter med nordlig utbredningstyngdpunkt och/<br />
eller tropiska vinterkvarter. Ingen skillnad kunde<br />
upptäckas mellan arter som övervintrar i regnskog<br />
respektive i savannmiljö.<br />
I en färsk rapport från Finland rapporteras att<br />
det i genomsnitt går sämre för långdistansflyttare<br />
än för arter som nöjer sig med måttligt långa resor<br />
(inom Europa) eller till och med stannar hemma<br />
över vintern. Orsakerna till dessa skillnader är<br />
emellertid oklara. En av de mest märkbara konsekvenserna<br />
av klimatförändringarna är ju att en<br />
hel del arter, som förr var övertygade flyttfåglar,<br />
numera stannar kvar på häckplatserna eller i vart<br />
fall förkortar sina flyttningsresor.<br />
Under perioden från 1967 till och med 2006<br />
minskade 56 procent av de arter som kunde analyseras<br />
i det brittiska datamaterialet. Arter som hade<br />
stora bestånd drabbades proportionsvis mindre<br />
hårt än fåtaligare arter. Nordliga arter var i större<br />
trångmål än jämförbara arter med sydligare utbredning.<br />
Av bara farten får man i denna artikel veta att<br />
av de brittiska arter som är med i undersökningen<br />
är det gärdsmyg som med sina 14 miljoner häckande<br />
par är talrikast. Därefter kommer rödhake (8<br />
miljoner), lövsångare och ringduva (båda med cirka<br />
4,5 miljoner).<br />
DET VIMLAR AV KOMPLICERADE och svåranalyserade<br />
faktorer som påverkar olika fågelbestånds<br />
flyttningsvanor och populationstrender. Arter som<br />
övervintrar i afrikanska savannmiljöer har minskat<br />
i snabbare takt jämfört med dem som vistas<br />
i regnskogsmiljöer. Inte nog med denna skillnad<br />
mellan olika biotoper, utan det finns också skill-<br />
MILJÖ Stora förändringar i miljön ger utmaningar<br />
◗ Naturligt urval<br />
Att jordens klimat förändras<br />
i ett ”onaturligt” tempo<br />
kan givetvis medföra stora<br />
problem för såväl diverse<br />
stann- som flyttfåglar.<br />
Redan en enstaka extra<br />
kall vinter kan orsaka hög<br />
dödlighet och därmed betydande<br />
populationsminskning.<br />
Men det finns faktiskt<br />
en hel del exempel på fågelbestånd<br />
som förvånansvärt<br />
snabbt kunnat justera sina<br />
flyttningsvanor som en<br />
reaktion på ändrade klimatbetingelser.<br />
Naturligt urval<br />
kan minsann vara effektivt,<br />
och snabbt leda till justeringar<br />
i beteenden.<br />
◗ Istid gav prövningar<br />
Hur klarade fågelfaunan istiden?<br />
Den kom visserligen<br />
smygande men innebar en<br />
enorm miljöförändring. En<br />
amerikansk studie diskuterar<br />
denna fråga.<br />
Cirka 70 procent av de<br />
fågelarter som idag häckar<br />
i Nordamerika kunde<br />
definitivt inte bo kvar i<br />
den världsdelen under<br />
istiden. Förmodligen hade<br />
de retirerat och utvecklat<br />
ett stationärt livsmönster<br />
i Mellan- och Sydamerika.<br />
Men när prövningens tid<br />
var över expanderade<br />
många av de arter som flytt<br />
och återerövrade sin gamla<br />
kontinent, det vill säga<br />
Nordamerika. Onekligen<br />
kräver ett mer eller mindre<br />
stationärt liv i Sydamerika<br />
respektive ett flyttningsliv i<br />
Nordamerika olika levnadssätt<br />
och anpassningar.<br />
Det är fascinerande att<br />
begrunda på vilka sätt så<br />
Det går<br />
sämre<br />
för markhäckande<br />
än för<br />
träd- och<br />
grotthäckande<br />
arter, och för<br />
arter med<br />
nordlig utbredningstyngdpunkt<br />
och/<br />
eller tropiska<br />
vinterkvarter.<br />
många arter lyckats klara<br />
dessa prövningar.<br />
◗ Vilka klarar framtiden?<br />
Hur stor roll har istidens<br />
drastiska klimatförändringar<br />
haft för den evolutionära<br />
uppkomsten av de<br />
nordamerikanska fåglarnas<br />
moderna flyttningsvanor?<br />
Bidrog ”exilen” till att en del<br />
arter splittrades på två eller<br />
flera bestånd och därigenom<br />
kom att utvecklas till<br />
separata arter? Och vilka<br />
arter kommer att klara den<br />
pågående ”moderniseringen”<br />
av vår planet?<br />
◗ Referens<br />
Zink, R. M. & Gardner, A.<br />
S. 2017. Glaciation as a<br />
migratory switch. Science<br />
Adv. 2017; 3: e1603133.<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 27
POPULÄRVETENSKAP<br />
Dynamik i faunan<br />
gick som sämst för regnskogsövervintrarna efter<br />
mitten av 1980-talet. Flyttande arter som stannar<br />
i Europa året runt visade sig följa ungefär samma<br />
mönster som savannövervintrarna. Som författarna<br />
påpekar, kan ändrade överlevnadsutsikter ha minst<br />
lika stor betydelse för en populations antalsförändringar<br />
som förändringar i ungproduktionen. Och väl<br />
att märka: betingelserna i fåglarnas vinterkvarter,<br />
exempelvis i Afrika, modifieras i ett tempo som gör<br />
att förändringarna i den svenska miljön verkar stå<br />
praktiskt taget stilla ...<br />
I EN ALLDELES färsk svensk studie kommer det<br />
fram att en flyttfågels populationsförändringar mer<br />
än man kanske tror påverkas av ändrade betingelser<br />
”på hemmaplan”, inte av de svårigheter den<br />
upplevt under flyttningen eller i vinterkvarteren.<br />
Stenskvättor som fixat flyttning och övervintring<br />
kan minsann möta nya, svåra problem inom häckningsområdet<br />
där klimatet ändras så sakteliga, men<br />
markanvändningen desto snabbare och grundligare.<br />
Naturligtvis kan de pågående klimatförändringarna<br />
direkt påverka, antingen positivt eller negativt,<br />
olika fågelarters populationstrender. Föga överraskande<br />
verkar olika arter ha olika ”känslighet” för de<br />
pågående klimat- och därmed miljöförändringarna.<br />
Eftersom flera omvärldsfaktorer ofta förändras<br />
samtidigt, är det svårt att avgöra vilken som är av<br />
störst betydelse för den ena eller andra arten. Enligt<br />
den brittiska undersökningen minskade gott och<br />
väl hälften av de 59 arter som forskarna hade goda<br />
data för, mellan åren 1967 och 2007. Talrika arter<br />
minskade proportionsvis mindre än mer fåtaliga<br />
arter, och sydliga mindre än nordliga. De arter vars<br />
populationer minskade mest under den aktuella<br />
tidsperioden var gök, trädpiplärka och grå flugsnappare.<br />
TIDERNA FÖRÄNDRAS OCH en sak är säker, nämligen<br />
att de fågelarter som har svag förmåga att justera<br />
sin livsföring alltefter de växlande existensbetingelser<br />
som vi människor skapar genom våra areella<br />
näringar, och för del delen också genom många<br />
andra faktorer, ligger illa till. Flexibilitet är en av de<br />
viktigaste egenskaper som krävs för att kunna fortleva<br />
och frodas i en snabbt skiftande omvärld.<br />
nader mellan olika tidsperioder. Minskningen hos<br />
arter som föredrar savannmiljö gick som snabbast<br />
under 1960- och 1970-talen, medan det däremot<br />
Punaflamingon har anpassats<br />
att klara svåra förhållanden<br />
med hög salthalt på<br />
hög höjd.<br />
Referenser<br />
Arlt, D. & Pärt, P. 2017. Marked reduction in demographic<br />
rates and reduced fitness advantage for early breeding is<br />
not linked to thermal matching of breeding time. Ecology &<br />
Evolution. DOI:10.1002/ece3.3603.<br />
Thaxter, C. B. & 4 andra förff. 2010. Hypothesis to explain<br />
patterns of population change among breeding birds in<br />
England. Biological Conservation 143: 2006-2019.<br />
Virkkala, R. & Lehikoinen, A. 2017. Birds on the move in the<br />
face of climate change: high species turnover in northern<br />
Europe. Ecology & Evolution. DOI:10.1002/ece3.3328.<br />
28 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
Din nästa drömresa?<br />
Island • Juni–juli • Gigi Sahlstrand<br />
Transsylvanien • N&K • Juli • Pav Johnson<br />
Spanien • Guldkant • September • HG Karlsson<br />
Kenya • September • Daniel Bengtsson<br />
www.avifauna.se 0485-444 40<br />
Nordens största utbud av naturresor<br />
Zambia<br />
– expedition i Afrikas<br />
okända vildmarker<br />
EN UNIK OCH ANNORLUNDA NATUREXPEDITION TILL AFRIKAS<br />
HJÄRTA. Med en liten grupp besöker vi svåråtkomliga vildmarker<br />
där vi får uppleva några av Afrikas mest orörda nationalparker och<br />
naturområden. I BANGWEULUTRÄSKEN finns träskonäbbar och tusentals<br />
Black Lechweantiloper. I KASANKA förmörkar miljonhövdade flockar<br />
fruktfladdermöss skyn i världens största däggdjursmigration. Flera<br />
av nätterna campar vi mitt ute i vildmarken och genomkorsar även<br />
nationalparken NORTH LUANGWA, som tills nyligen var stängd för<br />
besökare. Förutom alla lejon, leoparder, antiloper, giraffer, bufflar och<br />
flodhästar ser vi även många unika fåglar och djur på vår färd. Den<br />
fågelintresserade kommer inte bli besviken, här har setts över 400 arter.<br />
<strong>Vår</strong> färdledare TEET SIROTKIN är biolog med i<strong>nr</strong>iktning på tropisk ekologi<br />
och även en erfaren fågelskådare.<br />
RESEDATUM: 20 okt – 3 nov <strong>2018</strong>.<br />
FÖR MER INFORMATION:<br />
www.aventyrsresor.se<br />
BOKA: Tel 08-5560 69 00<br />
eller resor@aventyrsresor.se<br />
STORA UPPLEVELSER I SMÅ GRUPPER SEDAN 1984<br />
www.aventyrsresor.se Tel 08-5560 69 00
FÅGELLOKAL<br />
Hults hamn<br />
Sträckskåda vid<br />
Hults hamn<br />
Bland de mer okända av Sveriges sträcklokaler<br />
är Hults hamn utanför Kristinehamn i Värmland.<br />
Här har man fri sikt ut över Europas tredje största<br />
insjö – Vänern. Stora antal tärnor och änder<br />
passerar liksom lommar och vitfåglar.<br />
text Stefan Asker | foto Lars-Peter Jansson<br />
Vänern kan med rätta kallas ett<br />
innanhav. Med en total vattenyta<br />
av 5 600 kvadratkilometer är den<br />
Europas tredje största insjö. Om<br />
våren går ett markant sjöfågelsträck diagonalt<br />
över Vänern i sydvästlig till nordostlig<br />
riktning mot häckningsområdena i norr.<br />
På sin väg över detta vårt väldiga innanhav<br />
tycks sjöfåglar tappa höjd och kan ses,<br />
ibland i stora antal, vid nordöstra Vänerkusten.<br />
Den absolut intressantaste lokalen<br />
för detta nordostgående sträck är Hults<br />
hamn, söder om Kristinehamn, alltså i Vänerns<br />
nordöstra hörn. Ofta rastar sjöfåglar<br />
i området innan de tar ny fart upp över<br />
inlandet. Sedan slutet av 1990-talet har en<br />
Vitnäbbad islom är en ovanlig sträckfågel som<br />
har setts en handfull gånger vid Hults hamn.<br />
Senast 9 maj 2016. Bilden visar en 2k-fågel som<br />
sträckte förbi 5 mars 2014.<br />
mer eller mindre regelbunden sträckräkning<br />
skett här under vårarna. Hults hamn<br />
ligger cirka 10 kilometer söder om Kristinehamn<br />
och är en mycket lättillgänglig<br />
plats. Vid observationsplatsen härskar ett<br />
flödande medljus eftersom solen går upp<br />
bakom ryggen på observatörerna. Detta<br />
gör att varje fågel blir till en tavla, vilket<br />
förhöjer upplevelsen rejält.<br />
VINDAR FRÅN ÖSTER. För att sträcket ska<br />
bli intensivt och riktigt spännande krävs<br />
ihållande vindar från den öster. Helst ska<br />
detta väderläge råda över hela södra Skandinavien.<br />
Under sådana förhållanden tar<br />
fler fåglar än normalt vägen över inlandet<br />
i stället för Östersjön. När fåglarna kommer<br />
fram till Hult hålls de då också nere<br />
av motvind och blir lättare att upptäcka.<br />
Dessutom bildar de ofta vackra täta flockar<br />
i motvinden. Ett mycket tydligt exempel<br />
på detta var den kraftiga passagen av<br />
silvertärnor som ägde rum under början<br />
av maj 2017. Totalt passerade cirka 17 000<br />
exemplar. Toppdagarna inföll 4–7 maj då<br />
cirka 14 000 tärnor sträckte in i bukten<br />
och upp över land. Högsta dagssumma<br />
blev 4 740 exemplar den 6 maj. Noterbart<br />
är att under aktuell tid observerades<br />
Hults hamn i utanför Kristinehamn är<br />
en okänd pärla med ett bra sträck av<br />
tärnor, änder och lommar.<br />
mycket få sträckande silvertärnor över<br />
Östersjön.<br />
VÅR. Bästa tiden för vårsträcket infaller<br />
normalt mellan mitten av april och mitten<br />
av maj. Dock är sträckaktiviteterna<br />
utdragna under en mycket längre tidsperiod.<br />
Olika artgrupper kulminerar vid<br />
olika tidpunkter. Änder, måsar/tärnor<br />
och vadare är karaktärsfåglarna. Tätttingar<br />
och rovfåglar är det sparsammare<br />
med, och dessa kommer som regel aldrig<br />
upp i större antal. Med tanke på den ringa<br />
mängd rovfåglar som passerar är andelen<br />
mindre vanliga rovfågelarter hög. Brun<br />
glada, röd glada, stäpphök, ängshök och<br />
aftonfalk är samtliga noterade vid mer än<br />
ett tillfälle.<br />
Under milda vintrar börjar de första<br />
fåglarna dra förbi Hults hamn redan<br />
30 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
i slutet av februari. De första sträckande<br />
arterna är gäss, svanar, knipor och<br />
skrakar. Vid gynnsamma omständigheter<br />
pågår sträckaktiviteter ända in i första<br />
juniveckan. Om väderbetingelserna är<br />
de rätta passerar arktiska vadare under<br />
första juniveckan. För att få uppleva detta<br />
vackra skådespel krävs nordost–ostvindar<br />
över landet, helst under en ihållande<br />
tidsperiod. Om denna vädersituation inte<br />
råder uteblir i det närmaste det arktiska<br />
vadarsträcket.<br />
Förutom silvertärnorna ovan följer här<br />
andra exempel på för inlandet höga sträcksummor<br />
vid ostvindslägen:<br />
HÖST. Sträcket förbi Hult under hösten är i<br />
det närmaste obefintligt, med ett intressant<br />
undantag. Vid kraftiga sydvästvindar<br />
ses ofta framförallt labbar i vattnen fram-<br />
Det är i april och maj som det vanligen ses dvärgmås<br />
vid Hults hamn.<br />
Tretåig mås ses framför allt under vinterhalvåret<br />
vid hårda sydvästliga vindar.<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 31
FÅGELLOKAL<br />
Hults hamn<br />
Tretåig mås kan ses<br />
under hela vinterhalvåret<br />
vid ovan nämnda<br />
vädersituation och har<br />
varit snudd på årlig under<br />
hela 2000-talet.<br />
för observationsplatsen. Den mest spännande<br />
tiden för labbar infaller från senare<br />
delen av augusti till och med första halvan<br />
av september – åtminstone vad gäller kustlabb<br />
och fjällabb. Bredstjärtade labbar ses<br />
mer oregelbundet, men även de vid friska<br />
sydvästvindar. Chansen att se bredstjärtade<br />
labbar är störst under oktober. Storlabb<br />
är blott sedd vid två tillfällen.<br />
Förutom labbar har en del annat setts i<br />
samband med hårt sydvästligt väder. Nämnas<br />
kan tretåiga måsar och stormfågel,<br />
samt alkor. Tretåig mås kan ses under hela<br />
vinterhalvåret vid ovan nämnda vädersituation<br />
och har varit snudd på årlig under<br />
hela 2000-talet.<br />
Några exempel på vad som kan hända<br />
vid hårda sydvästliga vindar är följande:<br />
◗ 17 september 1997: sex exemplar av<br />
fjällabb, tio exemplar av kustlabb, 25 exemplar<br />
av ob. labb, fyra exemplar av tretåig<br />
mås samt två exemplar av tordmule.<br />
◗ Under den blåsiga decembermånaden<br />
2011 sågs tretåig mås nära nog dagligen<br />
med som flest cirka 20 exemplar den 11<br />
december.<br />
◗ Fjällabbar kan ses främst under<br />
september. Högsta dagssumman är fem<br />
exemplar den 9 september 2012. Stormfågeln<br />
sågs i samband med de hårda ihållande<br />
sydvästliga vindarna 2011, närmare<br />
bestämt den 10 december.<br />
RARITETER Några observationer sticker ut<br />
ordentligt och är värda att nämnas. Praktejder<br />
är sedd två gånger, 23 april 2005<br />
och 21 april 1998. En 1k ismås höll till runt<br />
observationsplatsen 6–8 december 2011.<br />
Värd att nämnas, trots att åren gått, är den<br />
rosentärna som hittades på ön Rörkollran,<br />
som kan ses från Hults hamn, den 10<br />
juni 1949. Tärnan omhändertogs men dog<br />
senare, och finns bevarad uppstoppad.<br />
En större lira hittades levande i ett<br />
fisknät söder om Hult 21 november 1999.<br />
Fågeln avled kort efter infångandet.<br />
Småspoven passerar i små eller medelstora flockar på upp till några tiotal individer under senare delen<br />
av april och maj månad. Dagsrekordet är 178 individer 5 maj 2016.<br />
Knipa hör till de allra vanligaste sträckfåglarna.<br />
Flockar på över 200 individer kan ses rastande.<br />
HULTS HAMN Så hittar du dit<br />
◗ Vägbeskrivning<br />
Från Kristinehamn tag<br />
utfarten mot Mariestad, väg<br />
26. Efter cirka 1 kilometer<br />
finns en vägskylt ”Hult 10”.<br />
Följ den vägen söderut. Efter<br />
cirka 10 kilometer kommer<br />
man till ett fyrvägskors<br />
– där finns en liten skylt<br />
”Hultshamnsvägen” vid<br />
en liten röd byggnad (före<br />
detta smedja). Sväng höger<br />
in på grusvägen och följ den<br />
i cirka 1,5 kilometer ner till<br />
hamnen. Väl framme finns<br />
en rymlig parkering.<br />
◗ Lokalen<br />
Hults hamn är en öppen<br />
plats med en gles trädridå<br />
nere vid stranden mot Vänern.<br />
Inga vindskydd finns<br />
att tillgå, men de behövs<br />
heller inte eftersom det i regel<br />
går att finna naturligt lä.<br />
Från strandlinjen där observationsplatsen<br />
är belägen<br />
Fjällabb har observerats ett tjugotal gånger, i<br />
första hand under maj och september månad.<br />
breder Vänern ut sig med<br />
fri sikt mot framförallt väster<br />
och söder. Parkeringen<br />
är belägen endast ett 50-tal<br />
meter från kustlinjen.<br />
32 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
RESULTAT Vinterfåglar Inpå Knuten <strong>2018</strong><br />
Gråsiskan<br />
årets raket<br />
För trettonde året i rad har BirdLife Sverige<br />
uppmanat Sveriges fågelentusiaster<br />
att räkna fåglarna vid fågelborden. Över<br />
17 000 personer hörsammade uppmaningen<br />
och satte sig med papper och<br />
penna mellan 26 och 29 januari. Det blev<br />
ett resultat med både förväntade och<br />
överraskande inslag.<br />
text Anders Wirdheim<br />
FOTO: EVA GEORGII-HEMMING<br />
Hos Eva Georgii-Hemming i Glanshammar har gråsiskan<br />
varit en flitig gäst. Som på många andra håll.<br />
Gråsiskan var årets komet och blev<br />
den talrikaste arten på matningsplatserna<br />
i delar av Västsverige,<br />
men för trettonde året i rad var<br />
talgoxen vanligast i hela landet. Det är<br />
några av resultaten från årets upplaga av<br />
Vinterfåglar Inpå Knuten. Räkningen, som<br />
genomfördes sista helgen i januari, påverkades<br />
av mildväder i stora delar av landet,<br />
något som innebar att många blev snuvade<br />
på sina matgäster.<br />
FOTO: BERTIL MAGNUSSON<br />
Även om gråsiskan var den fågel som flyttade<br />
fram positionen mest av alla, sitter talgoxen kvar<br />
i orubbat bo. För 13:e gången i rad toppar den<br />
listan över vanligaste fågel vid fågelmatningen.<br />
Här hos Bertil Magnusson i skånska Värsjö.<br />
UNDER DE 13 år som vi bett svenska folket<br />
om hjälp för att räkna fåglarna vid våra fågelmatningar<br />
har vi lärt oss en hel del. En<br />
sådan lärdom är att intresset för räkningen<br />
stiger med minusgraderna och snötäcket.<br />
När det är kallt och mycket snö, kommer<br />
fler fåglar till matningarna och då ökar<br />
också benägenheten att rapportera. Är det<br />
däremot milt och få fåglar framme, känns<br />
det uppenbarligen inte lika angeläget att<br />
medverka.<br />
Årets räkning präglades av mycket milt<br />
och även blåsigt väder i södra halvan av<br />
landet, medan det däremot rådde vinter<br />
längst i norr. Detta avspeglas också i rapporterna:<br />
I flera sydsvenska län minskade<br />
antalet rapporter markant jämfört med<br />
2017, medan rapporterna från Norrbotten<br />
istället var betydligt fler än i fjol.<br />
Att temperatur och snötäcke påverkar<br />
fåglarna har vi fått många bevis för genom<br />
åren. I januari 2010 föll det snö i Sydsverige<br />
dagarna före räkningen, något som<br />
innebar att fågelmatningarna invaderades<br />
av bergfinkar. Så länge det var barmark<br />
hade de levt gott av bokollon ute i bokskogarna,<br />
men med snötäckt mark blev<br />
ollonen svåra att hitta.<br />
FEM ARTER UPPTRÄDDE fåtaligare i år än<br />
normalt, tre i ungefär samma omfattning<br />
medan endast två var talrikare. En av de<br />
sistnämnda var domherren, men där är<br />
ökningen ganska liten. För den andra arten<br />
är ökningen desto kraftigare. Det handlar<br />
naturligtvis om gråsiska som just denna<br />
vinter har invaderat Skandinavien. Den<br />
är i år den tredje talrikaste arten, enbart<br />
distanserad av talgoxe och blåmes. I såväl<br />
Värmland som Västra Götaland är den klar<br />
etta på listan. Det genomsnittliga antalet<br />
fåglar per rapport i landet i stort (4,8) är<br />
det näst högsta som noterats. Det är bara<br />
motsvarande räkning 2009 som ett högre<br />
genomsnitt noterats (5,3).<br />
Intressant i sammanhanget är att<br />
vinterns gråsiskor kan ha kommit långt<br />
bortifrån. Vid jultid fångades en gråsiska<br />
på Skagen i Danmark som visade sig vara<br />
ringmärkt i nordöstra Kina. Denna arts födosöksvandringar<br />
går uppenbarligen inte<br />
enbart i nord-sydlig riktning utan även<br />
från öster mot väster (och vice versa).<br />
Årets upplaga visar även att den<br />
nedåtgående trenden fortsätter för både<br />
grönfink och gulsparv. Grönfinken drabbas<br />
som bekant av återkommande utbrott av<br />
sjukdomen gulknopp, medan gulsparvens<br />
kraftiga minskning är svårare att förklara.<br />
Men det ligger nära till hands att misstänka<br />
att den missgynnas av dagens intensiva<br />
jordbruksdrift och att det numera är<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 33
RESULTAT<br />
Vinterfåglar Inpå Knuten<br />
FOTO: MARIA PEHRSON<br />
FOTO: JOHAN KUMMU<br />
FOTO: JOHAN KUMMU<br />
Vitryggig hackspett.<br />
Maria Pehrson i Ljusdal hade den här fina utsikten under fågelräkningshelgen. Som synes gott om<br />
domherrar, pilfinkar och blåmesar.<br />
I Norrbotten, närmare bestämt hos Johan Kummu i<br />
Övertorneå, hälsade den vitryggiga hackspetten på.<br />
ganska ovanligt att man lämnar stubbåkrar<br />
över vintern. Bland stubben hittade<br />
gulsparvarna tidigare spillsäd.<br />
På den positiva sidan kan nämnas att<br />
sedan några år antyder denna räkning att<br />
gråsparvens långvariga tillbakagång har<br />
upphört. Den har istället ökat något, särskilt<br />
i de mera utpräglade jordbrukslänen.<br />
EN RÄKNING AV detta slag innebär också<br />
att vi får en ögonblicksbild av hur fågelfaunan<br />
är fördelad över landet vid ett och<br />
samma tillfälle. Just i år kan vi konstatera<br />
att merparten av landets övervintrande<br />
bergfinkar finns inom ett ganska begränsat<br />
område i västra Blekinge och nordöstra<br />
Skåne. Just där hade boken god frösättning<br />
under förra året, och där är det nu<br />
gott om både bergfinkar och stenknäckar,<br />
som även den gärna äter bokollon. I Olofströms<br />
kommun i Blekinge var bergfinken<br />
den i särklass mest talrika fågeln under<br />
årets räkning och på tredje plats kom<br />
stenknäck!<br />
34 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong><br />
VINTERFÅGLAR INPÅ KNUTEN Färre fåglar och talgoxen i topp<br />
◗ Färre fåglar i snitt i år<br />
Antalet fåglar i genomsnitt per<br />
matning är i årets räkning tydligt<br />
lägre än normalt. Jämför<br />
vi med genomsnittet för de<br />
tidigare tolv åren ser det ut så<br />
här för några utvalda arter:<br />
<strong>2018</strong> 2006–17<br />
Talgoxe 6,5 7,8<br />
Gråsiska 4,8 1,6<br />
Pilfink 4,7 5,5<br />
Grönfink 1,8 3,8<br />
Gråsparv 1,7 1,7<br />
◗ Kommuntoppen (antal<br />
rapporterade fåglar)<br />
Uppsala 11 811<br />
Linköping 10 454<br />
Norrtälje 10 179<br />
Göteborg 9 464<br />
Skövde 8 797<br />
Örebro 8 793<br />
Jönköping 8 591<br />
Gotland 8 552<br />
Växjö 8 502<br />
Halmstad 8 403<br />
◗ Årets tio-i-topp (antal)<br />
1. Talgoxe 99 871<br />
2. Blåmes 80 252<br />
3. Gråsiska 73 139<br />
4. Pilfink 72 556<br />
5. Domherre 47 341<br />
6. Skata 33 142<br />
7. Kaja 28 746<br />
8. Koltrast 28 575<br />
9. Grönfink 28 148<br />
10. Gulsparv 25 479<br />
◗ Tio-i-topp-retro (2008)<br />
1. Talgoxe<br />
2. Grönfink<br />
3. Blåmes<br />
4. Pilfink<br />
5. Gulsparv<br />
6. Skata<br />
7. Kaja<br />
8. Gråsparv<br />
9. Domherre<br />
10. Koltrast<br />
Maria Berglund från Karlstad trodde knappt sina ögon när<br />
hon drog upp rullgardinen på morgonen och möttes av ett par<br />
hundra gråsiskor.<br />
FOTO: MARIA BERGLUND
En räkning av detta<br />
slag innebär också<br />
att vi får en ögonblicksbild<br />
av hur fågelfaunan är<br />
fördelad över landet ...<br />
FOTO: MARIA LIGNELL<br />
FOTO: ANETTE SÖRLANDER<br />
FOTO: YNGVE MATTSSON-HJERPE<br />
Hos Maria Lignell i Berg i Tanums kommun var<br />
pilfinken vanligaste art vid matningen.<br />
FOTO: RIKARD HEDBERG<br />
På Anette Sörlanders matning i södra Medelpad<br />
är gråspetten en välkommen gäst.<br />
FOTO: LARS HANSSON<br />
Yngve Mattsson-Hjerpe skickade oss denna fina<br />
bild på domherrehannar från Överkalix.<br />
Grönsiskor vid fågelmatningsröret hemma hos<br />
Rikard Hedberg i Bromma.<br />
Lars Hansson på Sollerön i Mora kommun såg för<br />
första gången steglits vid matningen.<br />
Till salu!<br />
STRANDBOD EKSTAKUSTEN<br />
På Gotland, i fågelskyddsområde, 50 m. från strandlinjen.<br />
Kalkstenshus cirka 10 kvadratmeter.<br />
Enkel i<strong>nr</strong>edning med vedkamin och våningssäng.<br />
Säljes med skogsskifte, där fritidshus får byggas.<br />
Totalpris 975 000 kronor.<br />
Kontakta Hans Sylvan på telefon 0708-252770 eller mejl:<br />
hansalwaysatwork@gmail.com<br />
Lilla Burge<br />
Är du redo för Halsbandsflugsnapparen?<br />
Möt vårens sångare i vackra ängen, njut av tystnaden<br />
på Gotland, bo riktigt bekvämt och rymligt på Lilla Burge<br />
Logi. Modernt boende i nyrenoverat magasin. Plats för<br />
upp till 8 personer, fullt utrustat kök, braskamin och lantligt<br />
lugn på södra gotland med närhet till Karlsöarna.<br />
Läs mer och boka:<br />
www.lillaburge.se<br />
0708-23 39 46<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 35
RESEREPORTAGET<br />
Dagbok från Madeira<br />
ATLANTISKA<br />
HAVSFÅGLAR<br />
Madeirapetrell.<br />
36 vår fågelvärld | 1.2016
Fregattstormsvala.<br />
Madeira ligger utkastad<br />
i Atlanten, 40 mil norr<br />
om Kanarieöarna.<br />
Fågellivet är starkt<br />
präglat av närheten till<br />
havet. Här har petreller<br />
och liror sin hemvist.<br />
text, foto & illustrationer Erik Wahlgren<br />
”Chummet vräks ur tunnan och den dalande solen<br />
får havet att ändra färg. Motorn är avstängd, vinden<br />
har mojnat och på Bugios bergssida mörknar skuggorna.<br />
Någon öppnar en vattenflaska och en annan<br />
skrynklar ihop smörgåspapper. Lugnet bryts när<br />
något vitt fladdrar till i horisonten och närmar sig,<br />
en fregattstormsvala, oväntat i vår svaga vind! Den<br />
trippar och känguruhoppar fram över vattenytan som<br />
verkar trögflytande av alla skymningsfärger ...”<br />
”Pico do Arieiro ligger 1818 meter över havet och<br />
nattluften känns sval och fuktig. En stig löper ut i<br />
mörkret, vi följer den längs branterna. En nattfjäril<br />
uppvaktar pannlampan. Vi följer madeirapetrellen<br />
på natten då den byter vattenlinje och flyger genom<br />
molnen upp till Madeiras högsta toppar och glider<br />
ropande fram över bergskammarnas förstenade vågmönster.<br />
Vi kommer fram till vår lyssningsplats och<br />
släcker lamporna. Mellan vindpustarna hörs de<br />
klagande ropen nere i dalgångarna. Mörkret tätnar<br />
och i samma takt stiger petrellerna uppåt, mot oss,<br />
för att kunna navigera i det allt svagare ljuset tills<br />
bara stjärnorna lyser och de klippiga topparna är allt<br />
som går att se …”<br />
D<br />
essa magnifika, men brand- och<br />
råtthärjade berg är de enda i<br />
världen där madeirapetrellen<br />
häckar. Fossilfynd visar att arten<br />
var mer utspridd fram till början av<br />
1400-talet, då portugiser bosatte sig<br />
på ön. Sedan dess har den drivits upp på de mest<br />
otillgängliga bergen, som en följd av människans<br />
förödande inverkan genom uppodling, betesdjur<br />
och skadedjur. Inget fynd hade konstaterats sedan<br />
1903 och man antog att madeirapetrellen dött ut.<br />
1969 spelade Alexander Zino upp en inspelning av<br />
desertaspetreller från Bugio för en herde som ledde<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 37
RESEREPORTAGET<br />
Dagbok från Madeira<br />
Liksom<br />
för många<br />
andra endemer<br />
bidrar<br />
denna<br />
geografiska<br />
utsatthet<br />
till artens<br />
dramatiska<br />
historia<br />
och nutid.<br />
Desertaspetrell, trolig<br />
hanne, lägg märke till det<br />
stora huvudet och den<br />
massiva näbben med tjock<br />
spets och bred bas. Lång<br />
och kraftfull kropp med<br />
breda höfter och långvingat<br />
intryck.<br />
Madeirapetrell, kort<br />
smäcker kropp, smala<br />
höfter och litet huvud på<br />
en kort nacke. Liten elegant<br />
näbb.<br />
forskarna till det enda kända häckningsområdet<br />
i Madeiras centrala bergsmassiv. De fann sex par,<br />
men råttor hade ätit upp både ägg och ungar. Då<br />
inleddes ett ihärdigt och passionerat bevarandearbete<br />
för att rädda madeirapetrellen, ett arbete som<br />
sedan kom att bli Freira Conservation Project. Det<br />
största problemet, råttorna, bekämpas systematiskt<br />
med gift och fällor, och befintliga häckningsplatser<br />
skyddas från störande människor och djur. Även<br />
landområden med tänkbara bohålebranter köps upp<br />
för att garantera framtidens tillgång på lämpliga<br />
häckningsbiotoper.<br />
Tack vare dessa insatser har madeirapetrellen<br />
försiktigt återhämtat sig, men med sina 70–80<br />
häckande par är den fortfarande en av världens<br />
mest hotade fågelarter. Liksom för många andra<br />
endemer bidrar denna geografiska utsatthet till artens<br />
dramatiska historia och nutid. Kniven rispade<br />
strupen senast 2010 då en våldsam brand gick fram<br />
över häckningsplatserna. Det året ringmärktes en<br />
enda unge. Då madeirapetrellen inte häckar förrän<br />
tidigast sitt sjätte år, fanns räddningen hos de adulta<br />
fåglar som ännu inte hade kommit i ålder. Bland<br />
madeirapetrellens andra skyddsänglar finns Catarina<br />
Fagundes och Hugo Romano som sedan 12 år<br />
tillbaka driver Madeira Windbirds. De erbjuder en<br />
unik upplevelse av öns havsfåglar med sin kunskap,<br />
erfarenhet, engagemang och elva meter långa ribbåt<br />
Oceanodroma.<br />
”Vi har samlats ute på piren i Machico, och luften vibrerar<br />
av värme och förväntan. I solgasset drar en rosentärna<br />
förbi, lysande ljus och smalvingad, stannar<br />
upp och gör några dyk innan den drar vidare med lite<br />
småtärnelik flykt. Under tiden har Catarina och Hugo<br />
förtöjt och medan Catarina gör klart båten, går Hugo<br />
igenom regler och rutiner och delar ut flytvästar.<br />
Vinden svalkar när vi stävar ut i Machicobukten.<br />
Då och då genskjuter vi någon av karaktärsarterna,<br />
gulnäbbad lira, ofta lojt glidande, eller en mer energisk<br />
spetsstjärtad petrell. Plötsligt bromsar Catarina<br />
in, en grupp med 12 grindvalar korsar vår väg och<br />
flygfiskarna fladdrar gnistrande upp ur vattnet. Havet<br />
är lugnt, bra för att se valar och delfiner, mindre<br />
bra för havsfåglar. Blåsten underlättar deras flykt och<br />
ser till att sprida lukten från vårt lockbete; ”chum”,<br />
en fryst färs av fiskrens som luktar tran och blod, och<br />
som slängs överbord och sakta löses upp. Efter några<br />
timmar lyfter en fågel från havet och flyger mot oss.<br />
Ett ljust ansikte och en flykt som sticker ut från alla<br />
andra, en pterodroma-petrell! Catarina stannar båten<br />
och kastar snabbt i vårt första chum. Den närmar sig<br />
för att inspektera lukten, men drar sedan fort iväg.<br />
Kraftfull och bredbröstad med tjocka höfter, och långvingad<br />
med en rejäl näbb på det stora huvudet – en<br />
desertaspetrell …”<br />
Med ribbåt på Atlanten<br />
utanför Madeiras kust<br />
på jakt efter havsfåglar.<br />
”Fyra havslöpare har samlats vid chummet och trippar<br />
dansant på rad mot vinden över den oljiga hinnan<br />
som spridit sig över vågorna. Efter en stund har de<br />
kommit för långt ifrån och böjer vingarna, sträcker<br />
bak de långa smala spindelbenen och glider med<br />
vinden tillbaka till oss. En femte ansluter, fast skiljer<br />
ut sig genom sin litenhet, ser lite mer storhövdad<br />
ut, snabb fladdermuslik flykt, och vita stråk under<br />
vingarna – en stormsvala. I den sista ljusa timmen<br />
myllrar tusentals spetsstjärtade petreller över havet."<br />
FEAE-KOMPLEXET BESTÅR av Pterodroma f. feae, P.<br />
f. deserta och P. madeira. Artindelningen är under<br />
utredning. Madeirapetrellen anses allmänt som en<br />
egen art, men efter studier erkänner vissa forskare<br />
tre arter genom en uppdelning av atlantpetrellen till<br />
desertaspetrell och kapverdepetrell, medan andra<br />
avvaktar vidare forskning. På ön Bugio i ögruppen<br />
Desertas utanför Madeiras östkust häckar desertaspetrellen,<br />
även den hotad.<br />
38 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
På den sydliga av två platåer som ligger dolda<br />
uppe på de ogästvänliga branta bergen, ligger huvudkolonin<br />
med 120–150 par. Den totala världspopulationen<br />
beräknas uppgå till 350–1 500 individer.<br />
På Kap Verde häckar den tredje feae-formen<br />
kapverdepetrell (P. feae). Den skulle grovt förenklat<br />
kunna beskrivas exteriört som en mellanform av<br />
desertas- och madeirapetrell. Studierna är ännu få,<br />
men geolokalisering har visat att det förekommer<br />
att de besöker vattnen kring Madeira, även om de<br />
ogärna färdas långt från Kap Verde. Att dessa tre<br />
former potentiellt delar fiskevatten innebär väldigt<br />
komplexa, och i många fall omöjliga, fältbestämningsutmaningar.<br />
Det är bara i jämförandet av<br />
komplexets ytterligheter, förmodade äldre hannar<br />
deserta och förmodade yngre honor madeira,<br />
som skillnaderna är uppenbara, framför allt då<br />
det enskilt säkraste kännetecknet – näbben – där<br />
skillnaden är avsevärd i både storlek och form.<br />
Där emellan innebär ålders- och könsrelaterade<br />
Spetsstjärtad petrell.<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 39
RESEREPORTAGET<br />
Dagbok från Madeira<br />
En<br />
spännande<br />
men<br />
kort väntan<br />
bryts av en<br />
silhuett som<br />
slungas upp ur<br />
horisonten, en<br />
pterodroma<br />
på väg rakt<br />
mot vinden,<br />
emot oss,<br />
följer doftspåren.<br />
överlappningar inom både näbb- och de generella<br />
storlekskillnaderna, ruggnings- och dräktkaraktärer<br />
med individuell variation ofta omöjliga fall med<br />
dagens kunskap.<br />
Fallgroparna är många och dokumentationen<br />
kan vara besvärlig, då fåglarna ofta är snabba och<br />
bilderna tas från en gungande båt. Minsta skakoskärpa<br />
förvränger lätt näbbens storlek och oftast<br />
behövs en serie bilder ur flera vinklar, helst i<br />
kombination med video, för att ge ett bra bestämningsunderlag.<br />
”Ny dag, och vinden är fortsatt frisk. På väg ut till<br />
havs passerar vi flockar med gulnäbbade liror som<br />
väntar på att delfinerna ska jaga upp något stim ur<br />
djupen. Väl ute slänger vi i dagens första chum. Hugo<br />
tar också fram en liten plastflaska med fiskolja som<br />
han häller ut. När den träffar vattenytan förvandlas<br />
den till droppar som fångas upp av vinden och far<br />
iväg över vågorna som små pärlor.<br />
En spännande men kort väntan bryts av en silhuett<br />
som slungas upp ur horisonten, en pterodroma på<br />
väg rakt mot vinden, emot oss, följer doftspåren. Petite<br />
och kortvingad med nätt näbb, en madeirapetrell.<br />
En desertaspetrell ansluter och till skillnad från sin<br />
mindre släkting tvekar den inte, utan flyger djärvt in i<br />
trutflocken och snappar chum från ytan. Flera pterodromas,<br />
en klykstjärtad stormsvala, några enstaka<br />
fregattstormsvalor och havslöpare dyker upp.<br />
Att vara ombord på Oceanodroma blir en extrem<br />
upplevelse av känslan jag får när jag ser genom tubkikaren.<br />
Jag håller andan medan kamerorna smattrar<br />
och känner mig som ett av alla hopträngda fans<br />
längs röda mattan inför Oscarsgalan. En underbar<br />
overklighetskänsla av att få uppleva stjärnorna på<br />
nära håll, se reflexerna i ögonen, bli ”star struck”!<br />
Jag förflyttas in i den hemlighetsfulla världen bland<br />
vågdalarna, havet är så nära med båtens låga däck.<br />
Och istället för att nypa mig i armen, sträcker jag mig<br />
ner och känner på vattnet.”<br />
Stormsvala.<br />
Havslöparen dansar snarare än löper<br />
över vågorna.<br />
40 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
Nyhet!<br />
Frontier ED X<br />
8x42<br />
Pris 4 990:-<br />
Engelska Hawke representeras på<br />
den svenska marknaden av Nordik<br />
Distribution. Hawke är i och med<br />
det etablerade i över sextio länder,<br />
vi är mycket stolta att presentera<br />
deras mycket prisvärda produkter.<br />
Nyhet!<br />
Endurance ED Compact<br />
10x25<br />
Pris 1 990:-<br />
www.nordik.se<br />
Nyhet!Endurance ED Compact<br />
12-36x50<br />
Pris 5 490:-<br />
Hawke distribueras av Nordik Distribution AB - Umevägen 3B 921 45 Lycksele - 0950-120 00 - info@nordik.se<br />
En helg med<br />
fåglar i Siljansbygden<br />
4–6 maj, 11–13 maj, 18–20 maj, 25–27 maj<br />
Hackspettar, hönsfåglar och ugglor, samt god mat och trevlig<br />
samvaro, står främst på menyn!<br />
Insjöns Hotell är en pittoresk anläggning som erbjuder helpension i mysig<br />
miljö. Ciceron under helgen är Staffan Müller från Leksands Fågelklubb<br />
som tar oss med till bl.a. lapp- och slagugglans marker, gråspettens och<br />
den tretåiga hackspettens revir, samt besök vid de restaurerade våtmarkerna<br />
Limsjön och Dragsängarna samt ”lövskogsdjungeln” Hundhagen.<br />
Pris: 3 995 kronor (helpension, guidning och transporter)<br />
Välkomna!<br />
Insjöns Hotell tel. 0247 – 410 50 eller info@insjonshotell.se
FÅGELSKYDD<br />
Skräntärnor och kustfåglar<br />
BirdLife Sverige samarbetar för att<br />
öka kunskapen om våra kustfåglar<br />
BirdLife Sverige driver för<br />
närvarande två större projekt<br />
kring havet och sjöfåglar, Projekt<br />
Skräntärna samt Hotade<br />
kustfåglar.<br />
Syftet med Projekt Skräntärna är att<br />
genomföra övervakning av de svenska<br />
skräntärnorna, och göra detta i enlighet<br />
med Naturvårdsverkets åtgärdsprogram<br />
som drivs av Länsstyrelserna. Övervakningen<br />
sker genom inventeringar under<br />
häckningstiden, samt genom ring- och<br />
färgmärkning av skräntärneungar. I<br />
projektet ingår också övervakning med<br />
kameror i vissa kolonier som utsatts för<br />
predation. Projektet drivs av BirdLife<br />
Sverige och är ett samarbete med berörda<br />
regionala inventerare och regionala/lokala<br />
ornitologiska föreningar.<br />
FOTO: ULRIK LÖTBERG<br />
PROJEKT HOTADE KUSTFÅGLAR har sitt<br />
fokus på att kartlägga viktiga områden<br />
som används av våra sjöfåglar i allmänhet.<br />
Projektet är ett samarbete mellan BirdLife<br />
Sverige, Lunds universitet och Yrkeshögskolan<br />
Novia i Finland.<br />
Projektet har stora utrustningskostnader<br />
och direkt stöd har bland annat erhållits<br />
från Världsnaturfonden WWF, Alvins<br />
fond, och Lindbergs stiftelse. Fokus ligger<br />
på kolonihäckande sjöfåglar som hämtar<br />
sin föda till havs långt från häckningsplatsen,<br />
och då främst skräntärna och silltrut.<br />
Dessutom har några pilotstudier kring<br />
våra tre alkarter genomförts. Studierna har<br />
hittills skett främst vid Stora Karlsö och<br />
Björns skärgård i Uppland.<br />
UNDER FÄLTARBETET GAV sig projektet den<br />
2 juni 2017 ut till Långa Hållet och Yttre<br />
Benskären i Yttre Bråviken, som hyser två<br />
skräntärnekolonier. Skären ligger endast<br />
1,5 kilometer från varandra, på varsin sida<br />
av länsgränsen. Syftet var att fånga vuxna<br />
skräntärnor och montera GPS-loggar på<br />
dem för att följa flyttning och födosök. Totalt<br />
infångades två tärnor på Långa Hållet i<br />
Södermanland och tre på Yttre Benskären<br />
i Östergötland.<br />
Skräntärnan Astrid med sin ryggsäck som består av en gps-sändare som skickar uppgifter om Astrids<br />
position.<br />
En av de vuxna skräntärnorna fick<br />
namnet Astrid och hon skulle visa sig bli<br />
lite extra intressant att studera närmare.<br />
HÄR BÖRJAR ALLTSÅ berättelsen om skräntärnan<br />
Astrid som försågs med färgringen<br />
KA00. Hon häckade i en grupp av fem<br />
skräntärnor som hade sina bon på en kulle<br />
på östligaste delen av Långa Hållet.<br />
Astrids ägg kläcktes en vecka efter<br />
att hon försetts med GPS-logg. Under<br />
den första tiden låg hon antingen och<br />
ruvade eller sökte föda i sjön Långhalsen,<br />
nordväst om Nyköping. Den 14 juni blev<br />
ungarna prederade, troligen av gråtrut.<br />
Det häckade ett gråtrutpar alldeles intill<br />
skräntärnorna. Samtliga skräntärnor som<br />
häckade på kullen intill gråtrutsparet fick<br />
sina ungar rövade.<br />
Efter att ha fått sin häckning spolierad<br />
spenderade Astrid sin tid på i huvudsak<br />
tre ställen: i kolonin, i sjön Yngaren där<br />
födosök skedde, samt i grannkolonin Yttre<br />
Benskären där hon gjorde ett flertal besök<br />
Beteendet att flyga runt till andra<br />
platser där skräntärnor häckar verkar vara<br />
vanligt bland de skräntärnor som misslyckats<br />
med häckningen. Anledningen till<br />
dessa besök gissar vi är att de vill kontrollera<br />
häckningsframgången på andra<br />
alternativa häckningsplatser.<br />
Ulrik Lötberg och Natalie Isaksson, BirdLife<br />
Sverige, samt Susanne Åkesson, Lunds universitet<br />
42 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
Skräntärnan Astrids öden och äventyr under 2017<br />
23/6 Astrid genomför en dagstur till<br />
Stockholm och Strängnäs. Hon passerar<br />
Liljeholmen runt kl.09:00. Denna tur kan<br />
möjligen förefalla något udda då Astrid just<br />
här inte passerade över områden där andra<br />
skräntärnor normalt uppehåller sig, vilket<br />
tyder på att det var en ren transportflygning.<br />
27/6 Tärnan gör en rundtur i yttre delen av<br />
Stockholms skärgård, där hon vänder i höjd<br />
med Möja. Turen genomförs säkerligen för<br />
att leta efter andra skräntärnor i detta område,<br />
och gissningsvis för att se hur deras<br />
häckningar gått.<br />
14/7 I mitten av juli drar hon till ön Rügen<br />
i norra Tyskland. Områdena runt Rügen<br />
och österut bort till Swinoujscie i Polen är<br />
Östersjöns hotspot för flyttande/rastande<br />
skräntärnor.<br />
19/7 Returfärd tillbaka norrut till kolonin<br />
och sjön Yngaren. Anledningen till det här<br />
beslutet kan tyckas besynnerligt, men<br />
också detta beteende har vi noterat ett<br />
flertal gånger. Skräntärnor som misslyckats<br />
med häckningen återvänder gärna till<br />
hemkolonin innan flyttningen till övervintringsområdena.<br />
22/7 Astrid beger sig återigen till Rügen i<br />
Skräntärnan Astrid gör under sommarmånaderna juni och<br />
juli flera längre flygningar över Sverige och ända ned till<br />
norra Tyskland innan hon flyger tillbaka till sjön Yngaren.<br />
norra Tyskland. Denna gång för att stanna<br />
en längre tid.<br />
9/8 Astrid drar söderut mot sydvästra<br />
Tyskland. Hon spenderar natten i ett litet<br />
träsk utanför orten Reichelsheim, norr om<br />
Frankfurt am Main. Morgonen efter fortsätter<br />
hon ned mot Camargue i Frankrike dit<br />
hon anländer kvällen den 11:e. Färden går<br />
via Genèvesjön och flygtiden för sträckan är<br />
38 timmar.<br />
13/8 Efter besöket i Camargue är det<br />
dags för retursträck till ön Rügen i norra<br />
Tyskland. Färden går via Mont Blanc och tar<br />
34 timmar.<br />
27/8 Astrid lämnar Rügen och drar mot Tunisien.<br />
Denna gångs väljer hon en rutt som<br />
går längre österut över Tjeckien/Österrike,<br />
för att därefter tvära över Italien. Färden går<br />
i huvudsak väster om Italien rakt söderut till<br />
Tunisien. Detta är en 42 timmars nonstopflygning.<br />
Vägen Astrid väljer, noterar vi, är<br />
långt från orosplatser för flyttfåglar som<br />
Malta och Sicilien.<br />
2/10 Astrid lyfter från Gabesbukten i<br />
Tunisien och drar in över Sahara med sikte<br />
på Nigerdeltat i Mali. Efter 16,5 timmars<br />
flygning tvingas Astrid vända tillbaka mot<br />
Gabesbukten igen. Återfärden till kusten<br />
går fortare och efter elva timmar landar hon<br />
åter i Gabesbukten. Skillnaderna i hastighet<br />
antyder att hon hamnat i en sandstorm<br />
med motvind som tvingat henne att vända<br />
om.<br />
14/10 Efter knappt två veckor är det dags<br />
att ge sig av igen. Astrid lyfter mot Nigerdeltat<br />
i Mali. Den här gången går det bättre<br />
och hon landar i Nigerdeltat efter knappt<br />
60 timmars nonstopflygning. Färden över<br />
Sahara går på omkring 4 000 meters höjd.<br />
Bergen som passeras är max 1 400 meter<br />
höga så hon flyger betydligt högre än marknivån<br />
då hon passerar öknen.<br />
30/10 Efter två veckor i Mali bestämmer<br />
Astrid sig för att ge sig av. Denna gång går<br />
färden rakt västerut och slutar i gränsfloden<br />
mellan Senegal och Mauretanien. Dit<br />
tar hon sig på ett dygns flygning.<br />
Det är en fascinerande resa som Astrid har gjort. Från Sverige<br />
flyger hon till Camargue över Alperna i augusti. Senare<br />
samma månad passeras Alperna på nytt när hon korsar<br />
Medelhavet med siktet inställt på Mali i västra Afrika.<br />
28/11 Efter en månad i Senegal beger sig<br />
Astrid tillbaka till Nigerdeltat, och sedan<br />
slutet av november har hon hållit till där.<br />
Sedan slutet av november och till dags dato<br />
har Astrid hållit till i Nigerdeltat.<br />
SKRÄNTÄRNAN ASTRID UTGÖR ett unikt exempel,<br />
men är på intet sätt avvikande från<br />
de beteenden som övriga skräntärnor som<br />
förlorat sin kull uppvisat. Det som skiljer<br />
henne från andra tärnor vi följt är att hon<br />
gör extremt långa flygningar. Anledningen<br />
till dessa långa flygningar till Tyskland och<br />
Frankrike, för att sedan återvända norrut,<br />
kan man spekulera i, men klart är att hon<br />
utan problem klarar att flyga långt.<br />
Vi vill tacka alla er som varit med och<br />
bidragit med pengar till projektet och som<br />
därmed varit med och möjliggjort studier<br />
som denna. Tack till medhjälpare i fält.<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 43
GALLERIET<br />
Extremaduras vita storkar<br />
text och foto Johannes Rydström/N<br />
Vit stork<br />
CICONIA CICONIA<br />
EXTREMADURA, SPANIEN<br />
Vit stork är för många sinnebilden av kulturlandskapets egen fågel. Hos oss i Sverige är<br />
arten glädjande nog återigen på viss frammarsch i Skåne, efter omfattande och långsiktiga<br />
uppfödnings- och utplanteringsinsatser. I Spanien är den däremot en talrik häckfågel<br />
som kan avnjutas lite varstans, inte sällan i direkt anslutning till miljöer skapade av<br />
människan. I Extremadura i centrala Spanien är den vita storken allestädes närvarande<br />
under sommarhalvåret, och många gånger kan man ända in på hotellrummet höra det<br />
karaktäristiska ljudet från storkarnas klapprande näbbar, då de häckar på kraftledningsstolpar,<br />
gamla hus, ladugårdar och kyrktorn. En naturlig boplats som nyttjas flitigt av<br />
Extremaduras vita storkar är de enorma klippblocken i Los Barruecos Natural Park, en<br />
plats väl värd ett besök för Spanie<strong>nr</strong>esenären.<br />
44 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 45
FORSKNING<br />
Taxonomi<br />
Lundsångaren<br />
delas upp<br />
Här redogörs för de senaste besluten inom Bird-<br />
Life Sveriges Taxonomikommitté (Tk) som togs<br />
på ett möte i oktober 2017 på Getterön. Detta är<br />
en förkortad version, den fullständiga rapporten<br />
finns att ladda ner på www.birdlife.se/Tk. Tk:s<br />
Västpalearktislista har uppdaterats med<br />
samtliga ändringar.<br />
text Markus Lagerqvist, Erling Jirle, Tommy Tyrberg och Johan Fromholtz<br />
GULNÄBBAD LIRA ÄR två arter. Tk valde<br />
2016 att tills vidare bordlägga en uppdelning<br />
av gulnäbbad lira Calonectris diomedea<br />
i två arter, i avvaktan på ytterligare<br />
studier, bland annat avseende skillnad i<br />
kemiska signaler och det genetiska utbytet<br />
mellan de två underarterna.<br />
Nyligen har Zidat m.fl. publicerat en<br />
studie från Chafarinaöarna, utanför den<br />
marockanska kusten, där de två underarterna<br />
diomedea och borealis häckar<br />
sympatriskt. Det har sedan tidigare varit<br />
känt att kemiska signaler, vilka spelar en<br />
viktig roll vid parbildningen, skiljer mellan<br />
de två underarterna där de förekommer<br />
allopatriskt. Men det har varit oklart om<br />
denna skillnad kvarstår där de häckar<br />
tillsammans, eller om den beror på lokala<br />
miljöfaktorer. Författarna visar i studien<br />
att skillnaderna i kemiska signaler<br />
FOTO: LARS PETERSSON<br />
Scopolilira från vattnet utanför Korsika. I Sverige<br />
finns ännu ingen säkert bestämd scopolilira eller<br />
gulnäbbad lira efter uppdelningen i två arter.<br />
kvarstår. I det sekret som utsöndras från<br />
gumpkörteln har de två underarterna olika<br />
proportioner av ett antal alkoholer och<br />
alkener. Dessa proportioner är oberoende<br />
av häckningslokal, medan det finns andra<br />
kemiska skillnader som är kopplade till<br />
häckningslokal men inte underart.<br />
Det finns även tydliga skillnader i kärn-<br />
DNA mellan diomedea och borealis som<br />
visar att de två är reproduktivt isolerade.<br />
Tidigare studier har visat skillnader även<br />
i mitokondrie-DNA, olika födosöksstrategier<br />
och att det knappast finns några fynd<br />
av hybrider på öar där båda dessa taxa<br />
häckar sympatriskt.<br />
Förutom i form av kemiska signaler<br />
och genetiska data skiljer de två sig även<br />
avseende morfologi och läten. Diomedea<br />
är i genomsnitt mindre, med klenare näbb,<br />
men överlappning förekommer. Dräktmässigt<br />
är teckningen på vingundersidan den<br />
tydligaste skillnaden, där typiska diomedea<br />
har mer vitt på undersidan av handen,<br />
men även denna karaktär varierar.<br />
Gulnäbbad lira Calonectris borealis<br />
(Cory’s Shearwater) och scopolilira C.<br />
diomedea (Scopoli’s Shearwater) urskiljs<br />
därför som två monotypiska arter. Gulnäbbad<br />
lira häckar främst på öar i östra Atlanten,<br />
från nordvästra Spanien till Azorerna<br />
och Kanarieöarna, och övervintrar i större<br />
delen av Atlanten, medan scopoliliran<br />
häckar på öar i Medelhavet och främst<br />
Sibirisk lundsångare från Öland<br />
i höstas. Fyndet är ännu inte behandlat<br />
av raritetskommittén.<br />
övervintrar i de tropiska delarna av östra<br />
Atlanten. Båda arterna förekommer troligen<br />
i svenska vatten, men det finns ännu<br />
inga fynd som har publicerats på det som<br />
tidigare utgjorde underartsnivå; borealis<br />
respektive diomedea. Den närbesläktade<br />
kapverdeliran C. edwardsii har sedan tidigare<br />
avskilts som egen art.<br />
SIBIRISK LUNDSÅNGARE FÅR artstatus.<br />
Lundsångarkomplexet är ett av de mest<br />
problematiska artkomplexen i Holarktis.<br />
Tidigare har Tk brutit ut kaukasisk<br />
lundsångare Phylloscopus nitidus från<br />
lundsångaren. Nu upphöjs även underarten<br />
plumbeitarsus till art, sibirisk<br />
lundsångare Phylloscopus plumbeitarsus<br />
(Two-barred Warbler).<br />
Lundsångarkomplexet har länge ansetts<br />
vara en så kallad ringart där de olika<br />
underarterna ansetts successivt övergå<br />
i varandra i en ring runt tibetanska högplatån,<br />
där trochiloides och plumbeitarsus<br />
utgör de två nordliga ytterändarna som ut-<br />
46 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
vecklats med så kallad parallell evolution.<br />
Det finns en stark reproduktiv isolering<br />
där de nordliga ytterändarna möts, medan<br />
den reproduktiva isoleringen är svag i den<br />
södra delen av ringen, även om det finns<br />
indicier på tidigare geografisk isolering<br />
följd av sekundär kontakt. Debatten hur<br />
man ska tolka tillgänglig data pågår dock<br />
sedan länge.<br />
Men flera väl underbyggda forskningsresultat<br />
pekar på att plumbeitarsus ändå<br />
utgör en självständig art. ”Next-generation<br />
sequencing” pekar på att viridanus – den<br />
underart som förekommer från nordöstra<br />
Europa österut till centrala Sibirien – och<br />
plumbeitarsus utgör två separata kluster,<br />
även om det hos vissa individer av<br />
plumbeitarsus i kontaktzonen finns upp till<br />
tio procent av viridanus-genomet. Sådan<br />
asymmetrisk introgression är vanligt i hybridzoner.<br />
Mitokondrie-DNA-analys tyder<br />
på att klusterdelningen skedde så långt<br />
tillbaka som för 1–2 miljoner år sedan.<br />
Dessutom reagerar inte plumbeitarsus<br />
FOTO: IVAN SJÖGREN<br />
och viridanus på varandras sång där de<br />
möts.<br />
Locklätet är fylligare och mer utpräglat<br />
tvåstavigt hos plumbeitarsus. Sången hos<br />
viridanus är lång, har ett större frekvensomfång<br />
och består av långa strofer<br />
som sällan repeteras. Hos plumbeitarsus är<br />
sången mycket lång, med litet frekvensomfång,<br />
och med många korta strofer, som<br />
repeteras ett antal gånger. Den har också<br />
något snabbare tempo och är mer sammanflytande.<br />
Dräktmässigt skiljer sig plumbeitarsus<br />
genom att ha aningen mörkare grön översida,<br />
bara lite gul eller helt utan gul undersida,<br />
längre, skarpare avsatt och bredare<br />
vingband på större täckarna och oftast<br />
ett kort smalt vingband även på mellersta<br />
täckarna. I handen kan avgöras att de ljusa<br />
spetsarna på större armtäckarbandet är<br />
fler, bredare, skarpare och mer fyrkantiga<br />
än hos viridanus.<br />
Sammanfattningsvis uppträder plumbeitarsus<br />
och viridanus som två skilda<br />
biologiska arter med reproduktiv isolering<br />
där de möts i centrala Sibirien.<br />
Alla fyra ledande världslistor delar<br />
upp på samma sätt som ovan; i tre arter,<br />
där Ph. nitidus och Ph. plumbeitarsus är<br />
monotypiska, medan det som ”återstår” av<br />
lundsångaren anses bestå av fyra underarter<br />
(viridanus, ludlowi, trochiloides och<br />
obscuratus). Men taxonomin inom de fyra<br />
sistnämnda underarterna är fortfarande<br />
oklar, så fler förändringar kommer troligen<br />
att ske i framtiden.<br />
Det finns två godkända fynd av plumbeitarsus<br />
i Sverige, samt ett fynd som ännu<br />
inte är behandlat av Raritetskommittén,<br />
från Triberga läge, Öland 24–29 oktober<br />
2017.<br />
FÖRÄNDRINGAR BLAND RÖRSÅNGARENS<br />
raser. Under ringmärkningsarbete med<br />
sträckande fåglar i Marocko uppmärksammades<br />
att de lokala stannfåglarna<br />
av rörsångare skilde sig från sträckande<br />
fåglar i många avseenden: på mindre<br />
storlek inklusive vinglängd, ruggning,<br />
parasiter, dräktkaraktärer, benfärg och<br />
läten. I samarbete med Urban Olsson och<br />
Per Alström gjordes genetiska analyser<br />
av hela rörsångarkomplexet i Europa och<br />
Afrika som visade på att denna stannfågelpopulation,<br />
som förutom i Marocko<br />
även finns på Iberiska halvön, utgör en<br />
egen klad och bör utgöra en ny underart.<br />
Det fanns dock redan en lektotyp av denna<br />
population från Valencia kallad Calamoherpe<br />
ambigua, men för att anpassa det<br />
namnet grammatiskt till Acrocephalus får<br />
den nya underarten namnet ambiguus. Det<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 47
FORSKNING<br />
Taxonomi<br />
Bändelkorsnäbb<br />
delas upp i tre<br />
monotypiska arter.<br />
finns åtta klader av rörsångare: scirpaceus,<br />
fuscus, avicenniae, ambiguus, minor, cinnamomeus,<br />
hallae och baeticatus.<br />
Underarten avicenniae beskrevs 1989<br />
från mangrove längs Röda havets kuster,<br />
och förekommer alltså i Västpalearktis<br />
(VP). Det är oklart om de åtta kladerna utgör<br />
en, två eller ännu fler arter. Ytterligare<br />
en underart, ammon, som inte är med i<br />
Olssons studie beskrevs nyligen från oaser<br />
längs gränsen mellan Libyen och Egypten.<br />
Världslistorna behandlar rörsångarkomplexet<br />
olika; IOC och eBird/Clements<br />
behandlar som två arter; rörsångare A.<br />
scirpaceus med underarterna scirpaceus,<br />
fuscus, avicenniae samt ammon och afrikansk<br />
rörsångare A. baeticatus med underarterna<br />
ambiguus, minor, cinnamomeus,<br />
hallae, baeticatus samt den fenotypiskt och<br />
ekologiskt distinkta suahelicus. Howard &<br />
Moore och HBW Alive/BirdLife behandlar<br />
däremot hela komplexet som en art.<br />
Tk har valt att följa IOC och tills vidare<br />
behålla som två arter i avvaktan på vidare<br />
forskning om komplexet. Detta innebär<br />
att afrikansk rörsångare Acrocephalus<br />
baeticatus listas som häckfågel i Västpalearktis<br />
med rasen ambiguus.<br />
BLÅSKATA BESTÅR AV två arter. Blåskatans<br />
utbredning består av två geografiskt väl<br />
skilda populationer. Den ena Cyanopica<br />
cyanus cooki med en koncentrerad utbredning<br />
i sydöstra och mellersta Spanien,<br />
samt i södra Portugal, det vill säga inom<br />
VP. Den andra (med nominatunderarten<br />
Cyanopica cyanus cyanus samt 1–7 ytterligare<br />
underarter beroende på världslista)<br />
med utbredning i Kina, östra Ryssland<br />
norra Mongoliet, Nord- och Sydkorea,<br />
TERMER Genetiskt språk<br />
Det språk som används inom genetik och<br />
när det gäller artbildning innehåller många<br />
termer som kan vara svåra att förstå.<br />
För förklaring av termer som sympatrisk<br />
utbredning, allopatrisk utbredning, parafyletisk,<br />
klad, fenotyp, assortativ parning,<br />
abiotisk m.fl. se www.birdlife.se/tk/ordlista.<br />
samt Japan. Tidigare har det spekulerats<br />
i att den europeiska populationen är ett<br />
resultat av båtburna fåglar som följt med<br />
sjöfarare under tidigare århundraden.<br />
Dessa teorier har dock kunnat avfärdas<br />
som felaktiga genom grottfynd av<br />
be<strong>nr</strong>ester från Spanien och Portugal som<br />
daterats till cirka 30 000–75 000 år sedan.<br />
Modern forskning har även visat att de<br />
båda populationerna skiljer sig åt både<br />
genetiskt, morfologiskt och lätesmässigt.<br />
Arterna blir iberisk blåskata Cyanopica<br />
cooki (Iberian Magpie), monotypisk,<br />
och asiatisk blåskata C. cyanus (Azurewinged<br />
Magpie) med två underarter.<br />
Splitten mellan arterna dateras till nära tre<br />
miljoner år sedan.<br />
BÄNDELKORSNÄBB DELAS UPP i tre arter.<br />
Bändelkorsnäbben förekommer i tajgabältet<br />
i Eurasien bifasciata och Nordamerika<br />
leucoptera, samt i en isolerad population i<br />
bergen på 1 500–2 600 meters höjd på ön<br />
Hispaniola i Karibien megaplaga. Fossilfynd<br />
har visat att megaplaga tidigare fanns<br />
även på Bahamas, varifrån den försvann på<br />
grund av klimatförändringen vid istidens<br />
slut för 9 000–15 000 år sedan.<br />
De tre underarterna skiljer sig med avseende<br />
på morfologi och läten. Genetiskt<br />
står leucopetra och megaplaga varandra<br />
närmast. Nordamerikanska leucoptera är<br />
mindre, med ett proportionellt mindre<br />
huvud och slankare näbb. En rad dräktkaraktärer<br />
särskiljer dem också åt, bland<br />
att uppvisar leucoptera en kraftigare mörk<br />
streckning på huvud, rygg och flanker.<br />
Leucoptera har en mer monoton sång, som<br />
påminner något om grönfink. Megaplaga<br />
har den klenaste näbben av de tre, som en<br />
anpassning till kottefjällen hos karibiska<br />
tallar.<br />
Bändelkorsnäbb delas upp i tre monotypiska<br />
arter; bändelkorsnäbb Loxia<br />
bifasciata (Two-barred Crossbill) i Gamla<br />
världen, amerikansk bändelkorsnäbb<br />
L. leucoptera (White-winged Crossbill)<br />
och hispaniolakorsnäbb L. megaplaga<br />
(Hispaniolan Crossbill). Det finns endast<br />
ett fynd av amerikansk bändelkorsnäbb<br />
i Västpalearktis, från Seltjörn, Island,<br />
november 2017.<br />
EN NY MINDRE korsnäbb. En ny korsnäbbsart<br />
tillkommer i och med att cassiakorsnäbb<br />
Loxia sinesciurus (Cassia Crossbill)<br />
Gulgumpad skogssångare delas<br />
upp i tre arter. I Västpalearktis har<br />
bara myrtenskogsångare Setophaga<br />
coronata noterats. Här ett höstfynd<br />
från Cape May i USA.<br />
bryts ut från den mindre korsnäbben.<br />
Detta är en form som är endemisk för<br />
South Hills och Albion Mountains, två<br />
isolerade bergsområden i södra Idaho. Utbredningsområdet<br />
ligger till största delen<br />
inom Cassia county. Arten är, i motsats till<br />
de flesta korsnäbbar, stannfågel, har ett<br />
avvikande läte och tycks vara reproduktivt<br />
isolerad från de andra mindre korsnäbbar<br />
som tidvis uppträder i området.<br />
Eftersom mindre korsnäbben Loxia<br />
curvirostra inte delas upp ytterligare, och<br />
cassiakorsnäbben befinner sig inbäddad i<br />
mindre korsnäbbs-komplexet, blir Loxia<br />
curvirostra därmed en parafyletisk art. Ett<br />
parafyletiskt taxon omfattar en gemensam<br />
förfader och en del, men inte alla, taxa<br />
som härstammar från denna förfader.<br />
Motsatsen, där alla grenar i ”stamträdet”<br />
ingår, kallas monofyletisk. Normalt sett<br />
vill man undvika parafyletiska taxa. På<br />
artnivå kan man dock inte alltid vara konsekvent<br />
på denna punkt, helt enkelt för att<br />
parafyletiska arter då och då förekommer<br />
i naturen. Det är inte helt ovanligt att en<br />
delpopulation av en art ”drar iväg” evolutionärt<br />
och blir så avvikande att den blir<br />
reproduktivt isolerad, medan övriga po-<br />
48 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
FOTO: HANS BISTER<br />
Audubonskogssångare.<br />
(Audubon’s Warbler) med underarterna<br />
auduboni och nigrifrons, samt den monotypiska<br />
guatemalaskogssångaren S. goldmani<br />
(Goldman’s Warbler). Tk följer bland annat<br />
IOC i att tills vidare föra nigrifrons till<br />
auduboni. Endast myrtenskogssångare har<br />
påträffats i Västra Palearktis.<br />
pulationer förblir en och samma art. Ofta<br />
beror detta på isolering, och i cassiakorsnäbbens<br />
fall tycks isoleringen bero på att<br />
det, unikt för Klippiga Bergen, inte finns<br />
några ekorrar i de aktuella bergsområdena.<br />
Därmed är tillgången på contortatallkottar<br />
så god och jämn att en bofast, isolerad<br />
art kunnat uppstå. Artnamnet sinesciurus<br />
betyder ”utan ekorre”.<br />
FÖRÄNDRADE ARTGRÄNSER I släktet Junco.<br />
Nya genetiska och morfologiska studier visar<br />
att ett flertal ändringar behöver göras<br />
i det amerikanska släktet Junco. I Västra<br />
Palearktis påverkas endast mörkögd junco<br />
Junco hyemalis genom att insularis från<br />
ön Guadalupe utanför Baja California får<br />
artstatus som guadalupejunco J. insularis<br />
(Guadalupe Junco) och att två raser av<br />
gulögd junco (phaeonotus och palliatus)<br />
flyttas till mörkögd junco.<br />
Det flaggas även för att mörkögd junco<br />
kan komma att delas upp i åtminstone fyra<br />
arter, men att mer studier behövs innan<br />
ytterligare uppdelningar görs.<br />
GULGUMPAD SKOGSSÅNGARE DELAS upp.<br />
Artgränserna inom komplexet gulgumpad<br />
FOTO: MAGNUS HELLSTRÖM<br />
skogssångare Setophaga coronata har länge<br />
varit omdebatterade och många studier<br />
av komplexet har gjorts. Den isolerade<br />
underarten goldmani från Guatemala är<br />
mycket distinkt, såväl genetisk som morfologiskt<br />
och bör betraktas som en egen art.<br />
De nordamerikanska raserna coronata/<br />
hooveri och auduboni är visserligen närmare<br />
släkt med varandra, men tillräckligt<br />
genetiskt åtskilda för att ges artstatus då<br />
genflödet dem emellan är begränsat i den<br />
zon där de överlappar i British Columbia<br />
och Alberta i Kanada, trots att hybridisering<br />
förekommer.<br />
Statusen för underarten nigrifrons från<br />
Chihuahua och Durango i västra Mexiko<br />
är en svårare fråga. Den är morfologiskt<br />
distinkt, geografiskt isolerad och till<br />
skillnad från auduboni en stannfågel, men<br />
de genetiska skillnaderna mot auduboni<br />
är mindre än mellan de andra arterna i<br />
komplexet.<br />
Baserat på genetiska och morfologiska<br />
skillnader delas därför gulgumpad<br />
skogssångare upp i tre arter; myrtenskogssångare<br />
Setophaga coronata (Myrtle<br />
Warbler) med underarterna coronata och<br />
hooveri, audubonskogssångare S. auduboni<br />
ÄNDRING AV SYSTEMATISK ordning i<br />
VP-listan. Tk har beslutat att överge den<br />
systematiska ordning som gällt alltsedan<br />
Holarktislistan publicerades 1995 och som<br />
har följt Voous 1973, 1977, och istället följa<br />
den modernare systematik som finns i<br />
IOC:s lista, och som överensstämmer ganska<br />
väl med ordningen även hos de övriga<br />
världslistorna.<br />
Tk:s namnlista över alla världens fågelarter<br />
på svenska har följt IOC från start,<br />
och nu anpassas även Västpalearktislistan<br />
till samma ordning. Också Sverigelistan<br />
påverkas. Ändringarna beror på de nya<br />
rön som gjorts inom fågelsystematiken på<br />
senare år. Det innebär en mängd omflyttningar<br />
av arterna inom familjerna och<br />
även omflyttning av familjer och ordningar.<br />
För detaljer om ändringarna – se den<br />
fullständiga Rapport 9 på Tk:s hemsida.<br />
Fler stora förändringar i systematiken<br />
är att vänta allt eftersom den genetiska<br />
forskningen fortsätter utvecklas.<br />
Förhoppningen är att komma till mer<br />
samsyn mellan de olika listorna på en IOCkonferens<br />
i Vancouver <strong>2018</strong>.<br />
TACK. Tk tackar Per Alström, Ulf Johansson<br />
och Urban Olsson för värdefulla kommentarer.<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 49
DJUPDYKNING<br />
SÅ PLOCKAR DU UT<br />
YARRELLIIN I VÅR<br />
Tidigt varje vår landar ett antal sädesärlor av den brittiska underarten<br />
yarrellii på svensk mark. Lär dig fallgroparna och gläns när du med säker<br />
hand plockar ut yarrelliin bland de övriga. Magnus Ullman berättar hur.<br />
text Magnus Ullman<br />
Både vår inhemska sädesärla Motacilla<br />
alba alba och engelsk sädesärla<br />
Motacilla alba yarrellii börjar dyka<br />
upp ungefär en vecka in i mars. Vanlig<br />
sädesärla blir under de närmast<br />
följande veckorna allt vanligare, och<br />
även om de flesta yarrellii rapporteras i mitten av<br />
mars föreligger även en hel del rapporter i april och<br />
i viss mån i maj.<br />
Typiska fåglar är ganska lätta att skilja åt. Men<br />
det är ganska stor risk att förväxla yarrellii med<br />
mörka exemplar av vår inhemska ras, och framför<br />
allt med hybrider alba x yarrellii som förekommer<br />
då och då (tyvärr ovisst hur ofta).<br />
De foton som presenteras här är tagna på västra<br />
Irland, och man kan utgå från att de är 100 procent<br />
rena yarrellii. Fotona visar bland annat att yarrellii<br />
kan vara alba-grå på ryggen och att även i övrigt<br />
svarta yarrellii-hannar kan ha grå inslag i dräkten,<br />
hos yngre hannar relativt regelbundet även på<br />
våren.<br />
ÖVERGUMP OCH FLANK. Grå inslag hos fåglar som<br />
ses i Sverige behöver alltså inte vara något bevis på<br />
hybridisering. Så hur skiljer man en yarrellii från<br />
en hybrid? Den enskilt viktigaste karaktären för att<br />
skilja svårbestämda (det vill säga mer eller mindre<br />
gråryggade) yarrellii från alba är svart övergump<br />
och svart/svartaktig bakrygg ungefär upp till nederdelen<br />
eller mitten av i<strong>nr</strong>e tertialen (foto 2, 12).<br />
Hos alba är endast övre stjärttäckarna svarta<br />
medan övergump och bakrygg hos många är grå<br />
ungefär som övriga ryggen. Men hos alba är det<br />
inte ovanligt att övergumpen och kanske nedersta<br />
delen av bakryggen är aningen mörkare jämfört<br />
med övriga ryggen (om än inte svartaktig). Det är<br />
Några termer<br />
1K: första kalenderåret<br />
(det vill säga från kläckning<br />
till 31 december)<br />
2K: andra kalenderåret<br />
2K+: andra kalenderåret<br />
eller senare.<br />
inte sällan svårbedömt hur pass mörk bakryggen<br />
är – delvis beroende på att sädesärlor inte är särskilt<br />
benägna att visa den. Även grå flanker kan vara en<br />
god hjälp hos svårbestämda fåglar (foto 2). Men<br />
även här gäller att om fågeln i övrigt är svårbedömd<br />
är ofta även flankerna det.<br />
Eftersom alba-lika grå inslag regelbundet kan förekomma<br />
hos yarrellii i alla dräkter (foto 4, 6, 8, 10,<br />
11 et cetera) är det närmast omöjligt att fastslå att en<br />
mörk fågel i Sverige är en garanterad yarrellii. Men<br />
så länge fågeln inte avviker från en yarrellii på något<br />
avgörande sätt är det fullt rimligt att också kalla den<br />
yarrellii. Denna artikel går inte in på hur hybrider<br />
kan te sig, utan fokuserar på hur äkta vara ser ut.<br />
RUGGNING OCH ÅLDERSBESTÄMNING. I vissa fall är<br />
det viktigt att kunna åldersbestämma en trolig yarrellii,<br />
men behovet ska inte överskattas. Det är ofta<br />
svårt eller omöjligt att åldersbestämma en sädesärla<br />
i fält på våren – och i de flesta fall går det ändå<br />
utmärkt att avgöra om fågeln överensstämmer med<br />
en yarrellii eller inte.<br />
Avgörande för åldersbestämning är i första hand<br />
ruggningsstatus – och i vilken utsträckning någon<br />
juvenil fjäder (armtäckare, tertial, vingpenna, handtäckare,<br />
stjärtpenna) dröjer sig kvar bland postjuvenila<br />
fjädrar. Det är ganska ovanligt att 1K-fåglar helt<br />
saknar juvenila fjädrar på hösten, men som 2K vår<br />
kan de mycket väl göra det, och de kan då vara svåra<br />
att säkert åldersbestämma.<br />
De fjädergrupper som på våren ofta är viktigast<br />
att fokusera på är de som över huvud taget inte byts<br />
under vinterruggningen, det vill säga handpennor,<br />
armpennor och handtäckare (ibland även de yttersta<br />
större armtäckarna).<br />
Höst: I genomsnitt börjar 1K yarrellii sin postjuvenila<br />
ruggning 2 augusti och har genomfört<br />
den 19 september (ungefär som hos alba men det<br />
50 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
HÖSTFÅGLAR:<br />
FOTO: MAGNUS ULLMAN<br />
FOTO: MAGNUS ULLMAN<br />
1. 1K yarrellii ruggande från juvenil till 1:a vinterdräkt; framför allt den svarta<br />
bröstskölden men också en förhållandevis distinkt huvudteckning inklusive<br />
vit panna skiljer från rent juvenil dräkt. Svår att skilja från en adult hona, men<br />
huvudteckning nästan helt utan svart tyder på ungfågel. Ytterst lik en alba i<br />
motsvarande dräkt och ryggens grå nyans torde inte vara till någon hjälp. De<br />
mörka flankerna är dock redan en bra karaktär för yarrellii. Co. Mayo, Irland, 14<br />
augusti 2014.<br />
2. 1K yarrellii i vinterdräkt. Ryggen så ljus och ren att fågeln vore lätt att gå<br />
förbi som en alba i Sverige. Svartaktig bakrygg demonstreras här perfekt –<br />
men vanligen är bakryggen i själva verket svårbedömd eftersom den döljs av<br />
tertialerna. Sotsvart vid vingknogen (= mindre armtäckarna) kontrasterar<br />
ibland fint hos ljusryggade yarrellii. Den yttersta tertialen är juvenil i kontrast<br />
till nyanlagda i<strong>nr</strong>e tertialer. Grå flanker är en bra karaktär. Co. Mayo, Irland, 14<br />
augusti 2014.<br />
FOTO: MAGNUS ULLMAN<br />
FOTO: MAGNUS ULLMAN<br />
3. 1K yarrellii i vinterdräkt. Så mörk på ryggen, inklusive krutstänk, att den är<br />
ganska lätt att identifiera som yarrellii. Dräktmässigt omöjlig att skilja från en<br />
adult hona men ruggningsstatus med några juvenila fjädrar visar att fågeln är<br />
1K. Co. Mayo, Irland, 14 augusti 2014.<br />
4. Adult hanne yarrellii i vinterdräkt (vit strupe och övre bröst). En så pass<br />
svart fågel är lätt att identifiera både vad gäller ras och kön. Men observera<br />
att även adulta hannar kan ha svagt sotgrå anstrykning på ryggen, så att en<br />
viss kontrast till svart nacke framstår. Det vore fel att avfärda denna adulta<br />
hanne som hybrid på grund av grå inslag på ryggen. Co. Mayo, Irland, 20<br />
augusti 2014.<br />
är ganska stor spridning hos båda raserna). Vanligen ruggas hela<br />
huvudet och kroppen, liksom de flesta eller alla mindre och mellersta<br />
armtäckarna. Av större armtäckarna byts ofta cirka 6 av de<br />
i<strong>nr</strong>e fjädrarna (foto 3) men det händer att inga eller alla 10 större<br />
täckare byts. Dessutom byts 0–3 tertialer (foto 2, 3, 4).<br />
Äldre fåglar ruggar komplett efter häckningen (det vill säga<br />
med ganska stor variation beroende på när häckningen avslutas).<br />
Unga sädesärlor visar under hösten (= 1:a vinterdräkt) ofta en<br />
kontrast mellan juvenila tertialer med brunaktigt centrum och<br />
smalt, vitt ytterfansbräm och nyanlagda postjuvenila tertialer med<br />
svartare centrum och bredare, diffusare ytterfansbräm (foto 3).<br />
Hos adulta sädesärlor har alla tertialer likartat utseende även om<br />
den yttre har ett något distinktare och vitare ytterfansbräm men<br />
med svart centrum.<br />
Det är ofta ganska svårt att korrekt bedöma om tertialer är<br />
juvenila eller inte. För åldersbestämning med hjälp av ruggning på<br />
hösten gäller alltså:<br />
◗ ruggningsgräns hos större täckarna > 1K<br />
◗ ruggningsgräns hos tertialerna > 1K<br />
Efter genomförd ruggning saknar alla adulta fåglar ruggningsgräns<br />
hos såväl större täckare som tertialer men observera att det<br />
också kan förekomma hos 1K-fåglar (eftersom somliga fåglar byter<br />
alla aktuella fjädrar medan andra inte byter några).<br />
<strong>Vår</strong>. Sommardräkt anläggs hos såväl unga som äldre yarrellii<br />
och alba under perioden december – början av april, framför allt<br />
i januari–mars. Hela huvudet och kroppen ruggas. Dessutom byts<br />
ett varierande antal mellersta armtäckare (från inga till alla). Av<br />
större armtäckarna byts ofta cirka 6 av de i<strong>nr</strong>e fjädrarna. Dessutom<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 51
DJUPDYKNING<br />
VÅRFÅGLAR:<br />
FOTO: MAGNUS ULLMAN<br />
5. 2K yarrellii (första<br />
sommardräkt). Ganska<br />
normalt utseende<br />
hos 2K+ hona eller 2K<br />
hanne med mörkt sotgrå<br />
rygg (även pannans<br />
utseende är här en<br />
osäker indikator varför<br />
könet lämpligen lämnas<br />
obestämt). Att helsvart<br />
nacke har en skarp gräns<br />
nedåt förekommer hos<br />
båda könen hos yarrellii.<br />
Men observera att trots<br />
att helhetsintrycket är<br />
så mörkt måste inte<br />
bakryggen var svart/<br />
svartaktig utan har här<br />
samma flammiga sotgrå<br />
ton som övriga ryggen.<br />
De yttre 6 större täckarna<br />
skulle kunna tas för kvarsittande juvenila fjädrar (bruntonade och med slitna bräm)<br />
men framförallt de ganska breda vita kanterna i fjädrarnas spets visar att de inte är juvenila.<br />
I själva verket är utseendet typiskt för de täckare som anlades under sensommar/tidig<br />
höst hos båda åldersklasserna. Det vore fel att avfärda denna 2K-fågel som hybrid på grund<br />
av skarp gräns mellan svart nacke och grå rygg som hos alba bara förekommer hos adult<br />
hanne. Co. Galway, Irland, 11 mars 2017.<br />
FOTO: MAGNUS ULLMAN<br />
FOTO: MAGNUS ULLMAN<br />
6. 2K yarrellii (första sommardräkt). Ganska normalt<br />
utseende hos 2K+ hona som även förekommer hos vissa<br />
2K hannar (varför könet lämpligen lämnas obestämt).<br />
Ryggens grundfärg är tydligt mörkare grå än hos en alba<br />
och de svartaktiga blafforna dessutom typiska för yarrellii.<br />
Bakryggen har samma blandning av grått och svartaktig<br />
blaffa medan övergumpen är svartare. Co. Galway, Irland, 11<br />
mars 2017.<br />
FOTO: MAGNUS ULLMAN<br />
7. 2K hanne yarrellii (första sommardräkt). Lätt att känna igen som en hanne<br />
yarrellii tack vare den svarta ryggen. Flankerna är rejält mörka men endast<br />
ett smalt parti syns beroende på att vingen hänger ner och döljer flankerna.<br />
Rent vit panna och skarp gräns mot det svarta högt upp på hjässan understryker<br />
att fågeln är en hanne. Ganska omfattande grå blaffor på ryggen fullt<br />
normala för en 2K hanne yarrellii även om ryggen i övrigt är djupsvart. Co.<br />
Galway, Irland, 9 mars 2017.<br />
8. 2K hanne yarrellii (första sommardräkt). Lätt att känna igen som en hanne<br />
yarrellii tack vare den svarta ryggen. Åldersbestäms till 2K på grund av bruntonade<br />
och slitna juvenila armpennor. De yttre större täckarna har för breda<br />
och tydliga vita spetsar för att vara kvarsittande juvenila fjädrar. Vissa hannar<br />
är snarare svarta än mörkt grå på bröstsidan. Ganska omfattande grå blaffor<br />
på ryggen fullt normala för en 2K hanne yarrellii även om ryggen i övrigt är<br />
djupsvart. Co. Galway, Irland, 13 mars 2017.<br />
byts 0–3 tertialer. Hos typiska 2K-fåglar innebär det: a) yttersta<br />
större täckarna = slitna, kvarsittande juvenila fjädrar, b) mittre<br />
större täckarna = måttligt slitna fjädrar (bytta augusti/september),<br />
och c) i<strong>nr</strong>e större täckarna = fräscha fjädrar med riktigt bred vit<br />
spets (bytta runt februari). Det betyder att om de yttersta större<br />
täckarna fortfarande är juvenila så kan fågeln bestämmas till 2K<br />
(foto 9). Det är emellertid vanligast att 2K-fåglar har bytt även alla<br />
av de (synliga) yttersta större täckarna (ofta i augusti/september).<br />
2K-fåglarna – precis som äldre individer – uppvisar då en kombination<br />
av i<strong>nr</strong>e, fräscha, nyruggade större täckare med ganska<br />
svart centrum och breda, vita kanter och yttre, något slitna större<br />
täckare med aningen bruntonat centrum och lite smalare, inte<br />
så rent vita kanter – oftast med antytt bredast och vitast bräm i<br />
spetsen (foto 5).<br />
Tertialerna är vanskliga att använda på våren eftersom fåglar<br />
ofta bär postjuvenila fjädrar anlagda vid olika tillfällen, vilket kan<br />
ge en illusion av att vissa av dem är juvenila (foto 6). Men kan man<br />
säkert fastställa att fågeln ännu bär juvenila tertialer betyder det<br />
att den är 2K.<br />
I praktiken är i stället framskymtande hand- och/eller armpen-<br />
52 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
FOTO: MATTIAS ULLMAN<br />
FOTO: MAGNUS ULLMAN<br />
9. 2K hanne yarrellii (första sommardräkt). Större täckarna har bytts i olika<br />
omgångar men viktigt för åldersbestämning är att de yttersta är kvarsittande<br />
juvenila fjädrar som avgör att fågeln är 2K. Den sotiga ryggen är kanske<br />
inte omöjlig för en hona, men rent vit panna med skarp gräns mot svart<br />
hjässa tyder på hanne. Skåne, 22 mars 2007.<br />
nor samt handtäckare ofta avgörande för åldersbestämning på<br />
våren. Hos adulta fåglar är dessa fjädrar fräscha (anlagda under<br />
sensommar/tidig höst) med svarta centra och med distinkta<br />
vita bräm utan påtagligt slitage (foto 10, 11). Ungfåglar byter inte<br />
dessa fjädrar under sensommar/tidig höst utan fortsätter bära de<br />
juvenila fjädrarna som följande vår är mer bruntonade och med<br />
svaga, slitna eller till och med obefintliga ljusa bräm (foto 5, 6).<br />
Observera att i många fall kan detta vara svårbedömt, inte minst<br />
under senvår och sommar.<br />
Svårigheterna att åldersbestämma sädesärlor (vare sig det<br />
gäller alba eller yarrellii) på våren ska inte underskattas. Det är i<br />
själva verket ett litet antal fjädrar som är eller kan vara avgörande<br />
(foto 12) och att åldersbestämma yarrellii på ”förstaintryck” är<br />
definitivt inte tillrådligt vare sig det gäller ”rena, snygga” adultlika<br />
fåglar eller ”fläckiga och skabbiga” ungfågelslika individer.<br />
Dessa detaljer kan vara svårbedömda i fält, varför bra foton<br />
alltid är att föredra.<br />
KÖNSBESTÄMNING. Ungfåglar på hösten är inte möjliga att könsbestämma<br />
(foto 1, 2, 3).<br />
Adulta hannar skiljs från adulta honor på djupt svart rygg<br />
eventuellt med svaga gråaktiga och ganska rudimentära inslag<br />
(foto 4), medan ryggen hos adulta honor varierar från en alba-lik<br />
ton till mörkare skiffergrå med mer eller mindre tydliga inslag av<br />
sotgrått eller svart (foto 10).<br />
Under våren varierar ryggen hos 2K-hannarna från en helt<br />
honlik färgskala till mer eller mindre djupsvart som hos adulta<br />
hannar. En honfärgad fågel på våren kan alltså vara en 2K hona,<br />
en 2K hanne eller en adult hona (foto 5). Rent vit panna med<br />
skarp gräns mot svart hjässa kan vara en hjälp att identifiera en<br />
honfärgad fågel som hanne.<br />
En riktigt svartryggad fågel på våren kan vara en 2K hanne<br />
(foto 8) eller adult hanne (foto 11).<br />
TACK till Magnus Hellström och Per Alström för kommentarer.<br />
10. Adult hona yarrellii (sommardräkt). Ganska typiskt utseende men<br />
mörkare än många andra honor (dock inte tillräckligt svart för adult hanne).<br />
Observera att det svarta på huvudet påminner mycket om teckningen hos<br />
alba-hanne men att panna och huvudsida är lite fläckiga. Ljusa fläckar på<br />
strupen och begränsad svart bröstsköld är rätt så typiskt för honor. Adult<br />
utseende hos armtäckare och tertialer fullt möjligt också för 2K-fågel. Kan<br />
endast bestämmas till adult på vingpennor och handtäckare. Det vore fel att<br />
avfärda denna hona som hybrid på grund av att huvudteckningen påminner<br />
om en alba-hanne. Co. Galway, Irland, 13 mars 2017.<br />
FOTO: MAGNUS ULLMAN<br />
11. Adult hanne yarrellii<br />
(sommardräkt). Lätt<br />
att känna igen som<br />
en hanne yarrellii tack<br />
vare den svarta ryggen.<br />
Adult utseende hos<br />
armtäckare och tertialer<br />
förmodligen möjligt<br />
också för 2K-fågel (även<br />
om den har väldigt<br />
mycket vitt på mellersta<br />
och större armtäckarna);<br />
bestäms säkrast till<br />
adult på vingpennor och<br />
handtäckare. Observera<br />
att även en adult hanne kan ha grå inslag på ryggen, åtminstone på ryggens<br />
centrala del snarare som fjäll än som de stora blaffor 2K-hannar uppvisar.<br />
Det vore fel att avfärda denna adulta hanne som hybrid på grund av ryggens<br />
grå fält. Co. Galway, Irland, 14 mars 2017.<br />
FOTO: MAGNUS ULLMAN<br />
12. 2K yarrellii<br />
(första sommardräkt).<br />
Svårigheterna<br />
att åldersbestämma<br />
sädesärlor på<br />
våren ska inte<br />
underskattas.<br />
Hos denna fågel<br />
finns inget hos<br />
armtäckarnas<br />
eller tertialernas<br />
mönster eller<br />
ruggningsstatus<br />
som avslöjar att fågeln är 2K. Därför gäller att fokusera på de fjädergrupper<br />
som aldrig byts under vintern och heller inte av ungfåglarna i den postjuvenila<br />
ruggningen i augusti/september, nämligen handpennor, armpennor<br />
och handtäckare. Här avslöjas åldern enbart av de bleka, bruna och därmed<br />
juvenila armpennorna som tittar fram nedanför tertialerna. Om vingen hålls<br />
på ett annat sätt så att detta parti inte syns är det viktigt att hålla huvudet<br />
kallt och inte låta lura sig att fågeln skulle vara adult. Co. Galway, Irland, 14<br />
mars 2017.<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 53
BÖCKER<br />
FÅGELFJÄDRAR<br />
Spännande om ugglors fjädrar<br />
Marian Cieslak var en polsk<br />
biolog som tyvärr fick ett<br />
för kort liv. Han avled 2016<br />
efter en hård kamp mot<br />
sjukdom. Innan dess hann han emellertid<br />
bidra högst väsentligt till den europeiska<br />
ornitologin genom en mängd vetenskapliga<br />
uppsatser och populärvetenskapliga<br />
artiklar. Flera läsare har säkert kommit i<br />
kontakt med hans kunskaper genom boken<br />
Feathers, Identification for bird conservation,<br />
utgiven 2006.<br />
Som vetenskaplig ornitolog behärskade<br />
Marion Cieslak ett brett fält, men det är<br />
nog just genom kunnandet om fjädrar som<br />
han blivit mest känd. Han lär ha varit ägare<br />
till världens största samling av fjädrar<br />
från västpalearktiska ugglor och rovfåglar.<br />
Genom sitt arbete och sina artiklar kunde<br />
han också konstatera att kunskapen om<br />
fågelfjädrar var ett av de minst utvecklade<br />
områdena inom den moderna ornitologin.<br />
Under åren som följde kom intresset att<br />
fokuseras på ugglornas ekologi, särskilt då<br />
förhållandena mellan biologi, fjäderdräkt<br />
och ruggning. Den föreliggande boken publicerades<br />
på polska 2014 och har nu, tack<br />
vare det svensk-polska förlaget Oriolus,<br />
även kommit i engelsk version.<br />
Även om boken kostar en del, vill jag<br />
redan nu varmt rekommendera den till alla<br />
som är intresserade av ugglor och deras<br />
alldeles speciella anpassningar.<br />
EN AV DE STORA skillnaderna mellan<br />
ugglor och andra fåglar är att många av<br />
arterna har förmåga att flyga i princip<br />
ljudlöst. I det sammanhanget kan jag inte<br />
låta bli att tipsa om följande Youtubeklipp<br />
www.youtube.com/watch?v=d_FEaFgJyfA<br />
som inte är producerat av Marion Cieslak<br />
utan av BBC, men som är mycket talande.<br />
Den näst intill ljudlösa flykten har två<br />
syften. Dels ska inte bytesdjuren höra<br />
ugglan när den kommer och dels ska inte<br />
ugglan själv störas av sitt vingsus utan<br />
kunna koncentrera sig på att lyssna efter<br />
bytet.<br />
Hemligheten bakom ugglornas ljudlösa<br />
Titel: Feathers of European owls. Författare: Marian Cieslak. Förlag: Oriolus förlag. Pris:<br />
449 kr (Naturbokhandeln),<br />
flykt ligger mycket i deras fjädrar men<br />
också i det faktum att ugglor är mycket<br />
lätta i förhållande till bärytan (vingar och<br />
stjärt). Fjädrarna har under årmiljonernas<br />
lopp utvecklats så att det sus och brus<br />
som uppstår när de passerar genom luften<br />
minimeras. Ugglefjäderns yta är mjukare<br />
och ”fluffigare” än andra fjädrar, men<br />
framför allt är det fjädrarnas kanter som är<br />
avgörande. På framkanten finns små, ganska<br />
styva utskott på varje enskild fjäderstråle,<br />
medan strålarna på fjäderns baksida<br />
snarare har mjuka fransar. Tillsammans<br />
innebär detta att det inte bildas några<br />
stora luftvirvlar runt ugglornas vingar, och<br />
det är virvlarna som alstrar ljud.<br />
Men nu är inte ugglorna en helt enhetlig<br />
grupp. Vissa arter, som tornuggla,<br />
pärluggla och lappuggla, jagar i huvudsak<br />
med hörselns hjälp. För arter som<br />
fjälluggla, hökuggla, minervauggla och<br />
sparvuggla är däremot synen det viktigaste<br />
sinnet. Övriga europeiska arter intar en<br />
mellanställning.<br />
EN NYHET FÖR mig var att ugglefjädrarnas<br />
ofta bandade utseende inte enbart är<br />
en anpassning för att dagtid smälta in i<br />
omgivningen. De mörka banden har mera<br />
pigment (melanin), vilket gör fjädern<br />
starkare men också tyngre. De ljusa partierna<br />
är däremot fattigare på pigment och<br />
därmed lättare. Fjäderns utseende kan<br />
alltså ses som en kompromiss mellan att<br />
vara hållbar och lätt.<br />
<br />
Anders Wirdheim<br />
54 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
Titel: Det glömda Laponia.<br />
Författare: Åke Aronson.<br />
Förlag: Krilon. Pris: ca 350 kr.<br />
SKOGSLÄNGTAN<br />
En kärleksförklaring till skogen<br />
VAD ÄR EGENTLIGEN en skog? Frågan är<br />
i högsta grad relevant, inte minst i dessa<br />
dagar med en intensiv debatt. Författaren<br />
och fotografen Åke Aronson väcker frågan<br />
redan tidigt i denna bok om det han kalllar<br />
det glömda Laponia, de vidsträckta<br />
naturliga skogarna i trakterna väster om<br />
Gällivare. Åke gör en jämförelse med åker<br />
och äng. En åker består egentligen av en<br />
enda växtart, medan en äng har en stor<br />
mångfald.<br />
Dagens gran- och tallplanteringar förtjänar<br />
inte att kallas skogar utan är snarare<br />
plantager. De riktiga skogarna, med flera<br />
trädslag, träd i olika åldrar och en mångfald<br />
andra organismer, är något helt annat.<br />
Denna bok, rikt illustrerad med Åkes<br />
egna bilder och målningar, är en enda<br />
lång kärleksförklaring till skogen. Det<br />
glömda Laponia är i Åke Aronsons värld de<br />
skogklädda vidderna runt Stora Lulevatten<br />
i Gällivare och Jokkmokks kommuner.<br />
Det är ett av de största sammanhäng-<br />
ande områdena med gammelskogar, sjöar,<br />
myrar och berg i landet, till ytan större än<br />
Gotland.<br />
I DESSA MARKER har Åke Aronson vandrat<br />
sedan 1974. Tillsammans med honom får<br />
vi uppleva skogarna och myrarna under<br />
årets alla skeden, även det som kallas kaamos<br />
och som för oss sydlänningar känns<br />
nästan skrämmande. Det är den tid under<br />
vintern då solen inte når över horisonten,<br />
men då det ändå är ljust några timmar<br />
om dygnet. Är vädret klart kan ljuset vara<br />
fantastiskt. Söderhimlen är orangerosa och<br />
himlens ljus reflekteras i det snötyngda<br />
landskapet.<br />
Fåglar finns det året om, även om det<br />
kan vara bedövande tyst vintertid. Annat<br />
är det mellan ”sångsvan och mygg”. Då<br />
sjuder det i myrar och skogar, och fåglar<br />
tjattrar eller sjunger överallt. Det är<br />
motsvarigheten till södra Sveriges ”mellan<br />
hägg och syrén”.<br />
Anders Wirdheim<br />
FÅGELLOKAL<br />
Ambitiös genomgång av<br />
Bua-Båtafjordens fåglar<br />
Titel: Bua-Båtafjorden – Väröhalvön i Halland.<br />
Författare: Jimmy Stigh & Gunnar Pettersson.<br />
Förlag: Eget. Pris: 200 kr (jimmy@winestone.se).<br />
För ett halvsekel sedan fanns<br />
planer på skydda de värdefulla<br />
strandängarna runt Väröhalvön.<br />
Det blev dock varken reservat<br />
eller nationalpark. Det blev ett<br />
stinkande pappersbruk och ett<br />
kärnkraftverk istället. Industrialiseringen<br />
av Väröhalvön var ett<br />
nederlag för naturskyddet och en påminnelse<br />
om behovet av en nationell politik där exploateringsintressen<br />
inte alltid får sin vilja igenom.<br />
Att Väröhalvön trots detta hyser ett högintressant<br />
fågelliv framgår tydligt i Bua-Båtafjorden<br />
– Väröhalvön i Halland som är en noggrann<br />
genomgång av samtliga fågelarters förekomst<br />
i området mellan 2004 och 2015. Jimmy Stigh<br />
har ansvarat för texten och nyligen bortgångne<br />
Gunnar Pettersson för fotografierna. Artgenomgången<br />
inleds med en bra beskrivning av<br />
områdets lokaler.<br />
Torgny Nordin<br />
VADARE<br />
Heltäckande om omtyckt<br />
fågelgrupp – vadarfåglar<br />
Titel: Shorebirds in action. Författare: Richard<br />
Chandler. Förlag: Whittles Publishing. Pris: 230<br />
kr (Amazon).<br />
Vadarna tillhör en av de<br />
mest mångfacetterade<br />
fågelgrupperna. Deras särpräglade<br />
sexualsystem och<br />
fascinerande flyttstrategier<br />
är outtömliga källor för såväl<br />
vetenskaplig ornitologi<br />
som hängivet fågelskådande. I sin nya Shorebirds<br />
in action erbjuder Richard Chandler en<br />
djuplodande om än kortfattad introduktion till<br />
vadarekologi och dito systematik. Som ingång i<br />
en världsomspännande grupp – det finns cirka<br />
226 arter vadare – är Chandlers bok lysande.<br />
Översikt av artvariation och ruggningsmönster<br />
inleder och följs av intressanta kapitel om<br />
häckningsbiologi, fysiologi och flyttmönster.<br />
Runt 180 arter är illustrerade med Chandlers<br />
egna fotografier av hög klass och ofta finns<br />
flera bilder på varje art för att lyfta fram olika<br />
poänger i texten.<br />
Torgny Nordin<br />
FÅGELKONST<br />
Magnifikt svep genom<br />
konsthistorien<br />
Titel: The book of the bird. Birds in art. Författare:<br />
Angus Hyland & Kendra Wilson. Förlag:<br />
Laurence King Publishing. Pris: 134 kr (Adlibris).<br />
Fågelmåleri är ett samlingsbegrepp<br />
för flera olika slags<br />
verksamheter, som exempelvis<br />
vetenskapliga illustrationer<br />
och konstnärliga gestaltningar.<br />
I nya The book of the bird –<br />
Birds in art tar Angus Hyland<br />
och Kendra Wilson fasta på<br />
den senare betydelsen och gör ett magnifikt<br />
svep genom konsthistorien där de finner kända<br />
– och relativt okända – konstnärers skildringar<br />
av fåglar och upplevelser av fåglar.<br />
Boken är förtjusande osystematisk och<br />
därför fylld av överraskande bildupplevelser.<br />
Åtskilliga klassiska verk är med, fast betoningen<br />
ligger ändå på samtida konstnärer<br />
och deras arbete med att porträttera fåglar. I<br />
fokus är därför inte perfekta avbildningar utan<br />
estetiska ambitioner vilka känns nog så äkta för<br />
ornitologen.<br />
Torgny Nordin<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 55
BREV<br />
Skriv till <strong>Vår</strong> <strong>Fågelvärld</strong>!<br />
niklas.aronsson@birdlife.se<br />
BETEENDE<br />
”De allra flesta vråk- och kärrhöksungar som<br />
transporteras till örnbon blir till föda åt örnungarna.”<br />
I VÅR FÅGELVÄRLD nummer 4 2016 såg<br />
jag under vinjetten Uppsnappat en notis<br />
av Stefan Hult med rubriken ”Ormvråk i<br />
havsörnsbo”. Den beskrev hur en ormvråksunge<br />
hade ”adopterats” av en havsörnsfamilj<br />
och matats av fosterföräldrarna.<br />
Notisen skulle nog ha sjunkit undan i mitt<br />
medvetande om det inte vore för uppgiften<br />
att sådana ”adoptioner” observerats tidigare<br />
i Sverige, och att jag på sistone även<br />
hört talas om liknande fenomen i andra<br />
världsdelar. Vilka gemensamma nämnare<br />
finns mellan sådana ”naturliga” adoptioner<br />
på skilda håll i världen och med olika<br />
arter inblandade?<br />
Jag har sammanställt det fåtal rapporter<br />
jag känner till idag, och efterlyser<br />
samtidigt fler. Förmodligen finns det en<br />
del rapporter i ämnet som hamnat ”under<br />
radarn” genom att de aldrig publicerats,<br />
eller publicerats undanskymt i lokala,<br />
utländska tidskrifter/bloggar. Eftersom<br />
svenska fågelvänner blir alltmer beresta<br />
och världsvana ökar chansen att hitta<br />
sådan information.<br />
DE SVENSKA FYNDEN gäller i samtliga fall<br />
ormvråksungar i havsörnsbon, medan alla<br />
de nordamerikanska gäller ungar av rödstjärtad<br />
vråk i bon av vithövdad havsörn.<br />
Det ryska fyndet gäller brun kärrhök i bo<br />
av större skrikörn.<br />
Dessa observationer har väckt likartade<br />
frågor: Hur hamnade de ”adopterade”<br />
ungarna i örnarnas bon? Och hur kunde de<br />
främmande ungarna överleva sin barndom<br />
i örnarnas vård?<br />
Adopterad art/överlevande/döda<br />
ungar<br />
Art, fosterföräldrar/<br />
antal ungar<br />
TROTS SKILLNADERNA IFRÅGA om medverkande<br />
arter, världsdelar och tidpunkter,<br />
har samma slutsatser dragits gällande<br />
det sannolika händelseförloppet: örnen<br />
rövar bort vråk- eller kärrhöksungen<br />
som föda åt sina egna ungar, men utan att<br />
döda eller skada bytet. Det är möjligt om<br />
bytet är litet, försvarslöst och passivt. Vid<br />
ankomsten till örnboet uppstår en beteendekonflikt,<br />
i det att bytet, det vill säga<br />
vråk- eller kärrhöksungen, väcker örnens<br />
föräldrainstinkt snarare än dess jaktbeteende.<br />
Omständigheterna (god födotillgång,<br />
begränsad sysko<strong>nr</strong>ivalitet) avgör sedan<br />
om den främmande ungen även når flygg<br />
ålder. Den är då präglad på sin fosterfamilj<br />
av örnar.<br />
DET ÄR SVÅRT att se någon större evolutionär<br />
drivkraft för symbiosen. Överlevnaden<br />
hos den ”adopterade” arten ökar en aning<br />
och örnarna å sin sida får tillgång till<br />
ett ”husdjur”, ett levande matförråd för<br />
bistrare tider. De aktuella havsörnsarterna<br />
och större skrikörn är opportunistiska,<br />
ospecialiserade jägare som är kända för<br />
bopredation – inte minst på sina respektive<br />
”adoptionsarter”. De allra flesta vråkoch<br />
kärrhöksungar som transporteras till<br />
örnbon blir till föda åt örnungarna.<br />
Att främmande ungar ”adopteras” på<br />
det här sättet är förstås mycket sällsynt<br />
År Provins, land Referens<br />
Ormvråk/1/0 Havsörn/2 1996 Småland, Sverige 1<br />
Ormvråk/1?/0 Havsörn/2 2002 Öland, Sverige 1<br />
Ormvråk/1/2 Havsörn/2 2007 Öland, Sverige 1<br />
Ormvråk/2?/0 Havsörn/2 2016 Dalsland, Sverige 2, 5<br />
Brun kärrhök/1/ 1 Större skrikörn/1 2014<br />
Rödstjärtad vråk/1/ 1 Vithövdad havsörn/3 2017<br />
Rödstjärtad vråk/1?/? Vithövdad havsörn/? ?<br />
Rödstjärtad vråk/1?/? Vithövdad havsörn/? ?<br />
Rödstjärtad vråk/?/ ? Vithövdad havsörn/? ?<br />
Altai-territoriet,<br />
Ryssland<br />
British Columbia,<br />
Kanada<br />
British Columbia,<br />
Kanada<br />
British Columbia,<br />
Kanada<br />
Washington state,<br />
USA<br />
Rödstjärtad vråk/?/ ? Vithövdad havsörn/? ? Michigan state, USA 4, 8<br />
Frågetecken (?) indikerar att specifik information saknas, eller är osäker.<br />
3, 6<br />
4, 7, 8<br />
4, 7, 8<br />
4, 7, 8<br />
4, 8<br />
och förekommer kanske bara hos örnar av<br />
”havsörnstyp”.<br />
FREDRIK VON EULER, UPPSALA<br />
Referenser<br />
1. Gullstrand, Per och Schönbeck, Arne. Havsörnar<br />
”adopterar” ormvråksungar. Fågelvännen 4,<br />
2014, sid. 24.<br />
2. Hult, Stefan. Ormvråk i havsörnsbo. <strong>Vår</strong> <strong>Fågelvärld</strong><br />
4, 2016, sid. 15.<br />
3. Karyakin, Igor V. An Example of Interspecific<br />
Nestling Rearing in Birds of Prey: Marsh Harrier<br />
Raised by Greater Spotted Eagle in Russia.<br />
Raptors conservation, 29, 2014, sid. 100.<br />
4. Rypstra, Sheri. The amazing story of a hawk<br />
raised by eagles. Birdwatching, August 2017.<br />
Internetkällor (hämtade 2017-08-15)<br />
5. www.orrhult.eu/ovrigt/index%20ovrigt.htm<br />
6. rusraptors.ru/index.php/RC/article/view/31<br />
7. www.hancockwildlife.org/article.php/Update-<br />
BaldEagletsAndRed-TailedHawkletSh<br />
8. www.birdwatchingdaily.com/blog/2017/07/05/<br />
amazing-story-hawk-raised-eagles/<br />
56 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
KNIVIGT<br />
Tajgasädgås och tundrasädgås<br />
TAJGASÄDGÅS<br />
TUNDRASÄDGÅS<br />
FOTO: KENT-OVE HVASS<br />
FOTO: MIKAEL ARINDER/SKANSKABILDER.SE<br />
Ett av de tidigaste vårtecknen är<br />
gässens återkomst. Allra först<br />
kommer grågåsen, men sädgåsen<br />
följer inte långt efter. Båda arterna<br />
häckar i Sverige och man kan säga att de<br />
delar på landet. I södra och mellersta delarna<br />
samt längs kusterna finns grågåsen,<br />
som på senare år har ökar kraftigt i antal.<br />
På de norrländska myrarna häckar sädgåsen,<br />
hos oss representerad av underarten<br />
fabalis, och dessa fåglar rastar i lokalt stora<br />
antal i södra och mellersta Sverige under<br />
såväl vår- som höstflyttning. Till skillnad<br />
från grågåsen har ingen ökning kunnat<br />
ses hos sädgåsen, utan populationen är<br />
tämligen stabil.<br />
TAJGASÄDGÅSEN HÄCKAR ÖSTERUT i<br />
tajgabältet och underarten fabalis ersätts<br />
efterhand av mer storvuxna underarter,<br />
vilka vi i väldigt liten utsträckning berörs<br />
av i Europa. Norr om dessa storvuxna<br />
underarter, på tundran, häckar rasen rossicus,<br />
av vissa taxonomer ansedd som en<br />
egen art, nämligen tundrasädgås. Dessa<br />
fåglar övervintrar i nordvästra Europa och<br />
kan regelbundet ses bland våra flockar av<br />
sträckande och rastande tajgasädgäss. Hur<br />
bär man sig då åt för att skilja ut tundrasädgåsen?<br />
Först av allt ska nämnas att det bland<br />
gäss, såsom bland många andra arter,<br />
förekommer en inte obetydlig variation.<br />
Bland gäss är det inte bara utseendet som<br />
kan variera, det kan även finnas betydande<br />
storleksskillnad mellan könen. Sådant är<br />
viktigt att ha i åtanke när man studerar<br />
fåglarna. Likaså är inte alltid ungfåglarna<br />
helt färdigvuxna på hösten när de anländer<br />
till oss.<br />
MED DETTA SAGT ska vi titta på vad som<br />
skiljer ut en typisk tundrasädgås. En generell<br />
regel som kan appliceras på många<br />
fågelarter är att ju längre norrut de häckar,<br />
desto ”rundare” är de. Med detta menar<br />
jag att näbb och ben generellt är kortare,<br />
och kroppen ofta knubbigare, något som<br />
stämmer mycket bra in på tundrasädgåsen.<br />
Man kan säga att det är en spetsbergsgås<br />
i sädgåskläder. Helhetsintrycket är en<br />
mindre och mer satt gås med proportionellt<br />
kortare hals än tajgasädgåsen.<br />
Näbben är betydligt kortare, samt högre<br />
vid basen jämfört med tajgasädgåsens<br />
närmast sångsvanslika näbbprofil. Det accentueras<br />
av att även själva huvudformen<br />
är rundare hos tundrasädgåsen. Vidare är<br />
basen av undernäbben lite ”svullen” vilket<br />
gör att mungipan blir mer tydligt framträdande<br />
hos tundrasädgåsen. Näbben på<br />
en tajgasädgås kan vara alltifrån i det närmaste<br />
helt orange till svart med ett smalt<br />
orange band nära spetsen. Man ser sällan<br />
tundrasädgäss med ett annat näbbutseende<br />
än det sistnämnda. Huvud och hals<br />
är mörkare hos tundrasädgåsen vilket gör<br />
att fågeln ger ett mer kontrastrikt intryck<br />
jämfört med tajgasädgåsen.<br />
Gäss flyttar oftast i familjegrupper, vilket<br />
gör att man inte sällan ser grupper om<br />
till exempel 5–7 tundrasädgäss på lokaler<br />
där tajgasädgåsen är den dominerande underarten.<br />
Det kan man dra nytta av, givet<br />
att fåglarna kan variera en del i utseende.<br />
Chansen att hitta en grupp med på samma<br />
sätt avvikande gäss i en stor samling är<br />
liten och då är det klokt att studera dessa<br />
mer ingående. Likaså är det klokt att kolla<br />
upp små grupper av sädgäss som sträcker<br />
tillsammans med bläsgäss, eftersom tundrasädgåsen<br />
kommer från delvis samma<br />
områden som bläsgässen.<br />
Anders Eriksson<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 57
FRÅGA EXPERTEN<br />
Har du en fråga till våra experter?<br />
Mejla till niklas.aronsson@birdlife.se<br />
FÅGELFAUNA<br />
Varför återinplanterar man<br />
inte fler fågelarter i Sverige?<br />
Hej! Jag undrar varför man inte försöker<br />
återinföra fågelarter som funnits här<br />
tidigare, till exempel mellanspett och blåkråka,<br />
samt andra arter. Saknas biotoper,<br />
pengar, intresserade människor, eller vad<br />
beror det på? Tacksam för svar<br />
INGER GUSTAFSSON, STOCKHOLM<br />
FOTO: MAGNUS ULLMAN<br />
MAGNUS ULLMAN SVARAR: Svaret på din<br />
fråga kan huvudsakligen stavas: osäkerhet<br />
och kostnader. All utplantering av fåglar<br />
eller andra djur är problematisk (men inte<br />
nödvändigtvis av ondo). För att återinplanteringar<br />
ska ha en chans att lyckas<br />
krävs ett gediget och omfattande förarbete<br />
som bland annat omfattar noggrann analys<br />
av orsaker till att arten försvann. I nästa<br />
steg behöver man ställa sig frågan om de<br />
omvärldsfaktorer som ledde till att arten<br />
dog ut (exempelvis ändrad markanvändning<br />
eller klimatförändringar) är bestående<br />
– i så fall har ju projektet små chanser<br />
att lyckas.<br />
Här handlar det inte bara om att undersöka<br />
svenska förhållanden eftersom många<br />
av de arter som kan vara aktuella för återinplantering<br />
(till exempel de båda arter<br />
du nämner) i Sverige endast har haft mer<br />
eller mindre marginella randpopulationer.<br />
Och särskilt när det gäller flyttfåglar som<br />
blåkråka har de ofta inte varit självbärande,<br />
utan beroende av ett extra inflöde<br />
från kontinenten för att långsiktigt bestå.<br />
Om man kan slå fast att artens population<br />
Att återinföra blåkråka i Sverige vore ett dyrt och osäkert projekt. Spanien, april 2011.<br />
på kontinenten också minskar är chansen<br />
liten att Sverige skulle nås av de extrainjektioner<br />
söderifrån som en permanent<br />
häckpopulation skulle fordra.<br />
UTPLANTERINGAR INVOLVERAR dessutom<br />
ofta oförutsedda problem – till exempel att<br />
de utsatta fåglarna helt enkelt försvinner<br />
utan att man förstår varför. Det drabbade<br />
till exempel utsättningen av vitryggig<br />
hackspett i Mellansverige i slutet av<br />
1990-talet: fåglarna försvann och dök så<br />
småningom upp så långt bort som i Skåne<br />
– innan de försvann helt.<br />
Det skånska storkprojektet startade<br />
1989 när man tog över 15 storkar från<br />
ett avelsprojekt i Aneboda i Småland.<br />
Avelsprojektet i sin tur inleddes 1971 av<br />
IVL Svenska Miljöinstitutet AB – såvitt<br />
jag förstår utan att någon rimlig konsekvensanalys<br />
över huvud taget gjorts. Det<br />
skånska projektet brottades i många år<br />
med svåröverkomliga problem med sina<br />
avelsstorkar. Därför började man 2003<br />
SJUKDOMAR & ETOLOGI<br />
LOTTA BERG<br />
Veterinär och professor i<br />
husdjurens miljö och hälsa<br />
på Sveriges lantbruksuniversitet<br />
(SLU) i Skara.<br />
Svarar på sjukdomar och<br />
etologi, läran om djurs<br />
beteenden.<br />
VÅRA EXPERTER<br />
ALLMÄNEXPERT<br />
ANDERS WIRDHEIM<br />
Erfaren fältornitolog som<br />
kan det mesta som är värt<br />
att veta om fåglar. Krönikör<br />
på Natursidan.se samt driver<br />
podcasten ”Pippipodden”.<br />
Tidigare informationsansvarig<br />
för BirdLife Sverige.<br />
FÄLTBESTÄMNING M.M.<br />
MAGNUS ULLMAN<br />
Redaktionens allmänexpert<br />
på fåglar. Svarar på alla<br />
typer av frågor som rör<br />
fältbestämning, flyttning, beteende<br />
med mera. Har skrivit<br />
flera böcker om fältbestämning<br />
och om fåglarnas liv.<br />
58 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
fundera på att importera nya storkar från<br />
Polen, vilket dåvarande projektledaren Ola<br />
Olsson kommenterade i Ystads Allehanda<br />
15 augusti 2003 med orden ”Det kostar<br />
massor av pengar”. År 2004 startade emellertid<br />
importen av storkar från Polen och<br />
så småningom avlivades de ursprungliga<br />
storkarna. Efter femton år fick man alltså<br />
mer eller mindre börja om på ruta ett.<br />
Hur mycket pengar projektet kostat<br />
under alla år är höljt i dunkel (så vitt jag<br />
kunna utforska har det aldrig redovisats).<br />
Men notabelt är att från och med 2011<br />
drog en av de största långsiktiga bidragsgivarna,<br />
WWF, in sitt ekonomiska stöd.<br />
I VÅR FÅGELVÄRLD 3/2015 föreslår ett<br />
par skribenter (delvis med bas i Nordens<br />
Ark vars fundament är ”att sätta ut djur<br />
i naturen”) att ”det finns goda förutsättningar<br />
för ett återintroduktionsprojekt av<br />
stortrapp i Sverige”. I följande nummer<br />
av <strong>Vår</strong> <strong>Fågelvärld</strong> går Erik Hirschfeld i<br />
svaromål med ett antal argument varför<br />
han tycker att ett svenskt stortrappsprojekt<br />
är en dålig idé. Ärligt talat tror jag inte<br />
Hirschfeld behöver vara orolig – delvis<br />
med erfarenheterna från det långdragna<br />
och kostsamma skånska storkprojektet<br />
tror jag inte det finns någon spelare, inte<br />
ens Naturvårdsverket, som vågar sig på de<br />
gigantiska kostnader ett stortrappsprojekt<br />
skulle riskera att dra med sig.<br />
Så mitt svar på din fråga varför man<br />
inte försöker återinföra tidigare häckfåglar<br />
är: troligen för att man är rädd för<br />
höga kostnader i kombination med osäker<br />
framgång.<br />
FÅGELBETEENDE<br />
Hur smart är<br />
kråkan?<br />
Jag är ”kompis” med en kråka som jag<br />
döpt till Håkan. Han följer med mig runt<br />
alla mina hundpromenader i Vaxholm<br />
sedan tre år tillbaka. För ett par dagar<br />
sedan hände något märkligt. Jag var på<br />
långpromenad med kråkan hoppandes<br />
bredvid mig då jag upptäckte att jag<br />
tappat mina handskar. Jag vände om och<br />
kråkan hängde med som vanlig. Efter<br />
50 meter såg jag min ena handske. Då<br />
lyfter kråkan och flyger cirka 15 meter<br />
och plockar upp min andra handske med<br />
näbben. Sedan sitter den kvar med handsken<br />
i näbben tills jag kommer fram. Hur<br />
kunde han förstå att jag letade? Han är<br />
rolig på annat sätt också. Om jag inte ser<br />
honom, eller inte matar honom, så kommer<br />
han flygande bakifrån och daskar<br />
mig i huvudet med vingen. Och jag får<br />
ofta pinnar i huvudet om jag går under<br />
ett träd där han sitter om jag struntat i<br />
honom. Är det uttänkt tror ni? Jag undrar<br />
också hur gamla de kan bli.<br />
JANINE JAMAIS, VAXHOLM<br />
ANDERS WIRDHEIM SVARAR: Din berättelse<br />
är onekligen anmärkningsvärd, men<br />
samtidigt är kråkfåglar både påhittiga och<br />
tycks ha förmåga att lösa enklare problem.<br />
Om vi över huvud taget kan tala om kloka<br />
fåglar, så är just kråkfåglar tillsammans<br />
med papegojor de fåglar som besitter de<br />
största förmågorna.<br />
Nu ska det sägas att detta är ett mycket<br />
omdiskuterat forskningsfält, och åsikterna<br />
går starkt isär, något som för övrigt avhandlades<br />
i VF för ett par nummer sedan.<br />
I det här fallet kan jag tänka mig att just<br />
kråkan ”Håkan” lärt sig att din närvaro<br />
innebär mat. Har ni dessutom haft kontakt<br />
med varandra i tre år, har ”Håkan” nog<br />
också lagt märke till dina förehavanden<br />
i övrigt och kanske även lärt sig dra en<br />
och annan slutsats. När du tappade dina<br />
handskar, tror inte jag att ”Håkan” förstod<br />
varför du vände tillbaka. Men när du väl<br />
plockade upp den första handsken, la kråkan<br />
ihop ett plus ett och flög iväg till den<br />
andra handsken.<br />
I de allra flesta fall handlar förmodligen<br />
kråkfåglars ”klokhet” om att de lär sig förknippa<br />
olika beteenden från oss med olika<br />
följdverkningar. När ”Håkan” uppvaktar<br />
dig lite handgripligt, gör hen nog det för<br />
att du vid tidigare tillfällen bjudit på mat.<br />
Kråkfåglar kan bli ganska gamla. Åldersrekordet<br />
för en råka är nära 22 år och<br />
för en kaja nära 20. Men åldersrekordet<br />
för svenska kråkor ligger på knappt 17 år,<br />
kanske beroende på att kråkor jagas mera<br />
intensivt än de båda övriga.<br />
SJUKDOMAR<br />
Ny smitta?<br />
Jag har läst om usutuviruset som härjat<br />
bland koltraster i Holland och Tyskland.<br />
Kort därefter hittade jag en sjuk koltrast<br />
i skogen, mitt på en stig, som var död<br />
en halvtimme senare. Är det en slump<br />
eller finns usutuviruset också i Sverige<br />
numera?<br />
ATTO ROTTIER, HAVSTENSSUND<br />
LOTTA BERG SVARAR: Usutuvirus är ett<br />
insektsburet virus, som har varit känt för<br />
vetenskapen i ett drygt halvsekel. Viruset<br />
anses vara ett problem för främst koltrastar,<br />
men har även orsakat dödsfall hos till<br />
exempel gråsparvar. Viruset fanns länge<br />
bara i Afrika men sedan början av 2000-talet<br />
har man hittat fall i Europa, med start<br />
hos koltrastar i Wien, Österrike. Man har<br />
hittat antikroppar mot viruset även hos<br />
andra fågelarter i Europa, såsom skator,<br />
kråkor och nötskrikor, och då hos friska<br />
individer. Viruset är bland annat rapporterat<br />
från Italien, Spanien, Schweiz, Polen,<br />
Storbritannien, Tyskland, Nederländerna<br />
och Belgien.<br />
Den typ av myggor som kan sprida<br />
viruset finns även i Sverige, men däremot<br />
har man aldrig hittat själva usutuvirus i<br />
Sverige, varken hos fåglar eller hos andra<br />
djur. Det är alltså högst troligt att koltrasten<br />
i just det här fallet dött av något helt<br />
annat.<br />
Samtidigt går det naturligtvis inte<br />
att helt utesluta att viruset skulle kunna<br />
dyka upp här, så om någon noterar att det<br />
plötsligt börjar dö många koltrastar i ett<br />
område så vore det naturligtvis bra att få<br />
dessa analyserade, vilket lämpligen görs<br />
vid Statens veterinärmedicinska anstalt,<br />
SVA. Mer information om hur man i så fall<br />
ska göra finns på www.sva.se/djurhalsa/<br />
vilda-djur/rapportera-in-doda-vilda-djur.<br />
Om ett större antal fåglar hittas döda<br />
(även av andra arter än just koltrast) utan<br />
uppenbar orsak, så är det alltid bra att<br />
försöka ta reda på orsaken. Någon aktiv<br />
övervakning gällande just usutuvirus sker,<br />
så vitt jag vet, inte i Sverige, utan man är<br />
från SVA:s sida beroende av rapporter från<br />
allmänheten för att upptäcka eventuella<br />
fall av sjukdomen.<br />
Kontakt med smittade fåglar kan inte<br />
leda till sjukdom hos folk eftersom viruset<br />
bara sprids vidare via myggor, (och människan<br />
är rent allmänt inte alls särskilt<br />
mottaglig för just det här viruset), men<br />
man ska naturligtvis alltid vara noga med<br />
hygienen när man hanterar sjuka eller<br />
döda fåglar.<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 59
KRÖNIKA<br />
”Madame Senhöst på dyster<br />
vandring över nejden.”<br />
Vad är det som är så fascinerande med fåglar egentligen?<br />
<strong>Vår</strong> nye krönikör, Torsten Green-Petersen, ser svaret i<br />
flykten och flyktigheten hos fåglarna.<br />
Som är de höstlöv av bara sand.<br />
Gulnande. På drift här i öknen. Bland<br />
stenar och dromedarlämningar. Så är<br />
de här fåglarna. Många mil ute i intet.<br />
Fladdrar lite mot marken men<br />
föredrar att gå runt i de enstaka helt låga buskarnas<br />
glesa skugga för att finna något förgätet frö.<br />
Eller kanske en insekt. För mig är de främmande.<br />
Svartkronade finklärkor. Det enda bevingade livet<br />
här i Omans sandöken Ash Sharqiyah.<br />
Sand. Sand. En dromedar eller<br />
två. Och ett beduinläger. Och ännu<br />
mer sand.<br />
Tidigare i november gick jag vid<br />
Näsudden hemma på Gotland. Snålblåst.<br />
Regn i luften och de mörka<br />
molnen över havet som ett draperi<br />
av meteorologiskt hotfulla kjolar.<br />
Madame Senhöst på dyster vandring<br />
över nejden.<br />
Och de enda fåglarna där var ett par väl dolda<br />
berglärkor. Som blåste runt runt bland sandstråken<br />
och de vissnande mållorna. Eller över den ruttnande<br />
tångens mörka ansikte. Så flyktiga. Lätta som löv.<br />
Eller nästan som bara tankar att här kunde någon<br />
försöka övervintra.<br />
Och löv i vinden är som alla vet svåra att fånga.<br />
De beter sig mer som aningar precis innan du somnar.<br />
Eller som rena rama drömmar.<br />
En av många ingredienser i det komplicerade<br />
recept som gör att jag älskar och fascineras av fåglar<br />
är utan tvivel just detta. Flykten. Och flyktigheten.<br />
Som i sin tur är grogrund för det oberäkneliga. Det<br />
kanske helt tillfälliga.<br />
Nästan trampa på en dvärgbeckasin en rå oktobermorgon.<br />
Eller jubla invärtes då solen går ned en<br />
smula bakom åkrarna och Lina myrs nattliv bildar<br />
en enda stor orkester av längtan. Och symfonisk<br />
samklang.<br />
Regn i luften<br />
och de<br />
mörka molnen<br />
över havet som ett<br />
draperi av meteorologiskt<br />
hotfulla<br />
kjolar.<br />
Nerrp-snerrp nerrp-snerrp från kornknarren i<br />
gräsåkern.<br />
Pih-e pih-e jamande och tiggande med skiftande<br />
röster från tre olika håll eftersom hornugglans olika<br />
stora ungar har skiftande röst och vibrato. Talldungen.<br />
Sirrrrrr … I all evighet då gräshoppssångaren<br />
stannat upp i sitt tonläge. Dold i ett<br />
salixsnår bland många.<br />
H-ú-ú-ú-ú-ú-ú-ú-ú-ú-ú … Över<br />
åker och fuktstråk där enkelbeckasinen<br />
spänner ut sin försommars<br />
stjärtpennor i kampen om en hona<br />
där nere intill en bunke slankstarr.<br />
Errrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrurrrrrrrrerrrrrrrrrr<br />
…<br />
Från längre håll. Den glesa<br />
tallmon mot öster. Ovanför klintkanten och myren.<br />
Spin<strong>nr</strong>ocken som är en nattskärra. En hanne som<br />
med sina vita vingfläckar just nu sitter dikt an till en<br />
gren och spinner.<br />
Tjúcke, jóllera, klåckå ... <strong>Vår</strong> näktergal. Den som<br />
Bellman märkligt nog aldrig brydde sig om i sin<br />
poesi.<br />
Kort sagt. Lina Myr Symphonie. Opus 1. Tonernas<br />
begynnelse.<br />
Och så flykten hos dem. Fåglarna.<br />
Vad mer kan en begära?<br />
Torsten Green-Petersen är<br />
allmänläkare och psykiater.<br />
Trebarnsfar. Fågelfotograf och<br />
författare med ett livslångt fågelintresse.<br />
Valde en gång i tiden att<br />
bosätta mig på Gotland för fåglarnas<br />
skull. Välkommen till min<br />
hemsida www.fagelnsblick.com.<br />
60 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>
skådarattribut<br />
flygare<br />
lom- & spovbestämning<br />
lilla kungadottern<br />
KORSORD<br />
BEVINGADE ORD<br />
har väl<br />
ägg<br />
på räkmackan<br />
mcfisk<br />
upphetsande<br />
fågelfynd<br />
då jagar inga<br />
falkar<br />
är väl<br />
brandtal<br />
försmås<br />
penningsumma<br />
anden<br />
som gör<br />
skäl för<br />
namnet<br />
krypin<br />
gammal<br />
kuf<br />
kryckja<br />
spanska<br />
bubblor<br />
kan dig<br />
anakonda<br />
blev<br />
nästan<br />
nationalfågel<br />
bergskedja<br />
med<br />
egen rödstjärt<br />
förmiddag<br />
i london<br />
förr<br />
tjock<br />
bra<br />
att ha<br />
i ärm<br />
förstärkt<br />
verklighet<br />
gjordes<br />
hövolm<br />
förr<br />
plats<br />
för<br />
spett<br />
i naturgas<br />
kan laga<br />
tänder<br />
sabbade<br />
semestern<br />
har<br />
drabbat<br />
många ö-<br />
endemer<br />
fågel<br />
blå<br />
i rio<br />
gör<br />
pip till<br />
ört<br />
kan omvandlas<br />
till<br />
energi<br />
vattendraget<br />
på<br />
fågel<br />
och<br />
häst<br />
mesig<br />
gås<br />
brygd<br />
leds<br />
av öb<br />
skickad<br />
på kort<br />
driver<br />
musks<br />
kärror<br />
för<br />
fuchsia<br />
och<br />
petunia<br />
konstruktör & illustratör: anne thorsell <strong>2018</strong>-01-01<br />
BEVINGADE ORD<br />
hörs<br />
tjädertuppen<br />
sydskånskt<br />
bulle<br />
fågel?<br />
juvenila<br />
spel-<br />
"lyfter praktfink<br />
i termik-<br />
på huvu-<br />
gör<br />
inte"<br />
på bio bur område det munnar u ur askan l s e<br />
runda<br />
i elden<br />
nära gasjätte<br />
k a l k o n f i l m<br />
ej alert<br />
gör<br />
dunderand?<br />
ofta<br />
revirhävdare<br />
för vått<br />
s j u n g e r mått å s<br />
kan halvdold<br />
av gb<br />
nobbad<br />
start för<br />
simand<br />
mäktig t u b a n a s fågelmagnet<br />
e<br />
vresig man<br />
inleder<br />
farbror<br />
stormen<br />
ö r n b o joakim i kan nattflygare<br />
l u g<br />
vid<br />
är vingpennor<br />
näbbrot<br />
f förr<br />
i g fågeltidninning<br />
v a x h u d vid rugg-<br />
viktig<br />
"gud<br />
för<br />
skapade,<br />
brushanen<br />
.........."<br />
l e k e n linné o r d n<br />
utan<br />
livsviktig<br />
nidhögg<br />
d r a k e på lek-<br />
framgång<br />
hos honor<br />
syra d n a<br />
platsen<br />
HÄR ÄR FÖRRA NUMRETS VINNARE:<br />
1:a pris 500 kr: Per Fogelström, Lammhult.<br />
2:a pris 300 kr: Göran Hesse, Bålsta.<br />
3:e-5:e pris 100 kr: Torgny Flodin, <strong>Vår</strong>gårda,<br />
Lennart Strömberg, Vänersborg, Åke Edström,<br />
Trosa. Grattis!<br />
asviktig<br />
för<br />
gam<br />
gammalt<br />
utlopp<br />
vill<br />
musen<br />
ugglan<br />
närmast<br />
fågelkropp<br />
vilade<br />
hjärnan<br />
skalöppnare<br />
senior<br />
det ger<br />
svalka<br />
t s<br />
kan<br />
rinna<br />
ur mun<br />
r o v i s<br />
predatorslang<br />
s i s a y<br />
s d u n<br />
s s a n<br />
i o d ä<br />
k v i g g<br />
u<br />
skådade<br />
valborgsrit<br />
s å g<br />
n e t<br />
molar<br />
t<br />
g l e s a<br />
a d e<br />
reklamarbetare<br />
n<br />
r a t a d<br />
konstruktör & illustratör: anne thorsell 2017-11-01<br />
Bevingade ord – ett fullfjädrat kryss<br />
VINNARE<br />
1:a pris 500 kr: Presentkort på Naturbokhandeln<br />
2:a pris 300 kr: Presentkort på Naturbokhandeln<br />
3:e pris 100 kr: Presentkort på Naturbokhandeln<br />
Skriv ned orden som ni får fram i de färgade rutorna på<br />
ett vykort och skicka detta till, <strong>Vår</strong> <strong>Fågelvärld</strong>, c/o Niklas<br />
Aronsson, Flygfältsgatan 16, 423 37 Torslanda, eller<br />
skriv ned den rätta lösningen i ett mejl och skicka detta<br />
till niklas.aronsson@birdlife.se. Senast den 15 mars vill<br />
vi ha ditt svar för att du ska kunna delta i utlottningen av<br />
de fina bokpriserna. Naturbokhandeln är BirdLife Sveriges<br />
egen bokhandel där överskottet går till fågelskydd.<br />
Börja skåda<br />
fågel i ny<br />
upplaga.<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 61
RETROSPEKTIV<br />
av Niklas Aronsson<br />
Sparvhöken som<br />
småfåglarnas skräck<br />
2000<br />
FOTO: KRISTOFFER SAHLÉN<br />
UNDER 1990-TALET bedrev Frank Götmark<br />
och några forskare vid Zoologiska institutionen<br />
på Göteborgs universitet studier<br />
på sparvhökar och deras bytesval. Dessa<br />
rön publicerades i en spännande artikel<br />
i <strong>Vår</strong> <strong>Fågelvärld</strong> nummer 3 2000. Där<br />
framkom att Luuk Tinbergen, bror till den<br />
mer kände biologen Niko, gjorde banbrytande<br />
studier på sparvhökars predation<br />
på främst fyra tättingar: svartmes, bofink,<br />
talgoxe och gråsparv. Genom att studera<br />
ungproduktionen och dödligheten hos<br />
dessa arter kom han fram till att hökarna<br />
stod för en stor andel av den totala dödligheten<br />
under sommarhalvåret: 15 procent<br />
(svartmes), 30 procent (bofink), 44 procent<br />
(talgoxe) och 79 procent (gråsparv).<br />
När gänget från Göteborg gjorde samma<br />
försök kom man fram till likartade siffror,<br />
i ett likartat landskap. Man fann också att<br />
det var fördelaktigt för talgoxar att lägga<br />
tidiga kullar, eftersom sparvhökarna då<br />
koncentrerar sig på andra tidiga arter.<br />
FORSKARNA UNDERSÖKTE ÄVEN det<br />
vanliga påståendet att hannar av tättingar<br />
med iögonfallande praktdräkt oftare blir<br />
hökmat än kamouflagefärgade honor.<br />
Studiearten blev bofink. Det visade sig att<br />
70 procent av 146 könsbestämda byten i 38<br />
sparvhöksrevir var honor. Det finns också<br />
flera hannar än honor i bofinkpopulationer,<br />
vilket visar att honor löper större risk<br />
än hannarna. Skälet är att det är honorna<br />
som söker föda och är aktiva under en<br />
större del av tiden. Att söka föda är riskfyllt<br />
då fågeln inte kan söka efter mat och<br />
samtidigt hålla koll efter sparvhökar.<br />
Sparvhökarnas plockplatser, eller ”slaktplatser”, ligger nästan alltid inom 30 meter från boet, oftast på<br />
stubbar eller omkullfallna träd, men även lågt sittande grenar eller mosstäckta stenar kan utnyttjas.<br />
Plockplatsen är i regel rätt väl dold av träd; höken vill vara ifred för andra som kan vara intresserade av<br />
maten.<br />
62 vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong>