Vår Fågelvärld nr 3 - 2018

INNEHÅLL Nummer 3. 2018 

14 

38 

6 Aktuellt. Det går återigen sämre 

för skogsfåglarna. 

14 Fåglar Inpå Knuten. Felfärgat. 

16 Porträtt. Sofie Hellman. 

20 Riksstämman. 

22 Fokus. Hur går det för odlingslandskapets 

fåglar egentligen? 

28 Populärvetenskap. 

32 Färg och fåglar, del II. Magnus 

Ullman om pigment. 

38 Resereportaget. Följ med till 

södra fjällen. 

44 Klassiker. Lyriskt om en lyrfågel 

– Ambrose Pratt. 

22 

50 

50 Debatt. Replik: Kan ”defekten” 

vara en fördel? 

52 Debatt. ”Jordbruket måste ta 

mer naturhänsyn.” 

54 Brev. Om Storkprojektet. 

55 Knivigt. Lär dig skilja på honor 

av gräsand och snatterand. 

56 Recensioner. 

58 Fråga Experten. Varför är blåmesen 

skallig? 

60 Krönika. Maja Aase i New York. 

61 Korsord. 

62 Retro. När turkduvan kom till 

Sverige. 

REDAKTÖREN: 

Mångfald 

SOM ADMINISTRATÖR i Facebookgruppen 

Fåglar Inpå Knuten svarar jag 

varje dag på ett antal frågor. Så här års 

kretsar frågorna påfallande ofta kring 

bristen på fåglar – var svalorna är, 

och varför det inte längre kvittrar lika 

mycket, är vanliga frågor. Oftast hjälper 

det inte att visa på statistik från 

Svensk Fågeltaxering – trons makt är 

stark.. Trots att vi har flera miljoner 

fler häckande par idag jämfört med 

för 20 år sedan, även det enligt Svensk 

Fågeltaxering, så upplever allmänheten 

att det är sämre än någonsin. 

I viss mån är deras oro dock befogad, 

men inte så som de tror. Vanliga arter 

som bofink, gransångare och rödhake 

har blivit fler. Det är dessa arter som 

ofta finns i vår närhet, och som därmed 

borde ge bilden av att det kvittrar 

som aldrig förr. Samtidigt finns det 

grupper av fåglar som minskar – inte 

minst gäller det odlingslandskapets 

karaktärsarter såsom sånglärka, buskskvätta, 

tofsvipa och stare. 

STATISTIK ÄR INTE lätt att tolka. Det 

har en längre tid stridits om hur 

skogsfåglarnas populationer utvecklas, 

som lett till att skogsindustrin vill 

öka uttaget av skog med argument om 

att det nu går fint för skogsfåglarna. 

BirdLife Sverige, med flera, menar att 

det gäller arter som redan är vanliga 

och att arter med särskilda krav på 

miljön backar. Kvalitet eller kvantitet? 

Biologisk mångfald handlar dock just 

om kvalitet, vilket betyder att alla 

arters livsvillkor måste erkännas och 

skyddas. 

NIKLAS ARONSSON 

REDAKTÖR FÖR VÅR FÅGELVÄRLD 

vår fågelvärld | 3.2018 3

LEDARE 

Lotta Berg 

Ödmjuk inför 

uppdraget 

DET SKA ERKÄNNAS att det är en smula överväldigande, det vill 

säga att ha blivit ordförande för en organisation med ungefär 

17 000 medlemmar, där intresset för fåglar är det som förenar. 

Här finns trädgårdsfågelskådare, fågelmatarentusiaster, holkbyggare, 

sträckräknare, ringmärkare, utlandsskådare, rovfågelsspecialister, 

artkryssare, naturvårdare, fågelfotografer, fågelguider, 

projektledare, Natura 2000-inventerare, fågelforskare, 

nördar och väldigt många andra sorters fågelskådare. 

Till yttermera visso ryms ofta många av dessa skådartyper 

inom en och samma människa, vilket gör den här typen av 

indelning eller kategorisering rätt fånig. Jag försökte faktiskt se 

vilka av dessa kategorier jag själv kan anses tillhöra, och måste 

erkänna att jag har en fot, eller en kikare, inne på flertalet områden, 

om än inte alla. Och det är jag inte ensam om, det vet jag! 

Samma person som gärna reser till fjällen för att inventera 

myrarnas häckfågelfauna, tjänstgör en säsong på någon 

fågelstation eller lägger ner ett oräkneligt 

... jag har 

en fot, eller 

en kikare, inne på 

flertalet områden, 

om än inte 

alla. 

antal timmar på att restaurera biotoper för 

vitryggig hackspett kan också glädjas åt de 

halvtama talgoxarna vid fågelmatningen 

därhemma, eller resa med fågelklubben 

för att möta vårens sommargyllingar eller 

släppa allt man har för händer för att 

försöka få se den där knölsvärtan … Och det 

är just den här blandningen av människor 

med olika syn på fåglarna och på fågelskådningen 

som gör att jag lockats att åta mig ordförandeuppdraget. 

JAG FASCINERAS AV allt det arbete som läggs ner ute i landet, i 

regionalföreningar, lokalklubbar och i andra sammanhang, på fågelskyddsprojekt 

i syfte att förbättra förutsättningarna för olika 

mer eller mindre ovanliga fågelarter. Det är ett engagemang som 

har mycket stor betydelse både på kort och lång sikt, och som får 

genomslag långt utanför fågelskådarkretsar. 

Likaså imponeras jag ständigt 

av hur många av våra medlemmar 

som med aldrig sinande 

entusiasm leder nybörjargrupper, 

studiecirklar, exkursioner, barnaktiviteter 

och holksnickrarkvällar, 

och på det sättet ständigt får 

nya människor att få upp ögonen 

för fåglarnas fantastiska värld. 

Man kan bli ödmjuk för mindre, 

och jag ser verkligen fram emot 

att få representera er alla. 

Lotta Berg, 

ordförande 

Vår 

Fågelvärld 

ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening – 

BirdLife Sverige. 

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Vår Fågelvärld, Flygfältsgatan 16 A, 423 37 Torslanda. 

Tel: 0739-15 60 99 

ANNONSER 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Tel: 0739-15 60 99 

TRYCK 

Exakta, Malmö, 2018 

ISSN 

2002-8717 

OMSLAG 

Rörhöna (N. Jonas Englund) 

Nästa nummer kommer av Vår Fågelvärld 

kommer 31 augusti. 

BirdLife Sverige 

Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige är en 

obunden och riksomfattande förening för främjande av 

fågelintresse, fågelskydd och fågelforskning. Föreningen 

är den svenska grenen av BirdLife International som 

arbetar med fågelskydd i hela världen. Vår webbadress är 

www.birdlife.se. Vi administrerar grupperna Fåglar inpå 

Knuten och Vår Skådarvärld på Facebook och har en egen 

sida. På Twitter heter vi @BirdLifeSverige. 

MEDLEMSAVGIFTER 

Årligt betalande 295 kronor (inklusive Vår Fågelvärld). 

Ungdomar (upp till 25) 145 kronor. 

Familjemedlemmar 50 kronor extra gör alla i familjen till 

medlemmar. 

PLUSGIRO 19 94 99-5 BANKGIRO 311-1994 

FÖRENINGSKANSLI 

Stenhusa gård, Lilla Brunneby 106, 

386 62 Mörbylånga. Tel: 0485-444 40 

medlem@birdlife.se, www.birdlife.se 

FÖRENINGSFRÅGOR 

info@birdlife.se 

FÅGELSKYDDSFRÅGOR 

Daniel Bengtsson, daniel.bengtsson@birdlife.se 

NATURBOKHANDELN 

Stenhusa gård (adress: se ovan) 

Tel: 0485-444 40 

info@naturbokhandeln.se, www.naturbokhandeln.se 

AVIFAUNA 

Stenhusa gård (adress: se ovan) 

Tel: 0485-444 40, admin@avifauna.se, www.avifauna.se 

OTTENBY FÅGELSTATION 

Ottenby 401, 386 64 Degerhamn. 

Tel: 0485-66 10 93 ottenby@ottenby.se, www.birdlife.se 

4 vår fågelvärld | 3.2018

Magnifika upplevelser! 

Transsylvanien • N&K • Juli • Pav Johnsson 

Falsterbo • September • Mattias Ullman 

Snöleopard, Ladakh • Sep. • Richard Ottvall 

Argentina • November • Mikael Käll 

www.avifauna.se 0485-444 40 

Nordens största utbud av naturresor

FÅGELRAPPORT 

AKTUELLT 

Nu minskar återigen skogsfåglarna 

Det finns anledning att känna sig bekymrad över utvecklingen för 

många arter i skogen, när arter som orre, tjäder och entita minskar. 

Det går i genomsnitt ganska bra för 

Sveriges häckande fågelarter, men 

det finns orosmoment som bör tas 

på allvar. Så kan sammanställningen 

Sveriges fåglar 2018 sammanfattas. 

Rapporten har producerats av Bird- 

Life Sverige i samarbete med bland 

andra Svensk Fågeltaxering. 

Av de fåglar som ingår i sammanställningen 

visar 26 procent en ökande trend, 

medan 22 procent minskar. För resterande 

52 procent kan ingen säker förändring 

utläsas ur materialet. Med detta som 

bakgrund kan man se det som att det i 

genomsnitt går ganska bra för Sveriges 

fåglar. Å andra sidan finns det ett uttryck 

som säger att om man har enda handen på 

en glödhet spisplatta och den andra i frysboxen, 

så har man det i genomsnitt ganska 

bra. Därför kan det finnas skäl att titta lite 

närmare på materialet. 

FOTO: TOMAS LUNDQUIST/N 

Orren är en av de skogsfåglar som har haft tydligt vikande stam de senaste tio åren. 

DE OROSMOMENT SOM nämndes inledningsvis 

handlar dels om vilka effekter 

klimatförändringarna har på fåglarna och 

dels om att utvecklingen för flera skogsfåglar 

ser ut att ha vänt. 

När det gäller klimatförändringarna 

kan vi visserligen glädja oss åt att de med 

stor sannolikhet bidrar till att nya fågelarter 

invandrar söderifrån, men de kommer 

troligen även att få följder som upplevs 

som negativa. En sådan kan vara att den 

skönsjungande lövsångaren minskar i antal 

i varma lägen i södra Sverige, samtidigt 

som den enformigt sjungande gransångaren 

ökar. Nu handlar detta exempel om 

subjektiva upplevelser, men mycket tyder 

på att utbredningen för arter som är anpassade 

till ett lite svalare sommarklimat 

kommer att förskjutas norrut i landet. 

När det gäller skogsfåglarna är det väl 

belagt att många arter gick kraftigt tillbaka 

under 1970- och 1980-talen. Det var inte 

oväntat med tanke på det skogsbruk som 

då bedrevs (stora kalhyggen, hyggesplöjning, 

skogsdikning, giftanvändning och 

krav på avverkning av lågproduktiva skogar, 

så kallade 5:3-skogar). 

Men i och med den nya skogsvårdslag 

som kom i början av 1990-talet vände 

utvecklingen för de flesta skogsfåglarna. 

Man kan säga att fåglarna snabbt svarade 

på den nya lagens krav på ökade naturhänsyn. 

Detta var naturligtvis mycket positivt 

och uppfattades också så av såväl skogsbruket 

som naturvården. 

Men sedan har utvecklingen åter vänt. 

De senaste tio åren pekar kurvorna nedåt 

för många fåglar knutna till skogen. Detta 

är särskilt tydligt för mer specialiserade 

arter som orre, tjäder, järpe, talltita och 

entita. Alla fem har minskat signifikant i 

antal de senaste tio åren. 

DETTA BÖR UPPFATTAS som en varningssignal. 

Det gäller inte minst inom skogsbruket, 

där man gärna hänvisar till den 

genomsnittliga utvecklingen för svenska 

fåglar och inte ser till de enskilda arterna. 

För trots vad det klassiska uttrycket 

hävdar, så har man det inte bra med ena 

handen på en glödhet spisplatta och den 

andra i frysboxen. Anders Wirdheim 


FOTO: ANETTE STRAND 

TOPP 5 

Senaste medeldatum (när hälften har kommit) 

för tättingar vid Ottenby fågelstation. 

Vilka flyttfåglar kommer sist till Öland? 

FOTO: JOHN LARSEN 

Fågeltornet i Södra Lunden vid Ottenby hade flest arter, 108, av de 82 svenska fågeltorn som deltog i 

Fågeltornskampen. 

FÅGELTORNSKAMPEN 

Hård kamp mellan fågeltorn 

över hela Finland och Sverige 

Fågeltornskampen genomfördes 

den 5 maj för åttonde året i rad. Från 

Sverige deltog 82 fågeltorn. Det är 

ungefär en fjärdedel av Finlands 340 

tävlande torn. I Finland hade det 

vinnande laget 116 arter, mot 108 för 

det bästa svenska laget. 

Fågeltornskampen i Sverige vanns av 

Södra Lunden-tornet i Ottenby. I det vinnande 

laget fanns Anette Strand, Daniel 

Bengtsson, Robert Lager och Eva Hjärne. 

Laget hade en intensiv dag med många 

besökare och tillsammans fick man ihop 

108 arter! 

– Fantastiskt väder, på morgonen innan 

soldallret tilltog hängde vi in bra med 

sjöfågel. På plats var både barn och vuxna, 

säger Robert Lager. 

PÅ ANDRA PLATS kom Leonardsbergs 

fågeltorn i Östergötland. Robert Petersen 

sa såhär: ”En sammantaget ganska lyckad 

dag vid Leonardsbergs fågeltorn. Kampvänligt 

väder med inledningsvis lugn och 

stilla morgon och sedermera halvklart och 

tilltagande halvhård vind senare framåt 

förmiddagen. Fågelmässigt rullade arterna 

in i rekordfart i tidigt skede och vi uppnådde 

nära 100 arter redan kring 10-tiden. Sista 

timmarna gick desto segare och gav nästan 

känslan av sommarstiltje. Förvånansvärt 

många dippar men samtidigt flera oväntade 

arter såsom salskrake, gravand, turkduva 

och råka. Dagens höjdpunkter blev ändå två 

efter varandra nordsträckande bruna glador 

samt en ensam prutgås som rundade fågeltornet 

på ruskigt snyggt avstånd.” Laget 

slutade på 102 arter! 

KORT EFTER PÅ tredje plats kom Hångers 

udde, Hornborgasjön. Här fick man ihop 

101 arter och lite ovanligt för lokalen var 

fjällgås, småskrake och en mård (!). 

Stina Rigbäck 

Kärrsångare. 

Kärrsångare (1 juni) 

Övervintrar i Afrika söder om Sahel. 

1 

Vinterfynd finns från Kenya. Kursen på hösten 

tycks vara mestadels sydlig, men vårflyttningen 

genomförs längre mot öster. 

Höksångare (28 maj) 

2 

Höksångare har en 

sydostlig flyttväg. 

Återfynd av ringmärkta 

höksångare har gjorts i 

Libanon och i Syrien. 

Övervintringen sker i 

Östafrika från Sudan till 

Tanzania. 

Härmsångare (26 maj) 

3 

Härmsångaren flyttar 

rakt söderut och 

övervintrar i Afrika söder 

om Sahel. År 2004 sköts en 

ringmärkt härmsångare så 

långt söderut som i 

Namibia, på Afrikas 

sydvästkust. 

Rörsångare (26 maj) 

4 

Rörsångaren flyttar åt 

sydväst på hösten. 

Övervintrar i Afrika. De 

sydligaste återfynden är 

från Elfenbenskusten, 

Liberia och Ghana, vilket är 

knappt 600 mil från 

märkningsplatsen. 

Rosenfink (25 maj) 

5 

Rosenfinken tillhör det 

fåtal svenska 

flyttfåglar som kommer 

österifrån på våren. Genom 

ljusloggar vet man att våra 

rosenfinkar övervintrar i 

länder som Indien och 

Pakistan. 

Höksångare. 

Härmsångare. 

Rörsångare. 

Rosenfink. 

FOTO: GÖRAN JOHANSSON FOTO: JOHN LARSEN 

FOTO:JOHN LARSEN FOTO: JOHN LARSEN 


AKTUELLT 

NOTISER 

BirdLife Sverige är ny 

medlem i Svenskt Friluftsliv 

BirdLife Sverige har valts in som ny medlem i 

Svenskt Friluftsliv som är en paraplyorganisation 

för 26 ideella friluftsorganisationer med 

tillsammans 1,7 miljoner medlemmar. Svenskt 

Friluftsliv företräder de ideella friluftsorganisationerna 

i Sverige och är talesperson gentemot 

regering, riksdag och myndigheter. 

– BirdLife Sverige är välkänt och har en 

mycket aktiv grupp av fågelskådare som är 

ute i skog och mark – yngre såväl som äldre. 

Det är verkligen roligt att vi har möjlighet att 

välkomna dem till oss, säger Ulf Silvander 

generalsekreterare för Svenskt Friluftsliv. 

Anette Strand, BirdLife Sverige: 

– Jag är mycket glad, det här betyder mycket 

för föreningen. Vi ser fram emot möjligheter 

att få ut kunskapen om naturlivet och fåglarna 

till en bredare publik. I föreningen finns plats 

för både specialiserade fågelskådare och naturintresserade 

i allmänhet, gammal som ung. 

Vi vill att fler skall ge sig ut på äventyr i naturen, 

med eller utan kikare! Under 2018 har vi en 

ökad satsning på barnverksamhet där intresset 

är stort, säger hon. 

Kronprinsessan Victoria med skolelever. 

FOTO: STINA RIGBÄCK 

Kronprinsessan vandrade i 

världsarvet på södra Öland 

Kronprinsessan Victoria har varit mitt i naturen. 

Tillsammans med klass 3 på Torslunda skola i 

Färjestaden vandrade Kronprinsessan och guider 

från Öland för att se arter som rödspov och 

havsörn. En av guiderna var Magnus Hellström, 

chef på Ottenby fågelstation, som representerade 

BirdLife Sverige. 

Tullingsås byförening fick 

fint våtmarkspris 

Tullingsås byförening har fått Svensk Våtmarksfonds 

stipendium för sitt engagerade 

arbete att gynna fågellivet i jämtländska Lillsjön. 

Våtmarksstipendiet på 35 000 kronor är 

ett erkännande till en person eller organisation 

som utfört ett betydande och värdefullt arbete 

med att skapa våtmarker av hög kvalitet för 

fågellivet. I Svensk Våtmarksfonds styrelse ingår 

Svenska Jägareförbundet, BirdLife Sverige, 

Lantbrukarnas Riksförbund och näringslivet. 

Fält med lärkrutor har upp till 60 procent fler sjungande sånglärkor än fält utan lärkrutor. 

Lärkrutor har effekt i Sverige 

visar ny studie från SLU 

Den nya rapporten visar att lärkrutor har 

en påtaglig positiv effekt på antalet häckande 

lärkor. Resultaten baserar sig på tre 

års studier av Sönke Eggers och Jonas 

Josefsson, forskare vid Institutionen för 

Ekologi, Sveriges Lantbruksuniversitet 

(SLU) i Uppsala. 

Deras forskning visar att antalet sånglärkor 

i fält med anlagda lärkrutor ökar 

med upp till 60 procent – fler sånglärkor 

häckar här, och troligen överlever 

fler ungar. Dessutom verkar lärkor från 

närliggande områden söka sig till fält med 

lärkrutor. Det här första gången som effekterna 

av lärkrutor i Sverige har utvärderats 

vetenskapligt 

– Om vi ska kunna bruka åkermarken 

utan att arter försvinner, och ekosystemtjänster 

sätts ur spel, måste forskare, lantbrukare 

och naturvårdare arbeta tillsammans. 

Lärkrutor är ett bra exempel på en 

åtgärd som är grundad i forskning och som 

också fungerar rent praktiskt, säger Sönke 

Eggers, forskare vid SLU i Uppsala. 

FOTO: JAN WÄRNBÄCK 

SÅNGLÄRKAN ÄR EN bra indikator på 

tillståndet för den biologiska mångfalden i 

hela odlingslandskapet. Under de senaste 

decennierna har den gått kraftigt tillbaka. 

– Vi är glada över att se resultaten i 

rapporten om lärkrutor och ser fram emot 

att vända trenden för sånglärkan. Tillsammans 

kan man göra skillnad även utan 

komplicerade metoder, och själva idén 

med lärkrutorna är att det både är lätt att 

bidra med engagemang och enkelt att anlägga 

dem, säger Anette Strand, föreningschef 

för BirdLife Sverige. 

– Biologisk mångfald och välfungerande 

ekosystemtjänster är viktiga delar 

av Lantmännens arbete för en hållbar 

utveckling. Lärkrutan, som ingår i vårt 

odlingskoncept Klimat & Natur, bidrar 

med mervärden för lantbrukare, miljön 

och sånglärkan och de nya resultaten visar 

att vi tillsammans driver på utvecklingen 

i rätt riktning, säger Pär-Johan Lööf, projektledare 

för Innovation på Lantmännen 

Forskning och Utveckling. 

Niklas Aronsson 


INFORMATION OM VÅRA PRODUKTER FINNS 

HOS EXKLUSIVA SWAROVSKIÅTERFÖRSÄLJARE 

OCH PÅ WWW.SWAROVSKIOPTIK.COM 

BTX 

#CLOSER 2 

NATURE 

Den nya BTX-tubkikaren erbjuder en mycket 

naturlig observationsupplevelse där du bättre kan 

se vad som händer med båda ögonen – kristallklart in 

i minsta detalj – och säkerställer god komfort i många 

timmar tack vare ett innovativt pannstöd och vinklad sikt. 

Njut av ögonblicken ännu mer – med SWAROVSKI OPTIK. 

SEE THE UNSEEN 

WWW.SWAROVSKIOPTIK.COM

AKTUELLT 

NOTISER 

Höga temperaturer kan 

begränsa små fåglar 

Forskning från Lunds universitet visar att 

småfåglars kroppstemperatur kan öka med 

fyra grader av arbetet att mata ungarna. Under 

varma vårar kan det begränsa fåglarnas kullar, 

eftersom föräldrarna riskerar att överhettas 

om de då har för många munnar att mätta. 

Forskarna fann att entitorna, som normalt sett 

har en kroppstemperatur på 41 grader, kunde 

vara fyra grader varmare när de arbetade hårt 

med att mata stora kullar. 

– En kroppstemperatur på över 45 grader 

måste ligga väldigt nära en dödlig temperatur 

även för tättingar, säger Jan-Åke Nilsson, professor 

vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund. 

I en allt varmare värld kan det bli en begränsning 

för fåglarna som leder till färre fåglar. 

– Spelrummet för fåglarna blir mindre om 

klimatet blir varmare. Med varmare vårar i 

framtiden kan det bli så att våra småfåglar 

tvingas producera och föda upp färre ungar för 

att de inte kan mata dem lika ofta utan att dö 

på kuppen, säger Jan-Åke Nilsson. 

(Lunds universitet) 

Kartlagda lövsångararter 

inte alltid så nära släkt 

En fylogenetisk studie av alla världens arter i 

lövsångarfamiljen har nyligen publicerats. En 

av forskarna bakom studien är svenske Per 

Alström. Studien visar bland annat att våra 

svenska arter sitter på olika huvudgrenar i 

släktträdet, och att arter som liknar varandra 

inte nödvändigtvis är närbesläktade. 

I Sverige häckar fem arter: löv-, gran-, 

grön-, lund- och nordsångare. Ytterligare elva 

arter har påträffats i Sverige, varav tajga- och 

kungsfågelsångare är regelbundna höstgäster. 

I Asien finns drygt 65 arter, medan Afrika söder 

om Sahara endast har sex häckfåglar. 

Studien är den första som omfattar samtliga 

arter i lövsångarfamiljen. Den visar att det 

asiatiska släktet Seicercus (bambusångare) är 

uppdelat i två grupper som inte är närbesläktade, 

och som dessutom sitter inne i släktet 

Phylloscopus ”grenverk”. Författarna föreslår 

därför att släktet Seicercus ska synonymiseras 

med Phylloscopus, vilket innebär att alla arter 

som idag heter Seicercus xx byter namn till 

Phylloscopus xx. 

Av våra svenska häckfåglar är det bara 

löv- och gransångare som är nära släkt med 

varandra. Dessa är närmare släkt med de hos 

oss sällsynta gästerna vide- och brunsångare 

än med de andra svenska häckarterna. 

Lund- och nordsångare hör hemma på den 

andra av de två huvudgrenarna, men är inte 

varandras närmaste släktingar. 

(ArtDatabanken) 

NYA RIKTLINJER 

Upplevda problem med 

fåglar bör lösas utan våld 

BirdLife Sverige har tagit fram nya 

riktlinjer för hantering av störande fåglar 

i stadsmiljö. Dessa finns att ladda ned i 

pdf-form från www.birdlife.se. 

Varje år uppstår problem när fåglar söker 

sig in i våra samhällen och etablerar sig 

där. I dessa sammanhang ställs ofta krav 

på skyddsjakt, vanligen av sanitära skäl. 

Enligt Daniel Bengtsson, fågelskyddsansvarig, 

som utarbetat de nya riktlinjerna, 

har dessa krav ökat på senare år och kommit 

att omfatta allt fler fågelarter. 

– Det är inte längre enbart förekomst 

av kråkfåglar, stadsduvor och måsfåglar 

som anses störande – även när det gäller 

koltrastar, svalor, talgoxar och tornseglare 

har det under senare tid begärts skyddsjakt 

från människor som känner sig störda 

av fåglarna, säger han. 

DEN BÄRANDE TANKEN i de nya riktlinjerna 

är att problem med fåglar i första hand 

ska lösas utan att man skadar eller dödar 

dem. Så här står det i riktlinjerna: ”De 

flesta fåglar är fredade enligt lag. Även om 

en art inte är skyddad gäller bestämmelser 

som bland annat innebär att fåglarna inte 

får åsamkas onödigt lidande eller fångas 

eller dödas på ”oetiskt” sätt. Dessutom kan 

FOTO: ULRIK BRUUN 

fåglar, som av några ses som ett problem, 

vara ett uppskattat inslag i stadsbilden av 

andra. Därför gäller det att ha en ödmjuk 

och professionell inställning.” 

– Man ska komma ihåg att problemen 

med fåglar ofta beror på att vi, utan att 

vara medvetna om det, erbjuder dem matställen 

och bra platser för skydd och för 

bobyggnad, säger Daniel Bengtsson. 

I FLERA FALL har skyddsjaktsärenden blivit 

föremål för avgörande i högre instanser. 

När ärendena hamnat i mark- och miljödomstol 

har besluten så gott som alltid 

gått i fåglarnas favör. Dessa utslag har, 

åtminstone i vissa fall, gjort kommunerna 

mer restriktiva. Ett principiellt intressant 

ärende gällde en råkkoloni i Rydebäck 

söder om Helsingborg i Skåne. Efter flera 

överklaganden fällde den allra högsta instansen 

– Mark- och miljööverdomstolen 

– i april 2012 ett utslag som gick i fåglarnas 

favör. Liksom i tidigare fall, i lägre 

instanser, slog överdomstolen fast att vare 

sig råkornas skrän eller deras spillning är 

så betydande att det på ett avgörande sätt 

inverkade på människors välbefinnande 

eller utgjorde en olägenhet för människors 

hälsa. 



vår fågelvärld | 1.2016 11

AKTUELLT 

En av landets främsta ornitologer har 

gått bort – Anders Enemar blev 91 år 

EN AV SVENSK ornitologis mest betydelsefulla 

profiler har lämnat oss. Den 1 april 

avled Anders Enemar, drygt 91 år gammal. 

Även om Anders varit tongivande i 

många sammanhang, måste det betonas 

att det allra mesta som Anders gjort för 

svensk ornitologi har skett på ideell basis. 

Hans yrkeskarriär ledde visserligen fram 

till en professur i biologi, men på det 

professionella planet var det bland annat 

grodoch kräldjur som var studieobjekten. 

När det var dags för Anders att börja 

forska efter biologistudierna i Lund, stod 

inte fåglarna överst på listan för de 

styrande på fakulteten. Istället blev han 

mer eller mindre tilldelad ett projekt som 

handlade om hypofysens funktion och där 

studiematerialet i första hand var grodoch 

kräldjur. 

Även inom detta område har för övrigt 

Anders Enemar gjort banbrytande insatser. 

FOTO: NIKLAS ARONSSON 

NÄR DET GÄLLER fåglar är Anders Enemar 

bland mycket annat upphovsman till två av 

de mest långvariga inventeringsprojekten 

i landet. Det gäller dels häckfågeltaxeringen 

i Fågelsångsdalen utanför Lund 

och dels det så kallade LUVRE-projektet 

vid Ammarnäs i Västerbottensfjällen. 

Inventeringen av Fågelsångsdalen har få 

motsvarigheter i världen – den startades i 

början av 1950-talet och pågår fortfarande 

med samma metodik (om än med nya 

inventerare). 

LUVRE-projektet startades 1963 och 

pågår även det än idag. LUVRE står för 

Lund University Vindel River Expedition. 

Den viktigaste anledningen till att projektet 

startades var det hot som i början av 

1960-talet vilade över de ännu outbyggda 

norrlandsälvarna (bland annat Vindelälven). 

FÅGELINTRESSET VÄCKTES TIDIGT. På skolväggen 

hemma i Närke satt en fågelholk – 

”den bäst bevakade holken i landet” enligt 

Anders Enemar. Han följde fåglarnas förehavande. 

Det han såg och noterade stämde 

Anders Enemar kontrollerar en uppsatt trädkryparholk 2008 i skogarna runt Pixbo, öster om Göteborg. 

Anders hade mängder med holkar uppsatta. Trädkryparna häckar relativt glest, och i de få holkar där 

han fick en häckning satte han fast ett metallgaller över holken som var tillverkad i takpapp. På det sättet 

minskade predationen i holkarna. 

inte riktigt med den idylliska bild av 

småfåglarnas liv som var gängse. Det var 

också holkfåglar som blev föremålet för 

Anders första vetenskapliga artikel. I Vår 

Fågelvärld 1949 presenterade han en teori 

om flugsnapparhonors ortstrohet som 

väckte internationell uppmärksamhet. 

EGENTLIGEN HADE ANDERS tänkt sig bli lärare, 

men en av den tidens förgrundsfigurer 

inom Sveriges Ornitologiska Förening, 

redaktören för Vår Fågelvärld Gunnar 

Otterlind var bestämd: Anders skulle till 

Lund och bli biolog! Så blev det också, och 

under flera år samarbetade de båda inom 

SOF och Vår Fågelvärld. 

ANDERS ENEMAR VAR en person som hellre 

hjälpte till än själv stod i rampljuset. Lite 

senare i livet var han på förslag som ordförande 

i SOF. Trycket från omgivningen var 

hårt men, som han själv uttryckte det, han 

stod emot trycket. Han ville hellre verka i 

bakgrunden. 

Vi är många som minns Anders Enemar 

med både värme och respekt, och vi är honom 

djupt tacksamma för allt han gjorde 

för svensk ornitologi. Anders Wirdheim 


Res med oss till 

Wrangelön i fjärran Arktis 

Expeditionskryssningen går genom Berings sund till 

nordöstra Sibiriens svårtillgängliga polarområden 

MÅLET ÄR WRANGELÖN med världens största koncentration av isbjörnar och 

ett ovanligt rikt djur- och fågelliv. Vi möts av ett oändligt och storslaget landskap 

med böljande hedar och berg, så långt ögat når. Det är isbjörnens, de långtandade 

valrossarnas, myskoxens, fjällrävens, snögässens och lämlarnas förlovade värld. Här 

kan vi möta bredstjärtade labbar, fjällugglor och brednäbbade simsnäppor. Wrangelön 

har även Arktis rikaste flora med många endemiska arter som klarade sig under 

istiden. Här levde den ullhåriga mammuten 

fram till för ca 4 000 år sedan och ön blev 

mammutens sista plats på jorden. 

Vi besöker även flera fågelberg med 

alkor i 100 000-tal och färdas i de trakter där 

Nordenskiöld tvingades övervintra med Vega 

när han upptäckte Nordostpassagen. 

OBS! Expeditionen genomförs endast 

en gång per år. Boka din plats snarast då vi 

endast har ett fåtal platser till sommar 2019. 

Hör gärna av dig till vår 

reseproducent Peter Hunger, 

på 08-5560 69 02 eller 

peter@aventyrsresor.se 

LÄS MER OM RESAN: www.aventyrsresor.se 

STORA UPPLEVELSER I SMÅ GRUPPER SEDAN 1984 

www.aventyrsresor.se Tel 08-5560 69 00 


FACEBOOK Fåglar Inpå Knuten Över 45 000 medlemmar 

FOTO: THOMAS BERNHARDSSON 

Nötväcka utan banditmask 

En nötväcka som påminner en del om underarten asiatica. Men en sådan borde ha haft ett vitare akterparti. Fågeln, fotad i trakterna av Vänersborg, 

är en nötväcka av vår underart. Den är helt enkelt bara allmänt ljusare i dräkten, och har bara antydan till svart ögonstreck. 

Ovanligt färgade 

fåglar inpå knuten 

Från Facebookgruppen Fåglar Inpå Knuten 

hämtar vi den här gången bilder på felfärgade 

fåglar. Dessa kan verkligen sätta griller i 

huvudet även på mer erfarna skådare. Särskilt 

om de ser ut som sävsparven här till höger 

som ytligt kan föra tankarna till mer exotiska 

sparvarter som häckar långt öster om oss. Passande 

också att Magnus Ullman i detta nummer 

fortsätter sin serie om fåglar och de olika 

färgpigment som ger fåglarnas fjädrar, näbbar 

och ben dess färger. Niklas Aronsson 

Ovanligt färgad sävsparv 

Den här sävsparvshannen som håller på 

att rugga fram den svarta haklappen gjorde 

att flera personer i Fåglar Inpå Knuten 

funderade på andra arter. Fotograferad i 

Gästrikland. 

FOTO: INGELA DURAKOVIC 

Nästan helvit fasan 

Maja Ekman Olin hade besök av den här 

annorlunda, nästan helvita, fasanen som 

familjen döpte till Jerry. 

FOTO: MAJA EKMAN OLIN 


FOTO: ULLA OGHAMMAR 

FOTO: ANNIKA CHEF 

Gråsiska med udda utseende 

Den här märkligt pigmenterade gråsparven fångades på bild av 

Ulla Oghammar i Avesta. 

Gråhårig entita 

Annika Chef funderade på vad det kunde vara 

för fågel vid fågelmatningen vid Fysingen i Uppland. 

Förutom det ljusa på huvudet stämmer 

karaktärerna för entita fint på fågeln. 

FOTO: ELISABETH LUNDGREN 

FOTO: KENNETH OLAUSSON 

FOTO: BERITH GUDMUNDSSON 

Med helsvart uppsyn 

Det är ovanligt, men det förekommer, 

enligt Birds of the Western Palearctic 

(BWP), att unga spillkråkor 

har helsvart huvud. Fågeln är fortograferad 

i Hjälstaviken i Uppland. 

Vinterdräkt? 

Perfekt kamouflage på vintern kan man tycka, men 

det handlar om ett pigmentfel. Under vintern har 

denna leucistiska koltrast ett gott skydd mot predatorer, 

men värre blir det när snön smälter. Kenneth 

Olausson hade den i trädgården i Åkersberga i flera 

månader. 

FOTO: FREDRIK ANMARK 

Påskkyckling vid fågelmatningen 

Under fyra år kom den här gulsparven till Berith 

Gudmundssons fågelmatning i Falkenberg. När 

hon la upp bilden i Fåglar Inpå Knuten var det 

flera som trodde på ett fotomontage, men den här 

typen av pigmentfel förekommer då och då. 

FOTO: VALDEMAR HERMAN 

Svartmuskig talgoxe 

Rostfärgad rosenfink 

En ovanligt orange ton på huvudet har denna rosenfink – normalt 

är arten mer röd. Det innebär förmodligen att den inte uppfattas 

som lika attraktiv av honor. 

Ovanligt mörkt tecknad talgoxe fotograferad i Ekerö kommun vid 

Svartsjö slott, var annars? Men om det svarta är pigment i dräkten 

eller bara sot från en övernattningsplats är svårt att säga med 

säkerhet. 


PORTRÄTT 

Sofie Hellman 


16 vår fågelvärld | 1.2016

Snabbspår 

Sofie Hellman är inte bara den yngsta 

ordföranden i Östergötlands ornitologiska 

förenings historia, utan också den första som 

är kvinna. Snabbt marscherat, med tanke på att 

hon bara skådat några få år. 

text Niklas Aronsson 

IÖstergötland ligger sjön Tåkern. En slättsjö som 

länge lockat fåglar och människor. En vassjö 

känd för skäggmesar, vassångare och stora 

mängder rastande gäss bland annat. Det är mitt 

på dagen på naturum Tåkern. Runt några bord 

sitter elever kvar och pysslar. För 

Sofie Hellman, som är naturguide, har 

lugnet lagt sig. Det är som mest intensivt 

på förmiddagarna, åtminstone 

under skolterminerna. Så här mitt 

i veckan är det inte heller så många 

turister på plats som Sofie kan ta sig 

an. En av hennes drivkrafter är att ge 

besökarna en upplevelse. 

– Det kom hit en kvinna som ville 

se en enkelbeckasin. Jag hittade en genom tubkikaren 

och hon tittade på den en stund, vände sig 

mot mig med en tår i ögonvrån och sa ”tack”. Det är 

det roligaste med jobbet. Samtidigt är det också en 

utmaning för det är så olika vilken upplevelse folk 

vill ha. 

På den 

tiden ville 

jag helst förändra 

världen, läste 

miljökunskap i 

skolan. 

DET ÄR ANDRA året som hon säsongsarbetar vid 

Tåkerns naturum. Under vintern har hon arbetat 

på länsstyrelsen, med att revidera bevarandeplaner 

för Natura 2000-områden. Vad hon ska göra efter 

den här säsongen vet hon inte ännu. Men förhoppningen 

är något liknande som under den gångna 

vintern – hon trivs på länsstyrelsen och tycker 

arbetet är kul. 

– Jag har inget grymt sug just nu att läsa en 

master i biologi med inriktning mot ekologi, och har 

sedan tidigare en kandidatexamen i 

biologi vid Linköpings universitet, 

säger hon. 

Sofie Hellman är född och uppvuxen 

på en liten gård i Nyköping i Sörmland 

med naturintresserade föräldrar. 

Men fågelkontakten handlade mest 

om att vakta hönsen för duvhöken, 

utöver det tog hon bland annat hand 

om hästarna. Men det var där, i arbetet 

på gården, som naturintresset föddes. 

– På den tiden ville jag helst förändra världen, 

läste miljökunskap i skolan. 

MEN NÄR DET blev dags att plugga flyttade hon till 

Linköping. Där var Kjell Carlsson lärare, bland annat 

i kurserna faunistik och floristik. 

– Jag och min kompis Hanna Hederberg blev 

smittade av Kjells engagemang och uppmuntran. 

Det var så fåglarna kom in i Sofies liv. 

– Först kändes det inte som min grej. Det var en 

väldigt intensiv kurs för några år sedan som slutade 

SOFIE HELLMAN 

Ålder: 23. 

Bor: I en lägenhet i Linköping. 

Familj: Sambon Justus, 

samt mamma, pappa och 

en syster i Nyköping. 

Gör: Är naturguide på 

naturum Tåkern. 

Det visste du inte: ”Är 

smått tokig i fjällvärlden. 

Jag har åkt till Norge varje 

år i hela mitt liv men har de 

senaste åren även upptäckt 

de svenska fjällen. Sist 

blev det Kebnekaises topp 

(med en lappmes på vägen 

tillbaka).” 


PORTRÄTT 

Sofie Hellman 

Skådarkompisen Hanna Hederberg och Sofie Hellman. 

FOTO: PRIVAT 

Hon berättar ett annat kärt minne. De hade fixat 

ett lokallarm och en dag i skolan kom det larm på 

en svartbent strandpipare vid Svartåmynningen. Är 

den ovanlig? tänkte de. 

– Vi hade aldrig hört talas om den så vi funderade 

ett tag och sedan åkte vi. När vi kom fram möttes 

vi av Kjell med orden: ”Varför tog det så lång tid?”. 

Det blir ofta Svartåmynningen när Sofie och 

Hanna ska skåda. Det är ett säkert kort. Sofie bor 

nära Tinnerö eklandskap, som hon också besöker då 

och då. 

MINA FAVORITER 

◗ Fåglar: ”Tofsvipa, den är ett bra vårtecken. Det var den art som fick mig att börja kryssa. 

Gillar lätena och akrobatiken.” 

◗ Fågellokal: ”Förutom Tåkern så Svartåmynningen som alltid är artrik. Där kan man 

förvänta sig vad som helst.” 

◗ Bästa skådning: ”Som slättbo tycker man om att se strandängar. Här finns många 

slättsjöar där man kan tuba runt och leta efter spännande fåglar.” 

På 

morgonen 

när vi 

vaknade 

bubblade det 

på hela 

mossen, 

tranor 

trumpetade 

och det var 

ljungpipare 

överallt. 

med en jobbig tenta. Sedan gick det ett halvår och 

våren kom. Året var 2015. Jag var ute och gick och 

såg en tofsvipa på ett fält och sedan en rödhake, 

berättar hon. 

Hon var fast och kom omgående överens med 

Hanna att börja kryssa. Ett av de första kryssen blev 

en havsörn vid Svartåmynningen, som fortfarande 

är en favoritlokal att återvända till. 

– Man har alltid den där känslan att man kan få 

se vad som helst, säger hon. 

KRYSSANDET BLEV EN enorm boost. 

– I början blev det många kryss. Vi fick tips av 

Kjell på lokaler som vi kunde besöka, vi såg rätt 

snart både rödspov och grönbena. Det var hela tiden 

jag och Hanna, säger Sofie. 

Till Kärnskogsmossen i norra Östergötland for 

de för att lyssna efter orre. Det var i april och de 

övernattade på platsen. 

– På morgonen när vi vaknade bubblade det på 

hela mossen, tranor trumpetade och det var ljungpipare 

överallt. Det är bland det häftigaste jag har 

varit med om, säger hon andäktigt. 

TROTS ATT SOFIE egentligen saknar föreningslivserfarenhet 

sedan tidigare, är hon alltså nybliven 

ordförande i Östergötlands ornitologiska förening, 

en av numera fyra regionalföreningar som är en 

del av Kedjan – projektet som ska länka samman 

moderföreningen BirdLife Sverige med landets alla 

regionalföreningar. Sofie tog över ordförandeposten 

efter Jussi Tranesjö tidigare i våras. Han sitter 

fortfarande kvar i styrelsen. 

– Jag har inte riktigt smält det där. Jag hamnade 

i styrelsen redan efter ett års skådande. Under det 

året var jag bland annat samordnare för Sjöfågelinventeringen. 

”Jag gjorde det jag sa att jag skulle göra”, svarar 

hon på min fråga om varför hon tror att hon fick 

ögonen på sig. Hon får det onekligen att låta enkelt. 

Men att Sofie är såväl engagerad som strukturerad 

känner man redan efter ett par timmar i hennes 

sällskap. Skådarkompisen Hanna är inte med i styrelsen 

men däremot chefredaktör för lokaltidskriften 

Vingspegeln. Styrelsen är ung även utan Hanna. 

Fyra är under 35 år och könsmässigt kan den inte bli 

jämnare. 

ÄN SÅ LÄNGE har hon inte hunnit bli tillräckligt 

varm i kläderna för att kunna ge en fullödig programförklaring, 

men hon berättar att det är fågelintresset 

som ligger henne varmast om hjärtat. 

– Jag vill visa vilken bredd fågelintresset har, att 

det går att skåda på så många sätt. I föreningslivet 

och inom skådningen är jag väldigt oerfaren, och 

behöver kunna bolla med mer erfarna personer. Styrelsen 

är bra och hittills har det bara känts positivt. 

Det är hårt arbete som väntar, bland annat med 

en ny hemsida som ska in under BirdLife Sveriges 

paraply. 

SOFIE HAR MYCKET att se fram emot och många 

arter att kryssa. Efter några års skådande har hon 

sett närmare 240 arter. Rördrommen finns med på 

listan, men bara som hörselkryss. Vi hör den stadigt 

upprepande sin imitation av avlägsen mistlur där 

ute i vasshavet. 

– I år ska jag banne mig se den också! 


Falsterbo Bird Show 

31 augusti – 2 september 2018 

Studera biologi till hösten? 

Du kan fortfarande anmäla dig! 

Som student på Biologiprogrammet kan 

du ta del av och tillämpa den senaste 

forskningen om hur klimatet påverkar 

livet i Östersjön, från mikroorganismer 

och alger till fiskar och fåglar. 

Närheten till Öland och dess rika fågelliv 

gör Linnéuniversitetet till det självklara 

valet för dig som är fågelintresserad! 

Falsterbo Strandbad 

www.falsterbobirdshow.com 

Nature Optics 

år 

Reparations Garanti 

5 

Kamakura.se 

EDL4 8x42 EDL4 10x42 

Många postiva 

omdömen om 

denna toppmodell: 

Skön att hålla i, 

helt korrekt färgåtergivning, 

bra 

synfält, mycket för 

pengarna, härligt 

ljusstark. 

EDV-65 EDV-81 

20-45x zoomokular 25-55x zoomokular 

Positiva omdömen: 

Smärt, smidig, lätt. 

Enkel att fokusera 

med, bra ljusstyrka. 

Jämförbar med 

betydligt dyrare 

modeller 

Foto: Christer Granberg 

Båda dessa serier tillverkas i Japan. 30-års garanti 

Generalagent: Molfo AB molfo.se kamakura.se info@molfo.se 

MELLBY ÖR INN 

Bekvämt boende på gammal Ölandsgård. Åtta trivsamt 

inredda rum, alla med eget badrum. Denna idyll ligger 

mitt i världsarvet cirka tre mil från Ölands södra udde. 

Självhushåll, grillplatser och trädgårdar. 

Vi erbjuder Yoga. 

Varmt välkomna! 

Agneta och Chris, 0735285646, mellbyinn.com. 

S Y D Ö S T R A Ö 

F Å G E LV Ä G E N 

L A N D F Ö R R I K A R E U P P L E V E L S E R 


RIKSSTÄMMAN 2018 

Bohus-Malmön 


Lotta Berg vald till ny 

ordförande på riksstämman 

FOTO: SUSSIE CARLSTRÖM 

Under helgen 14–15 april hade 

BirdLife Sverige sin årliga riksstämma, 

denna gång på vackra 

Bohus-Malmön i den bohuslänska 

skärgården. Under fredagen genomfördes 

ett seminarium kring medborgarforskning 

med medverkan från bland annat 

Svensk Fågeltaxering, Fenologinätverket 

och Sjöfågelinventeringen. 

Det var Bohusläns Ornitologiska Förening 

som arrangerade riksstämman, vilket 

föreningen klarade galant. 

På riksstämman fanns BirdLife Sveriges 

styrelse på plats tillsammans med flertalet 

av föreningens anställda, samt ombud för 

de regionala ornitologiska föreningarna. 

Under stämman avhandlades en rad frågor 

kring fågelskydd, fågelintresse och fågelforskning. 

Det blev återigen en lugn riksstämma 

utan några större diskussioner. Den ekonomiska 

redogörelsen visade att föreningens 

bolag, Avifauna och Naturbokhandeln, 

gjorde ett dåligt resultat för 2017. I Naturbokhandelns 

fall berodde detta till viss del 

på att man tvingats göra en nedskrivning 

av lagervärdet. Förhoppningsvis kommer 

bolagen att klara den lagda budgeten för 

2018 och i så fall kunna generera en vinst. 

UNDER PUNKTEN VAL fick föreningen en 

ny ordförande, vilket inte hänt sedan 2010 

när Dennis Kraft tillträdde. Nu lämnade 

han efter åtta år över ordförandeskapet 

till Lotta Berg. Hur hon ser på sin roll kan 

du läsa på sidan här intill. Dennis Kraft 

välkomnade Lotta Berg med följande ord; 

”Det är med stor glädje och förväntan 

jag ser fram emot detta byte. Inte för att jag 

har ogillat uppdraget, tvärtom, det har för 

det mesta varit både roligt och inspirerande. 

Nej, det är för att Lotta tar över. Och det 

inte bara för att hon blir vår första kvinnliga 

ordförande, vilket i sig är en milstolpe 

Deltagarna vid årets riksstämma på Bohus-Malmön i Bohuslän. 

FOTO: PETER BERGLIN 

Frida Johnsson är ny styrelseledamot i BirdLife 

Sverige. Hon är nyutexaminerad jurist. 

i föreningens historia. Det är främst för att 

Lotta i många avseenden är helt fantastisk. 

När det gäller arbetskapacitet, tempo och 

förmåga att få saker gjorda är hon unik. ” 

EFTER ATT Frida Johnsson valts in i styrelsen 

istället för avgående Sönke Eggers 

är styrelsen nu helt jämn vad beträffar 

könstillhörighet. Styrelsen består nu av 

sex personer av vardera könet: Lotta Berg, 

Frida Johnsson, Karin Forsell, Gunilla 

Hjorth, Eva Mattsson, Eva Hjärne, Linus 

Hed, Dennis Kraft, Åke Pettersson, Kjell 

Carlsson, Christer Johansson och Ulrik 

Lötberg. 

FOTO: PETER BERGLIN 

Den bohuslänska karaktärsarten skärpiplärka 

sågs under helgens exkursioner. 

STYRELSEN INFORMERADE OM det pågående 

arbetet med att koppla samman landets 

regionalföreningar med BirdLife Sverige, 

genom det som kallas Kedjan. Under det 

senaste året har ytterligare tre föreningar 

lagts till: Västerbotten, Jämtland och 

Bohuslän. Sedan tidigare har Östergötland 

anslutit sig, och Medelpad har tagit ett 

första årsmötesbeslut om stadgeändring. 

Anders Wirdheim uppmärksammades 

för sina insatser och att utsågs till hedersmedlem. 

Tre av Bohusläns Ornitologiska 

Förenings trotjänare fick förtjänstplakett: 

Ingemar Åhlund, Matti Åhlund samt Kenneth 

Johansson. 


5 FRÅGOR Lotta Berg 


”Någon dramatisk 

kursändring blir det inte” 

Lotta Berg är föreningens första kvinnliga ordförande. Hur ser hon på 

framtiden för föreningen, vilka frågor brinner hon lite extra för, och 

varför är det så förbaskat kul med fåglar? 

Hur vill du utveckla föreningen de närmaste 

1 

åren? 

– Att utveckla föreningen är inget som ordföranden 

gör på egen hand, det är ett lagarbete där hela styrelsen, 

våra anställda och inte minst alla medlemmar 

måste vara med. Jag ser en utveckling där vi i 

ännu högre grad fångar upp medlemmarnas intresse 

för fåglar och den glädje som finns i fågelskådningen, 

utgör den självklara partnern i naturvårdsfrågorna 

och bidrar till bättre förutsättningar för ett 

gott fågelliv. 

Föreningen vilar på tre ben: forskning, 

2 

fågelintresse och fågelskydd. Är dessa lika 

viktiga, eller är något av dem viktigare än de 

andra? 

– De är lika viktiga men på olika sätt, och framför 

allt så hänger de ihop! Ett gott fågelskyddsarbete 

behöver gedigen forskning att stå på, utförd både av 

professionella universitetsforskare och engagerade 

amatörforskare. Ett framgångsrikt fågelskydd är en 

förutsättning för att vi ska kunna fortsätta njuta av 

fåglarna även i framtiden, och ett levande fågelintresse 

hos engagerade medlemmar ökar intresset 

för forskning kring och skydd av fåglar och natur 

hos den breda allmänheten. 

Kommer vi märka någon form av kursändring 

för föreningen? 

3 

– Någon dramatisk kursändring blir det inte; det 

finns redan idag en otroligt bra verksamhet inom 

riksföreningen, regionalt och i lokalklubbarna. Vi 

behöver likväl utveckla fågelskyddsarbetet och 

olika projekt nationellt och internationellt, och vi 

har redan inlett ett arbete med att öka den juridiska 

kompetensen i föreningen. Eftersom jag är forskare 

till yrket så brinner jag kanske lite extra för forskningsfrågorna. 

Förbättrad kommunikation med våra 

medlemmar och ytterligare satsningar för att öka 

intresset för fåglar och naturen är också på gång. 

LOTTA BERG 

Ålder: 50 år. 

Bor: Skara. 

Arbete: Professor i 

husdjurens miljö och hälsa 

vid Sveriges Lantbruksuniversitet. 

Aktuell: Är nybliven ordförande 

i BirdLife Sverige. 

Du är känd för att ha väldigt många järn i 

4 

elden. Hur ska du kunna hinna och orka med 

att vara ordförande också? 

– Att vara ordförande är ett ideellt, oavlönat arbete 

och måste därför kunna utföras på fritiden; jag har 

ett heltidsjobb vid Sveriges Lantbruksuniversitet 

att sköta också. Men en del andra uppdrag har jag 

börjat avveckla för att hinna med ordentligt. Och så 

har jag ju en utmärkt styrelse och klok kanslipersonal 

till min hjälp, som tur är. 

Varför är fåglar viktiga och angelägna? 

5 

– För det första så är det roligt med fåglar! De 

är fascinerande varelser, både vad gäller utseende, 

beteende och ekologi. Dessutom är det viktigt 

med fåglar, eftersom de fyller en oersättlig nisch i 

ekosystemen; de kan ses som en sorts indikatorer på 

hur det står till med vår miljö, och hur vi människor 

klarar att värna naturen. Fåglarna är därtill viktiga 

för sin egen skull, och så finns det faktiskt forskning 

som visar att människor mår bättre i omgivningar 

där det finns fåglar. 


FOKUS Jordbruksfåglar text Niklas Aronsson 

LEVANDE 

JORDBRUK? 

Jordbruksfåglar. Sedan mitten 

av 1970-talet har de flesta 

sånglärkor, tofsvipor, starar 

och stenskvättor försvunnit. 

Vi har mindre än hälften kvar 

av dessa arter och de fortsätter 

att gå dåligt. Möjligen kan 

man säga att det nu går lite 

mindre dåligt för fåglarna i 

odlingslandskapet – nedgången 

ser ut att ha planat ut och 

stabiliserats på en lägre nivå 

än för några decennier sedan. 

Men för några arter fortsätter 

resan nedåt 

22 vår fågelvärld | 3.2018 

Lena Kempe är uppvuxen i Horn, 

mellan Skövde och Mariestad i 

Västergötland. Det är ett bördigt 

område. Sjön Östen ligger bara 

några kilometer bort. Sjön har 

sänkts flera gånger för att frigöra 

mer åkermark. Lena har bott här 

i hela sitt 70-åriga liv och sett förändringarna 

i fågellivet. 

– Det är skrämmande hur mycket som har försvunnit. 

Jag är väldigt pessimistisk. Det har rasat så fort, 

säger hon. 

Lena minns en barndom full av gulärlor, storspovar, 

vaktlar, kornknarrar och tofsvipor. Hon 

beskriver sig praktiskt tagen uppvuxen i diket med 

blommor, fjärilar och bin. Idag är det mesta borta. 

– Det plöjs ända ut till vägarna. Dikesrenarna är 

nästan bort, liksom åkerholmarna, och buskridåerna. 

Runt hennes lilla hus breder åkrarna ut sig i alla 

väderstreck. I väster tornar Billingen upp sig. Det är 

i slutet av april. Flyttfågelsträcket pågår för fullt. Vi 

går ned till Lenas tomtgräns och lyssnar. Pilfinkarna 

tjattrar i ett snår, och bland dem en och annan 

gråsparv. Ute på fältet hör vi efter en stund ett par 

sånglärkor. En sädesärla flyger förbi och en storspov 

spatserar lite förvirrat omkring i vallgrödan som 

redan är högre än spoven. 

– Det har gradvis minskat med fågel här. Liksom 

insekter. Jag vet inte varför de har försvunnit. I fjol 

hade jag inte en enda nässla med nässelfjärilar, och 

i brevlådan har jag inte ens tvestjärtar längre, säger 

hon. 

– Det är många som håller med mig om detta. 

Bönderna kanske förstår att insekter behövs men 

inser inte att de tar bort deras livsmiljö. 

Vi sätter oss i Lenas Saab för att åka till sjön 

Östen, några kilometer bort. Just som vi ska köra 

iväg pekar hon mot åkern på andra sidan vägen. 

FOTO: NIKLAS ARONSSON



Jordbrukslandskapet i Västergötland är intensivt 

odlat, liksom på många andra platser i landet. 

Storspovar och buskskvättor (till höger) har svårt 

att finna sig tillrätta i högeffektiva odlingar. 

vår fågelvärld | 1.2016 23

FOKUS 

Jordbruksfåglar 

– Där låg det en åkerholme i fjol, men nu är den 

borta. Det häckade rapphöns i kanten, säger hon. 

Det tar inte många sekunder att upptäcka 

rapphönorna. De knatar fram och tillbaka över det 

område som förra året var en bra boplats, men som 

nu är som vilken högproduktiv åkerlapp som helst. 

Halvvägs till Östen undrar jag över en åkerholme 

som trots allt ligger där mitt i åkern. Det visar sig 

vara ett fornminne, en gammal gravplats, som är 

skyddad och inte får tas bort. 

Vi stannar till vid Nils Mats-gården i Östens 

utkant. Vi letar efter stenskvättor, men hittar inte en 

enda. Inga buskskvättor heller för den delen. Tranor 

tutar, och två sångsvanar lyfter. På avstånd sitter 

en havsörn i en torraka. Kanske lite tidigt, men ändå 

inte. Det är trots allt slutet av april. 

– Jag är snart borta, men jag tänker på nästa generation, 

något måste göras. Framför allt måste man 

börja spara buskar för att det ska uppstå lä där insekter 

kan trivas. Se till att de åkerremsor man inte 

odlar sparas. Liksom blommande träd, till exempel 

sälgar som ger mat till tidiga humlor, säger Lena. 

DEN BILD LENA ger av det moderna odlingslandskapet 

delas av många. Men finns det då ingen politisk 

styrning av hur vi vill att framtidens landskap ska se 

ut? Jo, det gör det. I botten finns ett antal miljömål 

som antagits av Sveriges riksdag. Dessa 16 miljömål 

beskriver tillståndet i miljön som miljöarbetet ska 

leda till. Det är miljömål som utarbetats i Sverige, 

för svenska förhållanden. Arbetet leds av Naturvårdsverket, 

men en rad andra myndigheter är 

inblandade. 

Varje år sker utvärderingar av miljömålen utifrån 

ny tillgänglig statistik. Svensk fågeltaxering i Lund 

publicerar varje år årsrapporten Övervakning av 

fåglarnas populationsutveckling. I denna presenteras 

indikatorer för några av de 16 miljömålen, bland 

annat för Ett rikt odlingslandskap, det miljömål som 

känns mest relevant för jordbruksutvecklingen. 

Svensk fågeltaxering samlar varje år in statistik 

med hjälp av inventerare. Dessa går sedan 1975 

särskilda sommarpunktrutter, och sedan 1998 även 

standardrutter. Genom att göra index av ett antal 

fåglar i jordbrukslandskapet och deras populationsutveckling 

får man ett mått på hur bra det går för 

jordbruksfåglarna. Detta mått kan sedan användas 

som en pusselbit i arbetet att utvärdera hur bra vi 

lever upp till miljömålet Ett rikt odlingslandskap. På 

www.sverigesmiljomal.se kan man läsa om miljömålen. 

Här konstateras bland annat: ”Den biologiska 

mångfalden och kulturmiljöerna är beroende 

av ett fortsatt jordbruk, men också av vilka metoder 

som används. Bland annat är betande djur en förutsättning 

för att bevara artrika betesmarker. I delar 

av landet har jordbruket blivit allt mer specialiserat 

Lena Kempe från Horn i 

Västergötland har följt fåglarna 

i hela sitt liv och sett 

nedgången av jordbruksfåglar 

med egna ögon. 

och intensivt, medan marker på andra håll inte 

brukas längre och många gårdar läggs ned. Båda 

trenderna leder till att många arter och naturtyper i 

odlingslandskapet hotas.” 

Så långt rätt okontroversiellt. Sedan den stora 

utmaningen: ”Metoderna för att bruka odlingslandskapet 

måste anpassas så att de bevarar och utvecklar 

natur- och kulturvärdena. Samtidigt måste det 

vara möjligt att driva jordbruk på ett rationellt och 

konkurrenskraftigt sätt.” Detta kan upplevas som åtminstone 

paradoxalt, kanske till och med oförenligt. 

ÅKE LINDSTRÖM VID Lunds universitet, ansvarig 

för Svensk fågeltaxering, menar att det har skett en 

stabilisering för jordbruksfåglarna på senare år, men 

på en lägre nivå än innan. Störst är nedgångarna 

för jordbruksfåglarna om man tittar på materialet 

för sommarpunktrutterna som har data från 1975. 

Standardrutterna som kom i gång 1998 visar på en 

mindre nedgång. Detta gäller för det index av arter 

som bestämts av EU. För Sveriges del innehåller det 


FOTO: JOHN LARSEN 


15 arter, bland annat saknas stenskvätta. 

I bedömningen av hur bra vi lyckas mot de 

svenska miljömålen används ett annat index med 

totalt 13 arter; fyra som har ökat (ladusvala, sydlig 

gulärla, hämpling och pilfink), två som är oförändrade 

(törnsångare och törnskata), och sju som 

minskar (tofsvipa, storspov, sånglärka, stenskvätta, 

buskskvätta, stare och gulsparv). I årsrapporten 

för 2017 från Svensk fågeltaxering skriver författarna: 

”Indikatorerna är beräknade från år 2002. 

Valet av startår beror på att det var från detta år som 

antalet inventerade rutter kom upp i en nivå där det 

var möjligt att även göra en regional uppdelning.” 

Vidare: ”Över de 16 år som indikatorerna speglar 

har få dramatiska förändringar skett. Indikatorn för 

Ett rikt odlingslandskap har en svagt nedåtgående 

trend, men har ökat något två år i rad.” Alltså ingen 

större dramatik under denna period, vilket sannolikt 

beror på att nedgången stannat av för i alla 

fall tillräckligt många arter för att indexet ska kunna 

ligga tämligen stilla. 

– Vad vi kan se är att det går bäst för jordbruksfåglarna 

i södra Sverige, sedan går det allt sämre ju 

längre norrut vi kommer. Det tror jag kan kopplas 

till att nedläggningen av jordbruk framför allt sker 

längre norrut, säger han. 

FÖR VISSA AV arterna fortsätter också den kraftiga 

nedgången. Som för sånglärka och stenskvätta. Om 

stenskvättan skriver ArtDatabanken: ”I Sverige 

har stenskvättan varit relativt vanlig över hela 

landet. Förekomsten är framför allt knuten till 

jordbrukslandskap, kust och fjäll, men även öppna 

industriområden, byggplatser med mera utnyttjas. 

Sedan 1975 har stenskvättan minskat kraftigt och 

uppskattningar från Svensk Fågeltaxering antyder 

att beståndet mer än halverats till idag. Den största 

minskningen skedde under perioden 1975–1985, 

men den negativa trenden fortsätter i mindre takt.” 

I ett upprop på Facebook skrev Per Undeland 

nyligen om en genomgång av antalet häckande stenskvättor 

i Dalsland för 2017. Noll par var konstaterade 

med häckningskriterier och inga observationer 

alls fanns från juli månad. I ett mejl till skådare i 

Dalsland skrev han: ”Ni som skådat länge i Dalsland 

minns säkert att stenskvättan förr var en ganska 

vanlig häckfågel. Idag är den möjligen försvunnen 

som häckfågel på Dal. En sökning på Artportalen 

visar 0 rapporter i kategorierna ”Trolig reproduktion” 

och ”Säkerställd reproduktion” för åren 2016 - 

2017. Inte heller några rapporter i juli månad under 

dessa år.” 

Stenskvättan är 

en av de arter som 

fortfarande minskar i 

odlingslandskapet. 


Av landets buskskvättor 

häckar majoriteten på kalhyggen 

och på myrar, och 

inte i odlingslandskapet. 


FOKUS 

Jordbruksfåglar 

Ett rapphönepar vimsar 

omkring på åkern där det 

så sent som ifjol fanns en 

åkerholme där de häckade. 

En studie 

av 

stenskvättor 

som pågått i 

25 år i Uppland 

visar 

bland annat 

att stenskvättornas 

ungar 

väger 2,5 

gram mindre 

än när projektet 

startade. 

Slutsatser från Artportalen är vanskliga att dra 

då man inte vet i vilken utsträckning observationer 

hamnar i Artportalen, hur många skådare det finns 

i ett visst område, eller om rapportörerna använder 

sig av häckningskriterier när de rapporterar. Men 

enligt Fåglarna i Sverige (2012) uppskattades beståndet 

av stenskvätta i Dalsland 2008 till 1 200 par. 

NÅGRA AV ORSAKERNA till nedgången för jordbruksfåglarna 

är mer intensivt brukade jordar 

med få kantzoner, och med stora sammanhängande 

ytor som sprutas med synnerligen effektiva 

insektsmedel. Detta gör att det finns färre insekter 

i det intensivt brukade landskapet, vilket i sin tur 

ger sämre förutsättningar för de fåglar som lever 

där att klara sina ungar. En studie av stenskvättor 

som pågått i 25 år i Uppland visar bland annat att 

stenskvättornas ungar väger 2,5 gram mindre än 

när projektet startade. En kraftig varningssignal. En 

annan viktig orsak till nedgången för flera jordbruksarter 

är nedläggningen av jordbruk, framför 

allt längre norrut i landet. Det har gett habitatförluster 

när dessa uppodlade ytor växer igen. Sedan 

2010 har projekt med lärkrutor funnits i landet. 

Initiativet togs av Upplands ornitologiska förening 

efter en brittisk förebild. BirdLife Sverige tog snart 

över och startade Projekt sånglärka. Genom åren 

har upp mot 20 000 lärkrutor skapats i åkrar över 

hela landet. En lärkruta är en 20 kvadratmeter stor 


yta i åkern där bonden har lyft på såningsmaskinen. 

Här blir vegetationen lägre och mer insektsrik. 

De senaste åren har Lantmännen varit en del av 

projektet. Nyligen publicerades en studie, den första 

från Sverige, som utvärderar lärkrutornas effekt 

på sånglärkan. Bakom studien, som bekostats med 

medel från WWF, står Sönke Eggers, forskare vid 

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Dessutom har 

BirdLife Sverige och Lantmännen varit med och 

stöttat. Studien ger underlag för viss optimism. Det 

är något fler sånglärkerevir per hektar på fält med 

lärkrutor än utan, effekten blir också större om det 

anläggs fler lärkrutor per hektar. Det är inga dramatiska 

effekter, men ändå signifikanta. 

TILLBAKA TILL MILJÖMÅLEN. Naturvärdena ska inte 

bara bevaras, utan även utvecklas. Men om flera arter 

i odlingslandskapet fortsätter att gå tillbaka visar 

det att vi rör oss bort från miljömålet Ett rikt odlingslandskap. 

Risken är stor att vi i delar av landet 

bara får Ett odlingslandskap. Lärkrutor är ett sätt att 

väcka opinion och skapa medvetande om jordbrukslandskapets 

utveckling. För Lena Kempe i Horn i 

Västergötland är det måhända en klen tröst. Någon 

snabb förändring mot det landskap som fanns där 

för 50 år sedan är osannolik, men signaler finns från 

jordbruksindustrin, till exempel Lantmännen, att 

den vill vara med och bevara mångfalden, också i 

odlingslandskapet. 


Skådarmässa på Fågelvägen, sydöstra Öland 6–21 oktober 

En fantastisk höstupplevelse för hela familjen! Äta, Bo, Sova, Leva...... 

◗ Gårdsmarknad. 

◗ Närproducerad mat. 

◗ Kaffe och hembakat. 

◗ Naturbokhandel. 

◗ Natur och kulturguidningar. 

◗ Massor av pedagogiska aktiviteter för barn och ungdomar. 

◗ Glesbygdsbiograf. 

◗ Bildvisning och föreläsningar. 

◗ Livemusik. 

◗ Konst. 

◗ Pubkvällar. 

◗ Yoga. 

Ett brett utbud av övernattningsmöjligheter erbjuds: 

camping, stuga, B&B, Bo på lantgård eller hotellstandard. 

Boka din höstresa redan nu: www.fagelvagen.com 

F Å G E LV Ä G E N 

Arrangör: Intresseföreningen Fågelvägen sydöstra Öland. 

S Y D Ö S T R A Ö 

L A N D F Ö R R I K A R E U P P L E V E L S E R 

Rädda sånglärkan, köp en lärkruta 

De senaste 35 åren har tre av fyra sånglärkor 

försvunnit från våra svenska åkermarker. 

Hjälp oss att rädda sånglärkan! 

För 100 kronor kan du köpa en lärkruta. Bonden avstår från skörden, 

lyfter på såmaskinen och då skapas en miljö där sånglärkan 

kan födosöka. Sånglärkan vill ha variation i odlingslandskapet och 

inte alltför tät och hög vegetation. I åkermark med lärkrutor ökar 

antalet sånglärkor med upp till 60 procent. 

Läs mer: birdlife.se/sanglarkan 

Köp en lärkruta genom att sätta in 100 kronor. 

Märk din inbetalning med ”lärkruta”. 

Bankgiro 

Plusgiro 

900-5653 

90 05 65-3 

Swish 123 - 900 56 53 

Om lärkrutan är en present ange mottagarens postadress och din 

egen e-postadress så vi kan skicka gåvobevis via post. Om du köper 

lärkrutor för egen del behöver vi endast din e-post för att skicka 

tillbaka ett bevis som du själv kan skriva ut. 

SVERIGE 


POPULÄRVETENSKAP 

Häckningsstrategier 

text Staffan Ulfstrand | illustrationer N. Jonas Englund 

Var hjälpsam – 

men bara om det lönar sig 

Länge trodde vetenskapen att fåglar 

hörde till de mest monogama i djurens 

värld. Senare forskning har visat att 

så inte alltid är fallet. Skälen till det är 

många, och bygger på evolutionära fördelar. 

Purpurkronad blåsmyg. Oljemålning. 


Den vanliga uppfattningen är att 

ungarna i ett fågelbo har samma 

mamma och samma pappa och 

alltså är helsyskon. Halvt på 

skämt och halvt på allvar har det 

ibland sagts att gruppen fåglar 

kännetecknas av att ha fjädrar 

och att leva parvis – och hos 

flertalet (men dock långt ifrån alla) arter är det 

onekligen en hona och en hanne som tillsammans 

genomför fortplantningsprojekten. 

Men nu har en rad nya undersökningar visat att 

det faktiskt finns gott om arter som lever enligt helt 

andra mönster än den strikta monogami som förr 

sågs som ”normalfallet” i fåglarnas värld. En hanne 

som matar en kull med ungar behöver inte nödvändigtvis 

vara far till alla, eller ens några, av ungarna, 

utan det kan vara någon eller några av hannarna i 

grannreviren som befruktat honan. 

Hos en hel del fågelarter har man efter noggranna 

studier funnit att individer, som trots att de 

definitivt inte är föräldrar till ungarna likväl bidrar 

mer eller mindre energiskt till deras försörjning. 

Ibland ser det ut som rena rama ”socialhjälpen”, 

men närmare undersökningar brukar visa att beteendet 

– givetvis – inte är så altruistiskt som det kan 

se ut. Snarare verkar det vara ett sätt att höja sin 

status och inte minst sin attraktionsförmåga inför 

kommande parbildningsprocesser. 

Den strikta monogami som förr ansågs vara ett 

av fågelklassens kännetecken (med undantag naturligtvis 

för avvikare som till exempel tjäder och orre) 

är inte alls en så dominerande strategi som man 

trott. Även hos arter, där hanne och hona bildar varaktiga 

par, kan åtskilliga av ungarna ha annan pappa 

än honans partner ... 

EN MÖJLIG ORSAK till att en individ, som inte är förälder 

till någon av ungarna i en kull, likväl hjälper 

till med revirförsvar och matning och andra bestyr, 

kan vara att den i själva verket är ett ”storasyskon”, 

det vill säga härrör från en tidigare kull. Att hjälpa 

släktingar, och i synnerhet syskon som man ju har 

stor genetisk överensstämmelse med, är en strategi 

som det naturliga urvalet givetvis gynnar. Ibland är 

det de egna föräldrarna som får bistånd, vilket kan 

leda till att hjälparen får fler syskon. Och att stanna 

hemma har faktiskt åtskilliga fördelar. Bland annat 

ökar det individens utsikter att en vacker dag ärva 

reviret, vars resurser den har riklig erfarenhet av – 

en erfarenhet som troligen förbättrar dess förutsättningar 

att i en framtid själv producera talrika 

avkomlingar. Inte minst förekommer detta system 

med hemmastannande ”ungdomar” inom fågelgrupper 

där individerna i genomsnitt lever långa liv, 

som till exempel papegojor och kråkfåglar. 

Hos en hel del fågelarter verkar släktrelationerna 

faktiskt spela en betydligt viktigare roll än 

man tidigare anat. Särskilt tydligt är detta hos arter 

där individerna har goda utsikter att leva under 

flera eller till och med många år, medan det mer 

sällan iakttagits hos ”småttingar”, som ju för det 

mesta bara lever något eller på sin höjd ett par år, 

och vars häckningsvanor kännetecknas av att ”det 

är bråttom”. 

ATT HÄCKA I varandras närhet kan innebära avsevärda 

fördelar, även hos arter där paren i och för 

sig håller styvt på revirgränserna. Vaksamhet och 

eventuellt även försvar mot rovfåglar, äggtjuvar och 

andra faror blir en samfälld angelägenhet och därmed 

effektivare än hos ett ensamlevande fågelpar. 

Grannar kan vara till stor glädje för pigga hannar, 

som – om möjlighet yppar sig – gärna hälsar på och 

befruktar honorna i angränsande revir. 

Hos vissa arter håller ett antal yngre, ännu inte 

fortplantningsdugliga, individer till inom häckande 

pars revir. Det kan vara avkomlingar, men inte nödvändigtvis. 

Visserligen innebär deras närvaro att det 

blir en viss konkurrens om födoresurserna, men den 

betyder också större vaksamhet och försvarsförmåga 

mot olika slags predatorer. Och en vacker dag 

är det dags för dem att kamma hem ett eftertraktat 

arv – ett rikt revir som de har stor erfarenhet av att 

vistas i. 

I Polen har en synnerligen omfattande studie 

ägnats åt ett bestånd av koltrastar. Till de mest 

intressanta upptäckterna hör att häckande par inte 

så sällan ägnar sig åt att adoptera andra pars nyut- 

PRECISA BIOTOPKRAV 

◗ Flytt ger omrörning 

Om en art har mycket precisa 

krav på sin häckningsmiljö 

finns risken att den 

kommer att trivas endast 

på vissa platser långt ifrån 

varandra, vilket kan leda 

till att de olika bestånden 

blir isolerade. Det kan i sin 

tur leda till parning mellan 

släktingar och därmed risk 

för inavelsdefekter. I en 

ny undersökning har man 

studerat dessa problem, 

och då haft rörhönan som 

objekt. Det är ju en art 

som helst häckar i små 

sötvattensdammar, och 

dess population blir därför 

fördelad på ett antal sinsemellan 

isolerade bestånd 

Den 

strikta 

monogami 

som förr ansågs 

vara ett 

av fågelklassens 

kännetecken 

(med 

undantag 

naturligtvis för 

avvikare som 

till exempel 

tjäder och 

orre) är inte 

alls en så 

dominerande 

strategi som 

man trott. 

Tvingas till incestuöst leverne 

– i synnerhet inom regioner 

där vintern är mild och 

rörhönsen stannar kvar på 

häckplatsen året runt. Men 

där vintrarna är stränga 

och de flyttar, är förutsättningarna 

för ”omrörning” i 

beståndet givetvis bättre. 

◗ Stannfåglar konserverar 

I södra Europa, där 

rörhönsen är stannfåglar, 

ökar följaktligen graden 

av släktskap mellan individerna 

i en viss damm eller 

en viss park, vilket i sin tur 

ökar risken att de alstrar 

genetiskt defekta ungar. En 

forskare tog itu med att undersöka 

det här problemet 

och kom fram till att där 

inget, eller nästan inget, 

inflöde av nya individer 

förekom ägnade sig många 

av de unga rörhönsen åt att 

hjälpa de par som fanns på 

plats, och som bevisligen 

producerade ungar. De 

avstod däremot i allmänhet 

från egen fortplantning. Då 

och då inträffade emellertid 

”katastroflägen”, och då 

bildade de yngre honorna 

par med sin pappa. 

◗ Referenser 

Riehl, C. 2017. Kinship and 

incest avoidance drive 

patterns of reproductive 

skew in cooperatively 

breeding birds. Amer. 

Nat. 190: 777-781. 


POPULÄRVETENSKAP 

Häckningsstrategier 

I AUSTRALIEN OCH på Nya Guinea finns ett trettiotal 

arter tillhöriga en familj, Maluridae, som ibland 

kallas blåsmygar. Åtminstone vissa av arterna i den 

familjen ser ut som färgglada gärdsmygar och håller 

liksom dem stjärten rakt i vädret. En av arterna i 

denna familj heter Malurus coronatus, och hos den 

visade det sig att boungarna matades dels av sina 

föräldrar, dels av ett antal andra ”vuxna” fåglar, som 

vid närmare granskning visade sig vara ungarnas 

äldre syskon. Genom denna aktivitet förbättrade de 

ju sina nära släktingars överlevnadschanser, vilket 

är en god sak, men dessutom – och kanske framför 

allt – ökade de sina egna chanser att så småningom 

ärva reviret och producera egna avkomlingar. Det 

häckande paret såg ut att acceptera deras närvaro 

utan protester. Tacka för det – det var ju gratis 

arbetskraft! 

flugna ungar, som å sin sida tycktes agera ungefär 

som om den händelsen var exakt vad de förväntade 

sig eller rentav strävade efter. 

De trastpar som tog hand om ungarna behandlade 

dem som om de vore deras egna. I några fall 

adopterade ett koltrastpar en eller ett par ungar av 

björktrast, en art som i studieområdet var ungefär 

lika talrik som koltrasten men som aldrig adopterade 

koltrastungar. 

De polska forskarna medger att de inte har en 

susning om varför koltrastarna då och då adopterade 

björktrastungar. En idé är att ”inlånade” 

individer oavsett art kan minska risken för parets 

egna ungar att falla offer för predatorer, men den 

möjligheten har inte kunnat undersökas. 

Rörhöna. Oljemålning. 

HOS KNAPPT TIO procent av de cirka 9 000 fågelarter 

som befolkar vår planet har man observerat att 

vissa individer avstår från egen häckning och i stället 

ägnar sig åt att bistå häckande par i deras arbete 

med ruvning och framför allt med matning av deras 

ungar. Åtskilliga förslag har förts fram för att försöka 

förklara denna ”osjälviskhet”. Är hjälparen släkt 

med dem han hjälper, då hjälper han ju sig själv (det 

vill säga sina egna arvsanlag) genom sina insatser – 

ett exempel på vad som ibland kallas ”dold egoism”. 

Men hos åtskilliga arter har även icke-besläktade 

individer mer eller mindre intensivt setts ägna sig 

åt att hjälpa till med ungmatning, vakthållning och 

andra bestyr hos de häckande paren. 

De undersökningar som syftat till att försöka lösa 

denna gåta har haft svårt att komma fram till övertygande 

slutsatser. I vissa fall är det helt enkelt ont 

om lediga revir, och då måste ungdomarna tillbringa 

väntetiden på något sätt, och att hjälpa ett häckande 

par med bevakning och ungmatning är ett sätt att få 

en fristad. Förr eller senare dör ju dessutom värdfåglarna, 

och då är det en fördel att vara på plats och 

kunna ta över det ledigblivna reviret. 

De häckande fåglarna tolererar ofta närvaron 

av de väntande individerna, som ju bidrar till deras 

egen fortplantningsframgång. Dessutom: om det 

kommer en rovfågel, är det ju inte osannolikt att det 

blir en av dessa hjälpare som den hugger – skönt för 

värdparet, inte sant? 

Referenser 

Browning, L. E. & 4 andra förff. 2012. Kin selection, not group 

augmentation, predicts helping in an obligate cooperatively 

breeding bird. Proc. Roy. Soc. B279: 3861-3869. 

Kingma, S.A. 2017. Direct benefits explain interspecific variation 

in helping behaviour among cooperatively breeding 

birds. Nature Comm. 8 # 1094. 

Wysocki, D. & 2 andra förff. 2018. Fledgling adoption in 

European blackbirds: an unrecognized phenomenon in a 

well-known species. Behavioral Ecology 29: 230-235. 


Facebook “f” Logo CMYK / .eps Facebook “f” Logo CMYK / .eps 

VcSmart 

10x30 / 14x30 

NYHET! 

Skakfri upplevelse med Kenko VcSmart 

MED VC 

Kenko VcSmart 10x30 / 14x30 

- kompakt kikare med bildstabilisering 

och avancerad optik 

När man tittar igenom en högförstorande 

kikare upplever man det ofta svårt att hålla 

den tillräckligt stilla. Bilden hoppar och 

skakar vilket gör det svårt att urskilja detaljer. 

Men tack vare inbyggd bildstabilisering ger 

Kenko VcSmart en behagligt lugn och skarp 

bild som gör det enkelt att studera de olika 

delarna i exempelvis ett landskap, en fågel 

eller andra slags djur. Den gör det också 

möjligt att skåda en längre tid innan ögonen 

tröttnar. 

www.focusnordic.se 

FocusNordic 


DJUPDYKNING 

FÅGLAR 

OCH FÄRG, 

DEL 2 

I fyra delar förklarar Magnus Ullman hur fåglarnas färger 

uppstår. Vad färgerna består av, och hur de har mejslats 

fram av evolutionen under årtusenden. 

I den andra delen behandlas det näst vanligaste pigmentet 

efter melanin – karotenoid. 

text och foto Magnus Ullman 

Karotenoider är efter melaniner de 

vanligast förekommande pigmenten 

hos fåglar, men de är långt ifrån lika 

frekventa som melaninerna, som 

finns hos alla fåglar. Karotenoidfärgerna 

varierar från blekt gul via 

orange till djupt scharlakansröd. 

Melaniner är pigment som fågeln själv bildar. Så 

är det inte alls med karotenoider – en fågel kan inte 

själv framställa dem. Alla karotenoidpigment som 

en fågel visar upp har den stoppat i sig via näbben 

och matsmältningsapparaten. De enskilda karotenoidmolekylerna 

transporteras via blodomloppet 

till sin rätta plats på näbb, hud eller den växande 

fjädern. 

Att få tag på tillräckliga mängder karotenoider är 

således viktigt. Transporten av molekylerna genom 

kroppen är en delikat affär liksom deponeringen i 

fjädern eller mjukdelarna. Fullgoda karotenoidfärger 

signalerar med andra ord god hälsa och vitalitet. 

Men systemet är känsligt och karotenoidfärger 

varierar mer än andra färger inom en art. 

Magnus Ullman är 

mångårig medarbetare i 

Vår Fågelvärld och en av 

våra experter som svarar 

på läsarnas frågor under 

vinjetten Fråga experten. 

Han har genom åren gett 

ut ett stort antal böcker 

om fåglar. 

Karotenoidpigment hos fåglar är i grunden 

antingen gula eller röda pigment i ren form. Färgtonen 

– det vill säga själva nyansen av gult, orange, 

rosa eller rött – beror på blandningen av gula och 

röda karotenoider. Färgens mättnad beror på hur 

tätt pigmenten har deponerats i fjädern – i de mest 

intensivt röda partierna hos rosenfinken sitter 

pigmenten tätt. 

Inte bara fjädrar kan färgas av karotenoider utan 

även ben, fötter och näbb. Exempelvis ägretthägern 

har huvudsakligen gulaktig näbb som ungfågel och i 

vinterdräkt. Hos rasen egretta i Nord- och Sydamerika 

blir näbben gulorange med mörk näbbrygg 

en kort tid under häckningen och hos rasen alba i 

Västpalearktis blir näbben övervägande svart under 

häckningen. Svärtan bildas av melanin som deponeras 

i näbben under häckningssäsongen och sedan 

försvinner. 

GULA KAROTENOIDER ÄR BETYDLIGT vanligare i 

naturen än röda, och förekommer i knoppar, frön, 

blad, frukter och insekter. Röda karotenoider finns 


land annat i räkor och andra skaldjur. 

Karotenoider får fåglarna alltså i sig via födan. Det 

är inte ovanligt att dessa pigment konsumeras och 

transporteras oförändrade till sin rätta plats på 

fjädern et cetera och det kan gälla gula såväl som 

röda pigment. 

I andra fall kan fågeln på kemisk väg förvandla 

gult pigment till rött, som sedan transporteras till 

sin plats på fjädern. Exempelvis finkar äter få röda 

pigment – de röda färger som är vanliga hos främst 

hannar utgörs i själva verket av ursprungligen gula 

pigment som fågeln själv syntetiserat till röda. 

Även en fågels gula färger kan vara ett resultat av 

att gula pigment kemiskt förvandlats utan att själva 

färgtonen justerats särskilt mycket. Däremot förekommer 

det aldrig att röda karotenoider förvandlas 

till gula pigment i en fågels dräkt. 

Tättingar äter huvudsakligen gula karotenoider, 

inte röda. Hos fåglar som endast har oförändrade 

karotenoidmolekyler förekommer inte rött eller 

orange, enbart gula färger. Talgoxe är ett sådant 

exempel. 

Andra grupper – exempelvis flamingor, vissa 

måsar, rosentärna och rosenskedstork – får i sig 

röda karotenoider genom att äta räkor och andra 

skaldjur, men de kan också omvandla gult pigment 

som de svalt via insekts- eller växtföda till rött. 

Som påpekades i Fåglar och färg, del 1 i Vår 

Fågelvärld 2/2018 stärker melanin fjädern och är 

därför vanligt i vingspetsar. Karotenoider har inte 

samma förstärkande effekt och i den mån det finns 

rött eller gult i vingen gäller det normalt sett inte 

själva vingspetsen. 

KAROTENOIDER BRUKAR VARA deponerade över 

ganska stora ytor som bröst, rygg, övergump eller 

huvud, men bildar vanligen inte fina, intrikata detaljmönster 

hos den enskilda fjädern. 

Möjligen är det komplicerat att detaljkontrollera 

hur karotenoider deponeras i fjädern – jämför 

med fotona av träsksångare och sånglärka i Vår 

Fågelvärld 2/2018 som visar hur exakt melanin kan 

distribueras i varje enskild fjäder. Men det finns 

undantag även bland karotenoiderna, till exempel 

sidensvansens smala, gula streck på vingspetsens 

ytterfan. 

Hannen av rosenfink måste vara rejält färgad av röda pigment för att framgångsrikt kunna 

konkurrera om en hona. För att bli det krävs föda rik på karotenoider som kroppen deponerar 

på rätt plats i dräkten. Skåne, maj 2013. 

Karotenoider färgar inte bara fjädrar utan är också viktiga för att färga exempelvis näbb och 

hud. Ägretthäger av rasen egretta, Florida, USA, februari 2011. 

SKILLNADER MELLAN OLIKA morfer – som ljus respektive 

mörk dvärgörn – beror alltid på skillnader i 

Inte bara fjädrar kan 

färgas av karotenoider 

utan även ben, fötter och näbb. 

Talgoxens föda innehåller inga andra karotenoider än gula och molekylerna deponeras i 

fjädern utan att ha modifierats. Här en hanne – generellt är de mer intensivt gula än honor. 

Skåne, februari 2007. 


DJUPDYKNING 

Lutein förekommer i 

trädens gröna blad och 

talgoxen får i sig pigmentet 

genom att äta larver som i sin 

tur har ätit av bladen. 

melaninpigmenteringen (se Vår Fågelvärld 2/2018). 

Däremot markeras skillnader mellan könen ofta 

via karotenoidfärgerna. Hos exempelvis finkar, 

hackspettar, minivetter och trupialer markerar rött 

ofta hankön. Motsvarande partier hos honor och 

ungfåglar är ibland gula, gulgröna eller gulorange 

eller mer eller mindre färglösa i samma ton som 

omgivande fjädrar. 

Däremot förekommer inte hos några fåglar att 

hannar har gult där honor och ungfåglar istället har 

rött. 

FÅGLAR SIGNALERAR VITALITET och god hälsa via 

sin fjäderdräkt och det gäller inte minst karotenoidbaserade 

färger. Bland annat experiment med 

burhållna fåglar – som inte fått i sig optimal föda 

och därför uppvisar onormalt bleka färger – understryker 

att födan är avgörande för prakten hos gula 

och röda färger. Kanariefåglar som ges föda utan 

karotenoider blir vita. 

Det är många enskildheter som ska fungera. 

Talgoxens bröst färgas gult med hjälp av en gul 

karotenoid som heter lutein. Lutein förekommer i 

trädens gröna blad och talgoxen får i sig pigmentet 

genom att äta larver som i sin tur har ätit av bladen. 

Men för ett intensivt gult bröst krävs dessutom blad 

som innehåller mycket lutein. Blad från träd och 

buskar i stadsmiljö innehåller mindre lutein är blad 

som växt på landet och detsamma gäller därmed 

urbana fjärilslarver jämfört med deras lantliga släktingar. 

I slutändan får stadens talgoxar blekare gult 

bröst än talgoxarna ute i fria naturen. 

Det har också kunnat visas att ruggande hannar 

av husfink som anlägger mättat rött bröst har högre 

koncentration av karotenoidpigment i sina inälvor 

än hannar som anlägger en blekare dräkt. 

Större flamingo lever huvudsakligen av ryggradslösa djur och i mindre utsträckning av alger, 

frön och andra växtdelar. Födan innehåller rejäla mängder röda karotenoider men kan också 

innehålla en del gula karotenoider som fågeln själv omvandlar till röda pigment. Till skillnad 

från melanin förstärker karotenoider inte fjädern och även rödvingade fåglar har ofta svarta 

vingspetsar. Iran, januari 2016. 

HOS HUSFINKEN HAR hannar med mättat rött bröst 

större attraktionskraft på honor än hannar med 

blekare eller gulaktigt bröst. Men inte bara färgens 

kvalitet utan också storleken på det röda partiet är 

viktig – ju större rött fält desto högre attraktionskraft. 

Genom att presentera hannar med olika kombinationer 

av färgton och storlek på det röda fältet 

Hos rosenskedstorken är större delen av fjäderdräkten röd eller rosa och de flesta fjädrarna 

är tämligen enfärgade – de rödaste med tätt sittande huvudsakligen röda pigment medan 

samma pigment distribuerats glesare i de rosa fjädrarna. Hos fåglar med karotenoidfärger 

förekommer ofta stora färgade ytor. Florida, USA, januari 2011. 


för honorna har man dessutom lyckats demonstrera 

att mättat röd färg är viktigare än ett stort rött parti. 

Också för gulsparv har konstaterats att mättnaden 

hos den gula färgen är viktigare för attraktionskraften 

än färgens utbredning. 

Honor av exempelvis husrosenfink och röd 

kardinal tar dessutom ett klokt beslut om de baserar 

sitt partnerval på den röda intensiteten hos hannarna 

– riktigt röda hannar levererar nämligen mer 

föda till ungarna än blekt färgade hannar. 

Också för gulsparv har 

konstaterats att mättnaden 

hos den gula färgen är 

viktigare för attraktionskraften 

än färgens utbredning. 

Även om gult och rött 

oftast täcker rejäla fält 

så finns det undantag. 

Sidensvansen har smala, 

distinkta gula kanter på 

handpennespetsarna och 

dessutom röda vaxliknande 

bihang på armpennespetsarna. 

Skåne, november 

2008. 

Hos karolinaspetthannen 

är både nacken och hjässan 

röda medan honan har 

röd nacke men grå hjässa. 

Juvenila fåglar har ett i 

stort sett helt grått huvud. 

En stor yta intensivt rött är 

en tydlig markör för adult 

hanne. Florida, USA, januari 

2011. 


DJUPDYKNING 

För hannar av husfink är tillgång till föda rik på karotenoider 

viktig under ruggningen så att mättat röda bröstfjädrar 

växer ut. Här en blek fågel som uppenbarligen inte fått i 

sig tillräckligt med karotenoider och som kan få svårt att 

attrahera en hona. Delaware, USA, september 2015. 

Det är en sak att vara tilldragande för honor i 

samband med häckningen och en helt annan att ha 

hög status i flocken och att sätta respekt i konkurrerande 

hannar. I varje flock finns en mer eller 

mindre väl definierad hackordning som innebär att 

högre social status har första tjing på maten framför 

individer med lägre status. I en väl etablerad flock 

är varje fågels position väldefinierad. 

Men när man möter främlingar behöver den 

inbördes relationen fastställas. Det kan ske genom 

slagsmål – men bättre för alla parter är om saken 

kan lösas utan blodvite. Hos gråsparv och talgoxe är 

storleken på bröstets svarta teckning en statusmarkör 

– det vill säga utan att ryka ihop kan två fåglar 

avgöra vem som har den högre statusen (om de går 

så långt som till att börja slåss spelar inte det svarta 

fältet längre någon roll, då är det enbart kroppstyrkan 

som är avgörande). 

Även om det röda bröstet avgör en husfinks 

eller en röd kardinals attraktionskraft på honorna 

har man kunnat konstatera att den röda färgen inte 

signalerar social status. 

Hos rubinnäktergalar (släktet 

Calliope) markerar röd 

strupfläck hanne medan 

honornas strupe mest är 

”färglös”. Det råder inte 

någon tvekan om att denna 

svartbröstade rubinnäktergal 

är en hanne. Kazakstan, 

maj 2011. 

Adult hanne av rosenfink 

med gula istället för röda 

partier på huvud, bröst, 

rygg och vingtäckare som 

kan leda till att han få svårt 

att attrahera en hona. 

Skåne, juni 2017. 


När det gäller pingviner 

så kan deras föda innehålla 

gula pigment, men kemiska 

analyser har visat att de 

molekyler som färgar pingviners 

fjädrar gula är av helt annat 

slag, och i själva verket produceras 

av pingvinerna själva. 

MEDAN KAROTENOIDER FÖREKOMMER i många 

fågelgrupper, speciellt bland tättingarna, finns ett 

par andra pigment som är begränsade till betydligt 

färre arter. 

Papegojor skiljer ut sig genom att själva producera 

sina gula och röda pigment, psittacofulvin. 

När det gäller pingviner så kan deras föda innehålla 

gula pigment, men kemiska analyser har visat 

att de molekyler som färgar pingviners fjädrar gula 

är av helt annat slag, och i själva verket produceras 

av pingvinerna själva. Detta ännu föga studerade 

pigment, spheniscin, resulterar hos bland annat 

macaronipingvin och kungspingvin i fluorescerande 

gula och gulorange färger med en alldeles särskild 

lyster. 

FÅGLAR RÅKAR DÅ och då ut för genetiska defekter 

i fjäderdräktens färger. Det är oftast melaninerna 

som drabbas medan det är mycket ovanligt med 

mutationer som innebär förändringar i karotenoidpigmenteringen. 

Till exempel är en albino steglits helvit förutom 

det röda på huvudet och det gula på vingarna som 

är intakt. En albino ägretthäger får under häckningstiden 

inte svart näbb eftersom melanin inte 

kan produceras. Det innebär att den har ungefär lika 

gul näbb som under vinterhalvåret men ser i övrigt 

ut som normalt. 

Färgfel vad gäller karotenoiderna har istället 

vanligen miljömässiga orsaker (se ovan), det vill 

säga att fågelns föda inte innehåller tillräckligt med 

röda eller gula pigment. Hos röda fåglar kan felet 

också bestå i att kroppen inte korrekt omvandlar 

gult pigment till rött. Resultatet blir hur som helst 

att fågeln signalerar ”Här står inte allt riktigt rätt 

till”. 

Hos husfinken är det inte alldeles ovanligt med 

suboptimala (bleka eller gulaktiga) hannar. Men det 

förekommer även hos rosenfink, dock mer sällan. 

Att honor av röd kardinal attraheras av den intensiva färgen är klokt, eftersom knallröda 

hannar är duktigare på att mata ungarna än bleka hannar. Men den röda färgens intensitet 

markerar däremot inte social status hannar emellan. Florida, USA, december 2014. 

Till skillnad från nästan alla andra fåglar producerar pingviner själva det pigment som ger 

deras fjäderdräkt de magnifika gula och orange kulörerna. Kungspingvin, Sydgeorgien, 

november 2011. 


RESEREPORTAGET 

Sydfjällen 

FJÄLLEN 

FRÅN EN 

ANNAN SIDA 

FOTO: NICLAS AHLBERG 

Fjällabbar är en av de 

finaste fågelupplevelserna 

på Flatruet i Härjedalen. 

36 vår fågelvärld | 1.2016

En lappsparv spanar 

av terrängen. 

Man behöver inte åka 

ända till Lappland för 

att få uppleva fjällens 

fåglar på närhåll. Landets 

södra fjällområden, 

i Dalarna och Härjedalen, 

bjuder faktiskt på 

det mesta. Mitten av 

juni är en bra tid för ett 

besök. 

text Eva Stenvång Lindqvist 

Någon nordsångare eller dvärgsparv 

blir det förstås inte på artlistan, 

numera inte heller videsparv, men 

annars finns de alla här: fjällpiparen, 

fjällabben, fjällripan, dalripan, 

lappsparven, blåhaken, lavskrikan, 

småspoven, den smalnäbbade simsnäppan, smålommen 

och andra nordligt häckande läckerbitar. 

Man kan ju ha lyckan att bo där redan. Men den 

överväldigande delen av fågelskådarna i landet är 

bosatta längre söderut, och att få se fjällarterna i sin 

häckningsmiljö åtminstone någon gång i livet är en 

dröm för de flesta. 

Och visst är det något speciellt med att sakta 

vandra på kalfjället i krispig, föroreningsfri luft, 

omgiven av vemodigt flöjtande ljungpipare och veta 

att de fjällfåglar som kommer att visa sig gör det i 

sina allra vackraste dräkter. 

MÖTET MED LJUNGPIPARNA brukar ge den första 

pirriga känslan av att nu är man verkligen i fjällen. 

Men fjällpiparen är ”drömarten” som vi alla längtar 

efter mest just nu, här vid Nipfjället i norra Dalarna, 

tillsammans med fjällripan och gärna också någon 

liten flock med snösparvar. 

Den här morgonen är det tätast möjliga dimma 

när vi kommer upp till parkeringen där vägen tar 

slut. Vi går några tiotal meter, omslutna av iskall 

fukt, längre vågar vi oss inte. Lyssnar intensivt. 

Ljungpipare hörs nära oss och ett svagt ”blytt” från 

en fjällpipare kan anas. Annars är det nästan kusligt 

tyst. Men efter en stund öppnar sig bokstavligt talat 

porten till himmelriket. Ett makalöst fjällandskap 




Sydfällen 

Dramat 

kulminerade 

med 

att göken tog 

ett sista kliv 

och sänkte sig 

mot marken, 

trots ängspiplärkornas 

hysteri. 


Bergfinkens kraftfulla sång 

hörs överallt, varje dag 

under resan 


Att få se den granna lappsparven 

sjunga uppe på 

Flatruet är en upplevelse. 

breder successivt ut sig omkring oss, med Städjan – 

Sveriges sydligaste fjälltopp och drygt tusen meter 

hög – i fonden. Framför allt blir fåglarna plötsligt 

synliga. 

Men fjällpiparen kan vara tålamodsprövande 

svår att få syn på även utan dimma. Den är mer 

tillbakadragen än sin släkting och diskret tecknad. 

Men vi har tur, för plötsligt materialiserar sig den 

första, med fötterna stadigt placerade i fjällfloran. 

En vackrare syn får man leta efter! 

Även fjällripan är väl kamouflerad och smälter 

(alltför) bra in i fjällhedens stenskravel. Tack och 

lov avslöjar sig riporna ofta genom sina typiska 

knarrande läten. Morgonens första får vi syn på när 

den kommer glidande på låg höjd, från ingenstans 

tycks det som, och landar bland lavklädda stenar. 

Men det gäller att övernatta i närheten, i Idretrakten, 

och vara tidigt uppe om man ska ha chansen 

att få se någon av de åtråvärda arterna bland 

ängspiplärkor och stenskvättor. Nipfjället är ett 

lättillgängligt besöksmål, och det dröjer inte länge 

innan dagens första icke-skådande turister börjar 

invadera terrängen under tjo och tjim. 

FÅGLARNA ÄR INTE många, men även vanliga arter 

kan bjuda på upplevelser. Enda gången jag sett en 

gök lägga ägg är häruppe på fjällheden. Det började 

med att upprörda ängspiplärkor drog till sig vår 

uppmärksamhet. Några meter ifrån vad som måste 

vara piplärkeboet upptäcktes en gökhona som 

närmade sig med utstuderad långsamhet, några steg 

i taget. Dramat kulminerade med att göken tog ett 

sista kliv och sänkte sig mot marken, trots ängspiplärkornas 

hysteri. Det dröjde ett par minuter. Sedan 

rätade göken på sig och flög därifrån. 

Kanske är det just för att fåglarna är så få som 

varje fågelupplevelse blir en njutning. Däremellan 

vilar blicken gärna på de rosa mattorna av blommande 

krypljung och ibland en renhjord. 

På tillbakavägen ned mot Idre, där skogen successivt 

tar vid, stannar vi till längs vägen och lyssnar 

efter resans första ringtrast. Bergfinkar underhåller 

också, vilket de kommer att göra varje dag. Den 

som har gott om tid kan följa markerade stigar från 

den nedre parkeringen (med toalett) och leta efter 

skogsfåglar till artlistan. Här ledde oss bergfinkarnas 

varningsläten en gång till en hökuggla. 

Ett annat lättillgängligt område i norra Dalarna 

är Fulufjällets nationalpark söder om Nipfjället. 

Den stora attraktionen här brukar vara häckande 

jaktfalk vid Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär 

(93 meter). Utan att störa fåglarna på något sätt har 

vi kunnat beskåda familjelivet på en klipphylla i det 

mäktiga fallets absoluta närhet. Om de häckar där 

i år återstår att se. Vandringen till utsiktsplatån är 

fin, inte minst att gå på spänger genom en myr där 


Fjällpiparen – en 

av ”drömarterna” 

för den som skådar 

i fjällen. 

alltid någon vadare brukar ge sig tillkänna. Runt 

serveringen finns ”tama” lavskrikor som utfodras 

dagligen – men nog vill man hellre se dem i skogen. 

Vi tar oss vidare till Funäsdalen i Härjedalen, 

som är en lämplig ort för några dagars basläger. 

Här finns boende, affärer, restauranger och andra 

vattenhål för fågelturisten, och fjällfåglarna kan 

upplevas på bekväma köravstånd. 

NÄSTA MORGON STIGER vi upp mycket tidigt för att 

få några timmars morgonskådning på Flatruet. Det 

stora lågfjället, varifrån man kan se Helags, genomkorsas 

av Sveriges högst belägna allmänna väg. Den 

ligger på nästan tusen meters höjd över havet och 

invigdes 1938. 

Men som vanligt blir det många stopp på vägen 

innan vi når fram. Det är alltför lockande att stanna 

där utsikten är god över tjärnar, pölar och öppen 

mark. En vacker småspov distraherar och vi får 

höra den drilla. En fjällvråk glider plötsligt förbi. 

Gluttsnäppor och grönbenor visar upp sig fint. Så 

upptäcker vi plötsligt bergänder i en tjärn. Vi kunde 

ha fått se smalnäbbade simsnäppor här istället. Man 

vet aldrig vad som plötsligt visar sig på en vattenyta 

i den här miljön. 

Uppe på Flatruet finns ännu fler småtjärnar 

utspridda. Efter att ha krypkört och skådat längs 

vägen parkerar vi vid några övergivna baracker norr 

om Falkvålen och ger oss ut i det vidsträckta hav av 

buskar, tuvor och tjärnar som breder ut sig öster om 

vägen. 

Flatruet är fjällabbarnas rike. De vackra fåglarna 


En prålig 

hanne, 

tecknad i 

svart, vitt och 

rost, sitter i 

toppen av en 

buske och 

sjunger intensivt, 

nästan 

osannolikt 

vacker i tubfältets 

skärpa. 

härskar verkligen här. De sveper plötsligt förbi, 

ibland långt borta, ibland väldigt nära, och är lätt 

igenkännliga på sommardräktens långa stjärtspröt. 

Eller så spanar de av sina domäner från någon 

upphöjd position, ståtliga i sina mörka hättor. Men 

år utan lämlar på fjället är observationerna av 

fjällabbar få. 

I videbuskagen håller lappsparvarna hov. Efter 

en stund ser vi den åtråvärda arten ett stycke bort. 

En prålig hanne, tecknad i svart, vitt och rost, sitter 

i toppen av en buske och sjunger intensivt, nästan 

osannolikt vacker i tubfältets skärpa. Ögongodis för 

varje skådare! 

FOTO: MONICA AHLBERG 

FOTO: EVA STENVÅNG LINDQVIST 

Städjan har en karaktäristisk 

profil och liknar nästan 

en vulkan. 

VI VANDRAR FRÅN småtjärn till småtjärn, men denna 

gång har de inte mer att bjuda på än några vadare. 

Utom en av de lite större, där ett par alfåglar slagit 

sig till ro. Ett annat år låg smalnäbbade simsnäppor 

och snurrade i just den här tjärnen. 

Fågelmötena på Flatruet – övriga lättillgängliga 

delar inberäknade, som områdena runt Falkvålen – 

är alltid få och varierar stort mellan åren. Den här 

gången kan vi lägga bland annat dalripa, jorduggla 

och blå kärrhök till listan. 

Storsjödeltat med omgivningar är nästa mål. 

Området nås via Flatruet-vägen och man kan välja 

att avsluta dagen med ett besök här. Ett lugnare 

alternativ är att lägga tonvikten på Storsjöområdet 

en annan dag. Skåda sig norrut från Funäsdalen i 

sakta mak – nya fågelupptäckter väntar säkerligen 

längs vägen – och denna gång unna sig långfika i 

Mittådalen, eller Mihte så sydsamiska, innan färden 

Fjällripa, en av Nipfjällets häckfåglar. 



Sydfjällen 

Så 

sakteliga 

kommer 

de första 

beckasinerna 

igång och 

snart är spelet 

i full gång. 

över Flatruet till deltat och skogsmarkerna runt 

omkring. 

Mittådalens sameby, som är centrum för rennäring 

och kultur, ligger på Flatruets sydsluttning. 

Nere vid Mittåns strömmande vatten kan man 

dricka sitt kaffe med utsikt över både strömstare 

och forsärla. I den närbelägna fjällbyn Messlingen 

finns hällristningar som visar att trakten häromkring 

var bebodd redan för 5 000 år sedan. Känn 

historiens vingslag! 

Storsjödeltat är vidsträckt, men man har god 

utsikt över området från fågeltornen. Deltat ligger 

vid Ljungans inlopp i Storsjön och består av många 

vikar och holmar. Här finns gott om vadare och 

smålom häckar. Men den riktiga ”pärlan” i området 

är den lilla Kyrktjärn i Storsjö. En rent magisk plats, 

särskilt inpå kvällningen när dvärgmåsarna sveper 

över vattnet och svarthakedoppingarna sakta glider 

runt på vattenytan. Brushanespel kan man också få 

se. 

EN HÖJDPUNKT PÅ resan är dubbelbeckasinspelet. 

Vi startar resan mot Mittåkläppen framåt kvällen en 

av dagarna, efter ett par timmars vila, och ”skådar 

oss upp” längs vägen. Messmörstjärn, Stortrapp åsen 

– namnen fascinerar. Längs vägen visar sig både 

tjäder och orre. Nu sitter vi på bergssluttningen och 

fikar, medan vi ser himlen färgas i åskblått, rött och 

orange. Utsikten härifrån är fantastisk och vi tänker 

att kanske, kanske kommer det en björn lufsande i 

myrmarkerna nedanför oss. En stund tidigare har vi 

stått en bra stund lite längre ned, bland videbuskar 

och björkar, och njutit av att se och höra en intensivt 

sjungande blåhake – ”fjällens näktergal”. 

Så går vi till spelplatsen i myrmarken. Ställer oss 

försiktigt på pass, medan morkullor ”drar” ovanför 

oss och göken gal. Väntar. Så sakteliga kommer de 

första beckasinerna igång och snart är spelet i full 

gång. Det är svårt att lokalisera de spelglada hannarna 

mellan tuvorna, men då och då ser vi någon 

av dem sticka upp huvudet, brösta sig och klappra 

med näbben. Kamerorna smattrar. 

Väderprognosen styr i vilken ordning dagsutflykterna 

görs på en sådan här resa. Men på fjället 

kan vädret också skifta från den ena timmen till 

den andra. Det kan komma regn och hård blåst från 

ingenstans – eller bli smällhett! 

Vissa dagar är vädret riktigt dåligt redan på morgonen. 

Men även i kraftigt regn går det att skåda. 

Funäsdalssjön kan bjuda på både sjöorrar och svärtor. 

I sjöns norra ände, Risnäset, lockar de buskrika 

markerna småfågel. Här finns till och med ett litet 

undanskymt fågeltorn. 

I Funäsdalens omgivningar finns det intressanta 

skådarmarker precis överallt. Det är egentligen bara 

att åka ett stycke och stanna där det ser lovande ut. 

Spana av bergsbranter efter ringtrast. Vandra längs 

småvägar och leta efter tretåig hackspett, korsnäbbar 

och skogshöns. Och lavskrikor, förstås. Ta med 

några bitar ost eller falukorv att bjuda på! 


Ringtrastens sång ljuder 

över dalen, här i anslutning 

till Nipfjället i norra 

Dalarna. 


Kikare & Tubkikare 

Imagic BGA VHD 8x42 

Vinnare av Best Birdwatching Binocular 2018 - 

BestBinocularReviews.com. Pris 6095:- 

MM3 60 GA 

En ny prestationsnivå för mindre än du kanske tror. Den nya MM3 60 GA 

erbjuder enastående prestanda och är det perfekta valet för alla som vill 

ha en hög kvalitet resetubkikare. 30 års garanti. Pris från 2695:- 

NY 

MODELL 

Unit 21, Titan Court, Laporte Way, Luton LU4 8EF, UK. Tel: +44 1582 726522. Vi har svensktalande personal. Web: www.opticron.se 

För service frågor var snäll och kontakta oss direct på service@opticron.co.uk

KLASSIKERN 

AMBROSE PRATT 

LYRISKT OCH LÄRT 

OM LYRFÅGELN 

Huvudpersonerna i Ambrose Pratts bok The lore of the Lyrebird 

är en ensam kvinna, Edith Wilkinson, samt en praktlyrfågel 

hon döpt till John. Boken bidrog till lyrfåglarnas skydd 

och ikoniska ställning i Australien 

text & foto Torgny Nordin 


Edith Wilkinson sitter på verandan utanför sin stugan vid berget Dandenong i delstaten Victoria i Australien och väntar på lyrfågelns ankomst. 

The lore of the Lyrebird 

publicerades 1933. 

Boken är liten och 

tunn, men skulle trots 

det få stor betydelse 

och bidrog till att slå 

an en ny ton i nittonhundratalets 

ornitologiska 

litteratur. Ekologiska och etologiska 

livsstudier, avancerade fältbestämningsguider 

och alltmer djupgående analyser av 

exempelvis flyttningsstrategier är några 

centrala inriktningar vilka karaktäriserade 

förra århundradets ornitologi. 

Men det fanns även andra, mindre 

omskrivna teman som på sina särskilda 

sätt breddade intresset och kunskapen om 

fåglar. Ett av dem utgick från berättelser 

om relationen mellan en viss person och 

en speciell fågelindivid, där poängen var 

att lyfta fram oväntade perspektiv vilka 

inte fick eller ens kunde förnimmas vid 

traditionell ornitologi. Istället för att stå 

utanför och kika in i fågelvärlden handlade 

det istället om att lyfta fram hur nära 

relationer mellan fåglar och människor 

kunde generera helt nya insikter. 

På svenska är genren smal för att inte 

säga obefintlig. Björn von Rosens Samtal 

med en nötväcka från 1966 är dock ett 

Det är en häpnadsväckande 

historia som av skeptikerna 

först ansågs 

alltför otrolig för att vara 

sann, men som, genom 

Ambrose Pratts försorg, 

kunde bekräftas ... 

lysande undantag. Författare till The lore 

of the Lyrebird var den australiensiske 

författaren, journalisten och mångsysslaren 

Ambrose Pratt (1874–1944). Hans 

intresse för fåglar handlade huvudsakligen 

om naturskydd och det var med det syftet 

han 1933 grundade den första fältbiologiska 

ungdomsföreningen i Australien. 

Pratts uppväxt torde bäst beskrivas som 

ståndsmässig med privatlärare vilka drillade 

unge Ambrosius färdigheter i boxning 

och fäktning, ridning och skytte. Det är 

emellertid tveksamt om dessa nyttigheter 

någonsin kom till användning, för Ambrosius 

Pratt lämnade snart de eleganta 

kvarteren i Sydney och gav sig i kast med 

boskapsdrivning i Queensland. Han 

mönstrade senare på en båt till England 

där han lärde sig tidningsjournalistik från 

grunden – och strax därefter återfanns han 

i Orienten som han livet igenom kände 

stor frändskap med – särskilt buddhismen 

låg honom nära. Han ledde Royal Zoological 

Society i Victoria under tjugo- och 

trettiotalet och förutom åtskilliga artiklar 

om fåglar och fågelskydd skrev han bland 

annat boken The Call of the Koala (1937). 

The lore of the Lyrebird skildrar 

Edith Wilkinson och hennes 

relation till en vild praktlyrfågel 

Menura novaehollandiae 

som på engelska heter Superb 

Lyrebird. Det är en häpnadsväckande historia 

som av skeptikerna först ansågs alltför 

otrolig för att vara sann, men som, genom 

Ambrose Pratts försorg, kunde bekräftas 

och därmed kom att bidraga till lyrfågelns 

ikoniska status i Australien. 

Edith Wilkinson hette hon alltså och 

framlevde ensam sina dagar i en vackert 

belägen stuga i engelsk stil, vilken tronade 

över en djup ravin bevuxen med höga 

trädormbunkar. Stugan var omgärdad av 

prunkande blomsterrabatter med typiska 

europeiska snittblommor som såldes på 

marknaden i Melbourne, drygt två mil bort. 


KLASSIKERN 

Praktlyrfågeln John har just slagit sig ner på den specialgjorda plattform 

Edith Wilkinson färdigställt på sin veranda (ovan vänster). Sången och spelet 

är i full gång och lyrplymer och stjärtfjädrar framåtvinklade över ryggen 

(ovan höger). Till vänster en av de allra första fotografierna tagna av en 

spelande praktlyrfågel. Tom Tregellas tog bilden. 

Hon kände starkt för traktens fåglar och 

intensiva fågelsång, inte minst lockropen 

från vaksamma lyrfåglar. Men det var först 

en sommarmorgon i februari 1930 som en 

av dem vågade sig fram. 

De möttes öga mot öga i trädgården och 

blev stående en lång stund utan att röra sig. 

Slutligen drog sig Edith Wilkinson tillbaka, 

med förhoppningen att det inte rörde sig 

om ett engångsbesök, utan att han – för 

det var en hanne – skulle återvända. Och 

så blev det. Nästa morgon vid samma tid 

var lyrfågeln på plats och därefter var han 

punktlig som ett urverk. De första dagarna 

var han tystlåten, iakttog intresserad Ediths 

arbete i blomsterrabatterna och försåg sig 

med en eller annan mask som blottlades av 

hennes spadtag. 

Successivt kunde hon komma allt 

närmare och lyrfågeln blev samtidigt allt 

framfusigare och dristade sig till att med 

betydande energi böka upp jorden och 

ödelägga hennes planteringar. Det höll på 

att gå överstyr med blommorna och Edith 

blev tvungen att schasa iväg lyrfågeln, men 

hon våndades eftersom hon fruktade att 

den goda relationen därmed var bruten. 

Påföljande morgon var han dock på plats 

igen och hemsökte aldrig mer hennes 

blommor. Komna så här långt i förhållandet 

tog Edith Wilkinson steget att börja tala 

med lyrfågeln: ”Hello Boy!” utropade hon 

– och fågeln satte genast av till skogs. Han 

återvände efter en stund och lade huvudet 

på sned som om han undrade vad det 

egentligen var hon menat med sitt tal. När 

isen väl var bruten hälsade hon igen – och 

fick ett ”Hello Boy!” till svar på klockren 

australisk engelska. 

Edith Wilkinson gav lyrfågeln 

namnet John och hon följde 

noggrant hans utveckling, inte 

minst hur sången blev allt intensivare 

och hur han för varje 

år utvecklade sin repertoar. Två gånger om 

dagen valde han att vintertid utföra sitt 

säregna spel uppe på hennes veranda. Med 

de två långa och utspända lyrplymerna och 

de greniga stjärtspröten framåtvinklade 

över ryggen och huvudet liknande han 

mest av allt ett exotiskt dallrande paraply. 

Det var en enastående syn som ytterst få 

någonsin sett. 

Efter häcktiden och ruggningen av 

stjärtfjädrarna höll sig John undan i några 

månader, men snart var han tillbaka. 

”Hello Boy!” ropade Edith välkomnande 

och fick ett snärtig ”Hello Boy!” till svar. 

Johns halvtimmeslånga sånguppvisningar 

bjöd på alltfler extranummer och 

såväl Edith Wilkinson som Ambrose Pratt 

och andra tillresta ornitologer kunde konstatera 

hur nya fågelarter och ljud lagts till 

hans sånglista. Pratt räknar vid sitt första 

besök till minst tjugo fullständigt perfekta 

härmningar av bland annat kookaburra, 

flöjtkråka, rödflikig honungsfågel, svartvit 

kurrawong och dito törnkråka, svarttofssnärtfågel, 

tofsklockfågel, guldvisslare, 

rosenkakadua, östlig gulsydhake, praktrosella, 

flera busksmygar och taggnäbbar – 

och många fler. 

Glad och tacksam över Johns hängivenhet 

funderade Edith Wilkinson på en gåva. 

En präktig skalbagge fick duga och hon 

placerade den på verandaräcket. Men det 

skulle hon inte ha gjort! John förväntade 


Kookaburran, världens största kungsfiskare, har ett galet skratt som ansågs omöjligt att härma för andra fåglar. Praktlyrfåglar är dock experter på att 

härma kookaburror – vilka lätt låter sig luras. 

sig inga gåvor och när han påföljande 

morgon infann sig för morgonkonserten 

blev han rejält upprörd när han fick syn 

på baggen. Han hackade ilsket sönder den, 

rensade plattformen från alla rester – och 

lämnade därefter försmådd arenan utan 

att ha yppat en enda ton. 

Kunde John ha känt sig kränkt över gåvan? 

Såväl Edith Wilkinson som Ambrose 

Pratt avfärdade tanken som en absurd och 

antropomorf läsning av Johns beteende. 

Bäst att återupprepa försöket några dagar 

senare – men samma sak upprepades igen. 

Fast nu blev John om möjligt ännu mer 

butter och höll sig undan verandan i flera 

dagar. Efter det intermezzot slutade Edith 

med sina gåvoförsök och allt återgick efter 

en tid till det normala. 

Relationen mellan praktlyrfågeln 

John och änkan Edith 

handlade inte enbart om materiella 

aspekter, något Edith 

också tyckte sig se bevis för 

ett halvår efter debaclet med skalbaggen. 

En morgon kunde Edith inte gå ur sängen; 

hon hade drabbats av sjukdom och blev 

liggande. Som vanligt hörde hon hur John 

på utsatt tid anlände till verandan och strax 

därefter knackade på dörren för att meddela 

att föreställning strax skulle börja, det var 

så han brukade göra. Men Edith förmådde 

inte röra sig ur fläcken och timmarna gick. 

Hon hörde hur John rumsterade om på 

verandan, men hon var för kraftlös att ta 

reda på vad som skedde och föreställningen 

var hur som helst inställd. 

Timmar om inte dagar senare vaknade 

hon till sans och hörde hur någon – det var 

förstås John – krafsade på fönsterrutan till 

hennes sovrum. Hur han kunde veta i vilket 

rum Edith sov är en gåta, men plötsligt såg 

hon John i siluett utanför fönstret. Han 

hade lyckats bygga en hög utanför fönstret 

som var så stor att han därifrån kunde se in 

i Ediths rum. 

När han såg henne satte han genast i 

gång med ett tidigare aldrig hört sångnummer. 

I The lore of the Lyrebird berättar Ambrose 

Pratt att Edith Wilkinson inte kunde 

låta bli att beskriva det inträffade som ett 

mirakel. Specialtillverkade högar av jord 

och pinnar är typiska för praktlyrfågelns 

spel och återanvänds flitigt. Under de år 

som John höll till runt Ediths stuga byggde 

han emellertid endast en hög och använde 

den endast vid detta enda tillfälle. 

Smått blandas med stort, nya läten vävs 

in i Johns låtskatt och stjärtplymerna blir 

längre och ståtligare för varje säsong. En 

dag måste Edith lämna stugan för ett par 

veckor och hon ber en vän sköta om stället 

under tiden. Väl tillbaka blir hon omgående 

informerad av sin upprörda vän om att 

John försvunnit och varit frånvarande sedan 

hon lämnade stuga. Edith tog det dock 

med ro och när hon på eftermiddagen slog 

sig ner på verandan med en kopp te anslöt 

John som om ingenting hänt. 

Historien om John spred sig och många 

ornitologer och journalister begav sig till 

Edith Wilkinsons hus för att utröna sanningshalten 

i de märkliga påståendena. 

Ambrose Pratt var en av de inbjudna 

och det skulle också bli han som i olika 

tidningsartiklar och inte minst i boken The 

lore of the Lyrebird gjorde lyrfågeln känd för 

en bredare publik. 


KLASSIKERN 

Lyrfågelns favoritmiljö är gamla skogar med trädormbunkar, höga eukalyptusträd och tjockt växttäcke. Bilden är från Blue Mountains i New South Wales. 

De två arterna lyrfågel vilka 

enbart lever i östra Australien 

– praktlyrfågel och albertlyrfågel 

– är de enda medlemmarna 

i familjen Menuridae 

och är ättlingar i rakt nedstigande led från 

världens allra första sångfåglar, tättingar. 

De meterlånga och kilotunga fåglarna 

ger vid en första anblick knappast något 

intryck av sångfågel. Var de systematiskt 

hör hemma har också varit ett huvudbry för 

taxonomerna. Först identifierades lyrfågeln 

som en fasan, någon slags hönsfågel i 

alla fall. Senare antogs att det möjligen var 

en paradisfågel, därefter en kråka. Idag vet 

vi att lyrfåglarna är unika. De kallas ibland 

för levande fossil, men det leder tanken åt 

fel håll, som om de var primitiva och underutvecklade. 

Sanningen är de allra första 

sjungande fåglarna – vilka utvecklades i 

Gondwana i vad som skulle bli Australien 

– gav upphov till två dottergrupper: en 

utvecklades till lyrfåglar och till närstående 

familjen Atrichornithidae, snårfåglar, 

med två arter som enbart finns i Australien, 

samt en andra grupp dit alla tusentals 

andra sångfåglar hör. 

Den australiska ursprungsbefolkningen 

kände väl till lyrfåglarna – hällmålningar 

med lyrfågelmotiv samt etnonymer, namn 

på olika folkgrupper, vilka återspeglar lyrfåglarnas 

artspecifika klickljud är tydliga 

bevis. Den första europé som skådade en 

lyrfågel var en förrymd straffånge vilken 

under slutet av sjuttonhundratalet levde 

med aboriginer och kunde berätta om 

skönsjungande fasaner när han återvände. 

Den första insamlade praktlyrfågeln var 

en hanne som sköts i Blue Mountain i New 

South Wales år 1798. 

Enslingen Tom Tregellas (1864 – 1938) 

var den förste ornitologen som ingående 

studerade lyrfåglar och han bidrog också 

med åtskillig sakkunskap till Ambrose 

Pratts The lore of the Lyrebird. Tom Tregellas 

bodde under sjutton år regelbundet i 

en koja han passande nog kallade Menura 

i Sherbrookeskogen utanför Melbourne. 

Där började han ringmärka unga lyrfåglar 

1913 och tog även några av de allra första 

fotografierna av vilda lyrfåglar, vilka bland 

annat kom till bruk i Pratts bok. I The lore 

of the Lyrebird återfinns för övrigt även 

flera bilder tagna av Ray Littlejohns vilken 

arbetade som assistent till Tregellas. Littlejohns 

var även den allra första som, 1920, 

lyckades filma lyrfåglar. Drygt tjugo år 

senare, 1943, publicerade Ray Littlejohns 

en skrift för krigsansträngningarna: Lyrebirds 

Calling from Australia, med syftet att 

uppmuntra trupperna utomlands. 

Lyrfåglar är hemlighetsfulla, men 

inte alltid skygga. Överraskande 

möten rapporterades tidigt i 

den ornitologiska tidskriften 

The Emu. Redan 1907 vittnade 

en skribent om ett vägbygge till Walhalla, 

utanför Melbourne, där vägarbetarna underhölls 

av lyrfåglar. Artiklarna handlade 

ofta om den avskydde mr Reynard, den 

europeiska rödräven, som i likhet med 

hundar och katter skapar ödeläggelse 

bland markhäckande arter. Naturskyddsfrågan 

var central och är det även i Ambrose 

Pratts The lore of the Lyrebird. Men 

det var inte bara mr Reynard och hans 

anhang som hotade arten, det gjorde – och 

gör – även trädfällning samt skrupellöst 

fjädersamlande. 

Vackra stjärtplymer och ett storslaget 


En ung hanne av praktlyrfågel. De lyrformade stjärtplymerna fälls varje år och det tar bortåt nio år innan de når maximal längd. Storleken och de kraftiga 

benen gör att den liknar en fasan, men det är en tätting och därtill den skickligaste sångaren av dem alla. 

spel till trots, det är ändå lyrfåglarnas 

fenomenala sångförmåga som gjort dem 

berömda och allmänt uppfattade som världens 

skickligaste sångare. Lyrfågelsången 

hörs flera kilometer; en skrämd unge ger 

hals så högt att det smärtar i öronen. Och 

ungarnas kontaktläten hörs redan inifrån 

ägget. Året om sjunger både honan och 

hannen, men sångaktiviteten är intensivast 

under vintern, mellan juni och augusti, 

och hannen kan då sjunga timmar i sträck. 

Det speciella med sången är den 

sublima härmningsförmågan. Det finns 

en uppsjö med anekdoter med inte så 

få överdrifter, i synnerhet när det gäller 

lyrfåglarnas härmning av mänskligt 

tal. Känt är emellertid att lyrfåglar gärna 

härmar hundar och katter, skavande träd 

och grymtande koalor, rasslet av kedjor 

och gnäggande hästar, fiol- och pianospel, 

kväkande grodor och gråtande barn, 

ångestskrin från grisslakt och billarm, motorsågar 

och mobilsignaler, kameraslutare 

och givetvis den australiska skogens alla 

fåglar. En lyrfågel härmade visslan från ett 

sågverk, men dubblerade signalen vilket 

betydde akut olycka – vilket resulterade i 

total förvirring på sågverket. Panik utbröt 

när befolkningen i ett mindre samhälle 

plötsligt väcktes när fyra lyrfåglar ljudligt 

utropande ”Fire! Fire!”. 

Lyrfåglarna har förvisso egna läten, 

men härmningar dominerar och repertoaren 

växer för varje år, precis som Edith 

Wilkinson noterade i The lore of the Lyrebird. 

De polygyna hannarna sjunger timmar 

i ände, slipar på sin sång, övar sina riff 

i det oändliga – och inte för stumma öron; 

vi kan utgå ifrån att honorna är utomordentliga 

musikkritiker, redo att belöna 

djärva nytolkningar och såga trivialiteter. 

Det talas återkommande om den australiska 

lyrfågel som världens skickligaste 

sångare, tilläggas bör dock att den också 

torde vara skickligast bland lyssnare. 

Repertoaren lär de sig huvudsakligen 

från andra lyrfåglar; det handlar således 

om en utpräglad sångkultur. Praktlyrfåglar 

som flyttades från Victoria på australiska 

fastlandet till Tasmanien mellan 1934 till 

1949 härmar fortfarande, eller gjorde det 

åtminstone intill nyligen, svarttofssnärtfågeln, 

Psophodes olivaceus (Eastern Whipbird), 

vilken aldrig funnit på Tasmanien, 

men som är vanlig i Victoria. Lyrfåglarna 

på Tasmanien härmar således en fågel de 

själva aldrig hört. Liknande exempel är 

lyrfåglar som härmat vacker flöjtmusik. 

Vid ett tillfälle beslöt några ornitologer 

att gå till botten med saken eftersom det 

handlade om en tämligen isolerad plats 

samt att en av sångerna var en gammal 

slagdänga från trettiotalet: Mosquito’s 

Dance. Det visade sig efter noggranna 

undersökningar att det under trettiotalet 

faktiskt levt en flöjtspelare på platsen och 

att lyrfåglar inkorporerat musiken och fört 

den vidare till nya generationer långt efter 

att den mänsklige flöjtspelaren lämnat 

jordelivet. 

Ännu mer häpnadsväckande berättelser 

handlar om några isolerade lyrfåglars 

märkliga sång- och dansnummer vilka 

först ansågs fullständigt obegripliga. Vid 

närmare analys visade det sig emellertid 

att det möjligen kunde handla om 

härmningar av uppvisningar som numera 

utdöda aboriginfolk utfört inne i skogen 

för ett par hundra år sedan. Det är en hisnande 

tanke. Men när det gäller lyrfåglar 

tycks det mesta möjligt. 


DEBATT 

Replik: Varför hamnar de ur kurs? 

”Defekt” kan 

vara perfekt 

I förra numret skrev Magnus Ullman om varför 

fåglar hamnar ur kurs. Det har fått Fredrik Klingberg 

att fundera och addera ett geologiskt 

perspektiv till frågan om varför många tättingar 

förflyger sig så ofta. 

text Fredrik Klingberg 

Jag fick idag Vår Fågelvärld i min 

brevlåda och sätter mig genast för 

att läsa, trots att solen skiner och 

det är perfekt skådarväder, med ostliga 

vindar. Kan det komma någon ostlig 

art? Nja, kanske inte nu på våren. Då läser 

jag Magnus Ullman intressanta frågor i 

artikeln om Flyttfåglar på drift. Han diskuterar 

olika förklaringar till varför östliga 

arter dyker upp i våra trakter. Framförallt 

på hösten. Han redogör för ostvindarnas 

betydelse, om magnetiska kompasser som 

FOTO: BENGT HALLBERG 

slår fel, missvisning eller solstormar och 

alla förklaringar som kan ha betydelse. 

Magnus diskuterar vidare om det finns 

någon underliggande orsak, som gör att 

vissa (ung-) fåglar har en disposition att 

flytta mot väster. Sist kommer Magnus in 

på något intressant att de finns en defekt 

– en flyttningsdrift, som gör att de vill iväg 

oavsett riktning. 

Svarthakad buskskvätta är en av de arter som nu rycker fram kraftigt i landet. 

FÅGLAR HAR ETT inneboende flyttningsbeteende, 

som är många miljoner år gammalt, 

äldre än kvartärtiden (2.6 miljoner 

år). 

I Europa ”förskjuts” olika klimatzoner 

och växtsamhällen i nord-sydlig riktning. 

Beroende på det maritima klimatet vid 


FOTO: JUHO KÖNÖNEN 

Den 20 maj upptäckte Juho Könönen 

Gotlands första eksångare vid Faludden. 

Närmaste häckplatserna är sydöstra 

Europa. Är denna individ ett exempel på det 

Klingberg i artikeln beskriver som äventyrare 

som om omständigheterna är de rätta 

kan sprida arten till nya områden? 

FOTO: JUHO KÖNÖNEN 

Atlanten även i ost-västlig riktning. Vi 

är vana vid årstidsväxlingar, men under 

kvartärtiden sker samma sak i 100 000 

års-cykler. Dessutom finns mindre klimatvariationer 

under denna långa cykel som 

gjort att klimatzonerna förändrats kanske 

100 gånger under kvartärtiden. 

Fåglarna flyttar från sina vinterkvarter 

till sina häckningsområden för att finna 

lämpliga häckningsbiotoper. I nutid flyttar 

exempelvis flera arter av sångare mellan 

Afrika och Skandinavien. Under istiden 

eller under andra kalla perioder flyttade 

samma arter förmodligen bara mellan 

Afrika och Medelhavsområdet. 

I det långa perspektivet följer flyttfåglarna 

de klimatzoner och växtsamhällen 

där de har bäst chans att lyckas med 

häckningen. 

MEN VILKA FAKTORER är det som gör att 

fåglarna hittar till sina biotoper efterhand 

som de förflyttas? 

Eftersom flyttfåglarna har anpassat sig 

otroligt många gånger under kvartärtiden, 

så måste det finnas en faktor i generna 

som gör att de klarar alla klimatomställningar. 

Den faktor som kan vara betydelsefull 

är den Magnus kallar defekt, som 

gör att några individer drar iväg åt olika 

håll. De fåglar som tog steget kanske några 

mil norrut klarade sin häckning bättre. De 

flyttade till en miljö som var bättre lämpad 

och genom att denna process ideligen upprepas, 

så kommer nya häckningsområden 

att besättas. 

Det finns många arter i Afrika, som inte 

har denna defekt och deras flyttningsbeteende 

har dämpats eller avstannat. De 

har blivit stationära. Hos dessa arter finns 

inga flyttare (med defekt) som kan starta 

spridningsprocesserna. De har hittat ett 

annat framgångsrecept eftersom de finns 

kvar som art och det fungerar i Afrika för 

där har förskjutningarna av vegetationsamhällen 

och klimatzoner varit relativt 

små under hela kvartärtiden. 

FÖR DE ARTER där flyttning varit framgångsrikt 

har det funnits ”äventyrare”. 

Inom varje flyttande art finns hos vissa 

individer ett starkare behov att röra på sig. 

Kan det vara så att det är dessa individer 

som sprider arten och som är förutsättningen 

för att arten ska överleva när miljöförhållandena 

ändrar sig. Så därför tror jag 

på Magnus ide om defekta exemplar, men 

inte bokstavligt. Defekten är att det finns 

ett behov att sticka iväg nedärvt i generna. 

Vissa gör det och hamnar lite varstans i 

världen, till exempel när för oss sällsynta 

arter påträffas här i Sverige. Fast då kallar 

vi dem för felflygare eller liknande. 

Normalt misslyckas dessa äventyrare 

för de hittar ingen partner. Men om de 

lyckas kan det göra att arten kan sprida 

sig från en sämre till en bättre häckningsmiljö. 

Defekten är alltså nödvändig för att 

fåglarna ska klara miljöomställningar och 

är i så fall inte en defekt utan en nödvändig 

kod i genomet. Det kan även vara den 

effekten som gör att det blir fel för vissa 

som kommer för långt till exempel till oss 

om hösten. 

UNDER KVARTÄRTIDEN HAR flyttfåglarna 

kontinuerligt anpassat sig till nya områden, 

så sker sannolikt även idag. Det 

finns exempel på nya arter som kommit 

till Sverige, som till exempel svarthakad 

buskskvätta. Är det ”äventyrarna” hos 

svarthakad buskskvätta som börjat inta 

västra Sverige? 

Kan vi se ett annorlunda beteende hos 

dessa individer jämfört med andra inom 

deras normala utbredningsområde? Med 

denna art har vi möjlighet att se hur den 

sprids. Sprider arten sig med ”äventyrare” 

eller är det ”normala individer” som gör 

att spridningen fungerar? 


DEBATT 

Jordbruk kontra skogsbruk 

Fler åtgärder 

i jordbruket! 

Jan Sondell menar att det i jordbruket behövs 

fler åtgärder och ett annat arbetssätt, något 

man redan infört inom skogsbruket. Resultatet 

är att skogsfåglarna har blivit fler. Jordbruksfåglarna 

har däremot minskat. 

text Jan Sondell 

Enligt Svensk Fågeltaxering (se 

Fågelåret 2016) har antalet fågelpar 

i skogsmark ökat med drygt 

åtta miljoner par och minskat i 

jordbruksmark med 1,8 miljoner under 

en 19-årsperiod. Ett problem i sammanhanget 

är att gränsen mellan skogs- och 

jordbruksmark utgörs av skogsbryn där 

fågeltätheten är särskilt stor, vilket kan 

ge avgränsningssvårigheter. Vidare har 

under perioden odlingen upphört på en 

del av jordbruksmarken, men genom en 

markbearbetningsåtgärd av något slag kan 

fortfarande EU-bidrag erhållas. Någon 

större arealöverföring från jordbrukstill 

skogsmark har därför formellt inte 

skett under perioden. Jag förutsätter att 

taxeringsmetodiken kunnat hantera dessa 

FOTO: PETTER HALDÉN 

Grönfinkar som landar i en remsa med fröhampa. 

Hidinge i Närke. 

problem så att de inte medfört några systematiska 

fel mellan åren 1998 och 2016. 

Jordbruksmark med naturbeten 

(cirka 3 miljoner hektar, eller 8 procent 

av all mark) 

Vilka händelser i jordbruket har påverkat 

fågelsamhället mest? Följande två faktorer 

har sannolikt haft störst betydelse: 

◗ Betydligt färre gårdar med nötboskap 

samt nedläggning av odling på sämre marker. 

Under perioden 1990–2016 har antalet 

gårdar med nötkreatur minskat med 

hela 60 procent i Sverige, medan antalet 

nötkreatur samtidigt bara minskat med 13 

procent. Besättningarna har alltså ökat i 

antal och blivit mer beroende av foder från 

odlad åkermark. Kreaturslösa gårdar har 

också inneburit större sädesfält och färre 

ekonomibyggnader. Från 1998 till 2016 

har antalet taxeringsenheter minskat med 

cirka fem procent. Perifera åkrar har ”EUodlats” 

enligt ovan. 

◗ Övergång till ensilageodling. Under 

perioden övergick svenskt jordbruk från 

sluttorkning av kreatursfodret på höskullar 

till ensilageodling. Denna typ av vallodling 

berör cirka 45 procent av åkerarealen. 

Efter övergången tas nu en tidig skörd 

redan i slutet av maj i södra och mellersta 

Sverige. Allt levande som inte kan eller vill 

flyga iväg från vallodlingen dödas av slåttermaskinen 

eller äts upp av predatorer på 

den frilagda marken. 

FOTO: JAN SONDELL 

Skogsmark (cirka 23 miljoner hektar, 

eller 58 procent av all mark) 

Vilken åtgärd inom skogsbruket har sannolikt 

haft störst inverkan när det gäller 

den påvisade ökningen av fågelantalet? 

◗ Naturhänsyn vid hyggesavverkning 

Drygt en procent av skogsmarken slutavverkas 

varje år. I början av perioden togs 

ringa hänsyn till naturen, hyggena var ofta 

helt kala, medan man i slutet av perioden 

sparade flera procent av hyggesarealen i 

form av torrträd, högstubbar och hänsynsträd, 

enstaka och i grupp. Man lämnade 

även kantzoner längs våtmarker och andra 

impediment i väsentligt större utsträckning 

2016 än i början av perioden. Den 

lämnade hårda döda veden har ökat från 

55 till 100 miljoner kubikmeter perioden 

1988–2016 enligt riksskogstaxeringen, vilket 

märks på hackspettarnas numerärökning 

redovisad i Fågelåret 2016. Brynen 

som skapas på hyggena utgör som nämnts 

ovan ett betydlig bättre fågelhabitat än 

slutna likåldriga skogsbestånd. 

GROVT SETT HAR jordbruket blivit mer 


Nyupptaget hygge i Västerbotten. 

Notera många 

nya skogsbryn och död 

ved. Ortolanbiotop! 

FOTO: PETTER HALDÉN 

”storskaligt” där man nästan inte tar någon 

naturhänsyn alls, medan skogsbruket 

blivit mer ”småskaligt” genom att man inte 

längre lämnar stora hyggen utan trädvegetation. 

Istället har biotopen där blivit mer 

varierad genom att en hel del dungar och 

art- och individrika kantzoner skapats. 

Under den tidsperiod standardrutterna 

varit den huvudsakliga inventeringsmetoden 

har en femtedel av all skogsmark i 

Sverige föryngrats med allt bättre naturhänsyn. 

Givetvis sätter det spår i inventeringsprotokollen 

även om hänsynen inte 

alltid har levt upp till skrivningarna i certifieringsanvisningarna. 

Det kan inte heller 

nog understrykas hur viktiga kantzonerna 

mellan olika biotoper är för fågelförekomsten. 

Naturhänsynen har genererat en 

mängd nya bryn på hyggena. 

NU KRÄVS OCKSÅ att jordbruket tar sitt ansvar 

i naturhänsynsfrågan. I dagens storjordbruk 

tas oftast ingen naturhänsyn alls. 

Stora fält med olika grödor avlöser varandra 

i våra slättbygder och gårdarna med 

djurhållning har blivit avsevärt mycket 

färre. Utan några större arealförluster kan 

man till exempel införa stråk av foderväxter, 

busk- eller trädridåer och blommande 

växter för insekter, däggdjur och fåglar. 

Om alla gjorde som Bengt Hellerström i 

Annelöv, Landskrona skulle naturhänsynen 

i lantbruket ha kommit en bra bit på 

väg. Se: www.ksla.se/wp-content/uploads/2017/08/Bengt-Hellerstrom.pdf. 

Ett stort utvecklingsarbete bör sättas in 

för att åtminstone mildra skadorna av tidig 

ensilageskörd. Kan man genom val av olika 

foder- och naturvårdsgrödor i olika stråk, 

växling mellan vall och höstsäd et cetera, 

mildra effekten av den tidiga slåttern? 

Kanske vissa fält med särskild fågelrikedom 

kan slås senare. Vad skulle det kosta i 

ersättning till bonden? 

SAMMANFATTNINGSVIS ÄR DE funna 

förändringar i fågelsamhället logiska och 

alltså inte alls förvånande. Storskaliga förändringar 

som minskat antal husdjurshållare, 

byte av skördeteknik och införande av 

generellt bättre naturhänsyn i skogen får 

tydliga genomslag i praktiken. 

Sådd remsa med pollen- och nektarväxter för 

humlor och bin (rödklöver och gul sötväppling). 

Hidinge, Närke. 

FOTO: JAN SONDELL 

Något positivt har hänt även i jordbruket: numera 

lämnar de flesta bönder osådda traktorspår som 

utnyttjas av sånglärka och andra åkerhäckande 

fåglar för födosök och skydd. 


BÖCKER 

ROVFÅGLAR 

Nya rön om endemiska rovfåglar 

Rovfåglarna har länge utmanat 

systematikerna. Deras inbördes 

släktskap och inte minst relationen 

mellan de olika familjerna 

har länge varit föremål för komplicerade 

taxonomiska diskussioner. Frågan om var 

falkar och karakaror samt Nya världens gamar 

hör hemma har varit särskilt svårlöst 

och många rätt häpnadsväckande förslag 

har presenterats, som exempelvis att Nya 

världens gamar närmast skulle vara släkt 

med storkarna. Det förefaller idag mindre 

troligt, men det sista ordet är väl knappast 

sagt i frågan. 

Vad vi i vanligt tal avser med rovfåglar 

är de arter som ingår i ordningen Accipitriformes, 

vilken består av tre familjer. Den 

första innehåller sekreterarfågeln som 

enda medlem, den andra de två arterna 

fiskgjuse (uppdelningen av en västlig 

och en östlig art är dock inte accepterad 

av alla) och den tredje är storfamiljen 

Accipitridae med cirka 250 arter. Variationen 

inom den senare familjen är stor och 

spänner över havsörnar och skrikörnar till 

hökar och vråkar. 

I vår del av världen, liksom i övriga 

Palearktis, är den taxonomiska situationen 

tydlig och relativt enkel. Värre är det i 

exempelvis Australasien där fågelfaunan 

långt ifrån är lika välutforskad som på 

Norra halvklotet, dessutom har namnskicket 

där ställt till med problem. De 

första européerna i området namnade ofta 

fåglarna efter vilka de liknade hemma i 

Europa, vilket gav upphov till åtskilliga 

missförstånd. Exempel på det är bland 

annat Black-breasted Buzzard och Red 

Gos hawk, bägge endemiska i Australien 

och utan närmare släktskap till vråkar eller 

till duvhök. 

ORNITOLOGEN STEPHEN DEBUS går i 

Australasian eagles and eagle-like birds 

igenom tio rovfågelarter som, med något 

undantag, är endemiska i Australien, på 

Nya Guinea och/eller i Melanesien. Från 

svenskt perspektiv finns föga att hämta, 

men för alla med starkt specialintresse 

Titel: Australasian eagles and eagle-like birds. Författare: Stephen Debus. Förlag: CSIRO 

Publishing. Pris: ca 450 kr (Amazon.com), 

för rovfåglar eller för regionen i allmänhet 

är boken viktig. Väsentligen är den att 

betrakta som ett tillägg till uppslagsverket 

Handbook of Australian, New Zeeland and 

Antarctic birds vilken utkom för ett kvartssekel 

sedan. 

Debus bok är en sammanställning av 

ny kunskap om tio av regionens rovfåglar 

med fokus på stora och örnliknande arter. 

Om den ikoniska kilstjärtsörnen finns kanske 

inte så värst mycket nytt att tillägga, 

men om Papuaörn (New Guinea Harpy 

Eagle) , solomonörn (Sanford’s Eagle) 

samt Gurneys örn (Gurney’s Eagle) finns 

desto mer. Främst är det nya allmänbiologiska 

fakta som rör exempelvis födoval, 

häckningstider och sociala beteende som 

redovisas. Det mesta är intressant även om 

somligt är mer kuriosabetonat; en avlägsen 

distansbild på ett tomt pygméörnsbo är 

exempel på det senare. Fast författaren 

må förlåtas eftersom det är den första och 

enda bild som tagits den sällsynta Nya 

Guinea-endemens rede. 

EN OROVÄCKANDE SLUTSATS i boken gäller 

rovfåglarnas ställning i Australasien. 

Den tydliga trenden är att populationerna 

minskar och utbredningen krymper i 

randområdena. På Nya Guinea och i Melanesien 

är det jakt och skogsskövling som 

är huvudorsakerna medan det i Australien 

främst handlar om fortsatt hårdexploatering 

av naturmiljöer och därmed minskat 

livsutrymme för det vilda. 

Torgny Nordin 


Titel: Bevingad intelligens . 

Författare: Jennifer Ackerman. 

Översättning: Shu-Chin Hysing. 

Förlag: Volante. Pris: 175 kronor 

(Naturbokhandeln). 

ORNITOLOGI 

Uppslagsrikt om fåglars intelligens 

AMERIKANSKA JOURNALISTEN Jennifer 

Ackermans The genius of birds fick med 

rätta ett positivt mottagande när den 

utkom härom året. Förlaget Volante tog 

fasta på framgången och nu finns den på 

svenska med titeln Bevingad intelligens. 

Boken är en populärvetenskaplig odyssé 

med syfte att lotsa läsaren genom pågående 

forskning inom kognitiv ornitologi. 

Det nordamerikanska spåret med listiga 

skrikor är givet, men Ackermans ambition 

är bredare än så och vad som följer är 

en parad med empiriska exempel – från 

brevduvor och flasköppnande brittiska 

mesar – se omslaget – till de australasiatiska 

paradnumren: nyzeeländska kean 

och nykaledoniska kråkan. 

FÖRFATTARENS SKILDRING AV forskningen 

om fåglars kognitiva förmågor är vederhäftig 

och välgjord. Noteras bör dock att 

resultaten inte är purfärska och att de 

viktigaste poängerna torde vara kända för 

de flesta med ett avancerat fågelintresse. 

Det förtar emellertid inte bokens värde 

som bra och lättfattlig ingång i ämnet. 

Tesen som drivs är att många fåglar är 

smarta och intelligenta. Tanken är inte ny, 

redan Darwin utgick ifrån den. Oenighet 

i frågan råder dock i forskarvärlden 

sedan århundraden; några argumenterar 

stenhårt mot fåglars intelligens medan 

andra har ett betydligt öppnare sinne. Det 

är den senare gruppen Jennifer Ackerman 

tyr sig till. 

BEVINGAD INTELLIGENS ÄR uppslagsrik, 

men också behäftad med enstaka 

skönhetsfläckar. Några av dem har med 

översättningen att göra samt den beröringsskräck 

som numera vidhänger bruk 

av latinska namn – endast nysvenska namn 

används vilket emellanåt blir förvirrande. 

Bokens återkommande påstående att 

fåglar flyger omkring med band (korrekt 

översättning är ring) ändras dock lätt till 

nästa upplaga. 

Torgny Nordin 

NATIONALNYCKELN 

Havsborstmaskar spelar 

huvudrollen i nytt verk 

Titel: Ringmaskar: Havsborstmaskar: Aciculata. 

Författare: Arne Nygren och Fredrik Pleijel. Illustration: 

Helena Samuelsson. Pris: 549 kronor. 

Efter idiotstoppet för fyra år 

sedan – när dåvarande lantbruksministern 

lyckades med 

aktstycket att skjuta utgivningen 

av Nationalnyckeln i sank – 

har nya medel avsatts för att 

återuppta arbetet med Sveriges 

största bokprojekt. Det senaste 

tillskottet i serien, den artonde volymen, är 

Ringmaskar: Havsborstmaskar skriven av 

Arne Nygren och Fredrik Pleijel samt med 

fina illustrationer av de bägge författarna och 

Helena Samuelsson. Havsborstmaskarna är en 

fascinerande djurgrupp med tvåhundrafem arter 

i landet som huvudsakligen befinner sig på 

ansenliga djup utanför Västkusten. Det handlar 

om tämligen okända varelser vilka nu för första 

gången lyfts fram i samlad grupp. Guldmusen, 

sötnosen och pistagepaddelfotingen är tre 

arter som vittnar om att havsborstmaskarna 

även har tilltalande namn. Torgny Nordin 

FÄLTGUIDE 

Oumbärlig för den som vill 

ha mer än bara fåglar 

Titel: Wildlife of Madeira and the Canary Islands. 

Författare: John Bowler. Förlag: Princeton. Pris: 

221 kronor (Bokus). 

Fåglar, fjärilar, trollsländor, 

kräldjur och däggdjur läckert 

förpackade i en och samma 

fältguide. Det är innehållet i den 

senaste fältguiden från Princeton 

och deras serie Wildlife 

explorer guides. Med tanke på 

hur populära resmål Kanarieöarna 

och Madeira är hos svenskar, 

så borde det vara god efterfrågan på guiden. I 

synnerhet som många fågelskådare i Sverige 

också är intresserade av andra organismgrupper 

som fjärilar och trollsländor. Någon annan 

guide med detta urval finns heller inte. Fåglarna 

upptar större delen av innehållet. Totalt är det 

163 fågelarter som presenteras med fotografier, 

kortare texter och en karta som bara anger 

om de finns på en viss ö. Uppslagen är elegant 

utformade där arterna får rejält med plats. I de 

flesta fall är bilderna bra, eller till och mycket 

mycket bra. 


KLIMATET 

Nyanserar bilden av 

klimatfrågans utmaningar 

Titel: Klimatet och människan under 12 000 

år. Författare: Fredrik Charpentier Ljungqvist. 

Förlag: Dialogos. Pris: 240 kr (Bokus). 

Få områden är lika polariserade 

som klimatfrågan. Historikern 

och klimatforskaren Fredrik 

Charpentier Ljungqvist menar 

att: ”…utrymmet för det kritiskt 

ifrågasättande begränsas ...” I 

sin bok Klimatet och människan 

under 12 000 år sammanfattar 

han förtjänstfullt vad vi vet om hur klimatet har 

förändrats sedan den senaste istiden. Hans 

bok är också en kritik mot den välspridda och 

förenklade bild av ett klimat som inte ändrats 

mycket före mitten av 1850. Klimatet har, 

menar han, varit mer varierat än den gängse 

uppfattningen. Samtidigt hymlar han inte med 

att människan påverkar jordens uppvärmning. 

Svårigheten är att veta i vilken grad. Intressant 

läsning om hur människan historiskt har hanterat 

de klimatutmaningar den har mött under 

olika tider. 



BREV 

Skriv till Vår Fågelvärld! 

niklas.aronsson@birdlife.se 

STORKPROJEKTET 

” ... mellan 2011 och 2017 har cirka 100 

ungstorkar årligen flyttat när hösten nalkats.” 

I Vår Fågelvärld nummer 1 år 2018 skriver 

Magnus Ullman om Storkprojektet under 

vinjetten Fråga Experten. Texten lämnar 

ett antal frågetecken efter sig, som behöver 

rätas ut. 

Magnus lyfter fram vikten av att göra 

en konsekvensanalys innan ett återinplanteringsprojekt 

startar. Jag instämmer, 

och vill tillägga att man också löpande 

bör uppdatera sin analys i takt med att ny 

kunskap framkommer. 

Två väsentliga punkter i Storkprojektets 

nuvarande analys gäller tillgång 

på våtmarker och föda i landskapet 

samt utdöenderisk till följd av tillfälliga 

väderhändelser. Den viktigaste orsaken 

till att storken försvann från Skåne var att 

våtmarker dikades ut och lämpliga miljöer 

för födosök blev för få. Nu anläggs och 

restaureras våtmarker i stor skala. Även 

om vi fortfarande är långt ifrån 1700-talets 

storkvänliga landskap indikerar studier 

vid Lunds universitet att Skåne idag har 

bärkraft för 100–150 häckande par*. 

Vi bedömer att antalet våtmarker kommer 

att öka även framöver, och arbetar 

också aktivt för att det ska bli så. Bedömningen 

är att 100–150 häckande par är tillräckligt 

för att populationen ska klara till 

exempel år med ovanligt kallt och regnigt 

väder när ungarna är små. 

Några av de knappt 90 vita ungstorkar 

som sträckte ut vid Falsterbo förra året, 

mitt under Falsterbo Bird Show. 


NÄR MAN ARBETAR med levande varelser 

händer oplanerade saker. Antingen kan 

man resignera inför detta faktum, eller 

också vara beredd att anpassa sig och ändra 

sina metoder. Magnus nämner problem 

fram till början av 2000-talet i Storkprojektet. 

Det handlade närmare bestämt om 

svårigheter att övertyga storkarna om att 

flytta söderut inför vintern. 

Redan vid projektstarten hade risken 

för att storkar av algeriskt ursprung skulle 

ha för svag flyttdrift diskuterats. Istället 

för att ge upp när det visade sig att storkarna 

övervintrade tog projektet in storkar 

med annan genetisk bakgrund och började 

släppa ungstorkarna i stora grupper istället 

för en och en. Detta har gett resultat, 

och mellan 2011 och 2017 har cirka 100 

ungstorkar årligen flyttat när hösten 

nalkats. År 2017 fanns 71 frihäckande par 

storkar i Skåne, och arten är inte längre 

listad som regionalt utdöd utan räknas åter 

officiellt som en svensk häckfågel. 

Hur mycket pengar kostar arbetet för 

att få tillbaka en livskraftig population av 

vit stork till Skåne? 

Vi har inte svaret om totalkostnaden, 

eftersom projektet ännu inte nått målet 

om 100-150 flyttande par, men uppgifter 

från 2017 delar vi gärna med oss av. Då 

uppgick kostnaderna till 730 000 kronor. 

Dessutom arbetade runt 60 volontärer 

bland annat med att mata storkar, underhålla 

hägn och hämta donerat storkfoder. 

ÄR PROJEKTET VÄRT pengarna? Att svara 

på det är ungefär lika lätt som att svara på 

vad ett människoliv är värt. I vilket fall kan 

vi konstatera att ett stort antal privatpersoner, 

företag, kommuner, sparbanksstiftelser 

m.fl. under de senaste 30 åren 

valt att donera pengar och tid för att åter 

få dela det skånska landskapet med en 

fantastisk fågel, den vita storken. 

LINDA BIRKEDAL, 

ORDFÖRANDE STORKPROJEKTET 

* Olsson 2007, Conservation Biology 21:1196-1206, 

Olsson & Rogers 2009, Animal Conservation 

12:62-70, 

Shephard m.fl. 2013, Ecology & Evolution 3:4881- 

4895, 

Olsson & Bolin 2014, Oecologia 175:537-548, 


KNIVIGT 

Gräsand och snatterand 

GRÄSAND 


SNATTERAND 

3 

FOTON: JOHN LARSEN 

1 

2 

1 

2 

3 

1 De färgade delarna av näbben är mer gul än orange. 

2 Är varmt gulbrun i färgton. 

3 Vingspegeln är mörkblå, kantad av vita fjädertoppar. 

1 De frägade delarna av näbben är mer orange än gul. 

2 Är kallare färgad än gräsanden. 

3 Vingspegel är en vit fläck långt bak på kroppen. 

Gräsanden är en av våra vanligaste 

änder. Den är vitt spridd 

och förekommer talrikt i större 

delen av landet i de flesta typer 

av vattendrag. Vintertid flyttar den sig 

undan isen, men inte mycket längre än 

den absolut måste. Exempelvis övervintrar 

stora mängder gräsänder längs södra 

Sveriges kuster. 

Gräsandshannen är mycket lättbestämd 

och liknar egentligen ingen annan svensk 

art. Gräsandshonan däremot är, likt de 

flesta andra simandshonor, gulbrunaktig 

året om och kan därför förväxlas med 

framförallt snatterandshonan, som har en 

mycket liknande teckning. 

GRÄSANDSHONAN ÄR GULBRUN i färgpaletten 

med mörka fjädercentra. Hon är 

relativt kraftigt byggd och har en något 

”klumpig” kroppshållning. Näbben är 

förhållandevis kraftig och orangegul längsmed 

undre kanten. Kroppens undersida 

är beigebrun med den tydligaste och mörkaste 

teckningen på bröstet. Övergången 

till den smutsbruna buken är diffus och 

undersidan ser rätt homogent färgad ut. 

Vingspegeln är mörkblå eller violett och är 

kantad av vita fjädertoppar. 

SNATTERANDSHONAN ÄR GANSKA snarlik 

gräshandshonan i färgsättning men ger ett 

något kallare intryck. Den är storleksmässigt 

tydligt mindre än gräsanden, dessutom 

något mer näpen i kroppen och har 

en mer elegant kroppshållning som nästan 

kan påminna lite om bläsandens. Kroppen 

och huvudet känns aningen kantiga på ett 

lite märkligt och svårbeskrivet sätt jämfört 

med gräsand, titta själva så får ni se! 

Näbben är klenare och kortare än 

gräsandens och den färgade delen är mer 

orange. På kroppsundersidan är det stor 

skillnad jämfört med gräsand, snatterandhonans 

buk är rent vit – tydligt kontrasterande 

mot det mörka bröstet. Vingspegeln 

är vit alldeles intill kroppen, på honan kan 

den till och med vara svår att se. Vingen 

ser därmed mer enfärgad ut jämfört med 

gräsandens. 

Då fåglarna ligger på vattnet ser man 

oftast snatterandens vingspegel som en 

vit fläck långt bak på kroppen. Här har 

gräsandshonan två parallella band bildat 

av kanterna på vingspegeln. En potentiell 

fallgrop finns under sensommaren då 

änderna ruggar. De ruggande gräsänderna 

kan då se ut att ha en motsvarande vit 

fläck på samma ställe som snatterandens 

vingspegel. Detta är dock ingen vingspegel 

utan blottlagda vita fjäderbaser som blir 

synliga då ruggningen är kraftig. 

Till skillnad från gräsanden är snatteranden 

en utpräglad flyttfågel. Den 

lämnar landet under september–oktober 

och återkommer relativt tidigt – i södra 

Sverige under mars och början av april. En 

observation av snatterand på vintern är 

alltså värd att kollas upp mer noggrant. 

SOM TIDIGARE NÄMNTS är de flesta 

simandshonor mer eller mindre lika 

varandra. Ett bra tips för att lära sig skilja 

på dessa honor är att studera dem på 

våren. Änderna bildar par redan under 

vintern, på övervintringsplatserna, och 

anländer till Sverige parvis. Hannarna är 

lättbestämda och håller tätt ihop med sin 

hona och erbjuder då goda möjligheter att 

säkert veta vilken art det rör sig om. 

Anders Eriksson 


FRÅGA EXPERTEN 

Har du en fråga till våra experter? 

Mejla till niklas.aronsson@birdlife.se 

SJUKDOM 

Varför ser blåmesen så konstig 

ut på huvudet, är den sjuk? 

Jag har haft en blåmes vid min fågelmatning 

som ser väldigt konstig ut på 

huvudet. Den är mer eller mindre skallig. 

Nu undrar jag vad som har hänt med 

den, varför den är så skallig. Kan den till 

exempel ha blivit så av någon skjukdom? 

ANNA CARTER, HÖLLVIKEN 

FOTO: ANNA CARTER 

LOTTA BERG SVARAR: Vad som har hänt 

med denna blåmes kan man förstås bara 

spekulera i, men uppenbart är att den 

saknar en hel del fjädrar på huvudet. Det 

blir då tydligt hur liten själva skallen är, 

och hur mycket större huvudet ser ut med 

fjädrar på. 

Man kan börja med att konstatera att 

det inte rör sig om någon normal ruggning. 

Olika fågelarter har förvisso olika 

mönster för hur de ruggar, det vill säga får 

nya fjädrar, men det är inte normalt för en 

blåmes att rugga alla huvudfjädrarna på 

en gång. Man kan dock inte utesluta att 

det rör sig om någon typ av rubbning som 

lett till mer abrupt ruggning hos just den 

här individen, med tillfällig skallighet som 

följd innan nya fjädrar vuxit ut. 

EN ANNAN MÖJLIGHET är att det handlar 

om en yttre skada, till exempel att fågeln 

undkommit en rovfågels- eller rovdjursattack 

med blotta förskräckelsen. Det hela 

ser dock lite för symmetriskt ut för att den 

teorin ska vara den troligaste. Ytterligare 

en möjlighet är att det handlar om ohyra, 

Det är svårt att säkert uttala sig om varför den här blåmesen ser ut som den gör, kanske har den drabbats 

av en infektion eller så handlar det om någon slags rubbning i ruggningsförloppet. 

så kallade fjäderätare. Det är förstås så 

att just på huvudet har ohyran relativt 

fritt spelrum, för där kan fågeln inte själv 

komma åt att plocka bort den med näbben. 

EN FJÄRDE MÖJLIGHET är att det rör sig om 

en infektion som påverkat huden och fått 

fjädrarna att lossna, till exempel någon 

sorts svamp- eller bakterieinfektion. Svårt 

att veta utan att ta prover, men på bilden 

ser huden inte särskilt inflammerad ut – 

infektionen ifråga skulle i så fall kunna 

vara under avläkning. Det ser dessutom 

ut att vara lite nya fjädrar på gång mitt 

på skallen, så förhoppningsvis kommer 

det att växa ut nya över hela huvudet om 

fågeln får lite tid på sig, oavsett vad som 

var problemet från början. 

SJUKDOMAR & ETOLOGI 

LOTTA BERG 

Professor i husdjurens 

miljö och hälsa på Sveriges 

lantbruksuniversitet 

(SLU) i Skara. Ordförande 

i BirdLife Sverige. Svarar 

på sjukdomar och etologi, 

läran om djurs beteenden. 

VÅRA EXPERTER 

ALLMÄNEXPERT 

ANDERS WIRDHEIM 

Erfaren fältornitolog som 

kan det mesta som är värt 

att veta om fåglar. Krönikör 

på Natursidan.se samt driver 

podcasten ”Pippipodden”. 

Tidigare informationsansvarig 

för BirdLife Sverige. 

FÅGELSKYDDSANSVARIG 

DANIEL BENGTSSON 

Är BirdLife Sveriges 

fågelskyddsansvarige. Har 

varit fågelskådare sedan 

barnsben och är dessutom 

en erfaren ringmärkare. Kan 

det mesta som har med 

fåglar att göra. 


FÅGELSKYDD 

Varför är 

vindkraftverken 

målade? 

När man reser i norra Tyskland, Polen och 

Holland så ser man otaliga vindkraftverk 

av större modell. De har alla det gemensamt 

att nära vingspetsarna är de två 

eller tre röda band målade på de annars 

ljusgrå vingarna. Man kan tänka att det 

är till för att de skall vara tydligare för 

flygande fågel. Det inser man om det råkar 

vara en dag då dimma kryper ner på 

låg höjd och allt blir ljusgrått. Om detta 

antagande är rätt skulle jag vilja veta om 

det verkligen minskar fågeldöden och i så 

fall, varför gör man inte så i Sverige? 

THOMAS ULLMAN, ÄNGELHOLM 

faktiskt kan ha högre negativ effekt på 

fåglar och fladdermöss än om de hade haft 

en annan färg. Detta eftersom insekter i 

forskningsstudier visat sig attraheras av 

ljusa färger (vilket kanske kan vara en 

förklaring till att många blommor är vita/ 

gula?). I kombination med den värme som 

vindkraftverken alstrar, samt den struktur 

som de utgör, kan alltså färgen eventuellt 

locka insektsätande fåglar och fladdermöss 

till vindkraftparker. 

FOTO: PER LINDSTRÖM 

Det som karaktäriserar 

ugglefjädrar 

är att de är mjukare än 

andra fåglars fjädrar samt 

att de har en fransig bakkant 

och en framkant med 

små piggar. 

byten åt andra så genom svält. 

Det som karaktäriserar ugglefjädrar är 

att de är mjukare än andra fåglars fjädrar 

samt att de har en fransig bakkant och en 

framkant med små piggar. Detta gäller 

särskilt de arter som jagar med hörselns 

hjälp i mörker, och är en anpassning för 

att kunna flyga i princip ljudlöst. Hos ugglearter 

som jagar på dagen eller i skymning 

och delvis med synens hjälp är dessa 

anpassningar inte lika tydliga. 

DANIEL BENGTSSON SVARAR: Det har 

genomförts en del forskning på hur fåglar 

uppfattar vindkraftverk. Dessvärre har 

studierna inte gett något entydigt svar 

på frågan hur man ska kunna få fåglar att 

undvika att kollidera med verken. Sammantaget 

kvarstår faktum att det avgjort 

viktigaste är att från början undvika de 

platser där risken för fågelkollisioner 

kan antas vara stor. När väl verken är på 

plats är det mycket svårt att komma ifrån 

problemen, oavsett vindkraftverkens höjd, 

färg eller annan utformning. 

ANLEDNINGEN TILL DEN färgsättning du 

noterat har istället mänsklig koppling. 

Inom fem kilometer från flygplats måste 

vindkraftverken, enligt åtminstone tysk 

lag, ha ett orange band på varje blad. Är 

det längre än fem kilometer till närmsta 

flygplats ska bladen ha två band. (I händelse 

av att ett nytt flygfält öppnas i närheten 

av en vindkraftpark blir det således för 

berört vindkraftsbolag att måla om.) Även 

den i allmänhet vita färgsättningen på verken 

har en koppling till hur vi människor 

uppfattar dem. De vita verken upplevs 

nämligen mest diskreta från marknivå, 

samtidigt som de kontrasterar mot mörk 

bakgrund uppifrån och därmed blir lättare 

att se för flygtrafiken. 

ETT POTENTIELLT PROBLEM med att 

vindkraftverken är vita är att de därmed 

Frågeställaren nedan undrar vilken fågel det är 

som tappat fjädrarna på bilden. 

FÅGELFJÄDRAR 

Vilken art har 

sådana fjädrar? 

Jag fann dessa fjädrar i Hälsingland i ett 

område med både åkrar, ängar, skogar 

och sjöar. Vilken fågel är det som har 

slutat sina dagar så här? 

PER LINDSTRÖM, GÄVLE 

ANDERS WIRDHEIM SVARAR: Det är fjädrar 

från kattuggla som du har hittat. Det är 

faktiskt inte ovanligt att både kattuggla 

och hornuggla själva blir byten. Framför 

allt är det då duvhök som är ”banemannen”, 

men det förekommer även att fjällvråkar 

slår ugglor. 

ATT UGGLOR SJÄLVA blir byten händer 

särskilt under perioder då de har svårt att 

hitta mat. Under årets sena och snörika 

vinter var det många kattugglor och 

hornugglor som strök med, om inte som 

TACK VARE FJÄDRARNAS struktur bildas 

inga stora och ljudliga virvlar när ugglan 

flyger. En hornuggla kan exempelvis flygande 

lyssna sig fram till sorkar djupt där 

nere i gräset utan att se dem och utan att 

störas av något eget vingsus. 

På bilden här nedan ses en vingpenna 

från en kattuggla till vänster och en från 

hornuggla till höger. Kattugglans fjädrar 

går i en mörkare, gråbrun tonskala än 

hornugglans gulbruna. 

Exempel på ugglefjädrar. Den fransiga bakkanten 

framgår tydligt, vilket är en anpassning för att 

kunna flyga praktiskt taget ljudlöst. 

FOTO: ANDERS WIRDHEIM 


”Men även hos skådare kan det 

finnas drag av rigiditet.” 

Vår Fågelvärlds krönikör Maja Aase har varit i New York och 

fågelskådat i Bryant Park, vilket fick henne att fundera på 

vad fågelskådning egentligen handlar om. 

När jag häromveckan småpratade med en 

sjuksköterska från Åbo visade det sig att 

hon visste allt om fågelskådning: ”Några 

herrar åker till ett träsk och tittar på 

någon jäkla sparv.” 

Det är vad man skulle kunna kalla för en rigid, lätt 

daterad omvärldsanalys. 

Men även hos skådare kan det finnas drag av rigiditet. 

Ta bara Ulf Lundell, som i sin nya bok Vardagar 

skriver så mycket om fåglar att det flyger och viftar på 

de 637 sidorna. 

Men kärleken till fåglarna, den sträcker sig inte så 

långt som till passer montanus: 

”… dom bara sitter där 

Grå bruna, syns knappt, äter sig feta 

Flyr in i riset, sitter där sen och kurar 

Skiter 

Sen äter dom igen 

Ingen som helst variation” 

VI MÄNNISKOR HAR våra favoriter 

och livet handlar till stor del om 

kompromisser och att lära sig stå ut 

med att allt inte är exakt som vi vill 

ha det. 

För mig, som tillhör klubb 23 (det var så många arter 

vi såg i trädgården under vintermatningen), är det 

kul att höra just det där tjattertjatiga rafset i riset och 

bli påmind om att fåglar finns, gärna bland buskagen i 

betongen. 

Därför var vårens gratistur till Bryant Park mitt 

på Manhattan en alldeles särskild upplevelse. Vi var 

ungefär 25 stycken som klev under platanerna och fick 

låna kikare och lockades av guiden Gabriel att titta 

upp och titta ner och se vad som faktiskt finns, framför 

fötterna på det pausande kontorsfolket. 

När en besökare ropade att ”titta, det rör sig uppe 

i den där trädkronan” svarade Gabriel att ”utmärkt, 

rörelse är steg ett, steg två är att se något med kikaren” 

och sen dök det upp messångare, grå kattfågel och 

gulstrupig skogssångare. Gruppen njöt av det oväntade 

utbudet, och sökte allt mer frenetiskt med kikarna. 

Men det var två vardagliga arter som överraskade oss 

KRÖNIKA 

Gruppen njöt 

av det oväntade 

utbudet, och 

sökte allt mer frenetiskt 

med kikarna. 

mest, dessutom de vi först inte orkade kolla på: sparvarna 

och stararna. 

Gabriel berättade att de arterna inte hänger här i 

parken av en slump. Det handlar om – Shakespeare. 

Enligt historien ansåg apotekaren Eugene Schieffelin 

i slutet av 1800-talet att de fåglar som redan fanns 

i Nordamerika inte var tillräckligt fina. Standarden 

behövde höjas och vilka fåglar är bäst? Jo, de som 

Shakespeare skriver om. Alltså skulle det flyttas fåglar 

från Europa. 

I experimentet ingick inte alla 600 arter som Shakespeare 

lär nämna i sina texter, men väl domherre 

(funkade inte), sånglärka (funkade inte), sparv (funkade) 

och stare (funkade). Mellan 80 och 150 starar 

utsläppta i Central Park är alltså förfäder till dagens 

cirka 200 miljoner. 

Stararna har sedan dess anklagats 

för väldigt mycket, men försöken att 

få ner antalet genom att peta ner dem 

i pajer och stuvningar har inte varit 

särskilt framgångsrika (trots smakhöjare 

som senap och öl). 

VI I GRUPPEN tittade lite extra kärleksfullt 

på våra vardagsfåglar och under kvällen där i 

parken fick vi något att tänka på, inte minst vad gäller 

vem som egentligen är finast. 

Och egentligen är det bara att inse att fågelskådning, 

ja, det handlar om mycket. Även att ”några 

damer och herrar åker till en park och tittar på några 

jäkla sparvar och starar.” 

Och får en underbar stund, mitt på Manhattan. 

Maja Aase är frilansjournalist, 

spanare i P1 

och kommunikationschef 

för organisationen 

Union to Union. 

Stolt över att vara en 

”dålig fågelskådare”. 


fattningen 

KORSORD 

BEVINGADE ORD 

förr fröförråd 

för stans 

gråsparvar 

blir vinterbadare 

med ordet 

under 

söker 

av med 

tuben 

tuppvapnet 

coolar 

ner 

social 

relation 

mexmat 

tjockskallig 

örns 

favoritmat 

flög 

bara 

en 

gång 

nessie? 

ses tomat 

som 

mognar 

vill fågelfotograf 

skrämmer 

kämpaglöd 

kalops 

kan bestämma 

falk och 

uggla 

moderna 

flygaren 

begränsning 

är väl 

fina 

röda 

viner 

kan 

fjärilsvinge 

skapa 

jättenäbbad 

betydelselösa 

orsakades 

av 

mjölnerägaren 

h. potterkompis 

härmar 

vid holk 

liknar 

strutsar 

veka 

stjälkar 

finns i 

nakurusjön 

i 

kenya 

i stockholmstrafiken 

inträffar 

ofta 

skådarstund 

idisslar 

kan gå på 

sjön 

lycka ihop 

med ve 

låtit 

ligga i 

lag 

växt med 

stjärnformig 

blomma 

b. potterdjur 

i livbåt 

med tiger 

gillar gäss 

att göra 

spettplats 

liten 

papegoja 

buskar 

som inte 

söndrar 

är de 

burgna 

ingen 

rolig 

lott 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2018-04-01 

BEVINGADE ORD 

för 

närmast 

få aha- 

minsta kroppskontakt 

skådaröga 

anden 

upp- 

levelse för 

omodern 

med ägg 

musik 

bröstar 

sig 

kan ibland 

flyga 

våtmark 

ugglepapegoja 

omfångsrik 

klocktillverkare 

vitfåglar 

istidslämningar 

fågeln 

med missbruksproblem 

o a 

musikparad 

k r i c k a n 

burfågel 

i 

snapsvisa 

u n d u l a t 

havsfågel 

l i r a 

y v s 

kan fara 

vara 

f e 

är vissa a k u t 

spettar 

kan man 

bli ur 

jamaren 

kan man den uppspelta 

groddjusons 

lars- 

halvåsna 

i 

som 

orm 

ställs 

vid sin 

l b r a g 

med 

millennium 

asien 

hölls 

under- 

t l 

t 

ut 

barm rovisen svans 

artrik 

ses 

krater 

ledsna 

k ä r r för inläggning 

glada 

n g o r o n g o r o och 

falkman 

fnatte 

otöntig 

c o o l flaskmateriasamlingen 

l o a vinbärs- 

ä l l i n g 

gör 

tunna 

k a k a p o utan innehåll 

s k r a m l a r 

gren med 

samma 

håller 

förfader 

d i g e 

hårt i 

r k l a d o g i 

näste 

börsar 

hälften 

av 

ovan 

o m e g tars t i b i a a l g e n 

laven 

den kan 

mumifiera 

m o s s e n i r å s a r 

a 

HÄR ÄR FÖRRA NUMRETS VINNARE: 

1:a pris 500 kr: Carin Sandén, Umeå. 

2:a pris 300 kr: Lena Oreby, Svedala. 

3:e-5:e pris 100 kr: Kjell Jansson, Örebro, Daniel 

Hedenbo, Karlstad, Anita Ericson, Bor. 

Grattis! 

thrillerlevin 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2018-03-01 

Bevingade ord – ett fullfjädrat kryss 

VINNARE 

1:a pris 500 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

2:a pris 300 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

3:e pris 100 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

Skriv ned orden som du får fram i de färgade rutorna på 

ett vykort och skicka detta till, Vår Fågelvärld, c/o Niklas 

Aronsson, Flygfältsgatan 16, 423 37 Torslanda, eller 

skriv ned den rätta lösningen i ett mejl och skicka detta 

till niklas.aronsson@birdlife.se. Senast den 1 augusti vill 

vi ha ditt svar för att du ska kunna delta i utlottningen av 

de fina bokpriserna. Naturbokhandeln är BirdLife Sveriges 

egen bokhandel där överskottet går till fågelskydd. 

Bevingad 

intelligens, 

finns att 

köpa på 

Naturbokhandeln. 


RETROSPEKTIV 

av Niklas Aronsson 

Turkduvans expansion 

på Västkusten 

1956 

”DEN 12 APRIL 1956 inkom rapport från 

Varbergs hamn om att två främmande 

fåglar varit synliga under de tidiga morgontimmarna. 

Att få kontakt med dem 

denna dag visade sig ej möjligt, men dagen 

därpå, tidigt på morgonen, kunde arten 

bestämmas: turkduvor.” Så börjar O. F. 

Reuterwalls text i Vår Fågelvärld från 1956 

med rubriken ”Turkduvan (Streptopelia 

decaocto) häckfågel i Varberg”. 

Några år innan hade turkduvan för 

första gången observerats i Sverige. Det 

skedde på Råö i Onsala socken i Halland. 

Detta omskrevs 1951 i Vår Fågelvärld 

nummer 10 av ingen mindre än Victor 

Hasselblad, som utöver kamerakonstruktör 

även var ornitolog. 

I REUTERWALLS ARTIKEL finns mer om 

turkduvans biologi: ”Arten anses med 

Indien som utgångspunkt sannolikt först i 

historisk tid ha spritt sig dels i riktning mot 

Ostasien och dels mot nordväst (G. OTTER- 

LIND, VF 10, 1951, som även behandlar systematisk 

ställning och utbredningshistoria 

m. m. ). Av intresse i OTTERLINDS uppsats 

är bl. a. att turkduvan huvudsakligen synes 

övervintra inom häckningsområdet. I 

Tjeckoslovakien rapporteras hon sålunda 

iakttagen i januari vid en temperatur på 

-17° C. Nästa svenska fynd är från Malmö 

omkring den 15.10.1950 (N. NomJlHN, F. 

o. F. 37, 1952). Första gången turkduvan 

iakttogs häckande i Sverige var i Harlösa 

by nära Krankesjön i Skåne 1951. Häckningen 

skedde i ett granbestånd. År 1952 

stördes häckningsbestyren här av skator 

”Två turkduvor, den bortre är en ungfågel. Lägg märke till dennas mindre halsring.” 

Foto: 0. F. REUTERWALL. 

(G. STRÖMBERG, VF 11, 1952). Turkduvorna 

i Harlösa voro kvar där 1952-1954. 

Spellätet har hörts april-november. Häckning 

kunde då ej konstateras men kunde ej 

heller anses utesluten (G. STRÖMBERG, VF 

14, 1955).s.” 

DET HÄR VAR början av en större expansion 

i landet av turkduva, som framför allt 

ägde rum på 1960-talet. Vid riksinventeringen 

1974–1975 bedömdes populationen 

i landet uppgå till mellan 6 000 och 8 000 

par. Merparten av dessa i Skåne och på 

Västkusten. Idag är utbredningen ungefär 

densamma, men antalen turkduvor är 

mycket lägre. Beståndet bedöms numera 

ligga mellan 2 300 och 4 300, enligt ArtDatabanken. 

Vad som ligger bakom nedgången är 

oklart. Möjligen kan det hänga samman 

med att spannmålshanteringen ändrats 

under denna period, skriver ArtDatabanken, 

liksom att den kan ha drabbats av den 

skyddsjakt på stadsduvor som alltjämt 

pågår i städerna. 

DET ÄR INTRESSANT att konstatera att 

mönstret påminner en hel del om sentida 

invandrare som svarthakad buskskvätta 

och brandkronad kungsfågel. I fall som 

dessa slår vi gärna fast att framryckningarna 

är kopplade till klimatförändringar, 

men det sker onekligen rörelser hos 

många arter som är svåra att förklara med 

några enkla faktorer eller orsakssammanhang.

Vår Fågelvärld nr 3 - 2018

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?