Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

ORTSBOR BERÄTTAR
Sammandrag ur UKF:s kassettband nr 31 sidan 1 och 2
av Gudrun Sandén
Åke Larsson
Intervjuare Börje Sandén
1981-11-03
UKF:s arkiv ålars1-31-1-2.doc
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Personer: Greve Sparre, Ester Abrahamsson, Greta och Ivan Ström
Orter: Örnässjön, Lillsjön, Kvarnsjön, Veddesta, Akalla, Ålsta, Kista, Viksjö, Jakobsberg, Upplands
Väsby, Lejondal, Aske, Toresta, Brogård, Kockbacka, Lagmansboda, Svartkärr
Ämnen: Kvarnverksamheten, turbiner, 3 par stenar, siktar, valsstolar, spånhyvel, kvarnstall, skrot,
rännan, istapparna, fisk, kräftor, kullager, gröpkvarn, rågkvarn, rågsikt, plansikt, korngrynsverk,
helkorn, halvkorn, färg, apotekaren, konditoriet, amerikanskt mjöl, kvävgas, tullkvarn, kappmått, smedja,
hovslagare, ärter, bondbönor, äggförsäljning
Kvarnen och kvarnverksamheten.
Den nya kvarnen uppfördes på den gamlas plats. Grunden var dålig och när statmälden lades in i
övervåningen på hösten stod hela kvarnen och gungade och borrade sig ned i mon. Den sjönk så djupt att
dörrarna inte gick att öppna. Fundamenten under turbinerna hade sprickor. Ett år fick man gjuta om en ny
sockel. Det kunde var 30-40 ton säd, när statmälden låg på övervåningen. Ibland kom kvarnstenarna och
siktarna i otakt och då ristade hela kvarnen. Alla tre kvarnstensparen hade lika kugghjul och framåt
eftermiddagen hade de kommit i takt och man måste stanna ett par.
Så småningom blev det bara två stenpar kvar, som vi malde fodersäd på och valsstolarna tog över mer
och mer. Kvarnen drevs till 1951, då den blev en snickerifabrik. Kvarnstallet revs och alla maskiner
såldes till skrot. Maskinerna var så tunga att man fick svetsa ned bit för bit. Den som tog hand om skrotet
fick det gratis, bara han tog bort det. Lennartsnäs ägde kvarnen. De har ägt vattnet sedan länge och äger
det fortfarande i dag.
När man skulle lägga spån på ladugårdstaken på Lennartsnäs installerade man en spånhyvel vid
vattenrännan vid kvarnen. Vi barn fick ligga under hyveln och sortera spånen. De yttersta blev för smala
för att användas till taket. Spånen kroknade så fort de kom ur hyveln och vi skulle försöka plana ut dem.
Vattentillförseln.
Min pappa var föreståndare för kvarnen. Man hade tidigare sprängt en trekantig ränna från Lillsjön. Vid
högvatten rann det över alla bräddar och vid lågvatten var det inte mycket kvar. Vattenrännan gick över
vägen och på våren hängde stora istappar, som när som helst kunde lossna. Med långa käppar försökte
man slå ned isen. Det gick en å mellan Örnässjön och Lillsjön. Det märktes vid kvarnen om den växte
igen, då fick man genast mindre vatten och fick sätta igång och rensa. När vi körde för fullt strömmade
vattnet i ån för Lillsjön sjönk och Örnässjön kom efter. På en karta kallas Lillsjön också Kvarnsjön. 130
Fisket i kvarnrännan.
Fisken gick upp i kvarnrännan och när pappa skulle se efter vattenhöjden fick han se en stor ål. Han tog
upp den med en kratta och vi pojkar skulle bära hem den till mamma. Vi var tvungna att sanda händerna
för den var så hal. Mamma blev rasande för hon ville inte äta ål. En gång fick jag se en gädda, som stod
vid dammluckan och när jag försökte fånga henne hoppade hon över till Lillsjön. När kvarnen stängdes
kunde man plocka fisken som blev kvar i rännan. När kulverten under järnvägen kom försvann fisken.
Laken och kräftfångsten.
En gång när min bror och jag åkte skridskor på isen fick vi se ett par lakar. Vi hade hört att man skulle
kunna klubba dem och mycket riktigt blev de medvetslösa, men isen var så tjock så innan vi fått hål på
den hade de nästan kvicknat till igen. Det fanns otroligt mycket kräftor i Lillsjön. När tanterna skulle
skura sina mattor i Lillsjön satt det fullt av kräftor fast i mattorna, när man drog upp dem. När jag var 7 år
1 D:\Ortsbor berättar\o31 Skapat den 04-11-19 12:50 Senast utskrivet 04-11-19 18:43
31