Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

ORTSBOR BERÄTTAR
Sammandrag ur UKF:s kassettband nr 30 sidan 1 och 2
av Gudrun Sandén
Åke Larsson
Intervjuare Börje Sandén
1981-11-03
UKF:s arkiv ålars2-30-1-2.doc
------------------------------------------------------------------------------------------
Personer: Gustaf med fingret, Pettersson i Råby, Norman, Brofalk, statspolis Stamborg, Harry Persson,
Negern, Jularbo-Kalle, skomakare, Kille, Lus-Olle, Dåderman, Hvid, Rikard Hvid, Sundblad, Nathan
Söderblom, gjutare Ryd, Sjölander, Lindholm, Silén, Kilbom, Kata Dalström, Dyrssen, August Palm,
Roslagsbjörn, Roslagslejonet
Orter: Rullan i Uppsala, Bålsta, Sundbyberg, Värtan, Aspvik, Fröjden, Barkarby, Litslena, Lennartsnäs,
Kalmarsand
Ämnen: Pensionärsresa, dansbanor, brottning, cirkus, T -Ford, vrida spik, camping, gästgiveriet,
bystämma, konsistoriet
Pensionärsresan.
Gustaf med fingret stack in fingret för att känna om järnvägsbron slöt tätt intill och där satt han med
fingret i kläm. Det fick läka av sig själv och blev rakt, vilket besvärade kunderna en del när han klippte
hår. Han sålde också sill och strömming. När tanterna inte ville ha strömming utan sill sa han: Det har jag
på den här sidan. Han hade plockat ut de stora strömmingarna och lagt på ena sidan i lådan.
Sill-Gustaf och Pettersson i Råby var med på en pensionärsresa till Uppsala. De hade smakat lite innan,
för det skulle väl inte bli så roligt. När de kom till Uppsala sa Petterson: Nu går vi på Rullan. När bussen
skulle åka hem fanns inte gubbarna och till sist måste man åka utan dem. När man kom till Bro dansade
de bägge herrarna vals mitt på vägen utanför Normans bensinmack. De hade åkt taxi från Uppsala.
Sill-Gustav bodde i Gustavslund och var väl bonde eller torpare från början. Sedan han gift sig började
han leva rövare. Han gillade att dansa ensam mitt på dansbanan. 058
Dansbanorna.
Den första dansbanan var den vid Medborgarhuset, men efter en tid slogs den helt ut av banan i
björkhagen vid Kockbacka, som Brofalk anlade. Det fanns en vid klockstapeln i Kungsängen. Den som
fanns vid idrottsplatsen i Bro användes bara vid fester. Det var sällan bråk vid dansbanorna. Det kostade
25 öre i inträde och 15 öre för kaffet. En gång kom några sjögubbar, som lastat tegel vid tegelbruket och
vägrade betala. Vad de inte visste var att brottarklubben haft tävlingar och landsfiskalen hade givit
tillstånd till dansen om två av brottarna var vakter med mössa och armbindel. När vi fick se gubbarna
komma förstod vi att det skulle bli bråk, så vi beslöt att stoppa dem, annars hade vi fått stänga hela
dansen. En av gubbarna var vildsint och honom kastade vi ut över stängslet. Han hamnade rakt på ett berg
och rullade ut i en sophög, som låg där. Men gubbarna försvann. Efter en stund kom statspolis Stamborg
på motorcykel och frågade hur det gick. Ivan svarade att det går alldeles utmärkt. Det fanns inga
förstärkare, utan en spelade dragspel, en banjo och en fiol. Sent kom det högtalare och bättre belysning.
Harry Persson och Roslagsbjörnen.
Det fanns en äldre dansbana vid Medborgarhuset och det var där som matchen mellan Harry Persson och
negern gick av stapeln. Men det var mycket mörkt och negern var svart. Han fick ta emot den ena smällen
efter den andra. Elaka rykten sa att han fått en dusör för att lägga sej. Jularbo-Kalle spelade den kvällen.
Vid idrottsplatsen var det cirkus en gång. Då uppträdde Roslagsbjörnen och Roslagslejonet, som var
otroligt starka. De hade en syster, som var ännu starkare. Hon blev aldrig gift för pojkarna vågade sig inte
på henne. Man rullade in två T-Fordar och fäste ett par rep i dem och medan de körde för full fart höll
Roslagsbjörnen emot, så de inte kunde röra sig. Han var god vän med kvarnarrendatorns son, så honom
träffade jag ofta. Han lärde mig att vrida spik, men när jag försökte med en hästsko gick jag bet. För
honom var det ett lekverk. De uppträdde på tältcirkus och hade bott vid Aspvik.
1 D:\Ortsbor berättar\o30 Skapat den 04-11-19 12:47 Senast utskrivet 04-11-19 18:41
30