17.12.2012 Views

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

ORTSBOR BERÄTTAR<br />

Sammandrag ur UKF:s kassettband nr 26 sidan 1 och 2<br />

av Gudrun Sandén<br />

Erik Rexhammar<br />

Intervjuare Börje Sandén<br />

1980-05-18<br />

UKF:s arkiv rexham2-26-1-2.doc<br />

----------------------------------------------------------------------------------------------------------<br />

Personer: Texas Ljungberg, Astrid Öberg, Anna Lisa Boje, Eva Grill, Ingrid Jonsson, Hedberg i<br />

Snyggboda, Wilhelm Moberg, August Blanche, Valter Norman, handlare Sandell, Gösta Jonssson,<br />

fjärdingsman Lind, kyrkvaktare Asp, Sparre, Lewenhaupt, prins Wilhelm, husföreståndarinnan Nora,<br />

Lennart Bernadotte, Karin Nissvant, prosten Elg, Lump-Gustav<br />

Orter: Spånga, Bålsta, Stockholm, Säbyholm, Kattrumpan, Tetorp, Afrika, Lilla Kvista, Västra Ryd<br />

Ämnen: Spritlangaren, Alte Kameraden, Den blomstertid nu kommer, Marknadsafton, Vinterkväll hos<br />

nämndeman, affären vid Tegelbruket, Sparreska gravkoret, tokskallar, fisksläden, gravgrävning,<br />

orgeltramparn, Fritjofs Saga, Fänrik Stål, pension<br />

Teaterverksamheten.<br />

Erik <strong>berättar</strong> hur han som barn hade en dockteater, men absolut inte kunde tänka sig att spela teater<br />

hemma i födelsebyn. Men när man kommer till en annan socken tycker man att man kan nästan allting.<br />

Det var när Einar Ljungberg "Texas" kom till logen och tyckte att vi skulle spela teater, för att få in lite<br />

pengar. Vi valde ett stycke, som han skrivit, som hette Spritlangaren. Man tyckte att jag skulle passa för<br />

den rollen, vilket inte jag tyckte var så roligt. Det skulle utspelas i en kafélokal och vi tyckte att vi fått det<br />

ganska bra. Premiären skulle vara en söndagskväll klockan 8 och vi hade satt upp litet affischer. Redan<br />

klockan 7 kom det folk under väntetiden spelade vi Alte Kameraden på grammofon. Klockan 8 var det så<br />

mycket folk att Rick sa att nu får vi inte släppa in flera. Vi spelade 5 gånger och Astrid Öberg recenserade<br />

och skrev i tidningen att vi spelade överdådigt. 1937 avstannade teaterverksamheten och jag flyttade.<br />

1941 kom bagarfrun Ingrid Jonsson, Anna Lisa Boje och fru Grill och några till, som hörde till lottorna<br />

och ville att Erik skulle hjälpa dem med teatern. De valde en pjäs, som hette Den blomstertid nu kommer,<br />

men när damerna fick se hur mycket de skulle lära utantill backade flera ut och kvar blev Anna Lisa Boje<br />

och Eva Grill och Erik. Då engagerade vi folk utifrån bl a Hedbergs i Snyggboda. Pjäsen utspelade sig<br />

utanför en kyrka och Erik målade en kyrkdörr som kuliss. Det skulle höras en kyrkklocka och då slog<br />

man på en bricka. 118<br />

Teaterverksamheten fortsätter.<br />

Någon hade sett en så rolig pjäs, som hette Marknadsafton och var skriven av Vilhelm Moberg. Vi måste<br />

ha tillstånd av författaren, så jag skrev till honom. Han skulle ha 10 kronor för den första föreställningen<br />

och 5 kronor för de följande. Vi reste runt med den här pjäsen till Bålsta och Spånga och även Stockholm.<br />

Överskottet av pengarna skänkte vi till De Gamlas Dag. Vi fortsatte med en pjäs av August Blanche, som<br />

handlade om en pensionatsinnehavarinna. Anna Lisa gjorde stor succé. Hon var mer skådespelerska än<br />

damfrisörska. Hon skrev egna pjäser. En handlade om förvecklingar med namnet Jonson, som både<br />

handlaren, bagaren och kyrkoherden hette. 239<br />

Valter Norman.<br />

Vi spelade Vinterkväll hos nämndeman med Valter Norman, som började sin teaterkarriär där. 250<br />

Tegelbruket.<br />

Vid Tegelbruket fanns en tegelmästare, som hette Andersson. Hans fru hade affär och höll noga reda på<br />

att gubbarna betalade vad de var skyldiga när de fått lönen. Ibland gick de till Sandells affär i Säbyholm,<br />

när de tröttnat på fru Anderssons hårda regemente. Men hon var i grunden en snäll människa. Andersson<br />

hade en brännare, som var lite begiven på sprit och när han gick hem till en jul fick han lova att vara<br />

tillbaka på tredje dagen. Han kom inte förrän efter nyår, för han hade varit hemma och varit full och<br />

präktig. 293<br />

Ljuset i gravkoret.<br />

26

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!