17.12.2012 Views

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Rättarboda tog reda på att fyndet till hörde upphittaren och inte ägaren av marken där de hittats. När jag<br />

efter 30 år visade dem på Historiska Museet katalogiserades de där och infördes i en Numismatisk<br />

Katalog. 310<br />

Yttersta domen och pepparkakorna.<br />

Erik <strong>berättar</strong> om ett stycke han skrivit, som blivit antaget av radion och som han själv har läst in. Den<br />

hette Yttersta Domen och Pepparkakorna. Den finns också i en bok, som heter Så minns jag 10-talet.<br />

Erik <strong>berättar</strong> att 1918 hade hans mamma syjunta och tanterna talade om den stora kometen, som skulle<br />

komma den 19 dec och förgöra jorden. Erik och hans bror funderade över det här och tyckte att det var<br />

synd på alla pepparkakorna, som mamma bakat. De bestämde sig för att det var bäst att äta upp dem före<br />

den 19 dec. Det blev ett förfärligt bråk. 366<br />

Erik byter namn.<br />

Erik hette Karlsson tidigare och det fanns en anställd till med samma namn. Då beslöt Erik sig för att byta<br />

namn och fick välja mellan Fornborg och Rexhammar. Prästen Albert Jonsson tyckte det var onödigt,<br />

men när han skrivit en stund hade han förväxlat de båda Karlsönerna, så då tyckte han inte det var så<br />

dumt.<br />

Gudrun Sandén <strong>berättar</strong> om Albert, att han skulle ha en vigsel, där brudgummen hette Karl Mikael<br />

Jonsson. I flera dagar gick Albert och oroade sig för att han skulle säga Karl Mikael Bellman. Så kom<br />

dagen och brudparet står framför altaret och Albert vänder sig om och frågar: Tager du Karl Mikael<br />

Bellman denna...<br />

Ibland dog någon patient på Nygård och det skulle vara begravning i <strong>Bro</strong> kyrka. En gång glömde<br />

Åkerbrant bort förrättningen och Albert Jonsson muttrade över detta. Nästa gång var det Alberts tur att<br />

glömma bort sig. 409<br />

Teater i Godtemplarföreningen.<br />

Vi spelade teater i <strong>Bro</strong> på den här tiden. Vid ett tillfälle, det var dagen innan examen, snubblade Astrid<br />

Öberg och slog ut tänderna. Efter en tid mötte jag Albert, som sa: Hur spelar ni teater här egentligen,<br />

tänderna åker ju ur kärringarna.<br />

En gång spelade vi ett stycke som hette Spritlangarna och var skriven av Texas Ljungberg. Erik spelade<br />

spritlangaren och gubben Rick hade kafé, där langningen pågick. Det blev mer än fullsatt och vi spelade 5<br />

gånger för fullsatta hus i Godtemplarhuset. Det var 1935. 450<br />

Dödgrävare Asp och mjölnare Swartz.<br />

Vi tittar på foton från teatrarna. Gubben Asp var dödgrävare. Det berättas att han stod och funderade när<br />

han skulle gräva en grav: Hur lång var den djäveln då. Jag mötte honom i <strong>Bro</strong> och han var nog tre alnar.<br />

Börje <strong>berättar</strong> att nu gräver man gravar med grävskopa och har måst ta ner en bit av kyrkogårdsmuren i<br />

Låssa, för att få in grävskopan på kyrkogården.<br />

Vid Aspviks kvarn fanns en mjölnare, som hette Swartz. Han hade en bindel för pannan och man påstod<br />

att han var brännmärkt. Han kom från Tyskland. Han tog hand om en pojke, som ansågs ha pengar. En<br />

dag före jul blev det så sträng köld att vattenhjulet till kvarnen frös fast. Mjölnaren sa till pojken att gå<br />

och knacka loss isen. När han höll på med detta startade hjulet och pojken blev krossad. När mjölnaren<br />

skulle begravas kom man inte in genom kyrkporten med kistan. Det var något som tog emot och till sist<br />

måste man lyfta kistan över muren. 510<br />

Aspviks kvarn.<br />

Den gamla kvarnen låg alldeles vid vägen. Snickerifabriken byggdes längre in. Den sista mjölnaren var<br />

finsnickare och han byggde den röda stugan på andra sidan vägen. 541<br />

Historien om gubben och gumman som försov sig.<br />

En gubbe och gumma bodde långt från kyrkan och när prästen frågade om de inte kunde komma i kyrkan<br />

beklagade de sig över den långa vägen. Prästen frågade om de hade någon bibel. Jodå, men den var<br />

alldeles utsliten. Ett år bestämde de sig att åka till julotta. De lade sig tidigt och gav sig iväg innan någon<br />

annan vaknat. När de kom till kyrkan var det mörkt och inga människor syntes. De bestämde sig för att ta<br />

en sup och sova en stund. När de vaknade var det ljusan dag och alla hade rest hem. Nu visste de att de<br />

skulle få dålig skörd eftersom de kom sist från julottan och i alla fönstren i byn tittade folk på dem, när de<br />

sent omsider kom. 591<br />

4 D:\<strong>Ortsbor</strong> <strong>berättar</strong>\o25 Skapat den 04-11-18 05:38 Senast utskrivet 04-11-18 06:41

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!