Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Sidan 2.
Personer: Grevinnan Rappe, greve Sparre, drottning Louise av Danmark, Albert Jonsson, Texas
Ljungberg, Astrid Öberg, dödgrävare Asp, mjölnare Swartz
Orter: Rättarboda, Falun, Hedemora, Sala, Örsundsbro, Bålsta, Toresta, Aspviks kvarn, Låssa kyrka
Ämnen: galoscher, hunden, trotjänarinnan på Lejondal, pengar, Kopparbergs Bergslags polletter,
landsantikvarien i Falun, Riksdagsmännens riksdagspollett, Historiska Museet, numismatisk katalog,
Yttersta domen och pepparkakorna, kometen, teater
Eldsvådan på Lejondal.
När slipstensmasarna kom in på herrgården, hade godsherren just haft en piga i förhör, då det kommit bort
ett par silverskedar. Han var på dåligt humör och menade att såna luffare ville han inte ge husrum. Han sa
till dem att gå ner och ställa sig på sjön. Då kommer herren att frysa som aldrig förr och vi får en brasa.
Efter en timme fick herrn frossa och ville att man skulle elda hårdare i spisarna. Skorstensstocken var
dålig och hela gården brann upp och nu fick masarna sin brasa. Herren till Lövsta blev sämre och dog
strax efter i grindstugan. 042
Tågresan med grevinnan Rappe.
En mycket varm dag i juli skulle jag åka med tåget till stan. När jag väntade vid Bro station kom en vagn
med en äldre dam i, som hade mycket bagage. Trots värmen var hon klädd i galoscher. Bagaget ställdes
av och kusken åkte iväg. Jag tänkte att gumman klarar aldrig alla väskorna, så jag frågade om tant ville ha
hjälp. Det var hon tacksam för och undrade om jag kände igen henne. Jag är syster till greve Sparre sa
hon. Då är ni grevinnan Rappe då, sa jag. Nämn aldrig det namnet, sa hon. Rappe som jag varit gift med
ligger här under, sa hon och började sparka i marken. Han förstörde mina pengar. Jag var gift med en de
Geer tidigare och har mina barn med honom. Nu åker jag till Skåne för att hälsa på dem. När vi kommit
upp på tåget ville jag sätta mig hos mina kamrater längre bort i vagnen, men gumman tog fram en
garnhärva och satte på mig och började nysta garn. Och där fick jag sitta. Vid Barkarby beklagade hon sig
över att man slösat med pengar och byggt den nya bron. Hon visade ett repeterur, som hon köpt i Venedig
och alltid hade med på sina resor. Hon berättade, att hon varit hovdam hos drottning Louisa av Danmark.
Jag var riktigt vacker i min ungdom. När vi kom till Centralen ville hon att jag skaffade henne ett
statsbud. Hon sa också, att om jag var i Stockholm skulle jag inte äta på restaurang utan komma upp till
henne på Östermalmstorg och äta. Hon skulle säga till sin kokerska Frida. Hon byggde Lejondal i Vasastil
med hjälp av arkitekt Claesson. Senare sålde hon till Bildt. 130
Min fästmö på Lejondal.
Jag hade en fästmö på Lejondal, som jag hälsade på ibland. Bildts hade en stor hund, som låg på
kökstrappan och vaktade, men jag fick göra mig bekant med den, så att den släppte in mig. En dag var jag
i Jonssons affär och då kom fru Bildt med hunden och den hoppade upp på mig och viftade på svansen.
Känner hunden igen er, frågade fru Bildt. Jag kände mig som Petrus förnekaren, när jag sa nej. Familjen
Bildt var mycket snäll vid sin personal. När familjen var borta fick de ha fest för sina vänner med mycket
mat och frukter från Bildts Kolonialfirma. De hade en trotjänarinna, som såg finare ut än fru Bildt och
hon övervakade personalens fester. När klockan var 10 tröttnade hon och gick och lade sig. Vi fick inte
dansa i riddarsalen, för att inte förstöra golvboningen. Men vi lovade flickorna att hjälpa till med
boningen efteråt, så dansen gick hela natten i riddarsalen. Där hängde en tavla med Gustaf II Adolf. Den
donerades till Uppsala Universitet. 200
Fyndet av pengar vid Rättarboda.
När jag kom till Rättarboda låg en stor jordhög utanför. Det var det gamla jordgolvet, som var utslängt.
Direktören vill att jag skulle sålla jorden för att använda den, att plantera rosor i. Jag förklarade att det var
död jord, men ägaren stod på sig och då var det bara att börja med det träliga jobbet att harpa jorden. Rätt
som det var hörde jag hur det klingade till och det var pengar. Den äldsta var från 1638. På en stod det
Kopparbergs Bergslags pollett. När jag kontaktade landsarkivarien i Falun berättade han, att när man
körde råkoppar till Stockholm, gick färden över Hedemora, Sala, Örsundsbro, Bålsta, Toresta och över
isen till Rättarboda. Troligen fanns där någon övernattningsstuga med foder för hästarna. För att inte
kusken skulle supa upp pengarna för inkvarteringen av hästen och sig själv fick han polletter att betala
med. De kunde sedan lösas in på någon bank i Stockholm. Det fanns även polletter med inskriptionen
Riksdagsmännens riksdagspollett, som man hittat på andra håll. Det fanns 22 olika pengar. Direktören på
3 D:\Ortsbor berättar\o25 Skapat den 04-11-18 05:38 Senast utskrivet 04-11-18 06:41