Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

ORTSBOR BERÄTTAR
Sammandrag ur UKF:s kassettband nr 23 sidan 1
av Gudrun Sandén
Sven Andersson, Kallhäll, Emil Johansson berättar
Intervjuare Börje Sandén
1980-07-08
UKF:s arkiv anderso2-23-1.doc
-----------------------------------------------------------------------------------------------
I stort samma upplysningar som det skriftliga manuset kassett nr 24
Stäketbron
Personer: Emil Johansson, brovakt, fröken Björnstierna
Ortnamn: Kuren
Ämne: Båttrafik brovakt, strömmen, elkabeln, brofästet, uttern, vattenreglering, flotte, första båten,
järnvägsbron, landsvägsbron, kulan, banvaktsstugan, vattentorn, personal, anhalt, moring
Trafiken genom Stäkets broar.
Jag heter Sven Andersson och är född 1906. Jag skall berätta om båttrafiken genom Stäkets broar, när jag
var barn. Jag var sommarpojke vid Stäket hos min farmors syster. Hon var gift med Emil Johansson, som
var järnvägsbrovakt vid Stäket. De bodde i den lilla järnvägsstugan mellan landsvägen och sjön. När det
kom båtar öppnades bron, genom att brovakten drog upp bron med grova linor. Så var det ända till 1925 ,
då Svenska Maskinverken bytte ut Södertäljebron. Den bron öppnades och stängdes mekaniskt.
Landsvägsbron var utarrenderad, så det var broavgift både för båtar och gångtrafikanter. Landsvägsbron
öppnades dygnet om, medan järnvägsbrons öppnande berodde på tågtiderna. Kom det båtar från båda
hållen samtidigt hissades en stor kula upp i toppen av en hög mast. Likadant var det om någon skulle ros
ut till båten.
Det kom många olika sorters båtar. De gamla fraktskutorna hade besvärligast, särskilt vid vårfloden
med stark ström. Då drogs båtarna med linor genom broarna. De kom från Västkusten och var lastade
med sill och ved.
Från Uppsala kom Fyris 1 och 2 lastade med allt möjligt. De tog även passagerare. Från Örsundsbro
kom båten Uppland och lade till vid alla ångbåtsbryggorna i Håtuna, Håbo-Tibble, Västra Ryd och
Stockholms-Näs. Boxerbåtarna kunde ta ända upp till 5 pråmar på släp, men klarade inte mer än 2 genom
broarna. De var lastade med kol och sopor och latrin från Riddersvik, som skulle upp till de stora godsens
trädgårdar. Motorpråmarna tog spannmål till Uppsala Valskvarn, men fraktade också mycket sand. Alla
båtar till Uppsala skulle ju samma väg tillbaks, så de var livlig trafik vid broarna i Stäket. På söndagarna
gick lustresor till Skokloster och Sigtuna. En hel del söndagsseglare skulle också ha broöppning. Skulle
man ha med djur på båtarna gick man först till Söder Mälarstrand, annars till Kornhamnstorg och
Mälartorget. Skulle man ha något från t ex järnaffärer skickades varorna på båten. Styrmannen handlade
och såg till att det beställda kom fram. (- 139)
Problem runt broarna.
Det var så strömt att linorna gick av. En gång kastade de ankar, så hela elkabeln till fröken Björnstiernas
hus slets av. Mitt i strömmen låg ett gammalt brofäste av sten, där uttrarna höll till. Det var besvärligt för
båttrafiken, där mitt för krogen. Brovakten mätte vattenståndet varje dag från järnvägsbron. Vattenmängden
reglerades från Norrström. Det kom fantastiskt mycket vatten från Uppsalahållet. Vid högt
vattenstånd förankrade man båtarna ibland i flera dagar vid en flotte, som kallades moring (= förtöjningsflotte).
Båtarna fick inte ligga för högt i själva brorännan, då var det risk att de skrapade emot. ( - 224)
Första båten.
Det var spännande, när första båten kom på våren, att se hur de tog sig fram. Man ringde till brovakten för
att höra om de kunde komma igenom. Järnvägsbron var öppen mellan sista tåget på kvällen och första på
morgonen. När man ville igenom landsvägsbron gav man olika signaler för hur många pråmar man hade.
Kulan i masten hissades för att båtar från Stockholmshållet inte skulle köra för långt fram, så att de inte
1 D:\Ortsbor berättar\o23-24 Skapat den 04-11-18 05:24 Senast utskrivet 04-11-18 06:41
23:1