Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

564
Tegelbruket.
Andersson och Lundkvist var tegelmästare på vår tid. Det var inte åretrunt verksamhet. Ägare var
Brogård och senare Mälardalen. På 10-talet var det en väldig rusch. Det fick inte vara frost. Från början
grävdes leran för hand och rullades utför i vagnar. Hästen Bläsen drog vagnarna tillbaka. 588
Sidan 2.
Personer: Lööv, Konrad Björkman, Engebrant, fiskare Jonsson, Sparre, Tura Skoglund, Peyron
Orter: Sköna Ro, Vita Björn, Lövsta, Aske, Signhildsberg, Sundby brygga, Munkbron, Urfjell,
Fredrikslund, Trumpetartorp, Sveden, Bostället, Finkan
Ämnen: Arbetet vid tegelslagningen, ackord, blandare, sten, hästen Lisa, Mälartorget 8, badhus, båthus,
smedjan, bastu, barnstuga
Arbetet vid Tegelbruket.
Det arbetade ett 30-tal personer på Tegelbruket. När det inte var säsong där arbetade de med
vassupptagning och skogsarbete. Under vår tid byggdes tegelhuset Sköna Ro. En del bodde i Vita Björn.
Den rödskäggiga Lööv, som man var så rädd för, bodde uppe vid Lövsta och gick hem över helgerna.
Flera bodde i Bro. Konrad Björkman och hans vän Ossian arbetade där. Sönerna till arbetarna på Brogård
fick inte börja på Tegelbruket. De skulle arbeta på gården, annars miste familjen bostaden.
Det fanns en fast arbetarstam vid bruket, tegelmästaren och brännaren. Bränning gjordes på vintern och
reparationsarbete. Man körde med skottkärror med järnhjul på en järnskena och det var en väldig tyngd i
lasset. Ladorna var i två våningar med ett spel till övervåningen. Stenarna lades på hyllor. Efter en tid
skulle stenarna skiljas innan de torkade ihop. Det var kvinnfolksgöra. Sedan skulle stenen sorteras.
Det var mycket noggrant med blandningen, som skruvades ut i ett fyrkantigt stycke. Där skars bitarna
till för hand med trådar, som satt i en ram. Nästa arbetsmoment var att fråntagaren skulle lyfta undan den
avpassade stenen. Man arbetade på ackord. Två stenar vägde 36 kilo. Bortsättaren lyfte av stenarna från
vagnen och bar dem till hyllorna. Det var kallt och dragit i ladorna. Det satt säckväv för gluggarna, som
hissades upp och ned, så att torkningen skedde i lagom takt. 183
Lerblandningen.
Blandaren hade att med sin erfarenhet bestämma lerans konsistens. Den gick genom några valsar för att få
bort luftbubblor. Engelbrant hette en blandare. En annan gubbe stod vid sidan av valsen och pillrade med
en krok bort de stenar som var för stora. Det var dåligt betalt och där sattes de som inte orkade med de
tunga sysslorna längre. De sista åren körde man lera från Uppsala. De sista åren körde man året runt.
Lergropen täcktes med halm. Till en början var stenarna märkta Brogård och senare Mälardalen. Vid
Hammarby i Håtuna hittar man stenar märkta Å Westerlund, Aske Signhildsberg
. 244
Fiskare Jonssons kor och hästen Lisa.
Man har hittat 10 tegelbruk. Vid Gällövsta och Sundby brygga, där ligger ett varv nu. Även vid Önsta
fanns tegelbruk.
Greta berättar att hon fick gå till Rättarboda och köra vandringen ibland. Då gick hon genom ravinen,
som bildats där man tagit lera. Nu finns det bara spåren efter syllarna kvar.
Fiskare Jonsson vid Tegelbruket hade två kor, men ladugården låg på fel sida om järnvägen, så han
hade en liten bro över. Han fick slå hö på Nygårdshagen. Våra kor och fiskarns betade tillsammans men
det var bara vår häst som tog kontakt med fiskarns kor. Våra blandade sig aldrig med dem.
Vi hade en liten häst, som pappa fått av farfar i Närke. Hon hette Lisa och kom med Örebrobåten till
Riddarholmen. Sen leddes hon till Munkbron. Där fick hon vänta hela dagen där pappa mötte henne, för
att sedan komma med båten till Fiskartorpets brygga. Hon blev 32 år.
Det var livligt vid Mälartorget. Gummorna trätte och slogs och sålde.
Sjåare drog upp varorna från båtarna. Styrman hade mängder av uppdrag att uträtta. Han skulle köpa sprit
och damhattar och t o m korsetter. På Mälartorget 8 låg ett ölkafé, som ägdes av en luffare från Småland.
Det var inga olyckor med båtarna som man minns. 337
3 D:\Ortsbor berättar\o22 Skapat den 04-11-18 05:17 Senast utskrivet 04-11-18 06:40