Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

ORTSBOR BERÄTTAR
Sammandraga ur UKF:s kassettband nr 22 sidan 1 och 2
av Gudrun Sandén
Sven, Greta och Stig Lindhé
1980-05-15
UKF:s arkiv lindhé-22-1-2.doc
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Syskonen Lindhé berättar om tiden vid Fiskartorp, Finsta, båtar och bryggor.
Personer: Rå, Finn, Borg, Östlund, Åsbrink, Elg, Forsell, Wallenström, Erik Hedin, Sparre, Nils Suber,
Eriksson, Svensson, Gustav Eriksson, Lundkvist, Sundström, Tamm
Orter: Råby, Finsta, Bostället, Murartorp, Nygård, Lövsta, Hässelby, Tegelbruket, Verkaviken, Solna
fritidsområde, Högholmen, Skogarn, Ormudden, Säbyholm, Lindormsnäs, Smidö
Ämnen: Soldattorp, gravkor, gravhög, lantarbetarstrejken, furuinredningar, slankveckan 24 okt-1 nov,
lus, pudrett, sopor, potatis, skit, pråmar, vehikeln, varvet, Ormen långe, Hillersjö, Bro Trasig,
handelsträdgård
Soldattorpen och soldaterna.
Det har varit soldattorp i Råby och Finsta. I Bostället bodde två soldater i vardera ändan av huset, Rå och
Finn. Rå var dragon. Bonden på Finsta var ansvarig för rustningen. Råby fick hålla häst. Borg var den
sista soldaten här på trakten. Han var stamanställd i Uppsala på slutet. Soldaterna hade sina bästa dagar,
när det var möten. Det var stor fest när de kom hem. Det berättas om en soldat i Håbo-Tibble, som red
ända fram till trappan och där skulle gumman komma ut och ta hand om hästen. 102
Präster och lärare.
Pastor Östlund var egentligen i Kungsängen, men vikarierade här i Bro och Låssa 1907-08 mellan
Åsbrink och Elg. Åsbrink ligger begravd på Låssa kyrkogård. Lärarna var Forsell, Vallenström, Erik
Hedin och Åkerbrant. 134
Sparres gravkor och fynd vid utökning av kyrkogården.
Vid grävningar utanför Bro kyrka hittades i dagarna kokgropar och ett kranium. När man tidigare skulle
planera den västra delen av kyrkogården tog man ett hundratal lass fyllning ur gravhögen ute på udden.
Suber, strejken, statarna.
Nils Suber var förvaltare 1919. Han var inte ett dugg lantbrukare utan promenerade i hagarna med sin
vackra fru och letade svamp. Tidigare var man van att se fogdarna skala omkring överallt, men nu brydde
man sig inte om något. Den första lantarbetarstrejken var 1919.
1917 hade vi två statkarlar, Eriksson och Svensson, som hjälpte till att starta på Finsta. Det var helt
igenväxt och vi gick emellan Fiskartorpet och Finsta och arbetade. Under strejken fick vi ingen hjälp och
pappa höll på att bli galen. De större gårdarna tog ut svartfötter och det blev slagsmål. Men det var mest
vid nästa strejk 1924-25. Vi hade mindre känning av den, då vi jobbade och klådde själva. När strejken
var slut var pappa och hjälpte till på Brogård med sin självbindare.
Det var mycket gott förhållande mellan pappa och statkarlarna innan strejken, men efter skar det sig och
båda familjerna flyttade. Pappa var väl egentligen inte arg på dem, utan på hela systemet. Det blev en
försämring mellan statare och arbetsgivare. Det blev fack och sammanslutningar. I dag svartmålar man
statsystemet, vilket jag menar är alldeles fel. Felet var att de hade dåligt betalt. Annars hade de ju sin
försörjning genom naturaförmånar. De hade gräsligt dåliga bostäder. Sven berättar att han avskyr dessa
omålade inredningar i sportstugor och även annars. Han har sett dessa omålade väggar i statstugorna på
Brogård till leda. Det ser ut som gamla hönshus.
Greta berättar, hur hon en kväll i slankveckan 24 okt-1 nov, kom ned till båten. Där vid maskin, där det
var lite varmare satt en kvinna med många barn, trötta och dåligt klädda. De skulle till Murartorp och
1 D:\Ortsbor berättar\o22 Skapat den 04-11-18 05:17 Senast utskrivet 04-11-18 06:40
22