Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Kvarnar.
Det enda vi hade att göra med Kungsängen var Aspviks kvarn. Ända fram till 1945, då statarsystemet
försvann anlitade vi Aspviks kvarn. Kvarnen var en central plats för alla. Kvarnen i Bålsta där auktionsoch
skrotfirman finns i dag var elektrisk. Ekilla kvarn åkte vi till ibland.
Det påstås att det skulle stått en väderkvarn på åkerkullarna utanför betongfabriken här mitt över. Vi har
två kvarnstenar kvar och de är från en kvarn här med ångmaskin. De är gjorda i sandsten. 446
Nöjen i Bro, campingen vid Toresta.
Fösta gången jag var i IOGT-lokalen var för att se en stumfilm. Det var Värmlänningarna. Någon spelade
dragspel till. IOGT-huset var mycket äldre än Folkets Hus. Vi deltog mycket lite i Bro samhälle. När vi
slutat skolan i Bro flyttade vi och gick i skola på annat håll. Det fanns en dansbana vid Medborgarhuset.
Där kunde ibland vara tivoli. Vi åkte hellre till dansbanan i Kalmarsand. Den låg på höger sida av vägen
mittemot vägen till Fånäs. I Bro var det mycket slagsmål och uppgörelser med kallhällsgrabbarna, så vi
fick inte vara i Bro.
Campingplatsen och badet i Kalmarsand låg vid vägen in till grustaget. Det fanns en speciell biljett att
lösa på tåget för att göra uppehåll under några dagar vid Kalmarsand. Den gällde också som inträdesbiljett
till badet. Det fanns ett inhägnat familjebad. Det var Toresta gård som anlade och skötte campingen. Man
löste biljett i den lilla röda stugan, där vaktmästaren bodde och där fanns kiosk. 510
Partisanutbildning och konvalecenthem.
Under kriget utbildades norrmän vid Toresta. Nere i dalen låg massor av baracker för
partisanutbildningen. De använde även i stora huset. Wingård själv bodde i villan nere vid sjön,
Horshagen. Vid Håtunaholm utbildades danskar. (1995 firades minneshögtid på Håtunaholm.) På
Tammsvik fanns ett konvalecenthem för finska soldater. 552
Bryggor och flottning.
På varje gård fanns det trädgårdsmästare. Jag minns inte om vi levererade trädgårdsprodukter till stan. Det
gick skjuts till bryggan vid Kalmarsand. Den låg vid silon. Innan silon kom till togs spannmålen på
pråmar till andra kvarnar eller till magasinet, som ligger vid stationen i Bålsta. (Det brann på 1990-talet).
Det mesta gick åt till djuren och man var självförsörjande. Allt virke lastade vid Kalmarsand och flottades
därifrån. Det var svårt att komma över järnvägen. 583
4 D:\Ortsbor berättar\o17 Skapat den 04-11-17 23:49 Senast utskrivet 04-11-18 06:38