Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Dåvarande Kommunalnämndsordförande utbad sig att firman ej skulle konkurrera om marken med
kommunen och överlämnade i stället i 2 omgångar "Förslag till exploateringsavtal" som försäkrades
vara förankrat och som juristgranskades av en av Sveriges främsta i branschen.
Utdrag:
Exploatören deltager i finansieringen av kommunens köp av fastigheterna Finsta 1:2 m fl med 50
% av köpeskillingen, att erläggas i takt med kommunens erläggande av köpeskilling.
§2
Kommunen, vilken för närvarande arbetar med generalplan över området med sikte på att
bebyggelsen i området kan igångsättas hösten 1967, förbinder sig att till exploatören under åren
1967-71 ställa planlagd mark till förfogande. Marken skall kunna bebyggas dels med
flerfamiljshus, dels ock med småhus i form av rad- och kedjehus samt villor, och medgiva en
sammanlagd produktion årligen av 150 lägenheter, dock att kommunen icke skall vara skyldig att
ställa mark till förfogande för mer än 2/3 av bostadsproduktionen i området. De bostäder, som
produceras såsom självbyggeri av småhus skall därvid icke inräknas. Därest exploateringstakten i
området skulle bli så låg att exploatören under tiden 1967-71 icke tilldelats mark för minst 750
lägenheter, skall tillämpningen
Exploatören förbinder sig att bebygga de upplåtna områdena i enlighet med general- och
dispositionsplanens intentioner och ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar som
lämnas av byggnadsnämnden.
Samtliga flerfamiljshus och minst 213 av småhusen skall uppföras och överlåtas på sådana villkor
att de kunna statligt belånas.
Kommunen köpte Finsta - men ej avtalsförslaget, som nu visade sig vara mycket klent
förankrat!
Dock erkändes det muntligt med "beklaganden" och sedermera bl.a. i Enköpings Posten
71.03.02; "Kommunen avsåg verkligen att infria sina löften, vi sitter ju inte och
skenförhandlar."
De statliga, nya direktiven om förtur för byggetapper på 1.000 lägenheter (det olyckligt beslutade
"miljonprogrammet") resulterade i stället i Stor-start på Råby 1968 i allmännyttiga Stiftelsen Upplands-
Brohus regi och under åren till 1975 forcerades enkelriktat fram närmare 1.900 Hyreslägenheter.
(Den anhopningen i lilla Bro gav, ej oväntat för många, snart problem för orten som föga attraktivt att bo
i - grannsamhällen drog fördel - det blev mängder av tomma lägenheter - det krävdes många miljoner
kronor i bidrag - Finstas 700 lägenheter såldes slutligen i 90-talets mitt till ett privat fastighetsbolag och
på Råby revs 300).
Med facit i hand:
hade det inte, totalt sett, varit bättre för samhället, för kommunen och den skattebetalande befolkningen
med en mindre, mer tidsutdragen mer varierad bebyggelse - tillväxt?
Att ej bli Så Stor Så Snabbt?
Kommunhandläggningen av det brutna, ej fullföljda Exploaterings-förslaget med byggnadsfirman blev
föremål för kritik och debatt även i dagspressen - än mer efter "Skeppartorpsaffåren" 1970 - 73.
Egendomen Skeppartorp köptes i juni -70. Kommunen bevakade ej sin förköpsrätt, - men på övertid
överklagade den nye kommunalnämndsordföranden personligen. Hovrätten och Högsta Domstolen
fastslog att han "ej ägde sådan behörighet" och Kungl. Majt fastställde deras avvisningsbeslut i april
1973.
Under åren efter 1966 och ej minst under den 3-årsperioden hade firmans ledning funnit för gott och
nödvändigt att än mer ändra, att än mer vidga sina verksamhetsplaner. - Egendomen blev ej exploaterad.
Man hade säkra bevis på att verksamheten i alla avseenden var konkurrenskraftig på den större
marknaden i regionen. - Och det var "grönare"….
I Bro blev det under flera år bara lite smått -- med undantag för företagsledning, Kontors - och
förrådspersonal.
11 D:\Ortsbor berättar\Ortsbor 9.doc Skapat den 04-12-03 17:17 Senast utskrivet 04-12-05 09:31