Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

av kronan. Så det var si och så både med beskärning och plockning. Jag vill inte gå in på sortimentet, men
vill som hastigast nämna blodpäron. De r gjorde rätt för namnet, för de var rödstrimmiga i köttet som en
blodapelsin.
Bland äpplesorterna må nämnas Borgherre, vilken vi kallade bullerhus. Frukterna blev mycket stora och
skramlade som en skallra r när man ristade dem. Dessutom hade vi järnäpplen. Det var en besynnerlig
frukt, för den höll sig nästan över hela året. Frukterna var så hårda att hästarna inte gärna åt dem, hur
glada de än var i äpplen.
Eleverna som bodde i trädgården fick hålla sig maten själva. Det var vanligt att de indelade sig i
matveckor. Den elev som hade matvecka fick gå en timme före middagen för att koka potatis och ställa i
ordning middagen så gott han kunde. Många gånger var det nog si och så med kokkonsten. Jag hörde en
gång berättas om en elev som skulle koka rabarberkräm. Han rörde ihop en gröt på hälften rabarber och
hälften potatismjöl och kokade smörjan en timme. Den krämen bet varken såg eller yxa på, så don
använde den till huggkubbe i flera år.
Beträffande herrgårdsträdgårdsmästarna, så var det ett mångkunnigt släkte, med stor yrkesskicklighet.
Om man besinnar alla arbetsuppgifter som ålåg dem med skötsel av både park och trädgård, och det stora
växtsortiment som i allmänhet hölls, så var det inte alltid någon lätt uppgift.
Dessutom satte de i allmänhet en ära i att hålla ogräsfritt och prydligt putsat över allt. Och ändå var det
många som började specialisera sig på vissa kulturer, som lämpade sig bäst på platsen.
När depressionen satte in på allvar mot slutet av trettitalet, startade många egna företag eller fick
arrendera trädgårdarna där de varit anställda.
I dag torde det inte finnas många herrgårdsträdgårdar kvar, som tillnärmelsevis håller den standard på
sin park som var vanligt i seklets början. En viss renässans kan stundom skönjas tack vare bättre
ekonomiska förhållanden, men en återgång till den gamla tidens omfattande och storslagna anläggningar
är väl knappast att förvänta. Det är märkligt att det i Danmark ännu finns herrgårdar som bevarat och
underhållit sina trädgårdar i långt större utsträckning än i vårt land.
*******************************************************************************
Vretarna - minnen från ungdomsåren.
Av John Kraft , 1987, diskett
Pärm p26:10; i4 hemsidan
Häromnatten låg jag vaken och grunnade, hade svårt att somna och tankarna snurrade i skallen. Så
fastande minnet vid en sommarsöndag hemma på Aske i Uppland.
Jag botaniserade på vretarna nere i bruksskogen på Aske. Vretarna var ett skogfritt parti i Bruksskogen
mellan Glädjen och Fiskarstugan. Mitt i skogen på ömse sidor om vägen fanns ett avlångt gammalt
åkerparti som troligen legat för fäfot i åtskilliga årtionden. Spår av ryggade åkrar syntes ännu tydligt i den
välhävdade grässvålen. Mitt i det öppna fältet syntes tydligt ett grunt dike till vilket de grundare dikena
utmynnade likt ett fiskbensmönster. Ryggade åkrar är ett gammal odlingssätt som använts så länge plogen
funnits och före täckdikningen. Vreten eller vretarna är en gammal benämning på liten åker. I och med
att man plöjde varje stycke från mitten blev åkern liksom kupad och slutfårorna bildade diken. Det finns
fortfarande gårdar och orter t ex Långvreta och Storvreta där denna ordstam ingår i namnet.
Hela Bruksskogen var inhägnad med gärdsgårdar så att kreaturen kunde strosa omkring i skogen på
vretarna och nere på strandängen vid Hojan. Det var mest ungdjur, kvigor som släpptes om våren och fick
gå på skogen till långt fram på hösten då de togs hem till gården och stallades.
Jag parkerade cykeln vid andra grinden från Glädjen räknat och promenerade på den norra vreten mot
Hojan. Grässvålen var kortbetad men örtrik, den hade troligen aldrig handelsgödslats. Området sluttade
långsamt mot sjön och var i västra kanten klätt med större eller mindre åkerholmar. Dessa bestod mest av
bergknallar med en grovstensbård runtom,. troligen uppkastad från vretarna. Holmarna var bevuxna med
enbuskar, slån, hagtorn, hårt nerbetade ekar, vildaplar, nyponrosor, hallon, och berberis. Blåbär, lingon,
8 D:\Ortsbor berättar\Ortsbor 9.doc Skapat den 04-12-03 17:17 Senast utskrivet 04-12-05 09:31
i4-4