Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Du träffade Lillemor också där eller hur ?
Ja, det kan hända, det var många från Eriksund. Sigge var där. Jag höll på till jag blev 70, sen
orkade jag inte mer. När jag åkte sista resan med ångbåten efter att jag hade varit på torget hände
något. Maskinisten på ångbåten eldade inte, han var full och dom kunde inte stanna vid bryggorna.
Vi drev ute på Ekoln. Vi fick hjälpa till och bära fram ved till den där gubben. Han bara låg där på
sätet och brydde sig inte om nåt. Det var så trassligt. Det blev bortåt kvällen och vi visste inte om
vi skulle komma fram till Eriksund. Men så kom han igång. Han lade till nödtorftigt vid
Finnstaholm och då steg jag av där, för då visste jag att jag kunde komma hem, och så jag gick
därifrån. Därefter åkte vi buss med våra grejor till busstation och sedan måste vi ta hjälp till torget.
Det var mycket om och men innan man kom dit. Men det var ju så, man var inte van vid något
annat. Man var tvungen, så man fick hålla på och arbeta. Jag höll på hemma till jag var 95 år. Sen
måste jag flytta. Först bodde jag i Kungsängen ett år, för de skulle rusta här på Norrgården. Sen
kom jag på sjukhus, jag fick bältros. Därefter kom jag hit. Jag hade ingens stans att vara se.
Du hjälpte din bror och plantera kål. Hur länge höll Du på med det ?
Hur gammal var Du när Du slutade med det ?
Alla åren han höll på. Jag slutade när han gjorde sig av med djuren. Jag har varit i farten hela tiden.
Därför är jag stark. Man skall börja tidigt, man skall inte börja jobba tungt när man blir gammal
inte. Man fick börja så fort man stod på bena. Pappa sa till morsan när han gick på morgonen: se
efter så att ungarna har något att göra.
Jag fick gå och räfsa diken, jag orkade inte bära härveln, utan den måste jag släpa. Dagny fick stå
på en pall borta vid spisen och diska, hon var så kort i rocken se. Men hon skulle hjälpa till.
Jag brukar säga så här, "Jag tror inte jag vill ha en enda dag tillbaka, utav allihop. Det har varit
jobbigt varenda dag." Nu har jag mycket tid att vila, men jag tycker det är tråkigt det med. Jag
tycker att jag skulle vilja ha något och peta med, sätta och så. Det finns inget här utanför. Nu kör
de över allt med maskiner. Man får vänja sig "å mät". Men jag tycker man har så svårt att komma
ifrån det där. Man vill se att det växer. Ja, det är så. Men det får väl gå det här också.
Hade Du några djur när Du bodde i stugan ?
Jag hade höns och katt. Bra mycket höns tidigare. Jag hade besök av minken på sista tiden, men
den slog jag ihjäl, men det kanske man inte får säga. Han var på hönsen, jag bodde ju nära sjön och
där är minken. Han bet hönsen och jag tog honom i svansen och slog ihjäl honom tvärt. Så här över
nacken. Han låg och sög blod på en höna - under vingen. Så han såg egentligen inte mig, när jag
kom; nej annars hade det inte gått, för då hade jag måst vara ohyggligt kvick förstås. Jag fick tag i
rumpan, ända inne vid kroppen. En måste göra så där.
Vi tog en hök också en gång. En hök som högg en höna alldeles utanför fönstret och jag ut med
detsamma och fick tag i både hök och höna och gick iväg till hönsnätet och satte in hökens huvud i
en maska i nätet, mamma kom och fick se, så hon gick innanför och så slog vi ihjäl den där höken.
Morsan fick leta upp en käpp.
Man måste hålla på med allt möjligt, man måste tänka kvickt, det går inte att sitta och fundera.
Så där höll vi på. När jag låg på sjukhuset så bet minken ihjäl alla mina hönor, 12 — 15 stycken.
Min bror skulle se efter dom. Jag minns att när jag skulle köpa nya så var Gustav Sundell med. Då
sa Gustav till min bror att det vore inte mer än riktigt att du fick betala dom här , för du såg ju inte
efter dom. Det är inte lätt att se efter. Det var väl nåt litet råtthål som han kom in i. Han var överallt
och bet ihjäl, vid Håtunaholm och i Svarvarholmen. Där bet ihjäl kycklingar, han var vid Tätorp
och bet ihjäl kycklingar där med. Han var överallt ett tag. Men Nisse Klang tog många minkar,
dom gjorde pälsar åt damerna. Det minska ett tag sen. Sen sluta Nisse så då blev det fler igen.
Vi flyttade till Berga 1911. Det är bara ett rum och kök där. I Marielund var det större, för det
fanns ett rum ovanpå också. Där fanns så mycket fruktträd där. Krusbär, Plommon och ett par
äppelträd och flera rader med olika sorters plommon. Det fanns en trädgårdsmästare vid Skällsta,
det var mycket folk på gårdarna på den tiden. Trädgårdsmästaren sålde åt oss i stan. Det gick båt
2 D:\Ortsbor berättar\Skapat den 04-11-29 11:11 Senast utskrivet 04-11-29 11:56
(1999)