Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Trädgårdsmästare Jansson bodde i St. Tuna. På andra sidan vägen, lilla Tuna, bodde först en
befallningsman på Lennartsnäs sedan pensionerade jägaren Einar Roslin som inte särskilt gillade Knuds
idéer vad gällde hundar. Han flyttade senare till pensionärshemmet i Kungsängen. Det var ju så att
anställda på Lennartsnäs fick efter pensioneringen bo kvar på undantag, stugor, i området så länge de ville
och orkade. Sedan blev det flyttning till något pensionärshem, ett sådant låg vid gamla landsvägen i
Tibble.
Huset Stora Tuna är närmare 200 år gammalt eller från början av 1800-talet. Från början var det
envåningshus men 1920 byggdes övervåningen och det var en tid plats för tre familjer i huset. På
övervåningen bodde en familj Lindkvist med sex barn i två rum. Knud bodde med sin familj om fem
personer i nedre våningen, de tre barnen är utflugna sedan många år. Knud bor nu ensam efter makan
Ingas bortgång för 15 år sedan. Barnen, en dotter bor i Kungsängen, en son bor i Hässelby och en son i
Västerhaninge. Han får besök nästan varje dag av någon av dem.
Synen är inte vad den skulle vara. Knud kan läsa halva nätterna med hjälp av glasögon men annars är
dubbelseendet problemet. En flakmoped är Knuds livsnerv och kontakt med yttervärlden. Han åker
överallt på halvön och även enstaka turer till Kungsängen för att handla
Folktro. En dag för länge sedan, när hustrun stod och tvättade på gården, kom Thun och snokade. Knud
höll på att lägga golv i hundboden och när hustrun var utom hörhåll kom Thun fram och sa: ”Det blir nog
bra med det där golvet för jag har lagt en lie under tröskeln”. När han sedan gått undersökte Knud
utrymmet under tröskeln och mycket riktigt, där låg en lie. ”Den ligger kvar än idag”. säger Knud som har
undersökt sitt eget hus och hittat en yxa, en tång och diverse järnskrot under hörnen i huset Enligt
folktron ska järn under husen hålla ”knyttet” borta, d.v.s. oönskade andeväsen. Gösta har ganska
nyligen låtit reparera ett 500-årigt härbre på Nybygget och där fanns också rester av järn under grunden
och detta fann länsantikvarien mycket intressant. Thun såg också en svartklädd gumma som då och då
gick över gården Tuna. Bara han såg henne och hon svarade inte på tilltal.
Vägstenar. I häcken på L:a Tuna står en vägsten som visar väghållningsskyldighet. Den har flyttats och
ska ställas tillbaka till sitt ursprungliga ställe. Knud vet var det rätta stället är. Vid Urfjäll står en liknande
sten och den har av okänd anledning målats vit. Hur kan detta komma sig? Och vid Eklöws står en annan
vägsten inne på tomten. Den har flyttats dit från landsvägen och bör sättas på sin rätta plats med det
snaraste.
Knud efterlyser en nivåkarta över kommunen där man kan se Mälarens vattenstånd kanske vart 100 -500
år som strandkonturer från dagens nivå och bakåt i tiden så långt som möjligt. Det skulle vara till god
hjälp för dem som vill studera naturens minnesmärken som det finns gott om i våra trakter.
Knud har iakttagit sötvattenmusslor i olika former. Vid grävning av sedimentdammarna i Kungsängen var
det stort kalas för fiskmåsar och andra fåglar som där i leran hittade fantastiska delikatesser i vita skal. En
annan gång hittade han ett par sötvattenmusslor ca 10 cm stora på grunt vatten, 30 cm innanför eller i
vassen i bukten mellan Jönsholmen och Eldholmen. Även i Hjälstaviken har motsvarande fynd gjorts.
Avslutning.
Sällan träffar man en sådan härlig naturmänniska som Knud Nielsen som på en så enkelt och
lättförståeligt sätt kan delge sin omgivning det väsentliga av sina upplevelser i naturen.
Dessutom ett stort tack till Gösta af Ugglas för den utomordentliga vägvisningen i Knud Nielsens liv och
gärningar och för händelser och kommentarer som i högsta grad berör Lennartsnäs.
Stockholms-Näs Hembygdsförening
Holger Ängeskog
7/10 1998
69 D:\Ortsbor berättar\Ortsbor berättar 8.doc Skapat den 04-11-21 10:36 Senast utskrivet 04-11-28 22:32