Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

När morfar dog 1910 sålde som sagt mormor Hällbo på andra sidan vägen. Huset ´där nere´ - nr 5 - hade
varit uthyrt sedan det blev färdigt. När sedan även mormor dog 1914 var mamma 21 år och
moster 14 så hon hade förmyndare. Moster ärvde det nedre huset och mamma det här. Hyresgäst av det
nedre huset blev så småningom Gösta Lundborg. Av foton att döma kan det ha varit redan 1915.
Det här huset är äldst, 1883, Hällbo från 1906 och det ´där nere´ från omkring 1900.
Varifrån kom då Lundborgs? Jo, från Bärbo församling i Sörmlands län. Deras far var skollärare och
klockare. Gösta och hans fru Ester Lundborg hyrde först sjövillan hos Åslanders och dit kom också
brodern Herman och hälsade på. Där bodde också på den tiden el-ingenjören Nykvist som kom med den
första radion någon gång på tidigt 20-tal. Gösta Lundborg arbetade som ingenjör vid Stockholm-
Westerås-Bergslagens Jernväg - SWB - men blev senare anställd i Stockholms Stad som överingenjör
och det var han som var hjärnan bakom nya Slussens klöverbladssystem, en genial lösning.
Lundborgs voro fem syskon. Herman var äldst, f 1877, han var tonsättare och musiker med militär
utbildning. Det sägs att han vid 12 års ålder började som trumslagare vid Sörmlands Regemente. Efter
militärtiden ledde han en s k Bruksorkester - se foto. Vid besök hos brodern Gösta i Kungsängen mötte
han min mamma och de gifte sig 1916 - han var betydligt äldre än mamma. De bodde här i huset då och
han hade blivit tonsättare och notskrivare så hit kom en hel del kända personer. Det var Sven-Olov
Sandberg, Sylvain, Fred Winter för att nämna några och alla ville de ha hjälp med orkester-arrangemang.
De åkte vanligtvis tåg hit, alla utom Fred Winter som, om det gick, kom med egen båt och lade till vid
ångbåtsbryggan vid Prästens Villor.
Parentes. Vi sitter i gamla sadelmakeriet och pratar. Karl eldar en sprakande brasa och nedanför huset
mot öster ligger den delen av Mälaren som kallas Svartviken men även namnet Svartbäcken förekommer.
Nu ska vi se på kort. Här är ett från Ryssgravens skola med lärarinnan Aina Palmér och min syster Karin
längst till höger - kortet måste vara från 1927. Och här är mammas konfirmationskort från 1906 med
pastor Karl Östlund framför Stockholms-Näs kyrka, då med trappgavlar i rött tegel. Östlund var den som
senare byggde de s k "Prästens Villor" söder om oss. Inga andra personer på kortet är kända, kanske
någon av systrarna Ryd kan känna igen någon. Här är också ett kort av Herman med sin säregna
nottryckarkonst i en ram. Papperet hängs sedan på tork. Ramen är skänkt till Hembygdsföreningen och
egentligen skulle den här boken med beskrivningen av tillvägagångssättet också vara där som
komplement till ramen.
Jag har alltid haft kontakt med mitt barndomshem under hela mitt liv, även om jag bott borta, säger
Märta. Har arbetat inom Socialförvaltningen, först i Gästrikland och från mars -51 och fram till
pensioneringen i Huddinge där vi bor permanent.
Karl, när kom Du först hit till Kungsängen? Jo, det var 1954 då jag hade träffat Märta i Huddinge
kommunaltjänstemannaförening. och då var gjuteriet här intill igång. Mycket har förändrats här i
omgivningen sedan dess, dock inte vår fastighet. Ett kort från Ryssberget visar detta. Ett annat kort från
den tiden är detta från "Kattkärret". Det låg där korsningen Östervägen - G:la Landsvägen nu är. Den
gamla landsvägen genom viadukten under järnvägen fanns men användes inte som väg eftersom
viadukten var spärrad. Men längs den vägen i backen ovanför viadukten fanns en kallkälla av stora mått.
Där tog morfar vatten och senare även Anderssons. Den här fastighetens vatten kom annars från en brunn
i trädgården och fick bäras in, numera pumpas vatten upp till altanen under sommaren och dessutom har
vi sjön.
Vägar har förändrat omgivningen och nu är något nytt på gång. Denna sommar, 1994, har det provborrats
här ute i viken för en ny framtida järnvägsbro med en segelfri höjd av 9 m. Eventuellt påbörjas arbetet på
denna bro 1995.
Gjuteriets rutiner. När det gjöts kom det en massa gnistor genom skorstenen, det var så vacker mot
kvällshimlen. En häst, Brunte, med kärra fraktade gods mellan gjuteriet och järnvägsstationen. Det fanns
även en brygga nedanför och dit fraktades bl a sand. Tillverkningen bestod mest av värmeledningsdetaljer.
53 D:\Ortsbor berättar\Ortsbor berättar 8.doc Skapat den 04-11-21 10:36 Senast utskrivet 04-11-28 22:32