Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Intervju med Claes af Ugglas 94-08-14 (ev 12)
i hans bostad i Frölunda
Börje Sandén
Pärm i2-16 fil Clas af Ugglas940813.doc
fritextsökning textfil4.dbf
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Claes hade några dagar tidigare kontaktat mig för han sade sig ha upplysningar att lämna om sin tid på
Frölunda. Först bestämdes en tid, senare ringde han och ville att vi först skulle träffas för att se "vem
som visste mest". Han hade tydligen hört talas om min verksamhet, (dock ej UKF) Vi träffades klockan 14
samma dag.
Innan jag for dit läste jag igenom de 2 utskrivna inspelningarna som Holger Ängeskog gjort.
Han ville först börja berätta. Jag slog inte på bandspelaren omedelbart, men när jag märkte att han gärna
ville meddela sig det han hade på hjärtat frågade jag försiktigt om jag fick ta fram bandspelaren. Han var
genast mycket positiv till det.
Här kommer först mina anteckningar innan bandspelaren slogs på.
Claes af Ugglas är 88 år
Han kom till Frölunda 1937, som byggdes på 1850-talet
Han talar om kyrklig mark. 4 gårdar
Kontorsbyggnaden är äldst - takpanel - tjocka plankor.
1. Västbo, ett Boro-hus, för befallningsmannen
2. Trevnaden
3. Norrbo
4. Sörbo, bägge de sista byggdes av modern för 20 000:-
8 hästar, 50 mjölkkor.
Lejondal.
Han berättar om svärfadern, som hette Bildt. på Lejondal.
Johan Sparre på Brogård hade en syster som hette Lisa och hon byggde slottet. Hon kallades för
"Lort-Lisa". Svärfadern började sin affärsverksamhet i England; under ha världskriget köpte han vapen
som han sålde till Ryssland. Detta ansågs inte vara riktigt snyggt, ekonomiskt. Bertil Ohlin och andra
ekonomer kallade honom för "Transito-Bildt". De såg inte med glada ögon att han gjorde sådana affärer.
Det slutade med han hade 16-18 miljoner. Så småningom köpte han då Lejondal.
Han bildade ett företag som han kallade Ocean-kompaniet. Det gick inte alls; efter några år hade han
förlorat det mesta av sina pengar. Han gjorde flera försök med affärsföretag, bl a en känd fransk
glasfirma, ett finskt skogsbolag, skogsbolag i Dalarna. Allt misslyckade, dessutom hade han svårt att
anpassa sin livsföring. Han levde liksom på stor fot trots att han inte hade resurser.
Han hade 4 flickor och 2 pojkar, Äldsta pojken vill ägna sig åt jordbruket, men då pappan inte kunde
något kom de inte överens. Den yngsta pojken fick barnförlamning, han haltar ännu vid 85 år ålder, han
blev sin pappas sekreterare i Stockholm. Charlie, som han hette, gifte sig med en Cronstedt, ytterligare en
Cronstedt var gift med Hegardt på Torsätra. Claes 2:a fru hette Mary och var syster till Charlie.
Han kunde inte erinra sig vad 1:a frun hette; hon flyttade emellertid till Sydafrika. De var tre systrar som
bodde vid Stureparken (?) och de betraktades som skönheter.
När svärfadern dog hade han 250 000:- "Så illa kunde det gå".
Claes framhåller att svärfadern alltid var hygglig mot honom; han hade inga problem, trots att de inte var
särskilt sams. Claes berättar om hur svärfadern ramlade i gödselstacken, när han en gång besökte
Frölunda.
40 D:\Ortsbor berättar\Ortsbor berättar 8.doc Skapat den 04-11-21 10:36 Senast utskrivet 04-11-28 22:32
i2-16:2