17.12.2012 Views

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Rankhus då? Jo, Ahlenius hette ägaren på 1930-talet, han byggde också det funkishus som nu är under<br />

reparation. Endast sommarbostad. Senare kom Karl Birger Blomdahl och byggde sitt hus på berget<br />

bakom nära sjön. Det var på 1950-60-talet, han var känd här i byn för sin jeep med schäferhunden, han<br />

var dessutom världsberömd bland sina musikälskare för bl a "Aniara" som skapades just på Rankhus.<br />

Bakom Rankhus ligger Fallet, ett litet torp med sin egen historia. Numera bor familjen Berglund där men<br />

tidigare bodde där två gamla damer, möjligen tvätterskor, Stina och Britta på Fallet. De var stora och<br />

grova och de snusade. Asta och Gunnar var där på en auktion på 1940-talet och ropade in en byrå som de<br />

drog hem på en spark till Stäket.<br />

Söder om järnvägen i Kungsängen bodde målarn Ehrnström, sedan kom Öhrström och skräddarn<br />

Lindholm (han sydde en kostym som betalning för ett plåtarbete). Så kom Barlach med parfymfirman och<br />

elektriker Åhslander. Längst ut kom Bråland och Ekström med sårsalvan. Hans hus hade stått på<br />

Stockholms-utställningen år 1897 och flyttades till Kungsängen senare. Tillhör nu familjen Wibom.<br />

Bråland var sommargäst, likaså Barlack. Märta Bråland gifte sig med Werner och deras dotter Gunilla<br />

gifte sig med Lindblad på Krägga (fritidsområdet). Där på Krägga odlades något så ovanligt som tuppar<br />

vars kammar användes till läkemedlet Halon för ögonoperationer.<br />

Det återstår mycket att prata om och det finns all anledning att återkomma. Vi tackar så väldigt mycket<br />

Asta och Gunnar Carlsson för deras positiva medverkan till informationer om livet runt Kungsängen för<br />

ett 50-tal år sedan.<br />

Maj och Holger Ängeskog, November 1990<br />

*******************************************************************************<br />

STOCKHOLMS-NÄS HEMBYGDSFÖRENING 1991-01-04<br />

Minnen från Kungsängen<br />

Anders Boqvist, 85, målarmästare, Kungsängen..<br />

i2-15-4<br />

I serien "Minnen från Kungsängen" följer här ett sammandrag av ett inspelat samtal med Anders<br />

Boqvist som alltsedan han flyttade hit till Kungsängen 1930 verkat för hembygdens bevarande och<br />

utgjorde en utav tillskyndarna till Hembygdsföreningens skapande år 1942.<br />

För bandinspelning och utskrift svarar Holger Ängeskog.<br />

-------------------------------------------------------------------------------------------<br />

Anders Boqvist föddes i Gagnef, Dalarna, den ....1906 och flyttade till Kungsängen och Stockholms-Näs<br />

församling år 1930, där han fick anställning som målare hos målar-mästare Ehrnström. Det var<br />

säsongarbete, säger Anders, mest utomhus från april till oktober. "Vi målade allt, från herresäten till<br />

utedass" skojar Anders.<br />

Anders bodde inneboende i ett rum i "Prästens villor" men 1953 blev han ägare till en tomt på<br />

Stationsvägen och flyttade in i eget hus i april 1954.<br />

Ehrnströms målarfirma låg på dåvarande Gjuterivägen söder om järnvägen (nuvarande Prästhagsvägen).<br />

Det blev namnbyte i samband med att E18 fick en ny sträckning genom samhället och det byggdes en bro<br />

över järnvägen. På den gamla vägen fanns det bommar. Det var under åren 1933 - 1934 och då byggdes<br />

även Dalkarlsbacken om. Själva gjuteriet låg där nu Prästhagsvägen ansluter till gamla E18 och söder<br />

därom låg "Prästens villor", kallade så efter ägaren och byggherren pastor Östlund som själv bodde<br />

närmast sjön. De andra tre villorna i olika storlekar hade uthyrningslägenheter. Ett av husen där Anders<br />

bodde som inackorderad hos skräddarmästare Lindholm kallades för "Chicago". Varför de´ då? Jo, för att<br />

det bodde så många där. Det var fyra lägenheter på nedre botten, två på den övre och så var det två<br />

vindsvåningar. Söder om den gruppen villor kom så Ehrnströms villa och där gick också en väg ned till<br />

sjön till en ångbåtsbrygga.<br />

Tillbaka till längst in i viken. Där bodde ingenjören Gösta Lundborg, det var ett sommarhus som han köpt<br />

sv sadelmakare Lindedahl som bodde först i den vita villan på västra stranden. Så kom då gjuteriet och<br />

prästens fyra villor, Ehrnströms, Åhslanders, Dahls och så en fri tomt. Därefter Barlacks, Byggmästare<br />

37 D:\<strong>Ortsbor</strong> <strong>berättar</strong>\<strong>Ortsbor</strong> <strong>berättar</strong> 8.doc Skapat den 04-11-21 10:36 Senast utskrivet 04-11-28 22:32

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!