Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

strömmande från Västra Ryd, Bro, Kungsängen, Kallhäll och alla ville ha just den sommarens schlager -
en klänning med måsmotiv. Det fanns två sorter, en med blå måsar på vit botten och den andra med vita
måsar på blå botten. Men det blev för mycket, tyckte Asta. Hon kunde se sina klänningar överallt, på
badstränderna och på gatorna, men roligt var det och många nya kontakter kunde knytas.
Gunnar hade många uppdrag på gårdarna runt omkring. Det var hos general Friis på Gällövsta, det var
nytt tak på Almare-Stäket, det var Stigstorp, det var Sellander på Torsätra som hade fastigheter i
Stockholm som skulle underhållas. Det var Risbergs på Uddnäs även han med fastigheter i stan, det var
SJ och alla dess hus mellan Spånga och Bålsta och det var hela Bolinders i Kallhäll.
Arbetet gav rika tillfällen till jaktkontakter. På Öråker bodde Gustav Dyrssen som jagade med Åkerlind
på Tibble. Gunnar höll med hundar och Åkerlind med jaktmarker i 25 års tid. Jaktbytet var räv, hare,
fasan och sjöfågel vid de tre sjöarna. Älgjakt var det varje år på Tibble och Lejondal. Bruno Liljefors
hade tidigare jagat i dessa marker och många av hans kända motiv har sin förankring i Gunnars
jaktmarker. Han bodde vanligtvis hos Rålamb på Granhammar och greve Lewenhaupt på Aske. Stig
Rålamb byggde Stigstorp och han lånade hundar av Gunnar.
En sorglustig historia är den om Berglöv på Sandby. Han köpte en tax av Gunnar men tog strax fel på
haren och taxen så det blev en kort historia, säger Gunnar och skrattar gott.
På Ekhammar med Ferdinand Nilsson jagades det inte, däremot på Öråker och Lennartsnäs. Kräftfisket
var fint i Lillsjön och Örnässjön och vintertid var det angelfiske på isen med knallkork och allt. Då deltog
vanligtvis familjerna, det var gemytligt.
Det förekom teater i Kyrkskolan. Fröken Björnstjärna ledde den och Asta spelade vid ett tillfälle en ung
förälskad flicka. Sven Beckman, järnhandlarn, var utklädd och spelade guvernant, målarn Ehrnström var
inspektor och älskade guvernanten. Ett härligt nöje med premiär under kriget.
Sven Beckman, järnhandlarn, farfar till Rolf, startade sin affär vid Högnäs 1911. Han kom förmodligen
från Barkarby. Han byggde senare en större villa vid Skolvägen i Kungsängen och flyttade sin järnhandel
dit. Det var en riktig affär med varjehanda verktyg hängande i taket. Sonen Bernt övertog verksamheten
och flyttade till Torget när det byggdes ca 1966. Sven Beckman var en minnesrik och intressant människa
säger Gunnar. Han var under en lång tid den drivande kraften bakom Stockholms-Näs
Hembygdsförening.
En man som i minst lika hög grad har satt sin prägel på hembygdens bevarande var forskaren och
eldsjälen Herman Svenngård. Han bodde i ett hus nära Torget där nu norra delen av Servicehuset står.
Han hade även ett hus vid Lillsjön. Han forskade i historia och mest kända är ju de "Svenngårdska
samlingarna" som står i eget rum i Biblioteket. Han köpte också den gård intill Kyrkskolan som skulle
utgöra grunden till Hembygdsgården. Han skänkte gården till Stockholms-Näs Hembygdsförening när
den bildades i mitten av 1940-talet. Tidigare ägare till den gården hade varit handlare Bengtsson som
hade affär vid Kungsängens station och bodde där.
Vem bodde då på gården? Jo, när Asta gick i mellanskolan bodde änkan Lis Karlsson där med sonen
Birger. På övre våningen bodde änkan Jansson. Hon var ofärdig så Asta och Elsa Andersson bar vatten åt
henne på frukostrasten varje dag. Det var hon väldigt tacksam för. Vattnet hämtades ur en pump i diket
nedanför nuvarande kyrkogården. Senare bodde Knutte-Pelle och August-Pelle där och de fick lov att
fiska i Örnässjön. De var duktiga hantverkare, säger Gunnar.. Och vad gäller Hembygdsgården får vi inte
glömma snickaren Henning Andersson, byggmästare för bl a Bolinders, tillägger han. Han stod för
reparationerna och tillbyggnaden för huvudgården.
Samtalet kommer in på Kyrkoherde Widman i V:a Ryd. Han kände trakten väl och har skrivit en
hembygdsbok om Västra Ryd och Stockholms-Näs. Den kom ut 1928 och finns i biblioteket att läsa,
dessutom i Gunnars samlingar.
36 D:\Ortsbor berättar\Ortsbor berättar 8.doc Skapat den 04-11-21 10:36 Senast utskrivet 04-11-28 22:32