Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

göromål, på sommaren var det återkommande stora arbetet då ladugården skulle göras ren och kalkas. För
sädens hantering fanns en motordriven tröska och en handdriven s k kastmaskin där agnarna sållades från
vetet.
Skolvägen till småskolan i Ryssgraven var ganska lång och det hände ofta på vintern att fadern skjutsade
barnen med häst och släde den slingrande vägen dit. Särskilt minne är dubbelkurvan över
järnvägsövergången och förbi Hällbo till Skolan.
Vägarna har förändrats flera gånger. Kyrkvägen är den äldsta. En del av den försvann när skolan
byggdes, längs den fanns det också flera träbroar.
Gästgivargården i Tibble hade upphört med sin verksamhet men längre bort i Högnäs hade Sven
Beckman sin järnaffär. Där hade förut varit en speceriaffär ägd av Lundin och före dess hade det varit
något slags barnhem.
Hade ni någon kontakt med barnen söder om järnvägen? Jodå, inte i småskolan för då gick de i sin egen
skola i Skälby men de övriga klasserna gick de i Kyrkskolan. Det var många statarbarn på Öråker och
Frölunda, på vintern åkte de spark på isen till skolan. Västra Ryd hade sina egna skolor och där vägen går
ned mot Tång på gamla vägen låg en liten småskola. Genom att V:Ryd var huvudförsamling så
utväxlades prästerna varannan vecka, arrendator Andersson skjutsade prästen i Kungsängen varannan
vecka och arrendator Thunholm skjutsade prästen i V:Ryd varannan vecka. Det var med häst och
fjädervagn eller släde.
Utflyktsmål för familjen var ofta Brunna Gård och Granhammar. Förvaltare Axelsson, en god vän till
familjen, hade 1910 skött Brunna gård och barnen var ofta där på besök. Granhammar var väldigt fint när
baron Rålamb bodde där. Ett särskilt minne är Dianatemplet i parken.
Stenen vid Kyrkan. Jo, det var så att när minnesstenen över mötet mellan Sten Sture d.ä. och ärkebiskop
Jakob Ulfsson år 1502 vid Stockholms-Näs kyrka skulle invigas 1945 så var Elsa med som lotta.
Lottakåren paraderade och Flygvapnets Musikkår från Barkarby spelade. Där var också hemvärnsmannen
Lindström från Dunderhusen, en mycket gammal gård. Initiativtagare till minnesstenen var Herman
Svenngård och Hembygdsföreningen.
Prästgårdsdasset. På Hembygdsgården står ett litet hus som användes först som utedass och senare som
verktygsbod för Örtagården. Det var tidigare "hemlighus" på Prästgården och hade då en träkula på
taknocken. Det vore roligt om den kunde återställas. Nå, namnet lever kvar, huset heter Prästgårdsdasset
kort och gott.
Tack, Elsa Nyqvist för klara och rediga minnen från Kungsängen. Det finns all anledning att återkomma
och komplettera.
Stockholms-Näs Hembygdsförening
Holger Ängeskog
32 D:\Ortsbor berättar\Ortsbor berättar 8.doc Skapat den 04-11-21 10:36 Senast utskrivet 04-11-28 22:32