Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

På nuvarande Hembygdsgården - då en fattigstuga - bodde Sofia Jansson som hade ont i magen och som
flickorna Elsa och Asta bar vatten till på frukostrasten. Där bodde också en familj Olsson och före dem
familjen Anell, sonen Valle Anell bor numera i Stäket. Så var det skomakare Rydberg som tidigare hade
bott i en flygel till Prästgården, dessutom en blind dam som Elsa bar mjölk till varje dag. På övre
våningen bodde ett äldre par i ett litet rum där det tidigare har funnits en telefonväxel.
I Klockaregården där nu församlingshemmet är beläget bodde organisten senare riksdagsmannen
Sjölander, därefter kom kantor Eriksson. På övre våningen bodde skolvaktmästare Karlsson. Kantor
Lindberg var den siste hyresgästen innan huset revs till förmån för församlingshemmet.
Prästgården bestod av en stor byggnad där familjen Andersson bodde i 3 rum och kök. Dessutom hyrdes
det ut rum både uppe och nere. Två flyglar hyrdes också ut. Flyglarna var gjorda så att i ena änden fanns
en lägenhet om ett rum och kök och i andra änden var det vedbod och förråd. I källaren fanns en liten
tvättstuga. I ett av rummen bodde en fin gammal man som hette Lindblom och som barnen handlade åt.
Han ringde i närliggande klockstapel - den är flyttad nu - och varje lördag kl 6 satt barnen på trappan och
lyssnade. I botten på klockstapeln fanns ett upplag av gamla böcker och ransoneringskort från första
världskriget. Klockstapeln flyttades när Ekhammarskolan byggdes i början på 1960-talet.
Närmaste granne var Tibble gård. Där bodde då gamle Åkerlind som hade arrenderat Prästgårdsjorden
fram till 1920. På andra sidan dalen låg Ekhammars gård som först ägdes av en svensk-amerikan vid
namn Nilsson, senare köpte riksdagsman Ferdinand Nilsson gården.
Fattigstugan låg i backen ovanför idrottsplatsen. Den hade två rum och där bodde två familjer, den ena
var Eriksson med 7-8 barn och den andra var Anells. I backen bodde bröderna Pettersson samt
kyrkvaktmästare Sundblad. Ovanför låg Alvreten, ett mycket gammalt hus som fortfarande finnes.
Söderut bodde familjen Lid med handelsträdgård, vidare herr Karlsson i den röda stugan som står kvar
ännu. Därefter kom Almelund där nu kyrkoherde Fahlgren bor. Där fanns ytterligare en handelsträdgård
med goda plommon. Ägarna hette Agdon och Alma Andersson och Agdon klippte håret på mina bröder,
säger Elsa. Senare kom Sven Beckman med sin järnhandel flyttandes från Hagnäs.
Nere vid gamla E18 vid järnvägen bodde en familj Hisling. Sonen där var snickare och smed och barnen
stannade ofta där och tittade på när järnet formades. De gick förbi där på väg till korna som gick på
sommarbete i Prästhagen söder om järnvägen ungefär där nu de stora avloppsdammarna ligger. Dit åkte
vi ofta med häst och vagn för att mjölka korna på plats.
På norra sidan om Gamla Kyrkvägen i backen ligger två äldre hus. Där bodde bl a lärarinnan fru
Strandberg. Sedan fanns där inga hus förrän vid nuvarande Torget där Lindemans och Lundins bodde -de
med affärerna. Bengtsson hade haft Lindemans affär från början. Riksdagsman Sjölander byggde Villa
Skoga i början på 1920-talet.
Kyrkan hade tidigare ett annat utseende. På gavlarna och även på bårhuset fanns det något slags
atrapper, liksom trappsteg gjorda av trä. När kyrkan byggdes om tog prästen vara på dessa träarbeten och
använde dem i sina hus nere vid sjön. Elsas pappa körde dit dem med sina hästar. Ja, han Östlund var en
riktig mångpysslare.
Elsa arbetade efter skolan hemma på gården och flyttade som nygift till ett rum och kök i Hällbo strax
norr om gjuteriet. Där bodde familjen Nyqvist fram till 1959 då huset vid Ringvägen 16 blev klart.
Minnena från barndomen på Prästgården är väldigt klara. Gården låg ju utomordentligt vackert och bestod
förutom av förut nämnda bostadshus av ladugård, loge, stall och magasin. Uthusen var täckta med vass
som skulle läggas om då och då. Vassen skars på vintern på isen och på våren lades den på i buntar. En av
bröderna låg då utanpå taket och pappan inne på skullen och de två sydde så ihop vassen med underlaget
med ståltråd. Det blev vackra tak.
Vi hade två hästar, fortsätter Elsa, 8-10 kor, kalvar, grisar och höns. Nej, vi hade ingen dräng eller piga.
Senare kom traktorn in i bilden. Syskonen, de var åtta stycken, fick tidigt hjälpa till med förekommande
31 D:\Ortsbor berättar\Ortsbor berättar 8.doc Skapat den 04-11-21 10:36 Senast utskrivet 04-11-28 22:32