Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Till midsommar kläddes en stor majstång och det blev fest och lekar, på kvällen dans på magasinet för
de äldre.
Fru Barkman "Tant Annie", som vi kallade henne fungerade också som "husläkare" och själasörjare för
gårdens folk. Till henne gick man med stor respekt med sina problem och krämpor. Hon såg till att barnen
kom till sjukhus om det behövdes. En gång fick två syskon scharlakansfeber och blev ivägskickade till
epidemisjukhuset. Tant Annie skötte redan min Pappa Curt och följde med honom till en läkare i Italien.
Hon blev mycket över 90 år!
När Alfhild af Ugglas kontaktades av K F U M:s Scoutkår på söder i Stockholm, började en för oss barn
spännande tid. Varje pingst, under många år, invaderades Lennartsnäs av 100-tals scouter. De kom med
ångbåt och slog läger i en underbar skogsbacke, som kallades Körsvikshagen. Där levdes riktigt scoutliv
med övningar i naturen, lek, bad, lägerbålskvällar och allvar i form av predikan. Underbart för dessa
"söderkisar". Avslutningen hölls med parad och fanor framför slottet, med Farmor på den pampiga stora
trappan.
Sista stora händelsen var när Alfhild fyllde 70 år och alla trotjänare fick "Pro Patria medalj". Alla
torpare fick bo kvar med stat i sina torp till döddagar. (Bra pension, mat och husrum.)
När Alfhild af Ugglas inte orkade bo kvar i sitt vackra slott, flyttade hon till Östermalmsgatan 46 i
Stockholm, men trivdes inte, utan bosatte sig på utgården Aspvik. Jag gick då på en lantmannaskola och
drömde om att kunna hjälpa Farmor att sköta Aspvik, men så blev det inte!
Farmor Alfhild af Ugglas, är en av de mest beundransvärda kvinnor jag vet. Ensam tidigt, ung och
oerfaren, klarade hon av att sköta det lilla samhälle, som gården var, fostra fyra barn och rakryggad gå
igenom livet, tyst och stilla. Hon var en förebild för alla.
Februari 1999, Astrid Söderberg, född af Ugglas. (1923)
Tillägg i senare handskrivet brev
Angående Edla Beckman:
Jag minns Edla som arbetade på "slottet" och hjälpte Farmor Alfhild i hushållet. Dessutom lär hon ha
skött en "kollektiv" varuförmedling till gårdens folk. Varorna kom med båten och tillhandahölls i ett litet
hus utmed sjön mot Villan. Huset har ej funnits under den tid jag minns. Edla bodde nära granne till
"Gammelgården" norr om vägen till Villan. Hon hade en fin täppa med blommor omgärdad av staket för
att hindra hennes frigående höns att sabotera idyllen. Vidare nedanför vägen låg sotar'ns hus. Sotar'n hade
hängt sig på vinden sägs det, och vi barn var livrädda att i mörkret passera det mörka huset, där våra
ficklampor speglade sig i fönsterglaset.
Vidare mot villan nedanför vägen låg den plats, som "affären" kunde ha legat på mitt emot den gamla
jordkällare, som min Pappa placerade skrymmande julklappar i och sade till oss barn att där bodde
tomten. Källaren var alltså "ofarlig" till skillnad mot sotar'ns stuga.
Nedanför Edla Beckman, närmare sjön låg från isstacken och vägen till bryggan, Stenssons hus, bredvid
tvättstugan och vidare Edla Beckmans uthus, dass, hönshus. Allt detta bildade ett litet samhälle för sig.
Uppe på berget, söder om vägen till "Villan" låg en fast torkgård med stolpar och klädstreck, dit
stortvätten kördes med häst från klappbryggan, där storbyken blev sköljd och klappad.
Vid "Sjunga-backen" skall finnas en källa.
Astrid har på ekonomiska kartan ritat in platserna
Hon har också bidragit med dikten "April"
Isen som vårstormen brutit i stycken
kantar nu stranden likt glittrande smycken,
ensam jag strövar i vårkvällen sena
njuter att vara som mänska allena.
Hörseln och synen de vaka och spana.
Våren på frammarsch i kväll kan jag ana.
Fåglarna komma med ljummare brisen,
följa helt tätt på den smältande isen.
Redan hörs skrattmås och sothöns i kören.
Sävsparv och rallar ur skogen av rören. (vassrören)
Högt över vassen en "himmelsget" brusar,
blankvattnet speglar två vitkrönta gjusar.
Fjolårsgrästäckt vilar forngravkullen,
Vårlök och backsippor spira i mullen
Vildkrusbärsbladen re'n doftande grönska,
vårkvällens under åt Dig, vill jag önska.
Här under solnedgångsfärgade toppar
koltrastens hymn fyller själen som droppar
Tack för små rofyllda läkande stunder.
Tack Gode Gud, att jag ser dina under.
5 D:\Ortsbor berättar\Ortsbor berättar 8.doc Skapat den 04-11-21 10:36 Senast utskrivet 04-11-28 22:32