Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Elsa minns när Villa Skoga byggdes. Hennes far hjälpte familjen Sjölander att flytta från
Klockargården. Det var så fint i Villa Skoga, så han måste ta på sig galoscher innan han fick gå in.
Trädgården runt huset var stor och sköttes av en trädgårdsmästare. Sjölander byggde också Lillskoga,
som låg vid torget. Villa Skoga blev pojkhem och föreståndare var Ragnar Vahlborg. Intill byggdes
Ynglingahemmet. 288
Lottakåren.
1945 invigdes stenen på kyrkbacken. Då paraderade Lindström och jag med fanor och Flygets
Musikkår spelade. Det var pampigt. Vi var Hemvärnslottor och var med ibland på övningar. Vi var på
utbildning vid Gimo Herrgård. 317
Band 139 sidan 2.
Märta Brofalk.
Hässelby.
Märtas far köpte mark av Hässelby gård och byggde upp en handelsträdgård. Det fanns 100
handelsträdgårdar där på den tiden. 1929 bosatte hon sig i Bro på Kockbacka, som ung oerfaren
lantbrukarhustru. Ladugården och stallet revs när brandstationen byggdes. Vi hade omkring 20 kor.
Under kriget odlade man kålrötter, potatis, rödbetor och ärter. Brofruarna fick en liten extra inkomst
att plocka ärter, som sedan såldes i Stockholm. Vi hade en ladugårdskarl, Edvin Källkvist, som
arbetade hos oss i över 30 år. En mycket begåvad person. Han skötte ett lånebibliotek, som ABF hade.
Bro samhälle hade växt upp runt stationen, där det fanns Viktor Jonssons affär och mejeriet. När
man körde mjölken till mejeriet, passade man på att handla i affären. man ringde till affären och så
hämtades varorna av mjölkskjutsen. I lanthandeln fanns allt vi behövde. Grill hade beklädnadsaffär. I
huset ovanför Viktor Jonsson fanns ett bageri. 145
Skolor.
Efter folkskolan i Härnevi fanns realskola i Spånga. En del åkte till realskolan i Enköping. 1950
startade gymnasiet i Enköping. Man cyklade till stationen och åkte tåg fram och tillbaks på dagen. Det
gick ganska många tåg om dagen. Man hade matsäck med sig.
Mycket av livet i Bro kretsade runt stationen. Det fanns en kiosk där, som blev en samlingspunkt. På
Målarvägen låg godtemplarhuset, där det fanns dansbana strax intill. Senare byggdes Medborgarhuset,
som hyrdes ut till föreningar och där visades också bio. 223
Läkarvård.
Om man blev sjuk fanns sjukhus i Enköping och var det riktigt illa hamnade man på Akademiska i
Uppsala. I Bålsta fanns en provinsialläkare, som man besökte. Han for också omkring och tittade till
sina patienter. När man födde barn låg man hemma och hade hjälp av barnmorska, som till och med
bosatte sig i hemmet. Annars var det sjukhusen i Enköping och Uppsala som gällde. Barnmorskan
hette fröken Ljungkvist.
När Bro 1970 kom att höra till Stockholms län uppstod en del komplikationer inom sjukvården. 363
Politiskt arbete.
Märta har varit med i barnavårdsnämnden under ett antal år. Hon har också varit ordförande i
Centerns kvinnoförbund och hushållsnämnden.
På 1960-talet började samhället byggas ut. Familjen sålde Kockbacka och byggde vid Lindhagaberg.
Stället kallas Ekbacken. När Råby byggdes tyckte man att husen var fula, men det fick man finna sig
i. Märta trivs i Bro.
Efter kriget blev inte familjesammanhållningen som tidigare. Vid kommunsammanslagningen blev
det bråk mellan Kungsängen och Bro. 535
………………………………………………………………………………………………..
ORTSBOR BERÄTTAR
sammandrag ur UKF:s kassettband nr 140 sidan 1
av Gudrun Sandén
140
Björn Ryd, gjuteriet i Kungsängen
1990-05-28
Intervjuare Pär Markgren
5 D:\Ortsbor berättar\o138 139 140 141.doc Skapat den 04-11-21 07:46 Senast utskrivet 04-11-21 08:56