Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

ORTSBOR BERÄTTAR
Sammandrag ur UKF:s kassettband nr 138 sidan 1
av Gudrun Sandén
Ruben Lindberg om folkskolan 150 år
138
Intervjuare Pär Markgren
1992-11-03
UKF:s arkiv pmark2.doc
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Personer: Reuterholm, Per Reinhold Svensson, Wallin, Geijer, kronprins Oscar, Dyrssen, Tollander,
Sehman, Hård af Segerstad. Elisabet Lindström
Orter: Håtuna, Håbo-Tibble, Bro, Tuna, Frölunda, Tibble, Skällsta, Lennartsnäs, Ryssgraven,
Öråker, Tjusta, Aske, Nygård, Sandhagen, Tätorp
Ämnen: Kyrkolag, kristendom, läsundervisning, klockaren, hemmen, läsgummor, knektar, böter,
skolor, fonder, sockenstuga, Fredens skola, Härnevi skola, Låssa skola, uppfostringskommitté,
officiella klasserna, präster, adel, näringsklassen, läskunniga, uppror, växelundervisning, bostad, lön,
trädgårdsundervisning, läsa, räkna, katekes, kristendomskunskap, naturlära, finansieringen,
terminsavgift, godsägare, hungersnöd, klockargården, skoltiderna, matsäck, kläder,
varannandagsläsning, komministergården, städpersonal, Lindströmska fonden
Den första lagen om skola i Sverige.
1686 kom genom Karl XI:s försorg en lag som ålade prästerna att se till att barnen lärde sig
kristendomens huvudstycken ordentligt. Där ingick också läsundervisning. Den som svarade för
undervisningen var klockaren. Undervisningen försiggick i hemmen. Läsgummor och gamla knektar
kunde hjälpa till. Undervisningen blev inte effektiv, så 1723 skärptes lagen och man utsatte böter för
dem som inte följde den.
1768 sände Reuterholm ut en enkät till landshövdingar och konsistorier för att ta reda på hur det
förhöll sig med undervisningen. Han ville veta om det fanns möjlighet att inrätta skolor och få medel
genom fonder. En idé kom fram att inrätta skolor i de sockenstugor som fanns. I Stockholms-Näs tog
man fasta på den idén och 1769 byggdes en ny sockenstuga någonstans i närheten av kyrkan. Den
inreddes som skola och bostad för klockaren. 077
Uppfostringskommittén.
1812 bildades en uppfostringskommitté för att verka för bildning. Man delade samhället i två delar.
Den officiella klassen med adel och präster och de övriga, som ingick i näringsklassen. Undervisning
var förbehållen den officiella klassen. De andra ansågs inte i behov av lärda kunskaper. Man befarade
rent av uppror, om alla blev läskunniga. 139
Växelundervisningen.
Under större delen av 1800-talet kom en engelsk metod att prägla den svenska skolan. Per Reinhold
Svensson hade varit över i England och studerat den. Man hade stora klasser, där de äldre eleverna
undervisade de yngre i mindre grupper. 1864 förbjöds den här metoden, som kallats
växelundervisning. 183
Wallin och Geijer.
1838 höll Wallin ett tal där han framhöll vikten av undervisning. Geijer, som tidigare varit
motståndare slöt sig nu till Wallins ståndpunkt. Kronprins Oscar var reformvänlig och arbetade för en
allmän skola.
1842 kom folkskolestadgan till. I Håtuna och Håbo-Tibble hade man just byggt sockenstugor vid
den här tiden, där skolan inrättades. I Bro föreslog kyrkoherden att man skulle köpa in bräder och
spika ihop bänkar för barnen att sitta på i sockenstugan.
I stadgan stod att man skulle ha minst en fast skola i varje socken. Det skulle finnas skolstyrelse,
med kyrkoherden som självskriven ordförande, vilket han var från 1842-1930. Läraren skulle ha
tjänlig bostad och lön, sommarbete och vinterfoder till en ko och trädgårdsland både för egen del och
för trädgårdsundervisning med elever.
Man skulle lära sig läsa, räkna, katekesen, kristendomskunskap och naturlära. Det fanns en enklare
kurs för de elever, som hade svårt med inlärning.
Finansieringen gjordes genom avgifter och om det inte fanns medel kunde man få statsbidrag. Varje
skattskyldig betalade mellan 2-6 skilling banco. Dessutom betalades en terminsavgift för varje barn
1 D:\Ortsbor berättar\o138 139 140 141.doc Skapat den 04-11-21 07:46 Senast utskrivet 04-11-21 08:56