17.12.2012 Views

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

När butikerna stängde vid sextiden ringde jag runt och tog upp deras beställningar till nästa dag. Sedan<br />

räknade jag ut hur mycket som skulle bakas av de olika sorterna. Det följde en följesedel med varje<br />

leverans och räkningarna skrev jag ut på söndagen och betalningen skedde på måndagen. 335<br />

Prislistan från 9 mars 1938.<br />

En bulle, kubb och småfranska kostade 5 öre. 800 g limpa kostade 50 öre. Den mindre kostade 25 öre.<br />

Det fanns skorppåsar för 25 och 50 öre styck. Rågkakor kostade 8 öre styck.<br />

Vi levererade till 15-20 butiker från Jakobsberg till Bålsta. Även butikerna i Håbo-Tibble och Västra<br />

Ryd köpte vårt bröd. Vi hade två bilar för att hinna denna sträcka. Vår första bil var en T-Ford. Senare<br />

gick vi över till skåpbilar. Under kriget körde vi med gengas. Våra pojkar högg gengasved, så fort de<br />

kunde hålla i en yxa.<br />

Vi levererade till ett kafé i Jakobsberg och till Kalmarsandsbadet. Efter kriget ökade konditorivarorna<br />

mycket. Till Mors dag kunde det gå åt 350 tårtor. Den populäraste var prinsesstårtan, följd av gräddtårta<br />

och frukttårta för dem som inte gillade marsipan. 396<br />

Hjälpmedel.<br />

Så småningom köpte vi degmaskin med två grytor, så att man kunde köra limpdeg direkt efter<br />

franskbrödsdegen. Sedan kom vispmakin och gräddblåsare. Bräckmaksin, som högg till lagom bitar och<br />

en runddrivare, som rullade 30 skopbullar på 1 min.<br />

Under kriget fick man köra runt och hämta råvaror lite här och var. Efter den tiden, när vi hade byggt<br />

tillbyggnaden kunde vi lagra på ett annat sätt. Då kunde vi ta hem 5 ton mjöl. Kungsörnen kom med mjöl,<br />

Margarinbolaget med margarin och det fanns äggleverantörer, som kom när man behövde.<br />

Sockersäckarna vägde 100 kilo.<br />

Verksamheten var som störst under sommaren, då alla sommargästerna från Ådölandet, Smidö och<br />

Solna skulle ha bröd. Många stannade till för att köpa i butiken, men affärerna behövde också mera bröd.<br />

Under femtiotalet kom de stora bagerierna, som blev svåra konkurenter till oss. De lämnade 30% rabatt<br />

till affärerna. Vi kunde inte längre investera som tidigare och Ernst orkade inte längre arbeta lika hårt.<br />

Den 29 sept 1962 stängde vi bageriet. En av pojkarna har ett bageri och konditori i Grängesberg.<br />

Efter bageritiden arbetade Ingrid i Vivoaffären fram till pensioneringen och Ernst blev chaufför hos<br />

byggmästare Andersson.<br />

Ingrid ser både för och nackdelar med att <strong>Bro</strong> byggts ut. Mest fördelar då servisen har ökat. 573<br />

Band 137 sidan 2.<br />

Kalle Karlsson <strong>berättar</strong> om Tegelbruket.<br />

Personer: Olle och Lisa Jonsson, Julle Lundgren, Glassing, Andersson, Olsson, Tamm, Norman<br />

Orter: Tegelbruket, Fiskartorpet, Lejondalssjön, Mälaren, <strong>Bro</strong>gård, Nygård, Skällsta, Sättra, Norrboda,<br />

Aske, Stockholm, Toresta, Kungsängen, Säbyholm<br />

Ämnen: Säsongsjobb, skogsjobb, grävmaskin, skruv, lok, räls, matning, press, munstycke, kalk, knivar,<br />

sandsten, pråmskeppare, ångbåtar, jordbruksprodukter, mejeri, isstack, sågspån, traktor, mjölk,<br />

statarhustrurna, Nilssons mejeri, fortsättningsskola, fattigvårdsstyrelsen, nykterhetsnämnden,<br />

barnavårdsnämnden, lastbil, chaufför, busstrafik, droskbil, Boijes, Viktor Jonsson, Heyman<br />

Kalles barndom i <strong>Bro</strong> och tegeltillverkningen som han minns den från den tiden.<br />

1924 kom familjen till <strong>Bro</strong> och bosatte sig vid Tegelbruket, där fadern fick arbete. Det var säsongsjobb<br />

och fick varvas med skogsjobb. Arbetet vid Tegelbruket var slitigt. Det började i slutet av april och<br />

slutade i september. Man grävde upp leran för hand och lastade på vagnar, som kördes på räls 500-600<br />

meter till bruket. Senare fick man en grävmaskin, som gick på räls. Det fanns också ett lok, som drog<br />

vagnarna till matningen och pressen. Där tippades leran ur och med en skruv bearbetades den till rätt<br />

konsistens. Var leran för torr satte man till vatten. Var den för blöt satte man till kalk. Den färdiga leran<br />

trycktes ut genom ett munstycke, som hade tre knivar som skar till stenarna i rätt dimension.<br />

Till en början tillverkades 12 tums sandsten, som var mycket tunga stenar.<br />

På 30-talet började man med 10 tums stenar, vilket underlättade arbetet väsentligt. 064<br />

Pråmarna kommer, Fiskartorpet, ångbåtarna och tåget.<br />

4 D:\<strong>Ortsbor</strong> <strong>berättar</strong>\o136 137.doc Skapat den 04-11-21 07:33 Senast utskrivet 04-11-21 08:56

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!