17.12.2012 Views

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

ORTSBOR BERÄTTAR<br />

sammandrag ur UKF:s band nr 136 sidan 1 och 2<br />

av Gudrun Sandén<br />

136<br />

Knud Nielsen och Gösta af Ugglas<br />

Intervjuare Holger Ängeskog<br />

1998-10-07<br />

UKF:s arkiv KnudNiel-136-1-2.doc<br />

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------<br />

Personer: Holger Ängeskog, Knud Nielsen, Gösta af Ugglas, Frans Gustav Thun, Bruno, Alfhild af<br />

Ugglas, Kjell Hägglöf, prins Gustaf Adolf, Oscar af Ugglas, Kurt af Ugglas, Dyrssen, Åkerlind, Marcus<br />

Wallenberg, Marianne de Geer<br />

Orter: Stora Tuna, Lennartsnäs, Skåne, Nybygget, Stora Huset, Öråker, Aspvik, Frölunda, Kastrup,<br />

Beateberg<br />

Ämnen: Jägare, soldat, skogvaktare, dansör, medaljfest, Pro Patrias guldmedalj, konto, jaktvård,<br />

jaktstam, Fosfatbolaget, bankir, flygkrasch, jordägare, gäst, skadedjur, mata, fasaner, foderställen,<br />

fiskrens, hare, räv, älgjakt, drevkarlar, lunch, fasandöd, kvicksilver, fasanhönor, rapphöns<br />

Personer i Stora Tuna och Nybygget.<br />

Knud Nielsen föddes 1911 och växte upp i Skåne. Han kom från en jägarfamilj. 1947 kom han som jägare<br />

till Lennartsnäs. Soldat Frans Gustav Thun bodde i Tuna och hade aldrig lämnat Lennartsnäs. Där bodde<br />

också Sundin, när Nielsen blev deras granne. Tuna är det sista huset, som finns kvar i Tuna by.<br />

Skogvaktare Bruno bodde i Nybygget och lärde pojkarna af Ugglas att jaga. Han var död då Knud kom<br />

till Lennartsnäs. Thun flyttade också till Nybygget. Thun var en ståtlig karl och stor dansör på Tuna loge.<br />

Medaljfest.<br />

När Göstas farmor Alfhild af Ugglas fyllde 70 år på 50-talet, hade hon en stor medaljfest på Stora Huset,<br />

där 17 av de anställda fick Pro Patrias guldmedalj. De hade arbetat på gården i 50 år. Alfhild ansågs snål,<br />

men sanningen var att hon satte in pengar på arbetarnas konto och när de slutade hade de en sparad slant.<br />

Jaktvården.<br />

När Knud kom till Lennartsnäs tog han sig an jaktvården. Lennartsnäs, Öråker, Frölunda och Aspvik gick<br />

samman och på det sättet gick det att få fram en jaktstam. Man hade kräftfiske i Lillsjön. 260<br />

Askeklubben.<br />

Efter kriget sökte Knud anställning som jägare i Askeklubben. Han var på anställningsintervju hos bankir<br />

Kjell Hägglöf och prins Gustaf Adolf. Fosfatbolaget ägde Aske då. 380<br />

Oscar af Ugglas.<br />

Oscar af Ugglas var adjutant och hovchef hos Gustaf Adolf och skulle varit med ombord på planet, som<br />

störtade utanför Kastrup. Han hörde kraschen, när planet störtade. 404<br />

Jakten och uppfödningen av fasaner och rapphöns.<br />

Askeklubben hade jaktmark på Lennartsnäs och dit flyttade Knud. Efter prinsens död var det svårt att<br />

hålla klubben samman. Det var ett 10-tal deltagare. Hägglöf, Oscar af Ugglas, Kurt af Ugglas, Carl von<br />

Essen och Dyrssen på Öråker var med. Som jordägare hade man rätt att bjuda en gäst. Andra jägare fyllde<br />

en lada på Åkerlinds mark med fiskrens och dit sökte sig djuren från Lennartsnäs och kunde skjutas.<br />

Knud fick rädda vad som räddas kunde av klubbens vilt. I hans uppgift undgick att hålla undan alla<br />

skadedjur. Fasanerna klarar sig inte ute förrän efter ett par år i naturen. Man måste mata dem hela vintern.<br />

Det var ett heldagsarbete att dra runt till alla foderställen. Förutom fasaner jagade man hare och räv.<br />

Älgjakten var jordägarnas angelägenhet. Då var klappjakt i tre dagar. I allmänhet sköts 3-4 älgar per år.<br />

1946 sköts 7 älgar vid Frölunda. Man var ungefär 10 jägare och 20 drevkarlar, som alla bjöds på en<br />

storslagen lunch. Bytet fördelades på jordinnehavarna efter storlek på gårdarna. Drevkarlarna fick lön och<br />

jägarna fick lunch.<br />

Så småningom blev det för dyrt att hålla jägare och jaktvårdare. Fasandöden på grund av<br />

kvicksilverförgiftning gjorde också sitt till att jakten avvecklades. Man nedlade ett 20-tal rävar varje år.<br />

Knud kläckte och födde upp något tusental fasankycklingar om året. Han höll fasanhönor. De såldes bl a<br />

till Marcus Wallenbergs hustru, Marianne de Geer. Hon satte ut dem på Beateberg. Fasanodlingen<br />

upphörde i början på 80-talet. Knud fortsatte med rapphöns. 587<br />

1 D:\<strong>Ortsbor</strong> <strong>berättar</strong>\o136 137.doc Skapat den 04-11-21 07:33 Senast utskrivet 04-11-21 08:56

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!