Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

ORTSBOR BERÄTTAR
Sammandrag ur UKF:s kassettband nr 124 sidan 2
av Gudrun Sandén
Konrad Björkman, Tingsviken
Intervjuare Olov Hedin och Börje Sandén
1960-talet
UKF:s arkiv konrad4-124-2.doc
Personer: Fredriksson, Hin Håle, Karin
Orter: Roligheten, Svarvviken, Fiskartorpet, Tegelbruket, Lejondal, Bro kyrka, Tingsviken, Snyggboda,
Snickarrännilen, Snickartorpet
Ämnen: Vattensåg, dammar, bastu, uppfostra, socken, tröskning, vandringen, flygel, klot, lergroparna,
klänningar, glitter, svartkonstboken, sägner
Sidan 2
124:2
Svarvviken
Vid Svarvviken låg en vattensåg, med dammar ovanför och en ränna, där man släppte på vattnet, när man
skulle såga. Boningshuset var en omålad timmerstuga med en liten visthusbod intill. En av de sista
torparna i Roligheten var Fredriksson. Där var en riktigt idyll. Ute på udden vid Svarvviken låg en bastu,
där man torkade lin och kanske badade till helgerna. Torparen uppfostrade 17 pojkar, som var
omhändertagna av socknen. 090
118 Vi småbrukare lånade hästar av varandra vid tröskningen. Det gick åt tre hästar till att dra
vandringen. Småpojkarna fick köra hästarna. Inne i logen var vi 6-7 man som arbetade. 152
Oförklarliga händelser
När jag var liten och på väg hem till Fiskartorpet, kom ett svart klot rullande ut från en nu riven
flygelbyggnad på Brogård och ned i diket. Trots ivrigt letande kunde ingenting återfinnas i diket. Denna
märkliga händelse upprepades två kvällar å rad.
En dag i 12-årsåldern, när jag körde hästarna vid lergroparna till Tegelbruket, fick jag se två små flickor
med glittrande klänningar och röda band, komma gående ned i ett av dikena, där man tagit lera. Jag
klättrade upp på hästryggen och kunde se ner i diket, men inga flickor syntes till. 246
Svartkonstboken
Hin i Verka och Karin på Lejondal ägde en svartkonstbok tillsammans. Där stod deras riter upptecknade.
Prästen lät dock mura in boken i NV hörnet av Bro kyrka enligt sägnen.
En 80-årig gumma berättade för Konrad att hon visste att vid Snickarrännilen mellan Snyggboda och
Snickartorp fick man inte prata när man gick över bäcken. En dag förargade hon sig över att det låg några
fällda träd på stigen och muttrade om det. Hon blev omedelbart sjuk och liggande. 308