Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

368
Stadsresor och dagsverken.
I Hammartorp bodde Nilsson. Han skulle utföra stadsresor. De bönder som hade två hästar fick 4 kronor,
de som körde med en häst fick 1 krona. Torparna ända ut på Dävensö blev kommenderade att köra med
säden. De samlades alla på en gång, för att undvika överfall vid Dalkarlsbacken och Tibble
Gästgivargård. Torparna och om de hade litet större ställen kallades de bönder, men alla var arrendatorer
under Ådö. Torparna gjorde dagsverken, men bönderna fick betalt för sitt arbete. 392
Freden.
Torpstället Freden blev sedan skola. Den revs när Säbyholmsskolan kom till och blev lagård på
Prästtorpet ända till 1930-talet. Prästtorpet ligger till höger om Knöpplan, som nu är borta, men låg i
trädgården. Prästerna hade svårt att hålla sina ställen i gott skick. Elg hade skyldighet att 1910-11 bygga
en källare framför stugan vid Stora Tingsviken. Nu har inte prästerna någon underhållsskyldighet. 432
Torparna på Dävensö.
Norrskogstorparn bodde på yttersta udden av Dävensö mot Eldgarn. Simonskär ligger också på Dävensö.
Grindstugan vid Verkaviken är nu scoutstuga. Det fanns fler fattighjon, som fick bo kvar på gården. Greta
Dejenström var hönspiga på Ådö. Även herrskapets hushållsbudget redovisas i räkenskapsboken. Då
ägdes Ådö av von Post. Där berättas om en resa till Gävle med Grållarna för att köra säd. 469
Redovisas staten.
Redovisas hur mycket råg, korn och ärtmjöl var och en skulle ha. Knappast något vete. Malt och humle
fick de också. Den här räkenskapsboken kom i Konrads ägo efter hans svärfar, som var inspektor på
Säbyholm 1896-1908. Klas skulle vara bokhållare, men de kom aldrig överens utan svärfar flyttade. Klas
var egenmäktig och mycket för att jaga, då kunde han befalla folket att avbryta sina sysslor och hjälpa
honom. 497
Skjutbanorna, blåsorkestern och lustresor.
Vid Bynäs fanns en skjutbana. Den som fanns vid Brunnsvik finns kvar.
Många var intresserade av skytte. Vid Bynäsbanan fanns en järntavla man sköt mot. Den var vitmenad
och när kulorna slog i slogs färgen bort och man såg träffarna. Det fanns olika vallar att skjuta ifrån.
Albert Blomkvist påstår att det fanns egen blåsorkester vid skytteföreningen. Konrad minns den första
blåsorkestern vid Tegelbruket från 1911-12. Svenska arbetares allmänna sjuk- och begravningskassa hade
sitt säte vid Fiskartorpet hos Jonsson, som var ordförande i kassan. Då bildades en liten blåsorkester där,
med ett instrument av varje sort. En statkarl som hette Berg var lite avsigkommen och alkoholiserad, men
musikalisk. Han var ledare för musikkåren, men när han var full var det ingen ordning alls. Vi åkte på
lustresa till Sigtuna och när vi passerade Stäket skulle man blåsa ett stycke,
men Berg blev arg och skrek att det är falskt, sedan var stämningen förstörd på den resan. Några av
gubbarna blev kvar i Sigtuna i fyllan och villan och fick gå hem. Gubben Ask blev kvar i Klockarbacken
och kom inte hem förrän dan efter till Österhagen, där han bodde. Men då var han rädd för gumman.
Båtarna hette Sigtuna, Gunhild och Ekolsund.
Första gången vi reste var det stark ström och man han inte få ut trossen utan flöt ut mot Kallhäll. Det
var 1906. 585