Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Sidan 2 av band 7.
Här berättar Konrad Björkman om människor och händelser vid Ådö med hjälp av en gammal
räkenskapsbok från gården.
Personer: Verkabonden, torparen i Sättra, Nils Nilsson, Eriksson i Granskog, Ivan Svanström, Jonsson,
P G Tamm, Nils, Kasper, Henrik och Claes Tamm, Gösta Skoglund, Fredentorparen, Greta Dejenström,
v Post, Lisa Jonsson, Berg, Ask
Orter: Verka, Sättra, Tammsvik, Örnäs, Söderfors Bruk, Säbyholm, Kvistaberg, Kvista, Jursta,
Norrskogstorparen, Brunnsvik, Ekeby, Dävensö, Simonskär, Österhagen, Brogård
Ämnen: Tröskvandring, matare, skakare, kastmaskin, fläktmaskin, båt, vargar, amatörastronom, urna,
Svenska arbetares allmänna sjuk- och begravningskassa, lustresa, Båtarna Sigtuna, Ekolsund och
Gunhild
Erikssons i Sättra och tröskvandringen.
Verkabonden skulle göra vissa arbeten till Ådö. Det samma gällde för torparen i Sättra, som låg bortom
vägen till Tammsvik i en kurva. Stora Granskog, där Nisse Nilsson bodde sist, ligger nedanför Sättra. Där
har jag kört tröskvandringen hos de gamla Erikssons. 25 öre om dagen och maten. Då var jag 11-12 år
och körde med ett par oxar och en häst. Ibland var oxarna tjuriga och ville inte gå och då grät jag. Man
hade vandringar vid de flesta gårdar, men man kunde låna av varandra. Ivan Svanström har skrivit en bok,
där han nämner vandringen. Vandringen var en träplatta med en stock i mitten. Högst upp satt ett
kugghjul, som i sin tur hade förbindelse med ett annat mindre kugghjul. Därifrån gick en stång in genom
logdörrarna till en cylinder. Den var kopplad till hela verket. När det blev fart på hästarna drevs verket
och det skulle helst gå ganska fort. Örnäs hade tre par hästar och där kunde man åka på bommen. Det var
skönt att slippa gå. Cylindern hade taggar och den tunga säden stannade på golvet och halmen flög iväg.
En kallades matare, en tog undan tunnan, två skakade halmen, så att det sista kornen höll ur. Sedan kom
den slutliga rensningen med en kastmaskin, som rensade säden från agnarna. Sedan var den klar att malas.
Det fanns en fläktmaskin, som användes ibland. Den kunde sortera säden i tre fack efter godhet. Den
drogs för hand. Varje höst kom Klas Eriksson till Lugnet och tingade på mig till trösk vid Stora
Granskog. Då fick jag julpengar. Frukosten bestod av glödstekt sill och potatis och vattgröt, som åts med
träsked. Ganska hårt grovt bröd med hemkärnat smör, litet härsket. Till middag saltat, fett fläsk med
löksås, eller rotmos eller ärter. Kvällsmat var sill och potatis och kärnmjölk. Gumman sålde smör och ägg
i stan. Hon åkte med båten som la till vid Verka brygga. Man signalerade till båten, som låg vid Bro gård,
så visste kaptenen att någon ville åka med. Verka brygga låg strax hitom badet på en udde.
Säbyholmsbåten gick till Ådö och Lindormsnäs. Båten från Bro gård kom från Lennartsnäs. 250
Lilla Granskog, vargar.
Erikssons hade haft Lilla Granskog. Det är den lilla rosa stugan vid lilla vägen 500 meter söder om
Tammsvik. Men där har funnits en äldre stuga. En morgon på 1860-talet satt det ett par vargar på berget
och tjöt, när gumman kom ut. De satt åt Säbyholmsviken. Det tog slut med vargar runt 1860-70. Gumman
var nog född i början på 1830. Skogen stod tät mellan Verka och Lugnet och jag var mörkrädd, så Klas
följde mig. Där fanns tre söner. När jag fick pengarna, sa gubben, det är stora pengar det här. Det var det
ju för mig. Jag köpte ett munspel och en fällkniv. Lugnet låg innan barnkolonin.
Man såg bara taket av Kvistabergsstugan, där grundläggare Jonsson bodde. Observatoriet fanns inte då.
Ingvar och Birger var söner. Där hade en torpare bott. Hammartorp hörde till Ådö, som ägdes av P G
Tamm ägare till Söderfors Bruk. 1907 delades egendomen på fyra söner. Nils fick Kvistaberg, Kvista och
Jursta, Kasper fick Säbyholm, Henrik fick Lindormsnäs och Ekeby, Claes fick Ådö och Dävensö. Nils
byggde Kvistaberg och var amatörastronom. 1940 donerades egendomen till Uppsala Universitet. Hans
brända kvarlevor är inmurade i grunden till det röda tornet. Han var originell. Gösta Skoglund var anställd
där. Tamm åkte ofta skridskor och skridskosegel på viken. En gång frågade han om jag ville stå modell åt
honom för nakenmåleri. Men mamma och pappa sa ifrån, för man vet inte vad det är för en herre. Han var
en skicklig målare och det hade väl inte varit någon fara. 360