Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

ORTSBOR BERÄTTAR
Sammandrag ur UKF:s kassettband nr 116 sidan 2
av Gudrun Sandén
116:2
Gustaf Axelsson
1994-1995
Ur Seniorkvartens arkiv
UKF:s arkiv GustafA-116-2.doc
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Personer: Lundin, Englund, Lindberg, Beckman, Margit Ryd
Orter: Bergslagen, Stockholm, Ryssviken, Stäket, Bromsten, Solvalla, Sundbyberg Norra, Huvudsta C,
Huvudsta, Norra Bantorget, Södra Bantorget, Västerås
Ämnen: Järnvägen, malmtransport, utlandet, träbro, bank, lokaltåg, restid, sammanbindningsbana, brun,
grön, gasbelysning, ånga, Stockholm-Västerås-Bergslagens, Nya Järnvägsaktiebolag, konkurs,
familjehusen, vattenpåfyllning, ångtrycket, konditori, skomakeri, försenad, olycka, godsfinka, ambulans,
pendelstationsingången, ställverk, vev, Örnäs produkter, godsmagasin, bostadshus, banvaktsstuga,
bussar, E18, trafik
Gustaf Axelsson
Gustaf Axelsson berättar att 1871 beslöts att bygga järnvägen. Bygget påbörjades året därpå. Det tog 4 år
att få den färdig. Orsaken till järnvägsbygget var att man ville transportera malmen från Bergslagen till
Stockholm. Därifrån gick de vidare till utlandet. Problem uppstod vid Ryssviken. Ursprungligen ville man
ha en träbro, men tågen var för tunga, så det blev en bank istället.
Det gick 3 lokaltåg i vardera riktningen om dagen och restiden till Stockholm var 1 timme 40 minuter.
Det var många stationer t ex Stäket, Bromsten, Solvalla om det var tävlingar, Sundbyberg Norra för
Marabofabriken, Huvudsta Central, Huvudsta. Tågen norrifrån stannade vid Norra Bantorget och
söderifrån vid Södra Bantorget. Det fanns ingen sammanbindningsbana.
Biljettpriset var någon krona i tredje klass. Den vagnen var brun. Andra klass var dyrare och vagnen var
grön. Första klass fanns inte på sträckan. Vagnarna lystes upp av gas. Det var ingen annan uppvärmning
än av tågets ånga. Det kunde finnas en kamin också.
Det var Stockholm-Västerås-Bergslagens Nya Järnvägsaktiebolag som ägde banan. Den hade gått i
konkurs en gång tidigare. Senare förstatligades banan. Summan för Västerås stad lär ha varit 7 millioner,
som gick till stadens förskönande. 1 juli 1945 var överlåtelsen. Banan elektrifierades efter överlåtelsen.
Under ångtiden var det problem med vattenpåfyllningen, som skedde i Stäket. Vatten var kallt och det tog
en stund innan ångtrycket blev tillräckligt.
När Gustaf kom till Kungsängen var där inte många hus. Familjehusen på Östervägen byggdes på
femtiotalet. Lundins, Englunds, Lindbergs och Beckmans Järnaffär låg efter landsvägen. Sparbanken
sköttes av Beckman med Margit Ryd, som hjälp. Det fanns ett konditori och skomakeri. 1962 byggdes
torget.
Man kunde be tåget vänta om man var försenad. Vid en olycka blev en man påkörd och illa skadad. Han
lastades upp i godsfinkan och kördes till Stockholm, vilket gick fortare än att vänta på ambulans.
Där pendelstationsingången är (till och med år 2000, BS) stod ett ställverk. Det byggdes 1912. Senare
flyttades ställverket till stationshuset där det sköttes med en vev. På vintern var det svårt att hålla växlarna
uppe. Örnäs produkter hade mycket gods. Godsmagasinet låg där bussarna stannar nu 1998. På
parkeringen fanns ett bostadshus och en banvaktstuga.
Bålstabussarna och Håtunabussarna kom till stationen. På helgerna var det besvärligt att komma fram,
då E 18 tidigare 12-an var igenproppade av trafik. Man kunde hålla tågen några minuter i hopp om att
bussarna skulle kunna ta sig fram. Stationshuset var klart när järnvägen invigdes.
2 D:\Ortsbor berättar\o116 117.doc Skapat den 04-11-20 18:10 Senast utskrivet 04-11-21 00:12