Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
ORTSBOR BERÄTTAR<br />
Sammandrag ur UKF:s kassettband nr 116 sidan 1<br />
av Gudrun Sandén<br />
Ingrid Jonsson<br />
116<br />
1994-1995<br />
Ur Seniorkvartens arkiv<br />
UKF:s arkiv IngridJ116-1.doc<br />
----------------------------------------------------------------------------------------------------------<br />
Personer: Ingrid Jonsson, Viktor Jonsson, Boje, Fredriksson<br />
Orter: <strong>Bro</strong>, Hötorget, Byggmästarvägen, <strong>Bro</strong>gård, Finnsta, Råby, Gamla <strong>Bro</strong>, Prästgårdsmarken, Bålsta<br />
Ämnen: Hantverkare, diverseaffär, mejeri, grammofonfabrik, kiosk, bageri, mjölkkusk, stationen,<br />
produkter, hyra, korg, inkomst, fattigt, kriget, inkallade, tilldelningar, bageriarbetare, mat, bostad,<br />
Hälsovårdsnämnden, tvätt, tvättstuga, pannmur, vatten, Charlottenbrunn, kyrkvägen, järnvägen,<br />
brandstationen, bastu, musteri, sadelmakare, gatorna, yrkesutövare, bondgårdar, post, läkare,<br />
tandläkare, apotek, Uppsala län, brandnatten, Centrum<br />
Ingrid Jonsson, <strong>Bro</strong><br />
Ingrid Jonsson kom till <strong>Bro</strong> 1931. Det fanns ett femtiotal hus i <strong>Bro</strong>, som ägdes av hantverkare. Det fanns<br />
alla yrkeskategorier representerade. Dessutom fanns det två diverseaffärer, som sålde det mesta man<br />
kunde behöva. Den ena drevs av Viktor Jonsson, som var en mycket skicklig affärsman. Bojes, som hade<br />
den andra affären var gamla och slutade med rörelsen. Den köptes av Viktor Jonsson, som lade ner den<br />
affären.<br />
Mejeriet, som sedan blev Grammofonfabriken, ägdes av Mjölkcentralen och sköttes av mejeristen<br />
Fredriksson. De bodde på mejeriområdet. Varje morgon kom vagnar från gårdarna med mjölken. När<br />
mejeriet lades ner flyttade Fredrikssons till Byggmästarvägen till huset, som en gång byggts av<br />
folkskollärare Erik Hedin. Där byggde man en liten kiosk vid Stationsvägen, där fru Fredriksson sålde<br />
mjölk.<br />
För oss i bageriet blev det nu litet lugnare på morgnarna. Tidigare måste det färska brödet finnas tidigt i<br />
affärerna, när mjölkkuskarna kom med sina noter och skulle handla åt folket på sina gårdar.<br />
Det var mycket folk runt stationen. De som odlade och ville sälja själva åkte med sina produkter till<br />
Hötorget. Man behövde inte hyra plats på torget, utan kunde bara stå där med en korg blommor eller<br />
något annat. Man fick lov att ta vara på varje liten inkomst. Det var kolossalt fattigt i <strong>Bro</strong> på den här<br />
tiden. Det blev bättre under kriget.<br />
Under kriget blev både bagare Jonsson och de andra bagarna inkallade. Då gällde det att få annat folk,<br />
som inte alltid var så kunniga. Det föll på min lott att driva rörelsen och sköta inköp och begära alla<br />
tilldelningar man kunde få.<br />
Under den här tiden hade familjen sex barn. Dessutom skulle bageriarbetarna ha mat och bostad. Som<br />
mest hade vi tio extra sängar att bädda. Hälsovårdsnämnden var på alerten och det gällde att hålla lokaler<br />
och bagarna rena. Varje måndagsmorgon skulle de ha skjorta, byxor och förkläde rent. Det blev mycket<br />
tvätt. Det fanns en tvättstuga med pannmur på gården och jag fick hjälp av en tant från <strong>Bro</strong>gård. Hon tog<br />
3 kronor om dagen. Vattnet kom från en dålig brunn på gården, som gav litet vatten, men till tvätten dög<br />
det. De första 9 åren hyrde vi bageriet och då körde hyresvärden vatten i en tunna från Charlottenbrunn,<br />
som låg till höger efter kyrkvägen vid första kröken efter järnvägen. Källan förstördes när brandstationen<br />
byggdes, för då skulle där vara en branddamm, som tog bort vattnet från Charlottenbrunn. Då måste vi<br />
borra en 53 meter djup brunn på tomten.<br />
Innan brandstationen byggdes var där bastu. På hösten fanns det musteri där.<br />
Sadelmakaren byggde ett hus på Kamrervägen. När hästarna försvann efterfrågades hans tjänster allt<br />
mindre och han övergick till att klä möbler. När Grammofonfabriken startade fick han arbete där.<br />
I <strong>Bro</strong> har gatorna namn efter de yrkesutövare, som bott och verkat där. Under slutet av 60-talet byggdes<br />
områdena Finnsta och Råby. Där hade tidigare varit två bondgårdar. En del av Gamla <strong>Bro</strong> är byggt på<br />
Prästgårdsmarken.<br />
Mittemot stationen låg ett hus där det var post, med en kvinnlig poststationsföreståndare. Tandläkare,<br />
apotek och läkare fanns under den tid vi hörde till Uppsala län i Bålsta.<br />
Sedan flyttades all sådan servis till Kungsängen.<br />
Brandnatten, när Centrum brann var hemsk. Det nya Centrum fungerar bra och vi har vad vi behöver.<br />
325<br />
1 D:\<strong>Ortsbor</strong> <strong>berättar</strong>\o116 117.doc Skapat den 04-11-20 18:10 Senast utskrivet 04-11-21 00:12
Change language