Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

present. Där såg jag också mitt livs första film. Det dröjde länge innan jag fick se film igen, för det var
inget man skulle se på tyckte man hemma hos mig. 218
Lekkamrater.
Vår närmaste lekkamrat var Konrad Björkmans fosterdotter, Elsie. Björkmans bodde på Lilla Tingsviken
och tog med barnen när han körde förbi med mjölken till Bro. Annars kom Svensson, som arbetade hos
Konrad. På kalasen var Konrad en uppskattad berättare, särskilt när han kom in på litet onaturliga saker.
Syskonen, krigstiden, skolan.
Min syster Ulla-Britta var 4 år äldre än jag och storebror Karl-Gustav var 6 år äldre. Jag var ett ensamt
barn, som levde i en fantasivärld. Jag hade en katt, som bästa vän.
Under krigsåren, när man inte fick säd till hönsen hade vi kaniner, som gav ett gott tillskott till
hushållet. Mjölk fick vi från Lejondal.
Min skolgång var svår och skrämmande i början. Jag var nog inte skolmogen. Älgarna, som man kunde
möta på skolvägen var särskilt skrämmande. När vi fick en cykel åkte en av oss till runstenen och ställde
cykeln där och fortsatte att gå. Den andra började gå och tog sedan cykeln vid runstenen och cyklade
resten av vägen.
Min lärarinna var Hulda Johansson, som jag tyckte mycket om. Vi fick lära oss läsa ur Sörgården. Vi
fick inte svära. Vi fick hämta ved och vatten till skolan. 350
Bastun.
Under kriget byggdes en bastu vid brandstationen. Kyrkvaktmästare Asps hustru badade oss med
rotborste och sedan fick vi sitta i bastun. Mobbning förekom ofta. 401
Sidan 2.
Koralkören.
Abel Åkerbrant hade träslöjd. Man gjorde lövsågsarbeten. Polio grasserade under 50-talet. Även TBC
fanns. Maj och Marianne Lennströms bror omkom i en trafikolycka på E 18. Han skulle hämta en boll
och blev påkörd av en av de sällsynta bilarna, som passerade. Jag var med i koralkören vid begravningen,
trots att mina föräldrar var baptister. Kören gjorde också utflykter bl a till Örebro med båt. Vi sov i
lastrummet. När kantor Åkerbrant fyllde år i maj uppvaktades han med sång under sitt fönster. 215
Hektografen.
Om man klättrade på falsen utanpå skolhuset, vilket var förbjudet, kunde man se hur Åkerbrant och Olle
Hedin med hjälp av en zinklåda med en mjuk massa i lade ett blad skrivet med hektografbläck upp och
ner och genom att ovanpå det kavla ut blad efter blad mångfaldigades texten. Det var en hektograf. 243
Skolan.
Man gjorde skillnad på barnen i skolan. Läraren kunde sätta en rad med barn vid dörren och säga att ni är
så dumma, så er bryr jag mig inte om. De som skulle in i realskolan fick mycket uppmärksamhet.
Realskolan i Spånga hade inte lika gott anseende som Enköping. Det var en fördel att vara son till
kommunalnämndsordföranden, som pappa blivit då. Min lärare var Ellen Eriksson, som var gift med
kantorn i Kungsängen Georg Eriksson. Vi hade flyttat till Kamrervägen i Bro. Vi lekte ganska farliga
lekar i Bro och hade krig vid Rysstorpet.
Vi hade skidtävling över gärdena upp i skogen bakom Råby. Bro IK ordnade en stor skidtävling för hela
området varje år. 350
Pappa blir kommunalman.
Det kom ett par kommunalgubbar till pappa i Trumpetartorp och undrade om inte han som hade klarat en
kurs i matematik vid Brevskolan, skulle kunna bli kommunalman. Han gick in i Socialdemokratiska
partiet och i Arbetarkommunen. Han fick uppdrag i fattigvårdsnämnden och under kriget var han vice
ordförande i kristidsnämnden. Gösta Brofalk, som var ordförande, var löjtnant och ofta inkallad, så pappa
fick ordna med ransoneringskorten. När Glassing dog önskade man Gustav Jansson som hans efterträdare.
Från 1938 blev han kommunalnämndens ordförande för Bro och Låssa fram till 1952 då storkommunen
Upplands-Bro bildades. Till en början bodde vi kvar i Trumpetartorp och fick telefon dit. Han fick också
kontorsmöbler bl a ett stort kassaskåp för kommunens pengar. 401
6 D:\Ortsbor berättar\o93 94 95 Skapat den 04-11-20 09:46 Senast utskrivet 04-11-20 15:21