Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

ORTSBOR BERÄTTAR
Sammandrag ur UKF:s kassettband nr 93 sidan 2
av Gudrun Sandén
Erik Sundblad, Rutger Mark, Artur Öberg
Intervjuare Börje Sandén
93:2
1976-02-21
UKF:s arkiv sumaöb1-93-2.doc
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Minnen från Håbo-Tibbletrakten.
Personer: Artur Öberg, Lindsten, Emil Jonsson, Olsson, Söderbaum, Henning Alm, Vidolf, Ivar i
Västtibble, Sundblad, Blenda Kellin, Valgren, Tillberg, Rutger Mark, Elisabet Nord, Erik Hedin, Kondrad
Björkman, Göransson, Walldén
Orter: Vallbyvik, Mossbo, Hållunda, Tjusta, Vibeck, Småland, Jädra prästgård, Stenhagen, Skråmsta,
Bro, Önsta, Tetorp, Hernevi, Skålgrund, Mälaren, Negelstena brygga
Ämnen: Dragon, ris, blod, skolans regler, fläsk, stekt, kokt, musikalisk, fattig, teologisk examen,
schartauism, Fjällstedts bibel, studiecirkel, Håtuna Kyrkliga Ungdomskrets, eldsjäl, politiskt, teater,
folkdans, allmän dans, arbetarföreningen, JUF, kommunala uppdrag, storkommun, kyrkvärd,
nämndeman, slöjdare, smed, klädhylla, matsäcksväska, järnkamin, meterkäpp, provräkning,
ordningsman, benkvarn, dagboken, anmärkning terminerna
Artur berättar om sin barndom och ungdomstid.
Artur Öberg är 80 år och har bott här hela sitt liv. Min far var dragon och bodde på väg ned till Vallbyvik.
Stugan hette Mossbo och är nedbrunnen. 1905 köpte han Hållunda. Jag gick i skolan hos en hårding, som
hette Lindsten och han sparade inte på björkriset. Man fick själv hämta riset och flickorna fick gå ut,
medan pojkarna för sin framtida bättring fick se på. Det kunde vara bloddrypande. Jag fick aldrig smaka
riset, vilket inte betydde att jag var snäll, utan att jag hade tur. En elev, Emil Jonsson, som åt fläsk under
en lektion, vidhöll att hans fläsk var stekt och inte som läraren påstod kokt. Det räckte för att läraren
skulle anse att Emil var lögnaktig. Han fick ris, men han gav sig inte utan sa att fläsket var stekt.
Efter ett år hos Lindsten, kom jag till Maurits Olsson, som var så musikalisk. Även han höll sträng
disciplin, men använde inte Hitlerfasoner som Lindsten. Han hade varit sjöman och varit i knivslagsmål
med besättningen. På grund av fattigdom måste han flytta. Hans lön var så liten, 900 kronor per år och
inget i natura, om inte barnen gav honom något i present. Han spelade och lärde barnen spela
mässingsinstrument.
Jag började arbeta vid 12 år. Jag fick vara hemma långa tider från skolan, då det inte var tid att gå.
Sedan kom läsningen för Söderbaum. Vi började klockan 10 på förmiddagen och höll på utan längre rast
till klockan 4. Våra kunskaper kunde nästan räcka till teologisk examen. Det lutade åt schartauism. Det
var Henning Alm och jag, som kunde tillägna oss något av undervisningen för den var för vidlyftig. Vi
satt i gamla kommunalhuset och de som kom från Tjusta, Vidar och Ivar i Västtibble satt liksom bakom
prästen och gjorde bara spektakel. Jag hade med mig Fjällstedts bibel och när det blev något riktigt
knepigt frågade prästen: Artur vad säger Fjällstedt om det här.
Vi försökte tota till så en kunde få en jänta att följa med. Vi startade en studiecirkel och höll en lång tid
till i Sundblads drängkammare. Jag hade varit på Sigtuna Stiftelsen en termin. I Håtuna fanns en
Ungdomskrets, som en lärare ledde och sedan en mycket låghalt lärarinna, som hette Blenda Kellin. Hon
var en eldsjäl. Där gick vi varje vecka och hon läste en bok i fostrande syfte. När hon flyttade blev det slut
med den sortens förening. Trots att det var en kyrklig förening var den inte snäv. Vi gjorde utflykter och
dansade ringlekar. Hon flyttade till Vibeck en uppfostringsanstalt i Småland. Tyvärr ville elaka människor
hävda att hon hade den här föreningen för att få dit pojkar. Sedan ville man ha det till att det var politiskt
åt vänster. Sen fortsatte vi med Ungdomscirkel. Vi fick rum och kök i Jädra prästgård. Vi lärde in
folkdans efter bok och spelade teater. Vi uppträdde ibland med danserna. Skulle vi slå på stort hyrde vi
Valgrens stora sal. Ibland blev det allmän dans. När vi hade kulturmöte och man bad att vi skulle berätta
om våra föreningar. Tillberg talade om arbetarföreningen och jag talade om JUF.
Jag var hemmason och arbetade hos min far, när jag inte var hos Sundblad. Erik Sundblad och jag var
som syskon. Sedan tog jag över gården och har arbetat som bonde. Vad beträffar kommunala uppdrag,
var vi inte fler än att man var med överallt. När storkommunen kom 1952 så plockades man ut till de
olika nämnderna. Sen har jag varit kyrkvärd och nämndeman. Den sysslan tog jag efter min far, som
flyttade från socknen. Det var jag i 25 år.
1 D:\Ortsbor berättar\o93 94 95 Skapat den 04-11-20 09:46 Senast utskrivet 04-11-20 15:21