Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Konrads kompositioner.
1962 komponerade Konrad "När tibasten blommar" och Per Gunnar Alldahl gjorde arrangemanget. Börje
spelar piano. Den är gjord för flöjt, violin och piano. Fortsätter med "Förgät mig ej". Musiken inspelade
1979-08-09
.
********************************************************************************
ORTSBOR BERÄTTAR
Sammanfattning av UKF:s kassettband nr 6 sidan 1
av Gudrun Sandén
Konrad Björkman
Intervjuare Börje Sandén
1978-07-04, 1978-07-13
UKF:s arkiv
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Konrad berättar vid första tillfället om arbetet på Tegelbruket i Bro.
I nästa avdelning berättar Konrad om Lejondal under första åren på 1900-talet.
Personer: Arne Källeruds pappa, Lindhé, Eskilstunapelle, Steningepelle, Vedsjömakarn (?),
Skultunalasse, Garvarn, Sill-Gustav, Rappe, De Geer, Larsson, Moström, grundläggare Karlsson,
inspektor Johansson, Kalle Kula, Bildt
Orter: Bro Tegelbruk, Uppsala-Ekeby, Tingsviken, Lejondal
Ämnen: Leran, Sundsvallsvalsen, sten, säkerhetssystem, pressen, skärsten, torklador, bogserbåten,
pråmar, cigarretter, lumpen, Svea Livgarde, beredskapstjänst, uthus, vattenreservoar,
trädgårdsmästarbostad, Vita Björn, Röda Björn, magasinsbyggnad, Bro och Låssa skolor, lanternin,
logbana, svärfar, telefonväxeln, ekonomibyggnader, skogen
Tillverkningen av teglet vid Bro Tegelbruk.
Det gick fyra vagnar med lera, som skulle sönderdelas med stora knivar, som gick runt. Leran matades ut
i två valsar, som gick mot varandra. Där stod en gubbe med en krok och petade bort sten. Det kallades
"Sundsvallsvalsen". Kom det för stora stenar, fanns ett säkerhetssystem med björkgrenar, som gick
sönder. Sedan måste maskinisten sätta dit nya grenar igen. Maskinisten var Arne Källeruds pappa. Sen
kom leran ner i pressen och matades ut i munstycken, en på var sida om pressen. Leran kom fram till
skärstolen och där skars den av i rätt tegelstensstorlek. Det blev två i taget. Jag var avskärare. Det var
pojkgöra. En man tog stenarna och placerade dem i en vagn. Det fick rum 50 sten i varje vagn. Vagnarna
kördes ut i ladorna och stenarna lades på tork. Leran var uppblandad med sand och blev seg. Det blev 12tums
gråsten.
Ångmaskinen, som drev alltihop var från bogserbåten Oden. Det var ett 30-tal anställda. Runt 25000
sten om dagen slogs, men vi kunde komma upp till 28000- 30000. Vi hade 25 öre tusendet och då var jag
16 år. Det var väl betalt på den tiden. En bogserbåt med två tre pråmar hämtade och förde teglet till
Tegelviken och andra ställen i Stockholm.
Ibland kom det lodare och jobbade och de hade ofta dåligt med kläder. Men de fick ofta hjälp och tog
kläder från affären, som drogs av på deras lön. Samarbetet var gott och gubbarna var renhåriga.
Tegelbasen hade affär vid Tegelbruket och Lindhé vid Fiskartorpet. Gubbarna som kom var
Eskilstunapelle, Steningepelle, Vedsjömakarn(?), Skultunalasse och Garvaren. Ibland kom det halvlod,
såna som stal. Men blev de avslöjade var det synd om dem. Som pojke fick jag karameller och cigarretter,
men mamma hade sagt ifrån att jag inte fick röka. Det skulle man nog inte lagt sig till med heller, men jag
har gjort det i hela mitt liv.
Sill-Gustav var lagbas i lergropen och han ville inte gå hem bara för att det regnade och var smackigt i
gropen, men lodarna ville hellre spela kort sådana dagar. När Uppsala-Ekeby började slå gul sten dög inte
leran här, utan man fick ta från andra ställen. Jag arbetade på tegelbruket 1911-1914, då jag började på
Rörstrands Porslinsfabrik. I nov 1916 ryckte jag in i lumpen vid Svea Livgarde på Linnégatan och det
varade i 8 månader. Dåligt med mat och disciplin som hos tyskarna. Sen blev det beredskaptjänst.
Därefter blev det Tingsviken och jag har varit här i 60 år. Jag skötte yttre kyrkogården vid Bro kyrka. 168
2 D:\Ortsbor berättar\o5-6 Bj-doc Skapat den 04-11-16 21:30 Senast utskrivet 04-11-18 06:26
6