Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Sidan 2.
Malmströms, resan från Västerås, Emmas död.
Malmströms stannade inte länge, sedan han renoverat slottet. Han byggde ekotemplet. På Dagmars tid var
parken s k engelsk. Trots det skulle alla sandgångar krattas. Man hämtade grus från Gräsholmen. En gång
gick oxarna ner sig på isen. När de bärgats grävdes de ned i isstacken och togs upp bit för bit och koktes
till föda åt hönsen.
1915 dog min syster Emma och stod lik i salongen. När vi kom hem på jullovet tyckte vi det var otäckt
och var mörkrädda. Resan från skolhemmet i Västerås gick med tåg. Ofta fick vi byta i Enköping. Sedan
hämtades vi med ekipage vid stationen. Vi fick komma in till Bojes affär och värma oss medan vi väntade
på skjutsen. Den enda bebyggelsen i Bro var mejeriet, banvaktstugan, Bojes och Jonssons affärer, Posten
och Normans hus.
Vi var kunder hos Bojes och tant Mina Boje var barnmorska och tog emot mig när jag föddes. En gång
körde vi i diket i runstensbacken innan Bro kyrka och vagnen stjälpte och vagnstången gick av. Då fick vi
gå tillbaks till Bojes medan kusken körde hem och bytte vagn. Vi fick härliga limpsmörgåsar av tant
Mina.
Pappas högra hand var Adolf Johan Pettersson. Han skötte också sågen. Hans hustru hette Adolfina
Johanna. 197
Kasper Tamm.
Vi gick och läste hos prosten Elg på sommaren. Det fanns en kvarn och en åladugård invid ån i Bro. Den
första bilen i Bro var Kasper Tamms. Han fick Säbyholm men sålde snart och flyttade till Sydamerika.
Han återvände till Sverige för att vårda sin hälsa. När han kom tillbaka till Columbia hade hans unga
hustru roat sig vid sidan om och han tog ett vapen och sköt både henne och sig själv. Deras två små barn
sändes hem till Sverige. Kasper hade en son, som var en slarver och sänts till Sydamerika för att odla
kaffe. Även Dagmars bror Ville kom dit och han var den enda som lyckades.
241
Ångbåtarna och kullorna på Munkbron.
Hugo Tamm på Fånö var ägare tillsammans med farfar och hans söner till ett ångbåtsbolag. Båtarna,
Svartsjölandet, Hillersjö och Mälsåker gick i trafik på Mälaren. De gick runt bryggarna och hämtade upp
trädgårdsprodukter. Det fanns en mindre båt, som hette Greta, som pappa åkte med till Hässelby, där han
bytte till någon annan båt.
När gubbarna behövde pengar åkte de till stan till kullan som sålde deras produkter på Munkbrotorget
och fick kontanter. Det var aldrig någon redovisning, utan kullan tog fram pengarna ur en låda och sa
varsågod. 299
Säbyholm och Sunnerdahl.
Kasper Tamm anställde en förvaltare vid Säbyholm. Det var Axel Hullberg, som hittade sin hustru Greta
på Sunnerdahl. Dagmar berättar att hon besökte Alma Eriksson, hennes gamla barnflicka, när hon kom till
ålderdomshemmet i Bålsta. Alma undrade var jag skulle begravas och tyckte att jag skulle ligga bredvid
henne på kyrkogården i Låssa och så blev det.
Fröken Sunnerdahl köpte Säbyholm och startade skolan 1911. 361
Kvistaberg doneras till Uppsala Universitet.
Professor Wallenqvist övertalade Nils Tamm att donera all sin egendom till Uppsala Universitet.
Brorsbarnen fick ingenting. 395
Band 75 sidan 1.
Nils Tamm studerade vid konstakademien och sedan fortsatte han i Italien. Han lät bygga den stora
konstnärsvillan vid Kvistaberg. Där var tidigare ett torp. Han dog 1957. 132
2 D:\Ortsbor berättar\o74 75 76 Skapat den 04-11-20 00:06 Senast utskrivet 04-11-20 15:16